Min sista önskan

"Min sista önskan" av Caroline Säfstrand utgiven av Bokförlaget Forum. Bokrecension; I denna boken får vi bland annat följa den ensamstående mamman, Stella. Hon vet inte vad hon, och sonen Leo ska göra under sommarlovet. Då får hon oväntat ett brev från en advokat. Någon har testamenterat en två veckor lång semester vistelse åt henne och sonen på den idylliska ön, Ven. Stella och Leo reser gärna dit, och under sin vistelse på ön lär Stella och Leo b la känna några av de bofasta personerna på ön. Små minnesfragment dyker också upp, vilket får Stella att fundera på sin barndom. Vem var egentligen kvinnan som gav henne fjärilen för länge sedan? Stella är dock inte ensam om att ha fått samma erbjudande om en vistelse på ön. Stella träffar Ossian som nyligen har skiljt sig, och även han har fått en vistelse på ön. Konstnären Monika flydde till Portugal för många år sedan. Även hon har fått en vistelse på ön. Vad har dessa tre personer gemensamt, och vem är det som vill att de träffas? Samtidigt hjälper öbon Bea sin vän Klas att röja i hans nyligen avlidna mammas hus. Då hittar de små lappar med önskningar som mamman önskat att hon upplevt. 

Åh, jag älskar Ven och jag älskar den här boken! Jag tycker att författaren lyckas fånga den idylliska miljön på Ven perfekt. Denna bok får mig att vilja åka till Ven igen. Jag har varit där för länge sedan med familjen. Detta är andra delen i serien som handlar om Hemligheternas ö - Ven. Jag har tyvärr inte läst den första delen, men en annan bok av författaren. Jag gillar det fantastiska persongalleriet. T ex Stella som gillar att gå barfota och att springa efter fjärilar, Ossian som letar efter åska, samt Bea som dansar naken i regnet, och många andra. Vi får lära känna dem på ett bra sätt. Varje person har sin egen historia att berätta. Storyn är fin och tankeväckande. Jag gillar tanken på att någon vill uppfylla en sista önskan, och hur relationer mellan olika människor påverkar varandra. Både på kort och lång sikt. Denna resa kommer nämligen att förändra livet för flera av de inblandade. Jag älskar det vackra bokomslaget och den fina fjärilen, som jag fick med boken. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Stella

Efter att ha ätit en enkel tonfisksallad till lunch cyklade Stella och Leo mot Norreborgs hamn. Leo hade fnissa åt cykeln som fanns till utlåning bakom huset - blå med rosa blommor. 

"Hur kunde de veta att du inte ville ha en cykel som liknar alla andras?" hade han sagt. Stella hade lett brett till svar när hon knäppte på cyckelhjälmen. Hennes son kände henne så väl. 

Hon lutade huvudet bakåt och tog in känslan av fart. Frihet. En känsla som också slussade henne tillbaka till barndommen. Hon hade älskat att cykla på egna upptäcksfärder. Och att cykla snabbt. I framåtrörelsen kände hon sig alltid lätt och glad. Modig. Ibland cyklade hon så långt bort att någon snäll människa fick ringa till Gunilla eftersom hon inte hittade tillbaka. I vuxen ålder hade hon inte cyklat så ofta, men hon hade behållit känslan av framåtrörelse som en känsla till välmående. Alltid på väg, alltid nyfiken på vad som fanns runt hörnet. Aldrig rädd att släppa taget om styret. 

Som nittonåring hade hon lämnat Gunillas och Bengts gård och börjat jobba i en leksaksaffär i Stockholm. Sedan hade hennes liv slingrar sig fram genom olika städer, jobb och utbildningar. Hon hade backpacka i Asien, vandrat Inkaleden till Machu Picchu tillsammans med människor hon bara känt i knappt ett dygn och tältat i Botswana. Hur många platser hade hon egentligen bott på sedan hon flyttat hemifrån, hur många resor hade hon gjort? Hon mindes faktiskt inte. Inte heller hur många arbetsplatser hon jobbat på eller hur många förhållanden hon haft. Det hade aldrig varit viktigt för henne att hålla räkningen eller för den delen behålla något, det viktiga hade varit tillståndet på väg mot något. Där fann hon den sanna lyckan. 

Hon tittade på Leo som nu var en bra bit framför henne. Sedan han börjat skolan hade Stella liv följt en annan, långsammare takt. Hon förstod att det var oundvikligt och att det var Leo som var hennes framåtrörelse nu, hennes välmående, men hon skulle ljuga om hon sa att hon inte längtade efter att packa ihop livet i Göteborg och byta det mot något annat, något helt nytt. 

De följde grusvägens branta lutning. Leo hade synat kartan noga och visade vägen. 

Baksidestext;

Stellas sommarplaner löser sig på ett överraskande sätt när en person har angett i sitt testamente att hon och hennes son ska få bo två veckor i en stuga på den idylliska ön Ven. Det framgår inte varför, eller vem som har gett henne denna gåva, men nyfikenheten leder henne dit. Hon är dock inte ensam. 

Nyskilde Ossian bor tillfälligt i sin pappas hus, har dålig kontakt med tonårsdöttrarna och behöver hitta nya mål i livet. Konstnären Monika flyttade till Portugal för många år sedan, eller snarare flydde, och vill inte se bakåt. Varför har just dessa tre personer bjudits till ön? 

Samtidigt hjälper bon Bea sin vän Klas att röja i hans nyligen avlidna mamnas hem. Han trodde att han visste allt om din mor, men de upptäcker hemligheter som tar dem allt närmare ett avslöjande som förändrar livet dramatiskt för fler än de kan ana. Det blir en omvälvande sommar på ön. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Det är inte längre vi

"Det är inte längre vi" av Sandra Hvarfner utgiven av Lava förlag. Vi får följa Elvira. Elvira ska precis ta examen, när hon träffar på Jacob, med de blixtrande blå ögonen, och blir kär i honom. Detta är det största som hänt henne. De flyttar ihop, trots att Elvira känner att hon inte riktigt har bott för sig själv förut, någon gång. Hon skjuter bort varningssignalerna, för de har det ju så bra, och Jacob verkar ju vara hennes själsfrände. Allt är ljust och glatt till en början. Jacob och Elvira renoverar deras gemensamma lilla lägenhet, med stor glädje. Men snart ska Jacob svika henne, på det mest grymmaste sätt som någon kan bli sviken på. När det unga paret går skilda vägar, måste nu Elvira lära känna sig själv, och vad hon vill. Ska hon på nytt våga öppna sig, och åter igen våga lita på kärleken? Snart ger hon sig ut i det spännande dejting livet. När hon väl möter någon som tar henne med storm, blundar hon för de varningssignaler, även denna kille, Anton, sänder ut. Elvira hoppas att deras kärlek ska vara tillräckligt stark, för att överleva. Men kommer den verkligen göra det? 

Detta är en fin och lättläst bok, som går snabbt att läsa. Temat i boken handlar om hur det kan kännas att bli bedragen och dumpad. Genom korta kapitel, får vi lära känna Elvira, och hennes erfarenheter. Författaren har också själv blivit utsatt av otrohet, och vet hur det känns att bli bedragen. Men inte bara hon, utan många kan nog relatera i hur det känns. Känslan av att "det är inte längre vi", måste nog vara en av de mest sorgliga känslan någonsin. Hur många unga människor hamnar egentligen inte i Elviras situation? Man blir himlastormande förälskad, och är så lycklig, för att i nästa sekund, tvingas att inse att den stora kärleken inte bestod. Hur ska man då gå vidare, efter att hjärtat har blivit krossat? När någon du älskat har bedragit dig? Det brukar ta en stund att landa i att livet inte blev som man tänkt sig, och vända denna erfarenheten, till en styrka istället. Huvudpersonens tankar och känslor känns äkta, och är relevanta för historien. Jag gillar de små visdomsorden som dyker upp då och då. De tillför det lilla extra till historien. Jag läser gärna mer av författaren. Denna tänkvärda berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett brevinkast

Alla papper är påskrivna och nycklarna skramlar i fickan, deras alldeles egna lägenhet är verkligen deras. Den är inte stor men ett eget krypin i världen. Två rum paketerat på 49 kvadrat med charmigt slitna golvplankor och en soldränkta balkong ed utsikt över Elviras hemstad. Hon ser fram emot att sitta där ljumna sommarkvällar med grillat och ros'evin. Eller med en skål svenska jordgubbar, gräddfil och knastrande råsocker. Det är förälskelse vid första ögonkastet trots att stället behöver bli ordentligt ompysslat efter årtionden av försummelse. De vet inte vart de ska börja men framtiden ser mörk ut för den urgamla vingliga elspisen och sovrummet bruna vävda lintapeter. Byggmarknaden blir snabbt deras andra hem när månader av renovering tar fart. Vid ett av alla de besök hämtar hon penslar och tråg medan Jacob ber ett biträde om hjälp med att blanda till en ljusblålila färg till sovrummet. Färgen visar sig vara exakt den Elvira vill ha utan att hon visat honom en kulörkarta. Förundrad slås hon av hur det kan vara roligt att kånka målarburkar, plasta in väggar och bända bort gamla lister utan att gräla en enda gång. 

Baksidestext;

Jacobs blå ögon blixtrar till och Elvira är fast på ett sätt som aldrig förr. I en minimal studentlägenhet med mintgröna väggar blir han det största som hänt henne, hennes själsfrände - hennes allt - men också den som utsätter henne för det grymmaste hon har varit med om. 

Och snart är det alla hjärtans dag. 

Förlovnings- och vigselringar på varje ringfinger, hångla de par, barnvagnar och röda rosor överallt. 

Hon kväver en spyattack och skyndar ner i underjorden, flyr verkligheten för att skydda sig själv tills någon tar henne med storm så att hon vågar satsa på kärleken igen. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna intervjun jag gjort av Sandra 

Hvarfner här. 

En ska bort

"En ska bort" av Linn Maria Wågberg, utgiven av Lind&Co förlag. Ellinor och Johan lever tillsammans i en fin villa i en av Stockholms norra förorter. De har en dotter som är sju år gammal, Livia. Livet verkar perfekt, men ändå växer missnöjet under ytan. Johan tycker inte att han når upp till Ellinors krav, medan Ellinors tycker att Johan drar sig undan till källaren, så fort han får en anledning. När den något yngre kvinnan, Sanna, börjar på Johans byrå, dras de till varandra. Trots att Johan är gift, tänker Sanna att det ska bli de två. Hon längtar efter kärlek, och börjar snart flirta med Johan. Johan faller för Sannas smicker och uppmärksamhet. Sanna bjuder Johan på luncher och aw som tar allt mer tid från familjen, och snart är separationen ett faktum. Sanna gör allt för att komma mellan Johan och hans familj, men också mellan Livia och Ellinor, allt för att känna någon slags tillhörighet. När en tragedi plötsligt drabbar dem, måste Johan välja det som är viktigast, Sanna eller familjen?

Denna bok handlar om att söka efter något som man egentligen har. Man blir blind för det som egentligen betyder mest i livet, och att man ändå har det ganska bra. Detta är en bok som väcker många känslor hos mig, och berör mig på djupet. Jag känner både ilska, mot den här kvinnan Sanna, och även sorg för Ellinor och Livias skull. Jag känner mig också besviken på Johan, som så lätt faller för ett sött ansikte, tillika smicker. Sanna är nog en av den värsta och beräknande slags person som finns. Hon drar sig inte för någonting, för att få det hon vill ha. Jag förstår inte hennes handlande alls. Att gå emellan en familj som hon gör får mig att se rött. Speciellt när hon försöker splittra Ellinor och Livia. Att längta efter kärlek, är ingen ursäkt för hennes handlande, även om det än må vara hennes ursäkt. Det är tråkigt bara att en olycka, ska göra så att den söndertrasade relationen ska få nytt fokus. Jag gillar ändå hur den här boken slutar, vilket gör mig glad. Jag läser gärna mer av författaren. Jag gillar att vi får ta del av Melissa Horns texter som har en stor betydelse för berättelsen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ellinor

Snöfallet

Nattens snöstorm hade bedarrat och gått över i ett dämpat lugn. Trots att det var tidig morgon kunde man inte tala om någon skillnad när det kom till mörkret. Ändå lyste snön upp och om man betraktade det hela inifrån en varm plats såg det fullständigt saligt ut. I det platsbyggda köket med finsnickeri och solida marmorskivor, i huset som låg på gränsen mellan Täby och Enebyberg, stod Ellinor och stirrade ut på snötäcket utan att egentligen ta så stor notis om det vackra. Ur kökets högtalarsystem rapporterade P4 Stockholm om lamslagen kollektivtrafik och Europavägar som liknade lastbilskyrkogårdar. Med jämna mellanrum tog hon upp telefonen och tryckte fram senast slagna nummer. För vilken gång i ordningen visste hon inte men misstänkte att det snart närmade sig ett femtiotal. I alla fall om man räknade med gårdagskvällen. 

Johan hade bott hos Peter i veckorna ett tag nu men oftast hade han kommit hem på helgerna för att träffa Livia. Några timmar i veckan hade de åter varit en familj. 

Gång på gång hade Johan försäkrat henne om att han inte träffade någon annan och att upplägget bara handlade om att han bara behövde tänka och vara för sig själv. Vid något tillfälle hade han till och med sagt att målet med hela arrangemanget var att kunna komma hem igen - då, förhoppningsvis mindre förvirrad och fullt dedikerad familjen. Hon hade svårt att tro på honom, ändå var det så oerhört skönt att höra och hon klängde dig fast vid tanken om att detta var något temporärt som snart skulle ordna sig till det bästa. 

Igår kväll skulle Johan verkligen ha kommit hem. Så var det bestämt eftersom Ellinor hade en viktig inspelning den här morgonen h Livia blivit sjuk i hög feber. Johan skulle vara hemma med Livia medan hon själv gjorde den första inspelningensdagen av en ny Tv-serie. Men Johan hade inte kommit hem. Sent hade han messat att det var omöjligt att få tag i taxi, att han skulle sova i stan för att sedan komma ut tidigt på morgonen är plogbilarna hunnit göra sitt och kollektivtrafiken kommit igång. Ellinor hade försökt ringa honom otaliga gånger efter det men hon hade fortfarande inte fått tag på honom. 

Hon tog upp sin telefon och ringde igen. Den här gången gick inga signaler fram att och samtalet kopplades i stället direkt till telefonsvararen. 

Baksidestext; 

ELLINOR OCH JOHAN lever till synes perfekta familjelivet med sin sjuåriga dotter Livia i en tjusig villa i en av Stockholms norra förorter, men under ytan växer frustration och missnöje. Johan blir allt mer frånvarande och flyr in i sitt arbete, medan Ellinor kämpar för att hålla ihop familjen och samtidigt upprätthålla en perfekt fasad. 

När den unga Sanna börjar arbeta på Johans byrå dras han genast till henne. Sanna ger honom den bekräftelse och uppskattning han saknat och han kan inte värja sig mot den förbjudna kärleken. Till sist är separationen ett faktum. Johan packar sina väskor och lämnar hemmet och en förkrossad Ellinor. 

Då inträffar en oerhörd tragedi. En hjärtskärande olycka ställer allt på sin spets och den söndertrasade relationen får ett helt nytt fokus. Men kanske kan den nya krisen bli räddningen för Johan och Ellinor. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Brustna relationer

"Brustna relationer" av Annica Järerby av Ekström & Garay förlag. Vi får följa Marie när hon äntligen blir tillsammans med den man hon varit förälskad i sedan Tonåren, Tim. Hon tror att de ska leva lyckliga i alla sina dagar, men medan Marie satsar på en utbildning som lärare, tar Tim dagen lite mer som den kommer. Så blir Marie gravid med deras första barn. Tim blir inte så glad och vill att Marie egentligen ska göra abort. När pojken föds är hon lycklig över sitt lilla knyte. Tim drar sig undan allt mer och plötsligt är hon en ensamstående mamma till en liten pojke och ett barn till i magen. Tim träffar endast sina barn sporadiskt. Sedan träffar Marie, Johan, och det blir inledningen till ett nytt kapitel för henne och barnen. Men det finns ett oros moment i livet, nämligen en svärmor som behandlar henne illa. Hon kommer ofta med pikar och nedsättande kommentarer. Tim försvårar livet för den ensamstående mamman, genom att strunta i att skriva på viktiga papper som gäller de två pojkarna. 

Detta är första delen i en serie om två om Marie, och detta är författarens debutroman. Det är intressant att följa hennes historia genom livet. Vi får följa henne från den första spännande förälskelsen och åren som följer. Marie träffar Tim på gården där hon jobbar med hästar, men när deras förhållande uppdagas är hon och ägarinnan Nina inte vänner längre. Marie sörjer förlusten av sin vän i flera år, och jag har svårt att förstå Ninas handlande. Varför kastade hon bort deras vänskap för en sådan anledning? Maries liv innehåller både utbildning som lärare, graviditet och barnafödande och kärleken till hästarna, som är en genomgående rödtråd genom hela historien. Författaren beskriver livet för Maria på ett naket och ärligt sätt. Hennes liv är kantad av både glädje och sorg och flera brutna relationer. Uppbrottet med Tim får henne att tappa sugen på kärleken, ända tills hon träffar Johan vill säga. Då börjar ett nytt kapitel i livet, men även här kantas livet av svårigheter. Man kan nog känna igen sig när man läser den här historien. Livet är inte alltid så enkelt. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

18

Den bredaxlade barnmorskan tittar med höjda ögonbryn på mina kvidanden och ser på apparaten som mäter värkarna. 

"Du är bara öppen några centimeter och av värkarna att döma blir det inget barn på några dygn. Tycker du verkligen att det gör så ont?" 

Jag möter Tims förskräckta blick och känner mig lika skräckslagen själv. Smärtan är intensiv och tät. Barnmorskan lotsar oss båda genom korridoren och vi hör kvinnors skrik. Rädslan kryper i min kropp. Vi lämnas på ett rum och jag börjar vandra, fram och tillbaka. Värkarna är så intensiva att jag tror slutet är nära på riktigt. 

"Ska det verkligen vara så här?" ropar jag flera gånger, lätt hysterisk och med panik i rösten. 

Tim är lika orolig han, för hur kan det bli värre än det redan är? 

"Hämta någon!" Jag är desperat och vandrar oroligt över sjukhusgolvet. "Hur kan de bara lämna oss här, utan hjälp?" ropar jag med gråten i halsen. 

Tim går iväg och letar efter personal, men hittar ingen. Vi ringer på klockan och efter en stund kommer den barska barnmorskan igen. 

"Okej, vi kollar igen. Vill du ha lustgas?" 

Jag ångrar nu vårt gemensamma beslut att föda naturligt. Jag tar några djupa andetag av lustgasen och det lindrar något. 

"Jösses, du är fullt öppen. Hjälp till här", utbrister den förvånade barnmorskan till Tim. "Vi måste ha upp henne i sängen." 

De rejäla verkar a stormar nu genom mig och kroppen spänner sig i en båge. 

"Oj, oj, här har en bebis bråttom ut."

Barnmorskan rusar ut efter assistens och en läkare. Rummet blir fullt av folk och Tim sätter sig vid hörnet av gaveln. Bebisen trycker på och efter några värkar kommer han ut. 

Sjuksköterskan springer iväg med det nyfödda lilla livet. Jag är fullständigt utmattad och bara ligger i sängen. Tim sitter alldeles skräckslagen bredvid. Snart är de tillbaka, även om det för oss båda känns som en evighet. 

"Det är en liten gosse", säger barnmorskan och lägger det inlindade barnet i min famn. 

Jag tittar ner på det lilla knytet, det vackraste jag någonsin sett. Jag tittar upp på Tim och ser kärleken i hans ögon. Vår nyfödde son. 

Baksidestext;

Meries hemliga förälskelse sedan tonåren blir äntligen besvarad och allt tyck gå på räls för henne. Men kärleken kantas av svårigheter och innan hon vet ordet av står hon inför en sorglig separation. När Marie äntligen vågar läsa igen dras hon in i en familjs intriger och hennes liv fylls av händelser så märkliga att de tycks vara tagna ur en saga. Marie blir tvungen att stå ansikte med insikten att relationer kan bli så bittra att de sprider sig till varje person i ens närhet. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Till hamnen - Livet i Skärvik

"Till hamnen - Livet i Skärvik" av Jenny Clevström utgiven av HarperCollins förlag. Denna boken handlar om tre olika kvinnor. Inez befinner sig i det lilla samhället Skärvik på Öland, för att klara upp bouppteckningen efter sin mamma Beatrice, och sälja hennes hus. Vem Inez pappa är har Inez aldrig fått veta. Hon tror dessutom att hon aldrig kommer att få veta vem hennes pappa är. Mamman Beatrice valde bort Inez som liten och hennes syster Annie, har istället tagit hand om Inez. Även Mei Li befinner sig i Skärvik, för att gömma sig från mannen som tagit med henne till Sverige. Rädslan för att bli funnen gör henne orolig. Han var våldsam och tryckte ner henne. Hon gömmer sig nu i sin chefs hus och hon oroas av tanken på att han ska hitta henne. En kraftig storm drar in över det lilla kustsamhället och man letar efter fiskaren Torsten, som fastnat i stormen och råkar ut för en olycka. Rosie minns den gången för länge sedan då hennes man förolyckades på havet. Ska de hitta Torsten, så hon kan berätta vad hon verkligen känner, innan det är för sent? 

Jag har längtat efter en ny bok av författaren, då jag läst och tyckt mycket om hennes tre föregående romaner. Jag blev inte besviken, medan jag läste denna mysiga och varma relations romanen. Boken är både spännande och välskriven. Detta är den första delen i en ny serie om kärlek och vänskap och hemligheter i en litet kustsamhälle på Öland. Som vanligt målar författaren upp ljuvliga och fantastiska miljöer. Man vill verkligen vara där på plats och umgås med de olika karaktärerna och deras fina gemenskap. Karaktärerna är så fint gestaltade. Vi får följa de olika karaktärerna medan de minns och tänker på olika händelser de varit med om. De tre kvinnorna har både bra och dåliga minnen, och de har alla varit med om svåra saker. Tankar och känslor känns relevanta för historien. Nu knyter de nya vänskapsband till varandra och nya relationer skapas, dessutom finns det viktiga hemligheter som måste avslöjas - hemligheter som kan förändra allt. Jag ser redan fram emot nästa del. Denna varma och finstämda roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

Molnen från morgonen hade skingrats och när Inez på eftermiddagen satt på stentrappan seglade endast lätta fluffiga dun omkring på en ljusblå himmel, så att solen titt som tätt stack i ögonen. 

Vid hennes fötter låg Dixie. Hunden hade varit lugnast när de gått promenader, så de hade tagit flera turer, bort mot klienten, till hamnen och ut på mossen, förutom skräpsamlandet med Mei Li på stranden. Det var en mer dramatisk natur än vad Inez mindes, trots att den samtidigt var lågmäld. Flera gånger hade hon stannat bara för att ta in det storslagna. Men nu hade Dixie kommit till ro, och runda små snarkningar puffade från hennes nos som låg platt mot trappsteget. På något vis gjorde hundens närvaro hennes sysslor enklare, fast Dixie ju inte alls hjälpte till, utan riktigt sänkte arbetsmoralen genom att ligga där och sussade. Men det var något rofyllt bara med att ha henne där. 

Hon plockade upp ett dokument ur kartongen som hon hade hittat när hon rensat ur en AB Beatrices garderober. En låda full med medicinska journaler som Beatrice måste ha begärt ut och som gick ända tillbaka i tiden då Inez bara var några år gammal. Många av rapporterna talade om varianter av samma tillstånd: maniska perioder, depression, vanföreställningar, paranoia. Perioder av välmående, mediciner som fungerat olika bra, mediciner som Beatrice vägrat ta. De flesta journalerna var daterade i Kalmar, och på flera av de senare återkom en läkares namn, psykiatriker Anna-Maria Källström. 

Journalen hon höll i handen var daterad från tiden då hon själv varit runt sexton. 

Patienten uttrycker en lång period av mani. Svag verklighetsförankring. Kan inte förklara varför hon har sågat söner möbler och slängt ut i trädgården och tagit in buskar och träd i huset. Uttrycker oro för att vattnet i vattenledningarna ska vara förgiftat. 

Orden fick magen att knyta sig. Minnen av Beatrice i hennes olika tillstånd vällde in. Med en plötslig styrka såg hon framför sig hur hon och Annie hade hittat Beatrice i trädgården en morgon, där hon gjort upp en eld på gräsmattan. Det hade varit en kall vårmorgon, men Beatrice hade stått barbent, iklädd endast t-shirt och kastat kläder och böcker på elden. Hon behövde inte en massa materiella saker, hade hon ropat när Annie försökt närma sig. Inne i huset var allt utrivet från lådor och garderober. Inez hade varit runt tio, elva den gången, och bilderna av Beatrice framför lågorna var tydliga. 

Baksidestext;

EN STORM SVEPER IN ÖVER DET LILLA KUSTSAMHÄLLET Skärvik på Öland. Fiskaren Torsten saknas och kaf'eägaren Rosie kastas tillbaka till den där natten för länge sedan - då, när havet förändrade hennes liv för alltid. Ska stormen ta Torsten ifrån henne innan hon hinner berätta?

Inez ska inte stanna länge på ön. Så fort bouppteckningen efter hennes mamma är uppklarad ska hon ge sig av och begrava minnet av modern som valde bort henne redan som liten. Men när stormen bedarrat är det tydligt att Inez har djupare band till ön än hon vetat om.

Mei Li befinner sig på andra sidan jorden från sin familj. Ensam i det lilla huset vid havet tar hon skydd från den man som fört henne till det nya landet. Mei Li är stukad av livet, men samvaron i byn väcker något inom henne. Kanske har hon hamnat på precis rätt plats.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Utanför revet

"Utanför revet" av Veronica Malmgren utgiven av Forum förlag. Vi förflyttar oss till Isle of Mull, på den skottska västkusten. Dit har den mamma lediga Clarie, och hennes familj precis flyttat. De hyr ett hus tillfälligt där, men bor egentligen i London. Medan maken Paul jobbar på forsknings centret, simmar Clarie i havet, eller så promenerar hon med sin lilla dotter. Hon sköter också sina dagliga sysslor och deras tre döttrar, tillsammans med parets polska barnskötare. Clarie funderar även på framtiden, och den utställning hon vill ordna när de flyttat tillbaka till London igen. En dag träffar Clarie den flera år yngre mannen Niall, som hjälper till med fåren. De börjar prata, och en vänskap uppstår. Men ju mer Clarie och Niall träffas, ju mer attraherad blir Clarie. Niall finns nu ständigt i hennes tankar, och hon fantiserar om hur det skulle kunna bli, om de utvecklar förhållandet till något mer. Men att låta det gå över till något mer, är dock ett stort steg, när hon egentligen har det ganska bra. Vad riskerar Clarie att förlora om hon tar steget över gränsen? 

Detta är författarens tredje bok, men jag har inte läst något av henne förut. Denna berättelse är skriven med ett magiskt och vackert språk. Jag njöt faktiskt av varje mening. Handlingen är både gripande och vacker. Vi får följa huvudpersonens vardag, som är bra beskriven och det känns realistiskt. Detaljerna är fina, och man känner huvudpersonens kärlek och omtanke om hennes lilla familj i varje mening. Vi får följa med i alla de situationer som förekommer kring att ta hand om små barn, som sagoläsning, utflykter och amningsstunder mm. Vi får också en inblick i vad huvudpersonen funderar över och det som ibland tynger henne. Vi får också följa hennes olika känsloregister och den spirande förälskelsen, och hur den utvecklar sig. Vi får också underbart uppmålande och vackra miljöbeskrivningar, vilket gör att man blir sugen på att göra en resa till Skottland. Spännande fakta om Skottland och skottska ord, bakas in i historien. Boken rekommenderas varmt. Jag läser gärna mer av författaren och ger denna välskrivna roman 💖💖💖💖💖/5.

Mitt favoritställe ur boken;

När jag har simmat klart och klättrat tillbaka upp på klippan drar jag av mig huvan, kammar igenom håret med fingrarna. Våtdräkten behåller jag på, går tillbaka upp mot huset, klafsar fram genom fårhägnen. Det drypande gummityget stramar om kroppen. Jag aktar mig noga för att råka trampa i någon av högarna med spillning och fåren håller sig på avstånd, står blick stilla i klungor med sina ansikten vända mot mig, betraktar mig där jag går. 

Redan på håll hörs gråten, ena altandörren står på glänt in mot vardagsrummet och köket. Det sticker till i brösten, med en gång börjar de spänna. Vid köksbänken står Krystyna med Ava, jag tittar in genom dörröppningen, vill inte gå in här med våtdräkten på, och när Ava får syn på mig blir hennes gråt ännu högre. Hon är röd runt ögonen och Krystyna vyssjar och klappar. 

Jag måste duscha, säger jag, sedan tar jag henne. 

Ingen brådska, säger Krystyna, vi klarar oss. Visst Ava, nog klarar vi oss? Mamma kommer snart, schhh... 

Det sista hörs knappt, hon vänder sig bort med Ava stretande i famnen, stryker henne över hjässan. 

Jag går runt, tar vanliga ingången istället, och trots att jag drar av mig våtrdäktsskorna i hallen lämnar jag blöta fotspår efter mig hela vägen in i sovrummet och vidare till badrummet. Först inne i duschen krånglar jag av mig våtdräkten, den sitter så hårt och är svår att dra av. Till slut står jag med den hängande över höfterna, låter vattnet strila. Mjölken rinner i vita rännilar över det tjocka, svarta tyget, blandas med vattnet, och brösten är hårda och knöliga, mjuknar allteftersom. In hit hörs inte gråten, och jag blundar och duschar varmt. 

Baksidestext;

CLARIE FLYTTAR MED SIN FAMILJ från London till Isle of Mull på Skottlands västkust. Medan hennes man Paul jobbar på forskningscentret är hon föräldraledig med det yngsta av tre barn. Om dagarna vandrar hon runt udden med barnet i bärsele och när hon kan simmar hon i havet. Tången ligger tjock på stränderna. 

På gården finns Niall som tar hand om fåren. Mellan honom och Clarie uppstår en vänskap som hotar att övergå i något mer. Men vad kan man egentligen vinna på att gå över gränsen-och hur mycket riskerar man att förlora?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Hur fan gör man slut

"Hur fan gör man slut" av Emma Arpstrand utgiven av Ordfront förlag. I denna boken får vi lära känna Eira. Hon är tjugofyra år och är sambo med Liam. Hennes liv är inte så spännande som hon tänkt sig, och istället för att arbeta som journalist som hon längtar efter att få göra, så har hon ett tråkigt arbete som växeltelefonist på polisen. Kärlekslivet är inte heller så sprakande som hon önskat. Och trots att hon föreslår att hon och pojkvännen ska hitta på saker ihop, faller det inte i god jord, utan Liam vill inte göra något av det som Eira föreslår. Vill Eria verkligen ha det så här i resten av sitt liv? I desperation har hon sex med en killkompis från gymnasiet. Dock känns det inte bra att ha varit otrogen mot Liam. Hon är besluten att göra slut, men är för feg för att ta det sista slutgiltiga steget. Hon gör ett desperat försök att rädda deras förhållande, genom att föreslå att de ska bosätta sig en tid i London. Tanken är att se om en förändring, kan få förhållandet med Liam att hetta till. Tanken verkar god, men kommer det att hjälpa? 

Denna boken är författarens debutroman. Jag hoppas att jag får läsa många fler böcker av författaren i framtiden. Ja, hur många människor är inte otrogna, för att de är missnöjda med sitt liv, tillika sina parters? Eira är verkligen inte ensam. Frågan är också: Hur fan gör man slut egentligen, när man har varit tillsammans länge, är sambos, och dessutom är förlovade? Eira gör allt för att få förhållandet med Liam att fungera, trots att hon möter motstånd från pojkvännen. Liam spelar hellre spel, sitter på balkongen med sin öl, och tycker att han är nöjd med livet precis som det är. Jag gillar vanligtvis inte att en huvudperson är otrogen, men jag antar att det är lätt hänt. Man tror ju alltid att gräset är grönare på andra sidan staketet. Eira är ju såpass ung, och är trots allt en rolig person som vill mycket. Hon vill att det ska hända saker hela tiden, och när det inte gör det kan jag förstå att hon blir frustrerad. Hennes ungdom gör också att hon är velig och ombytlig. Boken är skriven från Eiras perspektiv. Författaren beskriver hennes känslor med både allvar, men också med en stor portion humor. Hennes tankar och känslor känns relevanta. Jag skrattade gott vid flera tillfällen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

En vecka senare står jag på toaletten och stryker mina ögonfransar med mascara. Fransarna i mitten klumpar ihop sig till en enda stor monster frans. Jag tänker på Lola, en av karaktärerna i Eve Babitz bok L. A. Woman. Lola är en femme fatale i 1930 - talets Hollywood och en av få i sin dansgrupp som använder mascara som man hade i en liten box och spottade på innan man tog borsten, gosade runt och sedan dränkte fransarna. Lola vägrade byta från sin spottmascara även när det kom nya, spottfria varianter. Babitz beskriver Lolas fransar som tjocka spindelben. Så ser mina fransar ut nu. Som tjocka, håriga, spindelben. Jag får börja om. Jag sticker ner ansiktet i handfatet, geggar rengöring och vatten runt mina ögon. När jag tittar mig i spegeln ser jag ut som en panda. 

"OH! Wow!" 

Liam kommer in i badrummet, iförd sina urtvättade gråa kalsonger. Jag gör en grimas åt honom. Han sträcker sig förbi mig för att ta sin deostick, tappar den och böjer sig ner. Han har ett hål i mellangården och en del av hans testikel hänger ut genom den. Jag skrattar. 

"Vad är det?" säger Liam. 

"Du har hål i dina kalsonger, känner du inte det?" 

Han böjer sig fram, kutar sin rygg, för att se hålet. 

"Jag tyckte att det kändes lite breezy", säger han och juckar med höfterna så att pungen dinglar fram och tillbaka. Han höjer armarna över kroppen och blinkar förföriskt mot mig. 

"Du måste köpa nya kalsonger", säger jag. 

Liam har en spinkig kropp med smala ben och armar, vilket ser lite lustigt ut nu när han börjat få en liten liten putmage av all öl, den är verkligen inte stor men det ser ut som om han hela tiden är fylld med gaser. Jag har försökt få med honom på promenader, skaffa gymkort eller börja spela badminton. Det har inte bli it så värst mycket av det dåliga inte tror på motion. 

"Varför är alla så himla hurtiga i det här landet?" brukar han säga medan han sitter ute på balkongen med sin eviga öl i den ena handen och en cigg i den andra. 

Baksidestext;

Allting startar med en tanke. Det är inte så att man en dag får ett infall och gör slut. När man väl har börjat tänka på att göra slut så är det omöjligt att tänka bort den tanken. Allt efter det är egentligen bara en transportsträcka. 

Eira Eklund-vattuman, eskapist, cyniker-är 24 år ung och (o) lovande. På pappret kan hon bocka av många vuxenpoäng: Sambo. Förstahandskontrakt (nåväl pojkvännens). Journalistutbildning. Ändå känner hon sig kass på att vara vuxen. Kärleken sprakar knappast och hon lyckas inte landa i ett enda journalistjobb. 

Less på tristessen och på att inget blivit som hon hoppats korsar hon den heliga gränsen och hamnar i ett snårigt relations landskap med endast ett orakel som guide. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Underbara människor

"Underbara människor" av Christer Johansson utgiven av Lindelöws bokförlag. Boken handlar om Martin och Sara. Martin är närmare 60 år och Sara är 33 år. Martin är Saras chef på banken. De börjar intressera sig för varandra, och först är det på ett vänskapligt plan. De är ju på olika platser i livet. Han är nära pensionsåldern och Sara som är nyskild, är mitt uppe i småbarns livet. Snart börjat de skriva sms till varandra privat och de delar sin vardag och tankar med varandra. Förhållandet utvecklar sig, och så bestämmer de sig för att träffas även utanför jobbet. Snabbt inleder de även ett kärleksförhållande. Det gör Martin lycklig för han tycker Sara är underbar, och deras förhållande ger honom så mycket glädje. Men småbarnslivet är inte lätt och efter ytterligare en tid rinner förhållandet ut i sanden, då Martin vill något mer. 

Detta är författarens nionde bok, men den första boken jag läser. Det är en fin kärlekshistoria som utvecklar sig mellan Martin och Sara. Jag gillar de fina sms som paret skickar till varandra. Språket är vackert och poetiskt. Och deras kärlek är vackert återgiven. Vi får följa Martins tankar och känslor på ett fint sätt. Värmen och kärleken till Sara som Martin känner, är något man önskar sig i livet. Det är inte alla som får uppleva den. Martin är också uppriktigt med de kroppsliga bekymmer han har, som kommer med åldern, men ger också en inblick i tidigare förhållanden och ett destruktivt liv med aldeles för mycket alkohol. Man känner också smärtan och oron Martin känner när deras förhållande håller på att ta slut. Martin saknar sin Sara och har svårt att gå vidare. Det är svårt att inse att kärleken inte varar för evigt. Jag läser gärna mer av författaren och denna fina kärlekshistoria får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

41 shots

SARA OCH JAG var fina med varandra i den höst som bjöd in oss på ett sätt som var annorlunda. Årstiden var knappt märkbar. Allt som betydde något var att vi möttes i det som intresserade oss, blandad tystnad med samtal och skratt. Stöttande och inspirerande. Hon gav mitt liv vacker energi. Motion och natur skänkte ro. Ålder och arbetsförhållanden var inte kärlek och kärlek var det största av allt. Hon fick omtänksamhet och närhet. Uppskattning. Min upplevelse av tillvaron var lika lätt som en fjäder i vinden. Jag behövde inget annat, inget mer. Bara hon. Hon gjorde mig lugn och vacker. Bara en kvinna som hon kunde göra mig sådan. Hon var som att träffa en del av mig själv som jag saknat och aldrig längre ville vara utan. 

Det kändes som evigheter sedan, så snart vi skiljs åt och jag var tveklöst galen i henne men ändå lugnare än vad jag var van vid. Det var hon som lugnade mig. Hon tog allt så naturligt. Imponerande och respektgivande. Övernattningen i stugan slog ut allt. 

Hon och jag mötte en ny dag där ute i skogen. Jo, så var det och vi gick också in i en ny värld, där den andre var hur underbar, fullkomlig och älskvärd som helst. Detta gällde dygnet runt och till synes för alltid. Nu var vi nakna och njöt av att vara det tillsammans, när det fanns möjlighet till det. Hennes långa hår, hennes hängivna ljud och njutningsfulla ryckningar, det våta könet, de fasta brösten ä, hennes händer, hennes rygg och hals, hennes rumpa. Hennes själ och person. 

Jag njöt av alltihop, det var väldigt speciellt och mina stora tankar om henne följde mig varje vaken timme. Hon var kvinnan som ritade om kartan i mitt liv. Hon var det finaste som hänt mig, på väldigt många år. Hon visste vad hon ville, den pigga glada blicken. Hon dolde sin sorgsenhet väl. Hon var min stjärna, log rakt in mot livet. Vi pratade, åt, drack, älskade, tränade  och bara var i varandras sällskap. Enkelt, intressant och roligt, inte komplicerat, bara fritt liv. 

Som alla som är nya för varandra så behövde vi lära oss älska med varandra. Hon frågade vad jag tyckte bäst om. Det gick bra här om natten men vi ville utforska varandra mer. Hon skrev att hon kunde hått hela dagen på fjället med mig. Jag svarade att jag kunde gå hur långt som helst med henne (om inte mina smärtande vader brister). Hon skrev att det enda hon ångrade att hon inte bad mig om sällskap tidigare under natten, när vi var i stugan.

Baksidestext;

SARA VAR UNG och hade tre små barn, arbetade som privatrådgivare på ett bankkontor och var nyskild. Martin i sin tur, påväg mot pensionering och var först hennes chef på banken. 

De var på helt olika platser i livet men drogs till varandra på ett sätt som överraskade dem båda. Hon blev galen i honom och han om möjligt ännu mer galen i henne. Hans värld kom att förändras. Kanske också hennes. 

Sara skriver i ett sms: "Du och jag möttes i såväl kroppslig som själslig närhet och lust. Så närvarande i stunden men så frånvarande på jorden."

Martin tänkte: "Snälla livet stanna, bättre än så här kan det inte bli. Jag är inte här för att fly, lika lite som för att finna frid. Jag är här för att det känns som att jag kommit hem, när jag finns i din närhet."

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Tinna

"Tinna" av Tina Larsson utgiven av Lava förlag. I den här boken får vi följa Tinna och hennes upplevelser under sin uppväxt någong under 1960-70 talet. Från sex års ålder börjar hennes historia om henne och hennes familj. Det hon tror är en helt normal uppväxt, är allt annat än det. Hennes uppväxt fylls av många saker som ändå är normalt. Hon leker och har vänner. Går i skola och åker på semester till Halmstad med familjen. Hon går på ridskola och sköter sina hästar. Men något är inte som det ska. Något mörkt döljer sig inom hemmets fyra väggar. När inte hennes två bröder är hemma, är tonen en helt annan mellan föräldrarna. Pappan trycker nämligen ner Tinnas mamma psykiskt, så att mamman blir deprimerad. Hon orkar i bland inte ta sig ur sängen, när det är som värst. Mamman försöker därför få skilsmässa flera gånger, som pappan vägrar ge henne.

Jag känner mycket när jag läser den här boken. Både sorg, ilska och frustration. Tårarna kommer emellan åt. Boken handlar om en flickas upplevelser under uppväxten. Den handlar också om den psykiska misshandel, hennes pappa utsätter mamman för. Jag frågar mig hur en människa kan vara så hemsk mot sin egen familj? Vad är det som driver en människa, som Tinnas pappa att vara så grym mot mamman till sina barn, och sin egen dotter? För när flickan växer upp, får hon ganska snart höra samma nersättande komentarer. Samtidigt som berättelsen är otroligt sorglig bitvis, så kan man bara beundra flickan som boken handlar om. Hon är stark och målmedveten. Tack vare det positiva hon ändå har runt sig, växer hon upp till en person som inte tänker ge sig. Hon har modet att se framåt trots allt. Denna starka berättelse berör på djupet, och får av mig ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8 år

Nu går jag i andra klass och vi har äntligen kommit till en "riktig" skola, Samuelskolan. 

Gunilla, vår lärare i första klass, hade flyttat till en annan ort med sin familj. Vår nya lärare Gun var precis lika snäll som Gunilla. Jag minns att vi satt med våra bänkar i en fyrkant med Guns kateder längst fram i mitten och jag satt längst ner till vänster. 

Gun var en påhittig, pedagogisk och rolig lärare. Jag lärde mig fort, både matematik och andra ämnen. 

Våra roliga timmar var verkligen roliga. Gun var så påhittig och fick oss att känna oss trygga, så vi vågade vara de vi var. 

På fredagar gick jag alltid hem med ett glatt sinne då vi avslutade med roliga timmen. 

Lite spöklikt var det i Samuelskolan. Toaletterna låg en våning upp närmast vinden. Det knarrade läskigt i den gamla trätrappan upp till toaletten. Jag försökte att inte gå på toaletten i skolan men ibland så var jag tvungen. Sprang upp för trappan in på toa, kissade i raketfart och rusade ner för trappan igen. Pustade ut, det gick bra denna gång. Inte ett enda knarr eller spöke i närheten. 

Det serverades mald leverbiff i Samuelsskolans matsal. Mattanten lade upp två malda leverbiffar på min tallrik. 

-Det räcker med en leverbiff, sade jag försiktigt, för jag orkar nog bara äta en. Då kom den arga mattanten Maja ut från köket och sa med hård röst: 

-Du ska äta upp allt som läggs på din tallrik, sa hon och vände sig sedan snabbt om för att gå ut i matsalen för att vakta grishinken. 

Snällt frågade jag den andra mattanten:

-Kan du ta bort en leverbiff? Hon låtsades inte höra vad jag sa. 

Jag försökte äta båda men efter en leverbiff var jag proppmätt.

Tanken att få kasta i grishinken var helt utesluten för där stod hon, Maja, och vaktade. Jag försökte gömma den sista leverbiffen under brunsåsen och samtidigt försökte jag hitta en lucka när hon inte stod och vaktade grishinken. 

Baksidestext;

Ambulansens sirener kom allt närmare. Jag sprang allt jag kunde mot vår port. Fort upp för trapporna, öppnade dörren till vår lägenhet.

Jag kom in i hallen och stelnade till, där på golvet låg min mamma. Bredvid stod pappa, askgrå i ansiktet.

Jag som tyckte att jag haft en bra och fin uppväxt. Jag visste inget annat.

Nu i efterhand vet jag. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ormens år

"Ormens år" av Ulrika Eweman, utgiven av Bookmark förlag. Året är 1956. Judith är åtta år gammal. Hon och föräldrarna för ett kringflackande liv, då de stannar en kort stund på varje plats, där fadern har arbete. Det har gjort att Judith känner sig otrygg och ensam. Det pågår saker under ytan mellan föräldrarna, som hon inte förstår. Den här sommaren har äntligen Judiths föräldrar slutat flytta runt. Hon träffar tvillingarna Valter och Vera. De blir snabbt vänner. Vi får följa Judith, Valter och Vera under åren då de växer upp från barn, till unga vuxna. De tre vännerna är oskiljaktiga. Under åren uppstår det kärlek mellan Judith och Valter, men helt plötsligt bryter tvillingarna kontakten med Judith. Det är ormens år. Hon får inte reda på varför de inte vill umgås med henne mer. Det gör henne förvirrad. Judith flyr från byn och återkommer flera år senare. Då har hennes far gått bort. En far som bar på många hemligheter. Känslorna till Valter finns kvar, och kanske kan hon och Valter få en ny chans.

Författaren skriver vackert, och med en unik och spröd text. Berättelsen är suggestiv. Det ligger saker dolda under ytan som man inte berättar. Man förstår också att i den här berättelsen handlar det mycket om otrygg barndom och våld i nära relationer, och om att känna sig sviken, även om det inte uttalas rent ut. Judith far illa och känner sig utanför av att flytta runt. De vuxna är upptagna av sig själva, och av sina sexuella spel mellan varandra, och det finns ingen värme mellan familjemedlemmarna. Judith tyr sig till vännerna och de blir det viktigaste av allt. Man får inte veta till en början varför tvillingarna bryter kontakten med Judith, men det kommer fram så småningom. Då Judith åker tillbaka till byn tolv år senare, får man de sista pusselbitarna. Alla lösa trådar knyts ihop bra på slutet. Även om jag inte är så förtjust i ormar så lovar bokomslaget ändå spännande läsning. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5.

I mitten av augusti var det dags för Judith att börja skolan och det var ordnat med både ny skolväska och kjol. Det var molnigt och grusvägen, som var full av vattenpölar, doftade jord. 

Judith skulle göra sällskap med Vera och Valter. Hade stått på hållplatsen och väntat på skolbussen i över tio minuter redan. Hennes skor med slejf var svarta och aldeles blanka, strumporna vita och koftan var ljusgrön med små runda knappar gjorda av glas. 

Judith tittade i skolväskan fastän hon redan visste vad som låg där. Pennskrinet av rött skinn, en plåtask med pastiller, en ny anteckningsbok och ett knappt moget äpple från trädet på baksidan. 

"Ni får kanske ingen lunch när det bara är upprop."

Mari Jonsson hade räckt henne äpplet och med ett "få se på dig" lagt sina händer på Judits axlar och nickar godkännande. "Du ser ut som en liten bakelse." Hon hade tittat på klockan. "Och du har inte ändrat dig? Jag ska inte väcka Charlotte?"

Men Judith hade skakat på huvudet. 

Judith hade hört ljuden från Charlottes sovrum när hon försökt somna kvällen innan. Vikt undan täcket och ljudlöst tryckt örat mot parketten, men de bekanta ljuden från belöningsknullandet hade uteblivit. 

Det hade skakat metall i munnen när Judith krupit upp i sängen igen. Det var något med Charlottes gråt som varit annorlunda. Något som gjort det nästan omöjligt att somna. 

"Vi låter Charlotte vila. Judith hade tagit emot skolväskan som Mari Jonsson hållit fram. "Dessutom får jag ju sällskap."

Från baksidan;

Året är 1956 och Judith har under sin kringflackande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon.

Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Då ödet bestämmer

"Då ödet bestämmer" av Pernilla Lindroos, utgiven av Lava förlag. Detta är del två av historien om Maja. När det tar slut mellan Maja och hennes pojkvän Erik, rämnar hela Majas liv. Han vill att hon ska ta itu med saker i det förflutna som spökar. Han vill att hon ska lära sig att älska sig själv. Hon blir dessutom permitterad från sitt jobb, och hjälper därför sin syster som precis fått ett barn. Hennes väninna vill utmana henne att hon ska börja dejta en man ur varje stjärntecken. Men inget funkar det är bara Erik hon tänker på. Hon kan inte sluta sakna honom. Vi får även följa Joanna, hon lever i början av nittonhundra talet. Hon förväntas gifta sig med en lämplig kandidat, trots hon bara är sjutton år. Joanna har andra drömmar än giftermål, men en känsla av tragedi och en  skuld som hennes bror John har kastat över henne, gör att hon inte kan fullfölja den. Joanna frågar sig, om Harvey är någon som kan låta henne fullfölja sina drömmar, och går han att lita på? 

Ännu en underbar bladvändare av Pernilla Lindroos. Den visar att relationer är inte alltid lätt, och det är svårt att släppa någon man älskar. Trauman och skuld från barndomen kan sitta hårt i själen. Så hårt att man inte kan leva normalt, och att man behöver få reda ut det man bär inom sig. Jag gillar att man får följa både Maja och Joanna. Både Maja och Joanna får bära skuld för händelser som inte var deras fel. Det gör att de inte kan leva fullt ut, och förverkliga sig själva. Maja drömmer om att flytta ihop med Erik och leva med honom. Joanna vill uppfylla sin dröm om att skriva en bok. Jag tycker Pernilla skriver bra och medryckande, vilket gör att boken får följa med överallt tills man läst klart. Tankar och känslor känns som att de är realistiska och trovärdiga. Kommer Maja att få sin Erik, och kommer Joanna skriva sin bok? Jag älskar slutet på denna boken. Det gör mig så glad. Denna härliga relations roman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Åsa tas emot av en överdrivet lugn sköterska, något som får mig att bli nervigare än vad jag redan är. Vi visas in på avdelningen och till ett litet undersökningsrum där man ska kontrollera hur långt gången systern är. Åsa ber mig följa med och jag placeras vid huvudändan av britsen. Sköterskan, som visar sig vara barnmorskan, för in en plastklädd hand i Åsas underliv. Hon ser koncentrerad ut medan hon rotar runt. 

"Du är sex centimeter öppen."

Åsas ansikte speglar förvåning. 

"Hur länge har värkarna pågott?" frågar kvinnan. 

"Inte länge alls. Kanske ett par timmar."

"Tredje barnet?"

Åsa nickar.

"Typ hela tiden. Knappt fått sova."

"De har definitivt gjort sitt. Det här kan gå snabbt." 

"Men...mer än två timmar, väl?"

Så gör Åsa en grimas. Ännu en värk tar sig friheten att bryta in. 

Barnmorskan svarar inte utan tar itu med att förbereda Åsa. Ger henne några förskräckliga paltor som mer liknar operationskläder. Att se systern i de där sjukhuskläderna får mig att inse stundens allvar. Ett barn ska snart pressas ut ur systerns kropp. Jag hoppas att två timmar ska gå snabbt, så Tom får byta av mig. 

Jag får som jag önskar. De där två timmarna går väldigt snabbt. Men enbart för att jag får fullt upp med att hjälpa Åsa att härda ut, badda panna med kalla, blöta handdukar och be till högre makter att allt ska gå bra. Efter att den där barnmorskan varit inne och rotat i systerns underliv satte allt igång i rasande fart, och innan jag ens hunnit bli rädd eller svimmat- inte ens under Åsas groteska skrik under krystvärkarna- är en liten blålila varelse plötsligt ute.

Lille Olle har anlänt.

Från baksidan;

MAJA ÄR FÖRKROSSAD. Hennes livs kärlek har lämnat henne. Bara så där. Hur är det ens möjligt? De var ju menade för varandra, i vart fall enligt astrologen Ann-Kristin. När Maja blir permitterad kan hon inte längre dämpa smärtan genom att dränka sig med jobb. 

Vad ska hon nu göra med sitt liv? Väninnan Sara utmanar henne att dejta tolv män, en ur varje stjärntecken. Med en astrologihandbok och en poängskala ska dejterna leda Maja till klarhet om vad hon vill eller behöver.

Joanna växer upp i England under nittonhundratalets första år. Som sjuttonåring förväntas hon delta i Londons sällskapsliv för att hitta en lämplig make. Joanna har helt andra drömmar, sådanna en kvinna inte kan väntas ha.Men hennes elake broder John och en tragedi kastar en tung skuldkänsla över Joanna. Ska hon våga följa sin dröm eller håller det förflutna henne tillbaka? Och är Harvey, mannen hon möter, verkligen någon hon kan lita på?

"Då ödet bestämmer" är berättelsen om två unga  kvinnor i olika tidsepoker men med samma val. De måste båda lista ut vad de vill göra med sitt liv och vem de vill leva med. Det är en historia om skuld, val, drömmar och ödets kraft.

Ha en skön fredag!

Kram Ninni

En annan del av mig

Jag har läst "En annan del av mig" av Emelie Joners. Boken är utgiven av Ekström&Garay förlag, och är författarens debutroman. Denna relations roman handlar om Anna. Hon och hennes sambo, Peter har precis gjort slut då Peter visat sig vara otrogen. Annas mormor har precis dött och lämnat efter sig ett torp, som de inte haft någon aning om hade funnits. Vem var Annas mormor egentligen? Varför var hon alltid så kall och reserverad? Vad hade hon upplevt som format henne så? För att få svar på sina frågor bestämmer sig Anna för att åka till Hälsingland och den gamla släktgården. Där dyker fler frågor upp. Vem är egentligen Evert, och hur ska hon själv orka gå vidare då tråkiga nyheter når henne.

Boken hade många svåra bitar. Otrohet, svår obotlig sjukdom, ensamhet, och brustna drömmar. Huvudpersonernas berättelser var gripande och berörde mig på djupet. Språket hade en fin rytm och boken är inte tung att läsa. Tvärt om var den svår att lägga ifrån sig. Boken hade något speciellt som gjorde att man bara ville fortsätta att läsa. Livet är ibland inte lätt eller rättvist. Genom brev och en gammal dagbok nystas mormors tragiska historia upp, och allt får en förklaring. Tankar och känslor känns realistiska och trovärdiga. För att vara en debut så var den här boken helt fantastisk bra! Slutet på boken gjorde mig både glad och lite ledsen. Denna gripande och fina relationsroman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

"Du får inte titta!"

Jag vände mig bort från granen hon stod gömd bakom. Framför mig glittrade sjön i solen. Det var en varm vårdag, och jag visste att vattnet i sjön skulle vara iskallt. Men vi var så unga och ivriga. 

"Blundar du?"

Hennes röst var aldeles bakom mig.

"Ja, jag blundar."

Hon sprang förbi, jag hörde hennes lätta steg på stranden, kände det svaga vinddraget från hennes kropp. Upphetsningen dunkade i hela kroppen. Ett plask, högljudda flämtningar. Jag förstod att hon sprungit rakt ut i det kalla vattnet. 

"Evert, du får titta nu!"

Lydigt öppnade jag ögonen. Såg mot hennes huvud som stack upp ur vattnet, de nakna armarna som gjorde cirkelrörelser. Leendet var brett, ögonen sprudlande, vattnet droppade från det mörka håret. Hon var sorglös. Full av framtidstro. På oss, på mig.

"Kom då!" befallde hon skrattande.

Snabbt drog jag av mig byxorna och skjortan, skorna och strumporna. Jag var naken, så när som på underbyxorna. Hon skrattade högt.

"Kom nu, Evert! Var inte en fegis!"

Jag rodnade. Det var första gången vi var nakna tillsammans. 

"Evert!"

Jag tog ett djupt andetag och slet av mig underbyxorna. Hon skrek och slog händerna för ögonen. 

Utan att tänka mig för sprang jag ut i det kyliga vattnet, ignorerade chocken som fick mina tänder att skallra, och simmade tills jag stötte emot hennes hala, lena kropp. Hon skrattade högt. Jag tryckte mina läppar mot hennes tills skrattet dog ut. Kyssen var kall och våt. 

Hon var min blomsteräng, alla dofter, alla smaker i mitt universum. 

Från baksidan;Våra själar är som slöjor i vinden, skira böljande och så lätta att tappa taget om. Och har vi en gång förlorat greppet spelar ingen roll hur långt vi springer, eller hur högt vi hoppar. Vi kan inte nå dem. Vi kan bara stå med nakna, såriga fötter på jorden och se hur de virvlar upp mot himlen, innan de slutligen försvinner.

När Anna Svensson blir lämnad av sin pojkvän, rasar hennes liv samman. Samtidigt dör hennes kalla och reserverade mormor Alva och tar med sina hemligheter i graven.

För att få veta mer om Alvas liv och komma ifrån hemstaden, beger sig Anna till Hälsingland och den övergivna släktgården. Där träffar hon Evert, som bor ensam i skogen och skyr omvärlden, och hans enda vän, lantbrukaren Jonas, vars liv har stagnerat. 

"En annan del av mig" är en relationsroman som handlar om att hitta sig själv, förlåta och våga möta sitt förflutna.  

Ha en trevlig kväll!

Kram Nina

Smakbit på en söndag v 8- En annan del av mig

 

Idag är det februaris sista söndag. Jag längtar till snön är borta. Vi har ganska mycket snö kvar ännu. Vissa dagar kan man ändå känna att solen börjar värma och det känns som vår. I fredags var en sådan dag men på lördagen var det kallt igen. Idag skiner solen i alla fall. Hoppas temperaturen tickar på uppåt nu. Nästa vecka har barnen lov äntligen, vilket ska bli så skönt. Min man håller på med att renovera Williams rum nu. Det ska bli härligt att se när det är färdigt. William var ju själv med och valde tapet till sin fondvägg och färgen på de övriga väggarna.

Jag och tjejerna fortsätter att plantera lite frön och längtar till vår och sommar. 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu. Min smakbit kommer från "En annan del av mig" av Emelie Joners.

En smakbit;Sjuksköterskan leder oss genom en lång och upplyst korridor. En av hennes skor knarrar och ljudet blir ett enformigt ackompanjemang till tystnaden. Peter går framför mig, med händerna nonchalant nerkörda i shortsfickorna. Hans hår är nyklippt och solblekt. Skuldrorna rör sig under den tunna t-shirten och framkallar minnen som får mitt bröst att värka. 

Jag vill slita tag i hans arm, tvinga honom att se mig, att bekräfta min existens. Men det skulle inte göra någon skillnad. Han har redan lämnat mig. I den här stunden, när vi verkligen borde vara tillsammans, är jag ensam. 

Sjuksköterskan stannar och öppnar dörren till ett undersökningsrum.

"Du kan klä av dig där", säger hon och pekar på en stol. Den står liksom i skymundan i ett hörn av rummet, men ändå fullt synlig. Det finns inget draperi. 

Jag ställer handväskan på golvet. Min puls ökar för varje andetag och jag fumlar med spännet på sandalerna. Den tunna blusen, som jag idiotiskt valde för den brukade vara Peters favorit, klibbar mot ryggen.

Till slut får jag av mig sandalerna och i samma ögonblick öppnas dörren. En medelålders man med runda glasögon och för trång läkarrock kommer in. Han nickar åt mig och presenterar sig som doktor Hansson. Peter och doktorn pratar lågmält med varandra. Jag uppfattar enstaka ord. Embryo. IVF.Behandlingar.

Från baksidan;Våra själar är som slöjor i vinden, skira böljande och så lätta att tappa taget om. Och har vi en gång förlorat greppet spelar ingen roll hur långt vi springer, eller hur högt vi hoppar. Vi kan inte nå dem. Vi kan bara stå med nakna, såriga fötter på jorden och se hur de virvlar upp mot himlen, innan de slutligen försvinner.

När Anna Svensson blir lämnad av sin pojkvän, rasar hennes liv samman. Samtidigt dör hennes kalla och reserverade mormor Alva och tar med sina hemligheter i graven.

För att få veta mer om Alvas liv och komma ifrån hemstaden, beger sig Anna till Hälsingland och den övergivna släktgården. Där träffar hon Evert, som bor ensam i skogen och skyr omvärlden, och hans enda vän, lantbrukaren Jonas, vars liv har stagnerat. 

"En annan del av mig" är en relationsroman som handlar om att hitta sig själv, förlåta och våga möta sitt förflutna.  

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Kram Nina