När ljusen tänds

"När ljusen tänds" av Felicia Welander, utgiven av Lavender LIT förlag. Bokrecension; Vi får följa Sara som försöker rädda sitt bageri. Hennes far har nyligen gått bort. Hon har en skuld som ska betalas, och det finns en deadline. Summan är enorm. För att lyckas få ihopa till hela summan, måste Sara komma på något helt nytt att baka. Men konkurrensen i Staden är hård. Victors redaktör vill att Victor ska skriva en artikel om hur de rika i Staden firar jul. Dock tycker Victor att det finns en mycket viktigare artikel att skriva. Aurora kommer till Staden för att följa sin passion- nämligen att måla. Dessutom har Aurora rymt för att slippa ett oönskat frieri. Dessa tre personer träffas av en slump och en oväntad vänskap utvecklas. Ska Victor våga ta mod till sig och skriva sin artikel på det sätt som han vill, och ska Aurora lyckas med att måla en tavla som hon kan stå för, eller ska hon ge upp, för att åka hem och gifta sig som hennes familj vill? Samtidigt kämpar Sara allt hon kan för att ge Johan och alla de andra fattiga barnen, på det Allmänna Barnhuset en alldeles speciell jul. 

Jag älskade verkligen den här boken! Jag gillar historiska romaner överlag och denna gjorde mig inte besviken. Den här mysiga boken är vacker både på utsidan och insidan. Vi får göra en tidsresa till Stockholm, julen 1858. När man läser den här boken kan jag som läsare märka att författaren verkligen att gjort en grundläggande research, för att hon ska kunna beskriva hur livet är under 1800- talets Stockholm. Miljöbeskrivningarna är därför både målande och välgjorda, och man kan nästa känna dofterna från Saras bageri, samt höra knarrande steg i snön. Man kan verkligen känna julstämningen i den här ljuvliga pralinen. Den här boken hade jag gärna läst en fortsättning på. Jag är intresserad av att veta hur det går för de tre vännerna, Sara, Aurora och Victor, så jag håller tummarna att författaren fortsätter skriva om dem. Jag gillar nämligen skarpt de tre huvudkaraktärerna. Vi får växelvis följa de olika karaktärernas perspektiv på ett bra sätt. Historien som utvecklar sig är både berörande och vacker. Speciellt Saras historia och hur hon kämpar för att behålla sin far samt sin farfars livsverk, och hur hon kämpar för de som är allra mest utsatta. Detta är en historia som handlar om att ha mod att följa sin passion, om hopp, och om oväntade möten. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Pojkens kropp var så liten och nätt, ändå brände det i låren och sved i halsen på Sara när hon fortsatte genom gränserna. Väl framme vid dörren till bageriet stannade hon. Han kunde inte stå upprätt själv, det förstod hon, men hon behövde gå armarna fria för att kunna gå upp nyckeln och låsa upp dörren. Alldeles villrådig blev hon stående med pojken i famnen. Hon övervägde att vädja till någon förbipasserande att hålla honom en stund, men hon visste inte vad hon skulle säga och ville inte vara till för mycket besvär. När pojken stönade lågt tog hon dock mod till sig och tilltalade en dam som kom gående. 

"Jag ber verkligen om ursäkt, men skulle ni kunna hjälpa mig att hålla honom ett ögonblick medan jag låser upp?"

Damen slog ner blicken och skyndade på stegen, utan att se sig om. Måhända var hon rädd att bli smittad av vad det än var som var fel med honom, tänkte Sara och insåg strax att det verkade vara en allmän oro. Ingen av de förbipasserande ville stanna för att hjälpa till, snarare tog de omvägar runt dem. 

Oron brände i bröstet och hon ville skrika att han inte var sjuk, inte bar på någon smitta utan bara var stelfrusen, men precis när hon tänkte ge upp hördes en röst bakom henne. 

"Behöver ni assistans, fröken?" 

Lättnaden var så stor att hon knappt noterade vem mannen var, hann endast uppfatta en hög hatt och en mörk rock. 

"Tackar allra ödmjukast", fick hon ur sig. "Om ni kunde vara så snäll att hålla honom en stund medan jag öppnar dörren?"

Mannen tog genast tag under pojkens armar och höll honom. Sara fick äntligen tag på nyckeln, låste upp och öppnade på vid gavel. 

"Den här vägen."

Baksidetext;

JULEN 1858

Snön faller över Gamla stans kullersten s gränser, Stortorget doftar av vörtbröd och hela Stockholm förbereder sig för högtiden. Men mitt i ballt det vackra kämpar bagardottern Sara för att rädda sitt bageri och sin framtid. 

När konstnärinnan Aurora flyttar in några portar bort, efter att ha lämnat ett ovälkommet frieri bakom sig, förändras något. Aurora söker liksom Sara frihet att följa sin passion och en oväntad vänskap uppstår. Snart får de sällskap av journalisten Vicktor som måste ta beslut om han ska våga utmana sin karriär i jakten på sanningen, eller fortsätta på den trygga bana han påbörjat. 

När ljusen tänds är en roman om mod, drömmar och vänskap som uppstår där man minst snar det. Och hur ett litet ljus av hopp kan förändra allt, bara vi låter det brinna. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

En grön jul i växthotellet

"En grön jul i växthotellet" av Avanna Larsson utgiven av Gyldendal Astra förlag. Bokrecension; Linnéa driver numera ett växthotell i sin lägenhet på söder i Stockholm. Linnéa ser fram emot en mysig jul tillsammans med sin mamma och pojkvännen Zacharias, som ska komma hem från sin tid med dottern Hanna i Los Angeles. Men saker ändras snabbt då mammans Alzheimer utvecklas snabbare än hon trott. Pojkvännen Zacharias råkar ut för en olycka, och tar med sin dotter hem till Sverige. Linnea och Hanna blir snabbt ovänner och dessutom dyker hennes pappa upp som hon knappt känner, för att de ska fira jul tillsammans. Dessutom har han med två busiga småsyskon som hon aldrig träffat. Människor som ska åka bort över julen eller har en julgran som stressar deras älskade växter, dyker upp för att lämna in sina växter på hotellet. Snart är hennes lägenhet återigen full med olika sorters växter. Samtidigt som allt är kaos runt omkring Linnéa, fortsätter hon att baka och leverera sina bakverk till handelsträdgården, som går åt fortare än hon hinner baka. Ja, julen ser ut att gå åt skogen detta året, men så får Linnéa en idé om hur hon ska rädda den. Hur det går? Läs boken så får ni se!

Detta är andra delen om Linnéa och hennes växthotell. Jag har läst och recenserat den första delen i serien. Jag älskar verkligen att läsa böckerna om Linnéa och hennes växthotell. När jag såg att författaren skulle ge ut en del två så ville jag genast läsa. Avannas böcker är så roliga! Vill ni läsa något lättsmält och roligt får ni inte missa denna bokserie. Det är så roligt att läsa om Linnéas alla möjliga tillika omöjliga sätt att ta hand om hotellets växter. Linnéa råkar ut för dråpliga händelser, som bara någon med riktgt stor otur kan råka ut för, vilket bjuder på en hel del skratt från mig som läsare. Linneas julförberedelser sprider också en mysig julkänsla, och jag hade gärna velat vara med och firat jul med Linnéa och de andra karaktärerna i boken. Samtidigt har den ett lite allvarligare inslag om hur det kan vara att vara angörig till någon som har alzheimers. Hur svårt det kan vara när den älskade anhöriga försvinner bit för bit. Jag uppskattar också det fina bokomslaget. Jag älskar Avannas karaktärer och hennes humoristiska ton. Denna boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

17

Med huvudet snurrande av tankar på hennes mamma gick Linnéa inte genom porten hemma hos sig med tunga steg. Vid den allmänna anslagstavlan för de boende stod en plastgran med tjockt glitter och röda kulor och på anslagstavlan satt det två lappar. 

Den ena var en variant på den som sattes upp varje år - om allas ansvar. Dels att hålla entrén ren från grus och slask, dels att en sandlåda ställs ut vid trappuppgången 44 b och att det var allas ansvar att sanda de gemensamma gångbanorna för att undvika brutna ben på väg till tvättstugan eller förådsutrymmen. Det var även allas ansvar att hjälpa till med snöskottning - för allas trevnad och framkomlighet.

Den andra lappen hade rubriken Tråkiga  nyheter. Linnéa funderade på att strunta i att läsa den. Den kändes som om det hade varit nog med tråkigheter för idag och hon visste inte om hon kunde ta in mer av den varan. Just som hon bestämt sig för att inte läsa den och vänt sig mot trappan öppnades ytterdörren som tillhörde Ullas lägenhet. Ulla var den allra första växthotellgästen Linnéa haft i somras. Eller mer korrekt - det var Ulla som satte växthotell bollen i rullning efter att Linnéa fått ansvaret för Ullas växter och som sedan tipsat en väninnas son om det hela. Linnea hade haft ihjäl Ullas novemberkaktus redan första dagen. 

"Har du läst?" frågade Ulla och nickade mot anslagstavlan. "Vilka snåljåpar."

"Hmm, nej jag har inte läst." Linnéa satte ner kattburen på första trappsteget. Det kommer en doft av husmanskost från Ullas lägenhet blandat med något annat,något mer juligt. Kotletter och korinter kunde Linnéa fastslå efter några sniffningar. Linnéas morfar hade ofta bjudit på kotletter, brunsås och potatis. Något Linnéa aldrig hade vare sig lagat eller ätit i vuxen ålder. Det luktade på något sett hemma, tyckte Linnéa och kände att en del av all oro i kroppen lugnade sig något. Som en snuttefilt la sig i magen. 

"Bostadsrättsföreningen drar in Luciafilan i år", muttrade Ulla och istället för att nicka mot anslagstavlan sköt hon trotsigt ut hakan. "Som om en burk med pepparkakor och Icas saftglögg är en så stor omkostnad!" 

"Tja, brukar de inte ha lotteri också?" sa Linnéa fast hon visste inte riktigt varför hon "försvarade" beslutet. Hon hade aldrig gått på det där Luciafirandet i den gemensamma festlokalen som hörde till alla trappuppgångar.

Baksidetext;

Granen står (inte) grön och gran i stugan

Allt Linnéa önskar sig är en lugn jul med mamma, pojkvännen Zacharias och givetvis katten Bellman. Men växthotellet som hon drivit under sommaren - och som hon trott gått i vinteride - våldgästas återigen av stressade orkidéer och växter i allt annat än smakfulla julfärger.

Linnéas snåriga privatliv utmanar också julfriden. Borta i Los Angeles råkar Zacharias ut för en olycka och mammans Alzheimer utvecklar sig snabbare än väntat. Och som grädde på moset dyker Linnéas frigjorda pappa upp med din nya familj...och sitt frigjorda sätt. Prognos för Linnéas jul: stökigare än någonsin. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Två rum och ett 

växthotell" här

Julstök i Hannas kaffestuga

"Julstök i Hannas kaffestuga" av Kristina Ahlström, utgiven av Romanus & Selling förlag. Bokrecension; Hanna har mycket att fundera på denna hösten. Hon beger sig ensam till Frankrike, för att komma bort från särbon Eriks kontrollbehov, samtidigt som hon vill se platsen där hennes vänninna, Klara, omkom. Väl hemma igen funderar hon mycket över sitt förhållande med Erik, och deras framtid tillsammans. Något skaver, och ska hon verkligen fortsätta vara tillsammans med honom? Hon vill ta hand om sin familj, men de bor i Skåne. Ska hon kanske flytta ner där och starta något nytt? Kaffestugan vill hon dock sälja efter jul, men bestämmer sig för att ha öppet under december månad. Hennes bagerskor ställer gärna upp och bakar, och snart har Hanna fullt upp med att planera inför premiären. Samtidigt märker hon att hunden Sigge tacklar av allt mer. Vad är det egentligen för fel på honom? Tankarna snurrar och Hanna ver inte vad hon ska ta sig till. Erik börjar plötsligt utebli från saker de bestämt, och skyller på jobbet. När han är med Hanna, är han överdrivet glad och hjälpsam. Något skaver, men vad? Hanna funderar på att göra slut, men precis när hon tänker fortsätta förhållandet med Erik, uppdagas den bittra sanningen. Just när allting känns som mörkast, får Hanna ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till.

Den här boken lockar verkligen alla möjliga känslor hos mig som läsare. Jag har känt allt ifrån sorg, frustration till ilska, hopp och glädje. Författaren har verkligen förmåga att beskriva huvudpersonens känslor så man känner precis det hon känner. Författaren beskriver även dofter och smaker så bra att jag har blivit riktigt sugen, ja, rent av hungrig, medan jag har läst. Boken har verkligen bjudit på allt en riktigt bra feelgoodroman ska göra. Jag har verkligen älskat denna serie om Hanna. Och jo, jag skulle gärna fortsätta att läsa om henne och hur det går för henne i framtiden, utan att spoila det underbara slutet. Tyvärr har författaren sagt att detta är tredje och sista boken om Hanna. Även denna ljuvligt förpackade bok, bjuder på några härliga recept i slutet på boken. De två föregående böckerna har blivit bokfavoriter hos mig, och det blir även denna boken. Hoppas verkligen författaren skriver på något nytt! Har ni inte läst något om Hanna och hennes kafé och bakstuga, måste ni göra det nu! Denna underbara bokserie får ni inte missa. Det är en helt oemotståndlig bokserie. Det var extra kul när jag hittade min blurp i boken. Boken ger mig fin julkänsla, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Min blurp fanns med i boken!

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Det är första bakdagen och Hanna väntar spänt i bakstugan. På bänkarna runt om i stugan står ingredienser uppradade, tvättade och nystrukna bakdukar ligger bredvid en hög med plåtar, bagerskorna byter om. Hon och Sigge hann precis äta frukost innan de körde upp framför stugan. Hon hade lyckats skotta bort vallen framför infarten precis så mycket så att de båda bilarna fick plats. Mer orkade hon inte, hon insåg snabbt att hon behöver en plan. Att skotta själv är inte hållbart i längden om det blir en snörik vinter.

Om tre och en halv vecka är det premiär för jul i Hannas kaffestuga. Tiden är knapp, många kakor ska provbakas. Hyllor ska fyllas och när hon igår kväll räknade på hur mycket pepparkaksdeg som kommer att gå åt svimmade hon nästan. Minst sjuttiofem, kanske uppemot hundra, kilo deg förpackade i femhundragramsförpackningar. Allt beror självklart på hur sugna öborna är på att köpa färdig deg, men enligt bagerskorna kommer den att ta slut i ett nafs. Hon är tacksam för att Madde kommer upp innan de öppnar, alla händer som kan hjälpa till är välkomna.

Nu har de bytt om och samlats runt bakbordet för en snabb genomgång av sortimentet de klubbade i går, två sorter var, en på förmiddagen och en efter lunch är planen. 

"Genfer", säger Astrid. "Det är en kaka min mormor alltid bakade till jul, vi pratar början av 1900-talet. Hon bakade kakan nästan ända till hon dog, i början av femtiotalet. Sedan tog min mamma över receptet och efter henne blev det jag som alltid bakade genfer till jul. Genfer är två mördegslängder med malen mandel som läggs på varandra med äpplemos mellan, glaseras sedan med röd florsockerglasyr och grönfärgad flagad mandel, efter det skär man längderna i sneda, generösa bitar." 

"Ska bli spännande att smaka", säger Hanna. "Du ska också baka makalösa, om jag inte misstar mig helt så är det korintkakor?"

"Precis", svarar Astrid, "såna där som bara smälter i munnen, och korinter hör ju julen till. 

Baksidetext;

ADVENT STÅR FÖR dörren och Hanna beslutar sig för att ha julöppet i kaffestugan på Ingarö. Vilken dröm att få pynta, tända värmande eldkorgar och ta fram den gamla fina julservisen. Gänget med flinka damer som hjälpte henne tidigare ställer mer än gärna upp och snart doftar det av kaffebröd och klenäter från bagarstugan. 

Samtidigt knakar det rejält i förhållandet med Erik. Hans kontrollbehov är tillbaka med dubbel kraft. Och hur länge ska hon orka driva kaffestugan? Saknaden efter vännen Klara tynger och vem behöver henne egentligen, nu när barn och barnbarn flyttat till Skåne och alla har sitt? Vad finns meningen för Hanna? Hon längtar efter att ta hand om sin familj och efter äkta kärlek. Men gapar hon efter mycket?

Läs gärna min recension av "Hannas Sweet 

Deli" här

Läs gärna min recension av "Hannas 

kaffestuga" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En vit lögn till jul

"En vit lögn till jul" av Chatherine Walsh utgiven av Pirat förlag. Bokrecension; Megan bävar för att åka hem till jul. Hon lämnade nämligen byns älskling, Isaac, vid altaret för fyra år sedan. Sedan dess har hon bott i Dublin, som byns utstötta. Nu vill hennes mamma att hon ska komma hem över julen, då även hennes bror ska komma hem från Australien. Christian är trött på att vara ensam varje jul, och ser inte fram emot att möta familjens medlidsamma blickar. Dessutom trivs han med livet som singel. Av en slump möts Christian och Megan, på en pub i Dublin. Christian får plötsligt en brilliant idé. De ingår en pakt, som innebär att de ska agera som ett perfekt par (dock ett falskt), för att klara sig igenom julen. Några regler skrivs ner på en vinfläckig servett. Dock tänjer det falska paret på reglerna mer och mer, då känslor börjar uppstå. Alla familjesammankomster och möten med barndomsvänner gör att gamla känslor väcks till liv. Allt blir rörigt och snart är reglerna på servetten som bortblåsta, i en snöstorm. Snöstormen gör att de blir insnöade i en stuga med en mysig julstämning under julen...

Jag har läst en bok av författaren förut, som också hade jultema. Denna boken är en fortsättning på den boken. Jag gillar att lära känna de irländska jultraditionerna. Det verkar vara mysigt att fira jul i en irländsk småstad, där alla känner alla. Författaren beskriver allt så fint, även om relationerna ibland är en aning trassliga. Boken bjuder läsaren på en härlig julkänsla. Jag gillar verkligen de två huvudpersonerna, och speciellt den stickande huvudpersonen Megan. Ju mer man får veta om vad som egentligen gjorde att Megan lämnade Isaac, ju mer förstår man henne. Detta är en bok som handlar mycket om att stå upp för sig själv, och inte ta vad för skit som helst. Boken har många intressanta bikaraktärer som jag också skulle vilja lära känna lite mer, så jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning på boken. Vi får följa de båda huvudpersonernas tankar på ett bra sätt. De turas om att berätta sina tankar och känslor i egna kapitel. Allt är beskrivet med en ton av humor och boken bjuder på en hel del fniss. Missa inte denna pärla! Denna ljuvliga julkaramell får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10.

Megan

Jag väntar tills Christian har åkt innan jag ringer på dörrklockan, och jag kan inte sluta svära inombords över vilken idiot jag är. 

Jag fattar inte att jag kysste honom. 

Eller okej, jag fattar, det var en instinktiv reaktion. Men det får mig bara att tänka att mina instinkter är dumma. Och ja, jag vet att vi kom överens om det, och jag vet att det hade hänt ändå förr eller senare, men A: jag trodde inte att jag skulle ta initiativet, och B: jag trodde inte att det skulle vara på en parkering utanför en pub mitt framför ögonen på mitt ex. Jag var inte beredd. Över huvud taget.

Inte på att se Isaac. Inte på att träffa Natalie. Inte på att kyssa Christian. Christian med sina händer på mina kinder. Christian med din glada hälsning när han drog mig intill sig. Christian med din bisarra idé.

Han lever definitivt upp till sin del av överenskommelsen. Jag skulle inte ha klandrat honom om han blev uppskärrad. Han fick inte direkt någon förvarning. Men han spelade med, precis som han lovat att göra. Han stod vid min sida och svek mig inte. Vilket betyder att jag inte kan svika honom. Vilket betyder att vi kommer att höra det här. Och plötsligt känns det faktiskt verkligt. 

Jag rullar bak axlarna där jag står och bäntar på verandan och undrar varför inte mamma kom ut och hälsade. Men så fort jag ringer på flyger dörren upp, och där står hon i egen hög person. 

-"Spionerade du"? frågar jag när jag ser blicken fladdra ut i mörkret bakom mig. 

-Nej. 

-Jo. "Mamma. Du hade kunnat komma ut". 

-"Jag spionerade inte", protesterar hon. "Jag väntade på er i vardagsrummet". 

Där hon spionerade. Men jag släpper det när hon tar ett steg närmare och kramar mig. Jasmindoften från hennes parfym kittlar i näsan. Det är samma parfym som hon har haft i hela mitt liv, och i hennes famn är jag plötsligt sju år gammal igen. 

Baksidetext;

Megan bävar för att åka hem över jul. Hon är byns utstötta som övergav den lokala älsklingen Isaac vid altaret för fyra år sedan och rymde till storstaden. Hon skulle gärna slippa mer dramatik. 

Christian är trött på att vara ensam varje jul. Han har inget emot att vara singel, men hatar familjens medlidsamma blickar och tassande tonfall. För han är faktiskt inte i kris. 

När Megan stöter ihop med Christian på en pub i Dublin gör de en pakt för att klara sig igenom julen. De ska visa upp sig som det perfekta (men falska) paret. Regler upprättas, kontrakt skrivs på en vinfläckad servett. De ska vara ofattbart förälskade tills de befrias från sina årliga förpliktelser.

Men med alla familjesammsnkomster och möten med barndomsvänner väcks gamla känslor till liv och plötsligt blir det väldigt rörigt. Och insnöade i en stuga med lite julstämning kan allt hända...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En skärgårdsjul

"En skärgårdsjul" av Anna Winther utgiven av Pia&co förlag. Bokrecension; Ensamstående Marias femtioårsdag närmar sig. Precis innan jul, blir hon uppsagd från cafèet där hon jobbat i femton år. Det enda hon gör på sin fritid, är att passa sin sju år yngre systers, båda små pojkar. Hon älskar dem, men det kan bli för mycket i bland. Ett annat intresse hon har är att baka, trots att det bara är hennes båda syskonbarn som vill smaka. En dag blir hon kontaktad av en kille som heter Dennis. Han vill att Maria ska komma och jobba hos honom, ute på en ö i skärgården där han precis ärvt en gammal gård. Maria tackar ja, trots att arbetet kräver mer än hon tänkt sig. Dennis ska nämligen servera julbord till olika grupper, som kommer till Strömmingsö. Trots allt det obekväma, blir Maria snabbt förälskad i den gamla gården på Strömmingsö. Maria inser också att Dennis behöver all hjälp han kan få. Dessutom undkommer hon alla de krav som systern ställer på henne. Alltsom oftast vill systern att hon ska passa hennes barn, utan att tänka på att Maria kanske vill ägna sig åt något annat. Under julborden får Maria nya bekantskaper, och en man från det förflutna dyker upp som gäst. Maria har aldrig kunnat glömma honom under de tjugofem år som gått, sedan de de såg senast. Kanske blir julen och hennes födelsedag inte så ensam som hon tänkt sig.

Wow, denna boken är lika ljuvlig som de bakverk som huvudpersonen bakar i boken. Jag har verkligen njutit av varje minut med den här boken. Författarens beskrivningar på hur maten och de olika bakverken doftar och smakar, får det att vattnas i munnen. De målande beskrivningarna av den lilla ön, får mig att längta efter att få vara på plats. Författaren får mig verkligen att känna den speciella julkänslan, som de skapar på det gamla vandrarhotellet och jag kan nästan se det framför mig. Jag hade jättegärna firat jul där med Maria och alla de andra. Det är kul att få följa Maria och Dennis arbete med att få allt att fungera, med strömavbrott, oväder samt både trevliga tillika otrevliga besökare och ett och ett annat psykbryt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Jag skulle också vilja läsa mer om hur det går sedan, med Maria och alla de andra karaktärerna i boken. Detta blir en av årets bokfavoriter, som får en speciell plats på bloggen. Boken lämnar mig med en varm och lycklig känsla. Denna pärla passar när man vill mysa till det lite extra, och skulle passa bra som julfilm. Boken är också väldigt vackert förpackad med ett underbart och tilltalande bokomslag. Denna underbara bokpralin får 🩵🩵🩵🩵🩵/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Måndagen den 9 december

Maria sitter framför den öppna spisen med en kopp kaffe. Huset är helt tyst, förutom brasan som Dennis tänt och som sprakar och knäpper. Framåt middagstid under gårdagen lugnade sig havet så pass att Dennis kunde köra tillbaka gästerna till fastlandet. Maria hade följt med ner till bryggan och hjälpt alla ombord. John hade inte sagt ett enda ord till henne, men hans mamma hade åtminstone tackat gör vistelsen och berömt maten innan hon önskat Maria en god jul. Lika bra att han inte sa något, nu var han borta ur hennes liv.  Igen. 

Hon hade grubblat så mycket på den fär kvällen få de träffades första gången. För henne hade deras möte kännts så speciellt, så starkt. Den närheten hon upplevt med honom hade hon aldrig upplevt med någon annan igen, inte ens senare, med Fredrik. Det John hade gett henne då ville hon ha igen. Fast minnena kom med dubbla känslor, för hans avvisande efteråt hade stuckit som knivar i hjärtat. Hon hade inte kunnat annat än känna sig lurad och kränkt. Men med åren lyckades hon sudda ut honom ur sitt inre, i alla fall nästan...

Det här kanske var det avslut hon behövde? Nu kunde hon inte fundera på hur det skulle bli om de träffades igen. För nu hade de träffats igen och han hade knappt ägnat henne en blick.

Dennis har lovat att skjutsa henne till tåget i stan på förmiddagen och hennes väska står redan packad och klar vid ytterdörren. Hon dricker upp det sista av kaffet och ställer koppen i diskmaskinen. Hon ser sig om i det stora lantköket som nästan blivit som en kollega för henne under tiden hon varit på ön. Hur många dom skulle komma till nästa helgs julbord har de ännu inte pratat om, men att hon ska komma tillbaka till Strömmingsö innan dess har hon lovat honom. Det som först verkade så väldigt komplicerat har blivit ett arbete hon kommit att uppskatta.

Maria knäpper på sig flytvästen Dennis tagit fram åt henne och kliver sen ombord båten med darriga ben. Hon ser en röd sjal ligga på stolen hon ska sitta på och känner igen den. Det är Johans mammas sjal. Så förargligt att hon glömt den, tänker hon. Hon stoppar ner den i sin väska. John kom också från Stallinge. Kanske att hans mamma bor kvar där? Mona hade känts beksnt på något vis, hon måste ha fikat på Brittas någon gång.

Baksidetext;

Maria lever ett tillbakadraget liv i en liten ort där allt står stilla. 50-årsdagen närmar sig och hon har precis blivit uppsagd från Cafèet där hon jobbar - folk nöjer sig numera med bake off-bröd från den lokala matvarubutiken. Dessutom är hon ensam - och julen närmar dig med stormsteg. 

När hon söker tröst i gruppen Äkta grädden vänner på Facebook får hon kontakt med unga Dennis, som söker personal till sitt julcafé i Stockholm, och Maria tackar snabbt ja. Men det Dennis inte varit helt ärlig med är att julcafèet egentligen är ett fullskaligt julbord på Strömmingsö i skärgården, där Dennis precis ärvt en nedgången gård. 

Maria förälskar sig snabbt ivden gamla gården på Strömmingsö och inser att Dennis behöver all hjälp han kan få. Och när John, en msn från Marias förflutna, dyker upp som gäst, tänds hoppet om att julen kanske inte blir helt ensam i år...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snökaos och chokladpraliner

"Snökaos och chokladpraliner" av Anna Alemo utgiven av Karat förlag. Bokrecension; Berit älskar julen och har alltid gjort det. Hon vill skapa den perfekta julen, som hon och hennes familj, hade när flickorna var små. I år kommer julen att bli perfekt, då båda döttrarna kommer hem för att fira jul. I den nyinköpta villan i Lund, finns det äntligen plats för dem alla. Elin tar sin lilla bil ner till Skåne, med de utdömda däcken. Tågbiljetterna har nämligen tagit slut. Det brukar ju ändå inte vara någon snö i Skåne, tänker hon. Elin planerar dessutom att jobba det mesta av julen, men hon hade trots allt lovat att komma. En befordran står ju på spel. Sofia är trött och irriterad jämt. Hon trivs inte på jobbet som lärare, och livet med maken är tråkigt. Han är nästan aldrig hemma och tränar för att åka vasaloppet. Deras två Tonåringar, sitter jämt med näsan i en skärm. Sofia får därmed dra det tyngsta lasset. Hon längtar efter en förändring. Nu ser hon fram emot att slippa ta ansvar över julen. Men saker och ting bubblar under ytan, och hotar att ställa till med kaos. Då drar ett snöoväder in över södra Sverige och omkullkastar allas planer på att lämna Lund i förtid. 

Wow, denna bok sprider så mycket julfeeling. Jag har njutit av att läsa denna mysiga bokpärla. Boken bjuder också på en hel del fniss, då det verkligen händer en hel del dråpliga saker. Annas karaktärer har en viss tendens att omges av ett visst kaos. Då jag har läst författarens serie, om Frida och Mårten, känner jag igen några av karaktärerna som dyker upp. Detta är nämligen en spinn off på den serien. Jag gillar att författaren lyckas förmedla hur det kan vara att fira jul i en stor familj, på ett realistiskt sätt. Vad kan gå fel när en stor familj samlas på en och samma plats? Det händer alltid saker i en stor familj, där även djur är involverade. Då är kaoset aldrig långt borta. Ett djur, eller ett barn kanske välter granen, barnen bråkar och de vuxna är trötta. Många kan säkert relatera hur det är. Allt är återgivet med en stor portion värme tillika humor. Jag uppskattar de fina inslagen där djuren får ta plats. Jag gillar också det fina och juliga omslaget. Har du inte läst denna varma och härliga bok ännu, så gör det. Denna urmysig feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Berit

Granen sken fint i vardagsrummet. Berit hade gått upp vid sextiden och hade egentligen velat tända den då, men inte vetat vilken app hon skulle använda. Rolf hade nämligen olika appar till olika saker. Dammsugaren hade en, belysningen en annan och sedan fanns det nog en tredje till larmet. Fast hade han inte sagt att i någon av apparna hade han kopplat så att man kunde styra flera saker? Jo, så var det nog. Fast oavsett vilket, visste hon inte vad det var för app och hade helt enkelt tvingats vänta till granen tändes. Lyckligtvis gjorde den det. 

Ingen annan var uppe, men snart skulle de väl ändå vakna. Det var julafton, och det betydde att alla barn vaknade tidigt. När Sofia och Elin var riktigt små hade de ibland vaknat redan vid femtiden. Med var sitt upprive paket i händerna hade de tassar in i hennes och Rolfs sovrum och högljutt berättat att tomten minsann hade delat ut julklappar i julstrumporna.

Berit log för sig själv där hon satt vid matbordet med en kopp kaffe. De två Alladinaskarna hon köpt stod på bordet. Varför Elin haft med sig sådana där Paradisaskar förstod hon inte. Alladin skulle det vara. 

Hon öppnade den ena asken och gick bort mot skänken i vardagsrummet. Nötterna var redan framme, likaså fruktfatet och After Eight - asken. Hon flyttade pepparkakshuset något åt sidan och ställde Alladinasken i mitten, där den verkligen prydde sin plats. Under julafton hörde det till att barnen tjuvade godis. Det hade alltid Elin och Sofia gjort. 

"God morgon." Rolf kom emot henne. 

"God morgon och god jul." Berit gav honom en kram. 

"Tänk att det är julafton idag och hela, familjen är här." 

"Mm." Rolf nickade. "Jag funderar på om jag ska programmera tv:n." 

"Va?" 

"Då går den igång klockan tre lagom till att Arne Weises efterträdare tänder ljuset och Kalle Anka börjar." 

"Nej." Berit skakade på huvudet. 

"Jag kan programmera att den stängs av klockan fyra." 

"Rolf, jag vill inte att du programmerar tv:n. Det går bra att använda fjärrkontrollen, precis som vanligt." 

"Men skulle det inte..." 

"Absolut inte." Hon spände ögonen i honom. "Låt tv:n vara." 

Baksidetext;

Julen står för dörren men Elin har fullt upp på jobbet i Sockholm. Problemet är att hon har lovat att komma hem till Lund och Elin vill inte riskera att krossa mamma Berits hjärta. När tågbiljetterna visar sig vara slutsålda tvingas hon ta sin lilla bil med de utdömda vinterdäcken. Men i Skåne är det ju ändå aldrig snö.

Sofia är trött på sitt arbete dom lärare, trött på förhållandet med sambon som har gått i stå  och trött på att tonårsbarnen tillbringar all vaken tid framför sina skärmar. I år slipper hon åtminstone vara ansvarig för julen och ser fram emot att fira i barndomsstaden tillsammans med lillasyster Elin.

Berit har alltid älskat julen! Och i år kommer den bli perfekt eftersom hela familjen ska samlas i den nyinköpta villan. Nu finns det äntligen plats för dem alla och hon planerar en jul lika perfekt som när flickorna var små. 

När ett snöoväder drar in över södra Sverige omkullkastas planerna. Att lämna Lund när julhelgen passerat är inte att tänka på. Uppdämda känslor puttrar under ytan och kaoset hotar att bryta ut även inomhus.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kajsa Bengtssons yttersta tankar

"Kajsa Bengtssons yttersta tankar" av Therese Henriksson utgiven av Opal förlag. för barn (9-12 år) Bokrecension; Vi får följa Kajsa som är 13 år och går i sjuan. Kajsa är en tjej som brukar skriva ner sina yttersta tankar i en dagbok. Men inte så mycket om vem hon gillar och så. Det beror på att hon har en snokande lillebror. Därför kan hon inte skriva allt hon vill. Vi får följa Kajsa under en händelserik december månad. Kajsa ska nämligen bli årets Lucia, trots att hon inte riktigt vill. Hon är dessutom den yngsta någonsin som blivit vald till Lucia i skolan. Men eftersom killen som hon är förtjust i, Elliot, är med i kören, vill hon inte sluta där. Dock är Elliot ihop med Sabine, så Kajsa försöker inte tänka så mycket på honom. En dag går hon genom en isvak. När hon fått hjälp upp från det iskalla vattnet av en äldre farbror, upptäcker hon att även Elliot och hans flickvän Sabine är där. Från och med nu blir ingenting sig likt igen. Nu blir hon plötsligt föremål för allas uppmärksamhet. Även Elliot tycks nu se henne. Trots att Kajsa vet att Elliot är upptagen, kan hon inte sluta att tänka på honom. Han dyker upp allt som oftast, vilket gör det ännu svårare. Ska hon kunna släppa tankarna på Elliot, eller ska han upptäcka att det är något speciellt mellan dem.

Julklappstips! Detta är en julbok för vår lite yngre läsarskara. Boken handlar om hur det kan kännas att vara kär för första gången, och om relationerna till kompisarna i skolan. Relationer som ibland skaver, och om de verkligt goda vännerna, som ställer upp i vått och torrt. Boken handlar även om snokande syskon, och om allt annat som hör ungdomslivet till, såsom sorg, glädje och rädslor. Huvudpersonens tankar och känslor känns relevanta och äkta, och är beskrivna på ett bra sätt. Huvudpersonen och de övriga karaktärerna i boken är även de bra beskrivna. Jag gillar att få följa Kajsa och hennes vänner i deras vardag. Jag tycker också att boken har en bra och läsvänlig text, för våra lite yngre läsare. Rekommenderar varmt denna fina bok, för den sprider verkligen en speciell julkänsla. Jag tycker också att boken är fint formgiven. Jag gillar hur fint författaren lyckas beskriva den allra första pirriga kärleken. Kanske kan denna boken bli en av årets julklappar? Hoppas få läsa mer om Kajsa eller något annat av författaren framöver. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

☆Onsdagen den 7 december☆

Idag ska Tore och jag träffa Majken, journalisten från tidningen. Hon vill att vi ska ses nere vid isen och att jag ska ha på mig luciagrejerna.

Ute är det massa minusgrader och pappa säger att jag måste ha något varmt på under lucialinnet. Jag provade först med dunjackan under. Den är tjock och lång. Jag såg ut dom en korv, fast jag knutit det röda bandet hårt i midjan. 

"Då får du vara en korv", säger pappa, "för du har nyss varit sjuk."

Vem vill vara på bild i tidningen och se se ut som en luciakorv? 

När han går ut gör att köra fram bilen tar jag av mig jackan. Nu har jag en tröja under istället. Han kommer inte märka något. Ibland verkar det som om det var därför mamma och han skilde sig. För att han aldrig märkte saker. Som att hon hade tvättat bilen, eller färgat håret - och en massa andra saker som hon lade på sin "less Lennart" - hög.

Mamma flyttade för två år sedan. Nu bor hon i Harparanda med Heimo som säljer kakel. Han märker till och med om hon bytt nyans på nagellacket. 

Jag åker inte mellan lika ofta nu som förut. Mest för att det är mycket med skolan. Man hinner inte plugga om man ska tillbringa halva helgerna på bussen. Och när loven kommer är jag trött som en sengångare. Men mamma och Heimo har lovat att komma ner till Aleå för att titta på Luciatåget.

Baksidetext; Kajsa ska vara Lucia för första gången, Liljebäckskolans yngsta Lucia någonsin. Hon ville inte först, tänkte hoppa av. Men i kören finns ju Elliot. Elliot som har Sabine, och som Kajsa inte borde tänka på och ännu mindre skriva om i sin dagbok. Med snokande småsyskon är det bäst att hålla det kort i dagboken, och bara skriva ner dina yttersta tankar. Inte en massa om vem man tycker om och så där. 

När Kajsa ramlar i en isvak går hon från att vara osynlig i skolan till att plötsligt ha allas ögon på sig - även Elliots. Kajsa gör sitt bästa för att hålla känslorna i styr, men när hon och Elliot kommer varandra närmare under luciarepetitionerna blir det allt svårare...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina