Solgård - del 4 Avslöjad

"Solgård del-4 Avslöjad" av Jeanette Semb utgiven av Boknöje förlag. Bokrecension. Lars är nu den som länsman, Willhelmsen, misstänker mördat tjänsteflickan Mette. Men när kusken kidnappar Helene, och låser in henne i ett skjul inne i skogen, blir nu kusken avslöjad, som den som egentligen mördade Mette. Lars är därför inte längre misstänkt, för mordet. Andreas räddar Helene från skjulet, och han vill gifta sig med Helene. Då Ellen har försökt allt, för att få Andreas intresserad, bestämmer sig Gunnhild utnyttja den hållhake hon har på Björg. Gunnhild hotar att berätta Björg hemlighet, såvida Björg inte tvingar Andreas att gifta sig med Ellen. Björg berättar för Andreas, att han är tvungen att gifta sig med Ellen. Det får Andreas och Helenes lycka att gå i kras, och medan Ellen planerar bröllop, beger sig Helene hem, till Röros igen. Andreas är olycklig utan Helene samtidigt som det är dags för Prinsessans jungfruresa. Inte ont anande kliver familjen ombord på skeppet, utan att ha en aning om att någon har saboterat det. 

Åter igen, får jag fortsätta att följa Helene, och familjen Andersen. Åh, vad jag är arg på den där hemska Ellen, och hennes mor. Hoppas verkligen inte de lyckas med sina planer. Samtidigt som jag funderar över vad det är för hållhake Gunhild har på Hjördis. Jag fattar inte att man kan tvinga någon, som älskar någon annan, att gifta sig med en. Men det Ellen känner för Andreas är så klart inte kärlek, hon är bara ute efter pengar, och ställning i samhället. Otäck är Ellen i alla fall, och det skulle inte bli en spännande bokserie utan all dramatik, eller hur? Helene tycks alltid hamna i skottlinjen, för all denna ondska. Den stackars familjen Andersen drar verkligen till sig diverse onda människor, som bara är ute för att ödelägga dem. De hemska människorna döljer sin agenda, och lyckas hela tiden lura familjen. Jag hoppas verkligen att Andreas och Helene hittar ett sätt så de kan gifta sig. Jag ser fram emot att få läsa fortsättning på denna spännande bokserie. Slutade återigen med en spännande cliffhanger. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

2

Även om våren närmade sig, var det vinter i luften, och det hade snöat ganska mycket kvällen innan. Snön hade lagt sig som ett vitt täcke över Solgård. Den rosa bänken var täckt med snö, och grenarna på furuträden hängde tunga och vita. Gårdsplanen var också vit av snö, förutom några stora fotavtryck som gick från trappan på herrskapshuset, förbi vaktmästarbostaden och vidare mot stallet. 

Maren blev stående och såg på fotspåren i snönoch den märkliga formen på dem. Det såg ut som om någon hade släpat en vedsäck tvärs över gårdsplanen. 

Hon tittade upp när hon hörde en låg vissling, och glömde snabbt de märkliga spåren i snön. Hon blev varm av glädje när hon såg Haakon komma gående över gårdsplanen. Hans mörka hår hade ett tunt lager av snöflingor, och på fötterna hade han svarta stövlar som nästan försvann i snön. 

-Hej, Haakon Sigurdsson, sa Maren. - Så trevligt att du kommer idag. Har du tappat mössan på vägen? 

Haakon log glatt och bugade teatraliskt. 

-God dag, Maren Lund Andresen. Han drog handen genom den svarta luggen. 

-Jag har inte tappat min mössa. Jag hade bara så bråttom att komma hit, att jag glömde den. Men säg ingenting till mor. Hon blir bara hysterisk om hon ser mig utan. 

Baksidestext;

AVSLÖJAD

Trondheim år 1893

Helene sprang genom mörkret som om hon hade djävulen själv i hälarna. Hon hörde honom bakom sig, och kände hur skräcken spred sig i kroppen. Skogen var tät runt dem, och även om hon höll på att snubbla flera gånger, var hon smidigare än honom och fick ett litet försprång.

Hon sprang tills hon hade blodsmak i munnen, och kände att krafterna höll på att ta slut. Han hade dödat Mette. Men varför? Hade Mette avslöjat honom, så som hon själv hade gjort? Medan Helene sprang, ropade på hjälp, även om hon visste att ingen kunde höra hennes desperata rop. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Doktorns döttrar - del 5 Skammen

"Doktorns döttrar-del 5 Skammen" av Marianne McDonald utgiven av Boknöje förlag. I denna delen har sanningen kommit fram om Emmelines graviditet. Dock vill familjen Eide, inte tro att det är Tobias som är pappan till barnet. När Emmeline i all hast beger sig bort från Eides gård, vet hon inte vart hon ska ta vägen. Samtidigt börjar Amalie och hennes mor fundera på vart Emmeline har tagit vägen, då det är hennes födelsedag. De börjar snart leta efter henne, och Brock hjälper till att leta. För pengar hon fått av en bekant, tar Emmeline in på ett smutsigt värdshus. När Brock hittar henne på värdshuset, förhindrar han att hon gör abort, vilket skulle kunna orsaka henne stora skador. Brock får en id'e och skickar henne till en gård en bit bort, som han också har i sina ägor. Där ska Emmeline fullfölja graviditeten. Tanken är att Amalie och Brock ska åka dit och bistå henne, då det är dags att föda. Sedan är tanken att man ska adoptera bort det lilla barnet till andra barnlösa föräldrar. 

Denna bokserie blir bara bättre och bättre. Det är så spännande att få följa den lilla familjen Hartmanns öden och äventyr. Man hoppas hela tiden att det ska bli Brock och Amalie. Jag gillar Amalie som alltid försöker göra det lilla extra för Brocks barn. Och vilken man Brock är! Han är verkligen en riktig gentleman. När sanningen kommer fram om Emmelies graviditet, tror Amalie att hon inte kommer att få arbeta kvar som barnens guvernant. Dock väljer Brock att hjälpa familjen istället, som han har gjort hela tiden. Han står verkligen på familjen Hartmanns sida. Nu visar det sig också hur falska familjen Eide är. De är inte alls så snälla, som man tänkte från början. Jag gillar att Amelias mor tar beskedet om Emmelies graviditet så bra. Hon har verkligen växt som person. Nu tar hon tag i saker, och arbetar också som sömmerska. Jag läser gärna vidare i denna spännande bokserie. Jag tycker att det är väldigt spännande nu och det slutar ännu en gång med en liten cliffhanger, så även denna delen får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Resan tillbaka till Rocks hus tog inte mer än en timme. Amalie hade fortfarande inga klara tankar kring hur hon skulle gå till väga för att hitta Emmeline. Hon hade ingen aning om var systern kunde befinna sig. 

Hon skyndade sig in genom dörren och skyndade sig över golvet i hallen, men innan hon kom uppför trappan till andra våningen, kom Brock ut från sitt kontor. 

-Hur gick det, fröken Harman, hos...? Han fullföljde inte frågan, men kom snabbt fram till henne och tittade ner i hennes ansikte. Vad Brock såg där, visste inte Amalie, men han fick ett märkligt uttryck i ansiktet. -Jag ser att det inte gick särskilt bra, sa han tillslut. - Vad har hänt, Amalie? Rösten var vänlig. Det var samma kärleksfulla, varma röst hon hade hört honom använda förut, men bara till barnen, aldrig till henne. Hon fick tårar i ögonen. 

-Emmeline är med barn, sa hon tonlöst. För första gången kände hon skam. Fru Eide hade inte ens velat prata med henne. Hur skulle Brock reagera? Ville han fortfarande ha henne som guvernant till sina barn? Hon sneglade på honom, men kunde inte läsa av hans ansiktsuttryck. 

-Var är hon? frågade han bara. Amalie pressade tillbaka tårarna som vällde upp i ögonen. 

-Jag vet inte. Fru Eide sa att hon skrivit brev till väninnor och varnat dem. Hon försökte skratta, men det blev bara ett snyftande. - Det skulle vara skadligt, om ödeläggande för deras ryckte om de ens pratade med henne, sa hon. Så Emmeline finns säkert inte hos någon av dem, i alla fall. 

Baksidestext;

Skammen

Emmeline hemlighet är avslöjad. Hon har ingen aning om vad hon ska ta sig till, för på Eide gård kan hon inte stanna kvar, och att söka upp sin mor eller Amalie vågar hon inte. 

Hon slöt ögonen en kort stund och försökte samla sig. Hon andades häftigt, och bröstkorgen höjde och sänkte sig som om hon hade sprungit. Hon kände sig yr. Men det var nu eller aldrig. 

Amalie hoppas för gäves att Brock ska förklara henne sin kärlek. Under tiden uppvaktar Gregor Hemdriksen henne. Han bjuder med henne på en resa som de båda sent ska glömma... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Solgård - del tre Lögner och hemligheter

"Solgård - del tre Lögner och hemligheter" av Jeanette Semb utgiven av Boknöje förlag. En tragedi har hänt på Solgård. Man har hittat tjänsteflickan Mette död på stranden. Helene sörjer sin vän. Man tror att hon tagit sitt eget liv. Helene visar med ett brev från Mette, att det är omöjligt att hon skulle göra det. Länsmann är tillkallad och håller förhör med alla invånare på gården. Ellen försöker kasta misstankarna på Helene, och gör fortfarande allt för att få bort henne från gården. Helene har tackat nej ett giftermål med advokaten, då hennes kärlek till Andreas blir allt starkare. Någon på gården vet vem Helene egentligen är, och vill gärna berätta detta för Andreas, för att skilja de två åt. Men när han tillslut får veta att hon egentligen tillhör en fin familj, blir han först besviken på att hon inte haft hans förtroende och berättat för honom tidigare. Tillslut förstår han varför när hon får möjlighet att förklara. Skeppsredaren har känt Helenes far som en bra man, och bestämmer att det är dags att hon blir dotterns sällskapsdam. Ellen bestämmer att nu är det dags att Andreas blir hennes, men hon får kalla handen, vilket gör henne rasande. Samtidigt blir skeppsredaren allt mer irriterad på Ellen och hennes mors närvaro på gården. 

Jag älskar denna serie. Den är så otroligt spännande och bra. Det förekommer många saker i det fördolda på gården, och det finns många fula fiskar där, som inte har rent mjöl i påsen. Nu finns det även en mördare på gården, och ingen vet vem denna är. Det är sorgligt att Mette dog, men hon fick veta något hon inte borde. Ellen använder sin kropp, för att få det hon vill, och oftast lyckas hon. Men inte alltid. Jag gillade att Andreas nekade Ellen tillträde till sin säng. Jag gillar skeppsredaren mer och mer och han växer för varje bok. Ellen talar om för Andreas vem Helene egentligen är med syfte att få bort henne på gården, vilket misslyckas totalt, då Helene går från att vara vanlig tjänsteflicka till att bli sällskapsdam till den till syntes psykiskt sjuka dottern. Jag misstänker starkt att hon egentligen inte är så sjuk, som de runt henne tror. Säkert får hon något gift eller liknande som gör henne förvirrad. Det är vad jag tror i alla fall. Ja, som vanligt händer det många och spännande händelser i den här boken, och även många hemligheter kommer nu upp till ytan. Jag hoppas dock fortfarande att anledningen till att Ellen och hennes mor befinner sig på gården ska komma fram. Jag brukar inte kunna släppa dessa böcker ifrån mig innan jag läst klart. Även denna boken slutar riktigt spännande. Jag ser fram emot nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5.

Några dagars vila hade gjort nytta för Helene och snart skulle hon tillbaka till arbetet igen. Hon såg inte fram emot att träffa fröken Gran, men Andreas hade försäkrat henne om att köksfrun skulle vara from som ett lamm när Helene kom tillbaka till köket. Om det inte hade varit för omständigheterna, att hela Solgård nu var vänt upp och ner, skulle nog fröken Gran varit skickad all världens väg, trodde Helene. Men nog skulle hon stå ut. In om kort skulle hon sluta som tjänsteflicka och gå över till att vara sällskapsdam åt Solveig istället. Då slapp hon att ha så mycket med draken att göra. Björg hade ordnat en ersättare för henne, men Mettes bortgång hade gjort att fru Andersen blivit tvungen att ordna ännu en tjänsteflicka innan Helene kunde sluta. 

Helene såg fram emot att tillbringa mer tid tillsammans med Solveig. Sedan hon kom till Solgård för snart ett halvår sedan, hade hon sett hur ensam skeppsredarens dotter var. Även hon hade blivit sjuk i själen av en sorg som hon tydligen inte kunde bära, var det inte rätt att hon skulle skjutas åt sidan. 

Helene kastade av sig täcket och satte ner de bara fötterna på golvet. Huvudvärken var glädjande nog mycket svagare, men hon kände sig fortfarande yr. Med försiktiga steg gick hon bort till byrån, öppnade lådan och drog ut högen med brev som hon hade fått från sin mor och Hildegunn, hennes äldsta syster i Röros. 

Baksidestext;

EN DRAMATISK SLÄKTKRÖNIKA FYLLD AV SVEK OCH MAKTKAMP OCH SPIRANDE KÄRLEK

Trondheim år 1892 

Helene står inför ett svårt val efter att advokat Mortensen har friat till henne. Förnuftet säger att familjen går en trygg framtid till mötes om hon accepterar ett äktenskap med honom, men hennes hjärta tillhör en annan. Känslorna hon har för Andreas växer sig bara starkare, och Helene blir ner och mer osäker. 

Samtidigt är det större risk än någonsin att hennes förflutna avslöjas, för det är flera som är frestade att berätta vem Helene egentligen är. 

Så sker det plötsligt en fruktansvärd tragedi på Solgård. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Doktorns döttrar del 4 - Hopp och hämd

"Doktorns döttrar del 4 - Hopp och hämd" av Marianne McDonald, utgiven av Boknöje förlag. Amalie finner ut vad det är för hemlighet som Brock döljer uppe på vinden. Brock har ännu ett barn, en liten pojke. Att Brock hade ett barn till, var något som man hade dolt för Amalie. Men barnet är inte friskt som de andra syskonen. Hon kommer med fler förslag till förbättringar, för den lille pojken. Dessutom tar planeringar angående hennes fars önskan om ett sjukhus för de fattiga. Fler och fler personer visar sitt intresse. Brock blir inte så glad över att upptäcka att Amalie blir uppvaktad av en ung man. Emmeline känner sig allt mer ensam då Olavia utesluter henne från aktiviteterna hon har, gemensamt med de andra unga damerna. Ensam sitter hon därför i sitt rum och syr. Tobias hämd får oönskade konsekvenser. Vad händer när Emmeline tvingas berätta om vad hon blivit utsatt för. Kommer hon bli trodd? Flickornas mor har plötsligt kommit ur sin bekvämlighetszon och skaffat sig arbete som sömmerska. 

Månadens första recension. Böckerna om Doktorns döttrar blir allt mer spännande ju mer man läser. Fina miljöbeskrivningar, och det dyker upp några nya och spännande karaktärer i denna delen. Jag uppskattar de fina historiska inslagen i boken, om rullstolar mm. Jag gillar att Amalie har förmåga att förstå vad den lille sjuke pojken, Brock har behöver. Det förändrar hans liv till det bättre. Trots ett visst motstånd lyssnar Amalies arbetsgivare trots allt på hennes förslag. Men varför är Brock så ovänlig mot Amalie? Han är inte alls lika vänlig längre. Jag gillar också att hon får hjälp med sjukhuset för de fattiga. Amalie brinner verkligen för de svaga. Det går framåt för Amalie, däremot ser framtiden inte så ljus för hennes syster Emmeline. Det är tragiskt det hon blir utsatt för hos familjen Eide. Det är inte den trygga plats jag trodde, när hon blev sällskaps dam på gården. Familjen är inte så genomgod, som de utmålade sig att vara. Boken har ett jobbigt slut. Jag ser fram emot att få veta mer om hur det går för de båda systrarna och deras familj. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

Barnen var i säng. Amalie småpratade lite med dem på sängkanten, tills Ferdinand slöt ögonen. 

-God natt då, barn. Hon tog oljelampan och gick mot sitt eget rum. - Sov gott. 

-God natt, mumlade Ferdinand. Från Alettes säng kom det bara ett grymtade. 

Amalie satte lampan ifrån sig på skrivbordet  och tog fram den senaste boken hon hade lånat från Brocks bibliotek. Boken handlade om lungsjukdomar, och snart var Amalie uppslukad av beskrivningar på olika symtom. Därför hörde hon inte heller de smygande stegen som tassade över golvet i be på barnens rum, och hoppade till när dörren plötsligt gled upp. 

Det var Alettes. Hon stod i dörröppningen med handen på dörrhandtaget och bedjande ögon. - Fröken Amalie, sa hon. - Jag kan inte sova...

Amalie rätade på ryggen och stängde boken. 

-Du har ju inte försökt så länge. Bara några minuter. 

-Ja, men... Alettes drog på det. En bar liten fot gled fram och tillbaka över golvplankorma. Amalie rynkade pannan. Flickan fick inte bli kall. - Jag har liksom så mycket att tänka på... 

Amalie bestämde sig. Hon reste sig och gick bort till Alette. - Kom nu, sa hon. - Lägg dig i min säng, så du håller dig varm. Så kan vi prata lite utan att vi stör Ferdinand. 

Ett snabbt leende visade sig i Alettes ansikte. Att ligga i Amalies säng var spännande. Men leendet försvann lika snabbt som det hade kommit. Amalie bäddade ner henne under täcket, och blev sittande på sängkanten. Alettes blick var allvarlig, mycket allvarligare än den brukade vara. Vanligtvis var hon så högljudd och utåtriktad, men nu var det något sorgset över henne. 

Baksidestext;

Vänskapen mellan Olava och Emmeline slås i spillror, och Emmeline känner sig allt mer ensam och förtvivlad. Hon bekymrar sig för framtiden, och det visar sig att hon har en stor anledning till det. 

Amalie blir chockad över vad hon finner på vinden. Avslöjandet förändrar både hennes eget och familjen Rocks liv. Samtidigt blir Amalie mer och mer säker på att Brock älskar henne, men han vill av en eller annan anledning inte göra det.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Solgård del 2-Längtan

"Solgård del 2-Längtan" av Jeanette Semb, utgiven av Boknöje förlag. Helene håller på att repa sig efter att ha blivit förgiftad i slutet av förra boken. Andreas, som är arvingen till Solgård, visar intresse för Helene, samtidigt som Helene börjar få starka känslor för honom. Dock har Ellen bestämt sig för att hon till varje pris som helst ska gifta sig med Andreas. Ellen gör allt för att smutskasta Helene, som hon hatar. Till hjälp har hon fröken Gran, som gör allt för att sätta käppar i hjulet för Helene på olika sätt. Skeppsredaren tar in advokat Mortensen för att hjälpa honom med förhandlingar, om den rutt han vill ha. Advokaten känner igen Helene, och låtsas att han vill hjälpa henne att få tillbaka Gimle. Samtidigt som advokatens plan är att de ska gifta sig, och friar till Helene. Något som Ellen får nys om och berättar för Andreas. Andreas funderar på om inte Ellen skulle bli en bra hustru åt honom ändå, nu när han tror att Helene ska gifta sig med advokaten. Helene ska nu bli sällskapsdam till Solveig, istället för tjänsterflicka. Bra att någon som bryr sig om Solveig på riktigt, kommer att ta hand om henne. 

Ja, det händer många underliga saker på Solgård. Pengar som försvinner och underliga ljud från Solveig rum, är bara några av de underligheter som förekommer på herrgården. På gården verkar de finnas fler än en person som inte har rent mjöl i påsen. Fler dåliga personer som befinner sig på gården, förutom Ellen och hennes mor är fröken Gran samt Solgårdens kusk. Ellen anlitar båda, i sina försök att få Helene avskedad. Det är riktigt spännande att följa Helene i hennes arbete på gården, och alla vardags bekymmer. Jag tycker om att hon bryr sig om både Solveig och hennes dotter på ett fint sätt. Ellen låtsas ju bara att göra det, bara för att ställa in sig hos Andreas. Författaren gestaltar sina karaktärer på ett bra sätt, och jag gillar att Helene kan ge svar på tal när det behövs, och att hon känns genuin. Jag gillar miljöbeskrivningar, och att berättelsen känns trovärdig. Jag hoppas verkligen att familjen Andresen ser igenom Ellen, och hennes mors trevliga fasad snart. Denna delen slutar också väldigt spännande, och jag läser gärna fortsättningen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

10

Lördagen kom med strålande sol. Den stora eken på gårdsplanen hade tappat sina löv på bara några dagar, och drängen höll på att samla löven i en stor hög. 

Maren satt på trappan och tittade på honom, och Helene log när hon fick syn på henne. 

Det var fortfarande tidigt på dagen, men Helene gissade att Maren redan hade väntat en stund. 

-Jag har gjort iordning en matsäck till oss, sa Helene. - Men säg det inte till någon, det är vår lilla hemlighet. Hon hade smugit sig ut i köket och tagit för dig av bröd och ost. Ingen skulle lägga märke till det, men om det skulle ske, så fick hon ta den stöten när den kom. Hon var säker på att skeppsredaren och hans fru skulle unna Maren att komma iväg på denna utflykten. 

-Jag har lärt mig att man ska hålla på hemligheter sa Maren allvarligt och slängde med de bruna flätorna med röda band. Helene gissade att det var hennes mormor som hade hjälpt henne. Hon hade själv pratat med Björg Andersen kvällen innan och frågat om det gick bra att hon tog med sig Maren på en utflykt. 

-Ja, kära du, jag är bara glad över att Maren har någon att vara tillsammans med! hade fru Andersen svarat. 

-Jag har funderat så mycket på vad vi ska ta vägen. Jag känner ju inte till så mycket här, men vi kan väl starta med att promenera in till Trondheim och se oss omkring, föreslog Helene. 

Baksidestext;

LÄNGTAN

Trondheim år 1892

Helene har funnit dig till rätta som tjänsteflicka på Solgård. Men hon har förälskat sig i arvingen på gården, Andreas, och han har tydligen även varma känslor för henne. Ellen som för länge sedan har sett ut Andreas som sin äkta man, är dödligt svartsjuk och gör allt hon kan för att sätta käppar i hjulen för deras gryende förhållande. När Helene inser att hennes förflutna riskerar att avslöjas, blir hon livrädd för vilka konsekvenser det kan få. Kommer det att förstöra hennes framtid på Solgård? Samtidigt är det stora saker som sker på gården: en stöld, en mystisk främling och ett överraskande frieri. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Doktorns döttrar del 3-Låsta dörrar

"Doktorns döttrar del 3-Låsta dörrar" av Marianne MacDonald, utgiven av Boknöje förlag. Amalie trivs med arbetet som guvernant till barnen Alette och Ferdinand. Svårast är det att få Alette att lita på henne, men Alette börjar sakta tina upp. Amalie är dock bekymrad för sin lillebror, Frantz, som blir retad av sina klasskompisar i skolan. Han kommer ofta hem med nya blåmärken där ifrån, och han är inte så glad som han brukar. Amalie funderar på vem det var som ropade på hjälp, den där kvällen. Amalie hör ibland också konstiga ljud från vinden. Det hörs ett skrapade ljud där uppifrån. Amalie får en hemsk tanke. Håller doktor Brock någon fången där uppe på vinden? Hon måste ta reda på vem. Samtidigt vill doktor Brock hjälpa Amalie att ta reda på hur långt hennes far hade kommit med planerna om ett sjukhus för de fattiga. Systern Emeline lever livet som sällskaps dam på gården Ede, men hon vill hämnas Tobias svek mot sin syster Amalie. Kommer det att ordna upp sig för de olika familjemedlemmarna? Och kommer Emmeline lyckas med sin hämd, utan att bli ovän med vänninan Olava? 

Detta är den tredje delen jag läser om Doktorns döttrar. Denna delen är även denna lika spännande, som de två första. Dels blir jag lika nyfiken som Amalie, på vem doktor Brock har där uppe på vinden i sitt hus, dels blir jag nyfiken på dr Hartmanns planer på sjukhuset för de fattiga. Amalie växer och växer som karaktär. Det är spännande att följa hennes nya arbete som guvernant. Samtidigt fortsätter hon så klart att drömma om att själv bli doktor. Den här historiska serien är så välskriven och jag uppskattar att man får reda på små detaljer om hur de egentligen levde. En liten detalj, som jag gillade att få reda på var att Amalie och barnen åt lunch bestående av smörgås med hårdkokta ägg och ansjovis. Intressant också att om du hade sorg så skulle du inte bära några smycken. Det är också fint att flickornas mamma börjar återhämta sig och finna sig tillrätta. Även denna delen slutade otroligt spännande, så jag hoppas få möjlighet att läsa även nästa del. Får vi äntligen veta vem som är inlåst på vinden? Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

6

De hade ätit sin lunch. Den här dagen hade måltiden bestått av brödskivor med hårdkokt ägg och ansjovis. Alette hade rynkat på näsan åt ansjovisen medan hon plockade bort den och la den på tallriken. Amalie kommenterade det inte, och när de ätit klart, plockade hon undan tallrikarna och satte dem på brickan, så att allt var klart när köksflickan kom för att hämta dem. 

-Då tar vi vår paus, sa hon och vände sig till barnen. - Ta fram era handarbeten. 

-Jag vill inte sticka idag, sa Alette och mötte trotsigt Amalie blick, samtidigt som hon såg lite osäker ut. 

-Inte det? 

-Jag vill hellre läsa. Eller rita. 

-Det går bra. Det är meningen att detta ska vara en trevlig stund, och ni kan ju inte arbeta hela tiden. 

Alette slappnade av lite, och log. - Jag får inte till det där med stickningen, förklarade hon. - Så då vill jag hellre göra något annat. 

-Bara ta fram det du vill göra. Du också, Ferdinand. Vill du också helst slippa sticka? 

Pojken skakade på huvudet. - Jag vill gärna fortsätta, fröken. 

-Då gör du det. Jag tar fram en bok, och så kopplar vi av alla tre. 

Det tog inte lång stund förrän Alette var upptagen med att rita, och Ferdinand var koncentrerad med att sticka. Men Amalie kunde inte riktigt koncentrera sig på boken. Hon stirrade ner på en färgrik anatomisk illustrationerna att egentligen se den. 

Baksidestext;

Amalie trivs bra som guvernant för Alette och Ferdinand, men hon undrar vad det är för ljud hon hör från vinden. Vad är det som försiggår där uppe? Och varför är det så hemligt? En fruktansvärd misstanke slår henne... 

Emmeline lever i sus och dus på Eides gård, men hon står inte ut med Tobias, som bara blir mer och mer försupen och otrevlig. Hon tänker ut en plan för att hämnas systern, men kommer den att lyckas? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Doktorns döttrar del 2- På obestånd

"Doktorns döttrar del 2-På obestånd" av Marianne MacDonald, utgiven av Boknöje förlag. Efter att fadern dött av kolera, upptäcker Amalie att alla pengar hennes pappa hade är borta. Familjen Hartmann har nu inte längre råd att leva det liv de levde innan fadern dog. De är nu tvugna att säga upp allt tjänstefolket, sälja så många tillhörigheter de kan och finna en ny och billigare bostad. Men pengarna kommer inte att räcka hur länge som helst, så Amalia letar desperat efter ett arbete. Men det är svårt att få ett utan erfarenhet. Modern och systern klarar inte mycket, utan det är Amalie som måste dra det tyngsta lasset. Amalie måste också ta reda på vad som hänt med faderns förmögenhet. Svaret gör henne både chockad och arg. När pengarna snart är slut dyker dr Brock upp och erbjuder Amalie arbete som guvernör till hans två barn. Framtiden ser nu betydligt ljusare ut.

Hur spännande är inte den här boken och serien överhuvudtaget? Spänningen bara ökar ju mer man läser. Jag beundrar huvudpersonen Amalie så mycket. Hennes beslutsamhet och driv är enorm. De som är kvar av familjen Hartmann, möter många svårigheter, men de ger inte upp trots att allt ser mörkt ut. Men som tur är löser sig deras bekymmer ett efter ett. Det som gör det så svårt för kvinnorna på den tiden, är att de måste ha en manlig huvudansvarig. Det kunde vara en far, make eller släkting t ex. Vilka svårigheter det var för kvinnorna när de inte hade det. De var nästan helt utlämnade då. Det känns tryggt att kvinnor numera kan klara sig utan en man. Doktor Brock verkar dock bry sig väldigt mycket om Amalies välbefinnande, och gör verkligen det lilla extra för henne och hennes familj. Dock verkar han ha en hemlighet. Slutet på boken är väldigt spännande och jag blir väldigt nyfiken på att läsa fortsättningen. Vem är det egentligen som ropar på hjälp uppe på vinden i hans hus? Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

Doktor Brock? 

Amalie stirrade överraskat på doktorn, och han stirrade minst lika överraskat på henne. Det tog en kort stund innan någon av dem sa något mer, och Amalie mindes snabbt hans senaste besök i huset. Det hade varit precis innan hennes far blivit sjuk, och de två hade bråkat. Doktor Brock hade tidigare förklarat för henne att han hade blivit arg på doktor Hartmann för att han valde att stanna i staden, valde att vårda de fattiga, när han hade en familj att ta hand om. Han hade varnat honom och bett honom åka till en säkrare plats på landet.

Det var i alla fall det Brock hade påstått. Amalie visste inte om hon litade på mannen. Hon var alltid lite på sin vakt i hans sällskap. Det kändes som om hon borde passa sig, men vad det var hon skulle passa sig för, visste hon inte. Det var som om Brock höll inne med något, som om han hade satt upp höga stängsel mellan sig själv och omvärlden, och hon lyckades inte riktigt förstå vem han var. 

-Fröken Hartmann? Är allt som det ska? Varför är det inte tjänstefolket som öppnar dörren? Skamkänslan sköljde över Amalie. Han hade rätt. Det passade sig absolut inte att en vacker flicka från borgerskapet öppnade dörren själv. -D-det är bara för att... Jag menar, tjänstefolket är inte här. Inte nu längre.

Brock såg bestört ut, men gick in när Amalie öppnade dörren på vid gavel. -Men varför inte? Är ni sjuka? 

-Nej vi har dem inte längre...stammade Amalie och kom sv sig. Hon kände sig nästan lika dum som under intervjun hos fröken Lutken. Men i nästa stund kom hennes mor och ställde sig bredvid henne. 

Baksidestext;

EN DRÖM ATT KÄMPA FÖR. EN DRÖM ATT DÖ FÖR. EN DRÖM SOM VILL FÖRENA I TRO, HOPP OCH KÄRLEK.

På obestånd 

Livet har vänts upp och ner för familjen Hartmann, och utmaningarna står på kö, men Amalie är fast besluten om att hålla löftet hon gett sin far. Hon ska ta hand om sin familj- kosta vad det kosta vill.

Amalie försöker ta reda på vem som har pressat hennes far på pengar. Svaret på mysteriet är både oväntat och chockerande.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Doktorns döttrar del 1- I glädje och sorg" här

Solgård del 1 Ankomst

"Solgård del 1 Ankomst" av Jeanette Semb, utgiven av Boknöje bokförlag. Helene kommer som tjänsteflicka, till herrgården Solgård. Där bor skeppsredarfamiljen Andresen. Helene och den äldre sonen Andreas hamnar från början på kant med varandra. Hon tycker att han är arrogant. Och han tycker att hon inte är tillräckligt ödmjuk. Men han är ändå nyfiken på den där tjänsteflickan som ger svar på tal, och har sina egna åsikter. Helene faller också i onåd hos fröken Gran, som styr över alla tjänsteflickorna på gården. Det är verkligen inte en lätt tillvaro för Helene. Solgård är vackert, men Helene känner att allt inte står rätt till där. Ellen som hälsar på familjen på gården, vill inget annat än att gifta sig med Andreas, och gillar inte att han ger så mycket uppmärksamhet till en simpel tjänsterflicka. Hon måste få bort Helene, kosta vad det kosta vill. Samtidigt gör Helene allt för att dottern till den sjuka kvinnan Solveig, ska få lite extra uppmärksamhet.

Detta är den första delen i serien om Solgård. Helene har precis börjat som tjänsteflicka på herrgården. Vi får följa hennes arbete där. Helens familj har råkat ut för ekonomiska svårigheter. Därför är Helene tvungen att arbeta för att hjälpa sin familj. Författaren målar ut en ljuvligt vacker miljö, där jag gärna skulle bo. Hon målar upp den som en plats där man lätt skulle trivas. Det är dock en krypande och kuslig känsla över Solgård, trots den idylliska miljön. Personerna som är på besök, och även några som arbetar där, är inte så ärliga. Bakom en trevlig fasad utåt, är de inte den som de utger sig för att vara. De har en hemlig agenda. Speciellt Ellen och hennes mor. Dock gillar jag hela familjen Andresen, tyvärr är de lite för naiva, trots att de är så förmögna. Jag tycker att författaren lyckats att baka in mystiska händelser, och det gör att man vill läsa vidare i serien och se hur det hela utvecklar sig. Första delen i serien Solgård får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken; 

7

Solgård var en vacker herrgård med en storslagen omgivning. Bakom huset sträckte sig den enorma trädgården i avsatser ner mot sjön. Här och där var det planterat rabatter med blommor som sköttes med varsam hand av skeppredarens hustru, Björg Andersen. Längst ner, innan trädgården sluttade ner mot sjön, stod det en bänk som skimrade i rosa. Men den användes inte så ofta. Det var mest Solveig som brukade sitta där. Helene såg henne då och då sittande med den tomma blicken som stirrade ut över sjön. Helene tyckte synd om henne, men än så länge hade hon inte kommit sig för att gå fram till Solveig. Invändigt präglades herrgården av fru Andersens goda smak. Överallt syntes det att frun hade stor känsla för blommor, och hon hade gett instruktioner om att hon ville ha en nyplockade bukett både i matrummet och i det stora rummet varje dag. Och det fick hon.

Köket var rymligt och välutrustat och mitt i rummet stod en stor eldstad. De breda köksbänkarna sträckte sig från vägg till vägg tills de nådde fram till dörren i mitten. Över bänkarna var där väggskåp som var målade i lavendelblått, en färg som fanns på flera platser i huset, bland annat i den stora balsalen. Helene höll på att tappa andan när hon gick in där för första gången. För balsalen på Solgård kunde sannerligen inte jämnföras med andra salar Helene hade varit i, och den hemma på Gimle var bara hälften så stor. De vita pelarna i slutet av rummet hade vackra sniderier som liknade rosor. 

Baksidestext;

EN DRAMATISK SLÄKTKRÖNIKA FYLLD AV SVEK OCH MAKTKAMP MEN ÄVEN VÄNSKAP OCH SPIRANDE KÄRLEK

ANKOMST

Trondheim år 1892

När Helenes familj står på ruinens brant och hennes far tragisk dör, blir hon tvungen att ta arbete som tjänsteflicka hos den välbärgade skeppsredarfamiljen Andersen, på herrgården Solgård i Trondheim.

Men livet på gården blir allt annat än enkelt, för underliga saker sker på den ståtliga herrgården. Handlingar som inte tål dagens ljus.

Medan Helene bekymrar sig för att hennes förflutna ska avslöjas, visar det sig att Solgård har egna hemligheter att dölja...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Doktorns döttrar del 1-Glädje och sorg

"Doktorns döttrar del 1-Glädje och sorg" av Marianne MacDonald, utgiven av Boknöje förlag. Året är 1853 och vi befinner oss i Christiania i Norge. Där bor Amalie, nitton år, och hennes familj. Amalies far arbetar som läkare i staden. Amalie är förälskad och ser fram emot förlovningen med den stiliga Tobias Eide. Men så bryter det ut kolera i staden, och den sprider sig som en löpeld i fattigkvarteren. Men det dröjer inte länge innan även de privilegierade blir drabbade. Sommaren är het och obarmhärtig. En morgon blir Amalie väckt av sin tjänsteflicka Gerda. De är tvugna att packa kläder och bege sig ut på landet. Amelia förstår snart att något inte står rätt till. Varför kommer inte hennes far? Det visar sig att även han är drabbad av sjukdomen. Det leder till att Amalie beger sig tillbaka in till staden, för att försöka hjälpa honom. Fadern går tyvärr inte att rädda och när han dör av sjukdomen, blir inget mer sig likt för familjen Hartmann.

Detta är den första delen i en historisk serie om doktorns döttrar. I den här första delen drabbas Christiania av en kolera epidemi. Ja, det är aldrig kul när en epidemi drabbar oss människor. I det här kolera utbrottet dog hela familjer ut. Det är kusligt då de inte känner till något som kan bota sjukdomen, utan bara får acceptera att det inte finns något botemedel. (Rent vatten och tvål). De har inte heller kunskap om hur sjukdomen sprids. (Kontaminerat vatten och mat såsom fisk och skaldjur). Det får mig faktiskt att bli ödmjuk över den kunskap vi har om sjukdomar idag. Många går att bota och lindra. Den här typen av historiska romaner gillar jag verkligen. Boken är lättläst och spännande. Författaren kan historia och får  berättelsen att känns trovärdig. Det är tur att vi har ett mer jämlikt samhälle idag. På den tiden bestämde männen allt och Amalies familj blir ganska handikappade utan sin far, eller någon annan manlig släkting. Amalie gör dock sitt bästa för att reda ut sin fars affärer. Hoppas få läsa en fortsättning på serien. Denna spännande roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Det var tre dagar sedan balen. Solen lyste in genom de höga, spröjsade fönstren på doktor Hartmanns kontor. Ljuset träffade dansande dammtussar, fick den persiska mattan att glöda och landade tillslut på det vita skelett som stod i det ena hörnet. Det sken nästan som en lampa i det skarpa solljuset. 

Amalie satt vid ett bord bredvid skelettet och arbetade sig igenom sin fars korrespondens. Han fick många brev, men hade inte mycket tid att svara. Efter hand som Amalie hade växt till sig, hade hon blivit en slags sekreterare för honom. Vissa delar av pappersarbetet höll han för sig själv: Hon fick inte se noteringarna han gjorde om patienterna, och hon visste att han själv skötte räkenskaperna, det var sådant han inte ville belasta vare sig henne eller hennes mor med.

Hon höll så mycket ordning hon kunde. Av erfarenhet visste hon att om hon inte höll ordning på avtal och annat, skulle det inte dröja länge förrän hennes far glömde eller förbisåg något viktigt. 

-Fru Anker ber om nytt besök så snart som möjligt, sa hon och sneglade mot sin far. Han satt försjunken i böcker och uppsatser samtidigt, precis som han brukade, med en djup rynka i pannan.

-Ska jag skriva till henne och säga att du inte har möjlighet förrän om tre-fyra veckor? Du har redan många besök de kommande veckorna. 

-Hm? Han tittade upp, och det tog ett ögonblick innan han lyckades koncentrera sig på hennes fråga. Så log han lite spjuveraktigt. 

-Men är det inte lite elakt? 

-Du är en upptagen man, svarade Amalie bestämt. 

Baksidestext;

EN DRÖM ATT KÄMPA FÖR. EN DRÖM ATT DÖ FÖR. EN DRÖM SOM VILL FÖRENA I TRO, HOPP OCH KÄRLEK.

Christiania, 1853

Det är en het, varm sommar i huvudstaden. Amalie Hartmann är nitton år gammal och förälskad. Hon hoppades att den välbärgade och stilige rikemanssonen Tobias Eide skulle fria.

Så vände han sig om, och deras blickar möttes. Amalie kippade efter andan. Det var som om tiden stod stilla några sekunder, så höjde han sitt glas till hälsning. Han tog en djup klunk, utan att släppa henne med blicken. Så blinkade han retsamt mot henne, och hon tittade snabbt bort. Rodnaden steg på kindena. Hade någon sett dem?

Men Amalie hade en hemlig dröm: Hon ville bli läkare. Men det var en omöjlig dröm, och istället hjälper hon sin far, doktor Hartmann, så mycket hon kan. Så bryter det ut kolera i staden och till skillnad från tidigare år drabbar den även borgerskapet. Världen så som Amalie känner den, håller på att falla samman...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Petra Pettersens perfekta påsk

"Petra Pettersens perfekta Påsk" av Lene Lauritsen Kjölner utgiven av Boknöje. Detta är den andra boken om Petra. Petra planerar inför den perfekta påsken. Hon håller på att slipa fönster till ett eget växthus och drömmer om hur det ska bli när det är klart. Hon tänker också ha en ny utställning i gallerian till påsk och planerar även en äggjakt i trädgården för traktens barn. Men så blir hon bjuden till Stefans gård nere i Toscana och Mathilde följer med. De firar några härliga dagar där. Medan Petra befinner sig i Toscana tar vännerna hand om rulliansen. Men allt går inte som på räls. Väl hemma igen måste Petra reda ut kaoset med knepiga grannar och stulna tavlor och griniga flickvänner. Hon tar tag i alla bekymmer med samma positiva entusiasm som hon brukar. När allt har löst sig blir det en perfekt påsk inklusive det traditionella påskbadet tillsammans med vänninorna och god och värmande äggtoddy. 

Jag har även läst den första delen om Petra. Denna ljuvligt förpackade andra delen i bokserien om Petra, är minst lika underbar som den första delen. Vi får följa Petras vardag och hur hennes planer utvecklar sig och faller på plats. Samma känsla infann sig även i denna boken. Jag skulle jätte gärna varit med i berättelsen, som en av Lenes karaktärer. Författaren förtrollar en med målande miljöbeskrivningar och de ljuvligaste smakupplevelserna, som gör att det vattnas i munnen. Allt är inbakat i rappa komentarer och underfundig humor. Boken är lättläst och samtidigt är den lite spännande också. Man funderar hur Petra ska lösa alla bekymmer och få allt att fungera till vernissagen. Som vanligt gör hon det med bravur tillsammans med alla hennes goda vänner. Jag hoppas fler av författarens böcker översätts till svenska, för jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Det följer ett par lugna dagar vid poolen på gården. Rutinen är som följer: Mathilde bankar i taket runt klockan nio, och jag vecklar mig ur Stefans lakan innan jag hoppar in i duschen. Så går Mathilde och jag på morgon promenad runt egendomen tillsammans med Gullet och Solstråle, innan vi sätter oss under pergolan och sköljer ner crossianter med mängder av cappuccino. Vid den tiden är Stefan redan igång med ett eller annat, någonting på gården, och målarkursen har startat på den nedersta terrassen. Det knirrar i korgmöblerna när vi slött vänder oss efter solen, och den enorma bouganivillean som hänger över pergolan skickar regelbundna doftbomer ner mot oss. Uppåt dagen släpar vi oss upp under pergolan för att äta underbar mat. Livet är riktigt svårt. 

Vi har alltså två dagar med perfekt kombination av kompissnack, god mat, vin, sol och bra sex med en härlig man. Jag tror att det sista bara gäller mig. Sådant kan ju stiga vem som helst åt huvudet. Det lokala vinet smakar extra gott på kvällarna, under pergolan eller vid olivträden. Vi stoppar i oss en massa oliver, grillar, pratar med kursdeltagarna, eller så lyssnar vi helt enkelt bara på syrsorna. För det är ofta tyst runt omkring oss, bortsett från de alltid närvarande insekterna, några hästar, redo gör kapplöpningen i Siena, som gnäggar borta vid grannens gård, fjärran hundskall och en och en annan Fiat inne i byn någonstans. 

-Stefan sitter ofta med armen runt mina axlar eller låter fingrarna leka i mitt hår, jag stryker över hans orakade haka och ser fram emot när vi kan gå och lägga oss. Tills jag kan krypa så nära honom som möjligt, utan alla de idiotiska klädesplaggen vi omger oss med annars. Utan undantag stupar vi småberusade i säng sent på kvällen eller tidig natt. 

Baksidestext;

Petra är på väg att etablera sig som galleriägare på Hvasser, där där den stora påskutställningen snart ska gå av stapeln. Hon känner sandpappret under handen där hon står och slipar på gamla fönster och drömmer om livet i det blivande växthuset, allt medan lilla Ellinors gråt ekar i glasrutorna. Men efter att Mathilde och Petra övertalas att ta en andningspaus bland vildsvin och vakthundar i Toscana och släkten har evakuerats till Svalbard, börjar både utställning, påskäggsjakt och kärleksliv delvis falla på plats. Men det finns hinder på vägen...

Hade det inte varit för besvärliga grannar, egendomliga konstnärer, oväntade hjärtevänner och feng shui-principer, kunde Petras liv varit ganska perfekt. Men det hjälper med det traditionella påskbadet, som blir åtskilligt varmare med lite äggtoddy och den ljuvligt tanken på romerska bad i Budapest.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av Petra Pettersens 

perfekta plan här

Petra Pettersens perfekta plan

"Petra Pettersens perfekta plan" av den Norska författaren Lene Lauritsen Kjölner utgiven av Boknöje. Petra har en tradition. Hon och hennes svärmor Marie, tant Bertha och vänninan Mathilda brukar baka en traditionell engelsk fruktkaka tillsammans, precis 8 veckor innan jul. Petra är en kvinna som lever ett ganska tråkigt liv, med ett arbete på en bokhandel som går knackigt, och hennes man Einar som är fiskare, som också är tråkig. De bor tillsammans i ett sjuttiotals hus som Petra egentligen inte tycker om och de har två utflugna döttrar. På jobbet funderar hon på sin dröm. Hon vill jobba med konst på något sätt. Men hon ser ingen möjlighet att förverkliga sin dröm. Men när hela hennes tillvaro rasar, ställs allt på sin spets. På en gång förlorar hon arbetet. Hon får veta att hennes man hittat en yngre kvinna som han vill flytta ihop med. Dessutom hittar hon tant Bertha död i sitt hus. Vad ska hon ta sig till nu? Den snygge advokaten Lars vill träffa henne, och det visar sig att hon har ärvt tant Berthas fina hus. Då kommer Petra på den perfekta planen.

Ibland blir man så lycklig när man öppnar sidorna, och börjar läsa en ny bok. För den är precis så där underbar och mysig, att man själv skulle vilja vara med i boken. Jag gillar Petra, hennes vänner och hennes mysiga familj. Petra känns så positiv trots allt hon råkar ut för på en kort tid. Hon är verkligen värd den chans hon får. Boken är välskriven och full av underfundig humor, fina miljöbeskrivningar, och en väldigt massa spännande överraskningar. Jag uppskattar dialogerna mellan karaktärerna som är väldigt roliga. Boken bjöd på många skratt och det är något jag uppskattar med en riktigt bra bok. Man blir så otroligt lycklig av att läsa denna bokpärla. Detta är en julbok, men jag blev så sugen att läsa den ändå. Och det ångrar jag inte. Den här boken andas äkta julkänsla redan från första början. Det är spännande att följa Petras förberedelser inför julen och allt annat hon planerar. Advokaten Lars visar intresse för Petra och dessutom dyker det upp någon från förr. Kan Petra också hitta kärleken? Missa inte denna läsvärda bok. Den här feelgood pralinen passar också bland mina lästa favoriter, och får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag gick lite som i ett töcken den eftermiddagen, för jag hade trots allt ärvt ett hus. När jag kom hem satte jag mig försiktigt i köket och klappade Sofus, som hade hoppat upp på bordet och gned sig mot min arm. Jag reste mig inte för att ge honom mat meddetsamma, för jag var rädd att arvet från Bertha skulle vara påhittat. Kanske var jag rädd för att öppna skåpet där kattmaten stod- för att få uppleva att Lars hoppade ut och skrattade: -Jag bara skojade! Men när Sofus började gnida ännu mer intensivt, hade jag inget annat val än att resa mig. Och när jag öppnade skåpet stod ju kattmaten där lungt och fint, som uppställda soldater i Nordkorea. Orubbliga och uttryckslösa. Jag andades lättat ut, detsamma gjorde Sofus. 

Men jag ville inte ringa Tonje och Tuva, för det måste sjunka in först. Jag måste ta in att ett kommande och akut problem faktiskt var löst, och det på ett så bra sätt att jag inte hade kunnat föreställa mig det. Jag var inte redo att ta emot deras stundande glädje ännu. Men så ringde Mathilde...

-Jag tror jag har hittat en lägenhet till dig! sa hon.

-Det är hos en affärspartner till Anders, och det är en marklägenhet på Nötteröy. Lite dumt att det inte är här ute, men tillfälligt kan det väl funka?

Jag hörde ivern och förväntningen i hennes röst, och då måste jag bara säga det, eller hur? För vad skulle jag annars ha gjort? Jamsat med henne? Sådant går ju absolut inte an. 

-Jag har ärvt, sa jag försiktigt. 

Det blev tyst i telefonen ett ögonblick. Så drog Mathilde efter andan. 

-Och det var?

-Jag har ärvt tant Bertha.

-Vad? I hela världen...Vad har du ärvt av henne?

-Huset. Jag har ärvt hennes hus.

-I glödheta helvete...svor Mathilde.

Baksidestext;

Petra Pettersen arbetar i en bokhandel.  Hon är gift med Einar, fiskare på Hvasser, och och har två utflugna döttrar. Livet är tryggt och förutsägbart, men ganska tråkigt. Petra har en dröm. Hon vill arbeta med "något inom konst", men vad? Plötsligt får hon sitt Eureka-ögonblick. Att den inträffar precis efter att hon har bakat den traditionella engelska julkakan och förlorar arbetet i bokhandeln, och precis innan Einar börjar intresserad sig för träning, är en tillfällighet. Precis när Petra tänker att ödet är hårt, dyker ett hopp upp. Men Petras perfekta plan är absolut inte perfekt. För är den snygge advokaten verkligen en bra man? Och är det taktiskt att gå på en matlagningskurs där man skär upp vildsvin precis före jul? Vad vet hon egentligen om döttrarns liv? Ett möte i en vinkällare kan vara nyckeln till Petras komplicerade plan. Eller inte? Kanske det är invigningen av tant Berthas läckra julkaka som gör susen? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina