Dimgränd och det magiska värdshuset

"Dimgränd och det magiska värdshuset" av Nils-Petter Löf utgiven av Whipmedia förlag. Grafisk form och produktion Anders Nyman. För barn 12-15 år. Bokrecension; Mitt inne i Stockholm ligger Dimgränd. Dimgränd är dold för de normala genom en slöja. Men Dimgränds invånare kan gå mellan deras värd och vår. Vilka bor då i Dimgränd? Jo, där bor häxor, trollkarlar, vampyrer och andra magiska varelser. Här ligger också värdhuset den "Den skrattande råttan". Där bor femton år gamla Ava och hennes pappa som driver värdshuset. Ava ska börja på gymnasiet efter sommarlovet, för att lära sig att trolla på riktigt. En morgon får hon beskedet att hennes pappa har dött. Samtidigt får hon också besked att hennes far har en skuld att betala. Kan hon inte betala skulden inom en viss tid kommer hon att förlora sitt värdshus. Det blir nu en kamp för Ava att både driva värdshuset samt att ta reda på vad som hänt hennes pappa. Ava är dock inte ensam. Hon har sina två vänner Lina och Max samt trollet Rauk som hjälper henne på "Den Skrattande Råttan". Snart jagas Ava av Myndigheten för Magisk Ordning och flera andra skumma typer som är intresserade av en speciell ring med stora krafter, som Ava fått av en av värdshuset gäster. Kommer Ava att kunna betala sin fars skuld och kommer hon att kunna avslöja sanningen om vad som hände hennes pappa?

Wow! Den här boken tycker jag är jätte bra! Trots att boken egentligen är tänkt för ungdommar kan säkert alla som gillar fantacy uppskatta den. Precis som Harry Potter, som numera har vuxna som läsarskara. Jag tyckte så mycket om den här boken. Dimgränd är en sådan där bok man fastnar i från första början, och den är spännande genom hela boken. Jag sträckläste Dimgränd på två dagar. Jag har stor sympati för huvupersonen Ava, som mister sin pappa, missar att gå på gymnasiet och blir jagad av otäcka typer. Jag gillar både de fina personbeskrivningarna samt miljöbeskrivningarna som är bra gestaltade. Dimgränd innehåller så många fina detaljer. Jag vill också bo på Dimgränd omgiven av mystiska varelser, kunna trolla som Ava, och på kvällen vill jag slinka in på "Den skrattande råttan", dricka något gott och lyssna på bra musik. Åh jag tycker också att denna boken ska bli film! Den hade blivit hur bra som helst! Jag har läst nån bok av författaren förut, som jag tyckte lika mycket om. Så har ni inte läst något av författaren förut så måste ni göra det nu. Varför inte denna fantastiska fantacy pärla? Passa på att läsa denna fina bok under sommarlovet. Rekommenderas! Jag ser fram emot att få följa Ava och hennes vänner vidare i serien. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​14

​"En ny dag. Nya möjligheter", sa Alva med en gäspning.

Någon bankade på hennes dörr. Alva försökte orientera sig i mörkret. Hon var alldeles för yrvaken för att tänka. Detta med sena nätter och tidiga morgnar började bli jobbigt.

"Apertum!"

Gardinerna åkte åt sidan och ljus strömmade in i hennes rum. Det bankade igen. Alva försökte blinka liv i kroppen. Kanske hon borde börja dricka kaffe? Hon var trots allt vuxen nu.

"Mm. Ja, jag kommer. Är det du, Rauk?"

"Ja."

Alva drog på sig kläderna och vinglade fram till dörren.

"Har det hänt något, Rauk?"

"Kille här. Prata Alva."

"Okidoki. Jag kommer. Jag måste bara få vakna till först."

"Du kom. Kille vänta."

"Ja. Ja. Jag kommer."

Rauk verkade nöja sig med svaret och lunkade iväg. Han var så stor och tung att det var ett under att Alva inte vaknat av hans klampande.

Hon gick nerför trappan och såg en ung man stå i allrummet med en banjo i ena handen. Han verkade vara några år äldre än hon, hade långt blondt hår och stora blå ögon. Han såg både pojkaktig och vuxen ut. Han var klädd i en röd mantel, bruna handskar utan fingertoppar och en stor röd hatt med en svart fjäder i. Han sken upp i ett leende när han fick se Alva.

"Men god dag och god morgon!" sa han med en stark fransk brytning.

Det här var för mycket energi. Alva orkade knappt se honom. Det var för tidigt på morgonen. Hon ville helst sova.

"Eh. Hej! Vad vill du?" Alva drog handen genom ansiktet.

"Förlåt. Jag är nyvaken. Vi testar igen. Hur kan jag hjälpa dig? Vi serverar bara frukost nu. Havregrynsgröt."

"Åh, men så trevligt! Frukost är den bästa måltiden."

"Mm. Det sägs så", muttrade Alva. "Jag funderar på att börja dricka kaffe. Vill du ha?"

"Självfallet. Jag älskar kaffe. Det är sångens dryck."

"Det är väl det."

Alva gick bort till baren. Hon siktade med trollstaven mot en burk som stod längst upp på en hylla.

"Venite!"

Burken kom flygande och landade på bordet. Hon siktade på en kanna, uttalade trollorden och även den kom flygande.

"Jag tror jag måste ha havredryck i min." Alva gäspade. "Vågar inte testa svart kaffe än."

Baksidetext;

​Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

​Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

​Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

​Men varje trollformel har ett pris.

Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren

"MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren" av Annica Dehlin, utgivan av Books on demand förlag, Illistrationer och omslagsdesign Annica Dehlin. Bokrecension; I den här otroligt roliga boken får vi lära känna Morttagg den Fördömda. Han är ett obehagligt och tråkigt monster med sex tentakler och skapad av sin mor i ett laboratorium. Han är en korsning av flera olika väsen, men inte speciellt otäck. Han får därför inte vara med de andra monstren.  Morttagg gör allt för att slippa sin narcissistiska mor och köper sig ett litet slott i Hallonskogen, som han tänker att hon definitivt inte ska tycka om att besöka. Morttagg har en förkärlek för jordgubbar och vill skapa en champinjon med jordgubbsmak i sitt nya laboratorium. Han anställer såväl vampyrer som är veganer och billiga i drift samt skelett. Mamman vill nu para ihop honom med ormkvinnan Syllessa, då hon vill ha barnbarn. Men det magra monstret vill bara skriva brev till Syllessa. Det ser han som ett perfekt förhållande och han slipper därför vara social. Men det tänker inte Syllessa gå med på. Snart har de ingått i en union och hon flyttar in på slottet. Byborna kontaktar Morttagg och behöver hjälp med att dräpa två drakar. Nu är Morttagg deras enda hopp. Kommer Morttagg ställa upp i sin egenskap av monster och kommer han i så fall att lyckas dräpa de eldsprutande varelserna? 

Detta är den första delen i serien om Morttagg den Fördömda. Denna kortroman är som en klassisk saga om ett ensamt monster, som inte får vara med de andra. Men så blir han tvingad att träffa någon från det motsatta könet och blir förälskad. Detta är också en av de roligaste böcker jag läst på länge. Jag har skrattat högt flera gånger under läsandets gång. Språket är underbart! Jag uppskattar hur författaren leker med orden och alla underfyndiga skämten och hur Morttagg lyckas vända ett nederlag till sin fördel. Jag gillar hur författaren beskriver miljön och de olika karaktärerna i boken på ett roligt sätt. Kommentarerna mellan karaktärerna är underbara och rappa. Boken är tyvärr i det kortaste laget, för jag hade absolut kunna läsa lite till. Vilken tur att jag har del två i serien också. Kapitlen är korta och boken är lättläst. Ibland behöver man läsa något lättsamt att läsa och då är denna boken perfekt. Denna boken är dessutom otroligt charmig. Jag kan rekommendera denna hjärtevärmande historia. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett parfymerat brev

"Brev, ers nåd." Gunilla lade ett prydligt kuvert på skrivbordet framför honom och gick i väg.

Morttagg såg omedelbart att det inte var från hans mor, handstilen var en helt annan, överdrivet krusidullig och en svag doft av parfym steg från papperet. Det måste vara från henne, Syllessa, han kände igen parfymen.

Ormtjusaren var en illistig och obscent sexig kvinna, högfärdig och hänsynslös, men det var inte ovanligt bland deras folk. Den kurviga lockande kroppen var inte så vanlig visserligen, och orsakade mycket uppmärksamhet hon inte ville ha. I de hade hon faktiskt berättat.

Morttagg plockade upp kuvertet och sniffade på det. Parfymen var riktigt behaglig i den här koncentrationen.

Deras samtal över kakor och saft hade varit ett konstant avfyrande av förolämpningar, som förväntat. När han nämnt sina experiment hade han väntat sig hån av samma slag som moderns. Men Syllessa hade plutat med de där röda läpparna, smuttat på saften och sedan nickat eftertänksamt. "Jordgubbar är kanske inte något man vanligen ser bland vårt folk, men när du lyckas så kommer det nog bli populärt. Svamp är ju mer accepterat. Du har en bra idé, du kommer bli rik."

Efter det hade hon berättat om sina egna experiment rörande att korsa den mystiska garnväxten med höns för att skapa en växt med köttfrukter. En fascinerande idé.

Det var första gången han hade haft ett givande samtal om sina och någon annans experiment. En trevlig upplevelse.

När Morttagg stött på problem hade han tvekat ett par dagar innan han skrev ett brev till henne.

Han hade inte vågat hoppas på ett svar, men här låg det. Det var naturligtvis möjligt att det bara var en uppmaning om att inte skriva igen. En äcklig liten gnista av hopp om att det inte var den typen av svar han fått flammade darrande på ett fånigt sätt när han sprättade upp kuvertet och drog fram tre papper med text lika kurvig som sin författare. Efter de vanliga spydiga förolämpningarna hoppade Syllessa direkt till hans fråga. Hennes förslag var löjliga men de gav honom en idé om en ny infallsvinkel.

Den sista delen av brevet tog upp problem hon själv hade. Morttagg såg genast något hon föreföll ha missat och satte i gång med att författa ett svar.

En brevväxling verkade vara det perfekta förhållandet, givande diskussioner men han slapp vara social. Och det var skonsammare för luktsinnet.

Baksidetext;

Morttagg är ett monster, om än med ett ovanligt tråkigt utseende, något som har gjort honom ensam och utanför.

Efter att ha flyttat in i ett gulligt litet slott, långt från sitt hemland och sin narcissistiska mor, måste han hantera mycket mer än han hade planerat. Dumma hantlangare med en förkärlek för möbelpolish, de irriterande äventyrarna som ständigt bryter sig in och skyddsombudets udda idéer är bara början.

Som om det inte vore nog dyker hans mor upp och försöker para ihop honom med en ormkvinna. En absurd idé, naturligtvis.

När en närliggande by får besök av två eldiga odjur är Morttagg deras enda hopp. Kommer han att hjälpa dem? Han är trots allt ett monster, eller hur?

Morttagg den Fördömda, Ormtjusaren, är den första boken i serien om monstret Morttagg, och Annica Dehlins andra bok. Det är en historia fylld med monster, sarkasm, slapstick, fåniga skämt och tentakler. Åh, och glömt inte jordgubbarna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Powerless

"Powerless" av Lauren Roberts av Minus förlag. Bokrecension; I den här spännande fantasyserien får vi b la lära känna Paedyn Gray, prins Kai och hans bror Kitt. Den ena har blivit upplärd till kung, medan den andra är den som ska leta upp och avrätta de kraftlösa. För många decennier sedan drabbades människorna i kungariket Ilya av en sjukdom. Pesten skänkte krafter till vissa av människorna, men dock fanns det människor som blev så kallade kraftlösa. Dessa människor blev utesluta ur kungariket - så i Ilyas kungariket regerar numera eliterna. Trots det finns det en hel del kraftlösa kvar som gömmer sig bland eliterna. Paedyn låtsas att hon är en Sierska för att kunna smälta in bland eliterna. När hon av en slump råkar rädda livet på en av kungarikets prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliternas krafter. Under tävlingarna kommer eliterna göra allt för att döda henne, och det kommer även prins Kai göra, om han upptäcker att Paedyn är kraftlös. Samtidigt som tävlingarna pågår måste hon göra allt för att inte visa att hon är kraftlös tillika förälska sig i prinsen. Trots det dras Kai och Paydyn allt mer till varandra. Samtidigt som Paedyn tävlar finns också tankarna, att hon vill hämnas mordet på sin far. Hon måste bara hitta rätt tillfälle. 

Är den jagade och jägaren ämnade för varandra? De två huvudkaraktärerna är fiender, men trots det kan de inte hindra att känslor utvecklas och de blir förälskade i varandra. Denna vackert förpackade bok, är den första delen i en fantasyserie om eliterna och de kraftlösa i kungariket Ilya. Trots att den här boken har en hel del sidor så är den så otroligt spännande, att sidorna snabbt flyger förbi ändå. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Det är spännande att följa de olika karaktärerna under de brutala tävlingarna, som deltagarna blivit uttagna till. Miljö- och persongalleriet är fantastiska. Författaren beskriver miljön och karaktärerna på ett sätt som gör, att man kan se dem framför sig. Jag tycker att denna bokserie hade passat bra som film- eller tv-serie. Det är spännande att följa karaktärerna under de olika prövningarna, samt vad som händer mellan dem. Vi får lära känna Kai och Paedyn genom växelvisa kapitel. Paedyn är en ung kvinna som genom sin list övertygat eliterna att hon är en Sierska och därmed en av dem. Kai är en prins som tillhör eliterna och hans arbete är att skydda kungen samt kungariket från de kraftlösa. Tankar och känslor från de båda huvudpersonerna känns äkta och man känner sympati för dem båda. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Paedyn

Resten av resan fortlöper under tystnad och det enda jag kan roa mig med är att titta ut genom fönstret. 

Vi passerar många gator fyllda av leende främlingar som tittar och vinkar. Vissa hurrar och springer efter droskan för att försöka få en skymt av oss innan vi rullar i väg mot vår undergång. 

Ju närmare slottet vi kommer desto större och finare blir husen och snart myllrar det inte längre av hemlösa på gatorna. Jag får syn på toppen av de storslagna tornen innan det lika storslagna slottet dyker upp under dem. Det är enormt. Och trots den gråkalla stenfasaden är den andlöst vackert. Gräsklädda kullar och prunkande trädgårdar fyllda av färggranna blommor jag inte visste fanns omger slottet och ger den skrämmande byggnaden en mjukare känsla. 

Jag hör hovarna klappra mot slät sten när vi kör in på borggården. Vi passerar en enorm fontän med flera vita statyer runt om och när vagnen äntligen stannar tittar jag ut genom fönstret och ser en stor stentrappa, kantad av blomsterrabatter, leda upp till slottsportarna. 

Kungsvakterna hoppar ner från den stoppade kuskbocken och öppnar vagnsdörren så att det varma solskenet kan sippra in i det lilla utrymmet. Jag praktiskt taget ramlar ut, ivrig att komma ifrån både den trånga vagnen och sällskapet. När jag väl står där omgiven av frisk luft och med fötterna på fast mark, tar jag ett djupt andetag och andas in den söta doften av blommor och solsken. 

De två andra snubblar ut och ställer sig bredvid mig medan de ser sig omkring med stora ögon. Men vårt stirrande avbryts när den rödhåriga kunsvakten harklar sig och säger: "Följ med här."

Vi följer efter honom upp för stentrappan och passerar flera kungsvakter på vägen. När vi kommer upp på trappavsatsen kliver ytterligare två vakter fram för att göra den rödhåriga vakten sällskap innan vi går in genom de enorma portarna. 

Den vackra utsidan bleknar i jämförelse med det här. Varenda vägg är utsmyckad med skimrande målningar och vackra reliker som klättrar upp längs väggarna och fortsätter ut i taket. Allting är bländande vitt,de då och då syns en smaragdgrön färgklick i någon av korridorerna, som för att verkligen framhäva Ilyas färger. 

Baksidetext;

Bara eliten hör hemma i kungariket Ilya ... 

För många decennier sedan skänkte Pesten sina krafter till vissa av Ilyas invånare, eliterna. Men de som hade oturen att födas kraftlösa har nu uteslutits ur samhället och fördrivits från kungariket. 

Ingen vet detta bättre än Paedyn Gray, en kraftlös som låtsas vara Sierska för att smälta in bland eliterna. Men när hon råkar rädda livet på en av Ilyas prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliterna krafter. 

Om inte prövningarna eller hennes konkurrenter lyckas ta för på henne, kommer den prins, som hon måste kämpa för att inte förälska sig i, att göra det. I alla fall om han upptäcker att Paedyn är... helt kraftlös. 

Låt dig svepas med i den första delen av denna episka och kittlande fantasytriologi som tagit världen med storm. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bruket del 2-Förledd

"Bruket del 2-Förledd" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi får återigen följa Nora, Vincent och Wolf samt de andra karaktärerna som bor i Eldarsfors och som har anknytning till Bruket. Vincent involverar sig allt mer i Näcken. När Näcken blåser i sin flöjt glömmer Vincent allt annat. Men skogen är en farlig plats. Vincents förälskelse i Näcken resulterar i att Vincent inte ont anande har skaffat sig fiender - fiender som inte drar sig för någonting. Vincents mamma Antonia, har hemligheter som hon inte vill berätta om för Vincent. Nora å sin sida blir allt mer förälskad i Jeremias. Noras känslor för Jeremias gör att hon inte riktigt vågar träffa honom. För inte kan han känna samma sak som hon? Samtidigt oroar Nora sig över Erlands planer för bruket. Wolf och Gillis romans spirar men Wolf är rädd att han går för fort fram, då Gillis verkar dra sig undan. Samtidigt ska Wolf reda ut situationen med de personalnedskärningar som Erland vill att han ska göra. När midsommarafton kommer ställs allt på sin spets. I den trolska natten står både kärlek och liv på spel. 

Detta är del två av tre i serien om bruket. Jag har även läst och recenserat den första delen - Gnistregn. Bokserien är inspirerad av Nordisk mytologi. Jag gillar kombinationen av människor med vardagsproblem, komplicerade kärlekrelationer och de mysiga inslagen med det övernaturliga. Jag gillar kärleken som spirar och gror mellan karaktärerna, men kärleken mellan Wolf och Gillis är den som berör mest. Att i vuxen ålder plötsligt förstå att man är homosexuell, kan inte vara så lätt. Det är spännande att få följa den oro våra väsen i skogen känner. Vad är på gång i skogen egentligen? Och vad är det som håller på att vakna? Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan, både med sina spännande karaktärer och de fina miljöbesktivningarna. Boken är så otroligt spännande! Det är en bok som inbjuder till sträckläsning. Missa inte denna bokserie om ni liksom jag gillar böcker med övernaturliga inslag och nordisk folktro. Jag läser gärna mer av författaren och ser fram emot den sista och tredje delen i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lördag 3 juni

Nora Sander

Nora fick inte något vettigt gjort över huvud taget. Hon åkte med Britta till Granngården och Ica Maxi på fredagen, och spenderade hela kvällen framför usla teveprogram som hon egentligen avskydde. Hon bakade muffins som inte gick att äta eftersom hon glömt smöret, och hon lyckades inte läsa en rad i sin bok trots att den var fantastisk. Var femte sekund kollade hon telefonen och blev lika besviken varje gång. Ingenting från Jeremias. Och varför skulle han höra av sig, när hon sagt nej till att ses? Han var säkert trött på henne nu. Elsa, Petra och Natalie var garanterat roligare att umgås med. 

På lördag eftermiddag tog hon en långpromenad för att få luft och skingra tankarna. Det var varmt och soligt, men det gick att andas, och hon kunde gå barbent i sandaler och en röd klänning som fladdrade kring knäna. Hon gick i snabb takt som vanligt, bort från bruksområdet och in i skogen. I hörlurarna sjöng Monica Zetterlund på låg volym, så skogsljuden anades genom musiken. Det här var precis vad hon behövde. Trädsus och koltrastkvitter och melodier som påminde henne om barndommen. Hennes minnen från den tiden var så diffusa, som om de tillhörde någon annan, men hon kom ihåg att hennes föräldrar kommit glada hem från någon fest, plockat fram farfars vinylskivor och spelat Sakta vi går hem från stan medan de dansade genom rummen. Mamma hade lagt sitt huvud mot pappans axel och sjungit med, trots att hon inte kunnat texten. 

Minnet fick hennes tankar att glida dit de inte skulle, tillbaka till Jeremias. Hon föreställde sig hur han drog henne intill sig, hur hon lutade huvudet mot honom... Men nej, det skulle aldrig hända och hon måste sluta tänka på det. Det var de där tankarnas fel att hon inte vågade träffa honom, trots att hon inte ville något annat. Men hur slutade man att vara, kär i någon? Hur skulle hon kunna glömma hur underbar han var, nu när hon äntligen upptäckt det? 

Baksidetext;

Läget på bruksmuseet i Eldarsfors är kaotiskt sedan det börjat pratas om uppsägningar, och HR-chefen Wolf Krause har det hett om öronen. Den spirande roman sen med Gillis är en välkommen distraktion, men Gillis verkar tveka och dra sig undan. Kanske var allt bara ett misstag. 

Nora kämpar för att hantera sin förälskelse i Jeremias, samtidigt som hon oroar sig för Erlandsson planer för bruket. I skydd av skogen ger sig Vincenttill fullo in i Näck ens värld, men han inser snart att faror lurar där. Det finns varelser som vill honom illa, och de skyr inga medel. 

Under en trilskas midsommarnatt, när magin är som starkadt, ställs allt på sin spets för Wolf, Nora och Vincent. För två av dem är det kärleken som står på spel. För den tredje gäller det livet. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av

"Gnistregn" här

Kroknoshäxorna- Skördefest och demoner

"Kroknoshäxorna-Skördefest och demoner" av Sarah Somehagen illustratör Tord Sandström Fahlström, utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Denna bok utspelas på Öland. Vi får lära känna huvudpersonen Lili och hennes syster Tania. Båda två är häxor och har ärvt sina krafter från den första häxan som bosatte sig på Öland - Stina Kroknos. Lili lever ett stillsamt häxliv i sin lilla mysiga stuga, medan systerns liv tillsammans med sina två barn är lite mer kaosartat. Det är nu meningen att Lili ska träffa den man med det rätta blodet för att föra vidare sitt häxarv. Dock får Lili och Tania inga klara besked vilken av männen som de stöter på som är den rätta. Av en slump träffar Lili en man som är polis. Adam kastas nu in i deras värld av besvärjelser och demoner, samtidigt som de båda systrarna dras in i en fejd mellan två häxfamiljer från Gotland. Den ena familjen jagar en häxa som befinner sig på flykt, och de hotar att bränna ner hela Öland om de inte hittar henne. De planerar att utföra sina planer på den stora skördefesten. Ska Lili, hennes syster och de andra häxorna på ön lyckas stoppa de onda häxorna från att lyckas med sina planer?

Wow vilken underbar debutroman! Detta är en bok i fantasygenren. Författaren har verkligen lyckats skriva något som jag tycker är utöver det vanliga. Jag älskar allt med den här boken. Miljöbeskrivningarna är perfekta, och jag älskar varje liten detalj om Lili och de andra häxornas liv. Jag tycker att boken har en hög konstnärlighet med alla små detaljerna kring både miljön och karaktärerna som berikar historien. Jag gillar verkligen storyn och tanken på att häxor lever och verkar mitt ibland oss. Jag skulle verkligen vilja vara en del av Lilis häxfamilj och bo i hennes lilla mysiga stuga. Författaren lyckas också fånga den där höstiga känslan som ramar in berättelsen så bra. Jag gillar även det spännande persongalleriet, men min favorit är så klart Lili. Denna boken har verkligen gett mig mersmak och jag längtar redan till nästa del i serien. Jag älskar också det fina omslaget, som verkligen inbjuder till läsning och bidrar till en mysig lässtund. Boken blir en av mina favoriter som får en särskild plats på bloggen och i mitt hjärta. Har ni inte läst den ännu så tycker jag att ni ska göra det nu. Ni får inte missa den. Den är så bra! Denna underbara fantacyroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

En bris drog förbi Kroknos-stugans trädgård och fick sidorna i pocketboken att fladdrade ilsket i Lilis grepp. Hon drog yllekoftan tätare om kroppen och tog en klunk te för att värma sig.

Det var ännu en solig dag på Öland, men nu gick det inte längre att missta sig på att hösten hade kommit. Skuggorna blev allt längre om dagarna och vindarna hade fått en bitit underton. 

Efter incidenten i David Larssons hus hade hon inte haft någon lust att lämna stugan. I två dagar hade hon inte gjort något annat än att dricka hinkvis med te, påta i trädgården och läsa romantiska böcker. Fast i ärlighetens namn hade hon börjat tappa suget efter romantik, både fiktiv och i verkligheten, efter sammandrabbningen med David. Hans äcklade blick var fortfarande fastspänd på näthinnan. 

Den här morgonen hade hon vaknat till strålande solsken och Lous höga spinnande i örat, och för första gången sedan måndagen hade hon kännt sig pigg igen. Lite mer som sig själv. Blåmärket på kinden hade äntligen försvunnit efter att ha behandlats med omslag gjort på hennes gammelmormors recept och håret hade efter otaliga tvättar slutat stinka.

Efter frukosten hade hon hoppat upp på den rostiga gamla damcykeln i metallisk blå färg som hennes mamma köpt när träningsboomen slog till på 80-talet. Hon hade cyklat bort till Bläsinge hamn, påhejad av den saltdoftande vinden, och stannat vid det lilla grönsaksståndet vid vägkanten där det såldes allt från ägg till honung och pumpor. 

Till hennes lycka var bonden Lars-Ove på plats den här dagen. Han var en äldre man med vänliga ögon och ett skratt som var rosslig efter årtal av rökning. Tillsammans med honom kände Lili aldrig av blygheten som brukade ta över när hon var runt andra människor. Eftersom det var en lugn förmiddag hade de gott om tid att prata om både matlagning, odlingar, och den stundande skördefesten.

När Lili cyklade där i från var cykelkorgen full av ägg, sylt och en burk med wiskey-och pumpa marmelad som Lars-Ove hade propsat  på att få bjuda på.

Nu satt hon på altanen med en mugg te I händerna. Energin hade sakta återkommit och när hon blickade ut över sin älskade trädgård fick hon en stark lust att ta vara på dagen. Humöret var på topp och hon borde göra det mesta av det.

"Jag kanske skulle unna mig en lunch i Färjestaden och ett besök hos mormor", sade hon högt för sig själv. Klockan hade hunnit bli efter tolv och hon kände att hungern var på ingång efter den långa cykelturen. Ytterligare en bris drog genom trädgården och rev i hennes hår, som om den ville mana på henne. Lili log och kom på fötter.

Baksidetext;

Lili lever ett stillsamt häxliv på Öland - till allt ställs på ända. Förrymda demoner, en häxa på flykt och den stora kärleken dyker upp på en och samma gång. 

När skördefesten närmar sig kastas Lili och hennes kaosartate syster Tania in i ett virrvarr av besvärjelser, häxfejder och gammal rivalitet som hotar att sätta hela ön i brand. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Vilja Konvalj

"Vilja Konvalj" av P.E. Elmquist Viljakonvalj utgiven av Books on demand förlag Bokrecension; För barn 6-9 år. Signe och hennes familj har nyligen flyttat från sin gård på landet, och in till stan. Hon trivs inte i sin nya klass, då hon direkt blir mobbad av klassens primadonna, Bea och hennes två bästisar. Den här eftermiddagen kan hon inte hitta sin cykel och får gå hem genom stadsparken i regnet. Då lär hon känna älvan Vilja Konvalj. Vilja blir Signes nya kompis. Tillsammans med henne försöker Signe hitta sin stulna cykel samt alla de andra stulna cyklarna i staden. Men så får Bea syn på Vilja och hon vill nu ha bevis på att hon sett en riktig älva. Hon och hennes kompisar gör allt för att få fram bevis på att älvor existerar. Samtidigt finns det en stor oro bland älvorna. Människorna håller på att hugga ner urskogen utan att tänka på allt liv som finns där, och som kommer att försvinna samtidigt med skogen. Allt handlar om pengar för människorna. Nu brinner det i knutarna för att både hitta de stulna cyklarna, och att rädda skogen. Men hur ska de lyckas? Signe och Vilja får oväntad hjälp.

Wow, den här sagan är verkligen så mysig. Jag fick följa med på ett helt magiskt äventyr bland älvor och trollsländor, samt de två vännernas spaning på cyckeltjuvarna. Jag gillar kombinationen av en flickas helt vanliga vardag, i kombination med magi och några riktigt spännande äventyr. Samtidigt har författaren bakat in svåra ämnen, så som mobbing, och vad det kan få för konsekvenser om man hugger ner urskogen. Jag tycker att författaren lyckats bra både med person tillika miljöbeskrivningarna. Det märks att författaren har stor kunskap om naturen. Hon beskriver miljön runtomkring de små huvudpersonerna, så varmt och fint. Jag gillar verkligen de båda huvudpersonerna i berättelsen, och speciellt den lilla älvan Vilja. Sedan blev jag så förtjust i trollsländorna Rall och Fjun. De skulle jag verkligen vilja klappa. Omslaget till boken är väldigt fint och tilltalande också tycker jag. Jag kan varmt rekommendera denna fina fantacy berättelse. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Nästa morgon vaknade Signe före alla andra i familjen. Hon hade satt klockan på halv sju och lagt den under kudden så ingen skulle höra den ringa. Hon smög ner för trappan för att inte väcka dem. Hon hade sagt till sina föräldrar kvällen innan att hon skulle vara med sin kompis hela dagen. De skulle vara hemma hos henne, hon var ju så allergisk. Signe hade lovat att komma hem till middagen. Hon slängde i sig en ostmacka och ett glas mjölk innan hon gav sig av. Det var alldeles stilla ute och solen hade inte gått upp ännu. Hjärtat bultade hårt och det pirrade i magen när hon närmade sig stadsparken strax innan klockan sju. När hon var framme spanade hon upp i trädet för att se om hon kunde se Vilja men hon såg ingenting för alla grenar och löv. Signe satte sig på marken och väntade otåligt. Plötsligt kom Vilja ridande på en stor grönskimrande trollslända. Hennes silverglänsande hår fladdrade bak på hennes rygg. Efter henne kom en till trollslända som var brun och en aning mindre. De flög i rasande fart och virvlade runt ovanför huvudet på Signe innan de landade mjukt på en gren. 

-Det här är Rall och hon heter Fjun, ropade Vilja och pekade på den bruna trollsländan. 

Signe reste sig upp och gick fram till grenen. 

-Hoppas upp kompis så flyger vi till Gäste! hojtade hon. 

-Det blir nog lite svårt så här stor, svarade Signe och höll ut händerna.

-Milda mosslarver! skrattade Vilja och flög ett varv över Signe och blåste stoft på henne. 

Signe landade på grenen bredvid Fjun. Hon kliade henne försiktigt mellan antennerna och Fjun puttade kärvänligt till henne i magen med sitt runda huvud. Hennes fyra vingar skimrade i regnbågens alla färger. Ryggen var täckt med mjuka bruna fjun och bakom vingarna fanns det en sadel fastspänd. Den långa smala bakkroppen var blank och skiftade i brons och mörkgrönt. Signe svängde smidigt sitt högra ben över ryggen på Fjun och tog tag i repet som var fastkopplat i ett halsband.

Baksidetext;

Skogen är i fara!

Bit för bit huggs urskogen ner. Träd, växter, svampar. Trollsländor och alla andra varelser som lever där är hotade och riskerar att försvinna. De skygga myterna har kallat till krismöte - hur ska det gå?

Men skogen och dess invånare får oväntad hjälp av den tioåriga osäkra Signe, som nyligen flyttat från landet in till stan och hennes kaxiga nya vän - Vilja Konvalj, som bosatt sig i stadsparken. De båda brinner för rättvisa och detta för dem samman. 

Ska de hinna rädda skogen innan det är för sent?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ormprästinnan- Skuggriket 2

"Ormprästinnan -Skuggriket 2" av Sabine Mickelsson utgiven av Nohiding förlag. Bokrecension; Efter att Ella oskadliggjort Keilan - Nattkrigaren, har hon valt att stanna i Skuggriket, för att på så sätt hitta ett botemedel mot den hemska svartrötan. Hon förstår också att det är bråttom, då även människorna har drabbats av den hemska sjukdomen. Men det visar sig vara svårare än hon trott. Hon leter efter svar i de böcker som finns i templets bibliotek. Dock tycks svaret finnas någon helt annan stans. Kanske till och med i kungens privata kammare? Ella blir dock snabbt indragen i palatsets intriger, vilket gör det svårt för Ella att fokusera. Hon försöker samtidigt få sin vardag att fungera, samtidigt som hon börjar få känslor för en av de andra systrarna. Men vem kan Ella egentligen lita på, om ens någon? Samtidigt upptäcker hon att hon har egna förmågor som hon måste lära sig att behärska. Dessutom behöver hon utveckla färdigheter, för att över huvudtaget överleva i Skuggriket. Men vem ska hon be om hjälp? Det visar sig vara den hon sist hade trott hon skulle vända sig till.

Wow, denna bokserie är så bra! Boken inte bara ser spännande ut på utsidan, den är en riktig nagelbitare också. Detta är den andra delen i serien om Skuggriket. Jag har även läst och recenserat första delen i serien. Vi får återigen möta Ella i fortsättningen på denna riktigt spännande fantcyserie. Jag tycker att författaren beskriver miljön och livet i Skuggriket på ett bra sätt. Jag tycker det är en fantastisk värd som författaren har lyckat fabulera fram. Jag skulle vilja besöka den! Vi får lära känna Ellas karaktär ännu bättre, och hon växer som person. Vi får en inblick i hennes liv som nybliven prästinna i templet, och de svårigheter hon ställs inför. Det händer mycket i boken och det finns ett bra driv som för handlingen framåt. Ibland är boken svår att lägga ifrån sig, för man vill bara läsa vidare. När boken tar slut, blir jag nästan besviken, för jag vill läsa mer. Nu längtar jag till den tredje delen, för jag vill se hur det går för Ella och Oberon, samt om Ella lyckas bota smittan som härjar både i Skuggriket, och i vår värld. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Jag slår ihop boken med en smäll, följt av en ljudlig suck. "Sch!" andas en av mina tempelsystrar vars namn jag inte känner, men jag vet att det är hon som har hand om tempelbiblioteket. Jag gör vad jag hoppas är en ursäktande min och lutar pannan mot bokens sammetsläta skinnpärm. Skit också. Fortfarande inget som kan hjälpa mig vidare.

Om jag inte känt mig så hopplöst frustrerad, hade jag nog kunnat älska den här platsen. Salen är nästan lika övermäktigt stor som den där trädet växer. Varje centimeter av varje vägg är täckt av bokhyllor och golvet prytt av mjuka mattor i vackra färger. Här och var finns läsbord utplacerade: större träskivor som är tänkta för grupper och pulpetliknande småbord motsvarande det fär jag sitter. Alltsammans är upplyst av de sedvanliga mönstrade lyktorna. 

Som sagt, jag hade kunnat älska den här platsen. 

Jag suckar igen, tystare den här gången och öppnar nästa bok. Det vore en rejäl överraskning ifall jag hittade något om botemedlet i den här luntan, med tanke på att det tycks vara någon slags historik över ormtemplet. Nåja, det blir i alla fall intressant läsning. Ju mer jag vet om Skuggriket, desto bättre. Sidorna är nötta, snudd på genomskinliga, och jag bläddrar med andakt. Det verkar som att det finns en äldre volym i samma serie där man tar upp hur templet först kom till. Författaren gör flera hänvisningar till den andra boken, medan den här behandlar en senare tidsperiod.

Lylias namn fångar min uppmärksamhet. Jag inser att hon står omnämnd som blivande överpräsrinna och att det var hennes faster som hade hand om templet innan hon tog över. Jag lutar mig närmare uppslaget och drar in den distinkta pappersdoften. Allt det här är nyheter för mig. Tydligen var det Lylias faster som moderniserade verksamheten, skrotade de dagliga ceremonierna och ersatte dem med jakten på upphöjelse. Jag gör en grimas. Så det är hennes fel att jag måste låtsas käka piller.

Jag vänder blad och möts av en illustration som visar innergårdens gonggong. Fastern vågade visst inte göra sig av med alla sedvänjor, eftersom vissa av högtiderna fått bli kvar. Ett faktum jag är väl medveten om. Jag bevittnade ju ett sådant högtidsfirande när jag försökte hitta Lylia efter att Bi dött. Dött. Ordet klingar hårt bland tankarna. Jag skjuter det ifrån mig och läser hastigt vidare. 

Baksidetext;

Efter att ha fått sin blodshämd väljer Ella att stanna kvar i Skuggriket. Det är nu viktigare än någonsin att hejda den muerande svartrötan, som fortsätter att plåga både skuggor och människor. 

I jakten på ett botemedel söker Ella sig till ormtemplet, där hon snart inser att hennes mål inte kommer att bli så lätt att nå. Templet, som styrs av kung Oberons syster, har likt palatset sina egna intriger. Där finns hemligheter och en mystisk, uråldrig kraft att utforska. 

Det dröjer inte länge förren Ella upptäcker att hon är inblandad i någonting mycket större än hon kunnat ana...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av "Nattkrigaren- 

Skuggriket 1" här

Den svarta enhörningen

"Den svarta enhörningen" av Gitta Mallik utgiven av Rab`en och Sjögren förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Det är snart skolavslutning. Tilly får reda på att deras lägenhet ska säljas, och att de ska flytta till den andra sidan stan till rn villa. Det spelar ingen roll att det nya huset har en pool. Tilly vill inte flytta! Hon har nyss träffat den gåtfulla Iselin. Iselin har precis börjat i Tillys skola. Men Iselin bär på många och mörka hemligheter. När Tilly en dag ser att Iselin tappat sina nycklar, tar hon upp dem och följer efter henne hem. Motvilligt börjar de två flickorna att umgås med varandra. Tillsammans börjar de utforska skogen, trots att Tilly alltid tyckt att skogen är läskig. Iselin vet allt om träd och djur. En morgon står det i tidningen att stor och aggresiv älg springer runt i skogen. Men är det verkligen en älg eller är det något annat som döljer sig i dunklet? Snart blir Tilly och Iselin inblandade i ett märkligt äventyr. De träffar såväl Skrymt, som en svart enhörning och andra spännande varelser. De två flickorna har ett uppdrag och förmågor de inte visste att de hade. Enhörningen tar därför med dem genom en portal till en annan värld, för att hitta ett mycket speciellt frö. Ska Tilly lyckas rädda de tolv, portalen, och Iselin och ska Tilly få bo kvar i lägenheten vid skogen som hon trivs i?

Se hit ni som har barn som gillar att läsa! Detta är författarens debut, och vilken debut sedan! Jag hade verkligen älskat den här fina boken som barn, men jag uppskattar den även som vuxen läsare. Boken har en fin story, och är så mysig. Boken har också ett så väldigt fint bokomslag. Detta är inte bara en underbar och välskriven fantacy berättelse. Boken har också ett djupare budskap, om hur det kan kännas att inte passa in, att inte kan ha tacomys, för att man inte har råd tillika lever under svåra förhållanden, mod, och om äkta vänskap. Detta är en tankeväckande och berörande bok, som jag varmt rekommenderar. Man förstår verkligen att det krävs mod för att de två flickorna ska kunna utföra sitt uppdrag, som inte alls är lätt som man först tror. Författaren har ett fint språkbruk och jag gillar persongalleri såväl som de fina, och målande miljöbeskrivningarna. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken, eller något annat av författaren. Läs något spännande tillsammans eller själv under sommarlovet! Boken passar både att läsa själv eller som en spännande högläsningsbok! Denna fina barnbok för våran yngre läsarskara får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Gläntan 

"Wow..." flämtade jag och såg mig omkring. Iselin la handen mot barken på ett högt träd precis vid stigen. "Gissa trädet!" sa hon och skrattade.

"Är det det där balsam-någonting som du pratade om i skolan?" 

"Balsampoppel. Jag, det är liksom mitt träd, känns det som."

När jag tittade upp mot solglitteret genom träden kändes det som om den här platsen var trygg. Inte alls läskig som resten av skogen. Mossan var tjock som en skön sviktande madrass, mjuk och inte alls fuktig. Man måste bara lägga sig i den. Iselin satte sig bredvid mig. 

"Varför följde du efter mig?" sa hon. "Du kunde bara ha lämnat in nycklarna i affären."

"Jag visste inte om du skulle gå dit igen. Om det där hade hänt mig skulle jag nog aldrig vågat gå tillbaka."

Iselin satte hakan mot knät. 

"Vad tänker du om det?" sa hon tyst. 

"Om vadå?"

"Det där jag gjorde."

Jag ryckte på axlarna. "Jag bryr mig inte."

"Du tror nog att jag är en sådan där som stjälper hela tiden. Men jag har bara gjort det några gånger."

"Varför gör du det alls?"

Ibland vill jag att min familj också ska få något extra gott, som alla andra får på fredagar." Iselin skrattade generat. "Ja, du fattar väl inte det. Att vi inte har råd med fredagstacos." 

"Jo, jag fattar. Orättvist att inte ni kan köpa det." 

"Alltså gud. Att du såg mig!" Hon satte händerna för ansiktet. 

"Jag kommer inte att berätta för nån", sa jag.

Hon tittade allvarligt på mig. "Du får inte döma mig heller. Lova det."

Baksidetext;

I mitten av gläntan stod ett djur.

Kroppen var kolsvart och glänsande i månskenet.

Den långa manen var tovig och full av löv och pinnar. 

Djuret var större än någon häst jag någonsin sett, med stadiga hovar. Men det var ingen häst.

Något stort rör sig i skogarna kring förorten där Tilly bor. Är det verkligen en aggressiv älg, som det står i tidningen? Tilly bryr sig egentligen inte, hon har alltid tyckt att skogen är läskig och går ändå aldrig dit. Men så möter hon hemlighetsfulla Iselin och som vet allt om träd och djur. Tillsammans börjar de utforska skogen, och snart börjar märkliga saker hända...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Drottningen av Ingenting

"Drottningen av ingenting" av Holly Black utgiven av Mius förlag. Bokrecension; Att skaffa sig makt är lättare än att behålla den, det har Jude bittert fått erfara. Jude är nu en dödlig drottning, som är förvisad från Älvaland. Hon bor nu mera tillsammans med sin syster Vivianne, i den mänskliga världen. Från Cardan har hon inte hört ett enda ljud. En dag kommer hennes tvillingsyster Taryn, som har svikit henne. Taryns liv svävar nu i fara. Därför behöver hon Judes hjälp, vilket kommer att innebära att Jude behöver återvända till Älvaland, och låtsas vara Taryn. Planen går inte speciellt bra, då Cardan känner igen henne på en gång. Det visar sig att Jude fortfarande har kvar känslor för Cardan, vilket hon måste ta itu med. Allt är inte som det brukar, och ett krig hotar i Alvhem. Jude hamnar långt inne i fiendeland, och hon blir indragen i en politisk konflikt. När Alvhem drabbas av en uråldrig förbannelse sprider sig panik i landet. Nu blir det Judes uppgift som drottning, att försöka bryta den. Hon tvingas härmed att välja mellan ärelystnad och mänsklighet...

Åh, vad jag gillar den här bokserien om Luftens folk. De har så tilltalande och fina bokomslag för det första. Efter hur förra boken slutade har jag verkligen längtat efter att få läsa tredje delen. Tyvärr är det också den sista delen. Så fort boken landade här hemma, så tog det inte lång tid förrän jag läst ut den. Så varning för sträckläsning. Jag har läst de två föregående delarna också. Jag gillar tanken på att det finns parallella världar med älvor och andra varelser. Allt är målande beskrivet och berättelsen låter trovärdig. Det är underbart att få återvända till Älvaland, och återknyta kontakten med alla spännande karaktärer där. Holly Black gör historien trovärdig och boken är full av snabba vändningar och är lika full av action som de föregåendedelarna. Jude har verkligen vuxit som karaktär och tar mognare beslut. Relationen mellan Jude och Cardian är lika komplicerad som i de andra delarna. Jag hoppas få läsa mer av författaren. Böckerna i denna bokserie har bara blivit bättre och bättre, så missa dem inte. Jag älskade verkligen hur boken slutade. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Adrenalinet forsar fram i kroppen, trots stelheten och värken och blåmärkena. Jag skulle vilja lägga händerna runt Taryns hals och krama åt tills huvudet trillar av. 

Vivi reser sig, kanske på grund av min mordiska blick, men förmodligen därför att Heather står bredvid mig. 

"Du", säger jag till min tvilling. "Ut härifrån."

"Vänta", säger Taryn och reser sig hon med. "Snälla." Nu står vi upp allesammans och tittar på varandra tvärsöver det lilla vardagsrummet som om vi tänker ta till knytnävarna. 

"Jag vill inte höra någonting ur din lögnaktiga mun." Jag är glad åt att ha en måltavla för alla känslor som Grima Mog och Heather har rört upp. En måltavla som förtjänar det. "Ut härifrån, annars kastar jag ut dig."

"Det är Vivis lägenhet", genmäler Taryn. 

"Det är min lägenhet", påpekar Heather. "Och du är skadad, Jude."

"Det struntar jag i! Och om ni vill ha henne här allihop så kan jag gå!" Med de orden vänder jag mig om och tvingar att gå tillbaka till dörren och nerför yttertrappan. 

Nätverken slår igen. Sedan kommer Taryn springande efter mig , med klänningen böljande i morgonkvisten. Om jag inte vetat hur en äkta prinsessa från Älvaland ser ut hade jag kunnat tycka att hon liknade en sådan. För ett ögonblick verkar det vara omöjligt att vi är släkt, än mindre identiska.

"Vad har hänt?" frågar hon. "Du ser ut att ha varit i slagsmål."

Jag säger ingenting. Jag bara fortsätter att gå. Jag vet inte ens vart jag är på väg, så långsam och stel är jag. Kanske till Bryern. Han kan säkert leta upp ett ställe åt mig där jag kan sova, även om jag inte kommer att gilla prislappen senare. Till och med att sova över hos Grima Mog vore bättre än det här.

Baksidetext;

ATT SKAFFA SIG MAKT ÄR MYCKET LÄTTARE än att behålla den. Den läxan lärde sig Jude när hon släppte kontrollen över den onde kungen, Cardan, i utbyte mot obegränsad makt.

Nu är Jude,som landsförsamling dödlig drottning av Älvaland, både maktlös och chockad av Cardans svek. Hon bidar sin tid, fast besluten att återta allt han bestulit henne på. Tillfället dyker upp i form av hennes illojala tvillingsyster, Taryn.

Om Jude vill rädda sin syster måste hon ta risken att återvända till det svekfulla älvahovet och ta itu med sina kvardröjande känslor för Cardan. Men läget i Alvhem har förändrats sedanhon reste där ifrån. Krig hotar. När Jude hamnar långt inne i fiendeland blir hon intrasslad i en blodig politisk konflikt.

Och när en vilande men kraftfull förbannelse släpps lös sprider sig panik i landet, och hon tvingas välja mellan ärelystnad och mänsklighet...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina

☆Läs gärna min recension av "Den grymme 

prinsen" här

☆Läs gärna min recension av "Den onde 

kungen" här 

Ditt tysta hjärta

"Ditt tysta hjärta" av Katarina Persson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna Kat, som är en vampyrjägare, samt vampyren Andrew. Kat förlorade sina föräldrar när hon var liten. Föräldrarna var vampyrjägare och blev troligen dödade av vampyrer. Kat har nu själv blivit en vampyrjägare. Kat besitter dessutom en ovanlig egenskap. Hennes hjärtslag är ovanligt tysta, och därför kan vampyrerna inte höra hennes hjärtslag. De flesta behöver komma alldeles nära för att höra henne. Kats mål i livet har varit att utplåna alla vampyrer. Dock ändras allt då hon träffar vampyren Andrew. Under deras första möte ber han henne, att hon ska hålla sig vid liv, för hans skull. Senare träffas de igen, på grund av att vampyrerna vill att vampyrjägarna ska hjälpa dem. De vill nämligen träda fram inför människorna, och därmed göra sin närvaro känd. Vampyrerna behöver därför Kat samt hennes vampyrjägarkollegors hjälp. Vampyrernas ledare vill därför att Kat och Andrew ska umgås, och därmed lära känna varandra. Plötsligt måste de också börja hjälpa varandra. De dras till varandra ju mer de umgås och känslor uppstår. På grund av en av vampyrernas uråldriga profetior, är Kats och Andrews öde sammanlänkade. Men vad innebär det egentligen?

Wow, detta är författarens debutroman, och jag har verkligen njutit av att läsa den. Man sugs direkt in i handlingen och jag varnar för sträckläsning. Boken innehåller dialoger mellan huvudpersonerna, som känns fina och äkta. Jag gillar hur författaren beskriver miljön, och de olika karaktärerna i boken. Boken känns lite som en blandning mellan Buffy tillika Twilight och True blood. Vi har både en vampyrjägare och kärlek mellan en människa och en vampyr och vampyrer som vill göra sin närvaro kända. Jag gillar kemin mellan Kat och Andrew och hur deras förhållande utvecklas. Samtidigt innehåller boken en spännande profetia, och vad den innebär får jag som läsare reda på lite i taget. Ibland känns en bok på några hundra sidor lagom lång, men just denna boken hade gärna fått vara några hundra sidor till. Jag ville gärna lära känna Kat och Andrew ännu bättre. Hoppas verkligen på en fortsättning på denna snyggt förpackade bok, för jag läser gärna mer om Kat och Andrew, eller helt enkelt något annat av författaren. Jag älskar verkligen när det kommer ut nya svenska vampyrböcker. Gör inte ni? Tack Ravenheart förlag för rec ex. Missa inte denna pärla! Denna underbara debutroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16 - Andrew och Kat

Kunde hon läsa tankar? Andrew stirrade på Kat som tuggade på pennan. Vad var det bästa med att vara vampyr? Att känna sig - och vara i det närmaste oövervinnlig? Styrkan? Snabbheten? Förmågan att kunna se, lukta, och höra allt, och då menade han allt, på långt avstånd? Förmånen att få uppleva hur mänskligheten och världen utvecklades, om än inte alltid till det bättre?

"Att få sitta här med dig", sa han.

Va? Pennan darrade till.

"Det är fascinerande att se samhället utvecklas. Saker jag inte ens kunde drömma om har blivit verkliga. Om jag inte förvandlats hade jag inte fått vara med om det." Det var ett under att han hittade orden.

"Jag trodde att ni höll er för er själva." Kat lade ner pennan på blocket.

"Vi är inte en del svåra samhället, men vi påverkas trots allt av det. Och vi tar gärna del av de framsteg som passar oss." Andrew suckade sv lättnad inombords. Hon verkade inte ha förstått innebörden i det han sagt. Det var märkligt, hon fick honom att säga saker han inte förstod själv. 

"Som vadå?" Kat fick hejda sig från att luta dig framåt av iver. Andrew lutade underarmarna mot knät. Han dåg så avslappnad ut där han satt och hon tänkte inte längre på att han var en av de andra.

"Elektricitet", sa han. "Rinnande vatten, telefoner, internet. Att kunna kommunicera med övriga världen på nolltid är fantastiskt. På min tid tog det veckor eller månader att meddela sig med någon på andra sidan Atlanten. Dessutom kunde man inte vara säker på att breven kom fram om inte någon av våra egna kurirer transporterade dem."

Vampyrerna hade ett eget postväsende. Kat krafsade ned en anteckning som hon inte var säker på att hon skulle kunna tyda senare.

"Ni skulle kunna jobba som brevbärare allihop", sa hon. "Ingen skulle våga klaga ifall posten var sen."

Andrew skakade på huvudet, men leendet var varmt. 

"Det är ju en jättebra id`e." En åskknall dånade och vägglampor flimrade till. Han reste sig och sträckte ut handen mot Kat som utan att tänka sig för tog den.

"Vart ska vi?" Hon trakten snteckningsblocket mot bröstet medan hon tog dig på fötter.

"Kom."

Baksidetext;

Kat Stevenson har ett enda mål: att utrota alla vampyrer, exakt hur det ska gå till har hon bara inte listat ut än. Men plötsligt befinner hon sig i armarna på en vampyr och hennes dista stund borde vara kommen. Mötet tar en oväntad vändning när han istället avkräver henne löftet att hålla sig vid liv för hans skull.

Kat börjar inse att saker är långt mer komplicerade än hon anat. Hon och vampyren Andrew är sammanlänkade genom en av vampyrernas uråldriga profetior. De tvingas nu att sammarbeta när de kastas in i ett spel som inte följer några regler.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sagan om Evaine

"Sagan om Evaine" av Ragnhild Nilsson Skrivare, utgiven av Ekström och Garay. Bokrecension; Detta är den andra delen i serien Sagan om Cærnham. När Evaine blott är sju år gammal, tvingas hon fly tillsammans med sin bror, då hennes hem blir anfallet av fiender. Hennes bror förs med män någon annan stans, och de ses inte fler gånger. Evaine blir själv förd till ett kloster. Hon är nu föräldralös. I klostret lever hon i skymundan under taget namn, som en av nunnorna under många år. Hon lär sig allt en kvinna bör kunna, medan hon längtar efter något annat. Det ända hon ser fram emot är ridlektionerna. En dag blir hon hämtad av sin farbror och faster. Vad hennes bror finns vet man inte, och han befaras vara död. Föräldrarnas borg är nu återuppbyggd. Hon ska leva där med sin farbror och faster tills hon hittar ett lämpligt parti. Undertiden utbildar hennes faster henne i allt hon bör kunna som slottsfru. Ett erbjudande om giftermål kommer inom kort, och i tron om att hon nu ska leva ett liv i bekvämlighet och rikedom, tackar hon ivrigt ja. Men när hon nu är förlovad och ska gifta sig blir det inte som hon tänkt sig. Hennes framtida make tycks heller inte vara den hon i sin fantasivärld fabulerat fram, utan verkar tycka att kvinnor inte ska ha någon talan. Dessutom ger hon sitt hjärta till någon annan under resan till sin make. Kommer Evaine någonsin få ett liv hon drömmer om, och ett hem hon kan kalla sitt?

Jag gillar att författaren beskriver livet i Cærnham så detaljrikt, att man känner att man är på platsen. Jag gillar livet i Cærnham, och skulle kunna tänka mig att bo där, även om livet är hårt i bland. Cærnham är en fiktiv medeltida plats. I serien får vi följa olika kvinnor som försöker leva ett värdigt liv, i en tid och på en plats där patriarkatet styr. Kvinnorna ska synas och höras så lite som möjligt. Istället ska de ägna sig åt att sköta sitt hem och vårda sjuka, brodera och skaffa barn.  Miljöbeskrivningarna tillika persongalleriet är bra beskrivna och boken känns välskriven. Jag gillar Evaine, även om hon är lite naiv ibland, men jag antar att några år i ett kloster, gör att man inte lär sig så mycket av hur livet utanför ett kloster egentligen fungerar. Det förklarar i stort sätt att Evaine inte har en aning om vad som händer mellan män och kvinnor. Tyvärr vill ingen av de kvinnorna som hon frågar riktigt prata om sådanna saker heller. Om hon vetat kanske hon inte varit så ivrigt att tacka ja till giftermål, utan att riktigt tänka sig för, speciellt med en så mycket äldre man. Denna serie blir bara bättre och bättre, och jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Evaine återser sitt hem

Evaine vaknade hastigt när hon hörde larm och oväsen på den yttre klostergården. Hundarna i hundgården skällde våldsamt, hovar klappade mot stenläggningen, hästarna gnäggade och sträva mansröster ropade högljutt därute när ryttarna ledde sina riddjur till vattenhon. Evaine ansträngde sig för att försöka uppfatta vad som var på gång där hon stod och kikade ut genom sin fönsterglugg. Hon fylldes av likadelar spänning och oro.

Det knackade på hennes dörr och Evaine hoppade hastigt ned från sängen där hon stått och sträckt sig på tå för att kunna se ut. När dörren öppnades stod Evaine stilla mitt på golvet och försökte se sedersam ut. 

-Käre Edda, sade syster Winifred abbedissan vill att du kommer till hennes skrivrum nu genast. 

Förundrad drog Evaine på sig sina kläder och sprang mot abbedissans skrivkammare tills syster Winifred kallade på henne och med sträng röst påminde om att lugn och stillsam gång tillämpades i klostret. Evaine saktade sina steg något även om syster Winifred fortfarande tyckte att hon gick för snabbt och fortsatte att banna henne. 

Väl framme vid moder Ingefrids dörr stannade Evaine i alla fall, slutade till kjolen och tog ett par djupa andetag för att lugna sig. Sin iver och de blossande kinderna kunde hon inte göra mycket åt men hon väntade artigt tills hennes följeslagare hunnit ifatt henne. Syster Winifred knackade på dörren, öppnade den åt Evaine och gav henne tecken att stiga in. Evaine hade sinnesnärvaro nog att niga till hälsning och under tystnad invänta abbedissans ord. Hon anade att hennes kallelse hörde samman med ryttarskaran men på vilket sätt vågade hon inte gissa. Hon behövde emellertid inte sväva i ovisshet särskilt länge.

-Sätt dig ner, kära barn, sade Ingefrid. Jag har något viktigt att säga dig.

Evaine granskade nunnans ansiktsdrag. Hon såg inte alls nedstämd ut, så det kunde inte handla om något sorgligt. 

-Vad är det? Varför är alla de där ryttarna här? 

-Din tid här hos oss är över nu, Evaine. Besökarna som har anlänt hit idag har kommit för att hämta dig. De önskar resa vidare så snart du är redo, mitt barn. Jag har lovat dem att du inte ska dröja länge. 

-Ni kallade mig Evaine! utbrast flickan med ett strålande leende. Jag hade nästan glömt mitt rätta namn. Vad ska jag göra nu?

-Syster Winifred har gått för att hämta en liten resekista. Hon hjälper dig att packa dina få tillhörigheter. Sedan möts vi i kapitelsalen där du får ta avsked av alla oss nunnor. Här finns också något som jag har tagit hand om åt dig. 

Evaine visste vad det var innan Ingefrid hunnit plocka fram den lilla boken som inte var någon riktig bok. Hon sträckte sig ivrigt efter guldkedjan och ville sätta den på sig men fann att den inte längre räckte runt hennes hals.

Baksidetext;

Evaine är bara sju år när hon tvingas lämna sitt hem och sina föräldrar. Hon hålls därefter dold i ett klosterunder flera år. Evsine finner klosterlivet torftigt och händelselöst och drömmer om ett liv i rikedom och bekvämlighet. 

När Evaine får möjlighet att lämna klostret fylls hon av förväntningar inför framtiden. Ett oväntat frieri både lockar och skrämmer henne. Giftermålet skulle göra henne till en sv rikets mest uppsatta kvinnor men hennes trolovade sägs vara en äldre krigare som andser att kvinnor inte bör föra någon talan. Vad kommer äktenskapet med den mäktige borgherren att innebära?

Vägen till bröllopet fylls av motgångar. Evaine börjar tvivla på att hon ska uppnå det hon drömmer om. När hon till sist möter sin blivande make grusade hennes förhoppningar. Ska Evaine någonsin få ett hem som hon kan kalla sitt?

Läs gärna min recension av "Sagan om Seiri" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Athonetian del 1- Blod och silver

"Athonetian del 1- Blod och silver" av Andreas Costell utgiven av Ekström & Garay förlag. Bokrecension; När prins Killian hör att barbarer har plundrat en by längre norrut, vill han hjälpa till att stoppa dem. Kungen vägrar skicka sina trupper dit, och tycker att det får riken i norrut ta hand om. Barbarerna leds av den beryktade rövaren Xander. Killian bestämmer sig därför att själv bege sig dit, trots att han egentligen inte får lämna slottet. Killian har inte ens fått följa med ut och jaga med de andra, på grund av att man är rädd att han ska råka bli dödad under jakten. Trots det så smiter han ensam iväg, för att stoppa barbarerna. Han ser nu sin chans att visa att han bryr sig om invånarna i riket. Men barbarer är inte det enda som hotar i skogen. Ett fasansfullt monster, som är ute efter blod, härjar också i skogarna. Samtidigt letar den unga kvinnan Amara efter sin far, som är försvunnen efter barbarernas attack på hennes by. Snart korsas Killian och Amaras vägar. Ska de tillsammans lyckas hitta Amaras far och dessutom lyckas stoppa barbarernas framfart och även det hemska monstret som härjar i trakten?

Wow, denna fantasy debuten är så otroligt bra och spännande skriven. Jag gillar hur författaren har byggt upp sin fantasivärld och de sägner och varelser som finns i den. Både de trevliga och de otäcka. Riket som författaren beskriver känns äkta och trovärdigt. Min känsla är att världen är lite mörkt medeltida, i och med att man bor i stugor, man slåss med spjut, svärd och pilbåge. Man tar sig också fram med hjälp av hästar, och det finns stråtrövare.  Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och jag gillar att huvudpersonen växer med uppgiften att rädda riket. Från att vara lite tafatt, till att bli väldigt handlingskraftig och framåt. Jag gillar Killian. Han verkar bli en bra kung. Även den unga tjejen Amira är en karaktär som får min sympati. Detta är en berättelse som berör, då händelserna tar en oväntad vändning i slutet av boken. Även lite humor och romantik har bakats in i berättelsen. Gillar ni fantasy får ni inte missa denna otroligt spännande bokserie. Boken slutar med en cliffhanger, så jag ser fram emot att få fortsätta läsa, samt att få följa Killians och de andras fortsatta äventyr. Blod och silver får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Lyssna försiktigt på vad vinden viskar. Allt eller alla går inte att lita på. 

En mild bris blåste över slottsgården. Killian satt för dig själv och tänkte. Löven på träden hade redan börjat falla ner på marken framför gårdens stora fontän. Fontänen var en bar kroppskulptur av vatten noren Elysia. Träden runt omkring skulpturen gjorde så det bara kom in lite ljus. Det var höst nu och snart var det vinter. Det fanns ett dilemma. Skulle han stanna kvar här på slottet och lyda sin far eller skulle han lämna sitt hem och trotsa sin kung? Om Killian valde att lämna hade han inte särskilt mycket att gå på. Namnet Xander var allt han hade. "Jävla barbarer", sa han tyst för sig själv.

Med vintern på väg kunde Killian inte vänta hur länge som helst. Men hans trångsynte far vägrade skicka män utan att vara säker på barbarernas position och kungligheterna i Mariever. Hans släktingar på sin mors sida skulle enligt Killian aldrig göra något åt Xander och hans barbarer nu. Varför skulle de slösa sina resurser, sina män, på att jaga dem i ett annat rike? Han förstod sig inte på sin far. Hur kunde han inte förstå? Barbarerna befann sig i Athonetia, det betydde att de var ett problem för Athonetia. Inte Mariever, inte Angumur - utan Athonetia.

Som prins bar Killian ett större ansvar. Att skydda alla som bodde i deras rike. Fattiga som rika. Xander och hans män hade attackerat hans hem och det kunde Killian inte bara strunta i och hå vidare i livet som ingenting hade hänt. Det fanns ingenting som sa att barbarerna skulle gå tillbaka till Mariever. De kunde mycket väl plundra en annan by i denna stund. Någonstans i Athonetia. Ett gäng som detta kunde bli ett stort problem. Inte bara för de som råkat illa ut i byarna. Den politiska påverkan kunde bli stor. Athonetias befolkning skulle inte bli glada när de hörde att deras kung inte ville göra något åt problemet. Varför skulle folk i riket vara lojala mot kungafamiljen om den inte gav någon säkerhet tillbaka. Varför skulle de betala sina skatter? Även om det var långt från huvudstaden så måste de hjälpa befolkningen i norr. Vad var problemet med att skicka en bråkdel av sin armé. För Killian var det en självklarhet. Han trodde verkligen inte det här om sin far. Han hade haft sina problem med sin far under åren men fadern hade alltid haft Killians respekt. Den var inte längre kvar. Hur kunde han vara så här dum? Hade Killian varit kung idag så hade redan ett kompani soldater varit på väg norrut. De måste stoppa barbarerna innan de gjorde mer skada. 

Baksidetext;

Efter decennier av fred överumplas en by i norr av ett gäng stråtrövare. Unga Amara tar, på sin fars order, sin lillasyster i hand och gömmer sig i skogen. Men de brutala rövarna, ledda av den berykade Xander, är inte det enda hotet denna natt. I dkogens mörker föds en varelse till liv - en varelse som gångna generationer drömt mardrömmar om.

Bland byns lemlestade kroppar återfinns inte Amaras far och den unga kvinnan inser att hon själv måste finna honom. Men är det rövarna eller de vita ögonen i mörkret som Amara bör vara mest rädd för?

I kungariket Athonetia går Killian Athonetian, den unge prinsen och arvtagare till tronen, höra talas om barbarernas plundringar. Hans far, kung Maximilian, vägrar skicka sina trupper så långt norrut; det går rikena i norr ta hand om. 

Killian, vars säkerhet som tronarvinge trumfar allt, får inte ens lämna slottet när kungen ska ut och jaga. Killian kan inte sitta passiv medan människorna i norr hotas. För första gången i sitt liv ser han en chans att göra skillnad, göra något värdefullt. Något som bevisar att han bryr sig om rikets invånare. 

Men varken Killian, Amara eller någon annan levande vet vad som lurar i skogen - en varelse från en annan tid.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Miniatyrerna

"Miniatyrerna" av Eva Ullerud utgiven av Whip media förlag. Bokrecension; Det går inte så bra för leksaksaffären som Gunnar har ärvt. Han och hans fru Mona åker därför till Ångermanland, för att delta i en leksaksmässa. Gunnar vill hitta några speciella leksaker för att kunna rädda butiken. Utanför mässhallen träffar Gunnar en gammal gubbe. Han erbjuder Gunnar en liten miniatyr hund. Den ser så verklighetstrogen ut. Gunnar undrar hur den gamla gubben har gjort, för att få den lilla miniatyrleksaken att fungera. Detta är inte den enda leksaken gubben har i sina ägor. Gunnar och Mona väljer ut flera stycken mycket verklighetstrogna leksaker, som de vill sälja i sin affär. När de går igenom gubbens lilla stuga och ut på baksidan, hamnar de i en liten by. Folket i byn tycks ha en medeltidsvecka på gång. De lär känna några i byn, samtidigt börjar de fundera vart de egentligen har hamnat. 

Wow! Denna lilla boken är så fantastisk! Den är som en gullig saga för oss vuxna. Denna fantacy berättelse tar oss till en spännande parallell värld, där alla tycks vara lika mycket värda. Människorna i byn är vänner med djuren, och barnen leker fortfarande. Dock finns det ändå några som inte blir behandlade så bra trots allt. Jag gillar de fina miljöbeskrivningarna och alla fantastiska karaktärer. Huvudkaraktärerna är sympatiska och lätta att tycka om. Jag tycker platsen som författaren beskriver låter så tilltalande, att jag skulle vilja besöka den. Det är bra driv i boken vilket gör den till en riktig bladvändare. Jag gillar det oväntade slutet, men jag önskar verkligen att boken hade varit lite, lite längre. Jag kan varmt rekommendera denna lilla bokpärla. Boken är väldigt fint och speciellt utformad. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Onsdag

Bokföring och leksakståg

När Mona vaknade var det fortfarande mörkt. På mobilen lyste 03.23 i neongrönt. Magen värkte av hunger. Hon smög upp för att inte väcka Gunnar och öppnade minibaren. Mellan två läskburkar stod en påse nötter. Mona rev upp den, hällde nötterna i handen och fyllde munnen. Magen lugnade sig. Fanns det något mer? Hon lyfte ut dryckerna och fann Gott och Blandat. 

-Vad gör du? mumlade Gunnar från sängen. 

-Letar efter något att äta.

-Nu, sa Gunnar. Mitt i natten? 

Mona satte tillbaka burkar och flaskor och stängde minibaren. Hon tog med sig påsen och kröp upp i sängen. 

-Jag är jättehungrig. Trots allt vi åt i går. 

-Konstigt, sa Gunnar. Det är jag också. 

Hon stoppade några bitar fruktgil'e i munnen och höll fram påsen. 

-Var så god.

Han tömde den, vände sig på sidan och somnade.

Magen började knorra igen. Mona drack ett glas vatten och lyckades tillslut att somna.

Hon vaknade halv sex. Gunnar, som aldrig gick upp före sju, höll på att borsta tänderna i badrummet. Mona tog en snabb dusch och klädde på sig. Restaurangen skulle öppna för frukost halv sju.

Tiden sneglade sig fram. 

-Vi går nu så vi inte behöver stå i kö, sa Gunnar. Klockan var kvart över sex. 

-Bra id`e, sa Mona. 

Korridoren mot restaurangen ledde förbi hotellets gym.

-Vänta lite, sa Mona.

Hon skyndade sig in, tog av sig skorna och ställde sig på vägen.

Nä det kunde inte vara snabbt.

Hon gick av vägen och på den igen.

Fyra gånger.

Jo, det var sant. Hon hade gått ner tre kilo sedan igår. 

-Det är omöjligt, sa Gunnar när hon berättade. Det måste vara fel på vägen.

Hon skakade på huvudet.

-Det var samma våg som jag använder igår. Tre kilo! 

När restaurangen öppnade hämtade Mona en korg med åtta frukostbullar och var sin tallrik fullastad med pålägg. Hon hade aldrig förr sett så mycket fram emot frukost.

Baksidestext;

Leksaksaffären som Gunnar har ärvt efter sina föräldrar går dåligt. När han och hustrun Mona åker till leksaksmässan i Ångermanland behöver de hitta något som kan vända utvecklingen. Utanför mässhallen möter Gunnar en gammal man som visar honom något mycket märkligt. Kan det vara lösningen för att affären ska överleva? 

De norrländska skogarna döljer hemligheter som paret inte kunnat ana. Vissa är skrämmande, andra underbara och några har rötter som går hundratals år tillbaka i tiden. De gör ett fynd som öppnar fantastiska möjligheter - om paret lyckas lista ut vad det egentligen är de har funnit. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget

"Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget" av Elin Östberg utgiven av Visto förlag. Bokrecension; för barn 9-12 år. Boken handlar om Linn`ea. Hon hinner knappt vara i skolan. Så fort hon träffar någon i skolan som är sjuk, smittas hon direkt. Det tar på krafterna och hon blir efter med skolarbetet. Det är snart sommarlov och hon ska precis gå ut fyran. Då börjar spännande saker att hända henne. Linneas kristallhalsband börjar skifta i färg, och det blir inledningen till en helt ny tillvaro. Hon och hennes föräldrar flyttar därmed in i Besthuset. Hon kommer under sommarlovet förvandlas på mer än ett sätt. Hon bär nämligen på egenskaper som hon inte visste att hon hade. Tillsammans med sina nyfunna vänner, måste hon dessutom försöka lösa det ena mysteriet efter det andra. 

Detta är den första delen i en fantacy triologi, och författarens debut bok. Författarens andra bok ges ut i november. Boken handlar om att hitta sin egen identitet samt att finna sin inre styrka. Jag gillar tanken på människor som kan skifta till djur. Den här boken är inspirerad av Jämtlands djurliv, och vi får lära känna många olika karaktärer, som skiftar till dessa djur. Jag gillar hur författaren gestaltar sina olika karaktärer samt den fint beskrivna miljön omkring dem. Handlingen är spännande och det händer mycket i boken. Det är också en fin bok om vänskap, och att hjälpa varandra när man har det svårt. Trots att boken riktar sig till de lite yngre läsarna, känner jag att även jag har glädje av att läsa boken. Boken har en bra och läsvänlig text. Boken är väldigt snyggt förpackad. Jag hoppas på att inom kort få läsa fortsättningen på boken och jag läser gärna mer av författaren. Denna fina bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Beskyddarna

På fredagsförmiddagen var det fint väder. Linn`ea satte sig på bänken och tittade på när barnen spelade fotboll. Själv orkade hon aldrig vara med på något som var ansträngande. Pampia brukade låta Linn`ea slippa gymnastiklektioner och friluftsdagar. Istället ägnade hon tiden åt att komma ifatt med de lektioner hon missat sedan sist hon var sjuk. Linn`ea betraktade fotbollsspelarna. Målvakten och anfallaren i ena laget verkade riktigt bra.

Målvakten var lång och bredaxlad och hans stora leende fick Linn`ea att besvara det utan att tänka på det. Han hade snaggat gult hår och snälla, bruna ögon. Framförallt lade hon märke till att han bar en kedja med en gul stav runt halsen. Anfallaren var en tjej som såg mycket stark ut även om hon bara verkade vara lite äldre än Linn`ea. Hon var snabb och aggressiv och sparkade så hårt på bollen att målvakten i det andra laget knappt vågade kasta sig efter den. Målvakten med de snälla ögonen ropade åt henne att ta det lugnt med stackarna. Hon bara flinade. Tjejen hade spretigt, klarrött hår. Hennes ögon var så ljusa att de såg gula ut. Hon hade också en halskedja med stav, men hennes var röd.

Linn`ea bestämde sig för att heja på laget med den fina målvakten. Hon blev riktigt ivrig i sina hejarop och killen log och nickade åt hennes håll. Linn`ea log tveksamt tillbaka. 

Så såg Linn`ea Aron komma ut från skolbyggnaden. Han stod på andra sidan om fotbollsplanen och betraktade den tuffa anfallaren spela. Han hejade ivrigt på hennes lag, men slutade när hon gav honom en arg blick. Han förde sin vita lugg bakom örat och såg sig nervöst omkring. Så fastnade hans blick på Linn`ea som inte kunnat låta bli att skratta. Hon slutade tvärt, svalde hårt och tog upp en bok att gömma sig bakom.

Baksidestext;

I den lilla staden Snöbergabor Linn`ea med sina föräldrar. Våren då hon går ut fjärde klass börjar spännande saker att hända. Linn`eas kristallhalsband skiftar i färg och hon får komma med i Heliangänget. Linn`ea flyttar in i Besthuset, ett enormt hus som ser ut som en förvuxen trädkoja och med en mängd spännande rum. Men det mest magiska med flytten visar sig vara hennes egna egenskaper: Linn`ea börjar sakta men säkert att förändras på mer än ett sätt.

Linn`ea måste snart läsa det ena mysteriet efter det andra tillsammans med sina nyfunna vänner. För vem är egentligen mobbaren Aron? Vad är det för mörk historia som Kristallstavenn bär på? Och vad är det för monster som stryker omkring i Hemliga skogen?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina