lördag 31 augusti 2024

Författarintervju-Pebbles Karlsson Ambrose

Denna författar intervju belyser Pebbles Karlsson Ambrose, som är aktuell med boken Aradis rike. En bok som jag ser fram emot att läsa. Recension kommer framöver. Tack Pebbles för att du ville delta i min intervju och tack för intressanta svar. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Sju, tre om att lev med psykisk sjukdom och en sf-bok bland annat. Nu senast en fantasybok som heter Aradis rike

2. Vem är Pebbles Karlsson Ambrose? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är en 54-årig Stockholmsförfattare som är förtidspensionär som har skrivandet som en hobby- Jag tycker om att släktforska också. Jag bor i Enskededalen och en bok utspelar sig här, den heter På andra sidan Nynäsvägen,

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag fick idén efter att ha läst massor av science fiction och blev sugen på att skriva något själv. Men jag började när jag var i tjugiårsålden att skriva dagbok och om mig själv och det blev bok nummer två.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag skrev den när jag var 39 år och den kom ut på min 40-årsdag. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått mest respons på min bok Jag vet inte var psykoser kommer ifrån. Efter den hade jag en blogg på 1177 Vårdgudien och många läsare. Bloggen blev två böcker Vid vansinnets rand 1 och 2. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Det berikar min vardag och jag har fått många nya skrivarkompisar irl och på Facebook. Jag har gått flera skrivarkurser och åkt till bokmäsan och minglat på många releasepartyn. Jättekul.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Nej, den andra boken var väldigt utlämnande och jag funderade mycket på vad jag skulle skriva och inte. Men det är de konstigaste grejerna som folk gillar mest.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Ja, nu fortsätter jag att skriva på fortsättningen av På andra sidan Nynäsvägen som finns utgiven enbart som ljudbok. Tvåan hatr fått arbetsnamnet Söder om söder.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag släktforskar och sedan är jag med i en amatörteatergrupp, till dem har jag skrivit ett manus om psykos. Ska bli kul att se om det blir en pjäs-

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Nä, jag har sjukersättning.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket, men just nu lyssnar jag mest på talböcker på Storytel.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag går ofta ut på cefé och sitter där och skriver. Jag sitter gärna på The Bagel vid Skrapan på Söder i Stockholm eller på Robin Delselius på Stora Gungans väg i Enskede. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Om jag sitter mellan 14-17 så blir det 1 000 ord. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv! Sätt äggklockan och skriv. Gå skrivarkurser och skaffa skrivarkompisar. Det finns många roliga Facebookgrupper för den som skriver.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag hoppas att min teaterpjäs sätts upp och jag hoppas på att min uppföljare Söder om söder är klar snart. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Fånga dagen

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Mörkrets vänstra hand av Utrsula K LeGuin, Amatka av Karin Tidbeck. Möss och människor av John Steinbeck och många många fler...


Tack Pebbles för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Kika på Pebbles hemsida här

Anne på Grönkulla

"Anne på Grönkulla" av L. M. Montgomery, nyutgåva av Modernista förlag. Bokrecension: Detta är den första boken i serien. Denna klassiker i nyutgåva, handlar om den föräldralösa flickan Anne Shirley. Hon kommer till de två syskonen, Matthew och Marilla Cuthbert, som egentligen ville ha en pojke till hjälp på bondgården. Trots det väljer de att behålla flickan, och ju mer tiden går, desto mer förtjusta blir de i den fantasifyllda och pratglada Anne. Vi får följa hennes äventyr tillika de vänskaps band hon börjar knyta runt omkring sig. För vem kan inte låta bli att fascineras av denna charmiga flicka? Hon råkar ut för de mest bissara händelser, vilket ofta gör att hon hamnar i klistret. Som när hon bjuder sin bästa vän Diana på vad hon tror är Hallonsaft, men det visar sig vara körsbärsvin i stället. Eller som när hon ska färga håret svart och det blir grönt. Dock brukar allt ordna upp sig till det bästa i slutändan. Och som Anne själv säger:- Jag gör inte samma misstag två gånger. 

Denna boken läste jag som tonåring, och säkert många med mig. Boken gavs ut första gången 1908, och har sålts i 50 miljoner exemplar. Jag hoppas verkligen många av våra yngre läsare vill göra bekantskap med denna härliga tjej och hennes liv på Grönkulla. Modernista har nu gjort en nyutgåva av denna charmiga klassiker. Anne Shirley är en flicka man inte kan låta bli att tycka om. Trots att hon ibland gör misstag, och ibland säger rent ut vad hon tycker, är det en väldigt smart tjej som klarar sig bra i skolan, och knyter vänskapsband där man minst anar det. Hon fantiserar mycket då livet är svårt, och det är nog det som gör henne så fantastisk. Hon hatar lika hett som hon älskar och det får den stackars Gilbert Blyte känna på då han drar i en av hennes röda hästsvansar, och säger att det brinner. Detta har Anne svårt att glömma, trots att Gilbert bara vill ha hennes uppmärksamhet. En bok man både kan skratta till, men även gråta. Har ni inte läst böckerna om Anne, måste ni göra det. Jag läser gärna vidare om denna fantastiska tjej. Denna fina klassiker blir aldrig för gammal och den får därför ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel v

Annes historia

-Vet ni, sade Anne förtroligt, jag har försatt mig att jag ska ha roligt på den här åkturen. Det har jag märkt, att man kan nästan alltid ha roligt bara man riktigt föreställer sig... Så länge vi åker vill jag inte tänka på barnhemmet och på att komma tillbaka dit. Jag vill bara tänka på hur roligt det är att åka. Åh, titta, där är redan en liten nyponros utslagen! Är den inte söt? Tror inte fröken att den är glad att vara en ros? Skulle det inte vara roligt om rosor kunde tala? Jag är säker på att de skulle säga väldigt söta saker. Och är inte skärt den tjusigaste färgen i hela världen? Jag älskar den, men jag kan ju aldrig ha den. Rödhåriga människor kan ju aldrig ha skärt...Har ni någonsin hört talas om någon som hade rött hår när hon var liten men fick en annan färg sedan? 

-Nej, det kan jag inte påminna mig, svarade den hårdhjärtade Marilla. Och vad dig anbelangar, så tror jag inte det kommer att ske. 

Anne suckade. 

-Där gick åter en förhoppning...Mitt liv är en hel kyrkogård av begravda förhoppningar. Det uttrycket läste jag en gång i en bok, och jag säger det till mig själv för att trösta mig när jag blir ledsen för någonting. 

-Om jag kunde begripa vad det skulle vara för tröst, sade Marilla. 

-De orden har en så fin och romantisk klang, alldeles som om jag var hjältinnan i någon bok. Jag är tokig i allting romantiskt, och en kyrkogård full med jordade förhoppningar måtte väl vara det mest romantiska man kan tänka sig...Ska vi förbi Mörka spelande vågen i dag? 

-Vi ska inte förbi Barrys göl, om det är den du menar med din Mörka spelande våg. Vi ska fara strandvägen. 

-Strandvägen, det låter trevligt, sade Anne tankfull. Få se nu, om den är lika vacker som den låter. Alldeles nyss, när fröken sa "strandvägen", så såg jag den framför mig. White Sands är också ett vackert namn. Hur långt är det dit? 

-Det är åtta kilometer, och eftersom du promt ska prata, så kan du väl lika gärna prata någonting med mening i och berätta för mig allt du vet om dig själv. 

-Åh, vad jag vet om mig själv - det är då knappt värt mödan att berätta, sade Anne ivrigt. Men fick jag bara berätta allt vad jag tänker ut och gör upp om mig själv, är jag säker på att fröken skulle finna det bra mycket intressantare. 

-Nej bevaras, dina inbillningar vill jag inte ha någonting av. Håll dig nu till nakna fakta. Börja från början. Var är du född, och hur gammal är du? 

Baksidestext;

Berättelsen om den livfulla och uppfinningsrika Anne har lockat generationer av läsare och tagit med dem till den speciella platsen Grönkulla, en gammaldags bondgård utanför Avonlea i Kanada. 

Matthew och Marilla Culthbert är två åldrande ogifta syskon som bestämt sig för att adoptera en pojke som ska kunna hjälpa dem med arbetet på bondgården, men när Matthew åker till stationen för att hämta upp pojken står en elvaåring rödhårig flicka där i stället. Det var inte alls vad de hade tänkt sig, men innan de hinner ångra sig har Anne vunnit deras hjärtan. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 13 augusti 2024

Förlorad

"Förlorad" av Maria Ahlqvist Ruokolathi utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Linda och Karin har varit vänner sedan grundskolan. Men nu har det börjat skava mellan dem. Karin har nämligen utpressat Linda under många år, på grund av en händelse för flera år sedan. Linda bor numera i skogen och vill mest vara ifred, då Karin oväntat kommer på besök. Under en promenad i skogen blir de ovänner och Karin hotar att berätta sanningen. Så när Linda får chansen, att göra sig av med Karin tar hon den. Karin halkar ner för ett stup, och Linda måste välja om hon ska rädda sin vän eller inte. När hon låter sin vän falla tänker hon inte på konsekvenserna. Bara att hon inte vill bli avslöjad, och att Karin måste försvinna. Två går in i skogen, men bara en kommer tillbaka. Hur ska Linda lyckas klara sig ur den knipa hon har försatt sig i? Snart börjar Karins anhöriga söka efter henne, hemma hos Linda, och Linda får hitta på lögner och ju mer hon ljuger ju värre blir det. Hon trasslar snart in sig i sin väv av lögner. Snart är också polisen inkopplad, och snaran dras åt allt hårdare runt Linda. Plötsligt hittas Karin vid liv, men svårt skadad, och Lindas oro ökar. Hur ska det gå när man väcker Karin ur den koma hon befinner sig i. Kommer hon att sätta dit Linda? När Lindas frihet hotas, måste hon ta alla möjligheter hon kan, för att få behålla den. 

Detta är författarens andra bok, men jag har inte läst den första. Den här boken är väldigt läsvärd tycker jag. Den här boken är så otroligt spännande från början. Ju mer jag läser, ju svårare har jag att lägga ifrån mig boken. Kapiteln är lagom långa och boken har ett bra driv. Jag finner sympati för huvudpersonen ju mer jag läser, och hennes historia rullas ut. Jag förstår att hon tillslut får nog av sin vän. Deras förhållande är verkligen giftigt. Jag tycker ju att de borde gått skilda vägar för länge sedan. Deras vänskap är kantad av svek och avundsjuka. Linda lever under ständig hot, om att bli avslöjad av Karin. Boken känns både välskriven och trovärdig och miljön är väl beskriven. Huvudpersonen är beredd att göra vad som helst, för att få behålla sin frihet. Hon intalar sig också att hon handlar rätt, på sitt egna förvridna sätt. Författaren beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett bra sätt, som är relevant för historien, och hur hon motiverar sina handlingar. Jag läser gärna mer av författaren. Boken var riktigt spännande, så den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

19

Besviken över misslyckandet går jag hem. Jag kunde bara se på medan kopplet bytte hand. Svär över min otur. Fortfarande med geväret över axeln borstar jag hjälpligt av kläderna från löv och jord. Det har gått hål på ena knäet och huden är skrapad. Egentligen vill jag vända och vänta på att Olle kommer tillbaka från Tidsand. Möta honom i köket med laddat gevär. Kräva att han ska ge mig en förklaring. För visst var det mitt namn jag hört? Nu i efterhand är jag inte lika säker. Men samtidigt vill jag inte att Olle ska veta att jag tjuvlyssnat. Att jag varit inne i huset. 

När jag närmar mig stugan är det som om jag kan vädra en förändring i luftens sammansättning. Så tyst jag kan tar jag mig fram på stigen, lyssnar mot huset. Det står en bil parkerad utanför stugan. Det är definitivt ingen polisbil, som jag först befarade, utan en vit skåpbil stripad med Tidsand Rörmokare. 

Dörren står öppen. 

Jag hör ljud innifrån som skvallrar om att någon är i huset. Polisen har varnat för stölder i fritidshus och båthamnar. En liga från Baltikum som stjäl vad de kan komma över. Det finns inte mycket värt att stjäla i mitt hem men jag vill inte bli av med min dator eller de smycken jag har kvar efter mamma. Jag slås ännu en gång av att jag är helt ensam här ute. Även om det finns andra hus i området ligger de för långt bort. Ingen skulle höra mitt rop på hjälp. Det enda jag skulle åstadkomma vore att förvarna den som är i huset. 

Jag letar i fickan efter telefonen men minns att jag lämnade den hemma. Täckningen i skogen är ändå urusel och jag ville inte riskera att tappa bort telefonen. Det är alldeles för dyrt och krångligt att fixa en ny. 

Geväret väger tungt mot axeln. Som en påminnelse om vem jag är. En stark och självständig kvinna. Vem som än är i huset ska få ångra sig. 

Jag ställer mig med ett knä i backen och laddar vapnet. Lyssnar efter ljud. Om det är en inbrottstjuv tar han verkligen god tid på sig. Kanske är det en rörmokaren som gått fel och som just nu är i full färd med att fixa avloppet. 

Jag skrattar för mig själv fastän jag borde vara rädd. Men rädslan vill inte infinna sig. Med en blick mot himlen står jag utelämnad åt omständigheter och sammanträffanden. Oplanerade möten och oavsiktliga handlingar. Det dom händer sker, oavsett vad jag gör för att förhindra det, och så har det alltid varit. Kenneth var ett sådant sammanträffande, som jag misstog för ödet. Jag var ung och naiv. Ett oplanerat möte ledde till en oavsiktlig handling, men han hade sig själv att skylla. Kenneth öppnade mina ögon. Utan honom hade jag fortfarande bott mitt i staden och stressat ihjäl mig bakom ett skrivbord på ett alltför luftkonditionerat kontor. 

Baksidestext;

De har varit vänner sedan grundskolan, Karin och Linda, och de har delat det mesta: arbetsplats, män och en öderstigen hemlighet. Men vänskapen har surnat. Linda har under flera år låtit sig utpressas av Karin och hon börjar få nog.

Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allt förändrats. De befinner sig vid Änkestupet- den branta klippa där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

måndag 12 augusti 2024

En hemlighet för mycket-Gärdetböckerna del 1

"En hemlighet för mycket-Gärdetböckerna del 1" av Jenny Fagerlund utgiven av Bookmark förlag. Bokrecension; Annas sambo, Fred, har nyligen dött. Hon känner skuld då hon precis hade gjort slut med honom, när han dog. Men deras liv har bara varit en lögn! Efter begravningen, får hon reda på att alla deras fastigheter är belånade, och Freds företag har gått i konkurs. Dessutom har han tagit alla hennes sparpengar, samt även hennes fritidshus. Fred har lyckats lurat henne att skriva under paprena. Det visar sig att hon är helt utblottad, och kronofogds-myndigheten beslagtar hennes lägenhet på Strandvägen. Hon flyttar därför in i en lokal, där det har varit ett hunddagis förut. Nu måste Anna fundera hur hon ska gå vidare med sitt liv. Anna börjar snart hitta nya vänner, både fyrbenta och tvåbenta, då flera av vännerna vänder henne ryggen. Då kommer nästa slag- ett av Freds dyraste utställnings föremål har försvunnit! Det visar sig att Anna ska betala en stor summa pengar, till ägaren om det inte kommer fram. Även här har Fred lurat henne att skriva på. Nu måste Anna göra allt för att hitta föremålet. Hon får hjälp av advokatens son, Noel. Men fler verkar leta efter föremålet, och när någon gör inbrott i lokalen när hon inte är hemma, börjar Anna bli rädd på allvar. 

Detta är den femte boken jag läser av författaren, och detta är den första delen i en serie som heter Gärdetserien. Som alltid är Jennys böcker en njutning att läsa, och boken är både välskriven och engagerande. Det är bara att krypa upp i bästa soffhörnan och njuta. Boken väcker en hel del känslor hos mig, och jag finner snabbt sympati för huvudpersonen, Anna. Jag känner mig rätt så arg på sambon som lurat henne så. Väldigt orättvist och fult gjort! Det måste verkligen bli svårt att lita på någon igen efter ett sådant svek, tänker jag. När man hamnar i en kris, visar det sig också snabbt vilka ens verkliga vänner är. Det får huvudpersonen ganska snabbt lära sig, när några av dem plötsligt slutar att höra av sig. Hur reser man sig upp igen efter att hela livet har rasat? Jag gillar att Anna ändå lyckas resa sig upp trots alla motgångar. Jag gillar hur författaren gestaltar sina karaktärer, speciellt de fyrfota karaktärerna. Så goa! Författaren beskriver miljön på ett fint sätt också. Detta var en bra början på serien tycker jag. Jag ser redan fram emot nästa del. Det går att hitta mina föregående recensionerna av författarens böcker på min blogg. Denna bokpärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

ANNA SÅG UPP mot den stora stenbyggnaden medan regnet smattrade mot regnjackan. Natten i våningen hade varit en mardröm och hon hade haft svårt att sova. Eftersom nästan allt var borta hade hon använt några filtar som madrass och nu värkte kroppen efter att ha legat på det hårda underlaget. Tur att Kronofogden inte hade frågat om vi hade cyklar i alla fall, tänkte hon. När bilarna och pengarna var borta var cykeln det billigaste och smidigaste sättet att ta sig fram på. Dessutom älskade hon sin vita damcykel med flätad korg. Den påminde om när hon var liten och besökte mormors stuga. Då de cyklat på slingriga grusvägar till den lilla sandstranden som låg inklämd mellan sjöbodarna vid Ålands hav. Hon mindes fortfarande hur de slängt cyklarna vid stranden, sprungit ut på de vingliga bryggorna och kastat sig i det iskalla vattnet. 

Anna strök med handen över ansiktet för att få bort de värsta regndropparna och ringde på porttelefonen. 

Larsson & Bolunds kontor låg på våning två och efter att hon tagit av sig och skakat regnkappan gick hon uppför trapporna. Väntan klistrade mot jeansen och blöta hårtestar som letade sig ur hästsvansen hände runt ansiktet, men hon orkade inte bry sig om hur hon såg ut. 

I samma stund som Anna ringde på dörrklockan öppnades dörren utåt i en så hastig rörelse att hon fick kasta sig åt sidan. 

"Oj, jag såg dig inte." Mannen som öppnat dörren var samma person som hon sprungit in i sist hon var här. Nu log han och höll upp dörren så att hon kunde kliva in. "Vi lyckas visst alltid springa in i varandra." 

Anna mötte mannens blick och värmen i hans mörkblå ögon fick henne att klämma fran ett litet leende. "Jag ska träffa Egon Bolund." 

"Han är på sitt kontor. Vill du att jag visar dig in?" 

"Det behövs inte, jag hittar." Anna strök bort en båt hårslinga från ansiktet. 

Baksidestext;

NÄR ANNAS SAMBO, Fred, dör inser hon att deras liv tillsammans var baserat på en lögn. Den stora våningen på Strandvägen är belåna till max, likaså bilarna och alla fastigheter utomlands. Dessutom har Fred tagit Annas besparingar och hon står nu både barskrapad och utan hem. 

Efter att ha rasat ner till botten får Anna veta att det finns en lokal hon kan få bo i. Den är sliten och den tidigare hyresgästen, ett hunddagis, har lämnat den i all hast. Men Anna har inget annat val än att försöka anpassa sig efter den nya situationen. 

Trots att Anna försöker starta om på nytt är det omöjligt när flera saker inträffar som gör att hon måste ta itu med sitt förflutna en gång för alla. Snart inser hon också att Fred inte var den enda med hemligheter... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

söndag 11 augusti 2024

Evigt begär

"Evigt begär" av Sofie Gustafsson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Alice är en en kvinna som lever ensam med sin katt Loke. En dag får hon ärva en gammal stuga, och en stor summa pengar. Hon beger sig till stugan, som ligger i Värmland, för att renovera den. Dock känner hon snart att det finns en annan närvaro i stugan. Dessutom utom tycks stugan bära på hemligheter. Vad finns egentligen bakom den låsta dörren? Och vad är det för något, som katten Loke är så livrädd för? Alice märker också att saker flyttar på sig i stugan, och hon känner sig iakttagen. Värst är det de små sår, som börjar dyka upp på kroppen, och hon känner sig allt tröttare. En kväll dyker det upp en stilig man utanför stugan. Han presenterar sig som Jack. Alice blir snabbt förälskad i honom, och hon kan inte sluta tänka på honom. Men han håller sig lite på sin kant och vill varken röra henne, eller kyssa henne. Dessutom pratar han lite annorlunda, som om han kommer från en annan tid, och förstår inte hur en Ipad fungerar. Jack själv, har valt att leva ensam efter att hans skapare har dött, men det var tills Alice klev in i stugan, och fångade hans intresse, det vill säga. Men hur ska Alice reagera när hon får veta vem Jack verkligen är, och vad han gör? 

Ibland får man en bok i händerna som är alldeles speciell. För mig, är detta en sådan bok! Åh, detta är en riktig bladvändare i min smak! Vilken debut! Jag bara älskar den! Boken är väldigt lättläst, och tar slut alldeles för fort. Ni som gillar Twilight t ex, får absolut inte missa denna romantiska vampyrberättelse i nutid. Den utspelar sig i de Värmländska skogarna, samt i Varberg. Detta är den första delen i en serie som heter Nattvandrarna. Författaren lyckas hålla intrigen levande genom hela boken, från första - till sista sidan. Vi får följa de två huvudkaraktärernas tankar och känslor på ett bra sätt. Boken innehåller en hel del sexscener, men de är fint beskrivna tycker jag. Boken hade förövrigt allt och lite till. Den var både spännande, romantisk, sorglig, läskig på samma gång! Bäst av allt, så var boken full av gränslös, och äkta kärlek. Jag skulle absolut tänka mig att se denna bok som en filmatisering. Jag längtar redan tills nästa del i serie, för jag vill absolut veta hur det går för Alice och Jack. Dessutom vill jag lära känna de andra intressanta karaktärerna i boken lite mer. Boken är en av mina bokfavoriter för detta året! Boken är väl värd sina ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

12

Jag går rastlöst över golvet i stugan och min otålighet växer för varje ögonblick som går. Kvällen som jag så desperat längtar efter kryper fram i en plågsamt långsam takt. Tvivlet växer i mig och en konstig känsla av panik trycker i mitt bröst. Tänk om han inte kommer? Den här mannen, som jag bara har träffat en gång, har helt tagit över mina tankar. Inatt invaderade han till och med mina drömmar. Där var han, höll mig i sina armar och sa att han älskade mig. "Åh, herre gud." Allt är så galet. För jag känner honom inte ens och ändå längtar jag något otroligt efter honom. Min kropp skriker efter hans och det känns nästan som jag tillhör honom på något sätt, som om min själ tillhör honom och han tillhör mig. Det gör mig så förvirrad. Jag har aldrig upplevt något liknande förut. 

Trots att klockan bara är ett på eftermiddagen och han försäkrade mig om att vi skulle träffas ikväll, är jag överväldigad av adrenalin och kan inte vänta. Ska jag gå ut i skogen? Leta efter hans hus? Nej, det måste finnas en gräns. Ska jag åka in till stan? Köpa något till ikväll? Ja, det kan jag däremot göra. Bara tiden det tar att ta sig dit gör ju att eftermiddagen går fortare. Nöjd med detta beslut klär jag på mig och går till bilen. Solen skiner idag igen, och det får mig att le. Vi kanske kan sitta ute ikväll? Jag beter mig som en kärlekskrank fjortonåring och har knappt pratat med mannen. Han ville inte ens kyssa mig igår, rörde mig knappt, och ändå... Jag förstår inte vad det är med mig, varför denna besatthet av honom? Men det känns verkligen som vi hör ihop. "Du är bara attraherad av honom, han är en stilig man", mumlar jag för mig själv och går till bilen. 

När jag sätter nyckeln i tändningslåset tittar jag upp mot stugan, stirrar på den, och vill plötsligt inte åka någon stans. Tanken på att lämna den fyller mig med en känsla av obehag och motvilja. Det är som om någon osynlig kraft håller mig kvar och säger åt mig att stanna. Efter en lång stuns övervägande tar jag ut nyckeln igen, och kliver ur bilen. Skafferiet är fyllt med det jag köpte igår, så jag behöver inte åka och köpa något mer. Dessutom är det onödig bensin. Inte för att jag inte har råd, men man måste ju tänka på miljön, tänker jag övertygande och går in igen. "Jaha... nu då?" Jag känner mig rastlös igen och en suck av irritation lämnar mina läppar. Att gå runt hela dagen och längta efter en man är inte något som roar mig. Speciellt när jag knappt inte känner mannen i fråga. "Det här suger", muttrar jag och går över till köket för att hämta en cola från kylskåpet. Sedan lutar jag mig mot bänken, öppnar burken för att ta en klunk och gäster blicken på dörren vid trappan. Det kanske är dags att öppna den? 

Under en lång stund står jag där och funderar. Ingen av nycklarna passar i låset, så det enda jag kan göra är att bryta upp den. "Så får det bli." Med snabba steg tar jag mig till vedboden för att hämta yxan. Tillbaka i stugan stannar jag framför dörren och sväljer nervöst. Vad gör jag om det finns spindlar där inne? Spindlar som kan ta sig in i stugan om dörren är borta. Bara tanken får mig att må illa, så jag lägger ner yxan och backar bort från dörren. Det finns inte en chans att jag gör det här, inte ensam. "Jack kanske kan hjälpa mig senare", mumlar jag med låg röst och ler vid blotta tanken på honom. Jag har aldrig sett en så stilig man förut, och att hitta honom här mitt ute i ingenstans är verkligen galet. Men för mig är det perfekt, eftersom jag får ha honom helt gör mig själv. 

Baksidestext;

Inget tycks gå som Alice önskar. Inte fören den dag då hon ärver en förmögenhet och en gammal stuga, mitt ute i ingenstans. Med fast beslutsamhet drar hon iväg till Värmlands mörka skogar. Här påbörjar hon såväl renoveringen som sitt nya liv, detta ska bli vändpunkten! Om det bara inte vore för de hemligheter stugan tycks bära på... Det känns som om att hon inte är ensam i de tomma rummen, något skrämmer katten Loke från vettet, saker tycks flytta på sig, och vad finns egentligen bakom den låsta dörren?

Märkligast av allt är alla de små sår som dyker upp här och där på hennes kropp och hur hon i nattens mörker känner en annan själ närma sig hennes, Drömmarnas man förför och trollbinder henne obeveklig och fyller upp henne med en längtan och begär som hon aldrig tidigare upplevt. Efter att ständigt vakna fullständigt utmattad tvingas hon inse att mannen hon åtrår inte stannar kvar i hennes drömmar. Hon delar din stuga med en varelse som inte är av mänskligt ursprung... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 7 augusti 2024

Författarintervju Frida Mellström

Läs gärna min spännande författarintervju med Frida Mellström. Hon är aktuell med sin andra bok som beräknas komma ut i november och heter "Skär genom vatten". Tack Frida för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Två. Jag debuterade 2020 med ”Sedan kommer orden”. Min andra bok, “Skär genom vatten”, kommer i oktober/ november 2024.

2. Vem är Frida Mellström? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag bor i Alingsås med min make, vår elvaåring, två envetna russkiy toy, och två marsvin. Jag älskar värme och att bada, och gnäller över kylan hela vinterhalvåret. Portugal är landet i mitt hjärta, jag reser dit så ofta jag kan och har också bott där en period. I mina texter lyser detta igenom, eftersom jag ständigt återkommer till kakel i alla dess former, vatten och hetta. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Den fick jag när jag bodde nära tågstationen i Norrköping. På perrongen fanns ett målat streck, ett säkerhetsavstånd. Det var så nednött att det skiljde flera centimeter i bredd på sina ställen. Jag vet det, för att jag mätte avståndet mellan strecket och perrongkanten med måttband en kväll.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Det tog mig 10 år att skriva den och jag var 43 år när den kom ut.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt fin. Det är människor som blivit djupt berörda av berättelsen, gråtit när de läst den och burit med sig den länge. Jag har också fått till mig att den nått fram till personer som inte brukar läsa prosalyrik, och det gjorde mig så glad. Jag vill inte att mina texter ska vara svåråtkomliga, även om de har en lite ovanlig form. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag har skrivit sedan jag var lill-liten, så jag vet inte hur det är att inte skriva. 

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, det tycker jag. Innan jag skrev min första bok, hade jag bara skrivit teaterpjäser i många år. Det tog tid för mig att hitta min skönlitterära röst och en struktur som passade för den. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag har just nu två bokmanus som jag växlar mellan. Ett av dem är i den hårda slutfasen där texten trimmas och meningar ryker. Det andra är i det ljuvliga skisstadiet, där allt ännu är möjligt. Jag vill inte berätta vad de handlar om, gör jag det i det här skedet, riskerar jag att tappa styrfart och magi.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag gillar att gå på spelningar och teater. Sjunga i kör, laga mat, baka gott och fult. Sedan är jag också mycket förtjust i att se på teve.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag jobbar som studie- och yrkesvägledare inom Komvux och på arbetsmarknadsenheten.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Alldeles för lite! Jag brukar vara så trött i skallen efter jobbet att jag inte orkar vara medskapande på det sätt som krävs för att jag ska ta till mig en bok. Men, jag brukar samla ihop en hög böcker inför längre ledigheter. Jag läser i stort sett bara romaner om människor i nutid, i vår värld. Märkligt egentligen, eftersom jag själv skriver magisk realism/ fantastik (har jag fått till mig, men har svårt att sätta fingret på min egen genre.) 

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver överallt och ingenstans oberoende av plats.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag pendlar till jobbet, och skriver alltid på morgontåget. Men jag skriver varje dag, om så bara en mening. Jag tror på att alltid vara uppkopplad mot skrivvärlden.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Ja! Håll i hatten och följ dina egna impiulser! Kör bara kör!

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; När det gäller skrivandet, är det egentligen bara att fortsätta framåt!

Drömmen att flytta till Portugal finns förstås, men möjligheten ligger långt in i framtiden.

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”I det riktiga livet är också allting möjligt” och ”Reality is overrated.”

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Å, jösses, hjälp! Jag läser knappt klassiker. Men får jag tipsa om en annan bok, blir det hjärtskärande vackra “Molnens bröder” av Barbro Lindgren. 


Tack Frida för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju Christina Henricson

Läs min spännande författarintervju med Christina Henricson. Hon är aktuell med den fina bilderboken Simons äventyr. Tack Christina för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har skrivit fem böcker, där e-boken Simons äventyr (2020) är först. Är medförfattare i antologierna Write together 2021, 2022, 2023. Och den 25 juni släpptes pappersboken Simons äventyr som nyutgåva med fler illustrationer samt bearbetad text.

2. Vem är Christina Henricson? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag föddes i Skövde 1973, men betraktar Strängnäs som min hemstad. Vi flyttade dit 1984, och mamma bor kvar. Själv bor jag i Linköping sedan 2008. Jag är student dagtid och  författare övrig tid. Tillbringar lite för mycket tid på att mingla runt på Instagram, men det är en härlig gemenskap. Favoritmusiken just nu är listan Lugnt och skönt som går på repeat, haha.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Simons äventyr fick jag inspiration till en kväll när jag var barnvakt till mina systerdöttrar. Jag läste Elsa Beskows saga Solägget och när tjejerna somnat bläddrade jag i boken och tänkte att jag ville skriva något liknande. Jag klottrade ner anteckningar på ett kastat kuvert och började spåna på det som sedan blev Simons äventyr.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Prologen skrev jag i mellanstadiet. Under den fria timmen som vi hade en gång i veckan skrev jag en saga om musen Rusty som räddade en räv som fastnat med nosen i en konservburk. Den sagan blev uppläst inför hela klassen, det var magiskt. Men själva debutromanen skrev jag som 35-åring.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; De flesta tycker det är roligt att jag skriver, men det är ju en livsstil. Det är inte alla som riktigt förstår skrivandet, att den utgör så stor del av mitt liv.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Mitt liv har fått mervärde. Alla mina kreativa idéer är inte så konstiga trots allt, har förstått att det är så att vara en skrivande person.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Snarare svårare. I bok två som har arbetsnamnet Sagan om älvklockan har jag använt olika tekniker, vilket gjort redigeringen mer utmanande. Jag vänder mig också till en äldre målgrupp, men det är en rolig utmaning.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu redigerar jag Sagan om älvklockan, ett fantasy-manus för 9-12 år som handlar om Rosa som måste hämta en sten för att rädda den magiska skogen från stendöden. Tillsammans med geten och älvklockan ger hon sig högst motvilligt ut i skogen för att leta efter den magiska stenen.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Läsning, träning, umgås med vänner, meditation och yoga.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är student.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket feelgood och relationsromaner. Nyligen läste jag Straff, en stark roman om samerna och sameskolan på 50-talet.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Ett skrivbord belamrat med några pappershögar och pyntsaker. Håller en yta fri för min ipad när jag skriver.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver morgonsidorna (Julia Camerons koncept) och dricker upp teet från frukosten. Sedan går jag över till manusarbetet och betar av listan med saker jag vill fixa. Det är inte alltid det funkar att skriva på förmiddagen, men jag försöker. Annars blir det ett pass på eftermiddagen vid tre-fyra-tiden.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv. Bara sätt igång. Lär dig dramaturgi, det hjälpte mig massor. Och skaffa skrivkompisar, det är fantastiskt att kunna bolla med likasinnade och ger mer inspiration än man kan tro.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag kommer skicka in Sagan om älvklockan till Lilla Piratförlagets tävling och hoppas vinna. Ett annat mål är att skriva avtal med en litterär agent om Simons äventyr och få spridning utomlands. Drömmen är också att möta barnen med Simons äventyr och bli efterfrågad för författarbesök, hoppas det kommer ske i augusti.

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”In the midst of everything.”

För mig handlar det citatet om att fånga kreativiteten här och nu, utifrån där du befinner dig just nu i livet. Få ner orden på papper, utan sortering. Bara låt det komma.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.


Tack Christina för att du ville delta i min 

intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Bröllops-dejten

 "Bröllops-dejten" av Jasmine Guillory utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Juristen Alexa, som jobbar för borgmästaren, ska träffa sin syster. Hon har kommit för att hälsa på henne, då de inte bor i samma stad. De har bestämt möte på systerns hotell. Systrarna har inte alltid haft en bra relation under uppväxten, och det har Alexa dåligt samvete för. Alexa råkar fastna i hissen, tillsammans med den stilige läkaren och kvinnotjusaren, Drew. Av en ingivelse bjuder Drew Alexa till ett bröllop han är bjuden på. Han är utan dejt, och han ber därför Alexa att spela hans flickvän. Alexa tackar ja, och de blir sedermera ett par. De turas om att resa till respektive städer, för att kunna träffas. Dock har Drew en egenhet; - att när förhållandet börjar bli allvar, då gör han slut. När Alexa inser att deras förhållande inte kommer att leda någonstans, gör hon därför slut utan att lyssna på vad Drew har att säga. Sedan satsar hon helhjärtat på sin hjärtefråga: ett konstnärligt rehabiliteringsprogram för ungdomar som hamnat snett. Dock saknar de varandra under tiden de är ifrån varandra. Kommer Drew någonsin satsa på ett förhållande på riktigt? 

Detta är författarens debutroman och första delen i en serie, med samma namn dvs "Bröllops-dejten". Jag gillade verkligen denna fina debutroman. Den hade det mesta en bra romance ska ha. Jag gillar även tanken på att slumpartade möten, kan leda till något bra och fint. De två huvudkaraktärerna fastnar i en hiss tillsammans, och det leder till att de börjar dejta. Först som en fejk dejt, men det utvecklar sig snabbt till något mer. Alexa är en kvinna som har dåligt självförtroende, då hon är av det kurvigare slaget. Det fint då att det finns killar som Drew, som gillar henne ändå. Boken innehåller både humor och lite allvar, samt en del sexistiska och rasistiska inslag, och hur det funkar med distansföhållanden och dess för- och nackdelar. Boken innehåller även en hel del missförstånd, då huvudkaraktärerna inte riktigt vågar prata med varandra, om hur de känner. Jag tycker att boken var svår att lägga ifrån sig, när man kommit in en bit. Boken är lättläst och slutar fint, då jag även gillar lyckliga slut. Jag läser gärna mer av författaren. Denna fina debutroman får💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

DREW slank in på kyrkans toalett för att kunna kolla sin telefon för miljonte gången utan att dra uppmärksamhet till sig. Hans desperation var tillbaka med full kraft, det förstod han av de fyra meddelanden han skickat till Alexa den senaste en och en halv timmen. Det var inte likt honom att höra av sig så ofta till en kvinna, men det dumma bröllopet gjorde honom nervös. Hon hade bara svarat på det första, där han försökte spela cool, och bekräftat att hon skulle komma med ett enkelt Vi ses där, samt på det sista, där han informerade om att de gjorde sig redo att lämna kyrkan för att åka till restaurangen, med ett På väg. Han hade undrat över bristen på utropstecken i båda meddelandena - kvinnor tenderade, i hans erfarenhet, att använda utropstecken flitigt. Betydde det att hon önskade att hon dragit sig ur? 

Han kände sannerligen att han borde dragit sig ur. Inte från dejten med Alexa - nej, det var det enda han helhjärtat såg fram emot under veckoslutet. Men han borde ha dragit sig ur resten. Att Josh och Molly var så vänliga och välkomnande förvärrade bara hans dåliga samvete över att han inte ville vara där. Mollys mamma, som alltid hade varit så snäll emot honom, var märkbart kylig. Mollys syster Amy, som alltid hade varit något av en bitch emot honom, synade honom uppifrån och ner och log på ett sätt som gjorde honom illa till mods. 

Ha lämnade kyrkan i taxi tillsammans med Dan, den enda marskalk han kände väl, och Dans flickvän. När taxin svängde in framför restaurangen tittade han ner på sin telefon och hoppades att han kanske missat en vibration och att hon skrivit och sagt att hon var nära. Men där fanns ingenting, inte ens ett viset utropstecken. 

"Min flickvän kommer när som helst, så jag väntar på henne här ute", sa han till dem och hoppades att påståendet åtminstone delvis var sant. "Vi ses där inne, okej?" 

Hans nervositet tilltog när resten av bröllopsföljet anlände i sina taxibilar och han tvingades att förklara varför han bara stod där ute. Han tittade ner på sin telefon igen och bekämpade impulsen att skicka ett Kommer du snart??? - meddelande. 

"Drew?" Alexa hade dykt upp framför honom, och blotta anblicken fick hans axlar att slappna av. Utan att tänka efter drog han in henne i en kram. 

"Du anar inte vad jag är glad att se dig", sade han i hennes öra. 

"Är det redan så illa?" Hennes huvud vilade mot hans röst en sekund innan hon gjorde sig fri. 

"Det är inte helt olidligt", sa han och tittade ner på henne. 

Baksidestext;

Den ambitiösa juristen Alexa arbetar för borgmästaren i Berkeley, där hon även driver sin hjärtefråga: ett konstnärligt rehabiliteringsprogram för ungdomar som hamnat snett. En dag fastnar hon i en hiss - tillsammans med en snygg läkare på besök från Los Angeles.

Kvinnotjusaren Drew är bjuden på bröllop, men hans sällskap har dragit sig ur i sista minuten, och av en ingivelse ber han den sympatiska kvinnan i hissen att följa med och spela hans flickvän. 

Drews vänner blir förvånade över att se honom med en kurvig, mörkhyad kvinna istället för hans vanliga typ - en perfekt slank blondin. Men motsatser dras till varandra, och plötsligt börjar det roliga upptåget kännas oroväckande likt en riktig relation...


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 6 augusti 2024

Den grymme prinsen

"Den grymme prinsen" av Holly Black utgiven av Miusförlag. Bokrecension; Detta är den första delen i en fantasy triologi. Boken handlar om den sjutton år gamla tjejen, Jude, och hennes två systrar. Deras föräldrar mördades när Jude och hennes tvillingsyster Taryn, var sju år gammla. Hon och hennes två systrar var tvugna att följa med till Älvaland, för att bo där, med den alv som mördade hennes föräldrar. De har en äldre syster, Vivi, som är alv och Jude och Taryn är dödliga. Jude blir inte väl behandlad hos alverna. Många av alverna föraktar nämligen de dödliga. Speciellt prins Cardan är den som plågar henne mest. Jude vill bli riddare för att undkomma honom, och dem han umgås med. Men istället dras hon in i ett nät av spioneri och förräderi. Ju mer hon lär sig av de andra spionera, ju skickligare blir hon. När självaste Älvalans framtid står på spel, måste hon ta till alla medel hon kan, för att säkerställa att hennes syskon är säkra. Hon måste även ingå i en farlig allians för att rädda dem alla. Kommer hon att lyckas?

Åh, den här boken hade verkligen allt och lite till! Författaren har lyckats fabulera ihop en underbar värld full av magi. Boken innehåller även spänning, romantik, förräderi, omöjliga val, och mycket mer. Den här boken går inom fantasy genren och gämförs med Game of Thrones. Så gillar ni fantasy, så får ni inte missa den här boken, för den är så så bra! Jag längtar redan till del två i serien. Jag blev fast redan vid första sidan. Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och alla spännande karaktärer i boken. Boken är dessutom full av många intressanta varelser. Jude är en huvudperson som jag verkligen gillar. Trots att den hon och systrarna lever, med har dödat hennes föräldrar, har hon lärt sig att älska honom. Vi får lära känna tre helt olika tjejer i boken, och de har alla tre olika drömmar och mål i livet. Till den manliga huvudpersonen i boken, Cardan, så verkar han vara hård och elak på ytan, men är han verkligen det? Trots att boken hade hela 394 sidor hade den gärna fått haft fler. Jag tycker att omslaget också är tilltalande och fint. Denna grymt spännande bok får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

På hemvägen stannar Taryn för att plocka björnbär bredvid Maskernas sjö. Jag sitter på en sten i månskenet och undviker avsiktligt att titta ner i vattnet. Sjön speglar inte ens eget ansikte- den visar en någon annan som har tittat ner i den eller kommer att göra det. När jag var liten brukade jag sitta vid strandkanten hela dagarna och stirra på fefolksansikten istället för mitt eget och hoppas att jag en dag skulle få se min mor titta tillbaka mot mig. 

Tillslut gjorde det för ont att försöka. 

"Tänker du hoppa över turneringen?" frågar Taryn och skyfflar in en näve bär i munnen. Vi är hungriga barn. Vi är redan längre än Vivi, har bredare höfter och tyngre bröst. 

Jag öppnar min korg och tar fram ett smutsigt plommon och torkar av den på skjortan. Det är fortfarande någorlunda ätbart. Jag äter långsamt upp det och funderar. "Du menar på grund av Cardan och hans tönthov?" 

Hon får en min som ser ut precis som den jag skulle kunna göra om hon var ovanligt tjockskallig. "Vet du vad de kallar oss" undrar hon. 

"Makarnas krets". 

Jag kastar plommonkärnan i vattnet och ser krusningarna förstöra möjligheten till alla speglingar. Jag gör en grimas.

"Du skräpar ner i en magisk sjö", säger hon. 

"Det kommer att ruttna bort", säger jag. "Och det kommer vi med. De har rätt. Vi är makarnas krets. Vi är dödliga. Vi kan inte vänta hur länge som helst på att de ska låta oss göra det vi vill. Jag bryr mig inte om ifall de inte vill att jag ska vara med i turneringen. När jag väl blir riddare kommer jag vara oåtkomlig för dem".

"Tror du Madoc kommer att tillåta det?" frågar Taryn och lämnar busken när taggarna får hennes fingrar att blöda. "Att du ska svara inför någon annan än honom?"

"Vad har han annars tränat oss för?" undrar jag. Utan ett ord börjar vi gå i samma takt, i riktning hemåt. 

"Inte jag." Hon skakar på huvudet. "Jag tänker bli kär."

Baksidestext;

JUDE VAR SJU ÅR NÄR HENNES FÖRÄLDRAR mördades och hon och hennes två systrar rövades bort för att leva vid Älvalands svekfulla överhov. Tio år senare vill Jude inget hellre än att höra hemma där, trots sin dödlighet. Men många av folket föraktar människor. Särskilt prins Cardan, den yngste och elakaste av över kungens söner. 

För att vinna en plats vid hovet måste hon trotsa honom - och ta konsekvenserna. 

Medan Jude blir allt mer indragen i palatsets intriger och bedrägerier upptäcker hon sin egen förmåga till list och blodsutgjutelse. Men när förräderi hotar att dränka Älvalands alla hov i våld tvingas Jude riskera sitt eget liv i en farlig alians för att rädda sina systrar och självaste Älvaland. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Teckentyderskan- Vårens vresiga eldar

"Teckentyderskan-Vårens vresiga eldar" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsre...