Början på något nytt

"Början på något nytt" av Jenny Fagerlund, utgiven av Norstedts förlag. Johanna flyttar till Båstad med sin familj och tänker att hon ska få nya vänner, i sin man Jacks gamla vänskapskrets. Väl där blir det inte som hon tänkt sig. Hon blir ensamare än någonsin, när tjejerna inte verkar vilja lära känna henne. Alex upptäcker att sin sambo är otrogen, och flyr till familjens sommarstuga i Båstad. Trots att hon är en framgångsrik influencer upptäcker hon att hon inte har någon att kontakta, mer än barndoms vännen Pontus. Mona har fått gå i pension alldeles för tidigt från sitt arbete som flygvärdinna. Vem är hon utan sitt arbete?  Tillsammans möts Johanna, Alex och Mona. De ska delta i en tävling tillsammans genom att fota när de gör olika aktiviteter tillsammans, och långsamt öppnar de upp för nya möjligheter.

Ibland blir inte livet som man tänkt sig. När livet krisar tappar man lätt fotfästet. Vad gör sorg med en människa egentligen? Man kan bli arg och bitter och dra sig inom sitt skal.  Då betyder vänskap väldigt mycket, men ibland kan en livskris bli början på något nytt och ge nya möjligheter. De tre kvinnorna vi får följa i boken har blivit drabbade av sorg på olika sätt. Det är också tre olika kvinnor, som har en sak gemensamt. De känner sig väldigt ensamma. Trots att de är helt olika personligheter lyckas de att knyta nya vänskap band till varandra. Denna härliga feelgood roman visar att man kan bli ovänner och bråka, men också be om förlåtelse och göra roliga spännande saker ihop. De verkar ha väldigt mysigt tillsammans på sina olika aktiviteter. Jenny har en bra förmåga att beskriva miljön runt sina karaktärer på ett fint sätt, såväl som tankar och känslor. Liksom hennes andra böcker är boken svår att sluta läsa, och den kunde vara mycket, mycket längre. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Valpen var bedårande och svår att motstå. Men han styrde deras liv som en diktator. En söt diktator, förvisso, men ändå. Johanna blinkade några gånger för att fokusera blicken. Det kändes som om hon hade grus som sved och skavde i ögonen. Albin och Minna var överförtjusta, såklart. De senaste dagarna hade hon lusläst böcker och olika sajter på Internet för att ta reda på hur man tog hand om en valp. Tydligen var korta och många promenader det som gällde så här början. Likaså behövde de göra kontaktövningar, något som verkade riktigt roligt. 

"Sovit gott?" 

"Lika bra som du, misstänker jag", svarade Johanna och drog på munnen när hon såg Jacks sömniga uppsyn. "Det är som om att ha småbarn igen."

"Det är värre. Dem behöver man inte gå ut med flera gånger per natt."

"Är det inte lite märkligt att han inte är rumsren än? Han är ju ändå fem månader."

"Jag gissar på att den förra ägaren inte tränade honom särskilt mycket." Jack gned sig om hakan och gäspade stort innan han började måtta upp kaffe i kaffebryggaren.

"Stackarn." Hon såg på hunden som lagt sig med huvudet på tassarna och tittade på dem som om han följde deras samtal. 

"Din mobil ringer." Jack gjorde en gest mot köksbänken. 

"Det är Katarina, jag kan ringa upp sen", svarade Johanna så lättsamt hon kunde och klickade bort samtalet innan hon öppnade frysen och tog fram en påse croissanter. 

"När då?" 

"Va?"

"När ska du ringa Katarina?" 

"Så fort jag får tid." Johanna la några av bakverken på en plåt som hon ställde i ugnen. 

"Är det inte dags att ni pratar med varandra?" 

"Vad menar du?" 

"Att du inte har varit kontakt med henne sedan vi kom hit."

"Hur vet du det?" Johanna låtsades upptagen med att rensa upp i brödkorgen för att slippa Jacks blick.

"För att hon ringde mig igår och undrade om du var arg."

"Jag är inte arg."

"Men du vill inte prata med henne?" 

"Jag..." Johanna tystnade. Hur berättade man för sin man att man inte ville prata med sin syster eftersom Katarina genast skulle förstå att hon inte mådde bra. Hon ville inte såra Jack, och hon ville inte att Katarina skulle tycka synd om henne. "Det har varit så mycket den senaste tiden", sa hon tillslut och vände sig om. 

Från baksidan;

Johanna har precis flyttat till Båstad med sin familj, där hon ska få tid att förverkliga sig själv och äntligen skriva den stora romanen. Men flytten blir inte alls som hon tänkt sig och snart börjar hon fundera på om allt inte är ett enda stort misstag.

Medan vännerna skaffar barn och stadgar sig har Alex satsat på en karriär som influencer. Efter ett uppslitande otrohetsdrama flyr hon till familjens sommarstuga. Väl där inser hon hur ensam hon egentligen är. Trots att hon har 300 000 följare på Instagram har hon ändå ingen att vända sig till när livet faller samman. 

Efter 40 år som flygvärdinna har Mona motvilligt gått i pension. Det som borde vara en fantastisk härlig tid känns helt tvärt om! Vem är hon nu? Och hur ska hon hantera sin sorg över att inte längre ha ett jobb att gå till? Av en slump möts de tre kvinnorna och ställer upp i en tävling tillsammans.  Det som kunde ha slutat som ett flyktigt möte blir istället början på något helt nytt. 

Trevlig kväll!

Kram Nina 

Läs recensionen av "Mitt hemliga liv" här

En smakbit på en söndag- Vänner i nöd vänner i död

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Vänner i nöd vänner i död" av Pia F Davidsson.

Smakbiten;

Kapitel 1

Du vet vilka dina riktiga vänner är när du är inblandad i en skandal.

Elisabeth Taylor

Charlottenberg, Värmland, lördagen den 25 juni, midsommardagen, Veera Eloranta

Veera lät fingret följa en slingrande, blekgrön stängsel med taggiga blad och fortsatte färden mot några rosenknoppar. Tapeten måste vara gammal, minst trettio år. Tänk om hon vetat då vad hon visste nu? Skulle hon handlat annorlunda? Helt klart både hamnat med och krumbuktat mindre när hon blivit illa behandlad. I och för sig hade hon alltid varit svår att sätta sig på och med stigande ålder hade hon blivit allt mindre medgörlig på den fronten.

Vetskapen lämnade en mjuk och varm känsla i bröstet. Jo, hon var faktiskt stolt över sig själv. Annars var inte ordet stolt något som kom för henne när hon tänkte på den där egenskapens följder under de senaste dagarnas händelser. Valet hade stått mellan att överleva med hjälp av moraliskt och lagligt tvivelaktiga handlingar eller att bli misshandlad och kanske mördad. Under sådanna omständigheter fick man nog förlåta sig själv ett och annat övertramp.

Hon lade sig på rygg och tittade upp i det spruckna taket. Kroppen var tung av trötthet, ändå verkade det omöjligt att somna om.

Om hon koncentrerade sig på allt som var bra kanske det skulle bli lättare att komma till ro. Att stugan varit ledig när hon ringt och frågat sin kusin Pirjo på midsommarafton var bra. En annan bra sak var att Miriam, Erika och hon själv var vid liv. Ändå var det långt kvar tills allt var finemang.

Veera knäppte händerna under nacken och slog vänster armbåge i väggen. Tusen tunna nålar skickade kalla domningar upp i armen. 

Efter lite rumstrerande i minnet kom hon fram till att det bara var femton dagar sedan hon för första gången hade stått ihop med Miriam och Erika på sin kolonistugas förstutrappa. 

Den kvällen hade de ingått en pakt som gick ut på att hjälpa varandra att ta tillbaka kontrollen över sina liv. Sedan hade en hel rad händelser, den ena mer hårresande än den andra, drabbat dem. Ändå ångrade hon sig inte.

Från baksidan;

På midsommar dagen vaknar tre kvinnor i en stuga i Värmland dit de flytt i all hast från en av kvinnornas före detta sambo. När väninnorna plåstra om sig smider de planer för att freda sig, planer som innebär både vedergällning och en faktura för omkostnader, sveda och värk. För att utföra jobbet stämmer de träff med två torpeder och beger sig mot Västerås.

Harri har slutat att supa och inser att han har en skuld till sin fru som stått ut med hans fylleångor länge. Hans kompis Bruno å sin sida oroar sig för att han ska dö innan han utfört en god gärning som ligger honom varmt om hjärtat. Tillsammans oljar de rollatorhjul, laddar bössor, slipar verktyg och styr kosan mot Västerås.

Kristina upptäcker att hennes gamla plågoandar mördats och inser att hon kan koppla av för första gången på trettio år. Hon packar väskan och åker till Västerås för att få goda råd från en gammal vän. Samtliga har ett gemensamt- det vore fasligt opraktiskt om polisen får reda på deras planer. Vänskap är magiskt. Med den kan man förändra världen till en bättre plats.

 Ha en fortsatt trevlig söndag!

Kramis Nina 

Fina planscher

Jag hittade denna fina plansch på @confidentartofficial som ska hänga i mitt nytapetserade kök sedan. På confident arts hemsida finns så många fina planscher. Är ni intresserade av att kika så kan ni använda min kod som ger 20% rabatt.

Kolla gärna in Confident Arts hemsida.

NSKOGISAR20
"Betalt samarbete med Confident Art" 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Rosenträdgården

"Rosenträdgården" av Tracy Rees, utgiven av Piratförlaget. I den här boken får vi följa tre olika kvinnor. Året är 1895. Vi får följa Mabs som tar hand om sina syskon när mamman har dött. De kommer från fattiga förhållanden och har det svårt, men hon drömmer om en bättre framtid för sig och sina sex syskon. Vi får också följa tolvåriga Ottilie Finch som drömmer om att få studera vid universitetet, men hennes far ser ner på kvinnor som tänker själva. Mrs Finch är en vacker och intelligent kvinna som kan tänka själv, men när hon väl låter sin röst bli hörd blir hon drogad av sin make, för att bli mer medgörlig. Han har dessutom planer för sin fru som ingen kan ana. Vi får även följa Olive Westallen som har fantastiska planer för framtiden och Londons fattiga. Tillsammans bygger de tre kvinnorna upp en fantastisk vänskap mellan varandra.

Jag tyckte mycket om de kvinnliga karaktärerna i denna boken. Var och en av dem tänker i nya banor och vill göra något mer av sitt liv. Var och en av dem är starka, och beslutsamma. De kämpar för att dem som de älskar ska få ett bättre liv med nya möjligheter. Och inte bara det-de vill även hjälpa Londons utsatta och fattiga människor. Man kan bara beundra Olives engagemang för människorna runt omkring sig. Hon är fantastisk! Författaren beskriver livet för de fattigaste-tillika de rikaste människorna på ett bra och målande sätt. Hon beskriver även miljöerna, väder och vind på ett bra sätt. Jag tycker också att man kan se kvinnornas vackra klänningar framför sig. Boken är lättläst och språket flyter på bra. Det händer hela tiden nya saker, vilket gör att det är svårt att lämna boken långa stunder. Det är svårt att ta till sig den syn som de flesta män har på kvinnor på denna tiden, och vad de utsatte kvinnorna för. Den här historiska romanen lämnar mig inte oberörd. Läs den! Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Olive

Äntligen är Clover klädd som det anstår en liten Westallen, i en grå kappa över en rutig klänning i blekrosa, persika och ljusgrått, samt en stråhatt med ett persikofärgat band. Hon är så söt att jag blir alldeles till mig! Efter nästan en månad hos oss känner hon sig bekväm med mamma, pappa och tjänstefolket- så jag gav mig ut på en shoppingrunda! Nu är min dotters garderob fylld av fina klänningar och kappor, förtjusande hättor och foträta skor som är så små att mitt hjärta smälter. I  dag ville jag visa upp henne, så vi gick på visit. Det blev inte särskillt lyckat. 

Först hälsade vi på mrs Zenobia Lake, som bor i Belize Parks pampigaste hus. Hon flyttade hit från Cornwall för ungefär femtio år sedan och gifte sig med en bankman. De var hisnande rika och, av allt att döma, ett attraktivt par. Men hennes make dog för femton år sedan, och sedan dess sitter hon instängd i det där stora huset och låter såväl sin förmögenhet som sit hushåll förfalla. Nu har hon bara en tjänsterflicka kvar. Jag uppskattar Zenobias kvickhet och bleknande nobless, men hon är uråldrig, grånad och tärd, och jag insåg snart att Lake Halls tomma rum och tysta korridorer inte är lämplig för Clover.

Därefter besökte vi Julia Morow, den frånskillda damen som bor ensam i Vale of Heath i utkanten av heden. Personligen har jag alltid tyckt att skilsmässa är något mycket förnuftigt, men det verkar jag vara nästan ensam om. Resten av Hampstead finner Julia chokerande, så hon har dragit sig tillbaka. Hon är i min egen ålder, men var förvånadsvärt tafatt med Clover. Hon har inga egna barn, och skandalen har förstått tärt på henne.

jag blir bestört vid tanken på hur många som borde tillhöra vår gemenskap, men som är ensamma och utanför. Ändå måste jag hitta unga, glada lekkamrater till Clover, annars kommer hon att få det väldigt tråkigt. Det blir förståss bättre när hon börjar skolan, men jag har ännu inte bestämt mig för när eller var det ska ske. Jösses, det finns viktigare saker än kläder att ordna med!

Från baksidan;

London 1895. OLive Westallen lever ett priviligierat om än ensamt liv i familjens hem i West Heampsted. Vid 28 års ålder anses hon för gammal för giftemål, men Olive gråter inte över vad hon missat. Hon har radikala planer för familjen Westallens framtid, planer som kommer att chocka societeten.

För tolvåriga Ottilie Finch är staden en spännande plats att utforska. Hennes familj har nyligen flyttat till Hampstead från Durham, på grund av en skandal som Otty är lyckligt omedveten om. Den enda skuggan över hennes dagar är moderns mystiska sjukdom. Mrs Finch är instängd på sitt rum och träffar ingen.

Artonåriga Mabs Daley jobbar vid kanalen och får slita hårt för att försörja sin far och sina syskon. Så när hon erbjuds arbete som piga hos familjen Finch i deras eleganta townhouse, känns det som en biljett till ett bättre liv. Mabs fångas upp i nätet av hemligheter och lögner som jagat familjen från deras senaste hem, och hon ställs snart inför ett omöjligt dilemma...

Ha en fortsatt trevlig dag!🌞

Kramizar Ninni

Hett i hyllan-Bucketlist

 

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagon tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? Fler finns här hos Bokföring enligt Monika.

Idag föll mitt val "Bucketlist" av Katrin Zytomierska.

Från baksidan;

Mila är en hårt arbetande tvåbarnsmamma, nyligen separerad från sin sambo Peder. Karriären kunde inte gå bättre-hennes egen dietbar är på väg att lanseras internationellt och ekonomin blomstrar. Utåt sett är Mila själva sinnebilden av framgång:snygg, sexig och omtyckt. Men under den perfekta ytan ruvar en stor osäkerhet-under de sista två åren av relationen med Peder fick hon höra att hon var tråkig och kall i sängen. 

Självförtroendet är i botten, så Mila bestämmer sig för att skriva en egen bucketlist. Först och främst ska hon ligga. Hon ska återvinna känslan av att vara åtrådd av män. Efter en trevande start verkställer Mila sin plan, hon blir djärvare och vågar förföra, bli förförd och provar nya lekar. Allt handlar om lust och frihet, männen avgudar henne. Tills den dag hon träffar amerikanen Ben. Plötsligt handlar det inte bara om sex längre och Mila får känslor som hon inte räknat med.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina 

Babetta

"Babetta" av Nina Wähä, utgiven av Norstedts förlag. Jag har inte läst något förut av författaren. När Lou kallar, kommer Katja. Vi får följa Katja som reser till sin bästa vän, Lou, som bor med sin rika pojkvän i Frankrike i ett stort chateau. Lou lever ett liv i lyx. Hon och Lou har inte haft möjlighet att träffas så mycket de sista åren, då Lou jobbar som skådespelare. Lou har jobbat hårt och rest runt i hela världen, så detta är första sommaren hon har möjlighet att vara ledig. Katja lyckades inte som skådespelare. Nu när inbjudan kommer, vill Katja passa på att hälsa på sin vän. Hon har väntat länge på en möjlighet åt ses, det verkar bli mindre och mindre ju äldre de är. Ska deras vänskap kunna ta vid där den slutade? Det är början av sommaren och värmebölja så de båda väninnorna njuter av solen och sköna bad i poolen, samtidigt som de delar med sig av vad som hänt senast. På kvällarna ser de ofta på film och bara umgås. De har en hemhjälp som städar och lagar all mat. Katja känner sig obekväm i den nya miljön och är inte van vid att bli uppassad. 

I boken får vi följa Katjas reflektioner och känslor som hon har kring saker och ting som händer i huset, och vänskapen med Lou. Även fast Lou är ledig är det ändå fullt upp och hon går på olika behandlingar, möten och hon tränar b la yoga. Då har Katja gott om tid att tänka. Katja reflekterar också över #meeto och vad man egentligen måste göra för att lyckas, vilket känns rätt i tiden. Vi ges också tillbaka blickar vad som hänt genom åren som gått. Katjas och Lou har setts mest när Lou haft tid. Vi får också Katjas tankar och beskrivningar om filmen "Babetta", som Lou spelade huvudrollen i. De är detaljrika och fina. Det verkar som Katja lever i skuggan av Lou och jag får en känsla av lite avundsjuka från Katjas sida, samtidigt som hon vill vara så mycket hon kan med sin väninna. Hon verkar lite besatt. Vad tyckte jag då? Jo berättelsen är medryckande och fachinerade och oförutsägbar. En spännande tvist i slutet. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Under ytan slutar det vita att pulsera i mig och jag känner något som nästan liknar lycka. Kanske är det bara stillhet. Eller bakfyllan som släpper. En tystnad som varken är skrämmande eller klaustrofobisk infinner sig och det känns som att jag ler när jag bryter mig igenom vattenytan. Bilden av ett glastak far förbi innan jag ser att Lou och Renaud står borta vid baren, de ser ut att beställa av Ermelinda och de är båda klädda i någon sorts svarta shorts i blankt tyg och neoniga sneakers. Fitness chic.

Lou ler mot mig, av natten och gårdagskvällen syns inte ett spår. Hennes kinder är rosiga. Renaud ropar och frågar om det är skönt i vattnet och jag inser att jag bara har ett par gamla trosor på mig. De kommer bort till mig och sätter sig på vår sin solstol och jag får känslan av att de väntar på att jag ska komma upp ur vattnet. Att de skulle ha planerat det på något vis men så är det förståss inte, de struntar väl i mina bröst.

När Ermelinda kommer med deras gröna smoothies dukar hon snabbt undan resterna av min framfart, och på det lilla bordet syns nu inga spår av min existens. Om jag inte visste att jag låg här vattnet skulle det vara som om jag inte fanns.

"Hur mår du?" frågar jag men Lou bara himlar med ögonen och skrattar.

"Herregud, jag mår bra. Hur mår du?" Hon betonar det.

"Skönt att du fick sova", säger hon sedan och om Jag inte visste bättre skulle jag tro att det var jag och inte hon som blev uppburen i går natt, som ett litet barn som somnat i bilen, med en tydlig doft av kräks, som en osynlig gloria på huvudet. 

"Vad har ni gjort?", frågar jag för att ha något att säga där jag hänger på poolkanten för att dölja mina bröst. 

"Vi tog en hike", säger Reunad och häller i sig den sista av sin smoothie. Det tomma glaset är grönfläckigt, av spenat eller någon nyttig alg kanske. "But now, duty calls". Och så lämnar han oss vid poolkanten efter att han pussat Lou på huvudet, en gest som ingen annan skulle reagera på, men jag ser på henne att det irriterar henne. Hennes ansikte är en karta för mig, och jag känner varje millimeter av dess terräng. Käkarna spänd minimalt, men de gör det, jag ser det.

Från baksidan;

En het sommar. En plötslig mistral. Vad är egentligen vänskap? Och vad är egentligen sant?

Katja och Lou är bästa vänner sedan de träffades på Södra Latins teaterlinje. Katja jobbar på ett ekologiskt café när hon får frågan om hon vill komma och tillbringa sommaren i ett sydfransk chateau tillsammans med Lou som blivit stjärna efter succén med storfilmen Babetta.

Trots att det är en värld som för Katja mer liknar fantasi än verklighet så återgår vännerna genast till sin gamla relation där de delar allt, nästan som två syskon. Eller som två sidor av en och samma spegel? Men  snart dras nätet åt kring dem. Den ena märkliga händelsen efter den andra uppdagas och sanningsenligt allt svårare att skilja från lögn- och kanske är deras vänskap trots allt bara den sista pusselbiten i ett vassare och skrämmande skådespel?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Grannar-hämdens timmar

"Grannar-hämdens timmar" av Carina Aynsley utgiven av bokförlaget K & R AB. Vi får åter träffa Barndomsvännerna Maria och Lisa. Lisa ska hjälpa sina föräldrar att flytta ifrån huset, till en lägenhet, innan hon också flyttar till Finland och pojkvännen Martin. Men det dröjer inte länge innan någon av föräldrarnas grannar gör livet surt för dem. Tjejerna är tvugna att hitta vem som ställer till förtret för Lisas föräldrar och varför. Maria och Hannes upptäcker att de väntar tillökning, men deras lycka blir inte långvarig. Väl hemma i Finland händer det också tråkigheter. Någon av grannarna verkar ha varit inne i Marias hus, men vem av grannarna är det? Och hur kommer det sig att Jari-Pekkas katt åter igen stryker runt i kvarteret? Vem är det som smyger runt i skogen och bevakade dem med kikare? Och kanske finns det en riktig häxa på deras område. 

Vi får åter följa de två väninnorna medan de löser nya spännande mysterier. Vi får även lära känna nya karaktärer, och nya knasiga grannar. I denna boken får vi lite mindre matinspiration, vilket jag saknar lite, men jag tycker boken är lika bra och välskriven som den första delen. Maria och Lisa vänskap känns som om den sätts på prov en aning, men goda vänner löser det alltid tillslut. Jag skulle gärna bo granne med min bästa väninna. Det låter mysigt med parmiddagar och någon man kan umgås med varje dag, som man kan vara sig själv med. I boken ryms både glädje och sorg, kärlek och vänskap. Jag älskade den spännande tvisten i slutet på boken, vilket gör att jag hoppas på en fortsättning. Jag skulle gärna läsa hur det går för Maria och Lisa och om det dyker upp flera galna grannar. Jag tycker bokomslaget är jättefint. Även denna boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Hon var så lyckligt lottad och hade så mycket att se fram emot. Sommarnumret av "Hela Sveriges mat" skulle komma ut om några veckor och snart skulle hon vara hemma i Koskenjärvi igen. Hon hade funderat på att åka tidigare, men eftersom Hannes ändå inte var hemma bestämde hon sig för att stanna kvar i Gävle tiden ut.

Hennes föräldrar hade reagerat olika när hon berättade om graviditeten. Mamma började storgråta medan pappa Björn mest log. De hade suttit uppe länge den kvällen, druckit te och tittat på gamla fotografier, pratat minnen och skrattat.

Ibland kunde hon nästan ångra att hon berättat om barnet, från den ena sekunden till den andra hade Catharina blivit en riktig hönsmamma  och bevakade ängsligt varje steg hon tog. Det är väl så mammor är, tänkte hon. Och så kom den tillbaka, den stora insikten. Hon skulle själv bli mamma.

Varje kväll sätt hon uppkrupen i soffan med en kopp te i handen och Hannes röst i örat. De pratade om barnvagnsmärken och spjälsängar, genusperspektiv, pojk- och flicknamn. Det hände att hon fick avbryta samtalet för att springa till badrummet och kräkas, men hon var tacksam över att det inte var värre. Hon mådde aldrig illa på morgonen eller under dagen. 

"Vet du", sa Hannes en kväll, " Jag ringde till Eeva idag, för att kolla att allt var bra med våra blommor och posten. Hon berättade att en katt stryker omkring i området och den är misstänkt lik Kölli-kissa, du vet Jari-Pekkas katt". 

"Nej, den följde med honom till behandlingshemmet. Det måste vara en annan katt hon sett".

"Det så jag också, men hon var envis. Den är helsvart med en vit framtass och ben hjärtformad fläck i pannan. Hon sa att den stirrade på henne så att hon nästan kände Jari-Pekkas blick".

Maria rös.

Från baksidan;

Barndomsvännerna Maria och Lisa har båda hittat den stora kärleken i Koskenjärvi, norra Finland. De bor grannar i det fridfulla området Naapurikatu 84-88, men upptäcker snart att under småstadsidyllen lurar skrämmande hemligheter.

De unga kvinnorna har fyllt upp med att försöka lösa mysterierna samtidigt som släktingar i hemstaden Gävle behöver deras hjälp mot galna grannar. Så småningom når allt sin kulmen och hämdens timmar slår.

 Ha en fin dag!

Kramizar Ninni

Läs också recensionen av "Grannar i nöd och lust" här.

En smakbit på en söndag-Rosenträdgården

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Rosenträdgården" av Tracy Rees.

Smakbiten;

Mabs

LONDON, 1895

Metallstegen i iskällarens vägg skallrade när Mabs klättrade ner, och det knöt sig i magen på henne. Tolv meter nedanför markytan nådde hon botten och blev stående i knädjup skugga. Kylan var tunn och grön och sylvass, och den skar sig genom blusen och jackan hon svept in sig i, till och med genom yllehalsduken som en av varvspojkarna hade gett henne. Hon hade lindat den flera varv runt halsen och nedre delen av ansiktet, men kylan nådde ändå in.

Hon fick snart sällskap av tre andra arbetare, alla givetvis pojkar, som nickade kört mot Mabs och mot varandra. Det var en egendomlig skymningsvärld här nere. Ropen och smällarna från kanalkajen högt ovanför dem lät dämpade och avlägsna. De staplade isblocken stöd höga och tysta, och Mabs kunde inte skaka av sig känslan av att de iakttog henne. Det var som en scen ur en mardröm, tänkte hon. Egentligen borde hon vakna med en flämtning och känna lättnad över att det inte var på riktigt. Men det var på riktigt. 

När hon kommit till sin arbetsplats den morgonen hade hon till sin fasa fått veta att hon skulle arbeta nere i iskällarna. Som för att göra ont värre var det inte ens rätt säsong. Det var på vintern som isen anlände från Norge, glittrande berg som lossades från pråmarna och sänktes ner i källarna. På sommaren togs allt upp igen, lastades på vagnar och föraktade hem till de rika. I oktober slapp man vanligtvis undan. Men den här veckan var varm och solig med en klarblå himmel. Sommarvädret innebar att de välbärgade ville servera is på sina middagsbjudningar igen, och glassförsäljarna hade bestämt sig för att hålla öppet lite längre än vanligt. Så Mabs och de andra hade klättrat ner för att hämta upp det sista av isen. 

Från baksidan;

LONDON 1895. Olive Westallen lever ett privilegierat om än ensamt liv i familjens hem i West Hampstead. Vid 28 års ålder anses hon för gammal för giftermål, men Oliver gråter inte över vad hon missat. Hon har radikala planer för familjen Westallens framtid, planer som kommer chocka societeten.

För tolvåriga Otillie Finch är staden en spännande plats att utforska. Hennes familj har nyligen flyttat till Hampstead från Durham, på grund av en skandal som Otty är lyckligt omedveten om. Den enda skuggan över hennes dagar är moderns mystiska sjukdom. Mors Finch är instängd på sitt rum och träffar ingen. 

Artonåriga Mabs Daley jobbar vid kanalen och får slita hårt för att försörja sin får och sina syskon. Så när hon erbjuds arbete som piga good familjen Finch i deras eleganta townhouse, känns det som en biljett till ett bättre liv. Mabs fångas upp i nätet av hemligheter och lögner som jagat familjen som jagat familjen från deras senaste hem, och hon ställs snart inför ett omöjligt dilemma...     

Ha en fortsatt trevlig dag!🧊

Kramizar Nina 

Soluppgång över strandpromenaden

"Soluppgång över strandpromenaden" av Jenny Colgan, utgiven av Norstedts förlag. I denna boken får vi återse Polly och hennes familj på den lilla ön. Vi får också följa Marisa som har svår agorafobi. Hon blir uppsagd från rummet hon hyr, och tvingas flytta till den lilla tidvattenön Mount Polbearne. Där kan hon jobba hemifrån som registrator och få sina livsmedelsvaror skickade till sig. Hon isolerar sig och träffar inte någon, förutom sin mormor, via Skype, då hennes mormor bor i Italien. Hennes granne är en pianospelande ryss som spelar I stort sett dygnet runt. Han är samtidigt pianolärare och har lektioner i sitt hem. Marisa har svårt att klara av oljudet. Hon ber honom sluta spela på kvällarna åtminstonde. Hennes mormor uppmanar henne att börja laga riktig mat igen och skickar läckerheter från Italien. När en svår storm drabbar den lilla ön, beslutar Marisa sig för att hjälpa till. Det enda hon kan göra är att förse de kämpande byborna med mat. Snart har den fina gemenskapen i byn dämpat hennes ångest och Marisa och hennes nyfunna vän Polly, börjar laga pizzor i det lilla bageriet.

Jag bara älskar Jenny Colgans välskrivna feelgood romaner. Hon väver in sorg, allvar och kärlek på ett fint sätt i sina berättelser. Huvudpersonen lider av svår psykisk ohälsa, och författaren beskriver Marisas tankar och känslor på ett trovärdigt sätt. I den lilla byn råder en härlig gemenskap och när det behövs hjälps man åt. Precis som de böcker jag läst av Jenny Colgan förut, beskriver hon sina karaktärer med sin speciella kärlek och värme. Karaktärerna beskrivs på ett fint och målande sätt, och jag blir speciellt förälskad i Pollys härliga och livliga tvillingar, och den lilla gulliga lunnefågeln, Neil. Jag uppskattar också de fina miljöbeskrivningarna och snålvattnet rinner till då Marisa lagar sina italienska maträtter. Man kan nästan känna doften av hemlagad mat. Man får en väldigt mysig läsupplevelse och boken är lätt att sträckläsa. Boken passar fint i hängmattan, på stranden eller en regning eftermiddag i sommarstugan. Jag tror denna boken platsar bland mina bok favoriter, och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vinden utanför började bli sval och hon gick för att stänga balkongdörren. När hon gjorde det märkte hon att han stod ute på sin egen balkong, skild från henne av bara försvinner ett avstånd emellan och ett tvärbrant stup ner för klippsidan.

Utsikten var otroligt vacker när man tittar rakt ut mot havet, men ganska oroande när man tittade ner. 

Han rökte en av de där starkt luktade cigarillerna. Han dolde den genast när han fick syn på henne.  

"Är det här också dåligt?" sa han utan att le.

"Nej, det går bra", sa Marisa blygt. Han nickade stelt. Hon tittade bort mot spisen. 

"Det luktar mycket gott", sa han, just när hon gick mot dörren. Hon blinkade snabbt, försökte dämpa panikreaktionen.  

"Det är bara middag."

"Åh, middag."

"Har du ingen middag?"

"Jag har middag. Den luktar inte gott, som din."

Något i henne veknade-kanske berodde det på att hon slapp gå ut och det faktum att han inte verkade fullt så skrämmande när det var ett långt fall mellan dem. 

"Nehej", sa hon och undrade om hon skulle våga. Men han verkade inte arg längre. Bara hungrig. 

Hon tänkte på vad Anita hade sagt, och vad Nonna skulle säga. 

"Vill du ha en tallrik?" 

Han tänkte på saken en kort stund. Hans smala mörka ögon såg allvarliga ut, som om det här var en mycket komplicerad fråga. Tillslut kom han fram till något. 

"Jag kan inte ta din mat."

"Jag har så det räcker. Ge mig en tallrik."

"Hur ska du få mat på min tallrik därifrån?" 

Båda tittade på mellanrummet. 

"Kastar du spagetti? Det är stor risk."

"Hur visste du att det var spagetti?"

"Jag hör den rullar över. Den rullar över."

Marisa såg sig omkring. Den rullade faktiskt över- kokade över, var det förståss han menade-och med en snabb flämtning sprang hon dit för att rädda den. Hon hittade inget durkslag någon stans och ropade:durkslag!"

"Vad är det?" 

"Grej...med hål...sil...vatten...pasta...", ropade hon andfådd tills ett durkslag till sist kom flygande över till hennes balkong och hon sprang dit och hämtade det. Hans durkslag var himmelsblått. De här husen var absurt färgkordinerade. Jamen, nu måste hon i alla fall bjuda honom. 

Hon hällde av pastan och rörde ihop den med den lätta vitlöks doftande pastascuitta-såsen i kastrullen och tog snabbt fram en påse ruccolasallad. Hon fyllde en tallrik och hälde upp ett glas vin och bar försiktigt ut det till balkongen. 

"Aha, sa Alexi upprymt och sträckte sina långa björnramar över barriären för att ta emot det. Otroligt nog nådde han.  

Från baksidan;

MARISA ROSSO KAN INTE FÖRSTÅ hur andra kan gå vidare med sina liv så snabbt, när hon fortfarande kämpar med sorgen efter hennes älskade morfar. Att förlora en morförälder borde ju vara det mest naturliga i världen, så varför tar hon det så hårt?

Hon tar sin tillflykt till den lilla tidvattenön Mount Polbearne, vid foten av Cornwall. Hon behöver vara ifred och tänker enbart ägna sig åt jobbet som registrator. Samtidigt som hon hanterar andras födslar, bröllop, och dödsfall, isolerar hon sig allt mer från människorna omkring henne. 

Men att bli lämnad i fred visar sig inte vara det lättaste. Kan den ljuvliga gemenskapen i det lilla samhället, hjälpa Marisa tillbaka till glädjen, där på den lilla ön vid världens ände.  

Ha en fortsatt trevlig dag!🍹

Kramizar Nina 

Bok utlottning-Mord under augustimånen

Jag fick ett extra exemplar av boken "Mord under augustimånen" av Lena Risberg, som jag tänker lotta ut. För att deltaga följ min blogg och mitt Instagram kontot Nina Hansson. Skriv att du vill delta på min blogg. Jag meddelar vinnaren här och via mail. Tävlingen avslutas 20220812. För att delta måste du ha en svensk adress.

Från baksidan;

Sköna augusti störs av att en okänd människa hittas död på en byggnadsställning utanför bostadsrättsföreningen Konvaljen på Södermalm i Stockholm. Omständigheterna är både mystiska och oklara. Polisen misstänker mord och en utredning startar. 

Bästa väninnorna Ninni och Bim hamnar återigen i händelsernas centrum. Nyinflyttade grannar, gamla bekanta och utomstående blir misstänkta när damerna startar sin egen mördarjakt. En händelserik och dramatisk utflykt till skärgårdsön Utö väcker ännu fler frågor.

Ha en fortsatt trevlig dag!🐚

Kram Nina 

Läs också min recension av "Mord under augustimånen" här.

Hett i hyllan-Choklad

 

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagon tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? Fler finns här hos Bokföring enligt Monika.

Idag föll mitt val på "Choklad" av Joanne Harris.

Från baksidan;

Byborna kunde inte tro sina ögon. Det fula och nedgångna bageriet hade förvandlats. Nu var det lilla huset lockande som en karamell i cellofan. Fasaden var vitkalkad, fönsterluckorna scharlakansröda och ovanför dörren hängde en handmålad skylt: La C'eleste Praline- Chocolatire Artisanale Vianne Rochters chokladbutik hade öppnat!

Följ med till Sydfrankrike, till Lansquenet-sous- Tannes, där kvinnolist och människans goda sidor drabbar samman med intolerans och rädsla när en främling flyttar till byn. 

För ibland är människors innersta väsen varmt och vänligt, ibland kommer en oväntad vän till hjälp och ibland drabbar rättvisan även den mest heliga av oss.    

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Grannar i nöd och lust

"Grannar i nöd och lust" av Carina Aynsley utgiven av bokförlaget K&R AB. I denna festliga bok får vi följa de båda barndomsvännerna Maria och Lisa. Mat bloggande Maria har flyttat från Gävle till Finland för att bo med sin drömprins Hannes. Då kommer Lisa på besök. Hennes mamma har nyligen gått bort. Hon vill passa på att hitta sin pappa som ska ha bott i närheten, samtidigt som hon vill umgås med Maria, sola och bada och äta av Marias goda mat. Maria har dock en besvärlig granne som ställer till förtret för dem alla tillsammans med sin katt Kölli Kissa. Man vet aldrig vad han kan hitta på nästa gång. Ju mer de gräver i Lisas förflutna ju mer hemligheter kommer upp till ytan. Dessutom har Lisa ha två beundrare efter sig. Kan hon välja den hon vill? 

Oj, vilken rolig bok. Jag skrattade väldigt mycket när jag läste. Det uppstår en hel del dråpliga situationer. Alla har vi väl haft en granne som inte är så trevlig? Men den här grannen är nog värre än de flesta. Han och hans katt gillar verkligen att ställa till förtret för omgivningen. Man bara måste vända blad för att se vad Marias granne ska hitta på nästa gång. Med både en ton allvar, och en dos humor får vi följa de båda barndoms vännerna i deras sökande efter Lisas pappa. Det är fantastiskt fin vänskap mellan Maria och Lisa. Som bara den vänskap kan vara, när man varit vänner sedan barnsben. En sådan vänskap när man nästan är som systrar. Författaren beskriver deras vänskap med en sådan värme och kärlek. Jag uppskattar också att vi får ta del av Marias goda recept i slutet av boken. De vill jag gärna prova. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Maria såg mot köksklockan på väggen, ett arv från hennes mormor och en av de få saker hon haft med sig från Gävle.

"Oj, tiden går fort när man har roligt. Vi ska väl kravla oss ner till stranden, eller hur?" Hon reste sig för att duka av frukostbordet. "Häng med du också, Martin", föreslog hon, "om du inte har något annat för dig, förståss."

"Jag följer gärna med, men jag har inga badkläder med. Jag går in till farsan och lånar ett par badbrallor."

Maria såg genast Jari-Pekkas avlånga underkropp framför sig och ansträngde sig för att inte fnissa. Lisa reste sig hastigt och började plocka med något på diskbänken. Maria såg på hennes skrattande rygg och förstod att hon tänkte på samma sak. 

"Du kan låna ett par av Hannes." Hon gick in i sovrummet och kom strax tillbaka med ett par badshorts. 

"Så, vi ska bara fixa några lunchmackor så går vi sedan." I samma ögonblick som Maria låste ytterdörren kom Jari-Pekka ut från grannhuset. Han ropade något till Martin och försvann sedan in igen. 

Hoppas de inte blir besvikna över att du följer med oss istället för att hälsa på dem", sa Lisa. 

"Nej de är också på väg till stranden."

"Det var värst så populär den där stranden har blivit", kommenterade Maria utan att låtsas om Martins frågande blick. 

Jäklar också. Men hon behövde åtminstonde inte vara orolig för Lisas säkerhet idag, Martin skulle knappast vika från hennes sida. 

De lämnade badväskor och handdukar på den mjuka sanden och svalkande sig i havet. När de kom tillbaka såg de Jari-Pekka och Vanja, i full färd med att ställa ut solstolarna bara några meter från deras egen plats. 

"Men vad i..." började Maria, men tystnade. 

Jari-Pekka bar som vanligt de svarta, tajta badbrallorna, men Vanja trippade omkring iklädd en gul sarong mönstrad med svarta elefanter. Hon tog av sig tygstycket och satte sig i solstolen. 

"Nej, men titta", utbrast Martin. "Mamma har en lika dan bikini som du, Lisa." Han blinkade mot henne. "Den är snyggare på dig."

Från baksidan;

Maria, matbloggerska från Gävle, har flyttat till sin drömprins i Koskenjärvi, norra Finland. Barndomsvännen Lisa kommer på besök, men med ett hemligt ärende-att leta efter sin hitintills okände får. De två unga kvinnorna beslutar sig för att söka reda på honom, ett företag som inte blir så enkelt då i stort sett ingenting är vad det ser ut att vara.

Parallellt med sökandet ökar dramatiken i den annars så idylliska parhusområdet på Naapurikatu 84-88. Ett antal väl förbogade hemligheter kommer upp till ytan och grannen Jari-Pekka och hans katt-kombattant Kölli Kissa verkar ha som sitt kall att förpesta livet för omgivningen. 

Ha en fortsatt solig dag!🌝

Kram Nina

Författarintervju-Ellinor Wikman

Idag har jag intervjuat Ellinor Wikman. Jag har läst och recenserat hennes bok "Kanske vi möts igen" och nu är hon aktuell med en samling julnoveller med namnet "Ögon som tindrar i juletid" Här kommer mina frågor och Ellinors svar.

1 Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har skrivit flera kortromaner, två novellsamlingar och en roman. Just nu är jag aktuell med en samling julnoveller med namnet "Ögon som tindrar i juletid". Den är utgiven av Books on Demand. Min debutroman via förlag heter "Kanske vi möts igen" och hade bokrealise i april 2022.

2. Vem är Ellinor Wikman ( lite allmänt om dig som person)?

Svar; Jag är 44 år och bor med min man och vår dotter i ett hus i Dalsland. Efter fjorton år i Göteborg flyttade jag hem till Dals-Ed när vår dotter föddes 2017. Det var 2016 som jag gjorde verklighet av min dröm att skriva självbiografi. Jag har alltid älskat att skriva, men det var när jag var i trettioårsåldern som drömmen om att skriva en bok växte sig starkare. När jag inte skriver, så umgås jag med min familj, går på promenader i skogen, pysslar och skriver brev till mina brevvänner.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag har skrivit flera kortromaner och skickat dem till olika förlag. Av Sjöbergs förlag fick jag en refusering men med ett jättefint utlåtande. Redaktören såg något i mitt skrivande som hon trodde på. När jag inte nådde hela vägen fram med kortromanen uppmanade hon mig att skriva en roman med mycket kärlek och personlig utveckling.

Det var våren 2021 och den vintern jag hade varit sjukskriven på grund av kraftiga stressymtom. Jag hade tagit på mig för många uppdrag hösten 2020. När redaktören skickade mailet började jag snart skriva om karaktären Jonna, som har en fyraåring dotter, precis som jag, också gav jag henne mina stressymtom.

4. Hur gammal var du när skrev din debutroman?

Svar; 43 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått många fina hejarrop och härliga recensioner. Alla gillar inte mina korta kapitel och kortare böcker, men jag har funnit en målgrupp som tycker om det jag skriver. Det betyder mycket.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Numera ger jag mig själv mera egentid för att resa iväg och bo på vandrarhem eller hotell en natt. Då skapar jag grunden för ett nytt manus.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Min första kortroman "Caisas resa hem" kom till mig under en natt och sedan fortsatte historien att utvecklas under en promenad följande dag. Detsamma gäller "Kanske vi möts igen", boken om Jonna skrev jag under några veckor i maj 2021. Uppföljarna har varit svårare att skriva, så för mig är första boken lättare att skriva.

8. Skriver du på något nytt och berätta lite om den?

Svar; Jag ska faktiskt resa till ett Bed&Breakfast här i Dalsland idag och skriva ett första utkast på ett manus. Det är en relations roman, en feelgood med humor. Jag fick idén när jag låg på massagebänken för en vecka sedan.

9. Har du andra intressen?

Svar; Jag skriver gärna brev och dagbok, promenerar i skogen, leker och pysslar med vår dotter och ser filmer och serier med min man om kvällarna.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag har arbetat i skolans värld i 20 år. Är utbildad lärare och specialpedagog. Under läsåret 2022/2023 ska jag satsa 100 % på att skriva och hjälpa andra författare att utveckla sina manus.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser gärna feelgood med sorgkant och min favoritförfattare är Caroline Säfstrand.

12. Hur ser det ut där du skriver? 

Svar; Jag skriver mina bokidéer i dagboken och när jag har tillräckligt med material reser jag ofta bort för att skriva råmanus. Sedan arbetar jag hemma i soffan med att utveckla och redigera mitt manus.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag hamnar ibland i skrivflow och skriver 10 000 ord på en dag. Sedan kan det vara dagar jag bara skriver några 100 ord, men de dagarna är också viktiga, då får jag nya idéer för att utveckla mitt manus, idéer som jag kan prova följande dag.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Res till platsen du vill att din berättelse ska utspelas. Gå i din karaktärs fotspår, upplev miljön, känn dofterna, se vyererna, men se också de små detaljerna. Skriv, skriv, skriv. Tänk inte så mycket, skriv det du får till dig och lämna redigeringen till senare tillfälle.

15. Vad blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Den 15 augusti 2022 startar jag en ettårig utbildning på skrivarlinjen på distans via en folkhögskola. Det ska bli så spännande att få möjligheten att skriva på heltid under ett helt år, en dröm som går i uppfyllelse. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; "Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv" 

Sören Kirkegaards citat har hjälpt mig många gånger i livet.

17. Vilken klassiker rekomenderar du man ska läsa?

Svar; Anne Franks dagbok.

Tack så mycket Ellinor Wikman för

 möjligheten att göra denna intervju.❤

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramis Nina

Läs också min recension av "Kanske vi möts igen" här

Tända stjärnor

"Tända stjärnor" av Anneli Olsson utgiven av Saga Egmont, samt Stellar förlag. I denna boken får vi följa Karin. Hennes dröm sedan hon var nio år, är att bli austronat och ge sig ut i rymden. När hon var liten smet hon ofta ut på kvällen för att studera himlen. Hur stor var den egentligen? Tjugofem år senare jobbar hon som robbot ingenjör. Men hon drömmer fortfarande om att bli austronat. Så kommer äntligen möjligheten hon väntat på. Den europeiska rymdorganisationen ESA söker tre nya austronater. Nu börjar den långa och komplicerade antagningsprosessen. Karins familj och bästa vännen Emil hejar på. Men hon är bara en av många tusen som söker. Ska Karin lyckas få en av de åtråvärda platserna? Ska hennes dröm äntligen bli sann, eller ska hon snubbla på målsnöret? Ska hennes pappas psykiska ohälsa ligga henne i fatet? Karin lever efter mottot "Per Aspera Ad Astra- Genom svårigheterna mot Stjärnorna"

Ja, vem har inte drömt om att åka ut i rymden någon gång? Det gjorde I alla fall jag när jag var liten. Jag förstår Karins fachination för det okända. Detta är den första delen i en serie, som heter "Gravitationsserien". Det är intressant att följa Karin genom den långa och svåra uttagningen till austronat, samt den långa utbildningen hon måste genomgå efter att ha blivit antagen. Man förstår ju att det inte är vem som helst som kan bli austronat. Det verkar krävas en hel del. Det är ett annorlunda tema, men så bra och spännande. Samtidigt som vi får följa Karin och hennes vänner, så klämmer författaren in lite romantik på slutet av boken. Författaren beskriver Karins tankar och känslor väldigt bra. Boken har en bra och lättläst text och ett väldigt fint bokomslag. Denna fachinerade historia får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

En intensiv arbetsdag med övertid var äntligen slut och Karin var som en urvriden trasa. Hur mycket hon än älskade sitt jobb kunde hon verkligen klara sig utan vissa dagar när inte mycket gick smidigt. Klockan var redan åtta när hon kom hem och efter snabbt morsande på Emil, som låg på sitt rum och läste, bredde hon ett par mackor och plockade en banan från fruktskålen. Det fick duga som middag. Han hade garanterat ställt in lagad mat i kylen till henne men hon orkade inte ens värma något.

Med sin spartanska måltid sjönk hon ner bland kuddarna i soffan och startade teven men stängde snart av igen då hon inte kunde hitta något program som intresserade. Halvliggande tuggade hon i sig det sista, gäspade stort och gned ögonen. Kunde man verkligen lägga sig innan klockan ens var nio? Så klart man kunde. Ändå plockade hon upp mobilen för att skrolla en stund på Instagram. Bland de första inläggen var en film av ESA-austronauten. Thomas Pesquet från Internationella rymdstationen. "The Olympic Ha Med on ISS" löd bildtexten och visade besättningen som till musik utövade diverse sporter flytande i luften. 

Karin kunde inte låta bli att fnissa och önskade att hon fått vara en del av gruppen. Och Pesquet verkade vara så himla rolig. Exakt hennes stil, även till utstrålning och utseende...En mail avisering dök upp i överkant på skärmen och som vanligt i dessa tider fick den henne att studsa. Och den här var faktiskt från ESA.

"Emil! Eeemil-kom hit!"

En duns hördes i hans rum och snart hälarna på parketten. 

"Herregud, vad är det?! Vad har jag gjort? Borde jag låsa in mig eller?" Han flinade. 

"Kolla." Karin pekade gravallvarligt på skärmen med darrande hand och han slog sig ner intill. Strax dök det upp ett ljus även för honom.

"Har du fått svar? Hur blir det?" 

"Ja. Men jag vet inte. Jag behövde ha dig här när jag kollar." 

"Men kolla nu då!" skrek han så att Karin tog sig för bröstet. 

"Men snälla nån, är det du eller jag som väntar på besked?"

"Man skulle inte kunna tro att det är du i alla fall." Emils ena lår vippade upp och ner.

Karin slöt ögonen och gjorde sig så mentalt redo det gick att bli. Hon klickade på mailet, började läsa och slog snart handen över munnen. Han lika så.

Från baksidan;

DINA DRÖMMAR KAN TA DIG HELA VÄGEN TILL STJÄRNORNA.

VID NIO ÅRS ålder har Karins livsdröm redan tagit form: hon vill bli austronat och ge sig ut i rymden. Tjugofem år senare jobbar hon som robotingenjör på ett företag som samarbetar med både NASA och ESA. Hon är nära- men inte tillräckligt nära.

Kommer tillfället någonsin att dyka upp? När den europeiska rymdorganisationen plötsligt går ut med att de behöver tre nya austronater tvekar Karin inte en sekund. Ivrigt påhejad av bästa vännen Emil och sin familj börjar hon den långa och svåra antagningsprosessen. Vad ska hon göra om allt faller redan på läkarundersökningen? Kan det ligga henne i fatet att hennes pappa tampas med psykisk ohälsa? Hon är bara en av tiotusentals som vill åt någon av de eftertraktade platserna. Ändå kan hon inte låta bli att hoppas. För kanske, bara kanske, finns det en liten chans att drömmen kan bli verklighet.

Ha en underbar solig dag!🌞

Kramizar Ninni

Smakbit på en söndag-Tända stjärnor

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Tända stjärnor" av Anneli Olsson.

Smakbiten;

Kapitel 1

2020

De bytte blickar, nickade och började springa utför den branta sluttningen med stadiga grepp om skärmarnas linor. Ivern brann i kroppen efter flera dagars spöregn, alldeles för kraftiga vindar och all väntan i stugan. Visst hade det varit skönt att ta det lugnt med en bok och kaffe i soffan men det kunde bli för mycket även av lugnet. 

Karin kände det efterlängtade lyftet från marken och satte sig till rätta under skärmen. Sällan var sinnena så skärpta i en konstigt nog avslappnad kropp som när marken försvann under fötterna och vinden bar henne, tyst och rofyllt. Att tappa fokus innebar överhängande risk för att något riktigt dåligt kunde ske, så det gällde att hitta den perfekta balansen mellan det vilsamma och vaksamma. En bit bort seglade vännen Emil under sin knallgrön skärm, tillfälligt vänds bort mot henne och mot Norge.

Solen strålar värmde ansiktet även här uppe, när de lyckades tränga igenom stänkmålningen av små moln. Åresjön låg blank långt nedanför och intill den, gräsremsan som de om förhoppningsvis en mycket lång stund skulle gå ner för landning på. Efter all väntan på att komma upp och flyga, önskade hon att det kunde vara för evigt. Den som väntade på något gott och så vidare. Karin log. 

Det hade varit galet mycket på jobbet under lång tid och i stort sett omöjligt att åka till Åre i början av sommaren. Nu gällde det att fånga och absorbera varje ögonblick, för enligt kalendern såg det tyvärr mörkt ut för en ny resa innom överskådlig tid. Emil var mycket friare att planera och hade redan bokat in ännu en flyghelg. Hon visste att det skulle svida när han drog iväg utan henne. Men nu var hon här, ovan blånande fjäll, skog, vatten och så nära himlen- hon skulle komma för stunden. 

Från baksidan;

DINA DRÖMMAR KAN TA DIG HELA VÄGEN TILL STJÄRNORNA.

VID NIO ÅRS ålder har Karins livsdröm redan tagit form: hon vill bli austronat och ge sig ut i rymden. Tjugofem år senare jobbar hon som robotingenjör på ett företag som samarbetar med både NASA och ESA. Hon är nära- men inte tillräckligt nära.

Kommer tillfället någonsin att dyka upp? När den europeiska rymdorganisationen plötsligt går ut med att de behöver tre nya austronater tvekar Karin inte en sekund. Ivrigt påhejad av bästa vännen Emil och sin familj börjar hon den långa och svåra antagningsprosessen. Vad ska hon göra om allt faller redan på läkarundersökningen? Kan det ligga henne i fatet att hennes pappa tampas med psykisk ohälsa? Hon är bara en av tiotusentals som vill åt någon av de eftertraktade platserna. Ändå kan hon inte låta bli att hoppas. För kanske, bara kanske, finns det en liten chans att drömmen kan bli verklighet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 🚀

Fem en fredag-2022 v 28 Hemmastadd

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på vad vi har för något vi har dubbelt av-fler förslag hos ElisaMatilda

1. Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?

Svar; Halland är hemma för mig. Där är jag född, uppvuxen och fött fem av mina barn. Jag bor i Värmland nu, men jag kan tänka mig att flytta tillbaka någon gång i framtiden om jag får möjlighet. Just nu trivs jag bra där jag bor i vårt stora hus på landet.

2. Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma? 

Svar; Kaffe

3. Vad är kännetecken för ditt hem?

Svar; Man blir alltid utskälld av ett antal hundar när man kommer hem till mig. Hönsen är nyfikna av sig och vill alltid lägga näbben i blöt. Och ja, ett stort antal böcker får också plats.

4. Vad är det som fått följa med från tidigare boende?

Svar; Min man har haft en prydnadsmatta med en leopard på. Den här alltid hängt i vårt sovrum som dekoration. Den har vi haft i alla år, och den är en av få saker som klarade sig från branden.

5. Hur hamnade du där du bor?

Svar; Vi mådde väldigt dåligt efter branden, speciellt som.vi bodde kvar i samhället där det hände.  Vi en bekant som sa att hon visste ett hus som var ledigt. Vi åkte dit för att kolla. Vi hade sådan tur att hyresvärden var där för att elda, då detta var på vintern. Vi fick kika och gillade det vi såg. Hyresvärden ringde oss sedan och frågade om vi inte ville hyra huset, och på den vägen är det.

Ha en underbar helg bokvänner!

Kram Nina 🎉

Författarintervju-Elinor Kapp

Denna gången har jag intervjuat Elinor Kapp, som är aktuellt med boken "Dyningar". Jag har läst Elinors två första böcker "Dödsjö," och "Sjörök", som är två väldigt spännande deckare.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har snart skrivit 4 i serien Mord i skärgården.

2. Vem är Elinor Kapp ( lite allmänt om dig som person)?

Svar; Jag bor i Skärhamn med min man och våra två katter.

När jag inte jobbar så älskar jag att skriva.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Vet inte. Jag får ständigt massor av idéer som jag samlar på lappar i en stor låda.

Min man säger att jag har en popcornhjärna, för det poppar ständigt upp nya idéer.

4. Hur gammal var du när skrev din debutroman?

Svar; Jag var 47 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått ta emot fina och bra recensioner.

Det är roligt när jag möter människor som tycker om det jag skriver. Det gör ju också att jag blir glad och vill fortsätta.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; När jag nu har gett ut en bok om året så måste jag skriva mer regelbundet. Jag har en deadline som jag måste följa.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Lite, då hade jag fått lite mer struktur.

8. Skriver du på något nytt och berätta lite om den?

Svar; Just nu skriver jag på del 4 i serien Mord i Skärgården som kommer sommaren 2023.

Det är en fristående fortsättning, som utspelar sig i min underbara skärgårdsmiljö.

Man får fortsätta följa kriminalkommissarie Eddie Öhlund, både privat och i hans jobb där han löser nya fall.

9. Har du andra intressen?

Svar; Jag hinner nästan inte utöva dem, men jag gillar att påta i min pyttelilla trädgård, mitt växthus och att göra tvål.

Sportfiska, träffa vänner, resa och att läsa så klart.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag jobbar heltid som skiftgående processoperatör i petrokemiindustrin.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser så fort jag kommer åt. Oftast läser jag en och lyssnar på en annan på väg till och från jobbet.

Jag läser det mesta, men oftast spänning.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag sitter lite överallt. Jag tar bilen och åker till någon strand eller brygga.

Jag skriver nästan alltid först i ett block, som jag sedan redigerar in i datorn.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver när jag är ledig. Och på lappar när det poppar upp något i huvudet och jag inte är hemma.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv, gå skrivarkurser, läs böcker, och skriv, skriv och skriv. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra.

15. Vad blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Fortsätta att skriva. Och hoppas på att många skall gilla mina böcker så att jag kan fortsätta ge ut dem.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Det finns inga problem, bara uppgifter som skall lösas!

17. Vilken klassiker rekomenderar du man ska läsa?

Svar; En absolut blivande klassiker enligt mig som du inte får missa är…..  Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Tack Elinor Kapp, för du ville göra denna 

intervju.❤

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

⭐Läs recensionen av "Sjörök" här

⭐Läs recensionen av "Dödsjö" här

Agent troslös

 "Agent troslös" av Linda Falk Widén, utgiven av Lava förlag. Detta är författarens debutroman. Bea har bestämt sig. Hela tillvaron har gått i kras och hon känner att hon har svikit sin familj. Den nya kärleken höll inte och hon känner sig ensam. Hon är djupt deprimerad och ser ingen annan utväg. Det finns bara en sak att göra. Avskedsbrevet är skrivet, men just som hon lägger snaran runt sin hals, ringer det på dörren. Utanför står en kille, som presenterar sig som Leo. Han påstår också att han är hemlig agent och vill komma in, då han säger att han är förföljd av en hemlig terrorgrupp. Det hörs explosioner och polisserener utanför där hon bor. Bea tänker att Leo verkar trovärdig, så hon följer med honom på ett hisnande äventyr genom Sverige, i hennes skruttiga bil. Under resans gång funderar Bea på sitt liv och barnen hon saknar. Hon funderar även på vem Leo verkligen är, och kan det verkligen vara sant det han berättar? 

Författaren har insikt om hur det kan vara att leva med en depression eller annan psykisk sjukdom, och hon förmedlar känslor och tankar kring det, på ett bra och realistiskt sätt. Kanske är det inte så normalt att följa med, och lita på en helt främmande människa, så som Bea gör, men författaren beskriver det hela ändå på ett trovärdigt sätt. Jag som läsare tänker ändå, att vilken tur det är Leo dyker upp, just som Bea tänker göra slut på allt. Hon verkar ändå vilja leva, när allt kommer till kritan. I en människas nattsvarta mörker behöver dom någon som får dom på andra tankar. Alla människor vill nog leva innerst inne, men de vet inte hur de ska ta sig ut ur mörkret. Kanske står det ändå någon på andra sidan och väntar. Den psykiska ohälsan har ökat på de sista åren, så boken är verkligen aktuell. Jag uppskattade denna tankeväckande, fartfyllda och spännande roman. Denna feelgood roman får ❤❤❤❤❤/5 av mig.

Mitt favoritställe ur boken;

Solen som spelade mellan träden längs vägen var som en reflektion av Beas sinnesstämning när de fortsatte sin resa. Ett blekt, men stillsamt värmande ljus fladdrade inom henne. De var kuvat av hårda byar av självförakt och ångest som fortfarande slet och stormade där inne, men det väckte en skön känsla i hennes bröst. Det var underligt hur lite det krävdes. Faktiskt var det nästan löjligt. Det han sagt var ju inte ens sant, och ändå blev något litet hörn där inne en aning varmare och något litet ljusare.

Lugn och trygg- hon! Ett värre nervknippe fick man väl leta efter. Hon var kanske bra på att dölja det, men själv tyckte hon att hon levde på gränsen till panik mest hela tiden, oavsett om hon befann sig på flykt undan kriminella eller inte. Trots det kändes tanken på att någon annan såg henne som en stabil punkt riktigt bra.

En gång i tiden hade Diyana sagt just det till henne och fått hennes hjärta att svälla i bröstet. Diyana hade hållit hennes lite vintertorra hand i sin mjuka varma och sagt:

- Du är stabil, Bea. Det känns så tryggt och skönt att vara med dig. Jag bara vet att jag kan lita på dig, jag kände det med en gång. Det var någon gång alldeles i början. Det var tidig vinter,  men ingen romantisk vinter utan den där tråkiga sortens vinter med snöslask och isiga gator. Kvällen före hade Bea för första gången berättat för Magnus om Diyana. Hon hade sagt att hon inte visste riktigt var det hela var på väg, men hon ville vara ärlig och tala om att något kanske var på gång, sagt att hon tyckte att han förtjänade det.

De hade inte bråkat, de gjorde sällan det hon och Magnus, men kvällen efter hade hon ändå ingen större lust att åka hem till hans sorgsna blickar och tunga frågor. Därför hade hon i ett infall ringt Diyana och frågat om hon ville äta middag tillsammans. Diyana hade låtit glad i telefonen och när Bea hämtade upp henne tjugo minuter senare hade hon nästan skuttat ut genom porten. Bea hade fått en hårt kram och en varm kyss. 

De åt sushi och höll varandras händer. De pratade om arbetet, om sin skoltid, och om gamla kärlekar. Bea hade inte mycket att berätta när det gällde det sistnämnda. Förutom några ytterst oskyldiga förälskelser under skoltiden och ett kort och odramatiskt förhållande med en klasskamrat under universitetetstiden och så äktenskapet med Magnus då, vilket hon inte kände för att berätta om, var hon i stort sett oerfaren. 

Från baksidan;

Bea har bestämt sig. Hon har svikit både sig själv och sin familj, depressionen har tagit över hennes tillvaro och nu ser hon ingen annan väg. Men just när hon lägger snaran runt halsen ringer det på dörren. Utanför står Leo som säger sig vara hemlig agent på rymmen och när Bea släpper in honom i sitt liv tar tillvaron en helt ny vändning. 

Snart springer Bea från explosioner och skumma typer på flykt undan den terrororganisation Leo försöker stoppa. Sommarsverige rullar förbi utanför Beas skrotiga lilla bil och medan Leo desperat försöker föra dem båda i säkerhet, gör Bea en egen resa genom skuld, ångest och depression. Det som händer på vägen får Bea att börja se sitt liv med nya ögon. Men är allt verkligen som Leo säger att det är? Och är han den han säger sig vara? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina