Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sången från berget

"Sången från berget" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag, Omslagsdesign Caroline Hurtig. Bokrecension; Det är ett mysterium varför Korngruvan utanför Vetlanda ska stängas. Men diabetessjuka Jonna som gillar att utforska övergivna platser tillsammans med sin vän Emil tänker utforska gruvan innan den stängs. De har dock bara helgen på sig, för på måndag kommer de med grävskopor för att stänga gruvan för gott. Äventyret tänker hon sedan lägga ut på sitt Instagram konto. Hon tar därför med sig sin service hund Bonnie och lite senare ska hennes vän Emil, också ta sig till gruvan för att utforska den tillsammans med henne. Jonna ser fram emot att Emil ska komma, men hon kan inte låta bli att gå in i gruvan innan Emil anländer. Från den stunden är hon fast i gruvans grepp. För i gruvan ruvar något uråldrigt och fasansfullt. Det som börjar som ett spännande äventyr slutar som en obehaglig mardröm. Där en stank av förruttnelse, underliga melodier och krälande maskar följer henne. Vad är på riktigt och vad är en illusion? Den mysiga helgen hon har tänkt sig tillsammans med Emil blir snart ett minne blott. Nu börjar kampen för att överleva denna uråldriga ondska, men inte ens kärlek kan förhindra det som sker. Jonna måste nu till varje pris stoppa den varelse som bor i gruvan innan den tar sig ut. Men hur?

Wow, detta är en läsupplevelse ut över det vanliga. Det är första gången jag läser en bok av författaren. Men jag hoppas få möjlighet att läsa många fler. När jag fick boken i min hand tänkte jag att; - Oj, vilken vacker bok. Den ska bli mysig att läsa. Men trots det vackra yttre lurar sig något mörkt och hotfullt sig in bland sidorna och det är långt ifrån en vacker berättelse som rullar ut sig. I stället är boken fylld av krälande maskar och ond bråd död. För dem som tar sig in i gruvan kommer kanske inte ut levande. Boken är som sagt en riktigt spännande läsupplevelse om än lite obehaglig. Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan. Suveräna miljöbeskrivningar som gör att man nästan se och känna det som Jonna och Emil upplever. Jag kan varna för kalla kårar och rysningar medan ni läser. Även lite äckel känslor bjuder den här otroligt spännande boken på. Hur boken slutar? Ja, det slutet ser man inte komma. Efter att ha läst denna skräckfyllda berättelse vill jag bara läsa mer av Elina Kangas böcker. Det här obehagliga äventyret är briljant skrivet och får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

​"Och hur fick du det där?" Emil pekar på blåmärket på Jonnas underarm och hans axlar skälver av ett återhållet skratt. "Ramlade du på din vansinnesfärd ute i skogen under natten?"

​"Det var faktiskt inte natt", muttrar Jonna samtidigt som hon viker ihop en pizzaslice med handen för att den ska få plats i munnen. Hon ser misstroget på den, kan fortfarande känna besvikelsen och den smått illamående känslan som de förra bitarna framkallade men de får åtminstone magen att sluta ryta. Hon ångrar att hon berättade att hon trodde att någon var utanför bilen under gårkvällen, men Emil verkar åtminstone road av hennes påhitt.

​Emil höjer retsamt på ögonbrynet. "Jaså? Jag tyckte du precis sa att det var mörkt ute."

​"Det behöver inte betyda att det var natt", invänder Jonna, lyfter pizzabiten till munnen och tar ett bett. Håller tillbaka en grimas åt den blöta, jordiga smaken. Emil lägger huvudet på sned och ger henne en skeptisk blick. "Jag vet vad jag hörde", mumlar hon mellan tuggorna medan maten tycks svälla i munnen. "Jag är säker på att det var några i skogen."

​"Några?" Det skämtsamma uttrycket försvinner från Emils ansikte och han gnider händerna mot varandra. "Du vet att det är möjligt att det kanske är några som faktiskt följer efter dig?"

​Jonna sväljer ner maten och rynkar pannan. "Vad menar du?"

​"Du är trots allt en offentlig person, hur många följare har du på din Instagram ... Femtontusen?"

​"Kring sextontusen sjuhundra", säger Jonna.

​"Precis, och du publicerade faktiskt en bild härifrån och en del av informationsskylten var med. Det vore inte omöjligt att någon av dina följare känner igen den."

​"Och tar sig hit utan att säga något till mig?" ifrågasätter Jonna och utelämnar att de som var omkring henne sjöng. Sången framträder som på befallning i huvudet och sänder rysningar längs nacken. Hon lägger armarna i kors och trycker dem mot kroppen för att försöka driva bort kylan som förgrenar sig inombords.

Baksidetext;

​När urban explorer Jonna, och hennes trogna servicehund Bonnie, beger sig till den övergivna Krongruvan utanför Vetlanda för att utforska den en sista gång innan den fylls igen, anar hon inte vilket mörker som väntar henne.

​Det som börjar som ett äventyr för hennes sociala medier förvandlas snabbt till en mardröm. En stank av förruttnelse, underliga melodier och maskar som tycks leva ett eget liv möter henne och Jonna dras allt djupare in i gruvans grepp. Något uråldrigt och fasansfullt har vaknat, och det tänker inte släppa taget om henne.

​När hennes vän Emil anländer växer både känslorna mellan dem och hotet från gruvan. Men i takt med att gruvan avslöjar sina hemligheter, inser Jonna att inte ens kärlek kan skydda dem från det som döljer sig i mörkret.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skuggriket 1 - Nattkrigaren

"Skuggriket 1- Nattkrigaren" av Sabine Mickelsson utgiven av Seraf förlag. Bokrecension; Ända sedan Ella höll på att drunkna som barn, har hon kunnat se dem- skuggorna. Det har gjort att omgivningen trott att hon har en psykisk sjukdom och hon har åkt in och ut på psyket, under många år, för att prova ut nya mediciner. Men är verkligen Ella galen? Ella blir ännu en gång utskriven, med en ny medicin. Hon får bo hos sin gammelfaster, Sibylla, denna gången. Ella träffar av en tillfällighet Quinn, eller Bi som hans vänner kallar honom. Han är en av de som kommer från skuggriket, och när Ellas gammelfaster dör av en smitta som sprids på grund av Nattkrigaren Keilan, bestämmer Ella och Bi för att på något sätt stoppa honom. Vi får nu följa med Ella och Bi ner till Skuggriket, en annorlunda värld djupt nere i underjorden. Men gammelfaster har varnat Ella för skuggfolket, så kan Ella verkligen lita på Bi? Och vad händer när de kommer allt närmare varandra? Ska Ella och Bi lyckas hitta bevis för Keilans planer att förgifta jordborna och ta över tronen? Följ med på ett rafflande äventyr nere i underjorden- i skuggfolkets rike.

Denna värld som författaren har fabulerat ihop är magisk och spännande. Boken är välskriven och jag gillar att författaren har förmåga att sluta varje kapitel, så spännande, att man bara vill fortsätta att läsa nästa kapitel. Boken fångar mig från första sidan och har ett bra driv, så jag varnar för sträckläsning. Jag hade åtminstone svårt att lägga boken ifrån mig. Dessutom är författarens miljöbeskrivningar samt karaktärsbeskrivningar båda magiskt tillika vackert, samt målande beskrivna. Om denna platsen hade funnits hade jag gärna besökt den och alla spännande karaktärer. Jag hade velat se allt, och lära känna dem alla. Allt är inbakat i ett riktigt spännande äventyr och en kamp mellan det onda och det goda. Vi lär känna huvudpersonen, Ella. Hennes tankar och känslor presenteras på ett fint sätt. Vi bjuds in i hennes tankar om hur det kan  kännas, när man tror man är psykiskt sjuk. När andra säger att det man ser, inte finns i verkligheten, och hur skrämmande det kan kännas. För Ella ser ju skuggfolket klart och tydligt, även om ingen annan gör det. Även Ellas sorg över att förlorat dem hon älskar, är inbakat i berättelsen. Jag läser mer än gärna mer av författaren. Jag längtar redan efter fortsättningen på denna spännande fantasyroman. Denna fint förpackade bok får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20

Jag har inga ord för det jag ser, eller för vad jag känner. Sinnena bränner av alla intryck. Det är som att befinna sig inuti en bikupa, en jättelik grotta full av hål där hundratals tunnlar slutar i kopparröda balkonger och trappor i ett kaotiskt mönster, högt och lågt om vartannat. Den bortre väggen går inte att urskilja, om det ens finns någon. Horisonten är dold av ett gyllene dis. 

I mitten av grottan reser sig vad som måste vara kungens slott. Byggnaden är hög och bred, och tycks vara gjord av tvinnade trädrötter. Är det ett träd? Nej, det kan bäl ändå inte vara möjligt? Rötterna bildar sinnrika mönster, likt symbolerna på guldkarmen vid ytterporten: skuggorna, växter och djur. Mer kan jag inte urskilja på det här avståndet. 

Runtomkring slottet sträcker sig en brant sluttning full av olikstora etager, vissa bildar stadsdelar medan andra ser ut att vara trädgårdar och jag upptäcker åtminstone tre torg. Den största plattformen försvinner i fjärran och slutar i en jätteskugga.

"Vad är det där?" frågar jag och pekar. 

Bi kisar mot det mjuka ljuset.

"Vilket? Palatset?"

"Nej, till vänster."

"Det där", Bi lutar sig närmare så att jag omsluts av hans citrusdoft, "är Kopparormens temprlområde."

En kyrka? Ja, självklart måste det finnas någon typ av religion också bland skuggfolket, när vi människor har ett överflöd av sådana. Men jag vet inte om jag gillsr namnet. 

"Finns det ormar här?"

"Ja, men bara vid templet. Du behöver inte vara rädd". 

Jag sträcker på nacken. 

"Jag är inte rädd."

Jag är bara överväldigad. Hur kunde Sibylla bo här? Saknade hon aldrig solen, vinden, havet eller himlens oändlighet. Sent omsider förstår jag hur olika vi är, skuggfolk och jordfolk. Det är dom att landa på en annan planet. 

Jag böjer mig över räcket och Bis fingrar greppar min armbåge. 

"Akta så att du inte faller."

Men jag har inte tid gör hans varningar. Jag vill förstå. Se mer. Varför är allting kopparrött, alla byggnader, alla vägar, allt utom palatset? Varifrån kommer dofterna? Jag sluter ögonen. Syrligt äpple från trädgårdarna, blandade kryddor från torgen och en svag stank av avskräde från gränderna mellan husen. 

Baksidetext;

Efter att ha varit nära att drunkna som barn börjar Ella se skuggvarelser, vilket slutar med att hon hamnar på en psykiatrisk avdelning. När hon äntligen blir utskriven har hon ingen att ty sig till förutom sin gammelfaster.

Men det dröjer inte länge innan skuggorna dyker upp igen och Ella upptäcker att det finns en värld bortom hennes egen...En värld som hotar människornas existens.

När allt rasar samman omkring henne bestämmer sig Ella för att lämna gammelfasters gård och jaga rätt på den som ligger bakom allt elände. Men vem kan hon egentligen lita på i Skuggriket?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Jordgubbste & chokladdoppade maränger

"Jordgubbste & chokladdoppade maränger" av Ida Fryklund, utgiven av Seraf förlag. Bokrecension; Efter att Noras andra bok blev total sågad, har hon svårt att skriva på sin nya roman. Deadlinen närmar sig, men hon kan helt enkelt inte skriva det som förläggaren vill. En feelgood i samma anda som hennes debutroman, full av kärlek och romantik. När Nora åker ut på landet för att skriva en artikel om en ambulansman, får hon reda på att han hyr ut sin stuga över sommaren. Nora ser sin chans att komma ifrån stan och kanske få inspiration till sitt skrivande igen. Sagt och gjort. Väl på plats kan hon äntligen koppla av. Under en promenad i den fantastiska idyllen, träffar hon en äldre kvinna, som snabbt blir en ny vän. Med denna kvinna har hon givande och insiktsfulla samtal. Dessutom hittar hon en skadad katt som hon och hyresvärden Per hjälps åt att ta hand om. Saffran spinner sig rakt in i Nora och Pers hjärtan. Samtidigt som inspirationen sakta infinner sig, blir Nora mer och mer intresserad av Per. Men dessvärre tror hon varken på förhållanden eller kärleken längre. Allt hon trott på och önskat för dig själv, har visat sig vara en lögn. 

Den här boken är precis lika mysig som det vackra bokomslaget lovar. Den här ljuvliga karamellen andas sommar, när den är som bäst! Vi får oväntade möten med färgstarka personligheter, mysiga fikastunder, promenader i somrigt regnväder, grillkvällar, salta havsbad samt spirande kärlek i en och samma bok. Boken innehåller också ett uns av svärta. Kan det bli bättre? Denna feelgood pralin har verkligen allt och lite till. Jag tycker karaktärerna i boken är fint gestaltade, och jag tänker ofta att vilka fina vänner Nora har. Jag tycker man kan se den härliga somriga miljön framför sig, som författaren beskriver. Man kan även känna smaken av goda bakverk och god mat samt känna doften av hav. Jag blir helt enkelt lycklig av att läsa den här boken. Har ni inte läst den ännu, så missa den inte. Något som jag tycker man kan ta med sig från den här boken, är att det är viktigt att kunna förlåta för att kunna gå vidare. Och att få vara och uttrycka den man är. Jag tycker också att Ida som författare bara blir bättre och bättre. Denna fint förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Alla behöver muntras upp ibland

"Hur är det på landet då?" frågar Fabian.

Jag har kopplat mina trådlösa hörlurar till mobilen så att jag kan ha händerna fria under samtalet. 

"Det är bra", svarar jag och trycker igång spisplattan för att värma en kastrull med vatten. 

"Har du fått mycket skrivet då?" 

"Jag har bara varit här en dag. Snacka om att sätta press på mig, Fabian." 

"Förlåt. Jag vill bara vara stöttande." 

"Det vet jag" , stönar jag. "Det är bara jag som har ångest. Det kommer i stort sett inte ut någon text alls." 

"Du får låta det ta lite tid. Varva ner, gå på promenad och njut av miljön." 

"Ja, jag ska. Jag har knappt sett mig omkring här ännu så jag vet inte vad som finns i närheten." 

"Jag pratade precis med Emma och hon sa att hon skulle sms:a dig sedan." 

Trots att vi är bästa vänner så är jag, Fabian och Emma väldigt olika. Inte enbart eftersom Fabian tycker om att ringa titt som tätt när jag och Emma föredrar att skicka meddelanden. Vi lever också rätt skilda liv. Emma blev gravid strax efter att vi tog vår examen och har nu en son som är nästan sex år gammal. Hon är ensamstående och arbetar som reporter på lokal tv. 

"Jag sa till Emma att hon måste dejta på riktigt snart", fortsätter Fabian. "Hon har inte träffat någon sedan det-förbaskade-exet-som-vi-inte-nämner-vid-namn lämnade henne. Det måste vara över sex år sedan nu eftersom hon blev gravid med Adam då." 

Jag harklar mig högt. 

"Vadå?" frågar han. 

"Det har väl du inte heller gjort? Vad jag vet så har du inte dejtat någon seriöst så länge jag har känt dig." 

"Det har jag väl? Jag har träffat många." 

"Dejtat seriöst säger jag." 

"Nej, men det där är jag. Nu pratar vi om Emma." 

"Du får väl ta och muntra upp henne då." Jag kan inte låta bli att retas. 

Muntra upp Emma, är nämligen det som Fabian kallar det han gjorde när han och hon gick hem tillsammans för många år sedan. Det var första gången Emma var ute efter att hon slutat amma. Det var även det första tillfället som hon lämnat sin son en hel natt hos sin pappa. Något hon gjort allt hon kan för att undvika sedan dess. 

"Du vet likaväl som jag att det var den hemska dumpningen som Emma gick igenom som var orsaken till det där. Plus det ivriga tequilarace som både Emma och jag deltagit i." 

"Jag skojar bara med dig." 

"Ha, ha, ha. När får jag komma på besök?" 

"Vi får se." 

"Du fattar väl att jag inte klarar en hel månad utan att träffas." 

"Jag vet. Vi får ordna något. Men det blir lite längre fram, först måste jag komma igång med skrivandet." 

Baksidestext;

Efter att författaren Noras senaste roman mött stark kritik känner hon sig nere och vilsen. Förlaget vill att hon ska återfinna den hoppfulla känslan från sin första bok, fylld av romantik och glädje. Men hur kan Nora skriva om något när hon inte längre tror på den eviga kärleken och lyckliga slut? 

När en oväntad händelse leder henne till landsbygden och ambulans mannen Per, öppnas en ny värld av möjligheter. Nora kastas in i den idylliska tillvaron där hon möter en färgsprakande skara människor och katten Saffran. Genom deras sällskap och livsinsikter börjar Nora omvärdera sin syn på kärlek, vänskap och livet självt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Rovmärkt

"Rovmärkt" av Lovisa Wistrand utgiven av Seraf förlag. I denna berättelsen befinner vi oss i en dystopisk framtid, där djuren bär på en smitta. Smittan gör att den som blir biten av ett djur blir en var - det vill säga en hamnskiftare. Staden omges av en mur, för att hålla djuren, och smittan borta. När Etara är på andra sidan muren, och letar efter en medicin till sin pappa, blir hon biten av en vildkatt. Etara börjar snart förvandlas till en varkatt. Det innebär döden om hon stannar kvar i Sverige, Nordia. Hon beger sig därför till Afrika. Där ska hon söka hjälp att hantera sitt skiftande, och dessutom finns det flera typer av varer där. Hon blir dock tillfångatagen av varjägare, men lyckas fly. Tsaro, en vargeopard lovar motvilligt att hjälpa henne. Han tar med henne till sin flock, av både varer och äkta geoparder, som lever tillsammans. Etara lär sig mer och mer om att vara en var, och samtidigt blir hon förälskad i den stiliga, men irriterande Tsaro. Dock är varjägarna snart dem på spåren, och Etara blir tillfångatagen. Hon hamnar på en forskningsanläggning där man börjar ta prover på henne, och de tvingar henne även att slåss mot andra djur. Snart upptäcker Etara att hon är något mer än bara en vanlig var. Hon vill så fort hon kan fly från anläggningen, för att ta sig tillbaka till sin flock - och Tsaro. 

Vi får följa Etaras rafflande äventyr genom Afrikas savanner och djungler. Som vanligt är den kvinnliga huvudpersonen, en väldigt stark kvinna, som vet vad hon vill. Farorna lurar över allt, och Etara måste ta till all sin list, för att överleva det mycket hårda klimatet, där man inte vet vem som är vän eller fiende. Detta är inte den första boken jag läser av författaren, och inte heller den sista. Jag längtar nämligen redan till nästa bok av författaren. Jag beundrar hur Lovisa alltid lyckas få sina böcker så spännande och trovärdiga. Miljöbeskrivningar och karaktärer är så fint återgivna, och jag gillar alla små detaljer, som gör det lilla extra till handlingen. Det kan t ex vara hur saker luktar eller ser ut, eller att det droppar från pälsen, hur det känns att skifta hamn från människa till katt mm. Jag gillar också Etaras rappa och lite kaxiga sätt. Jag gillar att kärleksrelationen utvecklas, sakta men säkert, mellan de två till synes ovilliga huvudkaraktärerna. Jag skulle gärna läst en fortsättning på denna boken. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

HÄR KAN JAG INTE STANNA

"Varkatt!" 

"Vem är du?" Jag pressar mig mot den knöliga trädstammen och förbannar gryningsljuset som färgar himlen i gult och lila. Jag har sovit hela natten. Jag kunde ha blivit uppäten, infångad eller... Vem är det som pratar med mig? 

I den svala morgondimman framträder en ful varelse. Jag har aldrig sett någonting raggigare. Avlång och beigefärgad betraktar den mig. Kroppen drunknar i päls, fuktig av nattens regn, och runt ögonen är den svart som på en tvättbjörn. Frambenen hänger i luften. Ett djur. Men kan den prata? 

Huttrande försöker jag få hjärnan att vakna. Marken är våt, liksom grässtråna som kittlar tassarna. Jag fryser ända in i musklerna. Och törsten! Utan att vika blicken från den främmande varelsen som jag vagt känner igen från djurböckerna, slickar jag upp vattnet som hamnar mitt emellan två rötter. 

Hela savannen luktar vattenfylld jord. 

Djuret kommer närmare och bryr sig inte om att mitt kroppsspråk fullkomligen skriker åt den att ge sig av. Samtidigt ser den faschinerat på mig, som om min hud vore grön och fylld av piggar. "Du är en var." 

Rösten är hes och pipig. Hur kan jag höra den? Egentligen är det mest ett djuriskt väsande som översätts i huvudet och blir till ord och meningar. Jag fortsätter att pressa mig mot trädet, plågsamt klarvaken. Darrar. Det droppar vatten från min mörka päls. 

"Du är en var", fortsätter djuret. "Jag ser det i dina ögon." 

"Vem är du?" Ett försiktigt jamande är allt som lämnar strupen, men djuret verkar förstå mig lika bra som jag förstår...honom? Rösten låter som en hanes.

"Icko, heter jag. Som du ser är jag gör tillfället i surikathamn, men jag är en var liksom du." Han skuttar fram på alla fyra och stannar bara en decimeter från mina framtassarna. Lukten av tufsig, blöt päls sipprar in i nosen. "Säg mig ditt namn." 

"Vad ska du med det till?" 

"Jag är ingen fiende, du kan berätta för mig." 

"Inte för att jag litar på dig ett dugg, men jag heter Etaras. Helst skulle jag vilja att du gick här ifrån. Att jag kan höra dig..."

"Inte konstigt alls. Du måste vara ny." När jag inte svarar fortsätter han: "Du är inte van vid savannen, eller hur?" 

Jag kurar ihop mig för att hålla värmen och gömmer ansiktet mellan tassarna. Jag vet att jag måste vidare, men jag orkar inte. Kanske har jag några timmar på mig innan morgonen är här med fullkraft. Gryningsljuset är mer som svaga slöjor på himlen, medan gräset fortfarande är kallt och vått. 

"Nej", mumlar jag utan att se på surikaten. "Kan du bara gå? Jag klarar mig." 

"Vad gör du här?" 

"Gå, sa jag!" 

Baksidestext;

ETARA LEVER I EN INSTÄNGD VÄRLD. Utanför murarna härjar smittan och de förbjudna djur som bär på den. Men när Etaras papoa blir sjuk tvingas hon ta sig ut i jakt på medicin, en jakt som slutar i katastrof. Hon blir biten av en vildkatt som kan vara smittad. Och hennes kropp förändras. 

Medveten om den dödsdom som väntar lämnar Etara sitt hem för att söka sig till Afrikas savann, där hon får veta vad hon blivit: en var, en människa som Jan omvandla sig till djur. 

Geoparden Tsaro tar henne under sina motvilliga vingar och lovar att träna henne. Men varjägare patrullerar savannen och så fort Etara sätter sin fot på Afrikas torra mark blir ingenting sig likt igen.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kärlek på ön

"Kärlek på ön" av Anna Winther utgiven av Seraf förlag. När Sandra återvänder från sin semester, får hon besked att hennes lägenhet måste renoveras efter en vattenskada. Sanna hyr lägenheten hon bor i av sitt ex Dan. Hon får tillfälligt bo i sin mormors gäststuga, på en ö ute i Stockholms skärgård, medan hon letar efter ett nytt boende. På jobbet har hon bekymmer med sin lynnige chef och byråns krångligaste kund. Markus har precis tagit hand om dödsboet efter sin nyligen avlidna mamma. Vem hans pappa är vet han inte. Markus planerar att bosätta sig uppe i Norrland, nära sin bästa vän och hans familj. Han tar ett sista uppdrag på ön där Sanna tillfälligt bor. På ön kommer han över uppgifter som kan kasta ett ljus över vem hans pappa är. Sanna och Markus träffas och fattar tycke för varandra, men Markus vill inte inleda något förhållande när han ska flytta in om kort. Det finns också frågetecken kring hans ursprung som han inte kan ignorera. Kan det ändå bli dom två trots allt? 

Wow, detta är författarens debutroman, och den är så bra! Vilken mysig läsupplevelse detta blev! Det är en perfekt bok om man vill läsa något lättsmält och fint. Jag gillar de båda huvudkaraktärerna jätte mycket, men också den lilla gulliga hunden Larsson. Hans upptåg gör det lilla extra till berättelsen. Miljön är väldigt fint återgiven och målande, och den fina känslan av gemenskap som finns på ön är magisk, vilket gör att man önskar att man var med där i handlingen. Jag gillar verkligen den speciella relationen mellan Sanna och hennes mormor. Alla borde ha en sådan fin relation. Exet Dan då? Nä, jag vet inte riktigt vad han sysslar med... Varför vägrar han släppa taget om Sanna när han ändå gått vidare? Ja, boken innehåller allt en riktigt bra feelgood ska ha, som spirande förälskelse, missförstånd samt lite svärta. Jag gillar också att man får läsa sms konversationen mellan de båda huvudkaraktärerna. Jag tyckte väldigt mycket om det fina bokomslaget också. Jag ser fram emot att få läsa mer av författaren. Denna ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Med ett djupt andetag lät hon axlarna sjunka ned när hon klev iland på ön. Marianne skulle komma ut till ön tidigast kvällen därpå, så Sandra hade jobbat över då hon hade garanterad arbetsro och därför fått stressa för att hinna med sista färjan ut till ön. Björn hade åkt tillbaka till Gunilla i stan och Sandra behövde därför komma ut för att ta hand om Larsson. Hon hade inte förvarnat sin chef om att hon skulle bli sen till jobbet nästa dag för andra gången den här veckan. Inte heller att ett husdjur skulle göra henne sällskap till kontoret. Det får bli som det blir, tänkte hon. 

Hon var ändå den som bäst kunde hantera Christer trots tårarna på senaste mötet, så något borde hon ändå vara värd för Julia. Om inte, och hon skulle bli avskedad, så...fick det sälla sig till resten av eländet i hennes liv just nu. Hon orkade inte tänka på det mer ikväll. 

Larsson rusade ned från övervåningen och kastade sig i famnen på henne när hon klev in genom dörren, överlycklig att han inte blivit övergiven för alltid. Hon kopplade honom och han knappt få igen dörren bakom sig då han nästan drog omkull henne på väg ut på tomten. Väl utanför grinden tog han backen med mot bryggan i slalom, han for med nosen tätt intill marken kors och tvärs över vägen. Att han aldrig slår i nosen mot något i den farten, tänkte hon. Måste ju finnas någon inbyggd radar eller något som varnade för uppkomma hinder. Han var ett sådant glädjepiller för dem alla, det gick inte att vara deppig i långa stunder med honom i närheten. Hon förstod precis varför hundar användes i terapeutiskt syfte på fängelser till exempel. Ett enkelt sätt att få tjuven att bli snäll och trevlig, tänkte hon. När han blivit av med större delen av sin överskottsenergi vände de tillbaka uppför backen i en betydligt lugnare takt. Det surrade till i fickan och hon plockade fram mobilen. Ett meddelande från Markus. 

Baksidestext;

Sandra lever ensam i sin ex-pojkväns mammas lägenhet mitt i centrala Stockholm. På reklambyrån hunsas hon av sin lynniga chef och byråns krångligaste kund. När en akut vattenläcka tvingar henne att bosätta sig i sin mormors skruttiga gäststuga känns livet hopplöst. Men kanske är några veckor på en ö i skärgården med glesa färjegörbindelser och pålitligt bredband precis vad hon behöver. 

Markus har precis tagit sig igenom alla praktiska bestyr efter sin mammas för tidiga bortgång. Hemligheten om vem hans pappa är följde med modern i graven. Ensam planerar han sitt liv i Norrland nära sin närmsta vän med familj. Men innan flytten tar han ett sista uppdrag som snickare på en ö i skärgården, något som får större mening än han trott. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Grevinnan

"Grevinnan" av Gabriella P. Kjellen utgiven av Seraf förlag. När det visar sig att Signe inte kan ge sin make några arvingar, blir hon brutalt mördad av honom. Innan livet rinner ur henne, får hon ett erbjudande om ett helt annat liv. Ett liv i mörker, som ett nattens barn. Hon ser sin chans till ett nytt liv och tackar ja. Som nyfödd vampyr måste hennes kropp först återfå sin styrka, men tanken på hämd, finns också inom henne. Hon måste också lära sig att hantera sina nya förmågor tillika sin törst efter blod. Hennes skapare, Beata, visar Signe hennes nya värld. Dock kan inte Signe acceptera ett liv i skuggorna. Det är dags för hämd. Dessutom vill hon förändra ett och ett annat som hon inte kan acceptera i sitt nya liv, samtidigt som kärleken till hennes skapare växer sig allt större. 

Åh, vad jag önskar att denna snyggt förpackade bok varade lite, lite längre. Jag gillar Grevinnan Signe, och hennes vampyr värld, och jag hade gärna fortsatt att läsa lite till. Jag tycker att det är spännande att följa Signes nya liv som nyfödd vampyr. Även de tillbaka blickar vi får, hur hon hade det innan hon blev vampyr, tillför det lilla extra till historien. Hennes nya förmågor, tillika tankar och känslor, beskrivs på ett bra sätt. Jag gillar att både språk och de miljöbeskrivningar som finns, gör, att det känns som att jag har gjort en tidsresa till 1600-talets Uppsala. Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. När fortsättningen kommer vill jag dessutom gärna läsa den. Denna ljuvliga kortroman har allt, och lite till! Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

3

Domkyrkan tornade upp sig mot natthimlen och Signe följde dess två torn med blicken. Hon hade alltid tyckt att kyrkan var vacker att se på, men ändå kändes det fel när Beata nu ville leda henne in i den. Var det verkligen den säkra plats hon talat om? Varelser som dem skulle inte ens kunna beträda helig mark, åtminstone enligt de sägner hon hört. Men trots det stod de nu framför kyrkans portar. 

"Tro mig ers nåd, ingen söker efter nattens barn i Guds hus", sa Beata, som om hon läst hennes tankar. 

Signe nickade tveksamt innan hon följde efter sin jungfru in genom kyrkans portar. När de slagit igen bakom dem fortsatte de vidare längs kyrkgången. Lokalen var nedsläckt och ljudet av Beatas skor klappade mot stengolvet. Först då insåg Signe att hon inte bar några skor alls, ändå hade hon inte känt av vinterkylan utanför. 

Ju längre in i kyrkans inre de kom, desto mer ljud sipprade fram. Lågmälda röstersom samtalade och dryckesglas som slogs mot varandra. En doft nådde Signes näsborrar och hon andades häftigt in. Aldrig hade hon känt något så ljuvligt, något så berusande. Benen vek sig under henne och hon fick stödja sig mot en kyrkbänk för att inte falla. Vad var det för doft? Ju närmare de kom, ju mer verkade det påverka henne. Hela kroppen skrek efter vad det nu var som lockade henne till sig. Ett gutturalt ljud steg ur hennes strupe och tungan kändes torr som sand. 

Baksidestext;

Redan när knivseggen blänker i stearinljusets sken, innan blodet börjar rinna och färga lakanet rött vet Signe att det är över. Livet. Hon har vetat det länge. Sett det i sin makes ögon som förvrängd av vrede och hat. 

I sista stund blir hon erbjuden ett nytt liv. Ett liv hon aldrig skulle ha accepterat men som nu blir hennes enda chans. 

Hon vaknar upp till ett Uppsala olikt det hon vuxit upp i och med känslor så starka att de inte går att förtränga. Hämd men också något annat. En hetta hon länge försökt ignorera men som nu kommer upp till ytan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Insnöad

"Insnöad" av Anna Granberg, utgiven av Seraf förlag. Ellies liv har plötsligt rasat samman. Hon flyr till familjens fritidshus i Härjedalen, för att få ett miljöombyte. Dock känner Ellie att hon är tvungen att undvika grannen, barndoms kamraten Mattias, som hon slutade ha kontakt med för femton år sedan. Föräldrarna blev ovänner med varandra, av någon okänd anledning, och det påverkade även de bästa vännerna. Men när julen står för dörren, och Ellie snart är på väg att åka tillbaka till Stockholm, råkar de på varandra helt plötsligt. Mattias har inte haft en aning om att Ellie bott i huset i flera månader. En oväntad snöstorm och att vägen inte går att ploga, gör så att Ellie inte kan åka hem. Ellie blir inbjuden av Mattias att fira jul hos honom, då hans familj ändå inte kan komma av samma anledning. De är nu tvungna att prata om vad som egentligen hände den där dagen för femton år sedan då de tvingades att sluta umgås. Ska allt återgå till det normala efter julafton, eller ska deras förhållande utvecklas till något nytt? 

Detta är den första fristående boken i trilogin Frosthjärtan. Jag har inte läst något av författaren förut, men jag läser gärna mer av henne. Jag gillade verkligen utsidan på denna vackert designade bok. Denna härliga och varma feelgood roman, med jultema, var väldigt lättläst och underhållande. Under julen kan det ske mirakel, där två före detta bästa vänner, kan hitta tillbaka till varandra igen, tack vare en snöstorm och brist på personal. Jag gillar hur författaren gestaltar de båda huvudkaraktärerna, och hur hon får mig att längta efter varma bastubad, norrsken och gnistrande snö, samt doften av glögg och pepparkakor. Väldigt fina och målande miljöbeskrivningar! Jag gillar hur kärleken utvecklas mellan de två vännerna på ett fin sätt. Jag kan verkligen rekommendera denna ljuvligt romantiska julpralin. Läs den! Boken passar fint ihop med en god kopp varm choklad i bästa soffhörnan. Kryp in under en varm och go filt, läs och njut! Denna boken ger julfeeling deluxe och får av mig ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

9

Mattias betraktade Ellie som blivit sittande med frånvarande blick och gaffeln halvvägs till munnen.

"Smakar köttbullarna bra? Det är älgfärs. Frysboxen är full med älgkött efter jakten. Jag brukar inte krydda dem på det här sättet i vanliga fall, men de är till julbordet."

Ellies blick fick fokus igen och hon stoppade in tuggan i munnen med en nickning. 

" Jättegoda! Du är bra på att laga mat. "

Mattias ryckte på axlarna."Jag har övat mycket. Jag får ju laga all mat själv." 

Han ville slå sig själv i pannan. Varför sa han så? Som om han bara måste få tala om för henne att han är singel, och singel sedan länge till råga på allt. För att släta över började han småprata om annat, älgjakten och sitt favoritrecept på tjälknul. Han berättade att han skjutit älgen själv på sin egen mark. Varje höst satt han med bröderna och pappan på passet. Det var en av årets bästa stunder. Mattias hade alltid gillat lugnet och tystnaden i skogen, den fylliga doften av fuktig mossa, de vackra färgerna, den magiska höstdimman och att se hundarna arbeta. Dessutom var Fredrik tvungen att hålla sig nykter för att ha en chans att träffa när han fick en kalv på kornet, så även han höll sig lugn och började inte tjafsa. Kaffet smakade aldrig så bra som det kokkaffe deras pappa brukade laga över öppen eld i skogen om hösten. 

Kanske gick Ellie på hans fint. Åtminstone verkade hon inte ha lagt märke till att det kunde ha funnits något mellan raderna. I stället drack hon njutningsfullt med slutna ögon, fällde en kommentar om att den här efterlängtade koppen nog ändå slog kokkaffe och frågade sedan vilka han skulle fira jul med. När han berättade att hela familjen skulle komma hit såg hon så ledsen ut att han ville lägga armarna om henne och trösta henne. 

"Jag har inte träffat min familj på flera månader. Jag hade sett så mycket fram emot att åka hem nu till jul! Men nu kanske det inte blir någon jul alls..." 

Mattias ryckte till som om hon hade slagit honom. Hade hon verkligen sagt flera månader? Hade hon bott här bara några hundra meter bort-i flera månader, utan att han vetat om det? 

Baksidestext;

När Ellies liv rasar samman känner hon att hon behöver ett miljöombyte. Hon flyr till familjens fritidshus i Härjedalen för att finna lugnet, men är noga med att undvika grannen helt under tiden hon är där. När julen står för dörren börjar hon äntligen känna sig som sig själv. Tills en dag dåhon möter Mattias igen.

Mattias valde att bo kvar i sitt barndomshem när hanns föräldrar flyttade till Östersund. Han trivs allra bäst själv och i fritidsområdet är det sällan någon under lågsäsongen. Men så stöter han ihop med Ellie från grannhuset. Vännen han aldrig kunnat glömma. Mattias vet inte vad som fick deras familjer att sluta prata med varandra när de var yngre, varför hon aldrig hörde av sig till honom igen.

Medan Mattias förbereder inför julfirande med släkten är Ellie fast besluten att åka tillbaka till Stockholm. De har inte träffats på femton år och kommer förmodligen aldrig att ses igen. 

Men ett oväntat snöfall tvingar dem åter samman.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Havsfödd

"Havsfödd" av Lovisa Wistrand utgiven av Seraf förlag. Liandras mormor säger att det vilar en förbannelse över kvinnorna i släkten. Många kvinnor har drunknat, och Liandra får absolut inte bada i havet. Mormor är rädd att Liandra också ska drunkna, om hon går i närheten av havet. I denna boken får vi lära känna Liandra och Nataniel. De är barndomskamrater, men något gjorde att de kom ifrån varandra. Nu möts de igen, då klassen ska ge sig ut på havet under en skolutflykt. Men något går fel och båten sjunker. När Liandra vaknar, är hon inte längre människa, utan sjöjungfru. Hon sörjer sin döda kamrat, Nataniel, som hon älskar. Hon blir förd till en undervattenstad av två andra sjöjungfrur. Men ondskefulla varelser vill ta över staden, och kaos utbryter. Då får hon syn på Nataniel, som trots allt överlevt, och blivit förvandlad till en av fiendena. Liandra följer med en grupp andra överlevande sjöjungfrur, för att försöka hitta ett speciellt halsband, som sägs ge bäraren stor kraft. Det lilla gänget råkar ut för många och oväntade prövningar på färden. Tiden är knapp. Ska Liandras lilla grupp av sjöjungfrur, eller fienden hinna före med att hitta den värdefulla artifekten?

Wow, i denna spännande fantasy, får vi följa med Lovisa ner i en magisk, och spännande undervattenvärld. Jag gillar alltid Lovisas böcker, och denna boken var inget undantag. Hennes böcker är alltid så speciella och bra. Och jag älskar verkligen hennes unika sätt att skriva, samt den underton av humor som alltid finns, trots det lite mörka inslagen. Boken är välskriven och handlingen känns trovärdig. Handlingen är fartfylld och det händer mycket i boken. Jag blir så imponerad av hur hon lyckas beskriva sin undervattensvärld så bra och målande. Hennes undervattenvärld känns både tilltalande och vacker, även om det såklart ryms lite skrämmande varelser också. Jag gillar den spännande handlingen och den vackra kärlekshistorian mellan Liandra och Nataniel. Jag önskar verkligen att Lovisa skriver en fortsättning på denna boken, för jag vill gärna se hur det går för Liandra och Nataniel. Jag undrar så, vad som händer sedan? Kan varmt rekommendera denna fantasy. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

21

Jag gortsätter framåt för att inte tappa fart, men hejdar mig en aning. Var det någon ur sällskapet som skrek? Har jag kommit så långt bort från dem? 

Späckhuggarna blir som galna - nu tänker de verkligen dra iväg. En stor del av mig vill vända om och kontrollera att de andra mår bra, men då förlorar jag chansen att tämja den späckhuggare jag vill ha. Jag är så nära, den får inte glida undan. Vattnet förvränger nog avståndet, för det känns som om den bara är några meter bort. Bara lite till, sedan tänjer jag den och simmar tillbaka till de andra. Lite, lite till.

Fler skrik, närmare nu. Jag motstår iimpulsen att se mig över axeln, rädd för vad jag kommer att få se. En späckhuggare tjuter längre bak. Blir den attackerad? Tänk om jag ska vända om ändå? Sällskapet är viktigast. 

Jag tappar fart, redo att ge upp - men blir brutalt knuffad av en späckhuggare. Aj! Jag slungas åt sidan, in i nästa djur, och tappar andan av den hårda smällen. Ont i revbenen. Jag är mitt i flocken och ser ingen ände. Svart och vitt överallt. Enda vägen är framåt och slutföra det jag påbörjat. Jag skyndar mig. Gör allt för att inte bli knuffad igen. Ögonen svider av strömmarna och kroppen värker, jag vet att jag simmar gör snabbt, men nu...Jag är verkligen nära...Jag sträcker ut högra armen mot ledarens mörka, breda stjärtfenor. Samtidigt skjuter jag ifrån allt jag kan. 

Och jag når!

En hand, två, och nu håller jag mig fast som en ryttare på en vildhäst. Späckhuggaren skriar och slänger sig åt sidan. Den kastar sig hit och dit, snurrar och störtdyker för att sedan stiga igen. Händerna glider på det hala skinnet, men jag borrar in naglarna som klor. Det är fel, egentligen ska jag hålla i ryggfenan. Hur ska jag avancera uppåt. Jag vet att jag borde bry mig om skriken, men nu kan jag bara fokusera på det här. 

Tänk, Liandra, tänk!

Jag försöker slappna av. Lugnet fyller mig och jag smeker späckhuggare med ena handen. Försiktigt, försiktigt, för att visa att jag inte vill något illa. Det får motsatt effekt. Den vänder på den gigantiska kroppen och försöker hugga mig i fenan, men når inte. Nosen glänser och tänderna ser vassa ut. Kanske är det här min chans. Medan den är så fokuserad på att få av mig släpper jag greppet, simmar längs ryggen och...Där! Jag får tag i den stadiga ryggfenan. Segerkänslorna pilar igenom mig. Det är inte över, men jag känner mig euforisk. 

Djuret skakar som om en jordbävning byggs upp under skinnet. Jag håller mig fast så hårt jag kan, redo för urladdningen som med all säkerhet är på väg. Nu har jag gjort den vansinnig. Vad kommer den att göra med mig om jag kastas av? Äta mig? Slita mig i stycken? 

 

Baksidestext;

"Om du sätter din fot i havet kommer du att dö."

Lindras mormor är övertygad om att det vilar en förbannelse över kvinnorna i deras släktled och gör allt för att hon inte ska drunkna. Men Liandra dras ändå till havet. Snart slukas hon av djupet tillsammans med Nataniel, barndomsvännen som övergav henne.

Istället för att dö vaknar Liandra upp till en värld helt olik den på land. Hon har blivit förd till en undervattensstad, där friden emellertid blir kortvarig. Staden attackeras av monstruösa varelser och i kaoset ser hon Nataniel med fienden. Han överlevde och är en av dem. 

Nu måste Liandra och hennes allierade söka upp en mytomspunnen artifekt som sägs ge bäraren kraften att rädda havet från all ondska, men vad händer med personen som tvingas bära den?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Varma vindar & ljuva kyssar

"Varma vindar & ljuva kyssar" av C N Persson utgiven av Seraf förlag. Detta är den andra och fristående delen i den romantiska feelgoodserien-Campingsviten. Nicoles mamma har tjatat i flera veckor på att Nicole ska komma och hälsa på föräldrarna i husbilen. De har ställt upp sin husbil på Bergströms camping, i närheten där Nicole bor. Nicole träffar sin förälskelse från högstadiet, Oskar, i campingens lilla butik, under besöket. Oskar och hans syster har nyligen tagit över campingen från föräldrarna. Oskar har tänkt jobba dygnet runt för att få campingen att blomstra. Nicole upptäcker att hon fortfarande har känslor för Oskar, som tydligen legat i dvala. Nicole får Oskar att inse att han borde njuta lite mer av sommaren, och inte bara arbeta. Ju mer Nicole och Oskar träffas, ju mer känner Oskar att han har kommit över sitt förhållande med exet. Kan möjligen Oskar och Nicole ha en framtid tillsammans?

Detta är den andra delen i serien. Jag har inte läst den första delen tyvärr. Vill man läsa något som bara är mysigt och lättsmält, är denna feelgoodroman perfekt. Boken är lätt att komma in i, och är precis så härlig och romantisk, som det fina bokomslaget antyder. Boken innehåller så väl en mysig och härligt somrig miljö, så väl som två helt underbara huvudkaraktärer, och en helt oemotståndligt gullig liten hund. Den innehåller också en viss svärta. Den tar upp ensamhet, mobbing och otrohet. Författaren lyckas göra karaktärerna levande, och deras tankar och känslor känns äkta och relevanta. Det är härligt att få följa deras spirande förälskelse genom sidorna. Nu när sommaren har regnat bort, är boken en perfekt läsning, för att minnas hur sommaren egentligen borde vara. Denna feelgood pärla är väl läsvärd, och får av mig ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 7

Dagen med Cupcake visade sig vara betydligt roligare än vad Oskar räknat med. Hunden är inte bara väluppfostrad, utan har även lyckats charma alla damerna. Till och med som kommit in för att beklaga sig över någon av hans nymodigheter. Det räckte att Cupcake tittade fram, så smälte deras hjärtan.

Det plingar i dörrklockan och Oskar klistrar på sitt vanliga serviceinriktade leende, innan han reser sig från stolen. Stamgästen Siv är tillbaka, trots att hon varit där bara en halvtimme tidigare för att köpa kaffe och ett par paket kakor.

"Var har du den lilla sötnosen?" frågar damen utan att ens se åt Oskars håll, blicken irrar runt istället längs med golvet bakom disken. 

"Åh, hon ligger på kontoret. Det har varit mycket för henne idag, tror jag, för hon sover som en stock."

"Kära hjärtanes, det kan jag förstå. Kommer hon att vara med dig här i flera dagar? I morgon kanske?" Siv försöker se in på kontoret, men kan inte få syn på hunden därifrån. 

"Nej, hennes matte kommer faktiskt för att hämta henne när som helst." Oskar kikar i riktning mot platsen där hunden sover och blir förvånad över att tanken på att Cupcake snart ska hämtas får honom att redan sakna henne. "Det var bara en tillfällig visit det här."

Baksidestext;

Nicoles mamma har i veckor tjatat om att hon ska komma och hälsa på dem i husbilen. Motvilligt låter hon sig övertalas, men allt förändras när hon möter Oskar bakom disken i campingens lilla butik. Killen hon var hemligt kär i under hela högstadiet, men var för blyg för att prata med. Kanske är det här ett tecken på att hon ska våga ta chansen, nu när den ges. 

Oskar har tillsammans med sin syster precis tagit över Bergströms camping från sina föräldrar. Han vill göra allt för att campingen ska blomstra och visa att föräldrarna fattat rätt beslut, om det så kräver att jobba dygnet runt. Men när den gamla klasskamraten Nicole en dag kommer in i butiken förändras hans fokus. Hon får honom att inse att han borde njuta av sommaren, snarare än att arbeta bort den. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Blodsskymning

"Blodsskymning" av Lovisa Wistrand, utgiven av Seraf förlag. Kialas mor tog makten över Sverige och satte alla män i arbetsläger, fängelser och reproduktionscenter. Resten avrättades. Kiala ska ta över efter sin mor i framtiden. Men hon håller dock inte med sin mor om allt. Och hon saknar sin pappa mycket. En dag när hon är ute för att ta hand om en skadad fågel, träffar hon en skottskadad man. Hon presenterar sig som Ria och påstår att hon är en tjänare. Sulvain berättar att han rymt från ett fängelse och tillhör motståndet. Hon hjälper honom med sin skottskada, och säger att hon ska återkomma. Miljöförändringar gör vädret nyckfullt, så det blir svårt, men hon lyckas sätta honom i säkerhet för stunden. När Sylvain kidnappar henne senare, i tron om att hon är lika ond som sin mor, får Kiara försöka bevisa för honom, och de andra i motståndet, att hon inte alls är som henne. Tillslut hamnar de i Blodsskymning, vilket är ett spel ingen tar sig levande ur. Hur ska det gå för Kaila och Sylvain?

Lovisa har gjort det igen. Wow, detta är en otroligt spännande dystopi om ett framtida Sverige, som tagits över av ett feministiskt parti. I den förra tillvaron vågade inte kvinnor gå ut efter mörkrets inbrott, då de var rädda för att bli misshandlade och våldtagna av männen. Ny styr kvinnorna Sverige, men har det blivit bättre för det? Nej, det nya Sverige är minst lika hemsk som det gamla. Lovisa målar ut en hård värld som  förfaller, med bitvis svåra väderförhållanden och många pandemier. Även människorna har blivit hårda och kalla. Som vanligt är Lovisas huvudkaraktär en stark kvinna och de båda ungdommarna utvecklar en fin kärlek mellan varandra trots allt. Ja, jag älskar Lovisas språk som vanligt också. Jag kan nog säga att jag inte tänker rösta på något feministiskt parti i framtiden, efter att ha läst denna. Det är nog bra med ett jämnlikt samhälle i alla fall. Trots att allt är fiktion lyckas Lovisa göra det hela trovärdigt. Denna spännande framtidssaga får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14

Sylvain 

Sylvain har aldrig varit så kall i hela sitt liv, inte ens i helveteslägret i Gottsunda. Vädret ör så askans oförutsägbart. Fy fan för det. Numera brukar september bjuda på hetta och en långdragen sensommar, men självklart inte det här året. Inte när han verkligen behöver det. 

Han kurar ihop sig till en boll och ber till högre makter. Ruinerna rör sig omkring honom, som om de har blivit ett levande väsen, men han är fast. 

Om han flyr är han död. 

Att stanna är hans enda chans till överlevnad, för när han är så skadad som nu kan han inte irra runt på gatorna. Till och med fågeln har gett sig av. Kanske är den återställd, men den har å andra sidan rätt att vistas där ute. Det har inte Sylvain.

I hålan vet han knappt om det är dag eller natt. Det enda han vet med säkerhet att det har gått många, många timmar och att Ria inte har återvänt. Har hon övergivit honom? Det är sorgligt att han bryr sig. Innan hon dök upp var han fast besluten att klara sig själv, men hon gjorde honom plågsamt medveten om sin situation. Och så fick han smak på maten och vattnet. Vilket himmelskt vatten det var. Han sträcker sig efter metallflaskan, fumlar i mörkret men finner den tillslut. Det klirrar när naglarna möterutsidan. Han för flaskan till munnen och gapar stort, men inte en droppe landar på tungan. 

Munsåren svider och läpparna spricker.

Ute dånar ovädret. Det jobbar fortfarande upp styrka. Någonstans hör han hur något rasar. Han skyddar huvudet och blundar.

Baksidestext;

I ARENAN SKA ALLA DÖ

År 2083 har kvinnorna tagit makten och ett radikalt feministiskt parti styr Sverige. Alka pojkar och män har stängts in i arbetsläger, fängelser och reproduktionscenter.

Diktatorn dotter Kiala utbildas till att bli moderns efterträdare, men när hon hittar en skadad man ställs allt på ända. Vem är han? Vad har han gjort? Och vågar hon hjälpa honom? 

Sylvain arbetar för motståndsrörelsen. Hans uppdrag diktatorn dotter och utpressning ledningen. Men Kiala är inte som han trodde. Allt går fel och snart kastas de in i ett farligt spel som ingen kan vinna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Julpusslet

"Julpusslet" av Caroline Twamley utgiven av Seraf förlag. Detta är författarens sjunde bok. Alicia som arbetar som mäklare, ska åka till sin pappas stuga för att värdera den inför en framtida försäljning. Pappan vill inte ha den kvar. Han är trött på hyresgäster som flyttar in och ut. Alicia bestämmer sig också för att fira jul och nyår i den lilla stugan, då hon inte vill fira jul med föräldrarnas nya familjer. Kort efter hon kommit till stugan får hon kontakt med skogsbonden Nicklas och hans dotter. Istället för att värdera stugan börjar hon julpynta den och snart känner hon att hon börjar trivas där. Hon känner en frihet och ett lugn som hon inte känner inne i stan. Kanske kan hon flytta permanent till stugan? På vinden hittar hon ett album med bilder. Kan det vara hennes släktingar på dem, och vem är Oskar som ingen vill prata om? Hon hittar även ett litet kors på gården, och försöker luska reda på mer om sin familjs historia, och vad som egentligen hänt på gården, samtidigt som hon börjar få mer och mer känslor för Nicklas. 

Detta är en ljuvlig och hjärtevärmande feelgood roman. Boken är svår att lägga ifrån sig, och denna pralin tar absolut slut fortare än man vill. Jag bara älskar den. Den andas julglädje från första till sista sidan. Caroline har gjort det igen. Hennes romaner är så fina och välskrivna. Att den innehåller ett litet mysterium är ett plus. Det är en njutning att läsa Carolines böcker. Varje gång! Har ni inte läst någon av hennes böcker har ni missat något. Miljöbeskrivningarna är fantastiska och här är ännu en pärla att läsa om och om igen. Man kan absolut se det vackra, gnistrande, snötäckta landskapet framför sig. Jag tycker hennes persongalleri är så fina och jag skulle gärna vilja lära känna dem alla. Speciellt de fina djuren. Vi får träffa personerna från förra boken i serien, men man kan läsa böckerna fristående. Det är fint att se hur de andra bjuder med Alicia i gemenskapen. I den fina gemenskapen lär hon känna sig själv igen. En ljuvlig roman som passar bra att läsa nu under julledigheten. Värm en kopp choklad och kryp upp i soffan. Bokomslaget är också väldigt fint och mysigt. Boken blir ännu en av mina lästa favoriter och denna pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Vintersolen strålade utanför och fick Alicia att otåligt titta in genom ugnsluckan för att se hur frallorna hon bakat såg ut. Någon minut till behövde de. Ingen bakade ojämnt och egentligen borde hon vänt på plåten men det fick vara, hon ville ut.

En liten stund senare öppnade hon ytterdörren och blinkade mot det starka solljuset som fick landskapet omkring henne att gnistra. Så vackert det var. Det var fint när snön föll även inne i stan men det gick inte att jämföra med det här.  

Hon steg ner på gårdsplanen och såg sig omkring. Åt vilket håll skulle hon gå? Hon såg på infartsvägen men vände sedan  blicken mot uthuset och skogen som ruvade strax där bakom. Den lockade och snön var fortfarande inte djupare än att hon enkelt skulle kunna ta sig fram över både åkermark och i skog. Hon passerade till höger om uthuset och såg att det fortfarande bitvis var barmark under de stora träden i skogen. Hon skulle bara gå en liten runda, inte längre bort än att hon enkelt skulle hitta tillbaka.

Innan hon kom fram till skogskanten trampade hon plötsligt på något som kändes helt annorlunda under hennes fötter än vad underlaget gjort tidigare. Istället för det frusna gräset ogämna yta landade hennes fot på något plant och halt. Hon stannade och stampade försiktigt med ena foten. Det lät ihåligt på något vis. Snabbt backade hon tillbaka och drog sedan med foten över marken för att se vad som dolde sig under snön. Några gamla plankor uppenbarade sig och hon böjde sig ner för att försöka lyfta upp dem. Men plankorna var hopspikade och visade sig vara betydligt mycket tyngre än vad hon trott, något som bara ökade hennes nyfikenhet. 

Från baksidan;

När mäklaren Alicia får veta att hennes pappa äger ett hus som han ärvt efter sina morföräldrar bestämmer hon sig för att fly dit över julen. Det ödsliga huset, Lilla Ryen, är en perfekt tillflyktsort för att komma bort från familjen samtidigt som hon kan göra en egen värdering av fastigheten.

Närmaste granne är skogsbonden Nicklas. Han lever ensam förutom varannan vecka när det är hans tur att ha dottern. Efter en tragedi sökte han sig till samhället för en nystart och när Alicia stiger in i hans liv kämpar han emot de känslor som sprakar mellan dem. 

Samtidigt väcker Lilla Ryen Alicias nyfikenheten kring sin familjs historia och vad som faktiskt utspelar sig där. Gamla album och ett upphittat litet kors blir ledtrådar i jakten på en begravd familjehemlighet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

I päronträdets skugga

"I päronträdets skugga" av Caroline Twamley, utgiven av Seraf förlag. Nyskilda Rosalie har fyra veckors semester framför sig, som hon tänker tillbringa i deras stuga i Glemmebecka. En kvinna dyker upp och presenterar sig som Kristin. Hon berättar om sin pappa som fått reda på att han blivit bort adopterad. Kvinnan som var hans biologiska mamma hette Elin, och ska ha bott i deras stuga. Men stugan har varit i familjens ägo länge och Rosalie har aldrig hört talas om någon Elin i släkten. Eller? Vem är egentligen den unga kvinnan som skrev dagboken som Rosalie hittar uppe på vinden? Och vad hände egentligen med henne? Rosalie läser hennes dagboksanteckningar. Den unga kvinnan har en intressant, men sorglig historia att berätta. Medan Rosalie försöker leta reda på mer information om Elin, jobbar hon för att förbättra relationen till sina barn och försöker jobba på att släppa invanda tankemönster. 

När jag väl började läsa kunde jag inte släppa boken ifrån mig. Den är något utöver det vanliga! Boken var en riktig sträckläsar bok. Språket var fantastiskt vackert och målande. Det är fachinerade historia som utspelar sig och jag uppskattar den vackra natursköna lilla fiskebyn som är så vackert beskriven. Boken väcker många tankar och känslor. Rosalie får en historia lektion om en tillvaro som var väldigt annorlunda, och med problem som vi inte brottas med idag. Våra bekymmer verkar med ens så futtiga, om man jämnför. Karaktärerna i boken känns äkta och jag gillade verkligen Rosalies morfar. Vilken härlig karaktär. Denna historia är så vacker och gripande. Jag kan till och med gå så långt att säga att jag älskade den! Denna vackra historia om förbjuden kärlek och resultatet av den, kommer jag bära med mig länge! Läs den! Boken är lika vacker utanpå som inuti. Denna feelgood pralin har verkligen det där lilla extra. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Glemmebecka, År 1943

Måndag, 12 juli

"Jag har inte så mycket tid på mig nu. Du kan väl promenera med mig upp till affären så hinner vi prata lite extra på vägen?" Elin såg på Signe som nickade.

"Visst. Vad typiskt att du skulle råka stöta på den där pojkspolingen just idag när vi har så mycket att prata om."

"Fast han behövde ju hjälp och jag är inte säker på att han vågat sig in på egen hand så det var väl tur att jag sprang på honom", invände Elin med ett litet leende. 

"Äsch, det säger du bara för det gav dig en anledning att få vara nära den där doktorn du tycker är så snygg," retades Signe och Elin räckte ut tungan åt henne. 

"Sluta! Han är alldeles för gammal för att vara snygg."

"Fast så mycket äldre än oss är han nog ändå inte." Signe viftade med ögonbrynen.

"Nej, kanske inte, men han har ifall både fru och barn, och dessutom lever vi i helt skilda världar." Elin suckade. "Han må se bra ut och vara beläst och allt, men när det kommer till att ha förståelse för mindre bemedlade familjers situation så är han på gränsen till naiv."

 "Sådana som han behöver väl inte bekymra sig om pengar direkt, så det är kanske inte så konstigt", kommenterade Signe. 

"Nej, och det beror väl på vilka miljöer man har arbetat i också, antar jag, fyllde Elin i. "Han har säkert ett klientel som har det gott ställt och ser därför inte så mycket av den andra sidan av samhället. 

"Utom när han är här då", fnissade Signe.

"Fast jag tror inte att han tänker på att vi inte har så mycket pengar", svarade Elin. "Som sagt lite naiv". 

Innom henne brände hans ord om att hon skulle studera till sjuksköterska. Men det var inte något hon kunde tala om för Signe, hon skulle aldrig förstå. Aldrig förstå det för av längtan som doktorns ord sått djupt inom henne. En längtan som Elin inte riktigt förstod själv heller om hon ska vara ärlig.

Hon ville ju bo här, så nära mor och far som möjligt, och hade aldrig närt någon längtan efter att flytta, tvärtom. Hon älskade sin hembygd och det var här hon ville stanna kvar. Men här gick det inte att studera till sjuksköterska. 

Hon skakade på huvudet för att bli av med de irriterande tankarna. Hon ville inte bli sjuksköterska. Hade aldrig ägnat det en tanke innan doktor Nylén nämt det. Hon som skulle gifta sig och leva som fiskarhustru, precis som sin egen mor..

"Nu måste vi skynda oss så att jag inte kommer för sent", sa hon och tryckte ner handtaget på ytterdörren. När de kom ut fick de se militärer marschera förbi på gatan, i riktning mot hamnen. Elin tryckte ena handen mot bröstet vid åsynen av de allvarliga männen.

Från baksidan;

År 1943 hotas den lilla fiskebyn Glemmebecka av de tyska soldaternas närvaro. Var gång Elin ser sin far och sin lillebror ge sig ut med båten knyter det sig i magen. Kommer de att återvända? Och när kommer soldaterna att stiga i land?

Nästan 80 år senare reser den nyskilda Rosalie till stugan i Glemmebecka för fyra veckors efterlängtad semester på egen hand. Men den trasiga relationen till barnen tär på henne och när hon lär känna Kristin, som är hennes raka motsatsen, börjar hon ifrågasätta sina väl i livet.

På vinden hittar Rosalie en dagbok som beskriver ett helt annat liv i Glemmebecka. Men vem är kvinnan som skrivit? Och hur är hon kopplad till Rosalies nyfunna vän Kristin?

Ha en fortsatt trevlig dag!🌳

Kram Nina

Julmiraklet

 

Jag har läst Julmiraklet av Caroline Twamley, utgiven av Seraf förlag. En mysig bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Julmirakel är en väldigt lättläst bok. Miljöbeskrivningen och historien som byggdes upp är fin och realistisk. Karaktärerna är gulliga, speciellt den fina hunden Ford. Man får följa karaktärerna vilket gör att man lär känna dem. Jag gillade hur författaren på ett fint sätt, knöt ihop säcken i slutet, när den nya kärlekshistorien mötte den gamla. Jag skulle gärna läsa en fortsättning på historien och se hur det går för Sara och Daniel. Boken gav den extra lilla jul feelingen. Boken får 💝💝💝💝💝/5

Ett favoritställe ur boken; Daniel såg sig om i köket medan han väntade på Sara. Middagen puttrade på spisen och spred en ljuvlig doft omkring sig och en flaska rödvin stod väntande på köksbordet tillsammans med två glas. Den sprakande elden spred sitt milda ljus och Ford låg på golvet och följde Daniels rörelser med blicken. "Det här blir väl bra?" Daniel kastade en blick på hunden som inte lyfte huvudet från golvet men slog ett par slag med svansen som svar. "Nu väntar vi bara på matte", fortsatte han och såg på sitt armbandsur. Hon borde komma snart.  Men han förstod att det kanske inte var så enkelt att lämna Sven ensam hemma efter det som hänt. Han visste att Sara hade frågat om han ville ha sällskap under middagen eller om han rent av ville tillbringa kvällen och natten i Saras hus, men han hade vänligt men bestämt avböjt båda förslagen. Han trodde sig inte ha ork till något utav det, och det kunde väl ligga något i det, tänkte Daniel medan han satt framför datorn för att stänga ner den för dagen.

Från baksidan; Sommaren 1961 har Petter och Inger en svallande tonårs romans. De lovar varandra evig kärlek, trots att de kommer från helt skilda världar. Sextio år senare flyr Daniel storstaden med brustet hjärta. I det slitna gamla torpet, som i annonsen beskrevs som en "vitmålad dröm", finner han inte bara mystiska gamla brev som ger honom bränsle till sin historiska roman. Han finner också Sara som bor i huset intill. Sara bor ensam med sin labrador. Efter att hennes mamma gott bort och relationen till systern blivit allt mer främmande har hon bara sin pappa kvar. Den stundande julen känns allt annat än lustfylld, tills hennes nyvunne granne kommer med ett förslag.

Gott nytt år!

Kramis Nina

Återfunnen

Jag är en av få utvalda som har fått förmånen att läsa "Återfunnen" av Annah Nozlin.  Boken är utgiven av Seraf förlag. Genre, magisk realism. Boken har ett av de vackraste bokomslag jag har sett. Det var en riktigt spännande bok som bara tog några dagar att läsa. Jag tyckte boken hade ett väldigt fint budskap om kärlek som varar under flera liv. Att man tillhör en grupp människor som möts liv efter liv. Att känna kärlek övervinner allt hat. Jag tyckte verkligen om den här underbara boken och rekomenderar den varmt. Den får högsta betyg av mig. Det var väldigt lätt att komma in i boken och den är väldigt fint skriven.
Bokens handling utspelar sig kring Ella som precis har mist sin farmor. I en second hand butik hittar Ella en fin anteckningsbok som hon ville gett till sin farmor. Hon känner sig förföljd av en man som dyker upp på olika platser. Ella är student och bor i sin farmors hemstad. När farmor dör, får hon kontakt med hennes syster, som har något otroligt att berätta. Ellas mamma vill inte att Ella ska träffa Majvor, men Ella vill veta mer. Majvor vill att Ella ska tillhöra hennes fraktions grupp och berättar att Ellas farmor bröt gruppen genom att bli tillsammans med fel man. Nu vill Majvor att Ella ska bli tillsammans med sin egen farfars tvillingbror, som dött i en olycka och återfötts på nytt. Det var tvillingbror som Ellas farmor skulle blivit tillsammans med, men ödet ville annorlunda. Ella har precis blivit kär i sin karate tränare och inleder ett förhållande med honom. Så börjar Ella läsa i anteckningsboken som handlar om en ung kvinna som har blivit kär i en målare. Familjen vill gifta bort henne med en man som har bättre status. Hennes öde binds ihop med Ellas. Många frågor dyker upp på vägen. Vart finns den åter födda tvillingen ?Vem är mannen som förföljer Ella? Vilka är de mörka? Vem är mästaren?

Bara boken kan ge svar. Så läs den gärna.

Ha en fin dag

 kram Nina