Glaset mellan dem

"Glaset mellan dem" En Jannica Brandt- deckare av Andreas Ek Omslag av Emilia Palm'en utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Jannica vaknar upp i en glasbur. Hon har en sprängande huvudvärk. Långsamt kommer minnet tillbaka, och hon kommer ihåg hur hon gick i mördarens fälla. Hon ser tecken på att det har funnit andra offer i glasburen före henne. Kvinnor som har dött. Jannica förstår att det även är hennes öde, om hon inte lyckas fly. Mördaren kommer ner och hon vet vem han är, vad han gjort och varför hon jagar honom. Jannica får varken mat eller vatten och långsamt tynar hon bort. Sambon Patrik som nyligen har skadats i en skolskjutning, tvingas se sina poliskollegors rådvilla försök att hitta henne. Dock leder spåren dem åt helt fel håll. Tiden går utan resultat. I glasburen blir Jannca allt svagare. Dock har någon på andra sidan jorden läst i tidningen om att Jannica är försvunnen. Bara denna personen vet var denna någon kan hitta Jannica. Men tiden håller på att rinna ut. Ska denna internationellt efterlysta person våga sig tillbaka till Sverige och lyckas att rädda henne utan att åka fast. Ska hon eller han lyckas rädda Jannica i tid? Samtidigt skakas Stockholm av en ny mordvåg. 

Wow, vilken otroligt spännande deckare! Jag har blivit mer och mer förtjust i att läsa bra deckare, och denna gjorde mig inte besviken. Detta är den fjärde delen i serien om Jannica Brandt. Jag har dessvärre inte läst de föregående delarna, men de kan dock läsas fristående tycker jag. Dock fortsätter denna delen där föregående bok slutar. Men det gjorde mig ingenting. Jag kom in i handlingen ändå. I denna deckare får vi följa tre olika karaktärers perspektiv. Dessa tre karaktärers historier vävs ihop på ett bra sätt i slutet. Jag gillar hur författaren bygger upp spänningen mer och mer, för varje sida och boken känns väldigt välskriven. Huvudpersonens tankar och känslor känns äkta, samt miljöbeskrivningarna är så välgjorda att man kan se bilderna framför sig. Man känner sympati för Jannica och håller tummarna att hon ska bli fri. Vi får även se in i en mördares tankebanor, och det är skrämmande hur lätt det verkar att släcka någon annan människas liv. Denna psykopat är en skrämmande karaktär att lära känna. Viktor är en mäklare som ser bra ut och är en till syntes trevlig man, men ondskan lever inuti honom. Vi får också följa en annan karaktär som är internationellt efterlyst för flera mord. Personen lever i flykt på andra sidan jorden. Denna bok hade jag gärna sett som film, då boken är så otroligt spännande och fartfylld. Som bok är den svår att lägga ifrån sig. Kapiteln är korta vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Varning för sträck läsning. Jag hoppas jag får möjlighet att läsa mer av författaren. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

26

Lyla reste sig snabbt från bänken och skyndade över gatan. Hon hade nästan gett upp hoppet när Heinrich kom körande på en elsparkcyckel och svängde in i gränden. Han hade varit borta i över en timme, hur nu en lågt avlönad diskare fick lov till det. Säkert var det någon som täckte upp för honom, men det kvittade. Han var tillbaka och skulle jobba många timmar till, frågan var hur länge. När Lyla kom in i gränden höll Heinrich på att ta av sig hjälmen, han såg åt hennes håll och vek sedan undan blicken och böjde sig ner över elsparkcyckeln. Lyla gick förbi utan att ta någon notis om honom, sedan stannade hon och vände sig om. 

"Ursäkta", sa hon. 

Heinrich stod på knä och såg upp. Sa ingenting. 

"Visst arbetar du här på hotellet?"

Han nickade, drog ut en sprint och fällde ihop sparkcykeln. Det var ganska uppenbart att han inte ville tala med Lyla. 

"Min dotter ska börja arbeta innom hotellbranschen och jag undrar hur era arbetstider ser ut." Hon suckade. "Jag tycker jag ser er hela tiden, får ni aldrig ledigt?" 

Heinrich reste sig och log. Första gången han visade någon form av känslor inför Lyla. 

"Vi arbetar sex dagar i veckan, från morgon till kväll", sa han bara. 

" Herregud." Lyla drog efter andan och tog sig för bröstet. 

"Det är ju absurt. När börjar ni på morgonen?"

"Det beror lite på, men oftast är det klockan sex om vi har frukostpasset, annars är det klockan tio."

"Okej, så ni delar upp det så med andra ord?"

Han nickade. 

"Men när slutar ni då?"

"Det beror också på, har vi morgonpasset slutar vi sex på eftermiddagen och då är det andra som tar hand om middagen. De som har middagspasset slutar klockan elva på kvällen."

"Men restaurangerna har ju öppet till, vad är det nu, tio? På kvällen?" Kyla rynkade på näsan. "Blir det inte en massa disk över då?"

"Den disk som är kvar tar morgonpersonalen hand om, det går fort eftersom allt sköts med industriella maskiner."

"Så klart", skrattade Kyla. "Så dum jag är."

"Jag måste gå nu." Heinrich lyfte upp sparkcykeln som var hop fälld och till Lukas förvåning väldigt liten. 

"Absolut." Lyla nickade. "Tack för din hjälp."

"Så lite så." Heinrich vände sig om och stog ivägen så att Lyla inte kunde se vilken kod han klappade in. Det spelade ingen roll. Lyla hade fått det hon behövde. Heinrich arbetade morgonpasset och skulle sluta sex PP kvällen, så länge han inte jobbade dubbelskift eller täkte upp för någon. Vad som än hände fick hon inte tappa bort honom nu. 

Baksidetext;

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne - kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet allt för väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut. 

Sambon Patrik, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden - och som är internationellt efterlyst för flera mord. 

Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Svartvillan-Gästspelet

"Svartvillan-Gästspelet" av Linda Ståhl utgiven av Bokförlaget Forum; Bokrecension; Vi får följa familjen Aronsson. Familjen består av Pappa Robert, Roberts fru Cecilia samt deras dotter Emily. Robert har sovit dåligt under natten och går upp för att göra sig i ordning för dagen. Plötsligt hörs det rop från nedervåningen. Han rusar ner och finner köket fyllt av vatten. Vattenläckan har oturligt nog fyllt nästan hela nedervåningen med vatten. Det kommer ta tid att få bort allt vatten, samt krävas omfattande renovering för att få huset beboeligt igen. Familjen letar därför efter ett tillfälligt boende, medan huset renoveras. Familjen hittar- och hyr en lyxvilla i den pittoreska lilla byn Olofstrand som ligger vid havet. Samtidigt bryts lugnet av en brutal misshandel på Österlen. En av Emilys klasskompisar är offer för det brutala överfallet och polisen undrar om Emily vet något. Någon i familjen har dessutom trasslat in sig i en härva av utpressning och familjelivet kantas av misstro och konflikter. Cecilia försöker hitta fotfästet i familjen, medan dottern Emily hittat en ny tveksam bekantskap -en bekantskap som Cecilia helst skulle vilja att Emily undvek helt. Pappa Robert är rädd att pressen på hans arbete ska röja den mörka hemligheten som han går och bär på. Och varför dyker hyresvärden Jim upp i tid och otid? Vad är det egentligen han vakar över? Allt står helt klart inte rätt till i lyxvillan nära havet. 

Detta är den första delen i Linda Ståhls nya serien om Svartvillan. Jag har inte läst någon bok av författaren förut. Men denna välskrivna tillika spännande roman får det att krypa under skinnet. Det är en sådan historia som både är obehaglig och spännande på samma gång. Frågeställningen i den här romanen är- vad som egentligen döljer sig innanför hemmets fyra väggar, hos en till synes helt vanlig familj. I familjen Aronssons fall tycks det rymma både konflikter, avundsjuka och svek. Författaren lyckas få miljön runt karaktärerna att kännas kuslig på ett härligt sätt. Vad det gäller karaktärerna känns ingen av dem speciellt trevlig och det verkar vara en ganska självisk och fördomsfull familj. Dock blir jag trollbunden av historien nästan direkt och sugs snabbt in i handlingen, vilket gör att jag har svårt att släppa boken. Spänningen stiger för varje sida jag läser. Vi får följa en ganska trasig familj, där dottern spelar ut mamman och pappan mot varandra, genom att favorisera pappan. Pappan döljer vissa saker för sin familj, och mamman tycks också ha hemligheter som håller på att bubbla under ytan. Vi lär känna familjen Aronsson bit för bit och alla deras mörka sidor och hemligheter. Boken tar en spännande vändning på slutet. Missa inte denna spänningsroman! Jag läser gärna vidare i denna serie. Denna spänningsroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Cecilia

Orangeriet var något helt annat än Svar villan. Här var trångt och om bönar, och hon kände sig inte lika ensam och övergiven som uppe i det stora huset. Det doftar av fuktig jord, och de rangliga plantorna i kombination med rottingmöblemanget gav ett välkomnande intryck. Till en början hade Cecilia inbillat sig att hon skulle känna sig som ett djur i en bur innanför de gladare väggarna, men känslan försvann i samma stund som hon upplevde ljusförhållandena som de många fönsterglasen gav. Det var perfekt för hennes måleri. 

Utsikten från orangeriet liknade den från Svartvillan, bortsett från att växthusbyghnaden låg lägre på tomten. Trots att tre av väggarna bestod av glas och den fjärde av betong, kände hon sig mindre exponerad här än uppe i det stora huset, eftersom tomatplantorna delvis skydda insynen. De små rottingfotöljerna med tillhörande bord fick med nöd och näppe plats, och Cecilia behövde flytta en sv fotöljerna in i ett hörn för att statligt skulle rymmas. 

Efter att ha skickat ett sms till Jim om den icke-fungerande utebelysningen började hon bläddra i skissblocket hon fått med sig. Här fanns embryon till en serie akvarell som var beställda till en kommande utställning om känslor på Axel Ebbes Konsthall i Trelleborg. Det hörde inte till vanligheten att Cecilia fick beställningsjobb, särskilt inte förskottsbetalda sådana, så förfrågan hade gjort henne väldigt glad. En intendent på konsthallen hade sett hennes tavlor hemma hos en vän, som var en av Cecilias trogna kunder. Intendenten hade intresserat sig för tavlorna och frågat vem konstnären var. På den vägen hade de sedan kommit i kontakt med varandra. 

Cecilias alster tilltalade inte någon bred publik, det visste hon. Gemene man som besökte Österlen för konsten ville antingen ha öppna landskap, vidsträkta vyer och hav som glittrade, eller kitchiga målningar med mycket färg och mängder av detaljer. Det Cecilia målade var raka motsatsen, och hon hade aldrig det kommersiella för ögonen. För att motiven skulle få liv och kännas äkta behövde hon vända sig inåt.

Hon lade ifrån sig skissblocket och gick bort till en av tomatplantorna. Bladen hade bleknat, och den gröna karten skulle förmodligen inte få färg eftersom det var så sent på säsongen. Den ludna, rangliga stammen hölls upprätt av bastsnören som satt fästa i en skena i taket. Cecilia gnuggade ett blad mellan fingrarna, satte den mot näsan och drog in lukten. Doftminnet aktiverades direkt. När hon var liten hade de varit självförsörjande på grönsaker. 

Baksidetext;

Allt står inte rätt till i den havsnära lyx villan i pittoreska Olofstrand. Hit måste familjen Aronsson flytta medan hemmet i Simrishamn saneras. Och samtidigt som en brutal misshandel bryter lugnet på Österlen, trasslar Svartvillans tillfälliga hyresgäster in sig i en växande härva av misstro, utpressning och konflikter. 

Dottern Emily dras in i en ny, tveksam bekantskap. Mamman Cecilia kämpar för att återfå fotfästet i familjen, och pappan Robert försöker hantera pressen från ett arbete som hotar att röja en mörk hemlighet. Dessutom dyker den gåtfulla hyresvärden Jim upp i tid och otid, som om han vakar över mer än bara huset. 

Mitt favoritställe ur boken! 

Kram Nina

Murarna mellan oss

"Murarna mellan oss" av Johanna Sernelin, utgiven av Pirat förlag. Bokrecension; Lokalreportern Jonas är tillsammans med Ellen. Men Ellen bär på ett svårt trauma, som b la resulterar i svåra mardrömmar. En dag blir Jonas kontaktad av en kvinna vid namn, Carina Falkman. Hon sitter av ett livstidsbaserat fängelsestraff, och längtar nu efter frihet, tillika att få träffa sin dotter. Carina sköt kallblodigt sin make, som var polis, framför sin då nio år gamla dotter. En mor förlorade sin enda son, en syster sin älskade bror. Men vem var han egentligen, Polisen? Var han verkligen så fantastisk som det låter gällande, eller? Carina vill berätta sin historia för honom, om vad som egentligen hände den där dagen för tjugo år sedan. Det som vid första ögonkastet verkar vara ett kallblodigt mord, utan direkt motiv, visar sig vara allt annat än det. Medan Jonas nystar i fallet, växer en helt annan bild fram. Samtidigt hoppas Carina med sin berättelse att hennes dotter ska förlåta henne. Det enda som kan leda till en försoning mellan dem, är att sanningen kommer fram. Jonas funderar över Carinas okända dotter. Kanske kan hon sitta på svaren? Hon var ju trots allt där då Carina sköt sin make. Men vart är hon? Är hon inlagd på en psykavdelning? Lever hon ens? Eftersökningarna leder ingenstans. Utan att ana det har han sanningen inom räckhåll. 

Wow, vilken kanon bra bok! Författaren skriver så medryckande, att man har svårt att lägga ifrån sig boken. Jag varnar för sträckläsning! Jag läste nämligen mer än halva boken på en kväll. Boken fångar mig som läsare, redan från första kapitlet. Boken är otroligt välskriven, och jag gillar hur boken blir mer och mer spännande ju mer jag läser. Kapitlen är lagom långa och driver läsningen frammåt i snabb takt. Vissa vändningar är helt genialiska. Jag gillar hur författaren bygger upp historien runt händelsen för tjugo år sedan, och hur hon låter oss lära känna de olika karaktärerna bit för bit, samtidigt som sanningen också kommer fram, sakta men säkert. Fina och välgjorda miljöbeskrivningar. Detta är en bok som handlar om att man ibland måste ta till drastiska åtgärder, för att skydda dem man älskar. Även om man kanske måste ljuga för att skydda dem. Samtidigt som en mor och en dotter längtar efter att få vara nära varandra. Man berörs av de olika karaktärerna och deras historia. Och denna historia visar att murar kan rivas ner och att man kan få försoning, om man bara vågar berätta. Missa inte denna spännande thriller. Jag ser fram emot fler böcker av författaren. ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

11

MOTELLET LIGGER LÄNGS med trafikleden. Det är sjyst ändå för 658 kronor natten. Det ligger en korvkiosk intill och en bensinmack med butik en bit bort. Wifi. Det är viktigt. 

Jonas har inte riktigt ro till att börja skriva än. Det finns mer att gräva fram om fallet och han frågar efter Hörnet, som Ulla sa att Peter brukade besöka på lediga lördagar. 

Snubben i receptionen tittar upp från sin telefon. "Va?" "Hörnet", upprepar Jonas. "Det ska vara en pub med biljard." Snubbens blick sänker sig mot skärmen igen, och Jonas hinner svära inombords. Fan också. Såklart att stället inte finns kvar. 

"Jorå", säger snubben. "Behöver du vägbeskrivning?" Helt otrolig, tänker Jonas som leende hoppar in i bilen. Krogar kommer och går, men denna har inte ens bytt namn. Tröttheten är som bortblåst. Eller om det var en ursäkt för att slippa åka hem. 

Hörnet är en pizzeria med pub och några biljardbord. Han käkar en calzone och tar en tråkig lättöl till samtidigt som han kollar på telefonen. Inget där i fångar intresset, han borde ringa sin flickvän. Eller åtminstone sms:a. Han trummar med fingrarna på bordet. Ingen ring på vänster finger, är det på tiden? Livet ger honom snart ett ultimatum, antingen borde han fria eller lämna henne. Fyrtiokris kallas det kanske...

Tankarna byter riktning, går till Carina. Och Ulla som blev fråntagen sin enda son, och systern vars bror rycktes bort som ogräs med rötterna. 

Han klunkar i sig av ölen. Dottern. Det finns en dotter. Kanske är hon död. Kanske på någon psykavdelning. Efterskalven från Carinas dåd talar sitt tydliga språk. Han ser fram emot att träffa henne. Han vill se mördaren i ögonen, vill höra hur hon förklarar - och kanske ursäktar - sitt brott. 

Jonas hatar tanken på att en polis blev mördad. Han känner ett släktskap med yrket han själv drömde om som barn. För att inteåka tillbaka till motellet med en gång, som om han ger upp, spelar Jonas för sig själv. Kanske använder han samma stöt som Peter en gång hade gjort.

Baksidetext;

EN MAMMA DÖMD FÖR MORD. EN DOTTER SOM ÄR DJUPT TRAUMATISERAD. EN JOURNALIST PÅ JAKT EFTER SANNINGEN.

När lokalreportern Jonas får ett samtal från ett kvinnofängelse tror han först att någon skojar med honom. Carina Falkman, dömd till livstid för mordet på sin make, vill tala ut. Varför kontaktar hon honom nu, tjugo år efter brottet? Jonas börjar nysta i fallet och inser att Dennis som eventuellt kan berätta vad som hände den där dagen är parets dotter, men var finns hon?

Samtidigt vandrar Carina runt innanför fängelsemurarna och hoppas att dottern ska förlåta henne. Det enda som kan leda till försoning är att sanningen kommer fram, men sanningen kan också medföra svåra konsekvenser, och inte bara för den som ljugit. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Förlorad

"Förlorad" av Maria Ahlqvist Ruokolathi utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Linda och Karin har varit vänner sedan grundskolan. Men nu har det börjat skava mellan dem. Karin har nämligen utpressat Linda under många år, på grund av en händelse för flera år sedan. Linda bor numera i skogen och vill mest vara ifred, då Karin oväntat kommer på besök. Under en promenad i skogen blir de ovänner och Karin hotar att berätta sanningen. Så när Linda får chansen, att göra sig av med Karin tar hon den. Karin halkar ner för ett stup, och Linda måste välja om hon ska rädda sin vän eller inte. När hon låter sin vän falla tänker hon inte på konsekvenserna. Bara att hon inte vill bli avslöjad, och att Karin måste försvinna. Två går in i skogen, men bara en kommer tillbaka. Hur ska Linda lyckas klara sig ur den knipa hon har försatt sig i? Snart börjar Karins anhöriga söka efter henne, hemma hos Linda, och Linda får hitta på lögner och ju mer hon ljuger ju värre blir det. Hon trasslar snart in sig i sin väv av lögner. Snart är också polisen inkopplad, och snaran dras åt allt hårdare runt Linda. Plötsligt hittas Karin vid liv, men svårt skadad, och Lindas oro ökar. Hur ska det gå när man väcker Karin ur den koma hon befinner sig i. Kommer hon att sätta dit Linda? När Lindas frihet hotas, måste hon ta alla möjligheter hon kan, för att få behålla den. 

Detta är författarens andra bok, men jag har inte läst den första. Den här boken är väldigt läsvärd tycker jag. Den här boken är så otroligt spännande från början. Ju mer jag läser, ju svårare har jag att lägga ifrån mig boken. Kapiteln är lagom långa och boken har ett bra driv. Jag finner sympati för huvudpersonen ju mer jag läser, och hennes historia rullas ut. Jag förstår att hon tillslut får nog av sin vän. Deras förhållande är verkligen giftigt. Jag tycker ju att de borde gått skilda vägar för länge sedan. Deras vänskap är kantad av svek och avundsjuka. Linda lever under ständig hot, om att bli avslöjad av Karin. Boken känns både välskriven och trovärdig och miljön är väl beskriven. Huvudpersonen är beredd att göra vad som helst, för att få behålla sin frihet. Hon intalar sig också att hon handlar rätt, på sitt egna förvridna sätt. Författaren beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett bra sätt, som är relevant för historien, och hur hon motiverar sina handlingar. Jag läser gärna mer av författaren. Boken var riktigt spännande, så den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

19

Besviken över misslyckandet går jag hem. Jag kunde bara se på medan kopplet bytte hand. Svär över min otur. Fortfarande med geväret över axeln borstar jag hjälpligt av kläderna från löv och jord. Det har gått hål på ena knäet och huden är skrapad. Egentligen vill jag vända och vänta på att Olle kommer tillbaka från Tidsand. Möta honom i köket med laddat gevär. Kräva att han ska ge mig en förklaring. För visst var det mitt namn jag hört? Nu i efterhand är jag inte lika säker. Men samtidigt vill jag inte att Olle ska veta att jag tjuvlyssnat. Att jag varit inne i huset. 

När jag närmar mig stugan är det som om jag kan vädra en förändring i luftens sammansättning. Så tyst jag kan tar jag mig fram på stigen, lyssnar mot huset. Det står en bil parkerad utanför stugan. Det är definitivt ingen polisbil, som jag först befarade, utan en vit skåpbil stripad med Tidsand Rörmokare. 

Dörren står öppen. 

Jag hör ljud innifrån som skvallrar om att någon är i huset. Polisen har varnat för stölder i fritidshus och båthamnar. En liga från Baltikum som stjäl vad de kan komma över. Det finns inte mycket värt att stjäla i mitt hem men jag vill inte bli av med min dator eller de smycken jag har kvar efter mamma. Jag slås ännu en gång av att jag är helt ensam här ute. Även om det finns andra hus i området ligger de för långt bort. Ingen skulle höra mitt rop på hjälp. Det enda jag skulle åstadkomma vore att förvarna den som är i huset. 

Jag letar i fickan efter telefonen men minns att jag lämnade den hemma. Täckningen i skogen är ändå urusel och jag ville inte riskera att tappa bort telefonen. Det är alldeles för dyrt och krångligt att fixa en ny. 

Geväret väger tungt mot axeln. Som en påminnelse om vem jag är. En stark och självständig kvinna. Vem som än är i huset ska få ångra sig. 

Jag ställer mig med ett knä i backen och laddar vapnet. Lyssnar efter ljud. Om det är en inbrottstjuv tar han verkligen god tid på sig. Kanske är det en rörmokaren som gått fel och som just nu är i full färd med att fixa avloppet. 

Jag skrattar för mig själv fastän jag borde vara rädd. Men rädslan vill inte infinna sig. Med en blick mot himlen står jag utelämnad åt omständigheter och sammanträffanden. Oplanerade möten och oavsiktliga handlingar. Det dom händer sker, oavsett vad jag gör för att förhindra det, och så har det alltid varit. Kenneth var ett sådant sammanträffande, som jag misstog för ödet. Jag var ung och naiv. Ett oplanerat möte ledde till en oavsiktlig handling, men han hade sig själv att skylla. Kenneth öppnade mina ögon. Utan honom hade jag fortfarande bott mitt i staden och stressat ihjäl mig bakom ett skrivbord på ett alltför luftkonditionerat kontor. 

Baksidestext;

De har varit vänner sedan grundskolan, Karin och Linda, och de har delat det mesta: arbetsplats, män och en öderstigen hemlighet. Men vänskapen har surnat. Linda har under flera år låtit sig utpressas av Karin och hon börjar få nog.

Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allt förändrats. De befinner sig vid Änkestupet- den branta klippa där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Guds verk

"Guds verk" av Leffe Grimwalker utgiven av Nona förlag. Bokrecension. Vi för följa den nu tjänstlediga kriminalkommesarien, Samuel Duvel. Trots att han bara vill ha lugn och ro, ändras allt ganska snabbt. Adoptivdottern Ayla, vill att han ska hitta en ung kille, Ruben, som är för svunnen. Samuel tänker först neka uppdraget, men kan inte låta bli att ta det i alla fall. Pojken som de tror är på rymmen befinner sig i Limbo, de mörka tunnlar och kloaker som finns under Stockholm, och som är en egen värld, för människor utanför samhället. I den religiösa sekten där Samuel vuxit upp, har två munkar dödats, och Samuel blir anklagad, för de båda morden. Då Samuel har gått i sömnen och vaknat på utomhus, då morden har ägt rum, vet han inte om han är skyldig eller inte. För att rentvå sig själv, och hitta den försvunne pojken, tar han chauffören Dragan och Marie Leander, som arbetar på polisen till hjälp. Men tiden är knapp. Ska de lyckas rentvå Samuel, samt hitta Rubens vid liv, innan det är för sent? 

Detta är den andra delen i bokserien som heter Memoria Mori. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Jag har inte läst så mycket av författaren heller förut, men efter att ha läst denna spännande bok, vill jag absolut läsa mer. Detta är en riktigt spännande och bra bladvändare, och det är full aktion från början till slut. Det gör det svårt att sluta läsa och jag sträckläste boken. Boken innehåller flera spännande karaktärer och spännande platser och miljöer. Även om Limbo inte är en riktig, plats får författaren mig att känna att jag är där. Han får platsen att verka levande och äkta. Limbo är en plats för de hemlösa tillika utstötta i samhället. En plats där man har sina egna regler och lagar. En värld där inte alla släpps in. Boken innehåller också riktigt grymma detaljer, och jag lider verkligen med den unga Samuel. Hans uppväxt med munkarna, har skapat stora själsliga sår hos huvudpersonen, vilket visar sig nu. Med polisen i hasorna är tiden knapp. När som helst kan de hinna i kapp och Samuel måste hela tiden vara steget före. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

HOTELL VILLA NOCKTURNE RESARO

"Jag har fixat ett jobb åt dig", säger Ayla och slänger fram några dokument till mig. 

"Jag är tjänstledig." 

"Cashen måste in och du får antingen börja städa rummen eller göra något annat. Dessutom har vi redan fått betalt". 

"Betalt för vadå?" 

"Du är snut, eller hur?" 

"Jag är..." 

"Så du får snuta till dig eller vad man säger. Han heter Ruben Sand, fjorton år och försvunnen. Han sågs vid blåa linjen på T- Centralen igår innan han gick ner på spåret. Hitta honom." 

"Ayla, jag...," börjar jag men ser sedan bilden på honom. Ledsna ögon som ser ut att vara portar till en gammal själ. Det första som slår mig är att han har gått ner till Limbo, vilket får det att knaka i mig. 

"Han har rymt. Rika föräldrar som betalar fett med para. Hitta honom så får vi en mäktig bonus." 

"Jag vet inte", säger jag men något väcks upp i bröstet. Något gammalt som jag nästan förträngt. När jag rymde från klostret såg jag också ut sådär. Innan Ivan räddade mig från att bli kriminell på heltid eller ännu värre. Kanske är det meningen ändå. Jag har så många skulder att betala. "Kom igen nu, Samael, vi behöver pengarna och du lovade att hjälpa till." 

"Stockholm är stort och ja..." 

"Snälla, snälla, snälla snä..." 

"Okej, jag gör det", säger jag. Det är som om det är någon annan i mig som svarar. En trettonåring som en gång bodde under gatan. I Limbo. 

"Va? På riktigt?", undrar hon med skeptisk blick. 

"Ja, jag gör ändå ingen nytta här." 

Hon ger mig en kram och Aylas kramar är inte som andras. Hon håller alltid kvar taget tills man blir osäker på om hon växt fast. 

"Du kan släppa mig nu." 

Baksidestext;

KRIMINALKOMMISSARIE SAMUEL DUVEL är tjänstledig från polisen och ser fram emot att få ta det lugnt ett tag, men som vanligt dras han in i kaos. 

Samuels adoptivdotter Ayla har gjort om hans slott till ett hotell. För att få ekonomin att gå ihop tvingar Ayla honom att leta efter en 14-årig försvunnen pojke vid namn Rubens. Sökandet leder honom ner i Limbo, en egen värld i mörkret och tunnlarna under Stockholm. En plats Samuel mycket väl känner till och som han lovade sig själv att aldrig återvända till. 

Under tiden mördas två munkar brutalt i den religiösa sekten Opus Deis kloster. Morden verkade ha med Samuel att göra och han blir misstänkt. Är det han som är skyldig eller är det någon som försöker sätta dit honom. 

Ju närmare han kommer sanningen, desto värre blir det. Ingenting är vad det ser ut att vara och Samuel måste hitta mördaren för att inte själv åka dit för mord. Mord han förmodligen inte begått. Samtidigt måste han hitta Ruben innan det är för sent. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Ringfuru

"Ringfuru" av Erik Nilshammar utgiven av Lava förlag. Vi får göra en tidsresa till 1700- talets Hälsingland. En hemkommen soldat har tagit en stuga i besittning i Piparvallen. Kronolänsman Erik Forsbeck samt hans kollega Petter Lundman beger sig till platsen. Väl där finner man att en ung kvinna, Saga, har hittat en död ung man i Stormyrtjärnen. Vallpigorna är uppjagade. Strax efteråt hittas ett nyfött och dödat barn i en kallkälla. Dessutom har en slagbjörn börjat härja i trakten. Den har rivit vallpigornas skällko. Kan det vara slagbjörnen som även orsakat den unge mannens död? Man inleder en jakt på björnen, där man tillslut lyckas döda den. Men den har även lyckats skada några av jaktedeltagarna innan den dog. Man konstaterar snabbt att björnen inte kan ge de skador, som den unga mannen har. Det troligaste vapnet är den spikklubba som man hittat i soldatens stuga. Forsbeck är tvungen att stanna för att lösa fallet. Vad är det egentligen för ondska som rör sig runt Piparvallen? Ska Forsbeck reda ut den härva av konspirationsteorier och blodshämnder som florerar runt platsen, eller beror allt helt enkelt på trolldom?

Detta är den andra delen om Kronolänsman Forsbeck. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Ringfuru är inspererad av verkliga händelser, men har även fiktiva inslag. Det märks att författaren gjort en grundlig research om händelsen. Jag tycker att författaren lyckas förmedla en riktigt spännande och välskriven kriminalhistoria i 1700-talets Hälsingland. Det kunde inte vara så lätt att lösa brott, utan de verktyg som vi har idag. Även nu tycks polisen allt som oftast gå bet. Många brott förblir olösta även idag. Språket och miljöbeskrivningarna i boken känns äkta och trovärdiga, tillika karaktärerna känns levande. Vi kastas in i en härva av bittra släktfejder, konspirationsteorier, trolldom och ond bråd död. Trots att människorna på den tiden var kristna, kan de ändå inte låta bli att tro på det övernaturliga. Kanske är det självaste Vitulv som är orsaken till alla mystiska händelser? Ja, det kunde inte vara lätt att veta vad som var vad, i de mörka och kusliga skogarna. Jag tycker att boken har en spännande upplösning, och jag kan varmt rekommendera denna serie som är tänkt att bli sju böcker sammanlagt. Jag läser gärna mer av författaren. Denna spännande, historiska kriminalroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Mörtsjöarna

De hade klivit upp samtidigt som vallpigorna och av dessa blivit bjudna på frukost ute på brokvisten. Ljummen kärnmjölk, ost och bröd. Samtidigt som de åt förmanade de vallpigorna att vara försiktiga. Både de som skulle bege sig ut i skogen med djuren och de som blev kvar på vallen. Kom någon illgärningsman skulle de blåsa en varningssignal i kohornet eller näverluren. 

Forsbeck skulle hålla sig inom hörhåll medan Lundman skulle bege sig bort mot Eckelsbo för att förmedla dödsbudet till Samuel Härås husbonde Rudolf Modin och till länsman Fager i Dilsbo. Det var oklart på vilket sätt Eckenbopatriarken skulle ta till sig det, men de hade kommit överens om att Lundman inte skulle ge några detaljer om dödsorsaken utan bara berätta var drängen hade påträffats. Pojkens skador skulle de behålla för dig själva så länge. Allt för att undvika att Modin drog några förhastade slutsatser om Helsingesläktens inblandning och skuld. 

Viktigt var dock att de fick klarhet i vilket ärende Samuel begivit sig mot Järfsiö och varför han tagit vägen längs med Stormyren. Det finns ju också möjlighet att den skyldige fanns att hitta i Eckkelsbo. Samuel hade kanske rymt, och till och med stulit någonting från din husbonde. Modin var känd för sitt heta temperament och kanhända var det humöret som sallat över och fått konsekvenser om det var han som jagat Samuel. 

Naturligtvis måste även pojkens arma föräldrar underrrättas, en grannlaga uppgift för en budbärare. Men även dessa kunde kanske ha upplysningar att ge om man tog det varligt. Sedan var det en öppen fråga hur beskedet skulle tas om hand av länsman Fager. Den unge lagväktaren från Dilsbo saknade såväl medkänsla som varlighet. Han traktade efter de finare salongerna och det var ingen hemlighet att han gärna ville efterträda kronofogde Broman när denne skulle tvingas dra sig tillbaka. Vidskeplig, fåfäng och egennyttig. Frågan var om Fager skulle se mordet som en möjlighet att framhäva sin duglighet eller se mordet om händelsen bara skulle störa hans planeroch ambitioner. 

Under tiden skulle Forsbeck försöka leta rätt på Järlström. Han kunde mycket väl finnas någonstans runt Piparvallen. Mannen var i allra högsta grad misstänkt även om Forsbeck inte alks var snar att slå fast hans skuld som Lundman hade varit. Det var ännu så länge för många frågetecken som behövde rätas ut, men bara det faktum att han försvunnit från vallen var naturligtvis en försvårande omständighet. 

Baksidestext;

Juni 1714. I närheten av sockengränsen mellan Järvsiö och Dilsbo i Hälsingland. Kronolänsman Erik Forsbeck och hans kollega Petter Lundman beger sig upp till Piparvallen där en hemkommen soldat tagit en stuga i besittning. Väl framme möts de av uppjagade vallpigor som hittat en ung pojke dränkt i Stormyrtjärnen.

Det viskas om trolldom och om släkter som ligger i bitter fejd. När ett nyfött barn hittas dött i en Kall källa, och en slagbjörn börjar härja runt vallen blir Forsbeck tvungen att stanna. Gamla synder gör sig påminda och snart befinner sig Forsbeck insnärjd i en härva av konspirationer och ond bråd död. 

Vad är det för ondska som rör sig i allt snävare cirklar runt Piparvallen? Är det en vettlös soldat, män på jakt efter Blodshämd, eller någonting betydligt allvarligare? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tills jag hittar dig

"Tills jag hittar dig" av Harlan Coben, utgiven av Bookmark förlag. För fem år sedan hittade David sin då tre år gamla son, Matthew, mördad i sin säng. Han sitter nu inne på livstid för mordet på sin son. Själv minns han ingenting av händelsen. Hans fru, Sheryl, har nu gift om sig och väntar barn. David har vägrat ta emot besök, under den tiden han har suttit inne, men så får han plötsligt besök av sin exfrus syster, Rachel. Rachel har fått syn på ett fotografi hemma hos en väninna. Väninnan och hennes familj befinner sig på en nöjespark. I bakgrunden lade Rachel märke till ett barn. Ett barn som mycket väl kan vara David och Sheryls döda son. Hon visar fotot för David. David tror därmed också att det kan vara hans son. Han vädjar till fängelsedirektören, Philips Mackenzie, för att få komma ut. Hitta sin son och rentvå sitt namn. Philips är vän till Davids pappa som var polis. Philips kommer på en plan hur David ska lyckas rymma från fängelset. Nu börjar David sökandet efter svar. Lever verkligen Matthiew? Och vem var det som kidnappade honom i så fall? Och vilket barn var det egentligen som dog? 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker den här boken är en väldigt spännande bladvändare. Boken är välskriven och har bra miljöbeskrivningar. Tankar och känslor känns relevanta och trovärdiga. Jag gillar hur spänningen byggs upp från allra första sidan, och varar ända fram till slutet. Vi får följa en bruten pappa, som försöker hävda sin oskuld, men bevisen pekar dessvärre emot honom. Tillslut har han tappat tron på att någonsin blir rentvådd. Efter att han nästan blivit mördad i fängelset, får vi följa Davids sökande efter sin son, tillika den som kidnappade honom. Polisen är honom hack i häl, men han får som tur hjälp från oväntat håll. Tiden är knapp och polisen kan när som helst fånga in honom. Man känner verkligen hur desperat huvudpersonen känner sig. Och hur han greppar efter varje halmstrå, för att hitta sonen. Jag tycker intrigen känns trovärdig, och tar en oväntad vändning i slutet, som man absolut inte kan förutse. Jag hoppas få läsa fler böcker av författaren. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Tystnad finns inte i ett fängelse. 

Den "experimentella" avdelningen där jag sitter är rund, med arton enskilda celler längst ytterväggen. Dörren har fortfarande ett klassiskt galler som man kan se in genom. Av någon märklig anledning har man placerat handfatet och toaletten i rostfritt stål - ja, de är kombinerade i en enda enhet - precis - invid gallret. Våra celler har, till skillnad från de i den allmänna avdelningen, varsin liten privat dusch längst in i hörnet. Vakterna kan stänga av en kran om man duschar för länge. Det finns en säng i gjuten betong vars madrass är så tunn att den nästan är genomskinlig. I hörnet sitter handtag att fästa hand och fotbojor i. Vilket hittills inte har behövts gör min del. Det finns också ett bord i gjuten betong och en pall i gjuten betong. Jag har en tv och en radio som bara tar in religiösa och pedagogiska program. Den enda, smaka fönsterspringan är vinklad uppåt så att jag bara får en retsam vy av himlen om jag tittar ut. 

Jag lägger mig på betongsängen och stirrar upp i taket. Ett tak som jag är intimt bekant med. Jag blundar och försöker få ordning på de fakta som finns. Jag går igenom den där dagen igen - den fruktansvärda dagen - och sökte efter något jag kan ha missat. Jag hade tagit med mig Matthew ut, först till lekplatsen vid ankdammen i närheten, sedan till mataffären på Oak Street. Hade jag lagt märke till någon som verkade misstänkt på någon av de ställena? Det hade jag förstås inte, men nu söker jag mig ändå tillbaka och finkammar mitt minne efter nya detaljer. Det dyker inte upp några. Man kan tro att jag skulle minnas denna dag bättre, att vartenda ögonblick fortfarande skulle vara levande för min inre blick, men för varje dag som hår blir alltihop bara suddigare. 

På lekparken hade jag suttit på en bänk bredvid en ung mamma med en aggressivt progressiv sittvagn. Den unga mamman hade en dotter i Matthews ålder. Hade hon sagt vad barnet hette? Antagligen, men i så fall mins jag det inte. Hon hade yoga kläder. Vad hade vi pratat om? Jag minns inte. Vad är det egentligen jag letar efter? Det vet jag inte heller. Ägaren till den där handen, antar jag - manshanden som håller Matthews hand på Rachels fotografi. Hade han iakttagit oss på lekplatsen? Hade han följt efter oss? 

Jag har ingen aning. 

Baksidestext;

EN FÖRÄLDERS VÄRSTA MARDRÖM

DAVID OCH CHERYL BURROUGHS levde ett enkelt liv i sitt drömhus med sin treåriga son Matthew. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde de föreställa sig vilken fruktansvärd tragedi som väntade. Fem år senare har CHERYL gift om dig och David avtjänar ett livstidsstraff för att ha mördat sin son. 

David hävdar sin oskuld men åren i fängelset har fått honom att förlora både hoppet om upprättelse och tilltron till sig själv. Kan han verkligen vara säker på vad som hände den där natten? 

Men när David får oväntat besök av Cheryls syster Rachel vänds hans värld upp och ned. Med sig har Rachel ett foto som hennes vän nyligen tagit på en nöjespark. I bakgrunden, mitt framför bergochdalbanor och karuseller, står en pojke. Det tar inte många sekunder för David att inse det omöjliga - pojken på bilden är Matthew. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Falsarium

"Falsarium" av Jeanette Leifsdotter utgiven av Förlag Terrier AB. Detta är den första boken jag läser av författaren. Den här boken började väldigt spännande, med att huvudpersonen Regina hittar en gammal dagbok. Regina arbetar som reporter, och när hon börjar läsa dagboken blir hon nyfiken på att få veta mer. Snart rullas det upp en ruggig historia, som innehåller incest, mord och demoner. Regina gör dessutom en fasansfull upptäckt under sin egen husgrund. Detta blir startskottet till något, som gör att Regina måste omvärdera hela sin världsbild. Jorun är en ensamstående kvinna, som gör allt för att rädda sin enda son, ut ur ett drogmissbruk. Mot sig, har hon den manipulativa kvinnan Elin. När Elin hotar att förstöra Joruns sons liv ytterligare, funderar hon på hur hon ska rädda sin son. Tobias är sjukskriven på grund av depression. Han vågar dock inte berätta för någon om vad som ligger bakom, ända tills han träffar Björn, det vill säga. Men var det egentligen så klokt? Dessa tre personers öde vävs samman, och ska ha betydelse för kampen mellan gott och ont. 

Det är en riktig kuslig, men spännande historia som rullar ut sig. Varning för stäckläsning, för boken är verkligen svår att lägga ifrån sig. En krypande kuslig känsla får mig att läsa vidare, och för att få veta vad som händer på nästa sida. Vi får följa tre olika huvudkaraktärer som har olika trauman bakom sig, och deras öde hänger ihop på sätt och vis. Jag tycker även att de olika bikaraktärerna är intressanta, och de tillför historien det lilla extra. Alla har de varit med om jobbiga händelser. Huvudpersonernas trauman gör också att de missbrukar på olika sätt. Regina dricker för mycket alkohol, men även Jorun är nykter alkoholist. Jorun gör vad som helst för att rädda sin son, och Tobias tröstäter. Ja deras missbruk gör att dem är väldigt sårbara, när de blir ansatta av den uråldriga ondskan, som har nedärvts i generationer. Man får följa karaktärernas tankegångar, om hur de ursäktar sina olika beroende. Språket är rått och träffsäkert, samt så är historien väldigt välskriven. Författare knyter ihop denna fantastiska berättelse, på ett snyggt men oväntat sätt. Detta är en skräckfylld historia, när den är som bäst. Jag hade gärna sett "Falsarium" på film. Jag skulle också gärna läsa en fortsättning på denna spännande bok. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Regina

Måndag och bakfylla från helvetet. Hon hade planerat att sova till klockan åtta, men bakfylleångesten väcker henne långt tidigare. 

Det hade blivit några glas vin igår kväll bara för att ta udden av ångesten från lördagens väldigt många vinglas, vilket nu resulterat i förnyad ångest. Med långsamma rörelser, för att inte riskerar att kräkas, sträcker hon sig efter telefonen och skickar ett sms till Göran om att hon jobbar hemma fram till lunch. 

Ångesten jagar henne emellertid strax ur bädden och hon hasar från soffan in till köket där hon plockar fram en skärbräda och en kniv. Hon tar ett äpple ur fruktskålen, men lägger vänsterhanden på skärbrädan istället för äpplet. Hon stirrar på handen som om den inte alls tillhörde henne, och genomfars av en våldsam lust att skada den. Hugga, hugga, skära, skära. 

Hon håller kniven så hårt att handen skakar, och tror att hon faktiskt kommer att göra det den här gången. Hugga, hugga, skära, skära. 

Istället hugger hon kniven i köksbordet. Tvingar sig att flytta ha den från skärbrädan. Ute ligger dimman tung. Sakta skär Regina tunna skivor av äpplet och knaprar dem i sig som vore hon en liten kanin. Jag måste sluta dricka på det här viset. Hjärtat bultar. Redan efter tre äppleskivor inser hon att hon inte kommer att få behålla dem. Hon reser sig och går på darrande ben till badrummet där hon faller på knä vid toalettstolen, som om hon skulle be. Hon passar faktiskt på när hon ändå ligger där. Gode Gud, hjälp mig. Jag ska aldrig mer dricka om du hjälper mig nu. 

Eftersom hon knappt har något i magen är spyssesionen snart över. Hon kastar äpplet och övergår till att dricka vatten i små klunkar. Drar till sig dagboken, bläddrar tillbaka till det sista stycket hon faktiskt kommer ihåg från gårdagen, och läser det igen. Olof är död... 

Baksidestext;

Regina hittar en dagbok som legat väl dold under många decennier, och i den uppmålas en grotesk historia om demonisk besatthet, incest och mord. När hon bestämmer sig för att undersöka om det finns någon sanning i boken gör hon en fasansfull upptäckt. Det blir inledningen till en rad märkliga och skrämmande händelser som tvingar Regina att omvärdera hela sin värld bild. 

Jorun lever ensam och isolerad, besatt av att rädda sitt enda barn från drogmissbruk. En dag när allt ställs på din spets måste Jorun besluta om hon är villig att döda för sitt barn. 

Tobias är sjukskriven för depression, och flyr verkligheten genom att tröstäta och se på ändlösa tv - serier. Den verkliga orsaken till flykten vågar han inte berätta om för någon. Men när Tobias möter Björn förändras allt, för Björn säger sig erbjuda en väg ut ur mörkret... 

Falsarium är en spänningsroman om besatthet ur olika perspektiv, där tre öden vävs samman och ska visa sig ha en avgörande kamp mellan ljus och mörker som ständigt pågår. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Död mans önskan

"Död mans önskan" av Gabrielle Hipp Marchidan utgiven av Books on Demand förlag. Andre och Lea har fått erbjudande om att delta i ett forskningsprojekt i Transylvanien. De ska vara där ett halvår. Många myter och sägner är förknippade med den plats de ska forska om. Men det kan inte vara värre än det liv de har där hemma i Sverige, eller? Spända av förväntan möter de Marcel, efter att de landat på flygplatsen. Han tar med dem till den mytomspunna skogen man ska undersöka. Där blir de snabbt installerade i sitt rum, och där möts de även av Marcels lite underliga assistenter, Doru och Nat'alia. Lea och Andrei håller sig mest för sig själva. När Andrei går ut för att utforska skogen känner han sig iakttagen. Något eller någon rör sig bland de förvridna träden, men när han tittar finns det ingen där. Så hittar Andrei en död person och det blir inledningen till en rad riktigt otäcka händelser. Det leder också till fler frågor än svar. Vem är egentligen den döda personen? Andre utför en ritual för att få svar. Dock är svaren de får något som det unga paret egentligen skulle vilja vara utan. 

Detta är den första boken jag läser av författaren. I den här boken bjuds vi på en krypande och kuslig stämning. Man vill hela tiden läsa vidare för att se vad som händer i nästa kapitel. Jag gillar hur de båda ungdomarna är gestaltade, men de andra i forskningsteamet framstår som lite underliga och hemlighetsfulla, precis som platsen man ska undersöka. Jag tänker först att detta är en bok om vampyrer, men det är  inte alls vad vi möter här. Miljön är bra beskriven i denna nagelbitare, men här vill jag inte vara på plats! Nej tack! Skogen är lite för kusligt för min smak. Vad är det egentligen för hemlighet de tre forskarna inte vill tala om för Lea och Andrei, och vad vill egentligen anden efter den person som Andrei hittade i skogen? Ja, frågorna för mig som läsare är många. Författaren lyckas hålla mig på halster till sista kapitlet. Först då får man reda på vad hela historien egentligen handlar om. Jag tycker att bokens omslag är väldigt snyggt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna kusliga spökhistoria om olycklig kärlek får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Mina ögon måste spela mig ett spratt, tänkte Andrei. Inget var där och inget rörde på sig. Han kände sig som en allt större fåntratt ju mer han stod och glodde. 

Så fort han tog bort din hand från yrädstammen rörde sig något bakom honom som fick vartenda hårstrå på hans kropp att resa sig. Något var verkligen där, den här gången hörde han det. Men varje gång han försökte se det, vad det nu var, försvann det mystiska. 

Andrei tittade mot lägret. Skulle han återvända till huset? Han ruskade på huvudet och strök över ärmarna så att hans  ståpäls skulle lägga sig. Det var säkert ett nyfiket djur som var mer rädd för honom än han för det. Tanken fick honom vilja utforska skogen mer och röra sig längre bort från lägret. En klen, upotrampad stig tycktes visa vägen djupare in i Hoia Baciu. 

Andrei slängde då och då en blick över axeln för att se till att lägret inte försvann ur sikte. Än var det kvar, även om man mest kunde skymta konturerna av ett större hus. Han riktade fokus framåt, vad det nu än var som verkade smyga runt skulle han ta reda på det. 

"Hallå, är det någon där?" 

Inget svar och ingen uppståndelse. Andrei spände öronen i hopp om att höra minsta lilla knyst. Hoppas inte att det är en människa som smyger runt här, ett djur skulle defenitivt ha flyttat på sig, tänkte han. 

Efter vad som kändes som om flera minuter hade gått vågade han röra på sig igen. Känslan av att vara iakttagen var stark. Kanske var det bra att tala om det här för Lea och Marcel också. 

Baksidestext;

När studenterna Andrei och Lea får chansen att åka iväg och bo ett halvår i Transylvanien för att delta i ett forskningsprojekt, tar de den direkt. Det förekommer mycket myter och skrock om den plats de ska vistas på. 

Men de är bara skrönor. Det kan inte vara värre än oredan hemma och det trista vardagsliv de just lämnat bakom sig, eller?

Varför besitter denna plats en så mystisk atmosfär? Vad är orsaken till dess snedvridna yttre? Ju längre studenterna befinner sig där, desto mer frågor dyker upp. Och svar de helst hade klarat sig utan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Närsök

"Närsök" av Josefin Schygge utgiven av Bokförlaget Forum. Martina har efter en traumatisk händelse, hoppat av politiken. Nu driver hon en liten gårdsbutik på idylliska Visingsö. Hon bor på ön med sin man och sina två barn. Martina och hennes tonårsdotter, Lilly, har inte den bästa relationen just nu, men när Lilly plötsligt försvinner, förstår Martina att något är fel. De har hittat hennes mobil i ett kärr på ön, men inga andra spår. Martina gör nu allt för att finna sin dotter, och man söker av hela ön för att finna henne. Hon verkar dock inte finnas kvar på ön. Kan försvinnandet ha att göra med den händelse som Martina blev utsatt för fem år sedan? Martina blev överfallen av en stalker och mannen har nyligen blivit frigiven och har synts till på ön. Eller har försvinnandet med Lillys biologiska pappa att göra? Har hon rest till honom eller har han tagit henne. Den unge mannen Nils, vad hade han och Lilly egentligen gemensamt? Vet Lillys vän Ida, som ligger på sjukhus, något som inte Martina vet om? Ja, det finns många trådar att följa upp och sanningen är inte den Martina tror. Ska man hitta Lilly innan det är försent?

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Den här boken är riktigt spännande och fångar mig som läsare från första sidan. Boken blir mer och mer spännande ju mer jag läser, ända till det gastkramande slutet. Jag gillar att författaren bakar in ett svårt ämnen som involverar våldtäkt och synen på övergrepp i samhället. Ja, att ens barn försvinner måste vara alla föräldrar mardröm. Författaren lyckas förmedla mammans känslor på ett bra och trovärdigt sätt. Vi får följa Martina från olika tidsperspektiv i hennes liv. Alla de händelser som förklarar varför Martina handlar och reagerar som hon gör. Vi får även följa Lilly under månaderna innan hon försvinner, samt så kryper sanningen fram mer och mer. Det är spännande med flera olika möjliga förövare, vilket gör att man inte kan lista ut vem det är som tagit Lilly på förhand. Handlingen och miljön är så bra beskriven att det känns som man är på plats. Alla lösa trådar knyts ihop på bra sätt på slutet. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Martina, 5 september 

Vägen är både krokig och smal. Hon kör förbi stengärdsgårdar, tät skog och öppna fält. Inte ens vid den långgrunda badplatsen är det något folk. Där sträcker sjön ut sig, bred och ståtlig. Det går gäss på den. Trots oron och stressen kan Martina inte köra förbi utan att slås av hur vackert det är. Bilen skjuter småsten ut mot diket och hon väjer in mot mitten igen. Det går för fort. Vägbanans oljegrus är lappat och lagat men här och var gräver däcken ändå ner sig i hålor. Martina reagerar knappt när det dunsar till. Hon minns inte när hon var här senast, ändå är allt exakt som det alltid har varit. Samma hus, samma träd, samma dam. 

Hon sänker farten, passerar fallet sakta, sakta. Det svarta vattnet trycker mot dammluckorna, redo om någon bara skulle släppa iväg det. De stora stenarna på andra sidan vittnar om att ingen öppnat luckorna på länge. De är gulaktig grå och tänkta av fågelbajs. Vattnet har torkat upp i sprickorna mellan stenarna. Hon blir torr i halsen. Hela morgonen har hon spelat upp de där dagarna för sig själv. De var så få till antalet, så oerhörda i sin betydelse. Visst hade hon anat att det som hände skulle få konsekvenser, men inte att det skulle bli så här. 

Så är hon över på andra sidan och påbörjar stigningen genom tallskogen. Trädstam efter trädstam svischar förbi. Sannolikheten att Lilly ska vara här är väldigt liten, det vet hon. Men det är också det enda hon har att klamra sig fast vid. 

Fem minuter senare spricker tallskogen upp. Hon har blicken fäst på det stora huset i byns bortre ände. Det ser sjavit ut. Mer smutsgrått än vitt, dåligt kittlade fönster, långt gräsoch vildvuxna äppelträd. Ensligheten drabbar henne så snart hon kliver ur bilen. Även om Martinas egen ö är tyst, är tystnaden som finns här något helt annat. Hon fyller den med sina steg när hon småspringer mot huset. Utan tvekan tar hon sikte mot källaren. 

Baksidestext;

Efter en traumatisk händelse har Martina lämnat politiken och startat en gårdsbutik på idylliska Visingsö där hon bor med sin man Björn och sina två barn. Utöver arbetet med odlingarna kämpar hon med relationen till den särbegåvade tonårsdotter Lilly - varför har de så förtvivlat svårt att prata med varandra?

En september morgon är Lilly plötsligt försvunnen. Hennes mobiltelefon hittas i ett kärr på ön, men där upphör alla spår. Har hon rymt eller är hon kidnappad? Finns det en koppling mellan Lillys försvinnande och händelsen som fick Martina att lämna politiken? Eller ligger förklaringen ännu längre bakåt i tiden, i Martinas egen uppväxt.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kvinnogården

"Kvinnogården" av Unni Lindell utgiven av Pirat förlaget. Betzy har blivit misshandlad av sin man under en lång tid. Tillslut får hon nog och rymmer med sina två barn. De försöker få plats på ett kvinnohem, men där är det fullt. Snø som arbetar som polis, kör istället Betzy och hennes barn, till ett ställe som kallas för Kvinnogården. Snø arbetar också med män som har rapporterats saknade. Ju mer hon undersöker saken, ju mer leder de olika spåren fram till det vita huset i skogen. Samtidigt oroas en av de intagna på Kvinnogården, Lilja, över varför källardörren måste vara låst, och varför är de bevakade av dolda kameror? Så får Betzy reda på att hennes man, William, anmälts försvunnen. Föreståndaren tycker att Betzy kan återvända hem. Hur kan hon veta att det är säkert? Vet hon något som hon inte talar om? Snø förstår snart att Kvinnogården, och kvinnan som arbetar där, bär på en mörk hemlighet. Ska Snø lyckas lösa mysteriet innan spåren sopas bort för alltid? 

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. I den här boken förflyttar vi oss till Norge. Denna spänningsroman handlar om ett aktuellt och svårt ämne. Man berörs av kvinnornas olika öden, och det är hemskt att det förekommer över huvud taget. Vi får nämligen möta kvinnor som blivit utsatt för våld i nära relationer. De är tvungna att fly för sina liv, för nästa gång de möter sin förövares knytnävar, kan vara det sista de gör. Samhället kan tyvärr inte alltid skydda kvinnorna. Därför upplåter en kvinna sitt eget hem, till förmån för de utsatta kvinnorna. Till syntes omges de av idylliska jordgubbsodlingar, men skenet bedrar. Man går ett steg extra, för att skydda de utsatta kvinnorna. Det idylliska vita huset bär på en mörk och långvarig hemlighet. Författaren lyckas fånga mig från första sidan, så jag varnar för stäckläsning! Spänningen är obehaglig och kryper sig under skinnet. Miljöbeskrivningar och karaktärer är bra beskrivna. Även tankar och känslor känns relevanta. Ett svårt ämne som behöver belysas ännu mer. Läs boken! Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

18

BETZY WESSEL GICK UT i trädgården. Hon hade märken i ansiktet och tovigt ihoptrasslat hår. Hon var barfota och gräsmattan var fuktig efter regnet, men doften av gräs hade en lugnande inverkan. Syrenerna hängde i ljuslila klasar i häcken. Det droppade fortfarande från dem som hängde i skuggan. 

När hon sa de där orden inom sig, som så många gånger tidigare, gick det upp för henne att hon behövde komma där ifrån, för Bambis och Soys skull. Nu. 

William bestämde allt. Han ångrade så klart våldet, som vanligt, det var patetiskt, och nu behövde han sova ut innan de åkte till den nya stugan. Barnen sov också fortfarande, de var utmattade efter nattens bråk. Det var söndag den 26 juni. Klockan var 10. Och hon hade bestämt sig. De skulle inte till den nya stugan. Inte hon och barnen. Insikten hade kommit igår morse då Bambis hade svarat henne på ett hånfullt sätt, spottat efter henne och frågat om mamma var en fegis. 

De hade så fina drag, ungarna, och ljusbrun hy, en fin mix av Williams nordiska gener och hennes exotiska. Bambis hade hennes hår. Hon tittade upp mot deras balkongdörr, den stod på glänt, snart skulle solen tränga igenom molntäcket och väcka dem. Hon kände tomhet en stundoch tittade bort mot grannens svartglaserade tak. Hon borde be Margarethe om hjälp, verkligen anförtro sig åt henne. Skulle hon springa över och säga ursäkta att jag stör? Göra det nu? Men hon såg då hemsk ut med den spruckna läppen och den svullna kinden, och om William fick reda på att hon hade skvallrat för Margarethe skulle allt bli värre. 

Det gjorde ont i kroppen, och i det ena ögat var det en konstant svart prick i synfältet. Den försvann när hon tittade åt vänster men kom tillbaka igen. Den skadan hade han gett henne för länge sedan, och hon var rädd att hon skulle bli blind en dag. 

Baksidestext;

En skrämmande plats där ingen går säker

I det vita huset i skogen utanför Oslo kan kvinnor söka skydd undan sina våldsamma män. Omgivna av jordgubbsodlingar kan de och deras barn äntligen känna sig trygga. Men någonting skrämmer. Varför är källardörren låst? Och varför finns det övervakningskameror kring huset, är det verkligen för att ingen ska ta sig in?

Och vem är det egentligen som ska skyddas? Den unga polisen Snø Winther får i uppdrag att utreda flera fall av saknade män. När hon kommer till det vita huset i skogen går den ohyggliga sanningen upp för henne.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Radiohjältarna-Glädjens brunn

"Radiohjältarna-Glädjens brunn" av Emmy Abrahamsson och Hanna Jedvik utgiven av Albert Bonnier förlag. Ann och Esti jobbar som journalister på Sveriges radio i Malmö. Två kvinnor har anmälts saknade. De två kvinnorna hade en sak gemensamt, båda var nämligen involverade i organisationen "Glädjens brunn". De har sitt huvudsäte på slottet Gunningshov, som ligger utanför Sjöbo. Gruppen lär ut yoga och själsligt välbefinnande. Gruppen verkar dock både kärleksfull och harmonisk, men är den verkligen så oskyldiga som den verkar? För att ta reda på vad som hänt de båda kvinnorna, måste de två journalisterna ta sig in i gruppens innersta krets. Det gör Ann och Esti under täckmantel. När de börjar nysta i verksamheten, märker de ganska snart att något inte stämmer. Man undviker att svara på frågor, och snart inträffar en oväntad händelse som ställer allt på sin spets. Är den sektliknande gruppen i själva verket orsaken till att de båda kvinnorna försvunnit? Samtidigt funderar Esti på om hon ska välja dj:n Zuke, eller John, som hon träffar inom gruppen de undersöker. Ann försöker emellanåt att fly sin trista vardag, med allt för mycket festande. 

Detta är den andra delen om de två radiohjältarna Ann Ek och Esti Przybyszewski, men jag har tyvärr inte haft möjlighet att läsa den första delen. Kapitlen växlar mellan Ann och Estis perspektiv, där vi får följa deras arbete med att lösa mysteriet med de båda försvunna kvinnorna. Ja, för det första är de båda karaktärerna väldigt roliga att följa. Dialogen mellan de båda radiojournalisterna är rapp, och de bjuder på många skratt. Deras olika personligheter skär sig ibland, eller väldigt ofta ska jag kanske tillägga. Samtidigt får vi följa ett spännande mysterium, som gör att det är svårt att släcka lampan, när det är dags att sova på kvällen. Samtidigt som jag funderar på vad som hänt de båda kvinnorna, förstår jag ganska snart att gruppen på Gunningshov är för bra för att vara sann. Jag funderar också vad deras dolda agenda egentligen är. Alla ledtrådarna knyts ihop bra på slutet. Jag hoppas verkligen få följa de båda radiojournalisterna framöver. Denna bok får ni inte missa! Denna ljuvligt förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Sidan 48

ESTI

La Roche serverar tampas, dyra spanska viner och drar till sig exakt det klientel som man föreställer sig hänger vid Lilla Torg en onsdagskväll. Jag är på plats i god tid och blir visad till ett bord i hörnet som är bokat i Jörgen Witts namn. Små ljuslyktor är utplacerade på borden, servetterna är prydligt vikta och de vita linnedukarna är välstrukna och fläckfri. Samtal förs i låg ton och stilla pianomusik ljuder genom rummet. 

Jag står emot impulsen att höra av mig till Ann och fråga hur det har gått med Ull-Britt i dag. Det är trots allt efter ordinarie arbetstid och klokast är att hålla nere andelen Ann Ek i livet till ett minimum. Dessutom har hon rätt till ett privatliv även hon. Antagligen har hon precis slafsat i sig någon flottig pasta med rödvin. Kanske har hon och Olle sexy time? Vältrar sig i köttets lustar till tonerna av Lili & Sussie eller något annat som var hett när Ann jobbade på veckorevyn? Jag ryser till och avbryter bryskt mina funderingar kring Anns intima liv. 

Istället fokuserar jag på att spana på alla som kommer in. Under tiden smuttar jag på en Loka citron som spritter i vinglaset och skickar med stela fingrar ett sms till Zuke om att jag är upptagen med jobb och absolut inte kan ses. Kanske inte på flera veckor. Möjligtvis att vi kan träffas när allt det här är över, men inte nu. Absolut inte nu. 

När? frågar Zuke, men får inget svar. 

Istället gör jag en snabbgoogling på Marcus Semmerling, men hittar inte mycket utöver det jag redan vet: att han är femtiotre år och skriven på Gunningshov där han och Lorelei verkar bo i en egen våning på slottet. I övrigt hittar jag bara en LinkedIn-profil som inte ser ut att vara uppdaterad på ett tag, där jag får fram samma information som på Glädjens brunns hemsida, nämligen att han är vd för Glädjens Brunn wellness and retreatcenter och att han en gång i tiden jobbade som kommunikatör på Greenpeace. 

Längre än så hinner jag inte innan en man med rakat huvud och en sportbag över axeln dyker upp. Jag lägger ner telefonen med skärmen mot bordet, vinkar och ger mig tillkänna. Han nickar, stannar till vid baren, byter ett par ord med bartendern och får med sig ett glas rött. Han kommer fram och ser på mig lite för länge för att det ska kännas helt bekvämt. 

Baksidestext;

DE MOTVILLIGA samarbetspartnerna tillika radiojournalisterna Ann Ek och Esti Przybyszewski ger sig i kast med ett nytt uppdrag - nu gäller det två försvunna kvinnor. Båda var medlemmar i Glädjens brunn, en organisation som lär ut yoga och själsligt välbefinnande från ett slott på skånska landsbygden. Men är denna till synes kärleksfulla och harmoniska grupp i själva verket en sekt, och har den i så fall något att göra med kvinnornas försvinnande?

I jakten på svar tar sig Ann och Esti in i verksamhetens innersta krets, där oväntade händelser ställer allt på ända. Samtidigt brottas Ann med sitt allt starkare sug efter vardagsflykt, medan Esti slits mellan dj:n Zuke och den mystiske John, som hon träffar på slottet.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Bortförda

"Bortförda" av E. P. Uggla utgiven av Bokförlaget Forum. Det är en ovanligt varm sommardag. Några få föräldrar arbetar ännu och har sina barn på förskolan Björken, som har sommaröppet. Ida ska hämta sin syster dotter, polisen Nicko ska också hämta upp sin dotter, och Sima är sen då det var meningen att sambon skulle hämta dottern, men glömt. Trots att det verkar vara en helt normal dag, kommer ingen av föräldrarna att hämta sina barn idag. Efter en utflykt har barnen nämligen försvunnit. Någon har kidnappat deras barn. Polisen gör allt för att snabbt lösa fallet och återföra barnen till föräldrarna innan det är för sent. Det visar sig att föräldrarna bär på mörka hemligheter. Nu ifrågasätter de sig själva-och varandra. Någon av deras hemligheter kan vara orsaken till att barnen har försvunnit. För ett av barnen begärs en lösensumma och återlämnas. Men när ett av barnen hittas avlidet, börjar man förstå att tiden börjar bli knapp. Ska fler av barnen hittas döda? 

Detta är den första boken jag läser av författaren, men definitivt inte den sista. Detta är författarens spänningsdebut. Boken fångade mig från första sidan till den sista. En riktig sträckläsar bok! Denna boken väcker många tankar och känslor. Barn är utsatta, och har blivit bortförda i alla tider, både av kända och okända förövare. Tårarna kommer vid flera tillfällen. Det måste vara varje föräldrars mardröm att någon ska kidnappa deras barn, samtidigt som de befinner sig på förskolan. Jag har en obehaglig känsla i magen medan jag läser. Vi får följa föräldrarna och deras anhöriga några hemska sommardagar när deras värsta mardröm har blivit verklighet. Alla verkar skyldiga, och man hoppas hela tiden att barnen ska hittas vid liv. Många ledtrådar leder polisen i olika riktningar men alla visar sig vara återvändsgränder. Karaktärerna är intressanta och bra gestaltade. Frågan är vem och varför hen har kidnappat alla barnen. Sanningen är inte den man tror. Snyggt slut! Denna fartfyllda spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Sima 

Sima var så nära att berätta om August för Niko under telefonsamtalet. Men hon har ingenting mer än August gråt och ursäkt. Det måste finnas något konkret. Något här i lägenheten. Hon börjar i hallen, tömmer fickorna i Augusts ytterkläder, både Goretexjackan och rocken trots att de har hängt oanvända sedan slutet av maj. Vad August än håller på med kan det ha pågått länge. Allt Sima hittar är använda papoersnäsdukar och bilnyckeln som August anklagat henne för att ha tappat bort. 

Hon fortsätter in i sovrummet och drar ut lådan i nattugsbordet med ekfan'er från Jysk. Där finns helt otippat en bok. Berättelser från båthuset. En zombie sträcker sig mot henne på framsidan. Sima har aldrig sett August läsa annat än tidningar eller på mobilen. Hon bläddrar snabbt i boken och skakar den för säkerhets skull. Ingenting. 

Garderoben river hon igenom på några minuter. Inga gömda lappar. Ingenting. 

Hon fortsätter ut i vardagsrummet. August är märkligt hobbybefriad. De flesta män Sima känner har fritidsintressen. Allt från husrenovering till tvespel. August bara är. Lite som flertalet av Simas tjejkompisar. De har inte heller hobbys. De har bara barn och andra tjejkompisar. Man kan väl att det sociala livet är deras fritidsintressen. Men August har inte det heller. Kanske är jobbet det enda han brinner för. All han gör är kopplat till jobbet. Han jobbar sent på kvällarna. När han ska ut är det kollegor han träffar men han verkar inte vara vän med någon av dem. 

Har hans liv alltid varit så deprimerande? 

Hon går ut i hallen och locka upp Augusts bruna läderportfölj. Den matchar favorit skorna. 

Tankarna går återigen till hans klädbyte. Det finns bara ett skäl till att han skulle byta om när han skulle träffa polisen. Han ljög för dem. Ville att det skulle se ut som om han varit ute och sprungit eller något. Ett ruskigt kasst alibi men August är i ärlighetens namn inte särskilt smart. Första gången hon på allvar insåg hans begränsningar var när de diskuterade gamla favoritfilmer och han berättade om en detalj i en av Jurassic Park filmerna som han hade grubblat över. 

"Varför hittade de egentligen satelittelefonen som dinosaurien ätit upp i en stor jordhög?" 

"Men...det var ju bajs." 

Baksidestext;

DE BÄR ALLA PÅ HEMLIGHETER, NU HAR DERAS BARN KIDNAPPATS

Det är nästan outhärdligt varmt på gården utanför Björkens förskola som håller extraöppet över sommaren. Ida ska hämta sin systerdotter som egentligen går på en annan förskola. Niko ska plocka upp sin dotter och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar vara som vanligt utom hettan. 

Idag kommer varken Ida, Niko eller Sima hämta några barn. 

Bortförda är en gastkramande spänningsroman i högt tempo om en grupp förskolebarn som försvinner under en helt vanlig sommardag. De förtvivlade föräldrarna söker svar-hos varandra och sig själva. Har någon tagit barnen och i så fall varför? Det visar sig snart att flera av dem bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnanden. Jakten på de Bortförda barnen blir allt mer desperat- ska man hitta dem innan det är för sent? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Fjällsjön

"Fjällsjön" av Anna-Karin och Björn Olofsson utgiven av Bazar förlag. Britta Linde'n samlar ihop ett team på fyra personer, inklusive henne själv, som ska utreda kalla fall på Nordkalotten. I denna grupp ingår norrmannen Odd, finländaren Jay och dottern Nikki. De fyra medlemmarna ska utreda ett fall som handlar om en man som försvann på en fisketur för tjugo år sedan, Seppo Mannela. Trots att det fanns tre andra män på fisketuren, vet ingen av dem vart han tog vägen. Man frågar sig om mannen avsiktigt har försvunnit, för att börja ett nytt liv någon annan stans, eller är det helt enkelt så att han bragdes om livet och sänktes i Torneträsks kalla vatten? Ny teknik kan kanske hjälpa till att hitta liket efter Seppo i sjön. Kan teamet hitta några bevis, till ett så gammalt fall, för att över huvud taget kunna lösa fallet? Deras undersökningar tar dem till Kemijärvi, där Seppo bodde med sin fru och sina två flickor. Väl där upptäcker de att mannens liv, var fullt av mörker. Kan de fyra gruppmedlemmarna lyckas lösa fallet, samtidigt som de tar tag i sina egna personliga problem och trauman? 

Detta är första delen i en serie som handlar om kalla fall på Nordkalotten, och författarnas gemensamma debutroman. Jag blir väldigt imponerad av hur tekniken har gått framåt, och hjälper polisen att lösa ett såpass gammalt mordfall som detta är, för det första. Väder och vind, gör ju sitt för att försvåra utredningen, speciellt i våra nordligaste delar av Sverige. Jag gillar också att det är många pusselbitar och lösa trådar som ska nystas ihop, innan fallet kan lösas. Fallet som ska lösas, känns även äkta och realistiskt utformat. Jag gillar den fängslande miljön som ramar in denna spännande mordgåta, samt de olika karaktärerna i boken, som är bra gestaltade. Deras tankar och känslor känns relevanta för historien. De fyra olika medlemmarna i kalla fall gruppen, är fyra helt olika personligheter. De har sina egna bagage i bakgrunden, som de tampas med samtidigt, vilket är väldigt intressant. Det är en sådan här välskriven bok som gör att man vill fortsätta att läsa deckare! Jag läser gärna mer om författarnas kalla fall Nordkalotten. Jag gillade också det fina bokomslaget. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 6

TIDIGT NÄSTA MORGON åkte Britta till Abisko. På vägen dit lade hon märke till Rune Svenssons bil som stod parkerad vid arkplatsen i Stenbacken. Så han roade sig trots allt med annat än att odla potatis, tänkte hon och drog på munnen. Själv hade hon aldrig ägt en ark. Livet i de små fiskekojorna, som nu stod uppställda i mindre samlingar och under vintern drogs ut på isen, hade aldrig lockat henne. Till skillnad från många andra Kirunabor. 

I Abisko stannade hon till på hotellet och betalade för de två nätter som de kommit överens om. Dessutom förberedde hon hotellchefen på att det kunde bli aktuellt med ytterligare övernattningar. Nästa punkt på agendan blev att åka ner till hamnen och betala Faxe, båtägare, som på egen begäran skulle ingå som förare. Hon hade förstås kunnat göra samtliga betalningar via nätet, men mötet med Faxe lockade henne. 

När hon kom fram stod Faxe nere vid bryggan. Hon hade själv aldrig träffat honom, men visste att han umgåtts i samma kretsar som Nikkis pappa Nils och även lärt känna Nikki när hon var barn. Han var nu i femtioårsåldern, hade ett fast handslag och nära till ett leende, vilket Britta inte kunde avgöra om det var äkta eller inte. Det kunde bero på att han påminde om skådespelaren Gary Busey, som hon inte riktigt gillade. Men Faxe hade betydligt mer muskler än Gary och därtill långt och lockigt blont hår. Faxe hade bott i Abisko sedan slutet på nittiotalet, hade hon fått veta, och kunde därmed ha lagt märke till Seppo Mannela och de andra. 

"Jaha, ja. Polisen tänkte ta tummen ur ändan till slut med han finnen", sa Faxe. "Jag trodde den vuxit fast där bak. Tummen alltså. Inte finnen." 

Britta ignorerade hans spydighet, såg i stället ut över sjön som krusades av kastbyar. " Kan vi åka över till ön? Jag skulle vilja se den med egna ögon." 

"Det är du som hyr båten, så du gör dom du vill. Men det är synd på dina granna läderstövlar." 

"Kommer det att stänka in i båten?" Hon skrattade till. "Eller har du glömt att tömma den?" 

Faxe nickade mot en stor Buster med styrpulpet och kapell. "Jag brukar dra till Lofoten och fiska skrei i januari. Den här pölen är inget emot Atlanten, så i båten håller du dig garanterat torr. Men det är jävligt stenigt just runt ön. Du kommer inte närmare än fem, sex meter med den här. Sen måste du vada." 

Baksidestext;

FÖRSTA DELEN I SERIEN OM KALLA FALL NORDKALOTTEN. 

En kylig höstkväll samlar kommisarie Britta Linde'n sitt nya, tvärnordiska team på Torneträsk strand. Därifrån syns ön dit finländaren Seppo Mannela begav sig för tjugo år sedan för att fiska med sina vänner. Det var även där han senast sågs i livet. Simmande han tillbaka till land för att i hemlighet börja ett nytt liv någonstans? Drunknade han i det kalla vattnet? Eller blev han mördad och kroppen sänkt i den djupa sjön?

Gruppen har sin bas i Kiruna men utredningen tar dem till Kemijärvi där Seppo levde. Trots den hänförande omgivningen inser de att hans liv varit fullt av mörker. Deras upptäckter väcker egna trauman och minnen till liv och gruppen kämpar inte bara med utmaningen i att hitta ledtrådar och bevis i ett så gammalt fall utan också med interna målsättningar och privatliv som trasslar.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Det perfekta offret

"Det perfekta offret" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonniers förlag. En dag kommer det in en charmig kille på baren där Morgan jobbar. Han återkommer flera gånger och hon får veta att han heter Luke. Trots att Morgan egentligen inte har tid, går de ut på dejt, och det leder till att hon bjuder hem honom. Hon delar sitt hus med hyresgästen Nina, och de har en dubbeldejt. En dag när Morgan kommer hem ifrån arbetet, hittar hon dörren uppbruten, och Nina ligger död på golvet. Det är bara början. Två special agenter dyker upp, och det visar sig att Luke egentligen heter Gavin och är en efterlyst svindlare och massmördare. Han har tömt alla Morgans tillgångar, och hon får snart sälja sitt hus för att betala skulderna. Utblottad åker hon hem till sin mamma och mormor i Vermont. Där försöker hon skapa sig ett nytt liv, bara för att upptäcka att Gavin inte har gett upp. Morgan är offret som kom undan, och han är besatt av att tanken på hämd. 

Ja, Nora Roberts har förmåga att hålla spänningen vid liv genom hela romanen, från början till slut. Så jag varnar för sträckläsning, så klart! Jag faller för huvudkaraktären Morgan, och beundrar hennes förmåga att hämta sig från det fruktansvärda hon har varit med om. Hon kämpar för att återta makten över sitt liv. Sedan gillar jag hur hennes familj, arbetskamrater, och nya vänner, står bakom henne och beskyddar henne. Då de förstår att Gavin inte har gett upp tanken på att Morgan ska dö, gör de allt för att höja säkerheten runt henne. Knepigt hur en del kan få för sig att deras misslyckande beror på någon annan, och inte sig själva. Jag gillar de fina miljö - beskrivningarna, och de olika karaktärerna är bra, och trovärdigt beskrivna. Jag hade gärna sett denna boken som film. Det hade blivit hur bra som helst. Har ni inte läst någon av alla Nora Roberts 200 romaner kan jag rekommendera denna. Trots att boken är ganska tjock, så känns det inte utan boken går väldigt snabbt att läsa. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

NIO

Fredag kväll. Slutet på arbetsveckan för många innebar fullt upp på Apre's. Och det var då Morgan trivdes som allra bäst. När hon stod där och blandade, skakade, rörde och fyllde glasen kom hon fram till att hon, trots det fruktansvärda gångna året, hade fått in en riktig lyckoträff. 

Hon hade behövt ett jobb eftersom hon behövde tjäna pengar, och på första försöket hade hon hittat ett hon verkligen njöt av. Och ett som fick henne att känna sig som sig själv igen. Som Morgan. 

Den Morgan som fixade saker, den Morgan som gjorde upp planer och jobbade för att förverkliga dem. Den Morgan som kunde få främlingar att känna sig sedda och uppskattade. Oavsett vad Gavin Rozwell hade stulit från henne hade hon den förmågan kvar, och efter att ha tappat självförtroendet helt kände hon hur det började byggas upp igen - två saker hon tänkte använda på bästa sätt. 

Vid bardisken serverade hon Keith och Martin, ett par som firade sin femte bröllopsdag, var sin dry vodka martini - tre oliver - och lyssnade på deras planer för helgen. 

"Han kommer att vilja testa gymmet", sa den charmerande Keith och himlade med ögonen som var inramade av marinblå bågar. "Och tvinga mig att följa med." 

"Eftersom jag älskar dig." 

"Visst, visst" 

"Och sedan en simtur", sa Martin, och smakade på sin drink. 

"Wohoo! Det där kallar jag en martini. Vad säger du om att följa med oss hem till Burlington och alltid blanda fredagsmartini till oss? Vi skulle behandla dig som en prinsessa." 

"Får jag en tiara?" 

"Självklart." 

"När kan jag flytta in?" 

Hon rörde sig längs bardisken för att ta emot en bordsbeställning från en av serveringspersonalen. 

Och hon visste att Opal - tolv år på resorten - hade gott om invändningar mot den nya barchefen. 

Medan Morgan förberedde beställningen började Opal - fyrtiotre år, kraftigt byggd med brunt hår, klippt i en lättskött pottfrisyr - slå in notan åt ett annat bord. 

Baksidestext;

MORGAN ALBRIGHT har egentligen inte tid att dejta, men ger sig till slut vika för Luke, den flitiga killen i baren där hon jobbar. Kort därefter upptäcker hon att någon brutit sig in i huset som hon delar med vännen Nina. 

På golvet ligger Nina död. 

Den fruktansvärda sanningen är att Morgan själv har släppt in monstret: "Luke" visar sig vara en efterlyst bedragare och seriemördare. Nina var inte hans vanliga typ. Men det är Morgan.

Utblottad flyr Morgan till sin mamma och mormors hem i Vermont. Hon kämpar för att hantera sorgen och vågar släppa in vänskap - och kärlek - på nytt. Men hon vet att hennes mardröm bara har börjat. Bedragaren har inte glömt bort Morgan, offret som kom undan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina