Barnjunfruns berättelse

"Barnjunfruns berättelse" av Elisabeth Gaskell utgiven av Argasso förlag. När Rosamond var fyra eller fem år gammal dog hennes föräldrar, inom några veckor, efter varandra. Hester blir hennes nya barnjunfru, och tillsammans reser de till flickans nya hem, på det ödsliga godset Furnivall. När kvällarna blir längre, och Hester har stoppat om den lilla flickan i sin säng, börjar Hester höra hur den gamla orgeln börjar spela nere i hallen. De andra tjänarna låtsas om ingenting, men de verkar samtidigt rädda. Ju mer tiden går, ju otäckare blir det, och snart försvinner Rosamond ut i kylan. Som tur är hittar en fåraherde flickan vid liv, men det dröjer inte länge förren det onda och mörka, där ute, åter vill locka ut den lilla flickan. Hester gör allt vad hon kan för att det inte ska hända flickan något, medan orgeln spelar för fullt. 

Argasso förlag har gjort om denna klassiker till en mer lättläst variant, för ungdomar från 15 år. Barnjunfruns berättelse publicerades redan 1852. Längst bak får vi läsa lite spännande fakta, om författaren och hennes liv, tillika de verk hon har gett ut. Jag har dock inte läst något av författaren förut, och jag tror inte jag har hört talas om henne dessvärre. Dock skulle jag gärna läsa mer av denna dam, som levde på 1800-talet. Denna berättelse var riktigt spännande! Rosamunds barnjunfru berättar historien för oss läsare. Det är en riktig kuslig historia, som utspelar sig, där ute på det ödsliga godset Furnivall. Två systrar som blir kära i samma man. Han väljer den ena av dem, vilket gör den andra systern svartsjuk. Och på den vägen är det,för att inte avslöja för mycket. Denna spännande spökhistoria får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Från sidan 24

Medan vintern närmade sig och dagarna blev allt kortare, hände det ibland att jag kunde svära på att jag hörde ett ljud. Det lät som om någon spelade på den stora orgeln i hallen. Jag hörde det inte varje kväll, men då och då, särskilt när jag satt oss miss Rosamond efter att ha bäddat ner henne för kvällen och allt var stilla och tyst i sovrummet. Det var särskilt då jag kunde höra hur det dånade och lät på avstånd. 

När jag gick ner för att äta min kvällsmat den första gången det hände, frågade jag Dorothy vem det var som hade spelat musik i hallen tidigare. James svarade korthugget att bara en dåre skulle förväxla vindens sus i träden med musik, men jag lade märke till hur ängsligt Dorothy tittade på honom och mumlade något jag inte hörde. 

Jag kunde se att ingen av dem tyckte om min fråga, så jag sa inget mer utan väntade bara till nästa gång jag skulle vara ensam med Dorothy. Kanske skulle jag kunna få ur henne mer information då. 

Baksidestext;

"Månen lyste så klart att jag kunde se två små fotspår som ledde runt hörnet på den östra flygeln."

Den unga Hester är barnjunfru åt föräldralösa Rosamond och följer med henne till hennes nya hem på det ödsliga godset Furnivall. Men allt står inte rätt till på godset, tjänarna verkar vara rädda för något och snart hotar en kuslig, oförklarlig händelse lilla Rosamunds liv... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Purpurvinter

"Purpurvinter" av Lupina Ojala, utgiven av Catoblepas förlag. Året är 1907 och Owelia Älling tar in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mössebergs kurort. Där hoppas hon få hjälp med att må bättre från sin ångest och häva den skrivkramp hon lider av. Hon skriver dock ner dagens händelser i en dagbok. Hon träffar även Flora och Nils som kom till sanatoriet samtidigt med henne. De tre blir snabbt vänner. Men vilka är hennes nyfunna vänner egentligen? De verkar båda ha hemligheter som de tycks vilja dölja. Det som skulle bli en kort vistelse med lyxiga behandlingar blir snart förlängt. Det händer underliga saker på sanatoriet. Många frågor kräver svar. Qwelia får underliga paket och meddelanden. Men vad är hennes roll i mysteriet och vem är flickan som bara hon och gårdskarlen Gustav, tycks kunna se? Vad har egentligen hänt henne? Mysteriet tätnar och medan tiden går och snön faller över sanatoriet färgas himlen långsamt till purpur.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men absolut inte den sista. En så bra bok! Det var svårt att lägga denna pärla ifrån sig. Den var så spännande- en riktig bladvändare. Miljöbeskrivningarna var så vackra och omgivningarna runt sanatoriet verkar magiska. Man kan se framför sig hur snön faller när det snöar och känna kylan som kryper runt byggnaderna. Man bara måste bara läsa vad som händer i nästa kapitel. Det händer nya saker hela tiden. Författaren lyckas hålla i spänningen från första till sista sidan, där alla lösa trådar knyts ihop på ett bra sätt. Det är också intressant att följa de olika behandlingar som huvudpersonen går igenom. Jag funderar på hur verksamma de olika behandlingarna verkligen är. Hela historien känns trovärdig och persongalleriet är intressant. Det är många olika personer som möts på sanatoriet. Jag bara älskar omslaget till "Purpurvinter", och denna vackert förpackade spökhistoria får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

En blick på reseuret visade att klockan nu var nio och om det varit en vanlig kväll hade jag börjat förbereda mig för att gå till sängs. Det var tre timmar kvar till midnatt. Jag behövde hålla mig vaken till dess.

Vad det än var Flora planerat fylldes jag med en känsla av att det inte skulle föra något gott med sig. Snarare tvärtom. 

För att fördriva tiden plockade jag fram en av de böcker som jag packat med mig. Jag valde Frankenstein av Mary Shelley. Anledningen till att jag valt den var för jag var nyfiken på vad Mary Wollstonecrafts dotter åstadkommit. Verket blev naturligtvis omtalat för sin originalitet när det publicerades. Jag funderade över om det hade varit möjligt för Mary Shelley att skriva en sådan märklig bok om hon hade haft en vanlig uppväxt utan från späd ålder möta okonventionella värderingar och synsätt. 

Mary Shelleys mor menade menade att kvinnor inte alls besatt lägre intelligens än män. Om de fick riktig utbildning skulle de klara samma uppgifter som männen. Det var en tanke som fortfarande var kontroversiell.

Dagens unga kvinnor, som Flora, väckte en del avundsjuka hos mig fick jag erkänna. De hade uppfostrats till att våga mer än min generation som varit kuvad från födseln. 

Å andra sidan hade Mary Wollstonecrafts redan på 1700-talet vågat ifrågasätta tingens ordning och levt livet på sitt eget sätt. Det hade kostat henne förstås, men hon hade ändå gått sin egen väg. Hade jag varit för feg i mitt liv och brytt mig för mycket om omgivningvningens åsikter?

Fast å andra sidan den enda gången som jag följde mitt hjärta lett till total katastrof. 

Jag suckade djupt. 

Det fanns ingen mening med att grubbla. Åren hade passerat aldeles för fort och mitt livs bästa dagar var redan förbi. Jag var för gammal för att orka kräva min plats. För gammal för att försöka på nytt. 

Om jag bara vetat det jag vet nu när jag var ung, då hade jag gjort andra val. Bättre val. Nu kunde jag inte göra annat än att leve den tid jag hade kvar med konsekvenserna av mina ogenomtänkta beslut.

Det alltför välkända trycket över bröstet och den kvävande känsla som jagat mig det senaste året återvände. Jag var tydligen inte helt botad. 

Det var väl för väl att jag hade ett möte inbokat med överläkare Alfredsson redan dagen därpå. Kanske behandlingarna behövde intensifieras? 

Jag skulle ta med till mig och föreslå elektriskt ljusbehandling. Det var en mer modern metod än vattenkurerna och skulle säkert kunna hjälpa mig. 

Från baksidan;

Den 14:e december 1907 tar fröken Owelia Älling in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mössebergs kurort.

Där hoppas hon finna återhämtning och vila.

Men vad vill flickan som bara Owelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?

Det som är menat att bli en kort vistelse med lyx och värdehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när allt för många frågor kräver svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina