"På samma strand" av Birgitta Gunnarsson, utgiven av Modernirista förlag. Boken handlar om 47-åriga Tora som förlorade sin mamma som ung. Pappan fanns aldrig med i bilden. Hon har därför bott hon sin moster, Maud och hennes familj. När Toras moster dör får hon ärva en bonad och en summa pengar. Samtidigt börjar hon fundera över det förflutna. På en rekommendation från en kollega på jobbet börjar hon springa, för att sortera tankarna. På jobbet kommer hon ihop sig med den nya sjuksköterskan. Hennes chef vill därför förflytta henne till ett annat boende, trots att Tora är oskyldig. Hon beslutar sig för att ta tjänstledigt för att fundera vad hon ska ta sig till framöver. Hon funderar också över sin italienska pappa som hon aldrig träffat och beger sig därför till Italien. Hon vill åtminstonde få se platsen där de träffades, hennes mamma och pappa. Väl i Rimini träffar hon en trevlig man hon fattar tycke för. Ja, hur ser Toras tillvaro ut efter att sommaren är slut? Är den lika dan som förut, eller är allt förändrat? Kanske har hon till och med funnit kärleken?
Jag har läst en bok av författaren förut, som jag tyckte mycket om. Denna boken har jag sett fram emot länge och jag tyckte lika mycket om denna som den förra boken. Här får vi följa ensamstående, tillika föräldralösa Tora. Tora har en italiensk pappa hon aldrig träffat, och mamman dog när hon var ung. Denna hjärtevärmande historia handlar om att förlåta och gå vidare, vilket Tora aldrig har kunnat göra. Hon har svårt med förhållanden och är hellre ensam, det är bäst så resonerar hon. Då kan man aldrig bli lämnad. Toras tankar och känslor känns relevanta för historien. Författaren lyckas fånga mig med sina målande miljöbeskrivningar och levande karaktärer. Ett tag ser allt ut att hela Toras tillvaro ska rämna, men jag älskar hur allting utvecklar sig till det bästa för Tora. Jag njöt av en underbar läsupplevelse. Denna bok får ni inte missa. Läs den! Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
På eftermiddagen går hon till havet igen, det har en särskild dragningskraft på henne. Den här gången går hon direkt till den allmänna stranden, där de nu är en hel del solande och badande människor. Hon hittar ett ledigt utrymme nära vattnet, där hon brer ut sin handduk, och efter en liten stund vadar hon ut i Medelhavets vågor. En fransig röd flagga fladdrar på en smal flaggstång. En kvinna som leker med sina barn i strandkanten upplyser henne om att det är en varningsflagg. Det är inte förbjudet att bada-då blir det svart flagg-men man ska vara försiktig. Och till och med här, på gratisstranden, finns en salvataggio som övervakar de badande och blåser i din visselpipa om någon ger sig ut för långt ut.
Tora är en duktig simmare, men nu nöjer hon sig med att simma längst stranden. Det är kraftiga vågor emellanåt, och hon kan förstå att det kan bli starka underströmmar.
Efter badet sitter hon på handduken och betraktar de andra badande och solande. En bit bort står en solbränd, mörkhårig man i vattenbrynet och spanar ut mot havet. Han är klädd i små röda badbyxor, och den muskulösa kroppen vittnar om många timmars träning. Var det så mammas Salvatore såg ut? I så fall är det inte särskilt svårt att förstå att hon blev alldeles k bortkollrad.
Tora sliter blicken från den bildsköne mannen och låter den vandra vidare. På ett stort badlakan lite längre upp på stranden sitter ett äldre par. De har huvudena tätt ihop och pratar och småskrattar. Kvinnan är sysselsatt med att skala och dela ett äpple, som hon sedan räcker till mannen, klyfta för klyfta. Tora betraktar dem roat. Plötsligt undrar hon vad som hade hänt om mamma hade bestämt sig för att stanna kvar i Rimini. Hos Salvatore. Eller om han hade följt efter till Sverige. Kanske skulle Tora haft syskon, kanske en stor italiensk släkt. Hon skulle antagligen kunnat prata italienska. För en stund känner hon sig oväntat vemodig över det som inte blev. Men då påminner hon sig om hur bra hon och mamma hade det, hur mycket roligt de gjorde. Och hur väl de kom överens. Om Tora bara inte hade sagt det där sista. Det om att hon hatade henne.
Baksidestext;
När Tora motvilligt går med på att flytta in hos sin moster Maud under hennes sista tid i livet tänker hon att det är sista gången hon behöver ha med släkten att göra, sedan ska hon återgå till sin lugna, ordnade tillvaro. Men när Tora kallas in till advokatkontoret och informeras om Mauds testamente får hon en smärre chock. Försöker mostern håna henne från andra sidan graven?
Mauds död får Toras tankar oundvikligen att dras till det förflutna. Till vännen som aldrig svarade på hennes brev. Till moderns beslut att aldrig låta henne träffa sin italienska far. Samtidigt har stämningen på hennes jobb försämrats och påfrestande konflikter blossar upp.
Toras omsorgsfullt konstruerade försvarsmurar börjar stegvis krackelerar, och hon tvingas både konfrontera sina djupaste känslor och ompröva sanningar hon levt med i hela sitt liv. När sommaren närmar sig är inget som det brukar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar