Organistens dotter

"Organistens dotter" av Annelie Fichtelius utgiven av Ordfront förlag Omslag; Paolo Sangregorio. Bokrecension; Detta är den första delen i serien Kustborna. I den här boken gör vi en tidsresa till Estland år 1886. Vi får följa Tio Pelmas som lever med sina syskon samt föräldrar på Johansgården i Estlands karga kustlandskap. På denna tiden levde tusentals svenskar isolerade i Estland. Senare var svenskarna tvugna att fly till Sverige under andra världskriget. Tio som är tio år gammal hjälper sina föräldrar på gården tillsammans med sina syskon. När hon blir vuxen är det meningen att hon ska gifta sig med någon av bondsönerna i trakten. Men det hårda livet som bondhustru är inte speciellt lockande. Och framför allt- Tio vill inte föda en massa barn! Tio har andra drömmar i livet. Tio drömmer nämligen om att bli lärarinna. Hennes vän lär henne att läsa. Hon vill studera ännu mer, än de få år hon är tillåten som flicka, att gå i skolan. Dock motsätter sig hennes pappa hennes önskemål, trots att han själv varit lärare. När den tyska änkebaronessan på herrgården blir förtjust i den söta flickan förändras allt. Den unga baronen förstår snart att Tio är läraktig, och börjar således undervisa henne i det tyska språket, samtidigt som hon jobbar på herrgården. Men när den unga Tio växer upp till en skönhet förändras allt. Unge baronen fattar tycke för Tio, vilket resulterar i att hon är tvungen att bege sig in till staden och ett nytt liv där.

Den här boken är både välskriven och spännande. Jag uppskattar att få ta del av hur våra svenska förfäder levde i Estland på denna tiden. Det är ett stolt folk som har fört vidare sina svenska traditioner, generation efter generation. Jag hade verkligen ingen aning om denna del av vår historia faktiskt. Författaren beskriver på ett bra och realistiskt sätt hur det var att leva under denna tiden. Välgestaltade miljö - och personbeskrivningar. Svenskarna var ofta fattiga och hårt arbetande människor som var bönder. De blev ibland även trakasserades av ryska soldater. Det är spännande att få följa människornas vardag, som kantas av bekymmer, glädjeämnen, hårt arbete tillika drömmar. Men dagarna är även kantade av sorg och tragedier. Svenskarna hade dock en väldigt fin gemenskap med varandra. De träffades i kyrkan och hjälptes åt när det behövdes, samtigt som de också bjöd varandra på olika festligheter. Jag har inte läst något av författaren förut, men jag hoppas jag ska få möjlighet att läsa många fler böcker av henne. Det ska i alla fall bli spännande att följa Tio i nästa del av bokserien. Vill ni läsa om en något borglömd del av vår svenska historia, får ni inte missa denna historiska romanserie. Denna bok är värd sina 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20.

Nils gick strax bakom sin syster på den upptrampade stigen som löpte mellan potatisåkrarna. Den ljusa flätan svängde i takt med hennes steg över den trådslitna jackan, den som en gång varit mor Annas. Det var en grå dag och himlen hängde mörk och tung alldeles ovanför trädtopparna. För varje steg de tog sjönk deras bara fötter ner i den sandiga jorden som var blöt efter nattens regn, men det spelade ingen roll. De skulle snart vara täckta med lera från topp till tå, efter ännu en dag på Baron von Löwes potatisåkrar. Leran hade satt sig i huden på deras knän och knogar och gick inte längre att skrubba bort, hur länge de än satt i bastun och hur flitiga de än var med björkriset. Mor hade smörjt Saras händer med fett och lindat dem med tygremsor för att skydda de svidande torrsprickorna. September bestod av en oändlig räcka av dagar på knä i potatisåkern.

Potatisstinten vändes upp av en karl med vändplog. Sen var det dagsverkarnas uppgift att gå efter med sina stora flätade videkorgar och samla upp potatisen. De skulle också leta igenom jorden med en järnhacka på träskaft för att hitta varenda knöl som inte kommit i dagen vid första försöket. Videkorgarna tömde de i spritfabrikens vagn vid fältets kant, där arbetsledaren satte ett streck vid deras namn för varje tömd korg vartefter betalning delades ut av förvaltare Rösler vid veckans slut.

Både Nils och Sara avskydde att bidra till tillverkningen av den förhatliga spriten, men de hade inget val. Utan inkomsterna från dagsverkena skulle det inte finnas mat på bordet i den lilla stugan i Dirslätt under den kalla årstiden. Så här års, strax efter skördetiden, fanns det oftast både potatis, kålrabbi, sill, bröd och smör på bordet men längre fram på vintern blev det mest tunn gröt eller välling, kanske surkål och några potatisar.

Nils hade en hemlig överenskommelse med förvaltare Rösler. För varje dagsverke han utförde på någon av Baron von Löwes ägor gav Rösler två tredjedelar av betalningen till Nils far och en tredjedel till Nils själv, utan hans fars kännedom. Eftersom de arbetade på ackord, var det svårt för Elmar Pihl att veta exakt hur mycket Nils tjänade och även om han var både lång och kraftig för sin ålder kunde man knappast förvänta sig att han skulle arbeta som en hel karl. Han var ju inte ens elva år fyllda. Något Rösler ofta påminde Elmar Pihl om när han knotade om betalningen.

Egentligen var det mor Anna som gjort överenskommelsen med Rösler, men oavsett vilket gav det Nils en chans att lägga undan några kopek till sina framtidsplaner. Pengarna förvarade han i en plåtburk som han grävde ner på ett nytt ställe varje gång han fyllt på den. Inte ens hans mor eller systrar visste var den fanns. Fru Rösler hade ett stort hjärta och såg alltid till att hjälpa familjer som drabbades hårt av brännvinsdrickandet och maken skulle aldrig drömma om att sätta sig upp mot hennes välgärningar.

"Böcker och studier är för latmaskar och oduglingar, hade Nils far bestämt hårt så sent som kvällen före när han kommit på Nils med näsan i en bok han fått låna av präst Girtgensohn.

– Veklingar som inte duger till att arbeta utan måste studera för att försörja fru och barn, fortsatte han. Och du min son, är varken det ena eller det andra.

– Som du pratar, sade mor Anna då. Att studera till präst eller lärare är att tjäna både Gud och människorna. Det står i den heliga skriften.

Baksidetext;

ESTLAND ÅR 1886. Tio Pelmas växer upp i en stor syskonskara på Johansgården i Estlands karga kustband. Trots att familjen på pappret är fria svenska bönder så trakasseras de av tsarens soldater, de tvingas dessutom att betala arrende och göra dagsverken hos den tyske baronen på herrgården. Men det hårda slitet som bondhustru lockar inte Tio som istället drömmer om ett liv som lärarinna.

När den tyska änkebaronessan på herrgården blir förtjust i den försiktiga flickan och gör henne till sin lillpiga öppnas en ny värld för Tio. Snart uppfattar även den unge baronen Tios läraktighet och bestämmer sig för att undervisa henne i tyska. Några år senare har Tio blivit kammarjungfru åt änkebaronessan men drömmarna om ett annat liv dröjer sig kvar.

Organistens dotter är den första delen i den historiska romanserien Kustborna. Här skildras den ofta bortglömda historien om de tusentals svenskar som under många århundraden levde isolerade längs Estlands kust och tvingades fly till Sverige under andra världskriget.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det yttersta mörkret

"Det yttersta mörkret" av Christoffer Holst utgiven av Lovereads förlag. Omslag Emma Graves. Bokrecension; Vi får återigen knyta kontakt med Cilla Storm. Cilla är en kriminalreporter som letar upp olika historiska kriminalfall, som hon skriver om och delar med sig av i podden Blodspår. Denna gången har hon svårt att hitta inspiration. Deadline börjar närma sig med stormsteg. Men så snubblar hon på ett nytt dödsfall på Bullholmen. Det visar sig att dödsfallet hänger ihop med ett olöst dubbelmord på 1960-talet. Det var hushållerskan Monica, samt herr Gyllenström, som blivit bragda om livet på ett synnerligenbrutalt vis. Mordet gick aldrig att lösa. Samtidigt letar Cilla och hennes pojkvänn Adam efter ett gemensamt torp, trots att Cilla är tveksam till att lämna sin kolonistuga på Bullholmen. Cilla börjar undersöka de båda fallen, samtidigt som hon funderar på om denna sommaren blir den sista på Bullholmen. Dock sätter Cillas sökande efter sanningen henne i allt större fara. Vi får också tillbaka blickar till år 1965 då unga Monica beger sig till Stockholm för att arbeta som hushållerska hos den rika familjen Gyllenström. Mitt i sommaridyllen på Bullholmen uppenbarar sig en allt mörkare sanning.

Vill ni läsa en riktigt spännande mysdeckare i sommar som innefattar olösta mord, skärgårdsidyll samt en skvätt Chardonnay? Då får ni inte missa denna pärla till mysdeckare. Detta är den femte delen i serien om Cilla Storm, men jag har dessvärre bara läst en av delarna förut. Böckerna kan dock läsas fristående. Jag gillar när ett nutida mord, kan ledas tillbaka till olösta mord i dåtiden. Författaren lyckas kombinera dåtid och nutid på ett bra sätt. Boken är välskriven och historien känns trovärdig. När jag väl börjar läsa kan jag knappt sluta. Boken är alltför spännande, så jag varnar för sträckläsning. Jag kunde i alla fall inte släppa boken ifrån mig. Miljö - och persongalleriet är bra gestaltade och känns äkta. Vi får följa en person i det förflutna som visar sig ha en riktigt mörk personlighet. Det blev en riktigt spännande upplösning som man inte kunde förutse från början. Boken innehåller verkligen alla ingredienser för en riktigt bra mysdeckare. Jag läser gärna mer av författaren. Denna fint förpackade mysdeckare får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

​Cilla

​Jag sippar på ett italienskt chardonnay som jag hittade på tillfälliga hyllan på Systembolaget innan jag åkte ut till Bullholmen. Sedan jag började hänga hos Adam i Vasastan har besöken på diverse vinbarer med honom i kvarteret blivit allt fler. Och jag har faktiskt blivit modigare i mina dryckesval. Förra hösten snöade jag in på spanska rödviner, alldeles utmärkta till den årstidens grytor och långkok. Och nu på sommaren tycker jag det kan vara riktigt trevligt med ett glas rosé.

​Fast jag har ännu inte upptäckt ett vin som gör mer för mig än en smörig chardonnay, hur otrendigt det än må vara. Men jag varierar mig faktiskt – jag dricker amerikansk chardonnay, sydafrikansk chardonnay, fransk chardonnay, italiensk chardonnay. Så länge den är fatlagrad är jag nöjd. Om Fijiöarna börjat producera chardonnay hade jag gärna provat den också.

​Jag tar en till klunk och låter det kalla vinet skölja runt i munnen. Syran finns där men även den runda smörigheten. Ja, tänk, till och med i Italien odlar de chardonnay. Även om Zacke skulle hävda att det är idiotiskt att välja chardonnay från just det landet. Det är som att åka till Ikea för att köpa en katt, tror jag bestämt att han sa. Men så är han ju sommelier också och ganska så old school.

​Jag borde bjuda ut dem båda hit. Om de kan slita sig från sitt älskade torp några sommardagar. Även om det är Separett och kallvatten som gäller här har jag något som Sörmland inte har – ett hav runt knuten.

​Jag halvligger i min baden-baden och har dragit en blå fleecefilt över kroppen. Klockan är strax över elva på kvällen och koloniområdet på Bullholmen ligger tyst och öde. Ljust är det fortfarande, så som det bara är i juni i det här landet, men Rosie sover av snarkningarna att döma tungt i huset bredvid. Det gör nog de flesta här. Jag är trots allt den yngsta kolonisten, så vitt jag vet.

​Själv sitter jag med laptoppen och researchar. Ännu har jag inte skrivit ett enda ord på det nya avsnittet, men jag har åtminstone hittat mitt ämne. Tack vare Rosie. Ett historiskt, svenskt mord. Ett jag faktiskt inte hade någon koll på alls.

​De gyllenströmska morden.

​Tänk att jag aldrig stött på detta mysterium tidigare! Nu har jag skapat en mapp och börjat samla in all information jag kan hitta på nätet. Nästa vecka ska jag hämta ut en bok om morden på Stadsbiblioteket i stan.

Baksidetext;

HUSDRÖMMAR, CHARDONNAY OCH MÖRKA MYSTERIER

Sommaren närmar sig och kriminalreportern Cilla Storm har fullt upp med att hitta ett historiskt mysterium till podden Blodspår samtidigt som hon och pojkvännen Adam tittar på torp i Sörmland. Men kommer Cilla kunna lämna kolonistugan på den älskade skärgårdsön Bullholmen?

Året är 1965 när den unga Monica anländer till Stockholm för att jobba som hushållerska hos den rika familjen Gyllenström. Storstadslivet är allt hon någonsin drömt om, men något står inte rätt till i den tjusiga våningen på Strandvägen.

När ett dödsfall på Bullholmen visar sig hänga samman med de olösta gyllenströmska morden, börjar Cilla nysta i fallet från 60-talet och fråga sig hur glömt och begravt det förflutna egentligen är. Och om det här kommer bli sista sommaren på Bullholmen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs recensionen av "Kalla vita vinternätter" här

Målarverkstan

"Målarverkstan" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken förlag. Omslag; Michael Ceken. Bokrecension; Jonna har fått i uppdrag att måla dekoren i den gamla balsalen i en 1700-talsflygel på den vackra Frykegården i Sunne. Hon blir förälskad i den betydligt äldre gårdsägaren Edward Frykeborn. En dag gör Jonna slut med Edward - det skiljer ju ändå 40 år mellan dem. Senare samma kväll hittar Gunnel Jonna mördad i hennes målarverkstad. Målarverkstan ligger i samma rosa hus, som Jonna delar med Gunnels frisörsalong. Moa som precis har blivit avskedad från sin chefstjänst på en städfirma i Sunne, behöver hon härmed hitta ett nytt arbete. När Moa får möjlighet att färdigställa arbetet med att måla färdigt dekoren i balsalen på frykegården, så tvekar hon inte, utan tackar ja. När hon en kväll håller på att bli påkörd av en bil inser hon nu kan vara mördarens nästa måltavla. Men vem är ute efter henne, och varför? Moa måste lösa mysteriet innan det är för sent. När hon undersöker sin väns sista tid i livet inser hon att Jonna bar på flera hemligheter. Edwards son Philip verkar inte förtjust i att Moa tagit över måleriet efter Jonna. Vad är det han döljer egentligen? Pia Vinder söker vidare efter svar om sina släktingars komplicerade historia.

Vi återvänder för fjärde gången till Sunne i Värmland. Jag har läst dem tre föregående böckerna i serien. Denna bokserie kan dock läsas fristående. Jag tycker serien om familjen Vinder är så bra och spännande. Vi snubblar inte bara över ett fruktansvärt mord, utan också över en spännande släkthistoria som kantas av såväl avundsjuka som familjehemligheter tillika hemlig kärlek. Värmländska Sunne tycks också vara en perfekt plats för att låta denna mysdeckare utspelas sig. I Sunne tycks det nämligen finnas många olika personligheter samlade - personer som inte ens drar sig för mord. Många hemligheter tycks dölja sig i de värmländska skogarna, men jag älskar det. Författaren lyckas fånga atmosfären perfekt. Vi får följa olika personer serien som hela tiden ligger steget före poliserna. Moa letar efter ledtrådar som ska hjälpa henne att hitta Jonnas mördare. Samtidigt som en mördare tycks vilja dölja sina spår och även tycks ha utsett Moa till nästa offer. Detta är tillika en mysdeckare när den är som bäst. Missa inte denna spännande deckarserie. Jag hoppas få läsa många fler delar i serien om familjen Vinder och deras spännande släkthistoria. Även denna delen i serien om familjen Vinder får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

DET VAR MÖRKT ute när Moa åkte ner till Jonnas målarverkstad i Palatset för att hämta färg, penslar och annan utrustning som hon behövde när hon började måla flygeln nästa morgon.

Så mycket hade hänt de senaste dygnen. Först hade hon förlorat jobbet och sedan hade hon mist sin bästa vän under fruktansvärda omständigheter. Och nu hade Edward övertalat henne att tacka ja till att måla flygeln. Då hade det känts som en rolig utmaning, men nu undrade hon om beslutet verkligen var så klokt. Kanske befann hon sig i chock och gjorde bort sig fullständigt om hon tog sig an det stora arbetet. Edward hade ingen aning om vad Moa gick för, utan förlitade sig helt på Jonnas ord. Självförtroendet var inte så stort inom det kreativa området och Moa, som brukade känna sig trygg i sina beslut, drabbades av prestationsångest. Hon borde inte ha låtit sig charmas.

Som vanligt var det rullatorkaos runt Palatsets dubbeldörrar och mammas entusiastiska tillrop hördes genom fönster som stod på glänt när Moa kom fram. Kvällsgympa idag, alltså. Gubbar och tanter stod upp och höll sig i varsin stol och gjorde rörelser medan Moas mamma studsade runt därinne. Galna mamma, som hade haft ett ungt sinne hela livet.

Moa tyckte att det var klokt av henne att lägga ner salongen, när hon fortfarande var pigg och själv kunde ta beslutet. Då visste ingen om Erikas dröm om att fortsätta jobba där. Nu väntade alla spänt på överraskningsfesten och att se Erikas reaktion när mamma berättade att hon kunde behålla både salong och lokal. Vilken chock för henne. Hon som väl aldrig fått någonting i hela sitt liv.

Gympan avslutades och mamma tackade de medverkande för idag. De gjorde sig redo att gå hem och Moa hörde hur de pratade om hur snäll och gullig Erika var som gjorde det lilla extra för så gamla människor.

Medan besökarna hos Åldringsligan begav sig hemåt, låste Moa upp dörren till målarverkstaden. Hon letade reda på de penslar hon behövde och naturligtvis låg de i prydligt förvar i ett etui. Nej, Jonna skulle knappast råka tappa bort dyrgripar som epiknaskare, grävlingsfördrivare och gaffelpenslar. Någon måste ha stulit dem. Varför? Hängde det ihop med mordet?

– Hallå? Nå'n här? ropade det utifrån hallen.

Moa vände sig om.

– Kom in, sa hon. Säg att du hade gympa.

– Blir några kvällspass i veckan, sa mamma. Nå'n måste sätta fart på latmaskarna. Säg du de nya stegen jag lärde dem?

Hon trampade runt och vickade på höfterna och Moa öppnade dörren helt.

– Du är koko, sa hon med ett leende och lutade sig mot dörrposten.

Mamma stannade till och satte näsan i vädret.

– Hörrudu, ser jag ut som en gök eller?

– Nej, sa Moa med en suck. Mer som en uggla.

Baksidetext;

MÖBELMÅLAREN JONNA KARLSSON får uppdraget att måla dekoren i den gamla balsalen i en 1700-talsflygel på vackra Frykegården i Sunne. Hon förälskar sig genast i den betydligt äldre gårdsägaren, Edward Frykeborn, men bestämmer sig för att avsluta romansen.

Samma kväll hittas Jonna död. Mördad, i sin målarverkstad. Samtidigt får hennes vän, Moa Svensson, sparken från sin chefstjänst på en städfirma i Sunne. Hon letar nya möjligheter – och erbjuds högst oväntat att färdigställa det arbete som Jonna påbörjat.

Medan hon gräver bland penslar, slippapper och spackelspadar inser Moa att Jonna burit på flera hemligheter. Och vad döljer Edwards son Philip?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Kråkslottet" här

Läs min recension av "Pensionatet" här

Läs min recension av " Stallhuset" här

Good Spirits

"Good Spirits" av B.K. Borison utgiven av HarperLove förlag. Omslagsdesign; Ploy Siripant, omslagsillustrationer; Brittany Keller; Bokrecension; I "Good Spirits" får vi lära känna Nolan Callahan. Han brukar mest spöka för folk varje jul, och har inga andra planer, än att även denna julen göra det. Han är nämligen det förflutnas spöke. Han ska påvisa levande människor deras misslyckanden i deras förflutna, och hur det påverkar deras framtid. Efter jul är det meningen att han ska återvända till Limbo för att vänta på att eventuellt återfödas på nytt, eller att spöka för någon annan nästa jul. Men denna julen träffar Nolan någon mycket speciell, nämligen antikhandlaren Harriet York. Hon vänder upp och ner på allt! Harriet är nämligen den gulligaste människa Nolan någonsin spökat för. Tillsammans med Harriet börjar han önska sig något mer - en framtid. Varför Harriet egentligen blir hemsökt är en gåta, både för Nolan och Harriet själv, och tillsammans börjar de gräva i varandras förflutna. De gör de genom att göra tidsresor till varandras respektive förflutna. Plötsligt upptäcker de att de har något som binder dem samman. Men vad? Även Harriet börjar längta efter en framtid tillsammans med Nolan, men hur ska de kunna ha det? Nolan är ju ett spöke och Harriet är i högsta grad en levande person? 

Kan man läsa en julroman på sommaren? Jo, det kan i alla fall jag. Naturligtvis passar boken bäst att läsas framför en tänd brasa i bästa soffhörnet, under en mysig filt och med en varm kopp med choklad i handen, medan snön singlar ner utanför fönstret. Ja, ni fattar! Men Åh, vad denna här boken var mysig! Den är full av julkänsla, humor och ljuvlig romantik. Den påminner lite om Charles Dickens "En julsaga". De båda huvudpersonerna är så gulliga och jag får sympati för dem båda, då båda huvudpersonernas liv inte har varit det lättaste. Vi får följa Noland och Harriet, medan de lär känna varandra, och när de ser tillbaka i deras respektive förflutna. Detta får dem att förstå sig själva och varandra på ett djupare plan. Detta är den första boken jag läser av författaren och jag tyckte väldigt mycket om denna hjärtevärmande historien. Boken får mig att längta till julen, med alla dofter och smaker och allt annat som hör julen till. Jag älskar verkligen hur boken slutade - med en liten underbar twist. Jag hoppas får läsa mer av författaren i framtiden. Missa inte denna ljuvliga pärla till bok. Jag tycker även att omslaget är mycket fint. Denna gulliga julromantasy får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel elva

Harriet

Två dagar senare står Nolan på min veranda med en kopp kaffe i handen och en ursäktande min.

Inget av det imponerar något vidare på mig, så jag ignorerar dörrklockan när han ringer på. I stället betraktar jag honom genom kameran medan jag fortsätter att skölja fikonen jag spontanköpte på marknaden tidigare imorse.

Jag har bestämt mig för att koka min egen förbaskade marmelad. Jag ska få ut något positivt ur hela den här spökgrejen. Marmeladen känns som det mest lovande alternativet.

Marmeladen skulle aldrig skrika åt mig inifrån ett förråd. Marmeladen skulle inte heller ignorera mig i två dagar, trots att han sa att han skulle dyka upp. Jag börjar misstänka att den där katthistorien bara var något han drog till med.

Jag har redan ghostats av varje levande människa som varit det minsta viktig för mig. Nu blir jag till råga på allt ghostad av ett riktigt spöke. Mitt liv är ett skämt.

Min mobil plingar till när jag får ännu en notis från dörrklockan, samtidigt som Nolan lutar sig mot dörren. Inte för att jag bryr mig, men han ser frustrerad ut på den lilla gryniga bilden. Håret står åt alla håll och kragen på flanellskjortan är sned. Han ser ut som om han knallat rakt in i en tornado. Eller möjligen en soptipp.

Bra. Han betedde sig som ett arsle sist jag såg honom. Han förtjänar att se ännu värre ut, ärligt talat. Den där locken i pannan är rena förolämpningen. Smilgroparna som anas är en styggelse.

Han trycker på dörrklockan igen. Jag fortsätter att ignorera honom.

"Jag skulle kunna dyka upp inne i ditt kök direkt, vet du", säger han avslappnat. Hans röst är tunn genom telefonens högtalare. Han kisar mot kameran. "Jag försöker bara vara trevlig."

"Du försökte inte direkt vara trevlig inne på lagret", muttrar jag för mig själv och skrubbar ett av fikonen så hårt att det flyger iväg och studsar runt i diskhon. Jag håller fast vid min ilska som en livboj. Jag är så trött på att människor behandlar mig som om jag vore utbytbar, och att mina känslor inte spelar någon roll. Som om jag inte är värd vare sig deras tid eller energi om mitt sanna jag inte stämmer överens med deras förväntningar.

Baksidetext;

MAGI, JULMYS OCH KÄRLEK ÖVER TID OCH RUM

Nolan Callahan har inga andra planer för julhelgen än att spöka för folk, som han brukar göra. Därefter måste han återvända till sin annars planlösa tillvaro i limbo med att vänta på livet efter detta. Men när han hemsöker Harriet York, den gulligaste människa han någonsin spökat för, önskar han sig plötsligt något mer. Han önskar sig en framtid.

Harriet York har ingen aning om varför hon blir hemsökt, och mitt i julstöket dessutom. Tillsammans med Nolan börjar hon gräva i det förflutna och upptäcker att det finns trådar som binder dem samman – och de inser att det kan finnas mer att spinna vidare på än de anat.

Hur ska de, en levande och en död, kunna vara tillsammans? Och kan det förflutna visa sig innehålla nyckeln till en framtid?

Good Spirits är en härlig och het julromantasy med en magisk twist.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Dimgränd och det magiska värdshuset

"Dimgränd och det magiska värdshuset" av Nils-Petter Löf utgiven av Whipmedia förlag. Grafisk form och produktion Anders Nyman. För barn 12-15 år. Bokrecension; Mitt inne i Stockholm ligger Dimgränd. Dimgränd är dold för de normala genom en slöja. Men Dimgränds invånare kan gå mellan deras värd och vår. Vilka bor då i Dimgränd? Jo, där bor häxor, trollkarlar, vampyrer och andra magiska varelser. Här ligger också värdhuset den "Den skrattande råttan". Där bor femton år gamla Ava och hennes pappa som driver värdshuset. Ava ska börja på gymnasiet efter sommarlovet, för att lära sig att trolla på riktigt. En morgon får hon beskedet att hennes pappa har dött. Samtidigt får hon också besked att hennes far har en skuld att betala. Kan hon inte betala skulden inom en viss tid kommer hon att förlora sitt värdshus. Det blir nu en kamp för Ava att både driva värdshuset samt att ta reda på vad som hänt hennes pappa. Ava är dock inte ensam. Hon har sina två vänner Lina och Max samt trollet Rauk som hjälper henne på "Den Skrattande Råttan". Snart jagas Ava av Myndigheten för Magisk Ordning och flera andra skumma typer som är intresserade av en speciell ring med stora krafter, som Ava fått av en av värdshuset gäster. Kommer Ava att kunna betala sin fars skuld och kommer hon att kunna avslöja sanningen om vad som hände hennes pappa?

Wow! Den här boken tycker jag är jätte bra! Trots att boken egentligen är tänkt för ungdommar kan säkert alla som gillar fantacy uppskatta den. Precis som Harry Potter, som numera har vuxna som läsarskara. Jag tyckte så mycket om den här boken. Dimgränd är en sådan där bok man fastnar i från första början, och den är spännande genom hela boken. Jag sträckläste Dimgränd på två dagar. Jag har stor sympati för huvupersonen Ava, som mister sin pappa, missar att gå på gymnasiet och blir jagad av otäcka typer. Jag gillar både de fina personbeskrivningarna samt miljöbeskrivningarna som är bra gestaltade. Dimgränd innehåller så många fina detaljer. Jag vill också bo på Dimgränd omgiven av mystiska varelser, kunna trolla som Ava, och på kvällen vill jag slinka in på "Den skrattande råttan", dricka något gott och lyssna på bra musik. Åh jag tycker också att denna boken ska bli film! Den hade blivit hur bra som helst! Jag har läst nån bok av författaren förut, som jag tyckte lika mycket om. Så har ni inte läst något av författaren förut så måste ni göra det nu. Varför inte denna fantastiska fantacy pärla? Passa på att läsa denna fina bok under sommarlovet. Rekommenderas! Jag ser fram emot att få följa Ava och hennes vänner vidare i serien. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​14

​"En ny dag. Nya möjligheter", sa Alva med en gäspning.

Någon bankade på hennes dörr. Alva försökte orientera sig i mörkret. Hon var alldeles för yrvaken för att tänka. Detta med sena nätter och tidiga morgnar började bli jobbigt.

"Apertum!"

Gardinerna åkte åt sidan och ljus strömmade in i hennes rum. Det bankade igen. Alva försökte blinka liv i kroppen. Kanske hon borde börja dricka kaffe? Hon var trots allt vuxen nu.

"Mm. Ja, jag kommer. Är det du, Rauk?"

"Ja."

Alva drog på sig kläderna och vinglade fram till dörren.

"Har det hänt något, Rauk?"

"Kille här. Prata Alva."

"Okidoki. Jag kommer. Jag måste bara få vakna till först."

"Du kom. Kille vänta."

"Ja. Ja. Jag kommer."

Rauk verkade nöja sig med svaret och lunkade iväg. Han var så stor och tung att det var ett under att Alva inte vaknat av hans klampande.

Hon gick nerför trappan och såg en ung man stå i allrummet med en banjo i ena handen. Han verkade vara några år äldre än hon, hade långt blondt hår och stora blå ögon. Han såg både pojkaktig och vuxen ut. Han var klädd i en röd mantel, bruna handskar utan fingertoppar och en stor röd hatt med en svart fjäder i. Han sken upp i ett leende när han fick se Alva.

"Men god dag och god morgon!" sa han med en stark fransk brytning.

Det här var för mycket energi. Alva orkade knappt se honom. Det var för tidigt på morgonen. Hon ville helst sova.

"Eh. Hej! Vad vill du?" Alva drog handen genom ansiktet.

"Förlåt. Jag är nyvaken. Vi testar igen. Hur kan jag hjälpa dig? Vi serverar bara frukost nu. Havregrynsgröt."

"Åh, men så trevligt! Frukost är den bästa måltiden."

"Mm. Det sägs så", muttrade Alva. "Jag funderar på att börja dricka kaffe. Vill du ha?"

"Självfallet. Jag älskar kaffe. Det är sångens dryck."

"Det är väl det."

Alva gick bort till baren. Hon siktade med trollstaven mot en burk som stod längst upp på en hylla.

"Venite!"

Burken kom flygande och landade på bordet. Hon siktade på en kanna, uttalade trollorden och även den kom flygande.

"Jag tror jag måste ha havredryck i min." Alva gäspade. "Vågar inte testa svart kaffe än."

Baksidetext;

​Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

​Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

​Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

​Men varje trollformel har ett pris.

Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skönhetens färger,Bok 1- Sophias hopp

"Skönhetens färger, Bok 1- Sophias hopp" av Corina Bomann utgiven av Gyldendal Astra förlag. Omslag Anders Timren. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till Berlin 1926. Det är mellankrigstid. Sophia studerar kemi på universitetet. Hennes dröm är att få skapa egna hudkrämer för kvinnor. Ett intresse som hon har haft sedan hon var barn. Sophia inleder ett förhållande med en av sina lärare. Men när deras kärlek resulterar i en graviditet, vänder han henne ryggen. Dessutom blir hon utslängd av sina föräldrar. Hon får bo hos sin vänninna som dansar. Då hennes väninna får möjlighet att dansa i Paris, beger sig de två väninnorna ut på äventyr. Vänninan får möjlighet att dansa, men för en ung, gravid kvinna är det svårare att få uppehållstillstånd tillika arbete. Hon börjar dock studera på egen hand via ett bibliotek, trots att förlossningen närmar sig med stormsteg. I sin hyresvärdinnans kök experimenterar hon för att få fram egna hudvårdskrämer. Sophias förlossning startar, men den är svår. När hon vaknar till efter en vecka, får hon beskedet att hennes baby har dött. Sophia försöker gå vidare. Äntligen vänder turen för Sophia. Hon får arbete hos den legendariska Helena Rubenstein. Sophia ska äntligen få arbeta med det hon älskar mest- att tillverka hudvårdsprodukter i Helenas fabrik i Amerika. Livet där borta i är dock svårare än Sophia kunnat ana. En dag får hon ett oroväckande meddelande från Paris. Någon tror att hennes son lever, vilket gör att Sophia beger sig tillbaka till Paris, för att ta reda på sanningen om vad som egentligen hände hennes barn. 

Detta är den första delen i serien "Skönhetens färger". Åh denna bok är så mysig och spännande! Bitvis är boken så spännande att jag har svårt att släppa boken ifrån mig. Jag varnar därför för sträckläsning. Jag älskar verkligen denna typen av historiska romaner, där huvudpersonen skapar sig en ny framtid i ett främmande land. Trots att livet är hårt, lyckas Sophia vända förlust till framgång. Jag gillar verkligen de bitar som handlar om att tillverka parfymer och hudvård. Det tillför det där lilla extra till handlingen. För övrigt bra handling och fina miljöbeskrivningar. Jag gillar verkligen huvudpersonen Sophia och att hon kämpar för att nå sin dröm mot alla odds. Sophias och hennes historia berör mig på djupet. Jag kan inte förstå hur grymt det är, när alla vänder henne ryggen -till och med hennes föräldrar- på grund av att hon blivit gravid med ett fegt kräk som lurat henne med fagra ord. Kvinnosynen var ju under all kritik på den tiden för övrigt. Vilken tur att utvecklingen gått framåt. Boken har ett bra och lättläst språk. Känslor och tankar beskrivs på ett fint och trovärdigt sätt. Boken är baserad på verkliga händelser, nämligen skönhetskriget mellan de båda skönhetsdrottningarna Elizabeth Arden och Helena Rubinstein. Boken är väl läsvärd och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken slutade med en spännande cliffhanger. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

"Nästa morgon mötte jag madame Fouquet i tvättrummet. Hon var glad och önskade mig en god dag, medan jag blev knallröd i ansiktet och undvek hennes blick. Som tur var hade jag redan tvättat mig och satt på mig undertröjan igen. Hon var kvar länge precis som jag, men bara tanken på att visa mig naken inför henne fick mig att skämmas.

'Vad är det, vännen?' frågade hon när hon gled ur morgonrocken. Hon var helt bar under den. 'Har du aldrig sett en naken kvinna förut?'

Jag blev så chockad att mina glasögon nästan föll ur handen på mig. Jag visste inte om det var hennes öppenhet eller det vi känt, eller någon annan som gjorde mig osäker.

'Jag menar, du vet ju hur det går till i världen. Annars skulle du inte ha en mage lika stor som en vattenmelon.'

Nu kände jag mig ännu mer förlägen. Jag skulle gärna ha sprungit ut från toaletten, men mina ben lydde mig inte. Jag tittade på glasögonen i min hand. Kanske var det bättre om världen förblev lite suddig.

'Jag är säker på att ni hörde vad som hände inne hos mig i går kväll', förklarade hon medan hon gnuggade sig från topp till tå med en tvättlapp. 'Jag ber om ursäkt om det var lite högljutt, men affärerna går sällan tyst nu.'

'Har ...?' Frågan hotade att fastna i halsen. 'Tillåter madame Roussel dig ...?'

'Att ha män på besök?' frågade Geneviève Fouquet och skrattade. 'Det tillåter hon inte någon.'"

​"Men ..."

"Det var inte herrbesök, utan kunder. Hon vet vad jag arbetar med. Jag är inte här hela tiden. Bara när kunden kräver det. Jag betalar Roussel bra och det är allt som betyder något för henne. Varför tror du att hon ger två boches som er husrum, efter alla hemska saker vi tvingats igenom med er?"

Jag stirrade förskräckt på min spegelbild. Jag kände till det skällsordet. Jag hade läst i tidningen att fransmännen hade kallat oss så, särskilt efter kriget. Jag kunde förstå det, med tanke på det lidande som mitt eget folk fört med sig, men jag kunde ju inte rå för att jag var tysk!

"Jag har inte gjort dig något!" fräste jag därför åt henne. "Och det har inte min väninna heller."

Madame Fouquet såg på mig med stora ögon. "Åh, bli inte upprörd! Det är så vi pratar här. Det kommer inte vara sista gången du stöter på det ordet."

Jag tittade på henne en stund, snurrade sedan runt och stormade ut ur rummet.

På övervåningen slängde jag igen dörren.

"Vad hände?" frågade Henny medan jag upphetsat gick fram och tillbaka över det lilla golvet.

"Den där jäkla ..." Jag tystnade.

"Vem, hyresvärdinnan? Lurade hon på dig i tvättrummet?"

"Nej, hon mittemot." Jag pekade på dörren. "Hon kom in i tvättrummet, klädde av sig och förolämpade mig."

"Förolämpade hon dig medan hon var naken?" frågade Henny och rynkade pannan. "Varför?"

Baksidetext;

Inspirerad av det verkliga skönhetskriget mellan Elizabeth Arden och Helena Rubinstein.

Det är först när Sophia står ansikte mot ansikte med sin älskade som hon inser den hårda verkligheten: hon kommer att få uppfostra deras ofödda barn ensam som ogift kvinna.

Tillsammans med sin väninna flyr hon från Berlin till Paris. Mitt i det pulserande stadslivet får hon en möjlighet som nästan känns overklig. Den legendariska Helena Rubinstein, en pionjär inom skönhetsvärlden, fascineras både av Sophias karisma och hennes handgjorda krämer. Hon ger Sophia ett erbjudande som inte går att motstå ...

Sophias hopp är första delen i Corina Bomanns hyllade serie ”Skönhetens färger”, en romansvit för alla som älskar Lucinda Riley!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snurra min jord

"Snurra min jord" av Britt Peruzzi och Carina Sigurdsson, omslags design; Sofia Scheutz utgiven av Mondial förlag. Bokrecension; I den här boken får vi följa tre olika personer. Stillsamma Stina som är chef för en nyhetstidning, Stinas granne Lola, samt Casper som är vikarie på Stinas tidning. Alla har de olika mål i livet som de drömmer om men en sak har de gemensamma. -kärleken till dansband. Stina har också börjat fundera på om hon ska ge kärleken till Pierre, en ny chans. Stina har tänkt på honom genom åren och Pierre har nu hört av sig efter många år. Lolas förhållande går på sparlåga, trots att hennes personlighet går mer i buggtempo. Hon blir besviken när hennes man bjuder henne på en weekend resa till Danmark, då hon egentligen skulle till Malung och dansbandsveckan. Lola vill göra något nytt i livet och bestämmer sig för att öppna en inrednings butik. Casper är en kille som är ofrivilligt singel och han jagas av sin mammas kloka ord- om inte nu, så när? Stina är inte så förtjust i att röra sig men skapar i hemlighet spellistan livet är kort, då folkkära melodier börjar snurra i hennes huvud. Alla drömmer de om att få uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina skaffar biljetter och de tre vännerna beger sig till Malung i Dalarna, och det med Stina som reseledare. Trots att vistelsen börjar med att det regnar så blir det precis så där underbart som de tänkt sig. Men så försvinner Stina plötsligt utan att säga något. Vart kan hon tagit vägen?

Detta är den första delen i serien Dansbandsserien. Det kommer bli en triologi. Jag har inte läst något av författarna förut. "Snurra min jord" är en varm berättelse om vänskap tillika livets upp och ner gångar. Boken bygger till stor del på tre olika personer och deras kärlek till dansband. Jag gillar verkligen temat på den här boken. Jag gillar också de tre olika huvudkaraktärerna. Vi får följa de olika personligheterna på ett bra sätt genom berättelsen och deras olika livsöden vävs samman på ett fint sätt. Det är tre personer vi får lära känna, som är på olika platser i livet. Stina har varit singel ett tag. Lola blir lämnad av sin otrogne man, och Casper är ofrivilligt singel, men har nyligen börjat träffa någon. De tre huvudpersonerna känner att livet står stilla, men visst kan jorden börja snurra igen- bara man bestämmer sig för det? Jag gillar att varje kapitel börjar med en slinga av en dansbandslåt. Man ska försöka lista ut vilken låt det är. Dock finns det ett fasit längst bak i boken. Jag blir sugen att lyssna på dansbands musik medan jag läser. Jag blir också så glad av den här boken. Jag har skrattat en del medan jag har läst. Jag läser gärna vidare i serien och mer av författarna. Jag ger denna mysiga bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

"Fredagkväll när du och jag får va tillsammans."

FREDAG 23 AUGUSTI | KVÄLL

På Stinas balkongbord stod en kyld vit valpolicella. En sallad på fänkål och apelsiner såg fin ut på ett nytt fat som hon inte kunnat motstå nere i fabriksbutiken. Svärdottern Ilona, som nu jobbat i butiken i några år, hade berättat att det var en japansk keramiker som låg bakom det nya blommönstret i grönt och ljuslila. Det hade påmint om barndomens 70-talstapeter hemma i Finland och Stina hade slagit till, trots priset.

Nu hade hon koll både på en lammfilé i ugnen och på hunden som låg bredvid den nya soffan, och kopplad till balkongdörren. Det fanns en orsak. Hans blick var fäst vid ugnsluckan.

– Nähä! Glöm det! Ugnsluckan är varm och jag vet inte var jag har dig ännu.

Inte de där bedjande ögonen! Varför hade hon ens nämnt att hon och Bengt en gång i tiden haft hund? Hon hade varit ett öppet mål. Och nu stod hon här, med en hund som rent juridiskt tillhörde Casper, men som lägligt dumpats hos henne. Nåväl, några dagar skulle hon kunna ha honom här.

Han var ändå ganska söt. Liknade ett litet vitt lamm. Tydligen en lagotto, en sådan som letade tryffel om de råkade bo där det fanns sådana. De var åtråvärda, hade hon läst. Varje år dök det upp någon lagotto i Italien av konkurrerande tryffeljägare, då en härlig hade dragit vinstlotten som hamnat först på ett lämpligt ställe på Värmdö och sedan i hennes välordnade kök.

Visst hade han härjat runt i lägenheten när han kom in, men varken hoppat upp i soffan eller sängen. Det bådade gott. Fast nu skulle det snart bli middag och då vågade hon inte ha honom lös.

”Efter middagen går vi en långpromenad, du och jag. Jo, det gör vi. Vare sig du vill eller inte. Jag vet en bra stig vi kan gå. Kanske ända bort till Tjustviken.”

Hon tittade reflexmässigt mot ytterdörren. Stefan var förstås sen. Som alltid. Hade ungen någonsin kommit i tid till skolan eller fotbollen? Inte ens som vuxen kunde han hålla koll på klockan.

Hon fick nog vara nöjd om han kom ihåg att hon bjudit honom på middag dagen före själva födelsedagen. Det var numera en tradition, ett sätt att få lite mor och vuxen son-tid. Sin riktiga födelsedag skulle Stefan fira med Ilona på restaurang, medan ”fammo” tog hand om tvillingarna.

Hon ställde sig vid vardagsrumsfönstret. Nu såg hon honom, han spatserade långsamt längs kajen. Men varför kom han från det hållet? Nej, hon skulle inte fråga. Han fyllde för farao 33 år och hade rätt till ett privatliv. Innan födelsedagsbarnet hunnit uppför trapporna plockade hon snabbt fram träflaggan som alltid hade hängt med.

Baksidetext;

​Framåt! Den enda riktning en människa borde ha. Men nyhetschefen Stina trivs med sitt stilla liv i de historiska porslinskvarteren i Gustavsberg. Med havsutsikt, välstädad lägenhet och passionen lagd i malpåse.

​Grannen Lolas liv går mer i buggtempo. Men bakåt, nu när hennes äktenskap sjunger på sista refrängen. Och Stinas unge vikarie Casper jagas av sin mammas kloka ord: »Om inte nu, så när?«

​Tre liv, tre olika drömmar, men en längtan som för dem samman: att uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina vill egentligen inte röra på kroppen i onödan. Ändå börjar alla folkkära melodier snurra i bakhuvudet, och i hemlighet har hon skapat spellistan »Livet är kort«.

​För livet är kort. Kanske är det på dansgolvet som allt ska falla på plats?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Återgäldaren

"Återgäldaren" av Josefine Sandblom utgiven av Modernista förlag. Omslagsdesign Emilia Palm`en. Bokrecension; Vi får följa Sandra Falk, både i nutid tillika dåtid. Dåtid; Sandra och hennes kompis Frida älskar att skriva berättelser tillsammans. De är bästa vänner. Båda tjejerna är mobbade i klassen, och de har bara varandra. Men så gör Sandra något dumt som inte Frida kan förlåta. Nutid; Sandra är numera en framgångsrik deckarförfattare, som inte bara skriver spännande deckare, utan också håller skrivkurser. Hon har inga nära vänner, umgås mest med sin mormor och sin hund. På sin senaste kurs har hon lärt känna Alma som är en aspirerande författare. Då hon plötsligt drabbas av trakasserier och skrivkramp låter hon Alma flytta in som inneboende. Sandra mottar anonyma paket, med förgiftat innehåll. Och Ju längre tiden går ju mer förstår Sandra att någon vill skada henne, men vem och varför? Svaret tycks dock finnas i Sandras förflutna. Men den enda som visste vad hon gjorde då är död. Sandra mår tillslut så dåligt att hon isolerar sig och skrivandet går så dåligt att hon ber Alma att skriva klart hennes manus. Men vem är Alma egentligen och vad är hon ute efter? Och vem är den som kallar sig för Återgäldaren, och som skriver hotfulla meddelanden till Sandra? Motvilligt beger sig Sandra och Alma till bokmässan där en okänd gärningsman kan befinna sig var som helst i folkhavet.

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Jag är fast redan från första sidan. Återgäldaren var otroligt bra och välskriven. Boken är en riktigt spännande bladvändare om livet som författare, och boken är svår att lägga ifrån sig. Bitvis får berättelsen mig att rysa av obehag. Frågeställningen i den här boken är; Hur påverkar någons förflutna det som händer i framtiden? Vi får också ta del av förlagen och läsarnas förväntningar på författaren och att författare ibland kan få prestations ångest och tycka det är jobbigt att vara en offentligperson. Som offentlig person kan man dessutom ibland få utstå elaka kommentarer på sociala medier, precis som huvudpersonen blir. Återblickarna till Sandras förflutna gör att vi lära känna Sandra lite bättre och författaren lyckas väva ihop de båda paralella berättelserna på ett fint sätt. Huvudpersonens tankar och känslor beskrivs på ett bra sätt. Jag tycker oclkså att huvudpersonens känslor känns äkta. Ämnet mobbing belyses också. Att bli mobbad som barn påverkar hela resten av ens liv på olika sätt. De vuxna som ser utan att agera - skäms på er! Och ni vuxna som skriver elaka saker på sociala medier - väx upp och skärp er. Boken är väl läsvärd! Denna vackert förpackade bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Elva

I stort sett alla kläder som Sandra ägde låg utspridda på möbler och golv i sovrummet. Det hade varit långt mycket lättare de år som hon åkt till bokmässan som enbart bokslukare, då hade det enda viktiga varit att ha mjuka skor och stor tygsäck att lägga alla böcker som hon köpt i. Nu när hon som författare skulle stå på scener och bli både filmad och fotad under samtalen, och även möta läsare vid signeringsborden, kände hon ett starkt behov av att vara sitt snyggaste jag.

Och det tycktes hon inte uppnå med någonting som fanns i klädhögarna.

Men hon hade varken tid eller råd att köpa nytt.

Hon visste av erfarenhet att hon var väldigt obekväm i för planerade och uppklädda utstyrslar. Otaliga gånger hade hon svassat omkring i någon tjusig klänning och höga klackar hemma, och sedan just innan avfärd slängt av sig allting till förmån för ett par jeans och en enkel enfärgad topp. Kläder och skor som gick att röra sig i utan risk för att ramla eller visa mer hud än tänkt.

Hon hade gått igenom samma procedur inför fotograferingen ett par dagar tidigare. Men där var ändå problematiken en helt annan. De flesta av kläderna hon var bekväm med i rörelse, var inte samma kläder som gjorde sig på bilder. Hon önskade att hon kunde bära knalliga färger som stod ut på ett foto, men det var svart som gällde om hon skulle bli nöjd med att se en stillbild. Så hade det också blivit denna gång. Hennes nya pressfoton skulle därför visa henne i svart kostym, vilket hon aldrig bar annars, men med en brun blus med stor krage under, som fotografen hade lovat skulle plocka upp färgen i hennes ögon. Hon hade matchat den med ett par örhängen med bärnsten.

Den utstyrseln skulle inte fungera på bokmässan. Det var alldeles för varmt i mässhallarna. Likaså inne på restaurangerna. Utöver det sedvanliga monterminglet efter stängning första kvällen, middagen med förlaget, och en träff med några andra författare för att ära inackacka i riktig bokmässanda, hade hon för första gången blivit inbjuden till det omtalade bubbelhänget med kvinnliga författare en av kvällarna. En av de största författarna bjöd alltid in till ett barumgänge där alla samlades och drack bubbel innan de gav sig av på andra äventyr. Sandra visste att många avundades det där gänget som samlades år efter år. Hon hade bara inte varit en av dem. Det gjorde henne skräckslagen att behöva mingla på det sättet, men samtidigt nyfiken. Ingen av de andra författarna stod henne nära, de hade bara sporadisk kontakt över Facebook. Men alla kvällar, denna mest specifikt, visste hon skulle bli en orgie i fotografering och tillgjorda poserande. Alla andra författare skulle dokumentera sina sociala medier att de varit där. Sandra kände därför ett desperat behov av att byta kläder minst en gång om dagen, om hon fastnade på bild.

Baksidetext;

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma – en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser – flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var – och att den personen är död.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Irrljus

"Irrljus" av Annika Gabrielsson utgiven av Bokförlaget mormor Bokrecension; I den här boken gör vi en tidsresa till tidigt 1900-tal. Kira lever på en ödslig gård i skogen någonstans i Ryssland. Våld och rädsla präglar Kira, hennes syskon och deras mammas vardag. Fadern styr sin familj med järnhand - och knytnävarna. De ljusa stunderna är få och arbetet på gården är hårt. När Kira är tillräcklig gammal gifts hon mot sin vilja bort till en av sin fars vänner och tvingas lämna gården. Men så kommer kriget och både Kiras far samt hennes make, Borislav, kallas in. Kira ser sin chans att komma hem igen. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars godkännande. Men att få faderns godkännande är svårt att få oavsett vad han än gör. En dag ser Adam sin chans att arbeta utomlands och slippa sin far. Han jobbar sig från Tyskland vidare till Ryssland, men då han är utlänning hamnar han tillslut på ett arbetsläger i Sibirien. Livet i arbetslägret i Sibirien är hårt. Det finns knappt om mat och arbetet är tungt. När Adam ser sin chans rymmer tillslut där ifrån. Ödets vägar för Kira och Adam tillsammans i ett Ryssland som är präglat av svält och angiveri. Kan deras kärlek överleva mot alla odds?

Detta är författarens debutroman och vilken debut sedan! Åh, jag tyckte väldigt mycket om denna boken. Boken är verkligen läsvärd och känns välskriven. Både Kiras och Adams öde berör mig på djupet. Båda huvudpersonerna får gå igenom mer än vad som är rimligt. Författaren beskriver det våld och umbäranden som huvudpersonerna får utstå, så att det känns i hela min kropp. Detta är en bok som stannar kvar i hjärtat, långt efter att man slutat att läsa. Författarens skriftspråk är ljuvligt och trots att det händer huvudpersonerna så mycket hemskt var boken ändå en njutning att läsa. Jag älskar båda huvudpersonerna samt miljöbeskrivningarna. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Boken har lagom långa kapitel, vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Trots att boken har ett antal sidor, flyger sidorna ändå förbi i snabb takt. Det händer så mycket i boken och den är verkligen helt magisk. Vi får läsa de båda huvudpersonernas paralella historia före deras gemensamma histora, som vävs samman på ett fint sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken för jag vill veta hur det går för det unga paret. Boken är väl läsvärd, blir en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Denna ljuvliga historiska roman får 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Jag vandrar hela natten. Att gå via vägarna vore dumdristigt om Borislav letar efter mig, så jag håller mig i skogen där det är tryggare. Även om det finns andra faror här, så är det människan med sin förmåga till grymhet som är den farligaste. Ett djur dödar för att det behöver, en människa för att den vill. Mina fötter trampar de mjuka stigarna som slingrar fram genom storskogen. Nattskärans spinnande ljud lugnar och får mig att känna mig som hemma. Jag passerar under ett berguvsbo och kan höra ungarnas tiggande följt av en vuxen ugglas varnande läte. Nästan ljudlösa vingslag försvinner iväg genom grenverket. Mörkret har aldrig skrämt mig och halvmånen som vilar på himlen ger tillräckligt med ljus för att jag ska kunna orientera mig. Genom att följa stjärnorna för att inte tappa riktningen, vandrar jag norrut i ett stadigt tempo. Kroppen och själen värker efter våldtäkten, men jag är van att låsa in tankar och känslor och begraver smärtan för tillfället. När det blir läge ska jag ta fram den i små bitar och sörja den jag var. Ingen man ska någonsin få göra mig illa igen.

Halvvägs in på nästa dag kommer jag fram till en grotta där jag och morfar ibland övernattade då vi var ute på någon av våra strapatser. Jag har inte varit där sedan han gick bort, men känner tydligt igen mig. Det blir alldeles tjockt i halsen vid åsynen av platsen. Precis som vi brukade göra kastar jag in en näve grus och väntar en stund för att se att den inte inhys­er något djur, innan jag hukande tar mig in. Dagen är varm, men i grottan är det svalt. Ljudet av bäcken som passar precis utanför får mig att slappna av något. Jag kryper ihop på golvet och somnar nästan omedelbart.

I den oroliga sömnen kommer Borislav emot mig, om och om igen. Jag försöker springa, men benen vill inte röra sig. Precis när han på nytt lägger sig över mig hör jag ett rått skratt. När jag vrider på huvudet står far och tittar på oss och lyfter flaskan i en skål mot Borislav. Jag vaknar av att svetten rinner och hjärtat dunkar så hårt att det tycks eka mellan grottväggarna. Det känns som att något mörkt och ont kommer närmare. Jag kryper snabbt ut och söker av skogen med blicken, men där finns bara träden, mossan och stenarna.

Efter att ha andats en stund klär jag av mig kläderna och stiger försiktigt ner i bäcken. Det kalla vattnet omsluter mig och sköljer bort den yttre smutsen. Jag låter huvudet sjunka under ytan och strömmarna leker med mitt långa hår. Jag håller andan så länge jag orkar och kommer sedan sakta upp till ytan igen. Det känns som om smutsen sitter längre in i skinnet, så jag tar mossa och skrubbar hela kroppen tills huden rodnar. När det kalla vattnet får känseln i fingrar och tår att försvinna stiger jag till sist upp och låter den ljumma brisen torka min sargade kropp, medan jag släpper fram tårarna.

Baksidetext;

Ryssland, tidigt 1900-tal. På en ödslig gård i skogen lever Kira under sin fars hårda styre. Rädsla och våld präglar vardagen och de ljusa stunderna är få, men värdefulla. När Kira tvingas lämna sin familj för att leva med en man hon inte valt, tycks hennes sista hopp om frihet gå förlorat.

Stockholm 1910. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars erkännande. När han får chansen att arbeta utomlands ser han det som sin enda möjlighet. Han lämnar Sverige bakom sig, utan att ana att steget ut i världen ska föra honom till det karga Sibirien – och till den punkt där allt han trott sig veta ställs på ända.

Ödet för Kira och Aron samman i ett Ryssland som präglas av svält och angiveri. Mitt i ett landskap av kyla och hotande faror finner de varandra. Men kan kärlek överleva i en värld där mänskliga liv väger lätt och gamla bojor är svåra att bryta?

Detta är en historisk spänningsroman om överlevnad, frihet och kärlek i en tid när världen brinner.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stök i juletid

"Stök i juletid" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Julen står för dörren. Elin har infört en julkalender under december månad, för att på så sätt få nya och gamla kunder att besöka butiken. Men Elin och hennes anställda märker snart att något underligt är på gång. Några personer tycks handla på sig allt från dagens luckor själva, vilket resulterar att det inte räcker till alla, och dessutom börjar hon få negativa recensioner om butiken på nätet. Men vem ligger bakom allt? Hyresvärdens dotter hör av sig till Elin och vill ha hjälp med att fixa julklapparna till hennes föräldrar, då barnen är sjuka och de inte kan komma till jul som de tänkt. Dock ställer hon allt för höga krav på Elin som känner sig utnyttjad. Ja, när alla problemen hopar sig känner Elin allt mindre julglädje. Hur ska hon hinna lösa alla problem som dyker upp? Särbon Tom vill att de ska bli sambos och blir besviken när hon inte vill dela med sig av sina bekymmer. Men ändå är Tom den bästa som finns. Ja, Elin har mycket att fundera över och problem att lösa. Trots alla bekymmer finns det ändå fina stunder som när flickan som älskar att läsa kommer in och vill köpa fler böcker eller när Elin tar sig tid för att själv läsa en bok eller tar ett varmt bad. Kommunikationen mellan Elin och Tom brister, och Elin tänker att hon ska få fira jul i sin ensamhet. Ska Elin ändå lyckas återfå julglädjen?

Det är ändå något alldeles speciellt med julböcker. Den här boken är en helt underbar läsupplevelse. Jag älskar hur den här boken sprider äkta julkänsla. Man kan nästan känna doften av glögg och se snön som faller runt Elins lilla stuga. Detta är del fyra i serien om Elin som numera äger och driver Rosbergs bokhandel. Jag tycker så mycket om denna bokserien om Elin och hennes bokhandel. Jag har läst dem alla fyra. Denna delen är precis lika fin som de andra delarna i serien. Det är mysigt att följa arbetet på bokhandeln under årets mysigaste tid. Författaren beskriver tillvaron i bokhandeln så bra att man skulle vilja besöka den på riktigt. Vi får också göra oss bekanta både med gamla och nya karaktärer. Författaren beskriver sina karaktärer på ett så bra sätt att man kan tro att de finns på riktigt. Boken slutar så fint och man blir så lycklig. Poängen med den här boken är att man ska välja att ta emot hjälp om man behöver. Man behöver inte lösa allt själv. Ibland behöver man sina vänner. Det är inte heller fel att bryta kontakten med människor som gör en illa. Missa inte att läsa denna mysiga bokserie. Denna hjärtevärmande bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Självklart blev dagen inte lika bra som Elin hoppats. Allt gick inte fel, och det borde hon vara glad för. Michele satte upp konton för sociala medier och la upp bilder direkt. Det märks att hon har öga för sådant, det såg proffsigt ut. Det trillade in följare under dagen, mycket tack vare att Michele har kontakter som delade kontot vidare.

Men, första luckan i hennes, eller bokhandelns kalender, var en kalenderbok med tjugofyra kapitel. Den var fin och perfekt för alla förväntansfulla barn som längtar efter julen. Boken sålde slut, vilket borde glädja Elin, men det dök upp föräldrar, barn och förskolepedagoger som fick lämna butiken utan att de kom för.

Det förbryllar Elin att många kom direkt, hon märkte inte av någon anstormning, även om hon mestadels befann sig på kontoret.

– Michele, du har varit i butiken under förmiddagen. Säg du vilka som köpte dagens lucka? Jag menar, den sålde slut, var det kö?

Michele virar den långa stickade halsduken varv på varv och ser fundersamt på Elin.

– Nej, det var inte galet mycket folk. Något mer än vanligt, men inte så att det hopade sig. Och när böckerna såldes var det inte många i butiken. Jag stod i kassan när en äldre kvinna köpte fem samtidigt. Hon hade bråttom, så gick hon, det minns jag, och försvann med dem i famnen. Jag hann inte stoppa ner dem i en påse ens.

– Köpte hon fem? utropar Elin förvånat.

– Ja, jag kunde knappt hindra henne. Vi har inte satt någon begränsning.

– Nej, det har du rätt i. Du gjorde inget fel.

Michele tar på sig mössan.

– Jag tänkte att hon jobbar på en skola eller förskola. Eller att hon har flera barn. Det är en jättefin bok, förstår om den är bra som present.

Elin nickar och säger hej då. Doris kommer runt hörnet och tar på sig jackan. Dragkedjan krånglar och hon blir stående en stund, tyst svärande. Så ser hon upp på Elin.

Baksidetext;

STÖK I JULETID

Julen närmar sig, och i Rosbergs bokhandel har Elin full koll på alla förberedelser. Tills det plötsligt börjar gå fel. Någon verkar ha ett ont öga till bokhandeln och snart sätts en kedja av olyckliga händelser i rullning. Istället för att sprida julglädje tvingas Elin lösa problem, både sina egna och andras.

Samtidigt som butiken fylls av julens dofter och ljus, kämpar Elin med relationerna till sina nära och kära. Hon tvingas säga adjö till vissa och välkomna nya personer in i sitt liv. Kan hon hitta tillbaka till julkänslan innan det är för sent?

En julig feelgood-roman om vänskap, kärlek och att hitta sin plats i livet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min recension av "Allt som livet ger" här

Läs gärna min recension av "Ett ljus I mörkret" här

Jag fanns och kommer alltid att finnas

"Jag fanns och kommer alltid att finnas" av Susanne Gladh utgiven av Visto förlag, Grafisk form Mattias Norén. Bokrecension; Vi får följa Frida. Just denna kvällen ska hon på fest till en kompis som har en stuga på en kollinilott. Kvällen slutar inte så bra. När Frida beger sig hemåtvinglande på sin cyckel är det tidigt på morgonen. Plötsligt blir hon påkörd av en bil. Hon ser sig själv liggande på marken. Kvinnan som körde på henne har en framstående ställning som rektor på samma skola som Frida jobbar på. Kvinnan har varit på fest tillsammans med sin man. Eftersom kvinnan kör bil onyckter väljer hon att dölja sitt brott, genom att tvinga sin man Kjell att stycka henne och gräva ner henne i deras trädgård. Frida följer allt som händer. Nu vill Frida att hennes familj ska få reda på vad som egentligen hände henne. Men att vara ande och få folk att se och höra henne kräver träning samt någon i hennes närhet som är medial. Sakta och säkert kommer sanningen fram. Men Frida upptäcker även andra saker som händer runt sina vänner och släktingar. Vänner och släktingar är olyckliga och har bekymmer som Frida vill hjälpa dem med. Så trots att farmor kallar från ljuset väljer hon att stanna kvar i limbo för att hjälpa sina nära och kära. Kärleken till familjen och vännerna är stark och hon vill göra allt för att ställa allt till rätta.

Detta är en fin och annorlunda bok som beskriver hur det kan vara att vara död. Berättelsen känns trovärdig och författaren lyckas att få mig tro på varje ord. Jag tycker det är spännande att följa perspektivet från Fridas andes sida. Hur hon ser allting så klart. Hur påverkar det någon som döljer sitt brott? Författaren beskriver både hur det påverkar förövaren och offrets familj, och vad det får för konsekvenser på ett realistiskt sätt. Hur ska nu Frida lyckas lösa de problem hon har som ande? Ingen kan se ju se och höra henne. Hon känner sig frustrerad när hon inte kan hjälpa sina nära och kära. Vi får följa när hon senare lyckas att få saker att hända så att sanningen kommer fram, och familjen äntligen får reda på hur hon dött. Vi får också se hur Fridas liv hade sett ut om hon faktiskt hade överlevt den där kvällen. Ibland händer saker av en anledning. Jag gillar tanken på att andarna kan se oss och till och med hjälpa oss genom våra drömmar och genom mediala personer. Författaren beskriver tillvaron i limbo på ett fint och trovärdig sätt. Att man aldrig försvinner utan väntar på att få födas på nytt när man är redo. När man som bebis och litet barn fortfarande har kunskap om hur allt egentligen är och hur man så småningom glömmer livet i eftervärlden. Det är en fin bok om sorg, saknad och längtan efter att få träffa sina nära och kära igen. Denna fina och tänkvärda bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag var inte längre tjugo år utan snarare lika gammal som åldern på allting som någonsin har funnits och kommer att finnas. Ingenting var sig längre likt. När jag tittade tillbaka fann jag mig själv jorden och allt vad det innebär.

Jag ville skratta. Av hur allting var uppbyggt, hur livet fungerar. Jag hade fått svaren på alla mina frågor. Jag levde i något som man skulle kunna kalla för ett vakuum, ett tomrum, där allt och inget existerade samtidigt.

Jag visste nu att vi alla skulle ses igen på ett eller annat sätt, och det gav mig stor tröst. Kanske var det något som redan saknade mig, tänkte jag och tittade på mig själv som om jag kunde se mig själv.

Inte konstigt att jag hoppade till när jag faktiskt såg mig själv i spegeln, men jag såg inte ut som jag gjorde när jag levde. Jag var nu den jag verkligen är och mitt riktiga namn går inte att uttala med mänskliga bokstäver. Det är en känsla och ett ljud, det klingar i vackra toner.

Jag såg mig själv som hade hetat Frida Eriksson för bara några timmar sedan satt nu och tittade ut genom fönstret i en bil med två människor som hade ändrat hela min historia – eller jag hade gjort det själv också. Jag såg en vägskylt där det stod

”Surahammar tre kilometer” och i tystnad körde de vidare genom centrum för att sedan köra av den större vägen ut på landet där det var öppna fält med skog lite längre bort.

Bilen svängde åter in på en liten grusväg och passerade tre hus innan vi stannade vid ett rött tvåvåningshus med ett stort garage. Dom hoppade ut och hjälptes åt med att bära mig till baksidan av huset och där låg redan en stor jordhög.

Dom slängde min kropp i det utgrävda hålet och Karin sa med viskande låg röst: ”Gräv över så att ingen kan se och kom in sen.”

Kjell gjorde som hon sa men spanade hela tiden omkring sig, som om han sökte ögonkontakt med vem som helst. Erkännandet låg som ett flyktigt andetag i bröstkorgen. Hur skulle han någonsin klara av att leva med det här? När han kom in stod Karin i duschen och för en sekund tyckte jag mig höra att hon grät, men det var nog inte så.

Baksidetext;

Det här är berättelsen om hur jag dog.

Jag blev påkörd när jag cyklade hem genom natten, och sedan nedgrävd i en trädgård för att glömmas bort, gömmas för omvärlden. Den fjärde september blev min sista dag som Frida. Men det blev också den första dagen på mitt nya liv.

Farmor kallade på mig, och ville att jag skulle följa med henne in i ljuset. Men jag stannade i limbo. Jag var tvungen att se vad som skulle ske med min familj, mina kollegor och framför allt med Karin – kvinnan som körde ihjäl mig i mörkret. Skulle rättvisa någonsin skipas? Och vem ska jag bli efter döden?

Jag fanns och kommer alltid finnas är en filosofisk roman om att möta sig själv i en förlust, och om att en isolerad händelse kan ge stora ringar på vattnet. Kan något så tragiskt som en människas död länkas samman till spirande hopp och blomstrande kärlek?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren

"MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren" av Annica Dehlin, utgivan av Books on demand förlag, Illistrationer och omslagsdesign Annica Dehlin. Bokrecension; I den här otroligt roliga boken får vi lära känna Morttagg den Fördömda. Han är ett obehagligt och tråkigt monster med sex tentakler och skapad av sin mor i ett laboratorium. Han är en korsning av flera olika väsen, men inte speciellt otäck. Han får därför inte vara med de andra monstren.  Morttagg gör allt för att slippa sin narcissistiska mor och köper sig ett litet slott i Hallonskogen, som han tänker att hon definitivt inte ska tycka om att besöka. Morttagg har en förkärlek för jordgubbar och vill skapa en champinjon med jordgubbsmak i sitt nya laboratorium. Han anställer såväl vampyrer som är veganer och billiga i drift samt skelett. Mamman vill nu para ihop honom med ormkvinnan Syllessa, då hon vill ha barnbarn. Men det magra monstret vill bara skriva brev till Syllessa. Det ser han som ett perfekt förhållande och han slipper därför vara social. Men det tänker inte Syllessa gå med på. Snart har de ingått i en union och hon flyttar in på slottet. Byborna kontaktar Morttagg och behöver hjälp med att dräpa två drakar. Nu är Morttagg deras enda hopp. Kommer Morttagg ställa upp i sin egenskap av monster och kommer han i så fall att lyckas dräpa de eldsprutande varelserna? 

Detta är den första delen i serien om Morttagg den Fördömda. Denna kortroman är som en klassisk saga om ett ensamt monster, som inte får vara med de andra. Men så blir han tvingad att träffa någon från det motsatta könet och blir förälskad. Detta är också en av de roligaste böcker jag läst på länge. Jag har skrattat högt flera gånger under läsandets gång. Språket är underbart! Jag uppskattar hur författaren leker med orden och alla underfyndiga skämten och hur Morttagg lyckas vända ett nederlag till sin fördel. Jag gillar hur författaren beskriver miljön och de olika karaktärerna i boken på ett roligt sätt. Kommentarerna mellan karaktärerna är underbara och rappa. Boken är tyvärr i det kortaste laget, för jag hade absolut kunna läsa lite till. Vilken tur att jag har del två i serien också. Kapitlen är korta och boken är lättläst. Ibland behöver man läsa något lättsamt att läsa och då är denna boken perfekt. Denna boken är dessutom otroligt charmig. Jag kan rekommendera denna hjärtevärmande historia. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett parfymerat brev

"Brev, ers nåd." Gunilla lade ett prydligt kuvert på skrivbordet framför honom och gick i väg.

Morttagg såg omedelbart att det inte var från hans mor, handstilen var en helt annan, överdrivet krusidullig och en svag doft av parfym steg från papperet. Det måste vara från henne, Syllessa, han kände igen parfymen.

Ormtjusaren var en illistig och obscent sexig kvinna, högfärdig och hänsynslös, men det var inte ovanligt bland deras folk. Den kurviga lockande kroppen var inte så vanlig visserligen, och orsakade mycket uppmärksamhet hon inte ville ha. I de hade hon faktiskt berättat.

Morttagg plockade upp kuvertet och sniffade på det. Parfymen var riktigt behaglig i den här koncentrationen.

Deras samtal över kakor och saft hade varit ett konstant avfyrande av förolämpningar, som förväntat. När han nämnt sina experiment hade han väntat sig hån av samma slag som moderns. Men Syllessa hade plutat med de där röda läpparna, smuttat på saften och sedan nickat eftertänksamt. "Jordgubbar är kanske inte något man vanligen ser bland vårt folk, men när du lyckas så kommer det nog bli populärt. Svamp är ju mer accepterat. Du har en bra idé, du kommer bli rik."

Efter det hade hon berättat om sina egna experiment rörande att korsa den mystiska garnväxten med höns för att skapa en växt med köttfrukter. En fascinerande idé.

Det var första gången han hade haft ett givande samtal om sina och någon annans experiment. En trevlig upplevelse.

När Morttagg stött på problem hade han tvekat ett par dagar innan han skrev ett brev till henne.

Han hade inte vågat hoppas på ett svar, men här låg det. Det var naturligtvis möjligt att det bara var en uppmaning om att inte skriva igen. En äcklig liten gnista av hopp om att det inte var den typen av svar han fått flammade darrande på ett fånigt sätt när han sprättade upp kuvertet och drog fram tre papper med text lika kurvig som sin författare. Efter de vanliga spydiga förolämpningarna hoppade Syllessa direkt till hans fråga. Hennes förslag var löjliga men de gav honom en idé om en ny infallsvinkel.

Den sista delen av brevet tog upp problem hon själv hade. Morttagg såg genast något hon föreföll ha missat och satte i gång med att författa ett svar.

En brevväxling verkade vara det perfekta förhållandet, givande diskussioner men han slapp vara social. Och det var skonsammare för luktsinnet.

Baksidetext;

Morttagg är ett monster, om än med ett ovanligt tråkigt utseende, något som har gjort honom ensam och utanför.

Efter att ha flyttat in i ett gulligt litet slott, långt från sitt hemland och sin narcissistiska mor, måste han hantera mycket mer än han hade planerat. Dumma hantlangare med en förkärlek för möbelpolish, de irriterande äventyrarna som ständigt bryter sig in och skyddsombudets udda idéer är bara början.

Som om det inte vore nog dyker hans mor upp och försöker para ihop honom med en ormkvinna. En absurd idé, naturligtvis.

När en närliggande by får besök av två eldiga odjur är Morttagg deras enda hopp. Kommer han att hjälpa dem? Han är trots allt ett monster, eller hur?

Morttagg den Fördömda, Ormtjusaren, är den första boken i serien om monstret Morttagg, och Annica Dehlins andra bok. Det är en historia fylld med monster, sarkasm, slapstick, fåniga skämt och tentakler. Åh, och glömt inte jordgubbarna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina