söndag 7 augusti 2022

En smakbit på en söndag-Netraya

             

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Netraya" av Lovisa Wistrand.

Smakbiten;

1

I PALATSET

Om några dagar ska jag dö. Men det vet jag förståss inte än. Jag är lyckligt ovetande när mors andra tjänarinna Vanessa finner mig i stallet. Hon rör sig stelt och rynkorna flockar sig och liksom guppar kring mungiporna. Läpparna döljs bakom dipåer av hud och hennes uppsyn är dyster. Som om hon släpar efter sig ett åskmoln av återhållen ilska.

"Ers Shaya", snäser hon, inte alls då vänt som hon borde. "Vad gör fröken här?"

"Hälsar på Nefar, givetvis."

"Talar med honom också, hör jag. Är inte fröken för gammal för att tala med kameler?"

"Ville du någonting?" Jag ger Nefar en sista smekning, dammar av händerna mot kläderna, utan att möta Vanessas blickar, och ryser av obehag när klänningens tyger går mot handflatorna. De har som en hinna av fet kamelpäls över sig.

"Hennes mor sände efter mig och bad mig finna fröken."

"Av vilken anledning?"

"Vem hjälpte fröken hit? Vill hon böja sig framåt så jag kan lyfta henne?"

"Jag tog mig hit själv", muttrar jag och gör som hon ber.

Stönande lyfter hon mig, knäna viker sig men rätar sig igen. En stank av rosor och nytvättade kläder slåss mot stallets essens av hö, samtliga lukter så tjocka att det blir svårt att andas. Nefar frustar och ser efter oss när Vanessa mödosamt börjar gå. Jag vinkar åt honom.  

"Det var Kameena, inte sant", snäser Vanessa. Fröken hade varit smutsig som en djinn ifall hon krupit hit på egna händer".

Jag svarar inte.

Från baksidan;

Netraya dör förtidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd- och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva. 

Imorfes enda uppgift är att ta Nitraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt.

Är kärlek värd att dö för?  

Ha en fortsatt trevlig dag!🐫

Kramizar Ninni🦖

8 kommentarer:

  1. Känner igen författarnamnet men har inte läst. Tack för smakbiten!

    Har fått ordning på inställningen för att kunna kommentera (försökt länge på din blogg, men inte gått) håller tummarna nu! ;)

    SvaraRadera
  2. Det låter som en väldigt märklig bok. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  3. Lovisa Wistrand är ju ett bekant författarnamn, men jag har inte läst något av henne. Just detta låter lite för mycket fantasy för mig. Åtminstone just nu 🙂

    SvaraRadera
  4. Tycker mig känna igen författarnamnet, men inte boken. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  5. känner varken till författare eller titel. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  6. Tack för smakbiten. Har inte läst denna bok, men har däremot läst hennes Alvblodstrilogi.

    SvaraRadera
  7. Oj, det där verkar komplicerat. :) Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  8. Känner igen boken och författaren men har inte läst något av henne än.

    SvaraRadera

Teckentyderskan- Vårens vresiga eldar

"Teckentyderskan-Vårens vresiga eldar" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsre...