"Sagan om Evaine" av Ragnhild Nilsson Skrivare, utgiven av Ekström och Garay. Bokrecension; Detta är den andra delen i serien Sagan om Cærnham. När Evaine blott är sju år gammal, tvingas hon fly tillsammans med sin bror, då hennes hem blir anfallet av fiender. Hennes bror förs med män någon annan stans, och de ses inte fler gånger. Evaine blir själv förd till ett kloster. Hon är nu föräldralös. I klostret lever hon i skymundan under taget namn, som en av nunnorna under många år. Hon lär sig allt en kvinna bör kunna, medan hon längtar efter något annat. Det ända hon ser fram emot är ridlektionerna. En dag blir hon hämtad av sin farbror och faster. Vad hennes bror finns vet man inte, och han befaras vara död. Föräldrarnas borg är nu återuppbyggd. Hon ska leva där med sin farbror och faster tills hon hittar ett lämpligt parti. Undertiden utbildar hennes faster henne i allt hon bör kunna som slottsfru. Ett erbjudande om giftermål kommer inom kort, och i tron om att hon nu ska leva ett liv i bekvämlighet och rikedom, tackar hon ivrigt ja. Men när hon nu är förlovad och ska gifta sig blir det inte som hon tänkt sig. Hennes framtida make tycks heller inte vara den hon i sin fantasivärld fabulerat fram, utan verkar tycka att kvinnor inte ska ha någon talan. Dessutom ger hon sitt hjärta till någon annan under resan till sin make. Kommer Evaine någonsin få ett liv hon drömmer om, och ett hem hon kan kalla sitt?
Jag gillar att författaren beskriver livet i Cærnham så detaljrikt, att man känner att man är på platsen. Jag gillar livet i Cærnham, och skulle kunna tänka mig att bo där, även om livet är hårt i bland. Cærnham är en fiktiv medeltida plats. I serien får vi följa olika kvinnor som försöker leva ett värdigt liv, i en tid och på en plats där patriarkatet styr. Kvinnorna ska synas och höras så lite som möjligt. Istället ska de ägna sig åt att sköta sitt hem och vårda sjuka, brodera och skaffa barn. Miljöbeskrivningarna tillika persongalleriet är bra beskrivna och boken känns välskriven. Jag gillar Evaine, även om hon är lite naiv ibland, men jag antar att några år i ett kloster, gör att man inte lär sig så mycket av hur livet utanför ett kloster egentligen fungerar. Det förklarar i stort sätt att Evaine inte har en aning om vad som händer mellan män och kvinnor. Tyvärr vill ingen av de kvinnorna som hon frågar riktigt prata om sådanna saker heller. Om hon vetat kanske hon inte varit så ivrigt att tacka ja till giftermål, utan att riktigt tänka sig för, speciellt med en så mycket äldre man. Denna serie blir bara bättre och bättre, och jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Evaine återser sitt hem
Evaine vaknade hastigt när hon hörde larm och oväsen på den yttre klostergården. Hundarna i hundgården skällde våldsamt, hovar klappade mot stenläggningen, hästarna gnäggade och sträva mansröster ropade högljutt därute när ryttarna ledde sina riddjur till vattenhon. Evaine ansträngde sig för att försöka uppfatta vad som var på gång där hon stod och kikade ut genom sin fönsterglugg. Hon fylldes av likadelar spänning och oro.
Det knackade på hennes dörr och Evaine hoppade hastigt ned från sängen där hon stått och sträckt sig på tå för att kunna se ut. När dörren öppnades stod Evaine stilla mitt på golvet och försökte se sedersam ut.
-Käre Edda, sade syster Winifred abbedissan vill att du kommer till hennes skrivrum nu genast.
Förundrad drog Evaine på sig sina kläder och sprang mot abbedissans skrivkammare tills syster Winifred kallade på henne och med sträng röst påminde om att lugn och stillsam gång tillämpades i klostret. Evaine saktade sina steg något även om syster Winifred fortfarande tyckte att hon gick för snabbt och fortsatte att banna henne.
Väl framme vid moder Ingefrids dörr stannade Evaine i alla fall, slutade till kjolen och tog ett par djupa andetag för att lugna sig. Sin iver och de blossande kinderna kunde hon inte göra mycket åt men hon väntade artigt tills hennes följeslagare hunnit ifatt henne. Syster Winifred knackade på dörren, öppnade den åt Evaine och gav henne tecken att stiga in. Evaine hade sinnesnärvaro nog att niga till hälsning och under tystnad invänta abbedissans ord. Hon anade att hennes kallelse hörde samman med ryttarskaran men på vilket sätt vågade hon inte gissa. Hon behövde emellertid inte sväva i ovisshet särskilt länge.
-Sätt dig ner, kära barn, sade Ingefrid. Jag har något viktigt att säga dig.
Evaine granskade nunnans ansiktsdrag. Hon såg inte alls nedstämd ut, så det kunde inte handla om något sorgligt.
-Vad är det? Varför är alla de där ryttarna här?
-Din tid här hos oss är över nu, Evaine. Besökarna som har anlänt hit idag har kommit för att hämta dig. De önskar resa vidare så snart du är redo, mitt barn. Jag har lovat dem att du inte ska dröja länge.
-Ni kallade mig Evaine! utbrast flickan med ett strålande leende. Jag hade nästan glömt mitt rätta namn. Vad ska jag göra nu?
-Syster Winifred har gått för att hämta en liten resekista. Hon hjälper dig att packa dina få tillhörigheter. Sedan möts vi i kapitelsalen där du får ta avsked av alla oss nunnor. Här finns också något som jag har tagit hand om åt dig.
Evaine visste vad det var innan Ingefrid hunnit plocka fram den lilla boken som inte var någon riktig bok. Hon sträckte sig ivrigt efter guldkedjan och ville sätta den på sig men fann att den inte längre räckte runt hennes hals.
Baksidetext;
Evaine är bara sju år när hon tvingas lämna sitt hem och sina föräldrar. Hon hålls därefter dold i ett klosterunder flera år. Evsine finner klosterlivet torftigt och händelselöst och drömmer om ett liv i rikedom och bekvämlighet.
När Evaine får möjlighet att lämna klostret fylls hon av förväntningar inför framtiden. Ett oväntat frieri både lockar och skrämmer henne. Giftermålet skulle göra henne till en sv rikets mest uppsatta kvinnor men hennes trolovade sägs vara en äldre krigare som andser att kvinnor inte bör föra någon talan. Vad kommer äktenskapet med den mäktige borgherren att innebära?
Vägen till bröllopet fylls av motgångar. Evaine börjar tvivla på att hon ska uppnå det hon drömmer om. När hon till sist möter sin blivande make grusade hennes förhoppningar. Ska Evaine någonsin få ett hem som hon kan kalla sitt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar