Solen värmde redan tidigt i morse, så vi packade strandväskan, fyllde termosen och tog med oss filtar, badkläder och lite extra gott till fikat. Det blev en sån där sommardag jag vill minnas länge. Inte för att något särskilt hände utan för att allt bara fick vara mjukt och enkelt.
Barnen kastade sig i vattnet så fort vi kom fram. Deras skratt ekade över stranden, små droppar glittrade i luften och det doftade solkräm och sommar. Jag bredde ut filten i gräset, tog fram mina kursböcker och kände ett lugn landa i kroppen. Att kunna sitta där, med solen i ansiktet och barnens lek i bakgrunden, och få läsa några sidor det kändes nästan lyxigt.
Vi tog en paus för gofika. En sån där liten stund som känns så mycket större än vad den ser ut. Saft, bullar, småkakor. Smulor i knäet, kladdiga fingrar och glada ansikten. Att få se barnens ögon tindra av något så enkelt det gör något med hjärtat.
Sen badade de igen, och jag läste lite till. Små stunder för dem. Små stunder för mig.
Inget perfekt. Bara äkta. Och alldeles, alldeles tillräckligt.
Den där känslan av att det går att få ihop mammalivet och studielivet, utan att förlora sig själv i något av det. Den tog jag med mig hem idag. Och kanske också några sandkorn i väskan.
Med värme,
Nina 🌿☀️💛
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar