En smakbit på en söndag-Au revoir Agneta

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Au revoir Agneta" Av Emma Hamberg, utgiven av Piratförlaget.

Smakbiten; 

-HOHO, vi ville bara ringa och säga att vi lever! Pappa och jag sitter på altanen här hemma och bara njuter. Cava i glasen och...Kan du maka lite på dig, Agneta ser inte mig annars. Jo du förstår...

Mammas mun fyller hela skärmen medan pappas näsborrar liksom vibrerar i högra hörnet. Oj, nu vänds kameran mot ett grönt buskage vid radhuset bredvid. Mamma gastar entusiastiskt medan hon knaprar på en salt pinne. Saltet fastnar i läppstiftet som sedan fastnar på tänderna.

-Ann-Sofie och Lennart har gjort om häcken, de har en man från...Var kommer han från nu igen? Litauen? Nej, Estland! UNDERBART trevlig ung man, pratar inte ett ord svenska, men som han klippte den där häcken. Han smekte den med sin häcksax.

Mobilen skakar till, det gröna försvinner och se där, nu är jag tillbaka i mammas vidöppna saltpinnemun. Ett glas cava närmar sig medan pappas näsborrar frustar så det blir imma på linsen.

-Nu ska han hjälpa oss med vår häck. Vad heter han nu igen? Tarm...? Eller var det en annan inälva? Lungo? Leveri?

-Tarmo, älskling, Tarmo. Tarmo talar absolut ingen svenska, men han är underbar. Sånt vet man ändå, Agneta.

Sånt känner man. 

Mamma sänker rösten, nu ska här delas förtoenden.

-Tarmo betyder "energi" på estniska har Ann-Sofie berättat. Det stämmer sannerligen på lilla Tarmo. Du vet, Tarmo kämpar på han, försörjer alla sina barn. Hur många hade han där hemma i Estland nu igen? 

Här någonstans stänger jag av öronen, medan mina föräldrar livligt berättar om Tarmos privatliv och även något om en laddningsstation för elbilar som Lennart är mycket engagerad i. De vet ingenting om mitt liv. De ringer aldrig för att fråga om jag lever. Men om de frågade skulle jag (efter att jag hämtat mig från chocken) svara ungefär så här: 

"Kära mamma och pappa, vad roligt att ni frågar! Ni anar inte hur mycket jag lever. Jag tror aldrig jag levt så hör mycket i mitt liv. Det känns som jag lever igen allt olevt. Vad sa ni? På vilket sätt jag lever? Jag har en nästa vän. Einar, ni vet. Sen har jag andra kompisar. Ja, ni hörde rätt-jag har ett gäng! Om jag bodde kvar i Sollentuna skulle det här vara gänget jag åkte till fjällen med, gänget som firade midsommar ihop  och gänget som åkte till Benidorm och golfade. De här exemplen ger jag bara för att ni ska fatta vad ordet 'gäng' står för, annars har de inget med vare sig golf, midsommar eller fjäll att göra. 

Baksidestext;

MON DIEU-UN MIRACLE!

Den osynliga kvinnan har fått färger! Ja, hon syns, alla ser henne faktiskt. Med sin nya palett har Agneta äntligen fallit på plats: badande i smör, vin, ost, kindpussar, sidenundekläder och katter tillsammans med Einar i klostret. 

Men hur stadigt ett medeltida kloster är står kan det faktiskt falla i bitar av en enkel knackning på porten. I alla fall om det är en ytterst ovälkommen gäst som tränger sig på.

Agneta ser hur allt det magiska försvinner framför henne. Till slut har hon bara sina underbart vackra underkläder kvar. Ska Agneta behöva åka tillbaka till Sverige, jobbet på trafikkontoret, dela hus med sin trikåcyklande exman och tappa alla sina färger igen? Agneta har varken pengar, makt eller det franska språket att fajtas med. Men...kan kanske den sinnligaste behån i Province vara det perfekta vapnet? Inte bara för att rädda ett kloster. Utan för att rädda sig själv. Allez allez, Annjet'a!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Fem en fredag v. 12-random google

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om random frågor på google-fler förslag hos ElisaMatilda

1. Vilken är den bästa konsert du varit på?

Svar; Jag har inte varit på konsert på länge, så jag kommer inte ihåg.

2. Bäddar du sängen på morgonen?

Svar; Ja, om jag inte ska någon stans och har bråttom.

3.Vilken årstid är din favorit?

Svar; Jag gillar egentligen alla årstider, men jag är inte förtjust i snö. På grund av att jag har problem med mina ben så har jag svårt att gå när det blir halt. Jag har rätt lätt för att ramla. Förra vintern ramlade jag och slog i armbågen så den gick ur led. 

4. Hur för du anteckningar?

Svar; Förhand i en anteckningsbok, ytterst sällan på något annat sätt.

5. Vad har funnits längst på din nuvarande att göra-lista?

Svar; Städa och göra fint i mitt sovrum.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Elisabeth Berglund

Denna intervjun belyser Elisabeth Berglund som har gett ut Eldbarnet och Tidens hjärta. Jag känner igen det där med djur. Jag tycker också det är kul och har många. Många författare verkar tycka om och ha djur runt sig. Kanske ger de inspiration? Tack snälla Elisabeth för du ville delta i min intervju och för rec ex. 

 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag är ganska nybakad som författare. Min debutroman Eldbarnet kom ut i augusti 2022 och nu pågår redigeringen av uppföljaren Tidens Hjärta som kommer i höst (2023).

Förutom det har jag fått äran att vara med i en novellantologi hos förlaget Skimra.nu som ska komma ut i vår.

2. Vem är Elisabeth Berglund? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är en glad person som försöker hitta guldkanten i det mesta. Envis är jag också och jag har svårt att acceptera att någonting är omöjligt. Jag lägger en hel del tid på att vara närvarande förälder online vilket är väldigt givande. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag fick egentligen aldrig någon idé utan allt bara hände. Det var många olika saker som ledde fram till att Eldbarnet blev till. Det första var att jag ville ha en fantastisk 50-årsfest och att min man och jag planerade den i två år. Det andra var att jag fick bröstcancer. Det låter väldigt konstigt, men utan alla saker som inträffade skulle jag fortsatt på mitt gamla jobb och aldrig funnit tiden att skriva. 

När jag väl började skriva så fanns berättelsen redan där och jag blev så nyfiken att jag måste skriva färdigt den.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Det tog mig ungefär fyra år att bli klar så mellan 50-54 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Responsen har varit överväldigande positiv. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Sedan jag började skriva på allvar har jag funnit ett inre lugn. Det som jag däremot inte var förberedd på var förändringen när boken väl var utgiven. Det är inte lika rofyllt. Att ge sig in i skrivbubblan igen är inte att tänka på om man vill hitta läsare. Nu måste tiden delas mellan att skriva och att hänga med på sociala medier och bokmässor.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, mycket lättare. Dels har jag lyckats vara strängare mot mig själv och dels har jag bättre självförtroende och lyckas slå undan de flesta tvivel som så lätt sätter käpparna i hjulet.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu redigerar jag Tidens Hjärta som är en uppföljare till Eldbarnet. Det är en fartfylld äventyrshistoria med flera bottnar. När jag skrev Eldbarnet kunde jag inte drömma om att det skulle bli fler böcker, men efter den fina respons jag har fått så har jag fått blodad tand. Jag vågar också tänka ännu längre och hoppas på fler böcker i samma serie.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom böcker och serier älskar jag djur. Just nu har vi hund, katt, papegoja, får och häst. Om inte min man satte stopp skulle det säkert bli fler sorter. Vem vill inte ha en miniåsna eller höns? ;)

Jazz är också roligt. Just nu är jag med i ett band som sångerska i en trio och emellanåt spelar jag lite trombon där också. 

Att spela bordsspel med familjen är alltid mysigt. 

Och choklad, vi får inte glömma choklad även om jag inte har så mycket tid till att göra praliner just nu.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Nej, jag satsar på detta fullt ut nu.

Fotograf Margaretha Frid'en

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket och gärna. Det har blivit en hel del fantasy de senaste åren, men jag läser lika gärna andra genrer. Bra böcker vill man ju inte missa. Jag älskar till exempel Alexander McCall Smith.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Nu i vinter är det i ett hörn av en stor soffa med mängder av kuddar som jag flyttar runt beroende på hur jag sitter. I närheten ligger alltid toypudeln Freddie och ibland får jag även sällskap av vår katt Chet Baker. 

På sommaren tycker jag om att sitta vid sjön i vår lilla badstuga.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver så mycket jag hinner. När jag skjutsat barn och tagit hand om utedjuren sätter jag mig och skriver. Sedan blir det tyvärr oundvikliga avbrott, så om jag kan skriver jag en stund på kvällen också. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv något du själv vill läsa.

Fundera på vad som får dig att slutföra uppgifter i vanliga fall. Går det att applicera på ditt skrivande? 

För egen del vet jag hur lätt det är att bli distraherad och börja göra annat. 

Kanske ska det där andra du tillåter dig att göra istället för att skriva vara något du verkligen tycker är urtråkigt? Skura ugnen? Dammsuga?

I värsta fall får du ett väldigt rent hem. 

När du väl börjar redigera, tänk på språket och orden. Lyssna på hur de låter och undvik att upprepa samma ord eller uttryck för ofta.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag kommer att fortsätta skriva. Just nu är jag lite sugen på att skriva några noveller efter att arbetet med Tidens Hjärta är klart. Drömmen är att sedan få skriva många fler böcker och att bli översatt. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Följ alltid känslan om inte förnuftet strider mot den.” Det var något som min pappa brukade säga.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jonathan Livingston Seagull av Richard B.

Tack Elisabeth för du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!🐎

Kram Nina 

Författarintervju-Anna-Maria Ekblad

Idag intervjuar jag Anna-Maria Ekblad som skriver charterdeckare. Jag håller med dig att det inte finns några fin eller ful böcker. För mig är alla fina och någon har lagt ner ett enormt arbete på sin bok. Det var jätteintressant att få veta mer om dig. Tack för att du ville vara med på min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit? 

Svar; 4 böcker i charterdeckarserien och en antologi 

·       Systrarna på Kreta 

·       Dödsklippan i Sharm el-Sheikh 

·       Dödspelen i Olympia 

·       Dödsängeln i Side (kommer ut 21/5 2023) 

·       Julskuggor – Antologi där jag skrivit om Gävlebocken 

2.     Vem är Anna-Maria Ekblad? (Lite allmänt om dig själv). 

Svar; Jag är en norrlänning i själ och hjärta även om jag sedan många år bor i Stockholm. Jag tycker om att vara ute i naturen och vandra, jag har bland annat bestigit Sveriges och Afrikas högsta berg. En annan del av mig tycker om utmaningar, så jag har gjort ett sprinttriathlon, halvklassikern och simmat Christiansborg runt. Upplevelser av alla dess slag är en stor del av mitt liv och jag älskar att resa och upptäcka nya platser. 

3. Hur fick du idén till din debutroman? 

Svar; Jag fick rådet att skriva om mina egna erfarenheter och jag har arbetat 25 år i charterbranschen. Det betyder att min huvudperson i charterdeckarserien Anna Lindblom är en reseledare och vi får följa med på hennes äventyr runt om i världen. Mina böcker ska kännas som en resa med upplevelser, du får kunskap om resmålet, sol, mat och ett litet mord. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman? 

Svar; Jag hade passerat 40 år. Innan dess gav jag inte mig själv tillräckligt med tid att skriva eller tog mitt skrivande på allvar. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning? 

Svar; Blandad respons av läsare och vänner. De flesta har varit positiva och det är jag glad och tacksam över. Det är intressant att se hur olika människor väljer att ge respons och vad de fokuserar på.  

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva? 

Svar; Ingenting egentligen. Jag fortsätter att skriva vid sidan om mitt heltidsarbete. Jag har fantastiska författarvänner som jag håller regelbunden kontakt med. I perioder så åker vi ut på helgerna och boksignerar. Det går inte att hinna med allt och jag har valt bort mycket TV tittande och socialt liv för att ha tid att skriva. 

7. Var det lättare att skriva bok nr två? 

Svar; Ja, då visst jag mer hur själva processen såg ut och det kändes tryggt. Personligen tror jag inte på att vänta på att få inspiration utan det handlar om att hela tiden hålla kontakt med min text och hjälpa den att utvecklas. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den? 

Svar; Nästa bok utspelar sig i Turkiet och handlar om en familjetragedi. Svek och lögner kommer sakta upp till ytan när tre familjer semestrar tillsammans. Vem vill barnen illa? 

Jag är precis klar med Dödsängeln i Side, som kommer att släppas 21 maj 2023.  

9. Har du några andra intressen? 

Svar; Resa och uppleva är ett stort intresse. 

Natur och vandring är ett annat. 

Skriva, läsa och lära mig nya saker inom personlig utveckling. 

10. Har du något annat arbete förutom författare? 

Svar; Jag arbetar heltid som People and Culture Manager på ett byggföretag som arbetar med omgivningspåverkan. Jag har arbetat med personal och utbildning i större delen av mitt liv och tycker att det är mycket utvecklande. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad? 

Svar; Jag har perioder när jag läser mycket och andra perioder då jag inte hinner. 

Jag är i första hand en deckarfantast. 

12.   Hur ser det ut där du skriver? 

Svar; Jag sitter oftast hemma i lägenheten och skriver vid köksbordet eller vid en arbetsplats. Jag kan också skriva på tåg, då jag får ostörd tid och på flygplan.  

Jag har alltid min dator med mig vart jag än åker. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något? 

Svar; För mig är det viktigt att hela tiden hålla kontakt med min text. Det innebär att jag skriver varje dag. Sedan kan det vissa dagar bara bli femton minuter och en annan dag en eller två timmar. Jag skriver gärna på morgonen runt sex, men hela förmiddagen går bra. En författare ska inte bara producera manus och text. Det finns många andra delar i jobbet som att marknadsföra produkten, ha en bra administration att falla tillbaka på, utbilda sig själv för nya texter och att göra research inför nästa manus. Det gäller att hitta tid till alla dessa delar av skrivandet. 

14.  Har du något tips till den som vill börja skriva? 

Svar; Det är bara att sätta i gång och skriva och gärna skriva lite varje dag. Det är svårt att starta med nya rutiner, så det kan vara bra att börja skriva en minut om dagen och sedan öka allt eftersom. Fundera över vad som funderar för dig, vilken tid på dagen eller natten du är mest kreativ. Från början handlar det om att skriva ut sin historia. När texten sedan finns där är det lätt att redigera och förädla. I början fick jag själva hjälp av att inte vara så kritisk utan bara skriva på.  

15.   Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm? 

Svar; Jag har tänkt skriva 14 böcker i charterdeckarserien, så det innebär att jag har 10 böcker kvar att skriva. Jag vill prova att skriva andra genre som Feelgood och Fantasy.  

Jag har många andra drömmar inom olika områden. Jag tror att det är viktigt att inte bara fokusera på en dröm utan ha flera. 

Jag har flera resmål som drömmar som t.ex Island och Machu Picchu 

16. Något citat du lever efter? 

Svar; ”Att resa är att leva.” av HC Andersen 

17.   Vilken klassiker tycker du man ska läsa? 

Svar; Jag älskar Agatha Christie och hennes böcker, men för mig är det viktigaste att man läser och hittar det som roar dig som läsare. I min värld finns det inga fin- eller fulböcker, det finns olika böcker för olika tillfällen.

Tack Anna-Maria för du ville delta i min

 intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Udda & jämna

"Udda & jämna" av Hanna Zeime, utgiven av Zeime förlag. Boken handlar om Eva som lider av ångest. När hon äter sina ångest dämpande tabletter, orkar hon mest ligga i sängen. Hon orkar inte städa eller hälsa på dottern och sina barnbarn. Hon kom därför på den lysande idén att hon bara ska äta tabletterna på jämna veckor. På udda veckor ska hon vara utan och då lider hon av den fruktansvärda ångesten, och känslan av att det ska hända något hemskt. En dag blir hon vittne till ett rån och blir kallad till förhör hos polisen. Dessvärre hatar hon polismyndigheten, ännu mer än försäkringskassan på grund av en händelse när hon var ung. Väl hos polisen tappar hon humöret, och det resulterar att hon hamnat på ett behandlings hem långt ute på landet. Hon ska få behandling för sitt aggressiva humör. På behandlingshemmet är de intagna som en familj, och Eva trivs där. När de intagnas doktor, Flemming plötsligt dör, måste Eva ta ett svårt beslut. 

Detta är författarens debutroman. Jag tyckte denna boken var så härligt underhållande, tillika underfundig. Trots att historien är väldigt spännande emellan åt, händer det så mycket dråpliga situationer, som de intagna patienterna inte vet hur de ska lösa. Det är en bok man mår bra av. De intagnas konversationer är roliga och bjuder på en hel del skratt. Boken är lättläst och välskriven och en riktig bladvändare. Jag gillar de olika huvudpersonerna. Vilka härliga och gränslösa karaktärer de är. I berättelsen lär vi känna bland annat, Eva som lätt tappar humöret och blir aggresiv. Linn med kontrollbehov, och som dessutom lider av basillskräck. Det finns även en mordbrännare, en hypokondriker och en  polis som är missbrukare och yogaläraren Margot, som är på rymmen. Det kan inte bli annat än katastrof. De intagna är tvungna att komma på lösningar på alla de problem som dyker upp, och de gör de på lite ovanliga sätt. Ska de intagna klara biffen och lyckas reda ut situationen trots allt? Jag kan varmt rekommendera denna festliga spänningsroman. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

12

Torsdagen den 4 oktober, fortsättning jämn vecka

Eva hade vilat sig I form och var redo att baka kanelbullar. När hon kom ner till köket var Per och Lars redan på plats och Linn for runt och gjorde de sista förberedelserna. På köksbordet låg fyra plastunderlägg, fyra enorma degklumpar, fyra kavlar och fyra ugnsplåtar med bakplåtspapper på. Linn satte fram skålar med socker, kanel och smör på bordet. 

-Ska det inte vara fem underlägg och degklumpar? Ska inte Flemming vara med? frågade Eva.

-Flemming har inte tid. Han måste skriva på sin artikel, sa Lars.

-Jaså. Jag trodde att alla aktiviteter var obligatoriska, sa Eva.

-Alla aktiviteter är obligatoriska. Flemming blir utsäktad ibland men inte du, sa Linn och pekade på Eva som om hon vore en brottsling. 

Eva höll upp händerna för att visa att hon gav sig. 

-Okej. Jag vill vara med och baka alltså. Det här ska bli kul. 

-Jättekul, muttrade Linn och såg ut som om världen höll på att gå under.

-Jag gillar att baka, sa Per. Jag är inte bra på det, men jag tycker ändå att det är väldigt roligt.

-Ja, det är trevligt att göra något tillsammans, sa Lars. Gruppaktiviteter anses vara utvecklande och kan även vara underhållande.

Eva himlade åt Lars. Utvecklande och underhållande? Själv var hon här av en enda anledning; för att äta så många kanelbullar som möjligt. 

-Innan ni börjar baka måste ni ta på er förkläde och hårnät, sa Linn.

Linn hämtade en låda och delade ut dess innehåll. Lars såg något obekväm ut när han tog på sig ett rosa förkläde och satte hårnätet på huvudet över sitt obefintliga hår. Eva fnissade varpå Lars gav henne en missnöjd blick. Sedan var det dags för den obligatoriska handtvätten innan det var dags att sätta sig vid köksbordet på sina tilldelade platser. 

-Så här är reglerna, sa Linn. Ni ska göra kanelbullar av degen framför er. Ni får smaka defen en gång. Småätande av degen under hela baket är inte tillåtet. Förstår ni?

-Ja, sa Eva som antog att det var henne som Linn hade syftat på. 

-Bra. Nästa regel är att ni inte får springa omkring i köket och kladda ner. Behöver ni något så säg till mig så hämtar jag det.

Baksidestext;

Eva är nöjd med sin rutin. Det var hon själv som kom på den briljanta idén att ta sina ångestdämpande tabletter varannan vecka. När hon tar sina tabletter (jämna veckor) är hon trött och likgiltig och vill mest ligga i sängen och se på tv och äta kanelbullar. Efter en jämn vecka ser hennes lägenhet ut som ett tonårsrum med disk, skitigakläder och tomma chipspåsar över allt. När hon inte tar tabletterna (udda veckor) orkar hon städa, duscha och viktigast av allt, åka och hälsa på sin dotter och barnbarnen. Men utan tabletterna måste hon kämpa mot den vidriga ångesten och känslan av att något hemskt är på väg att hända, och efter det som hände henne som ung, är hon alltid redo att försvara sig.

När Eva är med om en incident på ett café blir hon tvungen att prata med polisen, den enda myndighet hon avskyr mer än försäkringskassan. Hon tappar humöret och blir skickad till ett märkligt behandlingshem mitt ute i skogen. Underliga saker händer och Eva tvingas att ta sitt livs svåraste beslut. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju-Angela Rizzo

Denna intervjun belyser Angela Rizzo som skrivit boken "Hjärtat talar Grekiska". Tack för du delar med dig av dina skrivtips, och tack för du ville delta i min intervju. Det var jättefina och utförliga svar.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar: Hjärtat talar grekiska är min första och hittills enda roman men det kommer mera...

2. Vem är Angela Rizzo? (Lite allmänt om dig själv).

Svar: Liksom huvudpersonen i Hjärtat talar grekiska är jag läkare. Jag är uppvuxen i Stockholm men har haft glädjen att bo på flera olika platser genom åren såsom Manhattan, Nice och Växjö. Jag bor och arbetar nu i Solna utanför Stockholm. Jag har två vuxna barn och ett litet barnbarn. Förutom att skriva tycker jag om att skapa med mina händer. Jag målar, arbetar med lera, virkar, stickar och syr. Utöver det är jag intresserad av djur och har haft både hund, höns och papegoja men nu är mitt hem tyvärr djurfritt pga tidsbrist.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar: Under en sommarvistelse på en för mig mycket speciell grekisk ö lade jag märke till en ung ensam kvinna som semestrade i huset bredvid vårt. Vi hade aldrig någon kontakt men jag började spinna en historia runt henne. Jag hade också en önskan att beskriva en vänskapsrelation mellan en yngre och äldre kvinna och gestalta att en individ inte kan påverka en annan individ på djupet utan att själv förändras. Det blev utgångsläget till Hjärtat talar grekiska. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar: Jag var 52 år när jag började skriva, 55 när jag var klar.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar: Jag har fått ett fantastiskt stöd från familj och vänner. Jag blir rörd när jag tänker på det. Jag var lite orolig för hur omgivningen skulle reagera på de explicita kärleksscenerna men det verkar som om det är jag som är den som reagerat mest . 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar: Jag upplever att jag är sannare mot mig själv, att jag vågar vara mer transparent och jag är definitivt modigare nu. Jag var tvungen att göra upp med mig själv när det var dags att låta andra läsa mitt manus. Jag har alltid varit nyfiken på min omgivning, hittat på historier om medpassagerare på bussen och paret vid restaurangbordet bredvid men nu är jag mer medveten om det och spinner aktivt vidare på historien. Man kan nog säga att jag bejakar min fantasi mer.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar: Ja och nej. Jag har mindre tid eftersom en hel del tid går åt till att sprida bok nummer ett. Samtidigt har jag en större insikt om hur jag arbetar och vad jag behöver när jag skriver och jag förstår var jag befinner mig i skrivprocessen.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar: Nu arbetar jag för fullt med roman nummer två som är en fristående fortsättning på Hjärtat talar grekiska. Arbetsnamnet är Konsten att förlåta och den handlar om Anna, som du lär känna i Hjärtat talar grekiska, och Fredrik och hur de stapplande och trevande försöker nå fram till varandra efter trettio års olösta konflikter och sårade känslor.

9. Har du några andra intressen?

Svar: Jag älskar att lära mig nya saker. Jag tycker om handarbete och kreativa aktiviteter, älskar djur och njuter av att nyligen ha blivit mormor. Jag läser och jag njuter av konst både aktivt och passivt. Jag är inte så hurtig men försöker ända hålla mig i form eftersom jag vet att jag mår bra av det. 

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar: Jag är läkare med specialitet inom rehabiliteringsmedicin och företagshälsovård. Jag arbetar som företagsläkare på företaget Feelgood vilket kan låta som ett skämt men det är faktiskt sant.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar: Jag har alltid läst mycket men sedan jag själv på allvar började skriva har jag mer och mer gått över till att lyssna på ljudböcker. Det beror mest pga att jag inte har lika mycket tid att läsa längre. Tack vare ljudböckerna kan jag lyssna när jag rör på mig, när jag städar, lagar mat osv.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar: Jag har ett heligt skrivbord som bara jag får använda och som jag bara använder till att skriva. Det är viktigt för mig att ladda arbetsplatsen och har haft en kinesisk sköldpadda med drakhuvud bredvid mig under hela skrivandet av Hjärtat talar grekiska. Den har gett mig kraft, mod och uthållighet. Jag har inte svårt att skriva på andra platser och har alltid min laptop med mig så att jag kan skriva när jag får tid. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar: När jag har möjlighet att skriva på heltid ställer jag klockan både för arbetspass och pauser. Det blir lite som i skolan, det ringer in för lektion och ut för rast. När jag som nu arbetar parallellt med skrivandet blir det mer att jag skriver när jag får en idé eller kommer på lösningen på ett skrivproblem.  Jag har en ambition att skriva en timme innan jag går till arbetet men det har ännu inte hänt utan det blir oftast en stund på kvällen. Skrivandet är ju inte bara kopplat till när man faktiskt skriver utan att ett stort arbete görs när man sysslar med annat. Vissa tankar behöver gro, vissa idéer behöver man ruva på.  

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar: 

1. Ta ett steg i taget och ha tillit till att orden och berättelsen kommer till dig. 

2. Ta hänsyn till vilken skrivfas du är i och ha tålamod, acceptera att det tar tid. Du kommer behöva skriva om, flytta runt och redigera mer än du trodde var möjligt. 

3. Läs ditt manus högt för dig själv eller en vän du litar på. Du kommer upptäcka saker du vill ändra på som du missar när du läser tyst. 

4. Läs mycket och låt ditt eget manus vila ibland. 

5. Sist men kanske viktigast av allt: skaffa dig ett skrivsammanhang, en skrivfamilj som du kan dela dina tankar, frågor, utmaningar och dilemman med. Det krävs mod att låta någon läsa det du skrivit, se till att välja en person som förstår det och värnar om ditt groende skrivarhjärta. 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar: Nästa steg är att ge ut Hjärtat talar grekiska på engelska och att skriva klar roman nummer två i serien om vännerna på ön. Min dröm är att kunna ägna 50 % av min arbetstid åt skrivandet. 

16. Något citat du lever efter?

Svar: Amor vincit omnia

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Mme Bovary av Gustave Flaubert

Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson

Tack Angela Rizzo för du ville delta i min 

intervju! 🪷

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

När jag blundar är du fortfarande här

"När jag blundar är du fortfarande här" av Tove Oddsdotter utgiven av HarperCollins förlag. Denna självbiografiska bok kan inte lämna någon oberörd. Den är både välskriven och utlämnande. Att förlora ett barn är väl något av det hemskaste man kan vara med om i livet. Detta är en mors berättelse om kampen, för sin son som blivit sjuk i cancer. Vi får för följa mammans och familjens vardag, under sjukdomen, genom cellgiftsbehandlingar och om att få ge sin son en så normal vardag som möjligt. Att få träffa sina kompisar var viktigt för Theo. Det som berörde mig mest med boken det var två saker. Dels hur jobbigt det än var, spred Theo alltid sitt goda humör runt sin omgivning. Han var oftast glad oavsett det svåra han gick igenom. När jag hör eller läser om barn som har gått bort, är det min känsla, att det är ett väldigt speciellt barn. Så är det alltid. Ofta är barnen väldigt kärleksfulla och känns som om de har en enorm kunskap. Något som vi andra ska lära oss något av. Det andra var ögonblicket han skulle gå bort och han visste om det, och kände fruktan och ångest. Hur ens barn än går bort, vill man ju inte att de ska känna rädsla och lida, vilket Theo gjorde. Detta är en bok om sorg, och om att förlora ett barn. Men också en bok om hopp. Trots sorgen och förlusten av ett älskat barn kan man ändå känna lycka. Bara man har de rätta verktygen. Detta är en viktig bok, som alla människor borde ta del av som arbetar med människor i sorg. Jag har fällt många tårar under tiden jag läst, då jag själv förlorat ett älskat barn. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vi brukade säga att Theo var Solens barn. Han lyste. På BVC kallade de honom för Lilla Buddhan- han var den största och rundaste bebisen av alla och vägde redan över tio kilo vid fyra månaders ålder. Theo var alltid på strålande humör och han hade en förmåga att se alla han mötte. Se dem på riktigt. Till och med de vänner och avlägsna bekanta som aldrig träffade honom kan säga att det ändå känns som de känt honom. Theos första år var präglade av ljus, skratt kramar, nyfikenhet och bus. Han var full av energi och gav oss alla oändlig, villkorslös kärlek. 

Vårt barn var tidig i sin utveckling. Han sa sitt första "hej" när han var fyra månader. Vi var på semester på Gotland och han sa det flera gånger och vi har det på film för vi trodde först inte på det vi hörde. Månaden därpå kunde han däga "pappa" och "mamma". Den första tvåordsmeningen var "hej pappa" Då var Theo tiomånader gammal. Strax efter sin treårsdag sa han: "Mamma jag älskar dig mest av allt. Jag älskar dina ben, din mage, ditt hjärta, ditt skelett, dina fina kjolar. Jag älskar hela dig. Andreas spelade in så många filmer av honom när de satt och åt eller när de lekte tillsamnans. Vi har skrattat så mycket åt alla dessa underbara filmklipp med finurligheter vårt barn sagt. 

Julen när Theo var fyra år upptäckte han att vi att hade ljugit om tomten. Han var förkrossad. Inte för att tomten inte fanns utan för att vi ljugit för honom. Vi hade redan från början lärt Theo att vi varken slogs eller ljög i vår familj. Det var näst sista gången jag ljög för Theo. Sista gången var när jag svarade på den sista frågan han ställde mig innan han gick vidare. Han frågade om vi skulle åka till Gotland även kommande sommar. Jag svarade ja. En vecka senare var allt över.

Baksidestext;

Jag heter Tove och jag är Odds dotter. Det har jag alltid varit och det kommer jag alltid att förbi. Lika mycket som att jag för alltid kommer att vara Theos mamma. Fast Theo inte längre finns ibland oss.

I januari 2015 förlorade Tove sin son Theo, då sju år, i cancer. Med Instagraminlägg skrivna i dagboksform under sjukdomsperioden som grund skildrar här livet före Theo, tillsammans med honom- och vem hon blev, efter Theo. Och hur hon mot alla odds till slut fann glädjen igen. 

Vi får följa Toves resa och bevittna hennes första motvilliga kamp för att våga möta livet igen. Hon inser tillslut att det går att förlika sig med vad som än händer i livet och överleva även det allra värsta. Att det är fullt möjligt att både sörja och vara lycklig samtidigt.

Berättelsen är en hyllning till livets olika faser. Tove delar med sig av hur hon idag ser på sorg och ger värdefulla råd om hur man lär sig leva hand i hand med den. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina