onsdag 28 februari 2024

Den perfekta maken

"Den perfekta maken" av Alexis Hall utgiven av Lovereads förlag. I den här boken förflyttar vi oss till London, där Lucien och Oliver har varit ett par i två år nu. När de träffades för två år sedan låtsades de först att vara ett par, men blev sedan kära på riktigt. Helt plötsligt lever de i ett stabilt förhållande, med allt vad det innebär. Runt omkring dem börjar deras vänner planera bröllop och gifta sig. När Luc är hederstärna för sin vän Bridget, träffar han på sitt ex som sålde ut honom till tidningarna. Även han ska gifta sig, med sin unge pojkvän, och bjuder Luc och Oliver på bröllopet. När de nu blir bjudna på det ena bröllopet efter det andra, funderar även Luc på om han ska hänga på tråden, och fria till Oliver. Det är väl så man ska göra när man är kära? Han friar till Oliver, och han säger så klart ja. Nu börjar förberedelserna för att få till det perfekta bröllopet. Olivers föräldrar är dock inte så förtjusta i Olivers förhållande med Luc och ett giftermål mellan dem. Pappan och Oliver hamnar i bråk och Oliver säger åt honom några väl valda ord. Så dör plötsligt Olivers far. Oliver har så klart dåligt samvete på grund av detta. Efter begravningen fortsätter dock bröllopsplanerna, men paret är inte riktigt överens. Något skaver, och Luc funderar på att göra slut, trots att han älskar Oliver. Ska verkligen ett bröllop få förstöra deras kärlek? 

Denna boken belyser homosexualitet, och är den andra delen i serien om Luc och Oliver. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Det är mycket bröllop i den här boken, vilket är härligt. Det är roligt att få följa med genom alla bröllop och de olika bestyren runt omkring dem. Mycket kan gå fel och gör det också. Allt ifrån att man glömmer brudens bröllopsklänning, till att man blir tagen av polisen, för olaga intrång. Allt är beskrivet på ett roligt sätt, och jag gillar de rappa komentarerna mellan de olika karaktärerna. Boken bjuder på många och dråpliga händelser, vilket gör att jag skrattar högt flera gånger. Vi får lära känna de båda huvudkaraktärerna på ett fint sätt. De är två helt olika personligheter, och medan Luc gillar att visa upp sin identitet med regnbågsfärgade ballongbågar mm, är Oliver mer obekväm med det. Det får dem att tillslut att tvivla på om de ska gifta sig över huvud taget. Hur ska det gå? Jag läser gärna mer om Luc och Oliver. Denna feelgood pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 11

När brudföljet väl stod utanför muren till trädgården där ceremonin skulle äga rum, syntes Oliver fortfarande inte till, vilket innebär att ersättningsklänningen definitivt var den som gällde och att jag skulle behöva hederstärna järnet utan min pojkvän. Klockan var knappt två, jag var redan slutkörd, och allt spring hade satt sina spår. Sina svettiga, svettiga spår. Så ur ett visst perspektiv var Olivers frånvaro ett plus eftersom han inte skulle se mig eller, för den delen, känna lukten av mig. 

Jag stig just och tänkte på hur äcklig jag var när bröllopsmarschen drog igång. Bridge gav till ett jag-har-väntat-på-det-här-i-hela-mitt-liv-pip, lät sin pappa ta hennes arm och skred sedan triumferande genom bågen mot platsen där Tom väntade. Till hans Förtjänst ska sägas att han såg mycket mindre chockad ut än vad han skulle ha kunnat göra över att hans blivande hustru dök upp i en klänning som Askungen goda fe hade nobbat som en smula för mycket. 

Musiken nådde ett crescendo, Bridge gled fram och Bridges släp gjorde det...inte. Vi var medvetna om att det fanns massor av det, men de andra brudtärnorna och jag hade lyckats bära det som ett knyte utan att uppfatta dess förfärande storhet. Nu veckade det dock ut sig som en gigantisk orm i en usel B-film och eftersom vi inte varit förutseende nog att lägga ut det i en rät linje från ingången tog det också hörnen riktigt illa, vilket innebar att det tungt släpade sig fram i mittgången och gjorde aggressiva framstötar mot gästerna. En intet ont anande syssling fick hastigt rycka undan sitt barn. 

Till sist stod Bridge vid altaret medan brudtärnorna stod åtta meter bort och försökte fånga in en kaskad av siden som redan slukat tre stolar. 

Baksidestext;

SÖKES: en (väldigt äkta) make.

FINNES: Pojkvän med skavanker, men som försöker så gott han kan.

Två år har gått sedan Luc O'Donell och Oliver Blackwood möttes. Två år sedan de låtsades vara ett par, råkade bli kära på riktigt, tampades med hjärtesorg och besvikelser och familj och vänner...bara för att till slut hitta ett sätt att få allt att fungera - tillsammans.

Helt plötsligt lever de i ett stabilt förhållande, men när alla runt omkring dem börjar gifta sig känner Luc en stor press att haka på trenden och fria till Oliver. Därför att det är väl så man gör när man är kär, eller hur? Men det kommer att krävas mer än fyra bröllop, en begravning och en hett omdebatterad regnbågsfärgad ballongbåge för att den skandalomsusade rockstjärnesonen ska få sin tillknäppta, korrekta pojkvän att gå från "nja" till "ja".

Tur då att Oliver verkligen är värd att satsa på.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Död mans önskan

"Död mans önskan" av Gabrielle Hipp Marchidan utgiven av Books on Demand förlag. Andre och Lea har fått erbjudande om att delta i ett forskningsprojekt i Transylvanien. De ska vara där ett halvår. Många myter och sägner är förknippade med den plats de ska forska om. Men det kan inte vara värre än det liv de har där hemma i Sverige, eller? Spända av förväntan möter de Marcel, efter att de landat på flygplatsen. Han tar med dem till den mytomspunna skogen man ska undersöka. Där blir de snabbt installerade i sitt rum, och där möts de även av Marcels lite underliga assistenter, Doru och Nat'alia. Lea och Andrei håller sig mest för sig själva. När Andrei går ut för att utforska skogen känner han sig iakttagen. Något eller någon rör sig bland de förvridna träden, men när han tittar finns det ingen där. Så hittar Andrei en död person och det blir inledningen till en rad riktigt otäcka händelser. Det leder också till fler frågor än svar. Vem är egentligen den döda personen? Andre utför en ritual för att få svar. Dock är svaren de får något som det unga paret egentligen skulle vilja vara utan. 

Detta är den första boken jag läser av författaren. I den här boken bjuds vi på en krypande och kuslig stämning. Man vill hela tiden läsa vidare för att se vad som händer i nästa kapitel. Jag gillar hur de båda ungdomarna är gestaltade, men de andra i forskningsteamet framstår som lite underliga och hemlighetsfulla, precis som platsen man ska undersöka. Jag tänker först att detta är en bok om vampyrer, men det är  inte alls vad vi möter här. Miljön är bra beskriven i denna nagelbitare, men här vill jag inte vara på plats! Nej tack! Skogen är lite för kusligt för min smak. Vad är det egentligen för hemlighet de tre forskarna inte vill tala om för Lea och Andrei, och vad vill egentligen anden efter den person som Andrei hittade i skogen? Ja, frågorna för mig som läsare är många. Författaren lyckas hålla mig på halster till sista kapitlet. Först då får man reda på vad hela historien egentligen handlar om. Jag tycker att bokens omslag är väldigt snyggt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna kusliga spökhistoria om olycklig kärlek får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Mina ögon måste spela mig ett spratt, tänkte Andrei. Inget var där och inget rörde på sig. Han kände sig som en allt större fåntratt ju mer han stod och glodde. 

Så fort han tog bort din hand från yrädstammen rörde sig något bakom honom som fick vartenda hårstrå på hans kropp att resa sig. Något var verkligen där, den här gången hörde han det. Men varje gång han försökte se det, vad det nu var, försvann det mystiska. 

Andrei tittade mot lägret. Skulle han återvända till huset? Han ruskade på huvudet och strök över ärmarna så att hans  ståpäls skulle lägga sig. Det var säkert ett nyfiket djur som var mer rädd för honom än han för det. Tanken fick honom vilja utforska skogen mer och röra sig längre bort från lägret. En klen, upotrampad stig tycktes visa vägen djupare in i Hoia Baciu. 

Andrei slängde då och då en blick över axeln för att se till att lägret inte försvann ur sikte. Än var det kvar, även om man mest kunde skymta konturerna av ett större hus. Han riktade fokus framåt, vad det nu än var som verkade smyga runt skulle han ta reda på det. 

"Hallå, är det någon där?" 

Inget svar och ingen uppståndelse. Andrei spände öronen i hopp om att höra minsta lilla knyst. Hoppas inte att det är en människa som smyger runt här, ett djur skulle defenitivt ha flyttat på sig, tänkte han. 

Efter vad som kändes som om flera minuter hade gått vågade han röra på sig igen. Känslan av att vara iakttagen var stark. Kanske var det bra att tala om det här för Lea och Marcel också. 


Baksidestext;

När studenterna Andrei och Lea får chansen att åka iväg och bo ett halvår i Transylvanien för att delta i ett forskningsprojekt, tar de den direkt. Det förekommer mycket myter och skrock om den plats de ska vistas på. 

Men de är bara skrönor. Det kan inte vara värre än oredan hemma och det trista vardagsliv de just lämnat bakom sig, eller?

Varför besitter denna plats en så mystisk atmosfär? Vad är orsaken till dess snedvridna yttre? Ju längre studenterna befinner sig där, desto mer frågor dyker upp. Och svar de helst hade klarat sig utan.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Alla mord jag begått

"Alla mord jag begått" av Johanna Sterling av Lind & Co. Boken handlar om Andreas. Han arbetar som kurator på onkologavdelningen. Hans fru har nyligen berättat att hon vill skiljas. Hon har dessutom flyttat hem till en ny man, vilket Andreas inte gillar alls. Han stalkar dem för att få veta mer om mannen och deras förhållande. Det enda han vill är att Elin ska flytta hem igen. De ska ju inte alls skilja sig intalar han sig. För att förhala det hela vägrar han att skriva på skilsmässopappren, som Elin redan skrivit på. Ju mer vi får lära känna Andreas ju mer får vi veta hur han lyckas ta livet flera personer i sin omgivning. Han får det att likna olyckor, så han har dessvärre inte blivit tagen för alla morden han har begått. Och ändå är han inte klar, för det finns fler som står vägen för honom och hans lycka. När han får reda på att Elin är gravid bestämmer han sig för att Elin ska hem igen, för det enda han önskar sig är att bli pappa. Det spelar ingen roll om barnet inte är hans. Han smider sina planer samtidigt som han gör allt för att ställa in sig hos Elin, för att få henne att förstå att de fortfarande hör ihop. 

Denna boken är den första delen i en trilogi, och är en riktigt spännande bladvändare. Den innehåller alla de ingredienser som gör att man inte kan låta bli att läsa, fast stämningen i boken är så obehaglig. Vi får lära känna Andreas, som är en riktigt ruggig och otäck person innerst inne. Hans svåra uppväxt har format honom till den person han är idag. Han såg hur pappan misshandlade sin mamma, och pappan drack för mycket. Man vet dock inte riktigt om man ska tycka synd om honom, eller hata honom. Ju mer jag lär känna honom, ju mer lutar det ändå åt det sistnämnda. Detta är en riktigt farlig och otäck person. Trots att han har sitt välstädade yttre, och arbete som kurator på Länssjukhuset Ryhov, får vi flytta in i en mördares sjuka hjärna. Författaren lyckas få hans tankar och känslor att låta äkta och relevanta. Trots att frun flera gånger försöker tala om att det är slut, vägrar han att släppa kontrollen över henne. Boken slutade väldigt spännande, så jag ser fram emot nästa del. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8
Jag vaknar gråtande, för tidigt. Klockan är 04.13. Och gråten vill inte sluta. Jag låter som ett barn, fulgrinar högt och vältrar mig i sängen. Är så fruktansvärt ledsen. Det smärtar i bröstkorgen och ljuden som lämnar min ömma hals låter främmande. Tillhör de verkligen mig? Men det är som om någon dött. Hjärtat slår orytmiskt och fort. Jag tittar på klockan igen och blinkar tårarna ur ögonen. Stressen piskar upp pulsen, som om jag glömt något mycket viktigt eller riskerar att komma för sent. Jag måste ha drömt, en mardröm, men om vad? Kanske att månen föll ner och träffade mig i pannan för det gör fruktansvärt ont i skallen. 

När jag ska stiga upp överfaller yrseln mig. I en ny gråtattack lägger jag mig igen. Rummet snurrar trots min horisontella position. Jag försöker hålla mig fast i täcket. Herregud, vad är det som händer? Dör jag? Eller är jag kvar i drömmen, men vem är det som har dött? Varför är allt så hopplöst sorgligt? 

I ett försök att ta kontroll över andningen drar jag djupare andetag och pressar ner den i magen. 

Gravitationen, en naturkraft att klamra sig fast vid och jag noterar tyngden av min kropp. Det är gravitationen som håller mig kvar, som gör att jag inte sjunker genom ett svart hål eller flyter ut i rymden. Men tänk om gravitationen upphör, bara så där? Det hisnar så mycket av den tanken att jag tror att kroppen lämnar madrassen, svävar. 

Jag står inte ut i den här verkligheten och kastar mig ur sängen, skyndar in i badrummet för att dricka vatten och ta en kall dusch. 

Måndag. Idag måste jag till jobbet. Måste. Vårvintern frasar över gräset och får asfalten att glimma i sin frusenhet. Det är bra. Bra med ordentlig jacka, som om det fortfarande är som vanligt och vinter, som om tiden inte alls rör sig framåt. Och nu kommer bussen och tar mig hela vägen till Länssjukhuset Ryhov. 

Det är teamträff direkt på morgonen. Ett forum att dryfta aktuella frågor och svårigheter. 

Just nu är man bekymrad över inneliggande patient på rum tolv. Hennes familj ligger i fejd och kan inte besöka henne samtidigt. Fejd? Ja, man säger faktiskt så. Existerar det i verkligheten och inte bara i 1800-tals skildringar? En sammandrabbning i helgen hade utmynnat i att polis tillkallats. Och nu upprättades besöksschema. Jag berörs ju inte direkt av detta då jag som kurator inte arbetar på själva onkologavdelningen. 

Baksidestext;

"Människor har en tendens att dö omkring dig", säger en av poliserna. Men allt Andreas gör är att älska för mycket. Han ska ju inte alls skilja sig. Ändå ligger de där på köksbordet, skilsmässopappren som hans fru Elin redan undertecknat. För att få henne att återvända måste han ta till alltmer drastiska metoder. Till slut ska Elin inte ha något annat val.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 27 februari 2024

Theodosia och Osiris stav

 "Theodosia och Osiris stav" av R. L. LAFEVERS utgiven av HarperCollins förlag. För barn 9 - 12 år. Vi får följa den elva år gamla flickan Theodosia, vars föräldrar arbetar på museet för legender och fornminnen i London. Theodosia har en förmåga att känna av de förbannelser som är lagda på de olika museeföremålen, samt har hon även förmåga att rena dem. En kväll råkar hon aktivera Osiris stav, som kan väcka de döda till liv. Det resulterar i att flera mumier har försvunnit från sina museer, och nu har de dykt upp i museets hall. Theos pappa blir anklagad för stöld, och det är nu Theos uppgift att rentvå sin pappa och ställa allt till rätta. Det visar sig lättare sagt än gjort, då Theos farmor bestämt att Theo ska utbildas av en guvernant, vilket Theodosia inte alls är intresserad av. För den ena guvernanten är värre än den andra. Dessutom är hennes fiender, kaosormarna tillbaka. Theo måste nu bli av med de besvärliga guvernaterna, samtidigt som hon måste rentvå sin far. Ska hon lyckas? Det verkar svårt för en elvaåring flicka, men hon får oväntad hjälp. 

Detta är den andra boken om Theodosia, och vi befinner oss i London under början på 1900-talet. Jag gillar verkligen den här elvaåriga flickan. Hon är både smart och kvicktänkt. Jag gillar hennes rappa kommentarer, och hur hon lyckas ta sig ur de olika svårigheter hon befinner sig i. Hon är dessutom tatalt orädd, även om källaren på museet är lite läskig. Hon bjuder som vanligt på många fniss. Jag älskar hur hon får den ena efter den andra guvernant en att ge sig av, och hur hon tar sig an de olika problem som dyker upp. Den här bokserien hade jag troligtvis älskat som barn. Trots att jag är äldre så uppskattar jag historierna om Theodosia väldigt mycket. Jag gillar den spännande miljön på museet och alla de andra karaktärer vi får möta. Jag gillar också hur författaren bakar in fakta om egyptisk arkeologi i berättelsen. Jag ser fram emot att få läsa mer om Theo och hennes äventyr. Denna fantastiska äventyrs bok vill ni inte missa. Jag kan varmt rekommendera denna roliga bokserie. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

SÅJA, LILLA MUS

NÄR VI KOM FRAM TILL MUSEET nästa morgon och ingen väntade på trappan utanför kände sig far sig genast bättre till mods. Faktum var att han var så glad att han helt missade att jag började skaka av frossa så fort jag klev in. Förbaskat också! Den senast tillkomma osakliga anden hade lämnat mumien den kommit hit med och lurade nu i museets hall. 

Givetvis märkte ingen annan något. Mor och far gick raka vägen upp till sitt arbetsrum, i förhoppning om att kunna forska hela dagen och ta igen förlorad arbetstid. 

Men jag dröjde mig kvar i hallen och hoppades få en chans att utföra ett andra gradens test på detta exemplar av mut, som lämnats kvar av mumien. Om jag kunde ta reda på exakt var den osakliga anden befann sig kunde jag avlägsna den. 

Det var bara det att hallen var full av aktivitet. Dolge, Sweeny och två andra vaktmästare bar fortfarande mumier ned till godsmottagningen. Konstigt. Jag trodde att de blivit klara med det dagen innan. Kanske var det fler mumier än jag trott.

Jag var glad att se att de hade samma arbetskläder som i går. Med lite tur låg Horusögat fortfarande kvar i deras fickor och beskyddande dem. 

Dolge grymtade till och lyfte en stor figur invirad i linne medan Sweeny tog tag i andra änden. "Jag svär på att de här förbaskade sakerna förökar sig som kaniner", sa Sweeny. 

Dolge muttrade: "Se upp. Håll låg profil. Här kommer Hans Högvördighet." 

Baksidestext;

När jag reste mig upp hörde jag ett knarrande och knakande ljud. En efter en vände mumierna huvudet åt mitt håll. 

Flera mumier har försvunnit - och nu har de plötsligt dykt upp på museet för legender och fornminnen! Polisen tror att Theodosias pappa har stulit dem och nu måste Theo inte bara se till att han slipper fängelse utan också ta hand om mumierna och de ondskefulla förbannelser som omger dem. Dessutom är hennes fiender i det hemliga sällskapet Kaosormarna tillbaka, och Theo har en hel rad av besvärliga guvernanter att handskas med. 

Det är faktiskt på gränsen till vad en elvaåring klarar av. Som tur är har hon sin vän klåfingriga Willy vid sin sida. Eller har hon det? Det verkar som om han också döljer något...


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

När slöjorna faller

"När slöjorna faller" av Agneta Brav`elius utgiven av Förlagshuset SILJANS MÅSAR. I den här boken får vi följa Edith, som gör en inre resa. Vi får lära känna henne när hennes liv nått botten, och sedan följa hennes resa framåt. Edith har blivit lämnad av sin man, då han hittade en annan kvinna. Hon blir uppsagd från sitt jobb, och har dragit på sig skulder. Det är en kamp för att överleva varje månad, och det finns aldrig några pengar över. Nu har hon nått botten. Hon skäms. Ska hon våga tala om för sina barn hur det ligger till? Kanske vill de inte ens ha med henne att göra efter att hon berättat. Efter flera dödsfall i hennes närhet blir hon rädd att livet snart är slut. Nu vill hon ta tag sitt liv. Då kommer hon i kontakt med Clara och John. De visar henne vägen till ett nytt och bättre liv, och med de nya insikterna hon får, lyckas hon förändra sitt liv till det liv hon alltid längtat efter. Vi får följa hennes fantastiska resa från ett stressfyllt liv, till ett liv där hon bejakar sig själv, och sin förmåga att skapa sig det liv hon alltid längtar efter. Ett liv fyllt av färg, kärlek och öveflöd.

Detta är en vackert förpackad bok om personlig utveckling. Ja, jantelagen kan verkligen förstöra för människor. Att gå i sina väl invanda tankar, att man inte är värd bättre, är ett hinder för så många. Varför kan vi människor inte göra tvärt om? Uppmuntra varandra i stället? Jag njöt verkligen av att läsa hur Edith förändrade sitt liv från medeokert till magiskt. Jag tycker det är fantastiskt hur universum hjälper kvinnan i boken på olika sätt. Vilken fantastisk historia. Hon får kontakt med sina guider och de hjälper henne att nå sina drömmars mål, om att ha sitt egna Bed and Breakfast. På vägen får vi följa hur hon lär sig att bejaka sig själv, och i stället för att fortsätta gräva ner sig, så börjar hon unna sig ett nytt läppstift då, och en ny klänning då. Samtidigt gottar hon sig i sina recept böcker och njuter av att baka och laga sina favorit rätter. På resans gång får hon även bättre kontakt med sina barn. Plötsligt radar möjligheterna upp sig som på beställning. Jag tycker boken är fint åter berättad och jag är tacksam att få läsa den. Härligt slut. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

Livets gång

Löven började skifta i färg och träden stod som i brand med alla nyanser av orange. Vissa träd hade till och med börjat släppa sina löv. På vägen till affären såg hon Margot, grannen som hon också hjälpt under sin tid som kurator. Men Margot såg henne inte. Edith var på väg att ropa, men hejdade sig då hon insåg att Margot var fullt fokuserad på något annat. Hon gick sakta, lite vingligt, krampaktigt stödd av sin rullator. Det verkade vara med stor möda som hon tog sig fram. Fokus såg ut att ligga på att hålla balansen. Edith tog sig för bröstet och höll andan en kort sekund. Margot var den andra kvinnan på gården som inte längre klarade av att gå utan stöd. Mellan Edith och Margot skilde det bara tre år. Skulle det vara Edith tur nästa gång? 

Åldrandet var skoningslöst, konstaterade Edith. Likt naturens gång vissnade alla blommor efter ett tag. Men vad var alternativet? Att inte längre finnas kvar över huvud taget? 

Baksidestext;

Är det verkligen tillåtet att följa sina innersta drömmar?

Är det inte lite väl egoistiskt att gå sin egen väg?

Och måste man inte ha en god ekonomi för att kunna bejaka sig själv?

Edith liv är en ständig kamp och hon arbetar hårt för att få vardagspusslet att gå ihop. Pengarna räcker aldrig, barnens pappa träffar en ny kvinna, och när Edith blir uppsagd från jobbet når hon botten. Samtidigt som hon utkämpar sin strid för att överleva sker flera dödsfall i hennes närhet. Skärrad av deras livsöden påbörjar hon sin vandring uppåt igen. Men det går långsamt och Edith är otålig. Vad är egentligen meningen ded livet? Har hon det som krävs för att leva det liv hon alltid drömt om.

Trött på att kämpa, bearbeta och processa önskar hon att hon bara skulle kunna knäppa med fingrarna och transportera sig till en helt annan tillvaro. Som genom ett under kommer Edith i kontakt med Clara och John. De hjälper henne ta sig genom nya portaler för att utforska nya världar.

Sakta men säkert börjar Edith bejaka sig själv för att leva sitt liv fullt ut. Kan det verkligen vara så enkelt som att lösningarna på våra problem finns mycket närmare än vi tror men att vi är förblindade att se dem?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

måndag 26 februari 2024

Till hamnen - Livet i Skärvik

"Till hamnen - Livet i Skärvik" av Jenny Clevström utgiven av HarperCollins förlag. Denna boken handlar om tre olika kvinnor. Inez befinner sig i det lilla samhället Skärvik på Öland, för att klara upp bouppteckningen efter sin mamma Beatrice, och sälja hennes hus. Vem Inez pappa är har Inez aldrig fått veta. Hon tror dessutom att hon aldrig kommer att få veta vem hennes pappa är. Mamman Beatrice valde bort Inez som liten och hennes syster Annie, har istället tagit hand om Inez. Även Mei Li befinner sig i Skärvik, för att gömma sig från mannen som tagit med henne till Sverige. Rädslan för att bli funnen gör henne orolig. Han var våldsam och tryckte ner henne. Hon gömmer sig nu i sin chefs hus och hon oroas av tanken på att han ska hitta henne. En kraftig storm drar in över det lilla kustsamhället och man letar efter fiskaren Torsten, som fastnat i stormen och råkar ut för en olycka. Rosie minns den gången för länge sedan då hennes man förolyckades på havet. Ska de hitta Torsten, så hon kan berätta vad hon verkligen känner, innan det är för sent? 

Jag har längtat efter en ny bok av författaren, då jag läst och tyckt mycket om hennes tre föregående romaner. Jag blev inte besviken, medan jag läste denna mysiga och varma relations romanen. Boken är både spännande och välskriven. Detta är den första delen i en ny serie om kärlek och vänskap och hemligheter i en litet kustsamhälle på Öland. Som vanligt målar författaren upp ljuvliga och fantastiska miljöer. Man vill verkligen vara där på plats och umgås med de olika karaktärerna och deras fina gemenskap. Karaktärerna är så fint gestaltade. Vi får följa de olika karaktärerna medan de minns och tänker på olika händelser de varit med om. De tre kvinnorna har både bra och dåliga minnen, och de har alla varit med om svåra saker. Tankar och känslor känns relevanta för historien. Nu knyter de nya vänskapsband till varandra och nya relationer skapas, dessutom finns det viktiga hemligheter som måste avslöjas - hemligheter som kan förändra allt. Jag ser redan fram emot nästa del. Denna varma och finstämda roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

Molnen från morgonen hade skingrats och när Inez på eftermiddagen satt på stentrappan seglade endast lätta fluffiga dun omkring på en ljusblå himmel, så att solen titt som tätt stack i ögonen. 

Vid hennes fötter låg Dixie. Hunden hade varit lugnast när de gått promenader, så de hade tagit flera turer, bort mot klienten, till hamnen och ut på mossen, förutom skräpsamlandet med Mei Li på stranden. Det var en mer dramatisk natur än vad Inez mindes, trots att den samtidigt var lågmäld. Flera gånger hade hon stannat bara för att ta in det storslagna. Men nu hade Dixie kommit till ro, och runda små snarkningar puffade från hennes nos som låg platt mot trappsteget. På något vis gjorde hundens närvaro hennes sysslor enklare, fast Dixie ju inte alls hjälpte till, utan riktigt sänkte arbetsmoralen genom att ligga där och sussade. Men det var något rofyllt bara med att ha henne där. 

Hon plockade upp ett dokument ur kartongen som hon hade hittat när hon rensat ur en AB Beatrices garderober. En låda full med medicinska journaler som Beatrice måste ha begärt ut och som gick ända tillbaka i tiden då Inez bara var några år gammal. Många av rapporterna talade om varianter av samma tillstånd: maniska perioder, depression, vanföreställningar, paranoia. Perioder av välmående, mediciner som fungerat olika bra, mediciner som Beatrice vägrat ta. De flesta journalerna var daterade i Kalmar, och på flera av de senare återkom en läkares namn, psykiatriker Anna-Maria Källström. 

Journalen hon höll i handen var daterad från tiden då hon själv varit runt sexton. 

Patienten uttrycker en lång period av mani. Svag verklighetsförankring. Kan inte förklara varför hon har sågat söner möbler och slängt ut i trädgården och tagit in buskar och träd i huset. Uttrycker oro för att vattnet i vattenledningarna ska vara förgiftat. 

Orden fick magen att knyta sig. Minnen av Beatrice i hennes olika tillstånd vällde in. Med en plötslig styrka såg hon framför sig hur hon och Annie hade hittat Beatrice i trädgården en morgon, där hon gjort upp en eld på gräsmattan. Det hade varit en kall vårmorgon, men Beatrice hade stått barbent, iklädd endast t-shirt och kastat kläder och böcker på elden. Hon behövde inte en massa materiella saker, hade hon ropat när Annie försökt närma sig. Inne i huset var allt utrivet från lådor och garderober. Inez hade varit runt tio, elva den gången, och bilderna av Beatrice framför lågorna var tydliga. 

Baksidestext;

EN STORM SVEPER IN ÖVER DET LILLA KUSTSAMHÄLLET Skärvik på Öland. Fiskaren Torsten saknas och kaf'eägaren Rosie kastas tillbaka till den där natten för länge sedan - då, när havet förändrade hennes liv för alltid. Ska stormen ta Torsten ifrån henne innan hon hinner berätta?

Inez ska inte stanna länge på ön. Så fort bouppteckningen efter hennes mamma är uppklarad ska hon ge sig av och begrava minnet av modern som valde bort henne redan som liten. Men när stormen bedarrat är det tydligt att Inez har djupare band till ön än hon vetat om.

Mei Li befinner sig på andra sidan jorden från sin familj. Ensam i det lilla huset vid havet tar hon skydd från den man som fört henne till det nya landet. Mei Li är stukad av livet, men samvaron i byn väcker något inom henne. Kanske har hon hamnat på precis rätt plats.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

söndag 25 februari 2024

Närsök

"Närsök" av Josefin Schygge utgiven av Bokförlaget Forum. Martina har efter en traumatisk händelse, hoppat av politiken. Nu driver hon en liten gårdsbutik på idylliska Visingsö. Hon bor på ön med sin man och sina två barn. Martina och hennes tonårsdotter, Lilly, har inte den bästa relationen just nu, men när Lilly plötsligt försvinner, förstår Martina att något är fel. De har hittat hennes mobil i ett kärr på ön, men inga andra spår. Martina gör nu allt för att finna sin dotter, och man söker av hela ön för att finna henne. Hon verkar dock inte finnas kvar på ön. Kan försvinnandet ha att göra med den händelse som Martina blev utsatt för fem år sedan? Martina blev överfallen av en stalker och mannen har nyligen blivit frigiven och har synts till på ön. Eller har försvinnandet med Lillys biologiska pappa att göra? Har hon rest till honom eller har han tagit henne. Den unge mannen Nils, vad hade han och Lilly egentligen gemensamt? Vet Lillys vän Ida, som ligger på sjukhus, något som inte Martina vet om? Ja, det finns många trådar att följa upp och sanningen är inte den Martina tror. Ska man hitta Lilly innan det är försent?

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Den här boken är riktigt spännande och fångar mig som läsare från första sidan. Boken blir mer och mer spännande ju mer jag läser, ända till det gastkramande slutet. Jag gillar att författaren bakar in ett svårt ämnen som involverar våldtäkt och synen på övergrepp i samhället. Ja, att ens barn försvinner måste vara alla föräldrar mardröm. Författaren lyckas förmedla mammans känslor på ett bra och trovärdigt sätt. Vi får följa Martina från olika tidsperspektiv i hennes liv. Alla de händelser som förklarar varför Martina handlar och reagerar som hon gör. Vi får även följa Lilly under månaderna innan hon försvinner, samt så kryper sanningen fram mer och mer. Det är spännande med flera olika möjliga förövare, vilket gör att man inte kan lista ut vem det är som tagit Lilly på förhand. Handlingen och miljön är så bra beskriven att det känns som man är på plats. Alla lösa trådar knyts ihop på bra sätt på slutet. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Martina, 5 september 

Vägen är både krokig och smal. Hon kör förbi stengärdsgårdar, tät skog och öppna fält. Inte ens vid den långgrunda badplatsen är det något folk. Där sträcker sjön ut sig, bred och ståtlig. Det går gäss på den. Trots oron och stressen kan Martina inte köra förbi utan att slås av hur vackert det är. Bilen skjuter småsten ut mot diket och hon väjer in mot mitten igen. Det går för fort. Vägbanans oljegrus är lappat och lagat men här och var gräver däcken ändå ner sig i hålor. Martina reagerar knappt när det dunsar till. Hon minns inte när hon var här senast, ändå är allt exakt som det alltid har varit. Samma hus, samma träd, samma dam. 

Hon sänker farten, passerar fallet sakta, sakta. Det svarta vattnet trycker mot dammluckorna, redo om någon bara skulle släppa iväg det. De stora stenarna på andra sidan vittnar om att ingen öppnat luckorna på länge. De är gulaktig grå och tänkta av fågelbajs. Vattnet har torkat upp i sprickorna mellan stenarna. Hon blir torr i halsen. Hela morgonen har hon spelat upp de där dagarna för sig själv. De var så få till antalet, så oerhörda i sin betydelse. Visst hade hon anat att det som hände skulle få konsekvenser, men inte att det skulle bli så här. 

Så är hon över på andra sidan och påbörjar stigningen genom tallskogen. Trädstam efter trädstam svischar förbi. Sannolikheten att Lilly ska vara här är väldigt liten, det vet hon. Men det är också det enda hon har att klamra sig fast vid. 

Fem minuter senare spricker tallskogen upp. Hon har blicken fäst på det stora huset i byns bortre ände. Det ser sjavit ut. Mer smutsgrått än vitt, dåligt kittlade fönster, långt gräsoch vildvuxna äppelträd. Ensligheten drabbar henne så snart hon kliver ur bilen. Även om Martinas egen ö är tyst, är tystnaden som finns här något helt annat. Hon fyller den med sina steg när hon småspringer mot huset. Utan tvekan tar hon sikte mot källaren. 

Baksidestext;

Efter en traumatisk händelse har Martina lämnat politiken och startat en gårdsbutik på idylliska Visingsö där hon bor med sin man Björn och sina två barn. Utöver arbetet med odlingarna kämpar hon med relationen till den särbegåvade tonårsdotter Lilly - varför har de så förtvivlat svårt att prata med varandra?

En september morgon är Lilly plötsligt försvunnen. Hennes mobiltelefon hittas i ett kärr på ön, men där upphör alla spår. Har hon rymt eller är hon kidnappad? Finns det en koppling mellan Lillys försvinnande och händelsen som fick Martina att lämna politiken? Eller ligger förklaringen ännu längre bakåt i tiden, i Martinas egen uppväxt.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Den perfekta maken

"Den perfekta maken" av Alexis Hall utgiven av Lovereads förlag . I den här boken förflyttar vi oss till London, där Lucien och O...