"Ambassadören på Portland Place" av Denize Karabuda utgiven av Bazar förlag. Denize är skådespelare samt manusförfattare b la till Se upp för dårarna. Detta är författarens debutroman. William Fogelström är den nyutnämnda svenska ambassadören i London. Men när frun vill ha en egen karriär som vd, tar hon dottern Julia med sig till baka hem till Sverige. William och hans frus förhållande har gått på sparlåga under en lång tid. Ensam och deprimerad får William stanna kvar i London. Han saknar sin dotter Julia något enormt, då de har ett speciellt band till varandra. Nobelpristagaren i litteratur har utses, och det blir Williams uppgift att lämna över en bukett blommor åt henne. Författaren Constance Miller bor med sin man Howard. Han är bitter och elak mot henne, då hans sjukdom gör att han sitter i rullstol. Ska två ensamma själar finna lyckan i varandra?
Jag gillade denna charmiga kärleks historia.Vi får följa kärleksparet, och deras spirande kärlek mitt i livet. Jag tycker alltid det är så fint med en kärlekshistoria som kan vara minst lika passionerad, och romantisk, fast man inte är så purung längre. Språket är rappt och humoristisk, vilket gör att det är väldigt underhållande för mig som läsare. Vi får följa två huvudkaraktärer som har det lilla extra, och det är en spännande tillvaro vi får följa. Man får ta del av det politiska spelet som inte vi vanliga får se. Och jag gillade speciellt bitarna som berörde Nobelpriet och Nobelmiddagen. Den innehåller även bitar om att stå upp för de utsatta och svaga, som kan befinna i en underordnad ställning. Då en kvinnlig medarbetare blir utsatt för sexuella trakasserier tvekar inte huvudpersonen William gå till handling. Trots sin framstående ställning som ambassadör, känns han som en helt vanlig kille som tröstäter glass, när livet blir för mycket och målas ut som en väldigt varm, och omtänksam person, trots otroheten. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
FÖR FÖRSTA GÅNGEN sedan han kom till London har William åkt tunnelbana. Från Pickadilly Cirkus till Holloway Road, samma trakter som "deras" pub ligger i. Check. Det gick jättebra, trots enorm trängsel. Inte tog det lång tid heller. Roligt att göra det vanliga människor gör. Hänga i handtag på rad, packade som sillar, omgiven av en sällsam odör av svett. Att påstå att han behärskar konsten att smälta in vore en lögn, me han försöker efter bästa förmåga. Denna söndag satsar ambassadören på att göra en Fantomen, och bli mr Walker som rör sig ute bland de dödliga. Inte i trenchcoat visserligen, och utan varghunden. Men väl k fritidskläder -en märklig kombination av fiskejacka, vandrarkängor, motiorhandskar och Arsenalattribut. Hela kostcirkeln. Toppluva inte att förglömma.
Han rör sig storögt bland försäljningen av tingeltangel och dingeldangel och registrerar i farten att stålgrindarna som omger uppgången på stationen är äkta art neuveau. Det är tjockt med folk och derbydaller i luften. Arsenals hemmaarena, Emirates Stadium är mäktig i sin glasprakt. William och Constance har stämt träff vid Armory Square, utanför stadion. Klaustrofobin gör sig påmind när 60 000 pers trängs. Han buffas hit och dit, försöker se sig omkring. Här snackar vi inte om en nål i en höstack, att hitta Constance är som att få tag på just det där speciella sandkornet i Saharaöknen.
Men plötsligt händer det. Det unika lilla sandkornet uppenbarar sig rakt framför honom- med supportmössan nerdragen över öronen glittrar Constance Miller mot honom.
-Min insikt sa mig att du stod här. Fast du var svår att känna igen, säger hon.
Så brister hon ut i asgarv. Han spelar sårad, men njuter av situationen, lycklig bara över att se henne.
-Somliga har jobbat med inkognito-biten, säger han. Men du tycker det räcker med en mössa, eller?
Constance skratt ligger kvar och skvalpar. Hon smeker honom lätt över kinden.
- Jag har ju sagt att det här inte är min läsekrets.
I den täta stockningen tar de diskret varandras händer. De har fri lejd. Folksamlingen skänker dem en osynlighetsmantel. Utan någon som helst brådska går de för att hämta ut sina biljetter. Det visar sig att de har fått full access till VI-loungen, mat och dryck ingår. William är inte helt på det klara med vad det innebär. Flickan i luckan förklarar glatt.
-Ni kommer att sitta i en särskild inglasad avdelning med bekväma skinnfotöljer och uppasning, sir.
Hon ler entusiastiskt.
-Enjoy!
Från baksidan;
Som nyutnämd ambassadör i London har William har William Fogelström nått en höjdpunkt i karriären. Men just när han ska börja njuta frukterna av många års hårt arbete överraskningar hans fru Louise honom med att satsa på sitt eget toppjobb i Stockholm. Deras förhållande har länge gått på sparlåga, men William står ändå handfallen och saknar sin dotter Julia djupt.Han tröstäter glass i stora lass om kvällarna på residenset.
Constance Miller är framgångsrik författare som har levt ett intensivt liv tillsammans med maken Howard. Men nuförtiden genomsyras dock deras lilla townhuse i Notting Hill mest av bitterhet eftersom hennes man har svårt att acceptera den sjukdom som fjättrad honom vid hemmet.
När den karismatiska och filterlösa Constance utses till årets Nobelpristagare i litteratur måste den känslohämmade tjänstemännens William åka dit och gratulera henne personligen. Det startskottet för en oväntad och förblindade kärlekshistoria.
Ha en fortsatt trevlig dag!🍒
Kramizar Nina
