söndag 3 juli 2022

Ambassadören på Portland Place

"Ambassadören på Portland Place" av Denize Karabuda utgiven av Bazar förlag. Denize är skådespelare samt manusförfattare b la till Se upp för dårarna. Detta är författarens debutroman. William Fogelström är den nyutnämnda svenska ambassadören i London. Men när frun vill ha en egen karriär som vd, tar hon dottern Julia med sig till baka hem till Sverige. William och hans frus förhållande har gått på sparlåga under en lång tid. Ensam och deprimerad får William stanna kvar i London. Han saknar sin dotter Julia något enormt, då de har ett speciellt band till varandra. Nobelpristagaren i litteratur har utses, och det blir Williams uppgift att lämna över en bukett blommor åt henne. Författaren Constance Miller bor med sin man Howard. Han är bitter och elak mot henne, då hans sjukdom gör att han sitter i rullstol. Ska två ensamma själar finna lyckan i varandra?

Jag gillade denna charmiga kärleks historia.Vi får följa kärleksparet, och deras spirande kärlek mitt i livet. Jag tycker alltid det är så fint med en kärlekshistoria som kan vara minst lika passionerad, och romantisk, fast man inte är så purung längre. Språket är rappt och humoristisk, vilket gör att det är väldigt underhållande för mig som läsare. Vi får följa två huvudkaraktärer som har det lilla extra, och det är en spännande tillvaro vi får följa. Man får ta del av det politiska spelet som inte vi vanliga får se. Och jag gillade speciellt bitarna som berörde Nobelpriet och Nobelmiddagen. Den innehåller även bitar om att stå upp för de utsatta och svaga, som kan befinna i en underordnad ställning. Då en kvinnlig medarbetare blir utsatt för sexuella trakasserier tvekar inte huvudpersonen William gå till handling. Trots sin framstående ställning som ambassadör, känns han som en helt vanlig kille som tröstäter glass, när livet blir för mycket och målas ut som en väldigt varm, och omtänksam person, trots otroheten.  Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

FÖR FÖRSTA GÅNGEN sedan han kom till London har William åkt tunnelbana. Från Pickadilly Cirkus till Holloway Road, samma trakter som "deras" pub ligger i. Check. Det gick jättebra, trots enorm trängsel. Inte tog det lång tid heller. Roligt att göra det vanliga människor gör. Hänga i handtag på rad, packade som sillar, omgiven av en sällsam odör av svett. Att påstå att han behärskar konsten att smälta in vore en lögn, me  han försöker efter bästa förmåga. Denna söndag satsar ambassadören på att göra en Fantomen, och bli mr Walker som rör sig ute bland de dödliga. Inte i trenchcoat visserligen, och utan varghunden. Men väl k fritidskläder -en märklig kombination av fiskejacka, vandrarkängor, motiorhandskar och Arsenalattribut. Hela kostcirkeln. Toppluva inte att förglömma. 

Han rör sig storögt bland försäljningen av tingeltangel och dingeldangel och registrerar i farten att stålgrindarna som omger uppgången på stationen är äkta art neuveau. Det är tjockt med folk och derbydaller i luften. Arsenals hemmaarena, Emirates Stadium är mäktig i sin glasprakt.  William och Constance har stämt träff vid Armory Square, utanför stadion. Klaustrofobin gör sig påmind när 60 000 pers trängs. Han buffas hit och dit, försöker se sig omkring. Här snackar vi inte om en nål i en höstack, att hitta Constance är som att få tag på just det där speciella sandkornet i Saharaöknen. 

Men plötsligt händer det. Det unika lilla sandkornet uppenbarar sig rakt framför honom- med supportmössan nerdragen över öronen glittrar Constance Miller mot honom. 

-Min insikt sa mig att du stod här. Fast du var svår att känna igen, säger hon.

Så brister hon ut i asgarv. Han spelar sårad, men njuter av situationen, lycklig bara över att se henne. 

-Somliga har jobbat med inkognito-biten, säger han. Men du tycker det räcker med en mössa, eller?

Constance skratt ligger kvar och skvalpar. Hon smeker honom lätt över kinden. 

- Jag har ju sagt att det här inte är min läsekrets.

I den täta stockningen tar de diskret varandras händer. De har fri lejd. Folksamlingen skänker dem en osynlighetsmantel. Utan någon som helst brådska går de för att hämta ut sina biljetter. Det visar sig att de har fått full access till VI-loungen, mat och dryck ingår. William är inte helt på det klara med vad det innebär. Flickan i luckan förklarar glatt. 

-Ni kommer att sitta i en särskild inglasad avdelning med bekväma skinnfotöljer och uppasning, sir.

Hon ler entusiastiskt.

-Enjoy!  

Från baksidan;

Som nyutnämd ambassadör i London har William har William Fogelström nått en höjdpunkt  i karriären. Men just när han ska börja njuta frukterna av många års hårt arbete överraskningar hans fru Louise honom med att satsa på sitt eget toppjobb i Stockholm. Deras förhållande har länge gått på sparlåga, men William står ändå handfallen och saknar sin dotter Julia djupt.Han tröstäter glass i stora lass om kvällarna på residenset.

Constance Miller är framgångsrik författare som har levt ett intensivt liv tillsammans med maken Howard. Men nuförtiden genomsyras dock deras lilla townhuse i Notting Hill mest av bitterhet eftersom hennes man har svårt att acceptera den sjukdom som fjättrad honom vid hemmet.

När den karismatiska och filterlösa Constance utses till årets Nobelpristagare i litteratur måste den känslohämmade tjänstemännens William åka dit och gratulera henne personligen. Det startskottet för en oväntad och förblindade kärlekshistoria.

Ha en fortsatt trevlig dag!🍒

Kramizar Nina 

En smakbit på en söndag-En familj som vår

 

             

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "En familj som vår" av Katherine Henry.

Smakbiten;

Jane träffade Duncan mindre än en månad efter att hon flyttat till Boyne City. Hon hade låst sig ute och blivit tvungen att be en granne ringa efter en läsa mer. Hon satt där på yttertrappan i skymningsljuset iförd pyjamas- hon var lärare i årskurs två och det var pyjamasdag- när Duncan kom körande i en rostig vit skåpbil.

"Men oj", sa han när han fick syn på henne. "Hur länge har du väntat egentligen? 

Han var ett par år över fyrtio, med lite rufsigt rödbrunt hår och tjock mustasch. Ögonen var bruna med bärnstensfärgade fläckar, och dragen var så symmetriska att ansiktet såg ut som det hade klippts ur ett dubbelvikt pappersark. Han var normallång, normalbyggd, och hade inte något mer utmärkande än jeans och jeansskjorta, och ändå var det som om han stack ut på ett påtagligt sätt, som motivet på er foto med suddig bakgrund. Jane tyckte att han var lik killen i reklamen för Brawnys hushållspapper, och minst lika snygg.

"Bara tjugo minuter ungefär", sa hon. Hon reste sig och gjorde en gest mot ytterdörren. "Tyvärr måste du kanske borra upp låset."

"Nä, det tvivlar jag på", sa Duncan. "Vi kan säkert ta oss in på något annat sätt. Folk tror jämt att deras hus är helt säkra bara för att de har några lås på ytterdörren, och sedan ringer de mig och så visar det sig att de här sovit med öppet sovrumsfönster i ett halvår. Vi tar ett varv".

De gick långsamt runt huset. Det var ett gulligt litet småländska, vitt med svarta fönsterluckor. Duncan böjde sig ofta ner och tittade i rabatterna. "Det kan också hända att de förra ägarna har lämnat kvar en nyckel i en låtsassten eller något sådant."

När de kom till baksidan av huset pekade Duncan på badrummsfönstret." Det är det här jag menar. Jag skulle kunna lyfta bort myggnätet där och klättra in direkt om inte fönstret är låst."

"Okej", sa Jane beskedligt.

Han förde spetsen in spetsen på en skruvmejsel under kanten, och nätet lossnade oroväckande enkelt. Duncan tog emot det med ena handen. "Inte så mycket brottslighet häromkring", sa han till Jane, " Men förra året vaknade Shirlene Talbot och fick se en man som stod och bredde sig en skinkmacka i hennes kök. Han var rätt ofarlig-det visade sig att han var och hälsade på hos familjen Massey och var så full att han inte kom ihåg vilket hus han bodde i. Men jag vill verkligen inte att du ska råka ut för det.

Han släpade dit Janes soptunna, ställde sig på den och sköt upp fönstret. Han hukade sig och kröp in, och en minut senare öppnade han ytterdörren och ropade på henne.

Jane tackade honom och erbjöd honom att stanna på kvällsmat. Hon hade aldrig spontant bjudit in någon man på kvällsmat förut för att hon var tacksam för att han inte tagit något betalt. Dessutom hade hon inte haft ett ordentligt samtal med en man sedan hon flyttat hit, om man inte räknade pensionären på mataffären Glen's som hade sett henne om hjälp att hitta sin bil.

Från baksidan;

SMÅSKOLRLÄRARINNAN JANE är nyinflyttad i Boyne City, Michigan, och när hon träffar Duncan blir hon snabbt förälskad. Han är charmig, gladlynt och snygg, men deras förhållande hade varit enklare om han inte hade legat med varenda kvinna innom tre mils radie. Och varför måste han fortfarande klippa gräset hos sin exfru Aggie?

När Jane precis håller på att vänja sig vid livet i den lilla staden, och vid Duncans röriga relationer, inträffar en olycka som ställer allt på ända. Och Jane måste fråga sig hur hon vill att hennes liv ska se ut. Kanske finns lyckan inom närmare räckhåll än hon tror?

Ha en fortsatt trevlig söndag!🐞

Kramis Ninni

fredag 1 juli 2022

Du kan inte fly ödet

 "Du kan inte fly ödet" av Paulina Ny utgiven av Storge förlag. Detta är författarens debut och del ett i en serie om tre böcker. När frisören Iris ska åka till sin syster Viola i England, för att närvara vid hennes möhippa och bröllop, spår hennes väninna Ella att hon ska träffa en mörk främling. Men Iris vill verkligen inte inleda något förhållande med någon. Men det är innan hon träffar på Jace det vill säga. När de rör vid varandra känner hon saker hon trott varit försvunna. Hon blir så rädd för sina egna känslor att hon försöker fly ifrån honom. Imte bara en gång utan flera. Men ödet vill annorlunda. Ödet gör allt för att de ska träffas i olika sammanhang. Snart har Jace lyckats få tag i hennes telefon nr, och accepterar inte ett nej, då han vill bjuda ut henne på en dejt. Dock har Iris en plan...

Jag blir fast i boken redan i första kapitlet. Vi får följa Iris och Jace tankar och känslor, vilket gör att man verkligen lär känna dem på djupet. Deras tankar och känslor känns relevanta för historien. Det är två mysiga karaktärer vi får följa, och jag gillar deras rappa smågnabbande. Det känns verkligen som att de hör ihop. Men båda har ett tungt bagage att bära, och saker att bearbeta, vilket gör att de inte vill släppa in någon i sitt hjärta. I den här berättelsen har dock ödet bestämt åt dom. Jag tyckte väldigt mycket om den humoristiska tonen i boken. Den bjöd mig på många fniss. Karaktärerna runt om turturduvorna är också festliga. Boken är härligt romantisk, och ger en det där lilla pirret i magen, med lite tvister och missförstånd, som jag uppskattar. Boken lovar spännande fortsättning i del två. Nu längtar jag efter allt få reda på hur det kommer att gå för Iris, Jace och de andra. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Iris

Iris hade inte kunnat undgå att höra hans sexiga, något hesa röst. Hans röst hade ett fantastiskt brittiskt uttal. Herregud, han borde ha varit rösten i alla erotiska ljudböcker. Rösten fick henne att vilja trycka sig mot honom och det trots hans hemska personlighet. Men hon tyckte sig se en mjukare man. Det var som om han hade en tuff roll som han spelade, men som han glömde att han spelade då och då. En mjukare och mildare sida. Som han svamlat strax innan flygkaptenen börjat prata. Vänta lite! Hade hon hört kaptenen nämna något om ett oväder?

"Oväder? Sa han oväder?"

Hennes röst gick upp i falsett och hjärtat hoppade över ett slag. Hon hade nu glömt bort allt annat än ovädret de hade framför sig. 

"Ja, det gjorde han, men..."

Iris studsade till som en skrämd fågel när mannen svarade på hennes fråga. En fråga hon inte visste att hon ställt högt. Hon hörde inte hans svar, det enda hon hörde var sina egna hjärtslag och ordet oväder, som ekade högt i hennes huvud. 

Iris kämpade fortfarande med att få sitt illamående under kontroll. Så hon började prata:

"Förlåt för att jag tog din hand och förlåt för att jag var otrevlig. Jag är livrädd för att flyga! Det här är faktiskt första gången på tio år som jag flyger. Min syster Viola bor i England sedan fem år tillbaka, men jag har inte vågat ta mig samman och hälsa på henne förrän nu och nu är jag tvungen att åka. Hon ska gifta sig om en månad och vi ska ha möhippa för henne, den kan jag bara inte missa. Vi har alltid lovat varandra att vara med på varandras möhippor och bröllop. Så du förstår varför jag var tvungen att åka. Har du några syskon?"

Innan Jace fick en chans att svara fortsatte hon att prata: 

"Jag har bara Viola, det är bara jag och hon. Sedan Dracula, han är underbar, fast han kan verkligen gå mig på nerverna när han slår mig i ansiktet på morgonen.

Från baksidan;

Flygrädda Iris måste utmana sin rädsla när hennes syster, Viola, ska gifta sig. Till skillnad från ordningssamma Viola, virvlar Iris in likt ett yrväder på Köpenhams flygplats för att kunna delta på sin systers möhippa. Efter att försökt döva sin flygrädsla med en och en annan drink för mycket, faller hon bokstavligen i knät på en mörk främling. Främlingen väcker genast kännslor hos henne som hon trodde försvunnit för gott.

Jace, en uppåtstigande musiker, vars liv borde vara en dans på rosor, bär istället på en djup sorg och skuld som får honom att vilja stöta bort alla i sin närhet. Men det är något med den pratglada kvinnan som han inte kan sätta fingret på, och som får honom att vackla i sitt personliga löfte om att aldrig släppa in en kvinna i sitt liv igen. När de landar, är hon borta innan han hinner blinka. Men vad Iris och Jace inte vet, är att deras vägar ska korsas många gånger till.



Ha en fortsatt trevlig dag!🌺

Kramizar Ninni

Summering av juni månads läsning

Denna månad har jag hunnit läsa 15 stycken böcker. Alla är väldigt bra. Jag har hunnit läsa några fler än förra månaden. Jag har njutit av spänning, romantik, vänskap och resor till andra världar. Nedan kommer ni till recensionen av de olika böckerna. Bara klicka på länkarna.

1. Kärlek, lögner och tarot

2. Blind vrede 

3. Så länge hjärtat kan slå

4. I päronträdets skugga 

5. Sanningen om Ostrondykerskan 

6. Knutar och band

7. Tebutiken runt hörnet

8. Morden på Österlen-Ett fynd att dö för 

9. Drömmar till salu

10. Dit vägen bär

11. Sommar hopp och vänskap på Kanelholmen 

12. Så nära barfota

13. Serandos förbannelse 

14. Den bästa sommaren 

15. Klänning för korta kvinnor 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram på er!♥️

Ninni

Författarintervju-Caroline Twamley

Jag har intervjuat Caroline Twamley, som är aktuell med boken "Under päronträdets skugga" som jag tyckte väldigt mycket om. Tack Caroline Twamley för att jag fick möjlighet att göra denna intervju.


1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har släppt sju böcker på egen hand hittills och två till kommer släppas under året. Den allra första boken - Vilse på Nya Zeeland - (ej inräknad i de föregående) skrev jag tillsammans med min syster Josefine Jansson (@jjanssons_bocker_godsaker).


2. Vem är Caroline Twamley( lite allmänt om dig och ditt liv)

Svar; Jag är en förälder, företagare och författare som bor i Falkenberg tillsammans med min man, våra två barn och vår hund Aliz. På min fritid tycker jag om att springa, och då gärna i skogen där jag samlar mycket energi. Jag tycker också om att sjunga och uppträder då och då tillsammans med min man Robert Twamley. Jag har alltid älskat böcker, ända sedan jag var liten, och läser och lyssnar mycket.Jag har alltid en ljudbok och en fysisk bok igång samtidigt. 

3. Hur fick du idén till din debutroman? 

Svar; Jag tycker att det är väldigt intressant att studera den fasad som visas upp mot andra och fundera över vad som finns bakom den där fasaden. Vad är det som gör att vi döljer delar av eller hela sanningar för andra? Varför gör vi det och för vemt? Dessa frågeställningar blev upptakten till Cora som är del ett i trilogin Vänskapsband. Cora är en framgångsrik företagare med man och barn och som för en utomstående ser ut att ha det perfekta livet. Men bakom hemmets stängda dörrar finns en helt annan verklighet.

4. Hur gammal var du när skrev din debutroman? 
Svar; "Vilse på Nya Zeeland" släpptes 2019 och då var jag 42 år gammal. Cora kom året efter.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Responsen har till största delen varit mycket positiv och jag är oerhört tacksam mot alla som hört av sig på olika sätt med positiv återkoppling på mina böcker. Det sporrar mig till att fortsätta skriva.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva? 

Svar; Jag har hittat en helt ny grupp med människor som jag umgås med, både i verkliga livet och på sociala medier. Människor, som precis som jag, älskar böcker och de berättelser som göms mellan ett par bokpärmar. 

7.var det lättare att skriva bok nr 2? 

Svar; Just bok 2 var kanske inte lättare än bok 1, men jag tycker att själva arbetet, eller skrivprocessen, med att skriva en bok har blivit lättare med tiden eftersom jag har lärt mig väldigt mycket på vägen. Jag är mycket mer strukturerad i mitt skrivande nu än vad jag var med de första böckerna. 

8. Skriver du på något nytt? Berätta gärna lite om den i så fall. 

Svar; Just nu väntar jag på att få tillbaka korrektur på del två i serien Julpärlor, där Julmiraklet var del ett. Del två - som heter Julpusslet - är en fristående fortsättning på Julmiraklet och de två böckerna utspelar sig i samma samhälle. Jag har också skrivit klart råmanuset för del tre i samma serie och har skickat iväg det till testläsare.

9.Har du andra intressen? 

Svar; Jag tycker om att springa och att sjunga och jag är också gammal hästtjej som trivs väldigt bra i stallet eller på hästryggen.

10. Har du något arbete förutom författare?

Svar; Jag driver ett företag inom pappersbranschen tillsammans med min syster.

11.läser du mycket själv, och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket och lyssnar också på många böcker. Jag blandrar olika genres och det finns alltifrån deckare, spänningsromaner och feelgood till historiska romaner i mina bokhyllor. 

12. Hur ser det ut där du skriver? 

Svar; Jag skriver helst i vårt hemmakontor där jag har en del av mina bokhyllor och böcker till sällskap. Jag har ett skrivbord och en kontorsstol och skriver på min laptop, men skissar ofta upp släktskap, tidslinjer och kartor för hand i ett block innan jag börjar skriva.

13. Har du någon rutin när du skriver( tid på dagen, eller när du kommer på något?)

Svar; Jag skriver ofta tidigt på morgonen, när resten av familjen sover. Jag är morgonmänniska och kan absolut inte få ihop något vettigt på kvällen. När jag arbetar aktivt med att skriva klart ett råmanus skriver jag helst lite varje dag för att hålla berättelsen levande. 

14.Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Mitt bästa tips är att just börja skriva. Vänta inte. Se till att prioritera din skrivtid så att det blir av. Ta dig själv och dina drömmar på allvar.

15.Vad blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag fortsätter att skriva och drömmer om att någon eller några av mina böcker någon gång ska nå ut till läsare i andra länder. 

16.Något citat du lever efter?

Svar; Nej, jag lever inte efter något citat, men jag försöker att ha en positiv grundinställning och söka efter lösningar istället för att fokusera på eventuella problem.


Ha en fortsatt trevlig dag!🎁

Mvh Ninni

Konsekvens-fem en fredag

 I fem en fredag funderar Elisa Matilda på konsekvenser-ElisaMatilda

1. Vad skulle hända om du försov dig?

Svar; Barnen skulle komma försent till skolan. 

2. Vad skulle du göra om du vinner storvinsten?

Svar; Jag skulle köpt mig ett hus, och ett stort växthus, för det är något jag verkligen önskar mig.

3. Vad gör du om du missar bussen?

Svar; Här går inga bussar från där vi bor. 

4. Om du skulle låsa dig ute, vem kan släppa in dig?

Svar; Någon är för det mesta alltid hemma. 

5. Vad skulle hända om du fick strömavbrott?

Svar; Vi brukar ha batteri slingor lite var stans. Sedan hade vi förmodligen grillat något. Det gjorde vi sist vi hade strömavbrott. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

torsdag 30 juni 2022

Hett i hyllan-En gnista hopp, en hemlig dröm

           

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagon tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? Fler finns här hos Bokföring enligt Monika.

Idag föll mitt val på "En gnista av hopp, en hemlig dröm" av Geraldine O'Neill.

Från baksidan;

Det är tidigt 50-tal på den irländska landsbygden. Kate Flowers har tillbringat hela sitt unga liv i Ballygrace. Hon drömmer om att bli sjuksköterska, att komma bort från de stillsamma omgivningarna runt kanalen, vars lugna rytm verkar styra livet i samhället. Men för tillfället har hon fått lägga sina planer åt sidan. Istället sköter hon om sin sjukliga mor Mary, som är änka, och håller också ett öga på sin oberäknelige bror Brendan, som arbetar ombord på pråmarna. 

Dagarna är fyllda av hushållsarbete, men enstaka kvällar lyckas hon komma iväg på dans eller bio. Så presenterar Brendan henne för en ung, stilig arbetskamrat, Michael O'Brien, och Kate blir för första gången förälskad. När Michael ärver en lantgård börjar de planera för en framtid tillsammans, trots att Kate inom sig börjat ifrågasätta Michaels mycket traditionella kvinnosyn.

Men nya tider nalkas för familjen Flowers. Vid ett besök hos en släkting i Stockport i England återhämtar sig modern snabbt. Kate överrumplas av sina passionerade känslor för en ung läkarstudent hon möter där. Och livet förändras- på ett sätt ingen i familjen Flowers kunnat föreställa sig...


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina 

Ambassadören på Portland Place

"Ambassadören på Portland Place" av Denize Karabuda utgiven av Bazar förlag . Denize är skådespelare samt manusförfattare b la ti...