Dimgränd och det magiska värdshuset

"Dimgränd och det magiska värdshuset" av Nils-Petter Löf utgiven av Whipmedia förlag. Grafisk form och produktion Anders Nyman. För barn 12-15 år. Bokrecension; Mitt inne i Stockholm ligger Dimgränd. Dimgränd är dold för de normala genom en slöja. Men Dimgränds invånare kan gå mellan deras värd och vår. Vilka bor då i Dimgränd? Jo, där bor häxor, trollkarlar, vampyrer och andra magiska varelser. Här ligger också värdhuset den "Den skrattande råttan". Där bor femton år gamla Ava och hennes pappa som driver värdshuset. Ava ska börja på gymnasiet efter sommarlovet, för att lära sig att trolla på riktigt. En morgon får hon beskedet att hennes pappa har dött. Samtidigt får hon också besked att hennes far har en skuld att betala. Kan hon inte betala skulden inom en viss tid kommer hon att förlora sitt värdshus. Det blir nu en kamp för Ava att både driva värdshuset samt att ta reda på vad som hänt hennes pappa. Ava är dock inte ensam. Hon har sina två vänner Lina och Max samt trollet Rauk som hjälper henne på "Den Skrattande Råttan". Snart jagas Ava av Myndigheten för Magisk Ordning och flera andra skumma typer som är intresserade av en speciell ring med stora krafter, som Ava fått av en av värdshuset gäster. Kommer Ava att kunna betala sin fars skuld och kommer hon att kunna avslöja sanningen om vad som hände hennes pappa?

Wow! Den här boken tycker jag är jätte bra! Trots att boken egentligen är tänkt för ungdommar kan säkert alla som gillar fantacy uppskatta den. Precis som Harry Potter, som numera har vuxna som läsarskara. Jag tyckte så mycket om den här boken. Dimgränd är en sådan där bok man fastnar i från första början, och den är spännande genom hela boken. Jag sträckläste Dimgränd på två dagar. Jag har stor sympati för huvupersonen Ava, som mister sin pappa, missar att gå på gymnasiet och blir jagad av otäcka typer. Jag gillar både de fina personbeskrivningarna samt miljöbeskrivningarna som är bra gestaltade. Dimgränd innehåller så många fina detaljer. Jag vill också bo på Dimgränd omgiven av mystiska varelser, kunna trolla som Ava, och på kvällen vill jag slinka in på "Den skrattande råttan", dricka något gott och lyssna på bra musik. Åh jag tycker också att denna boken ska bli film! Den hade blivit hur bra som helst! Jag har läst nån bok av författaren förut, som jag tyckte lika mycket om. Så har ni inte läst något av författaren förut så måste ni göra det nu. Varför inte denna fantastiska fantacy pärla? Passa på att läsa denna fina bok under sommarlovet. Rekommenderas! Jag ser fram emot att få följa Ava och hennes vänner vidare i serien. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​14

​"En ny dag. Nya möjligheter", sa Alva med en gäspning.

Någon bankade på hennes dörr. Alva försökte orientera sig i mörkret. Hon var alldeles för yrvaken för att tänka. Detta med sena nätter och tidiga morgnar började bli jobbigt.

"Apertum!"

Gardinerna åkte åt sidan och ljus strömmade in i hennes rum. Det bankade igen. Alva försökte blinka liv i kroppen. Kanske hon borde börja dricka kaffe? Hon var trots allt vuxen nu.

"Mm. Ja, jag kommer. Är det du, Rauk?"

"Ja."

Alva drog på sig kläderna och vinglade fram till dörren.

"Har det hänt något, Rauk?"

"Kille här. Prata Alva."

"Okidoki. Jag kommer. Jag måste bara få vakna till först."

"Du kom. Kille vänta."

"Ja. Ja. Jag kommer."

Rauk verkade nöja sig med svaret och lunkade iväg. Han var så stor och tung att det var ett under att Alva inte vaknat av hans klampande.

Hon gick nerför trappan och såg en ung man stå i allrummet med en banjo i ena handen. Han verkade vara några år äldre än hon, hade långt blondt hår och stora blå ögon. Han såg både pojkaktig och vuxen ut. Han var klädd i en röd mantel, bruna handskar utan fingertoppar och en stor röd hatt med en svart fjäder i. Han sken upp i ett leende när han fick se Alva.

"Men god dag och god morgon!" sa han med en stark fransk brytning.

Det här var för mycket energi. Alva orkade knappt se honom. Det var för tidigt på morgonen. Hon ville helst sova.

"Eh. Hej! Vad vill du?" Alva drog handen genom ansiktet.

"Förlåt. Jag är nyvaken. Vi testar igen. Hur kan jag hjälpa dig? Vi serverar bara frukost nu. Havregrynsgröt."

"Åh, men så trevligt! Frukost är den bästa måltiden."

"Mm. Det sägs så", muttrade Alva. "Jag funderar på att börja dricka kaffe. Vill du ha?"

"Självfallet. Jag älskar kaffe. Det är sångens dryck."

"Det är väl det."

Alva gick bort till baren. Hon siktade med trollstaven mot en burk som stod längst upp på en hylla.

"Venite!"

Burken kom flygande och landade på bordet. Hon siktade på en kanna, uttalade trollorden och även den kom flygande.

"Jag tror jag måste ha havredryck i min." Alva gäspade. "Vågar inte testa svart kaffe än."

Baksidetext;

​Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

​Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

​Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

​Men varje trollformel har ett pris.

Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skönhetens färger,Bok 1- Sophias hopp

"Skönhetens färger, Bok 1- Sophias hopp" av Corina Bomann utgiven av Gyldendal Astra förlag. Omslag Anders Timren. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till Berlin 1926. Det är mellankrigstid. Sophia studerar kemi på universitetet. Hennes dröm är att få skapa egna hudkrämer för kvinnor. Ett intresse som hon har haft sedan hon var barn. Sophia inleder ett förhållande med en av sina lärare. Men när deras kärlek resulterar i en graviditet, vänder han henne ryggen. Dessutom blir hon utslängd av sina föräldrar. Hon får bo hos sin vänninna som dansar. Då hennes väninna får möjlighet att dansa i Paris, beger sig de två väninnorna ut på äventyr. Vänninan får möjlighet att dansa, men för en ung, gravid kvinna är det svårare att få uppehållstillstånd tillika arbete. Hon börjar dock studera på egen hand via ett bibliotek, trots att förlossningen närmar sig med stormsteg. I sin hyresvärdinnans kök experimenterar hon för att få fram egna hudvårdskrämer. Sophias förlossning startar, men den är svår. När hon vaknar till efter en vecka, får hon beskedet att hennes baby har dött. Sophia försöker gå vidare. Äntligen vänder turen för Sophia. Hon får arbete hos den legendariska Helena Rubenstein. Sophia ska äntligen få arbeta med det hon älskar mest- att tillverka hudvårdsprodukter i Helenas fabrik i Amerika. Livet där borta i är dock svårare än Sophia kunnat ana. En dag får hon ett oroväckande meddelande från Paris. Någon tror att hennes son lever, vilket gör att Sophia beger sig tillbaka till Paris, för att ta reda på sanningen om vad som egentligen hände hennes barn. 

Detta är den första delen i serien "Skönhetens färger". Åh denna bok är så mysig och spännande! Bitvis är boken så spännande att jag har svårt att släppa boken ifrån mig. Jag varnar därför för sträckläsning. Jag älskar verkligen denna typen av historiska romaner, där huvudpersonen skapar sig en ny framtid i ett främmande land. Trots att livet är hårt, lyckas Sophia vända förlust till framgång. Jag gillar verkligen de bitar som handlar om att tillverka parfymer och hudvård. Det tillför det där lilla extra till handlingen. För övrigt bra handling och fina miljöbeskrivningar. Jag gillar verkligen huvudpersonen Sophia och att hon kämpar för att nå sin dröm mot alla odds. Sophias och hennes historia berör mig på djupet. Jag kan inte förstå hur grymt det är, när alla vänder henne ryggen -till och med hennes föräldrar- på grund av att hon blivit gravid med ett fegt kräk som lurat henne med fagra ord. Kvinnosynen var ju under all kritik på den tiden för övrigt. Vilken tur att utvecklingen gått framåt. Boken har ett bra och lättläst språk. Känslor och tankar beskrivs på ett fint och trovärdigt sätt. Boken är baserad på verkliga händelser, nämligen skönhetskriget mellan de båda skönhetsdrottningarna Elizabeth Arden och Helena Rubinstein. Boken är väl läsvärd och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken slutade med en spännande cliffhanger. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

"Nästa morgon mötte jag madame Fouquet i tvättrummet. Hon var glad och önskade mig en god dag, medan jag blev knallröd i ansiktet och undvek hennes blick. Som tur var hade jag redan tvättat mig och satt på mig undertröjan igen. Hon var kvar länge precis som jag, men bara tanken på att visa mig naken inför henne fick mig att skämmas.

'Vad är det, vännen?' frågade hon när hon gled ur morgonrocken. Hon var helt bar under den. 'Har du aldrig sett en naken kvinna förut?'

Jag blev så chockad att mina glasögon nästan föll ur handen på mig. Jag visste inte om det var hennes öppenhet eller det vi känt, eller någon annan som gjorde mig osäker.

'Jag menar, du vet ju hur det går till i världen. Annars skulle du inte ha en mage lika stor som en vattenmelon.'

Nu kände jag mig ännu mer förlägen. Jag skulle gärna ha sprungit ut från toaletten, men mina ben lydde mig inte. Jag tittade på glasögonen i min hand. Kanske var det bättre om världen förblev lite suddig.

'Jag är säker på att ni hörde vad som hände inne hos mig i går kväll', förklarade hon medan hon gnuggade sig från topp till tå med en tvättlapp. 'Jag ber om ursäkt om det var lite högljutt, men affärerna går sällan tyst nu.'

'Har ...?' Frågan hotade att fastna i halsen. 'Tillåter madame Roussel dig ...?'

'Att ha män på besök?' frågade Geneviève Fouquet och skrattade. 'Det tillåter hon inte någon.'"

​"Men ..."

"Det var inte herrbesök, utan kunder. Hon vet vad jag arbetar med. Jag är inte här hela tiden. Bara när kunden kräver det. Jag betalar Roussel bra och det är allt som betyder något för henne. Varför tror du att hon ger två boches som er husrum, efter alla hemska saker vi tvingats igenom med er?"

Jag stirrade förskräckt på min spegelbild. Jag kände till det skällsordet. Jag hade läst i tidningen att fransmännen hade kallat oss så, särskilt efter kriget. Jag kunde förstå det, med tanke på det lidande som mitt eget folk fört med sig, men jag kunde ju inte rå för att jag var tysk!

"Jag har inte gjort dig något!" fräste jag därför åt henne. "Och det har inte min väninna heller."

Madame Fouquet såg på mig med stora ögon. "Åh, bli inte upprörd! Det är så vi pratar här. Det kommer inte vara sista gången du stöter på det ordet."

Jag tittade på henne en stund, snurrade sedan runt och stormade ut ur rummet.

På övervåningen slängde jag igen dörren.

"Vad hände?" frågade Henny medan jag upphetsat gick fram och tillbaka över det lilla golvet.

"Den där jäkla ..." Jag tystnade.

"Vem, hyresvärdinnan? Lurade hon på dig i tvättrummet?"

"Nej, hon mittemot." Jag pekade på dörren. "Hon kom in i tvättrummet, klädde av sig och förolämpade mig."

"Förolämpade hon dig medan hon var naken?" frågade Henny och rynkade pannan. "Varför?"

Baksidetext;

Inspirerad av det verkliga skönhetskriget mellan Elizabeth Arden och Helena Rubinstein.

Det är först när Sophia står ansikte mot ansikte med sin älskade som hon inser den hårda verkligheten: hon kommer att få uppfostra deras ofödda barn ensam som ogift kvinna.

Tillsammans med sin väninna flyr hon från Berlin till Paris. Mitt i det pulserande stadslivet får hon en möjlighet som nästan känns overklig. Den legendariska Helena Rubinstein, en pionjär inom skönhetsvärlden, fascineras både av Sophias karisma och hennes handgjorda krämer. Hon ger Sophia ett erbjudande som inte går att motstå ...

Sophias hopp är första delen i Corina Bomanns hyllade serie ”Skönhetens färger”, en romansvit för alla som älskar Lucinda Riley!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snurra min jord

"Snurra min jord" av Britt Peruzzi och Carina Sigurdsson, omslags design; Sofia Scheutz utgiven av Mondial förlag. Bokrecension; I den här boken får vi följa tre olika personer. Stillsamma Stina som är chef för en nyhetstidning, Stinas granne Lola, samt Casper som är vikarie på Stinas tidning. Alla har de olika mål i livet som de drömmer om men en sak har de gemensamma. -kärleken till dansband. Stina har också börjat fundera på om hon ska ge kärleken till Pierre, en ny chans. Stina har tänkt på honom genom åren och Pierre har nu hört av sig efter många år. Lolas förhållande går på sparlåga, trots att hennes personlighet går mer i buggtempo. Hon blir besviken när hennes man bjuder henne på en weekend resa till Danmark, då hon egentligen skulle till Malung och dansbandsveckan. Lola vill göra något nytt i livet och bestämmer sig för att öppna en inrednings butik. Casper är en kille som är ofrivilligt singel och han jagas av sin mammas kloka ord- om inte nu, så när? Stina är inte så förtjust i att röra sig men skapar i hemlighet spellistan livet är kort, då folkkära melodier börjar snurra i hennes huvud. Alla drömmer de om att få uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina skaffar biljetter och de tre vännerna beger sig till Malung i Dalarna, och det med Stina som reseledare. Trots att vistelsen börjar med att det regnar så blir det precis så där underbart som de tänkt sig. Men så försvinner Stina plötsligt utan att säga något. Vart kan hon tagit vägen?

Detta är den första delen i serien Dansbandsserien. Det kommer bli en triologi. Jag har inte läst något av författarna förut. "Snurra min jord" är en varm berättelse om vänskap tillika livets upp och ner gångar. Boken bygger till stor del på tre olika personer och deras kärlek till dansband. Jag gillar verkligen temat på den här boken. Jag gillar också de tre olika huvudkaraktärerna. Vi får följa de olika personligheterna på ett bra sätt genom berättelsen och deras olika livsöden vävs samman på ett fint sätt. Det är tre personer vi får lära känna, som är på olika platser i livet. Stina har varit singel ett tag. Lola blir lämnad av sin otrogne man, och Casper är ofrivilligt singel, men har nyligen börjat träffa någon. De tre huvudpersonerna känner att livet står stilla, men visst kan jorden börja snurra igen- bara man bestämmer sig för det? Jag gillar att varje kapitel börjar med en slinga av en dansbandslåt. Man ska försöka lista ut vilken låt det är. Dock finns det ett fasit längst bak i boken. Jag blir sugen att lyssna på dansbands musik medan jag läser. Jag blir också så glad av den här boken. Jag har skrattat en del medan jag har läst. Jag läser gärna vidare i serien och mer av författarna. Jag ger denna mysiga bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

"Fredagkväll när du och jag får va tillsammans."

FREDAG 23 AUGUSTI | KVÄLL

På Stinas balkongbord stod en kyld vit valpolicella. En sallad på fänkål och apelsiner såg fin ut på ett nytt fat som hon inte kunnat motstå nere i fabriksbutiken. Svärdottern Ilona, som nu jobbat i butiken i några år, hade berättat att det var en japansk keramiker som låg bakom det nya blommönstret i grönt och ljuslila. Det hade påmint om barndomens 70-talstapeter hemma i Finland och Stina hade slagit till, trots priset.

Nu hade hon koll både på en lammfilé i ugnen och på hunden som låg bredvid den nya soffan, och kopplad till balkongdörren. Det fanns en orsak. Hans blick var fäst vid ugnsluckan.

– Nähä! Glöm det! Ugnsluckan är varm och jag vet inte var jag har dig ännu.

Inte de där bedjande ögonen! Varför hade hon ens nämnt att hon och Bengt en gång i tiden haft hund? Hon hade varit ett öppet mål. Och nu stod hon här, med en hund som rent juridiskt tillhörde Casper, men som lägligt dumpats hos henne. Nåväl, några dagar skulle hon kunna ha honom här.

Han var ändå ganska söt. Liknade ett litet vitt lamm. Tydligen en lagotto, en sådan som letade tryffel om de råkade bo där det fanns sådana. De var åtråvärda, hade hon läst. Varje år dök det upp någon lagotto i Italien av konkurrerande tryffeljägare, då en härlig hade dragit vinstlotten som hamnat först på ett lämpligt ställe på Värmdö och sedan i hennes välordnade kök.

Visst hade han härjat runt i lägenheten när han kom in, men varken hoppat upp i soffan eller sängen. Det bådade gott. Fast nu skulle det snart bli middag och då vågade hon inte ha honom lös.

”Efter middagen går vi en långpromenad, du och jag. Jo, det gör vi. Vare sig du vill eller inte. Jag vet en bra stig vi kan gå. Kanske ända bort till Tjustviken.”

Hon tittade reflexmässigt mot ytterdörren. Stefan var förstås sen. Som alltid. Hade ungen någonsin kommit i tid till skolan eller fotbollen? Inte ens som vuxen kunde han hålla koll på klockan.

Hon fick nog vara nöjd om han kom ihåg att hon bjudit honom på middag dagen före själva födelsedagen. Det var numera en tradition, ett sätt att få lite mor och vuxen son-tid. Sin riktiga födelsedag skulle Stefan fira med Ilona på restaurang, medan ”fammo” tog hand om tvillingarna.

Hon ställde sig vid vardagsrumsfönstret. Nu såg hon honom, han spatserade långsamt längs kajen. Men varför kom han från det hållet? Nej, hon skulle inte fråga. Han fyllde för farao 33 år och hade rätt till ett privatliv. Innan födelsedagsbarnet hunnit uppför trapporna plockade hon snabbt fram träflaggan som alltid hade hängt med.

Baksidetext;

​Framåt! Den enda riktning en människa borde ha. Men nyhetschefen Stina trivs med sitt stilla liv i de historiska porslinskvarteren i Gustavsberg. Med havsutsikt, välstädad lägenhet och passionen lagd i malpåse.

​Grannen Lolas liv går mer i buggtempo. Men bakåt, nu när hennes äktenskap sjunger på sista refrängen. Och Stinas unge vikarie Casper jagas av sin mammas kloka ord: »Om inte nu, så när?«

​Tre liv, tre olika drömmar, men en längtan som för dem samman: att uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina vill egentligen inte röra på kroppen i onödan. Ändå börjar alla folkkära melodier snurra i bakhuvudet, och i hemlighet har hon skapat spellistan »Livet är kort«.

​För livet är kort. Kanske är det på dansgolvet som allt ska falla på plats?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Återgäldaren

"Återgäldaren" av Josefine Sandblom utgiven av Modernista förlag. Omslagsdesign Emilia Palm`en. Bokrecension; Vi får följa Sandra Falk, både i nutid tillika dåtid. Dåtid; Sandra och hennes kompis Frida älskar att skriva berättelser tillsammans. De är bästa vänner. Båda tjejerna är mobbade i klassen, och de har bara varandra. Men så gör Sandra något dumt som inte Frida kan förlåta. Nutid; Sandra är numera en framgångsrik deckarförfattare, som inte bara skriver spännande deckare, utan också håller skrivkurser. Hon har inga nära vänner, umgås mest med sin mormor och sin hund. På sin senaste kurs har hon lärt känna Alma som är en aspirerande författare. Då hon plötsligt drabbas av trakasserier och skrivkramp låter hon Alma flytta in som inneboende. Sandra mottar anonyma paket, med förgiftat innehåll. Och Ju längre tiden går ju mer förstår Sandra att någon vill skada henne, men vem och varför? Svaret tycks dock finnas i Sandras förflutna. Men den enda som visste vad hon gjorde då är död. Sandra mår tillslut så dåligt att hon isolerar sig och skrivandet går så dåligt att hon ber Alma att skriva klart hennes manus. Men vem är Alma egentligen och vad är hon ute efter? Och vem är den som kallar sig för Återgäldaren, och som skriver hotfulla meddelanden till Sandra? Motvilligt beger sig Sandra och Alma till bokmässan där en okänd gärningsman kan befinna sig var som helst i folkhavet.

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Jag är fast redan från första sidan. Återgäldaren var otroligt bra och välskriven. Boken är en riktigt spännande bladvändare om livet som författare, och boken är svår att lägga ifrån sig. Bitvis får berättelsen mig att rysa av obehag. Frågeställningen i den här boken är; Hur påverkar någons förflutna det som händer i framtiden? Vi får också ta del av förlagen och läsarnas förväntningar på författaren och att författare ibland kan få prestations ångest och tycka det är jobbigt att vara en offentligperson. Som offentlig person kan man dessutom ibland få utstå elaka kommentarer på sociala medier, precis som huvudpersonen blir. Återblickarna till Sandras förflutna gör att vi lära känna Sandra lite bättre och författaren lyckas väva ihop de båda paralella berättelserna på ett fint sätt. Huvudpersonens tankar och känslor beskrivs på ett bra sätt. Jag tycker oclkså att huvudpersonens känslor känns äkta. Ämnet mobbing belyses också. Att bli mobbad som barn påverkar hela resten av ens liv på olika sätt. De vuxna som ser utan att agera - skäms på er! Och ni vuxna som skriver elaka saker på sociala medier - väx upp och skärp er. Boken är väl läsvärd! Denna vackert förpackade bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Elva

I stort sett alla kläder som Sandra ägde låg utspridda på möbler och golv i sovrummet. Det hade varit långt mycket lättare de år som hon åkt till bokmässan som enbart bokslukare, då hade det enda viktiga varit att ha mjuka skor och stor tygsäck att lägga alla böcker som hon köpt i. Nu när hon som författare skulle stå på scener och bli både filmad och fotad under samtalen, och även möta läsare vid signeringsborden, kände hon ett starkt behov av att vara sitt snyggaste jag.

Och det tycktes hon inte uppnå med någonting som fanns i klädhögarna.

Men hon hade varken tid eller råd att köpa nytt.

Hon visste av erfarenhet att hon var väldigt obekväm i för planerade och uppklädda utstyrslar. Otaliga gånger hade hon svassat omkring i någon tjusig klänning och höga klackar hemma, och sedan just innan avfärd slängt av sig allting till förmån för ett par jeans och en enkel enfärgad topp. Kläder och skor som gick att röra sig i utan risk för att ramla eller visa mer hud än tänkt.

Hon hade gått igenom samma procedur inför fotograferingen ett par dagar tidigare. Men där var ändå problematiken en helt annan. De flesta av kläderna hon var bekväm med i rörelse, var inte samma kläder som gjorde sig på bilder. Hon önskade att hon kunde bära knalliga färger som stod ut på ett foto, men det var svart som gällde om hon skulle bli nöjd med att se en stillbild. Så hade det också blivit denna gång. Hennes nya pressfoton skulle därför visa henne i svart kostym, vilket hon aldrig bar annars, men med en brun blus med stor krage under, som fotografen hade lovat skulle plocka upp färgen i hennes ögon. Hon hade matchat den med ett par örhängen med bärnsten.

Den utstyrseln skulle inte fungera på bokmässan. Det var alldeles för varmt i mässhallarna. Likaså inne på restaurangerna. Utöver det sedvanliga monterminglet efter stängning första kvällen, middagen med förlaget, och en träff med några andra författare för att ära inackacka i riktig bokmässanda, hade hon för första gången blivit inbjuden till det omtalade bubbelhänget med kvinnliga författare en av kvällarna. En av de största författarna bjöd alltid in till ett barumgänge där alla samlades och drack bubbel innan de gav sig av på andra äventyr. Sandra visste att många avundades det där gänget som samlades år efter år. Hon hade bara inte varit en av dem. Det gjorde henne skräckslagen att behöva mingla på det sättet, men samtidigt nyfiken. Ingen av de andra författarna stod henne nära, de hade bara sporadisk kontakt över Facebook. Men alla kvällar, denna mest specifikt, visste hon skulle bli en orgie i fotografering och tillgjorda poserande. Alla andra författare skulle dokumentera sina sociala medier att de varit där. Sandra kände därför ett desperat behov av att byta kläder minst en gång om dagen, om hon fastnade på bild.

Baksidetext;

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma – en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser – flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var – och att den personen är död.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Irrljus

"Irrljus" av Annika Gabrielsson utgiven av Bokförlaget mormor Bokrecension; I den här boken gör vi en tidsresa till tidigt 1900-tal. Kira lever på en ödslig gård i skogen någonstans i Ryssland. Våld och rädsla präglar Kira, hennes syskon och deras mammas vardag. Fadern styr sin familj med järnhand - och knytnävarna. De ljusa stunderna är få och arbetet på gården är hårt. När Kira är tillräcklig gammal gifts hon mot sin vilja bort till en av sin fars vänner och tvingas lämna gården. Men så kommer kriget och både Kiras far samt hennes make, Borislav, kallas in. Kira ser sin chans att komma hem igen. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars godkännande. Men att få faderns godkännande är svårt att få oavsett vad han än gör. En dag ser Adam sin chans att arbeta utomlands och slippa sin far. Han jobbar sig från Tyskland vidare till Ryssland, men då han är utlänning hamnar han tillslut på ett arbetsläger i Sibirien. Livet i arbetslägret i Sibirien är hårt. Det finns knappt om mat och arbetet är tungt. När Adam ser sin chans rymmer tillslut där ifrån. Ödets vägar för Kira och Adam tillsammans i ett Ryssland som är präglat av svält och angiveri. Kan deras kärlek överleva mot alla odds?

Detta är författarens debutroman och vilken debut sedan! Åh, jag tyckte väldigt mycket om denna boken. Boken är verkligen läsvärd och känns välskriven. Både Kiras och Adams öde berör mig på djupet. Båda huvudpersonerna får gå igenom mer än vad som är rimligt. Författaren beskriver det våld och umbäranden som huvudpersonerna får utstå, så att det känns i hela min kropp. Detta är en bok som stannar kvar i hjärtat, långt efter att man slutat att läsa. Författarens skriftspråk är ljuvligt och trots att det händer huvudpersonerna så mycket hemskt var boken ändå en njutning att läsa. Jag älskar båda huvudpersonerna samt miljöbeskrivningarna. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Boken har lagom långa kapitel, vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Trots att boken har ett antal sidor, flyger sidorna ändå förbi i snabb takt. Det händer så mycket i boken och den är verkligen helt magisk. Vi får läsa de båda huvudpersonernas paralella historia före deras gemensamma histora, som vävs samman på ett fint sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken för jag vill veta hur det går för det unga paret. Boken är väl läsvärd, blir en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Denna ljuvliga historiska roman får 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Jag vandrar hela natten. Att gå via vägarna vore dumdristigt om Borislav letar efter mig, så jag håller mig i skogen där det är tryggare. Även om det finns andra faror här, så är det människan med sin förmåga till grymhet som är den farligaste. Ett djur dödar för att det behöver, en människa för att den vill. Mina fötter trampar de mjuka stigarna som slingrar fram genom storskogen. Nattskärans spinnande ljud lugnar och får mig att känna mig som hemma. Jag passerar under ett berguvsbo och kan höra ungarnas tiggande följt av en vuxen ugglas varnande läte. Nästan ljudlösa vingslag försvinner iväg genom grenverket. Mörkret har aldrig skrämt mig och halvmånen som vilar på himlen ger tillräckligt med ljus för att jag ska kunna orientera mig. Genom att följa stjärnorna för att inte tappa riktningen, vandrar jag norrut i ett stadigt tempo. Kroppen och själen värker efter våldtäkten, men jag är van att låsa in tankar och känslor och begraver smärtan för tillfället. När det blir läge ska jag ta fram den i små bitar och sörja den jag var. Ingen man ska någonsin få göra mig illa igen.

Halvvägs in på nästa dag kommer jag fram till en grotta där jag och morfar ibland övernattade då vi var ute på någon av våra strapatser. Jag har inte varit där sedan han gick bort, men känner tydligt igen mig. Det blir alldeles tjockt i halsen vid åsynen av platsen. Precis som vi brukade göra kastar jag in en näve grus och väntar en stund för att se att den inte inhys­er något djur, innan jag hukande tar mig in. Dagen är varm, men i grottan är det svalt. Ljudet av bäcken som passar precis utanför får mig att slappna av något. Jag kryper ihop på golvet och somnar nästan omedelbart.

I den oroliga sömnen kommer Borislav emot mig, om och om igen. Jag försöker springa, men benen vill inte röra sig. Precis när han på nytt lägger sig över mig hör jag ett rått skratt. När jag vrider på huvudet står far och tittar på oss och lyfter flaskan i en skål mot Borislav. Jag vaknar av att svetten rinner och hjärtat dunkar så hårt att det tycks eka mellan grottväggarna. Det känns som att något mörkt och ont kommer närmare. Jag kryper snabbt ut och söker av skogen med blicken, men där finns bara träden, mossan och stenarna.

Efter att ha andats en stund klär jag av mig kläderna och stiger försiktigt ner i bäcken. Det kalla vattnet omsluter mig och sköljer bort den yttre smutsen. Jag låter huvudet sjunka under ytan och strömmarna leker med mitt långa hår. Jag håller andan så länge jag orkar och kommer sedan sakta upp till ytan igen. Det känns som om smutsen sitter längre in i skinnet, så jag tar mossa och skrubbar hela kroppen tills huden rodnar. När det kalla vattnet får känseln i fingrar och tår att försvinna stiger jag till sist upp och låter den ljumma brisen torka min sargade kropp, medan jag släpper fram tårarna.

Baksidetext;

Ryssland, tidigt 1900-tal. På en ödslig gård i skogen lever Kira under sin fars hårda styre. Rädsla och våld präglar vardagen och de ljusa stunderna är få, men värdefulla. När Kira tvingas lämna sin familj för att leva med en man hon inte valt, tycks hennes sista hopp om frihet gå förlorat.

Stockholm 1910. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars erkännande. När han får chansen att arbeta utomlands ser han det som sin enda möjlighet. Han lämnar Sverige bakom sig, utan att ana att steget ut i världen ska föra honom till det karga Sibirien – och till den punkt där allt han trott sig veta ställs på ända.

Ödet för Kira och Aron samman i ett Ryssland som präglas av svält och angiveri. Mitt i ett landskap av kyla och hotande faror finner de varandra. Men kan kärlek överleva i en värld där mänskliga liv väger lätt och gamla bojor är svåra att bryta?

Detta är en historisk spänningsroman om överlevnad, frihet och kärlek i en tid när världen brinner.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stök i juletid

"Stök i juletid" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Julen står för dörren. Elin har infört en julkalender under december månad, för att på så sätt få nya och gamla kunder att besöka butiken. Men Elin och hennes anställda märker snart att något underligt är på gång. Några personer tycks handla på sig allt från dagens luckor själva, vilket resulterar att det inte räcker till alla, och dessutom börjar hon få negativa recensioner om butiken på nätet. Men vem ligger bakom allt? Hyresvärdens dotter hör av sig till Elin och vill ha hjälp med att fixa julklapparna till hennes föräldrar, då barnen är sjuka och de inte kan komma till jul som de tänkt. Dock ställer hon allt för höga krav på Elin som känner sig utnyttjad. Ja, när alla problemen hopar sig känner Elin allt mindre julglädje. Hur ska hon hinna lösa alla problem som dyker upp? Särbon Tom vill att de ska bli sambos och blir besviken när hon inte vill dela med sig av sina bekymmer. Men ändå är Tom den bästa som finns. Ja, Elin har mycket att fundera över och problem att lösa. Trots alla bekymmer finns det ändå fina stunder som när flickan som älskar att läsa kommer in och vill köpa fler böcker eller när Elin tar sig tid för att själv läsa en bok eller tar ett varmt bad. Kommunikationen mellan Elin och Tom brister, och Elin tänker att hon ska få fira jul i sin ensamhet. Ska Elin ändå lyckas återfå julglädjen?

Det är ändå något alldeles speciellt med julböcker. Den här boken är en helt underbar läsupplevelse. Jag älskar hur den här boken sprider äkta julkänsla. Man kan nästan känna doften av glögg och se snön som faller runt Elins lilla stuga. Detta är del fyra i serien om Elin som numera äger och driver Rosbergs bokhandel. Jag tycker så mycket om denna bokserien om Elin och hennes bokhandel. Jag har läst dem alla fyra. Denna delen är precis lika fin som de andra delarna i serien. Det är mysigt att följa arbetet på bokhandeln under årets mysigaste tid. Författaren beskriver tillvaron i bokhandeln så bra att man skulle vilja besöka den på riktigt. Vi får också göra oss bekanta både med gamla och nya karaktärer. Författaren beskriver sina karaktärer på ett så bra sätt att man kan tro att de finns på riktigt. Boken slutar så fint och man blir så lycklig. Poängen med den här boken är att man ska välja att ta emot hjälp om man behöver. Man behöver inte lösa allt själv. Ibland behöver man sina vänner. Det är inte heller fel att bryta kontakten med människor som gör en illa. Missa inte att läsa denna mysiga bokserie. Denna hjärtevärmande bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Självklart blev dagen inte lika bra som Elin hoppats. Allt gick inte fel, och det borde hon vara glad för. Michele satte upp konton för sociala medier och la upp bilder direkt. Det märks att hon har öga för sådant, det såg proffsigt ut. Det trillade in följare under dagen, mycket tack vare att Michele har kontakter som delade kontot vidare.

Men, första luckan i hennes, eller bokhandelns kalender, var en kalenderbok med tjugofyra kapitel. Den var fin och perfekt för alla förväntansfulla barn som längtar efter julen. Boken sålde slut, vilket borde glädja Elin, men det dök upp föräldrar, barn och förskolepedagoger som fick lämna butiken utan att de kom för.

Det förbryllar Elin att många kom direkt, hon märkte inte av någon anstormning, även om hon mestadels befann sig på kontoret.

– Michele, du har varit i butiken under förmiddagen. Säg du vilka som köpte dagens lucka? Jag menar, den sålde slut, var det kö?

Michele virar den långa stickade halsduken varv på varv och ser fundersamt på Elin.

– Nej, det var inte galet mycket folk. Något mer än vanligt, men inte så att det hopade sig. Och när böckerna såldes var det inte många i butiken. Jag stod i kassan när en äldre kvinna köpte fem samtidigt. Hon hade bråttom, så gick hon, det minns jag, och försvann med dem i famnen. Jag hann inte stoppa ner dem i en påse ens.

– Köpte hon fem? utropar Elin förvånat.

– Ja, jag kunde knappt hindra henne. Vi har inte satt någon begränsning.

– Nej, det har du rätt i. Du gjorde inget fel.

Michele tar på sig mössan.

– Jag tänkte att hon jobbar på en skola eller förskola. Eller att hon har flera barn. Det är en jättefin bok, förstår om den är bra som present.

Elin nickar och säger hej då. Doris kommer runt hörnet och tar på sig jackan. Dragkedjan krånglar och hon blir stående en stund, tyst svärande. Så ser hon upp på Elin.

Baksidetext;

STÖK I JULETID

Julen närmar sig, och i Rosbergs bokhandel har Elin full koll på alla förberedelser. Tills det plötsligt börjar gå fel. Någon verkar ha ett ont öga till bokhandeln och snart sätts en kedja av olyckliga händelser i rullning. Istället för att sprida julglädje tvingas Elin lösa problem, både sina egna och andras.

Samtidigt som butiken fylls av julens dofter och ljus, kämpar Elin med relationerna till sina nära och kära. Hon tvingas säga adjö till vissa och välkomna nya personer in i sitt liv. Kan hon hitta tillbaka till julkänslan innan det är för sent?

En julig feelgood-roman om vänskap, kärlek och att hitta sin plats i livet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min recension av "Allt som livet ger" här

Läs gärna min recension av "Ett ljus I mörkret" här