torsdag 5 maj 2022

Hur mår fröken Furukura?

"Hur mår fröken Furukura?" av Sayaka Murata utgiven av Lind & Co förlag. Keiko var som barn lite annorlunda än alla andra. När hon blev arton år blev hon tim anställd på ett litet närköp. Hon väljer att bli kvar där fast släkt och vänner vill att hon ska skaffa sig ett annat jobb och gifta sig och skaffa barn. När hon är trettiosex år händer något. Hon träffar Shiraha och han flyttar in i hennes lilla lägenhet. Furukura slutar på närköpet för att han vill att hon ska söka ett riktigt jobb. Själv jobbar han inte. Hur kommer deras förhållande sluta?

Jag ville gärna läsa något av en japansk författare och blev rekommenderad denna av en annan bokbloggare. Boken är helt annorlunda än det jag är van vid att läsa. Annorlunda humor och sarkastisk på ett annorlunda sätt. Sen funderar jag på varför man ser ner på arbetet som affärsbiträde. Hur kommer det sig? Varför är det så viktigt för omgivningen att hon ska jobba någon annan stans i stället för i närbutiken där hon trivs? Ja boken väcker ändå många tankar hos mig som läsare. Det är också intressant att läsa hur de arbetar och lever i Japan. Detta är den första romanen av författaren som har getts ut på svenska. Tänkvärd och annorlunda historia. Men jag gillade den!❤❤❤🧡🧡/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Just då hördes en tunn liten röst från andra sidan dörren: "Hallå..."

"Ah, är det Shiraha? Kom in, kom in! Sa jag inte att du skulle komma en halvtimme tidigare? Du är sen!"

När butikschefen hade sagt detta öppnades dörren tyst och försiktigt, och en lång, gänglig kille, säkert över 180 cm, som såg ut som en ståltrådsgalge, kom in med hängande huvud. 

Förutom att han själv såg ut som gjord av ståltråd hade hans glasögon som såg ut som silvrig tråd virad kring ansiktet. Han hade vit skjorta och svarta långbyxor i enlighet med butikens regler, men han var så mager att skjortans storlek inte passade honom, och trots att ärmarna var något för korta så att handlederna stack fram rynkade skjortan sig onaturligt kring magen.

För ett ögonblick blev jag häpen när jag såg Shirahas gestalt som var som skinn och ben men jag sänkte genast huvudet. 

"Trevligt att träffas. Jag jobbar dag här och heter Furukura."

Mitt sätt att säga det liknade nog butikschefens Shiraha såg lite förskräckt ut när han hörde min starka röst, och svarade lite vagt. "Hmm."

"Hör du, Shiraha, hälsa du också, hälsa nu! Det är viktigt att börja bra, så hälsa ordentligt!"

"Hmm...god morgon..." mumlade Shiraha med svag röst.

Från baksidan; 

Redan som barn var Keiko Furukura annorlunda. Nu är hon 36 år, har aldrig haft någon pojkvän och har jobbat i den lilla närbutiken i arton år.

Hennes föräldrar är oroliga och önskar att hon skaffar ett riktigt jobb. Och hennes vänner undrar varför hon inte träffar någon och gifter sig. Men Keiko har hittat sitt eget sätt att ge livet mening...


Ha en fin dag!

Kram Nina 

4 kommentarer:

  1. tyckte mycket om boken, såg en intressant dokumentär om de japanska överblivna kvinnor, som gör vad som helst för att få en make. Spelar ingen roll hur bra utbildning de har eller om de kan försörja sig själva. De "behöver" en man...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att kulturen är helt annorlunda i Japan. Det måste vara fruktansvärt att behöva ha en man om man inte vill och också hemskt att bli ratad....

      Radera
  2. Jag tyckte också det var en riktigt bra bok!

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte också den var riktigt bra!

    SvaraRadera

Teckentyderskan- Vårens vresiga eldar

"Teckentyderskan-Vårens vresiga eldar" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsre...