"Huset i det blommande trädet" av Holly Martin, utgiven av Lavenderlit förlag. Indigo träffade en man för två månader sedan och de delade en fantastisk natt tillsammans. Det resulterade i en oväntad graviditet, trots skydden de använde. Indigo beger sig till Rivers semesteranläggning för att söka arbete, och för att berätta om barnet. Han hyr ut fantastiska trädkojor till turister som han och hans bror bygger. Väl framme tycks han inte komma ihåg deras fantastiska natt, då hon var utklädd i katträkt och med grönfärgade linser. Hon bestämmer sig för att ta jobbet på semesteranläggningen för att se om den kemin de verkade dela finns kvar. Hon blir förälskad i den vackra platsen och i familjen Brockfield. Det visar sig också att de känslor som hon trodde att River och hon delade finns kvar. Hur ska han reagera när Indigo berättar sanningen om vem hon är, och om barnet hon väntar?
Wow! Vilken ljuvlig bok! Jag njöt av varje mening. Denna vackra bok gav mig en riktigt härlig läsupplevelse, och kommer bli den första favoritboken för i år. Åh, vad jag skulle vilja se denna fantastiska semesteranläggningen med de ljuvliga trädkojorna som innehåller kök, badrum mm. Miljön är verkligen helt annorlunda och beskriven på ett underbart sätt, och Indigo och familjen Brockfield är verkligen underbara karaktärer, som man inte hade haft något emot att träffa på riktigt. Både River och Indigo lider av dåligt självförtroende, men de är i själva verket hur underbara som helst. Boken förmedlar sådan kärlek och värme mellan de olika familjemedlemmarna i Brockfield familjen. De olika karaktärerna är också väldigt humoristiska, och jag skrattade högt flera gånger. Jag hoppas jag får återvända till semesteranläggningen Wishing Wood, i Wales och denna fantastiska familj. Boken är väl värd ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Indigo hade precis klättrat nerför stegen efter duschen när Tierra stack ut huvudet genom sin dörr och hektiskt viftande att Indigo skulle komma in. Hon klev snabbt in i rummet och Tierra stängde dörren.
"Du och pappa ska ha en dejt i kväll", sa Tierra ivrigt.
"Nej, vännen, vi ska bara äta middag."
Tierra skakade envist på huvudet. "Nej, han vill prata med dig om att bli pojkvän och flickvän."
Indigo kom av sig helt. "Har han sagt det?"
"Ja. Han säger att han gillar dig jättemycket och att när ni är pojkvän och flickvän kommer du att dova i hans säng så att han kan krama dig och ge dig sin favoritpenna."
"Va?"
Tierra nickade. "Och sedan kan jag också krama dig i sängen."
Indigo log och kände hjärtat smälta för den lilka tjejen.
"Vi kan alltid kramas, även om jag och din pappa inte är pojkvän och flickvän."
"Jag skulle vilja att ni blev pojkvän och flickvän."
"Tja, jag skulle också vilja det, men jag tror att vi nog måste prata om det."
"Du måste ha på dig en fin klänning."
"Va?"
"På er dejt. Du måste vara fin."
"Jag...tror inte att det är en dejt, din pappa har inte sagt något om att det är en dejt, han sa bara att han ville prata."
"Ja, om att ni dka pussas och kramas och hålla handen. Har du en klänning?"
"Det har jag, men..." Eftersom det började bli varmare hade Indigo packat ner några sommarklänningar, fast inget hon i vanliga fall skulle sätta på sig på en dejt.
"Gå och sätt på den, snabbt"
Indigo tvekade.
"Snälla."
"Jaja varför inte," sa Indigo.
Från baksidan;
När Indigo Bloom beger sig till det idylliska Wishing Wood i Wales har hon en stor nyhet med sig. För två månader sedan delade hon en fantastisk natt med en man som hon inte kunnat sluta tänka på. Trots det trodde hon aldrig att hon skulle träffa River Brockfield igen, och hon trodde definitivt inte att hon skulle behöva berätta att hon är gravid med hans barn.
Indigo kan inte låta bli att drömma om ett lyckligt slut. Det finns ett problem: River minns inte vem hon är.
Förkrossad över att deras natt tillsammans betydde så lite för honom bestämmer Indigo för att varken avslöja vem hon är eller att hon är gravid. Men ju mer de umgås, desto tydligare blir det att de delar ett väldigt speciellt band. Och kanske minns River trots allt mer än vad Indigo tror...
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar