"Hjärtat talar grekiska" av Angela Rizzo, utgiven av Hoi förlag. Maria blir erbjuden att åka ner till Grekland av sin familjs advokat, för att få reda på hennes arv efter sin mamma. Men att återträffa sin grekiska släkt ger henne blandade känslor. Sista gången hon träffade släkten var hon tio år. Men då hon träffar sin stora, bullriga familj, känner hon att hon vill stanna ett tag. Hon skjutsas runt av advokaten som visar vad hon ärvt efter mamman, och långsamt får hon känslor för den grekiska advokaten, Christos. Men det är dock inte första gången de träffats. Långsamt kommer minnen från barndomen ifatt henne och hon inser att advokaten är hennes barndomskärlek. De inleder en passionerad kärlekshistoria, men Maria förstår ganska snart att Christos inte är fri. Han är gift och hans fru väntar barn, men han kan inte låta bli att träffa Maria i alla fall. När en tragedi inträffar ställs allt på sin spets. Har Maria och Christos en framtid tillsammans?
Detta är författarens debutroman och första delen i en serie. Jag gillar hur författaren beskriver den härliga Grekiska miljön och den bullriga, men varma och kärleksfulla familjen. Det känns realistiskt och träffsäkert. Det märks att det är ett helt annat klimat än här, och att familjebanden är viktiga. Här träffas såväl gammal som ung och det är de äldre personernas visdom och regler som gäller. Maria får chans att lära känna sig själv och hennes behov, samt att bearbeta de minnen hon har från barndomen. Hon vill också reda ut vad hon själv vill. Har hon kanske till och med en framtid på ön? Hon har god hjälp av sin nya vännina Anna och de knyter starka vänskaps band med varandra. Sensmoralen i den här historien är att livet är för kort för att inte ta de chanser man får. Istället för att göra som andra vill, ska man följa sitt egna hjärta och inte enbart följa andras förväntningar. Den vackra miljön som målas upp gör att man blir riktigt resesugen. Boken innehåller väldigt detaljerade sexscener som är fina och vackert beskrivna. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
JAG VILADE i hängmattan under olivträden. Jag var mjuk i kroppen och kunde inte minnas när jag känner mig så avslappnad senast. Solen strilade genom lövverket och när bladen rörde sig i vinden skiftade färgerna från gröt till silver. Jag njöt av skuggspelet och plötsligt mindes jag mamma berätta att jag som bebis ofta sov middag under olivträden, att jag kunde ligga i timmar och titta upp i trödkronan. Minnet av mammas röst gjorde mig lycklig. Jag sträkte på mig och gäspade stort. Åh, vad jag älskade den här platsen där mina barndomsminnen bodde. Inte kunde jag åka hem till Sverige än. Jag ville hitta fler minnen. Jag ville hitta mig själv. Jag ställde mig raskt och letade upp Anna.
"Anna, nu vet jag vad jag ska göra."
"Berätta", sa hon och tittade uppmärksamt på mig.
Jo, alltså jag vet inte hur ännu, men jag tänker stanna på ön ett tag. Jag kan inte åka hem nu. Inte när jag just träffat Jajja och Papou. Jag vill lära känna dem och träffa resten av släkten, och förstå vad det är jag ärvt, och bada i havet, och sova middag under olivträdet, och minnas min mamma, minnas mig."
"Oj, det var inte lite", skrattade Anna.
"Jag måste ringa till paret jag hyr av och höra om jag kan få stanna några veckor till."
"Du behöver inte ringa dem, de är där nere", sa hon och pekade mot mitt hus. "De förbereder för en ny gäst i grannhuset. Gå och prata med dem direkt."
Jag var uppspelt och förväntansfull. Äntligen förväntansfull igen.
"Jag får väl bo på hotell nere i byn."
Alla hus var uthyrda de kommande veckorna och jag var modstulen men inte besegrad. Anna såg fundersamt på mig.
"Jag tror att din mormor och morfar hellre ser att du bor hos dem eller på familjens hotell. Det är stor risk att de blir sårade om du tar in på vilket hotell som helst, och skämmas inför sina vänner."
"Men jag kan inte bo hos dem, det blir för intensivt. I alka fall inte än, det är för tidigt. Och jag behöver kunna dra mig undan ibland. Vad ska jag göra?"
Hon satte sig käpprakt upp i stolen och lade en hand på min arm.
"Du skulle kunna bo i mitt gästhus. Det är ju en jättebra idé. Du får bo för dig själv och jag kan få hjälp med mathandling och praktiska saker som jag inte klarar." Hon lyfte demostativt på den skadade foten. "Detbästa är att du kan säga till familjen att du inte kan lämna mig i sticket. Att jag behöver din hjälp."
Det var en tilltalande lösning, men var det inte att utnyttja Annas gästfrihet för mycket?
Baksidestext;
Senast jag stod här var jag tio år. Lycklig och älskad-utan en aning om att min värld snart skulle rasa för att aldrig mer bli densamma. Nu var jag en främling, en turist i mitt eget land. Hur hade det blivit så?
Maria har aldrig förstått varför kontakten med släkten bröts när hon var tio år. När hon nu är tillbaka på sin grekiska barndomsö väcker tanken på en återförening blandade känslor. Hon föredrar sitt eget ensamma liv men mot sin vilja dras hon in i en bullrig, kärleksfull familj som styrs av en excentrisk mormor med ett gott hjärta.
Omställningen blir omvälvande och Maria blir snart varse att med gemenskap och tillhörighet följer inte bara trygghet och mening- utan även ansvar och krav. Är hon redo för det?
På ön möter hon kärleken och hon tillåter sig för första gången att bortse från förnuftet. Hon kastar sig in i en het, passionerad relation som utmanar henne både som person och som kvinna. När en tragedi inträffar befinner hon sig plötsligt mitt i ett äkta grekiskt drama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar