"Vatten över huvudet" Bokserie: Morden vid 17: slussen, av Frida Gråsjö, utgiven av Bokfabriken. Hanna är sjukskriven efter att ha gått in i den berömda väggen. Hon passar därför på att åka till Dalsland, för att hjälpa sin morfar som brutit benet. Hon tror att hon kommer att kunna vila upp sig där ute på landet, men det visar sig vara svårare än hon trott. Då den gamla samlingslokalen brunnit ner, så har hennes morfar nämligen lånat ut sin slussvaktarbostad som samlingslokal. Där träffas man för att reda ut lokala frågor, samt för att skvallra. Det dröjer inte länge innan Hanna snubblar över ett misstänkt mordfall. Alla andra personer i byn, och även polisen, tror att den döda politikern dog genom en olycksändelse. Den enda som är övertygad om att ett mord har begåtts är Hanna. Men när Hanna börjar utreda de misstänkta byborna, så inser hon snart att det finns flera stycken, som har motiv till att mörda den döda personen.
Detta är den första delen i en serie mys deckare. Detta är Fridas första bok i genren, och den tycker jag hon skriver med bravur. Ja, när Frida ger ut en ny bok, så kan man räkna med att den är bra. Jag gillar huvudkaraktären Hanna, som verkar vara som vem som helst. Vi får följa hennes resonemang, då hon funderar på de olika ledtrådarna hon får fram. De andra karaktärena i persongalleriet är intressanta och realistiskt beskrivna. Det finns inte många ledtrådar att gå på, och jag har svårt att lista ut vem mördaren egentligen är, tillika vilket motiv mördaren har. Samtidigt är boken så där mysig som bara Frida skriver, och den fiktiva miljön känns som en plats man skulle vilja bo på. Miljön är så fint beskriven. Denna boken passar som en spännande semester läsning på torpet, eller i hängmattan. Följ med till Södra Sandviken i denna cosy crime. Jag själv hoppas få återkomma snart, och läsa mer om Hanna och de andra. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 20
HANNA VISSLADE NÄR hon cyklade till lanthandeln. Inte nog med att hon skulle fylla på det sinande förrådet med chokladkakor, äntligen hade hennes beställning av vin kommit. För att få hem alla flaskor hade hon fäst en stor trälåda fram på cykeln med spännband hon hittat i förrådet. Arrangemanget kändes stabilt och skulle möjliggöra att få hem både matvaror och vin utan att behöva använda morfars Toyota. Hanna hatade att köra bil. Mona hade envisats med att hon skulle skaffa sig körkort, och Hanna hade övningskört i både Södra Sandviken och i Stockholm. Med nöd och näppe hade hon lyckats klara både teoriprov och uppkörning. Därefter hade hon framfört ett fordon ungefär en gång om året, då oftast flyttbilar när hon bytt lägenhet i takt med ökade inkomster. Att säga att hon var en dålig bilförare var en underdrift, Hanna var kastratofal. Trots det lugnare trafikläget i Dalsland tänkte hon undvika att använda Oskars bil tills dess att någon kris som hon inte kunde lösa på cykel uppstod.
Solen sken och värmde hennes ansikte. Hanna kände för att vissla något hon inte kunde minnas när hon gjort senast. Hon var tveksam till om hon ens kunde vissla längre, möjligtvis var det en sådan där färdighet som tappades bort om man inte använde den. När hon parkerade cykeln försökte hon sig på några toner. Jodå, kunskapen satt kvar. Hon freestylade fram en munter liten melodi samtidigt som hon tryckte upp dörren till lanthandeln.
Visslingen fastnade i halsen när hon sprang rakt in i en man klädd i postens uniform som stod böjd över en hög med paket staplade på varandra. Mannen vinglade till, snavade över en stor papplåda och ramlade. Han drog med sig alla paket i fallet. Hanna slog handen för munnen.
"Oj förlåt!" utbrast hon.
Mannen på golvet tittade på henne med lätt yrvaken min, sedan ljusnande hans blick. I samma stund kände hon igen honom. Hon hade knuffat till Peter, Ulfs bror. Han såg lika bra ut som senast, även om han låg på golvet.
"Ingen fara." Peter reste sig upp och borstade av sig. Hanna plockade handfallet upp ett paket men han viftade åt henne att låta dem ligga.
Baksidestext;
Hanna, utarbetad advokat från Stockholm, har rest till Dalarna för att ta hand om sin morfar, slussvaktare vid 17:e slussen i Dalslands kanal. Ett par lugna veckor på landet kan göra henne gott. Harmonin hon hoppats på går dock om intet när hon inser att slussvaktarstugan blivit byns samlingslokal, där både föreningsfrågor och byskvaller avhandlas.
På den stora städdagen klättrar Hanna upp i sin gamla trädkoja för att komma undan de intensiva grannarna, och från sitt utkiksställe blir hon vittne till ett gräl. Hon ser något blänka till och hur Ulf, kommunalrådet, faller ner i slussfållan.
Alla utom Hanna är övertygande om att det var en olycka, även polisen. Desperat över att ingen lyssnar startar Hanna en egen utredning, och får med sig sin morfar i jakten på sanningen.
Undertryckta konflikter konflikter mellan grannarna kommer i dagen, och det ginns ingen brist på misstänkta. Hanna blir mer och mer övertygad om att en mördare går lös i Södra Strandvikens idyll.
Hittar vi den bara på en loppis så...
SvaraRaderaKRAM-Susie