"Efterstygn" av Lisbeth Pia Törner, egen utgiven bok. Bokrecension; Jag får följa författarens sökande efter sin farfar som for till Amerika och sedan försvann. Han skickade endast ett brev, men sedan kom det inga fler. Efter sig lämnade han fru och barn. Han var 32 år då. Vad hände egentligen under hans sista år i livet? Sonen, författarens far, tror att han kanske fann guld där borta, men blev rånad och dödad. Men var det verkligen så det gick till? Författaren försöker lösa pusslet och leta efter ledtrådar till vad som egentligen hände honom. Många faktorer försvårar sökandet, som att hennes farfar t ex gjorde sitt namn mer amerikanskt. Även den mänskliga faktorn försvårade hennes arbete. Dock lyckas hon ändå kartlägga vissa delar ur sin farfars liv, vart han bodde och vart han sedemera blev begravd. Jag tyckte det var spännande att följa författarens tankegångar. Hon delar även med sig av små bitar ur sitt eget liv med mig som läsare. Hennes svårigheter att tycka om sin egen pappa som drack för mycket i perioder och sorgen efter hennes mamma som omkom i en tragisk olycka. Jag uppskattade att få följa författarens berättelse, och ger hennes fina lilla bok ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Ur boken;
Besöket
Det blev en stor händelse för vår familj och gör släkten. Minns hur mamma fejade inför besöket nästan lika mycket som hon brukade städa och feja under hela december inför julhelgen. Tant Karolina skulle bo hos oss i vårat hus på Lundgrens vägen 16, då fär skulle det vara rent och fint. Det förmedlade våra föräldrar till oss och också en viss oro över det hela. Hade vi det verkligen så "fint" att vi kunde ta emot någon ända från Amerika? Lite märkvärdigt var det allt men inte kunde vi vara märkvärdiga? Vi var ju vanligt folk från Vargön.
Jag kommer ihåg det mest som en saga! Min bror och jag fick följa med våra föräldrar till storstan Göteborg för att ta emot tant Karolina på Amerikakajen. Vi åkte dit med farbror Bertil och Stina. Hon som var pappas lillasyster. De hade ju bil och det hade inte vi. En mörkblå Volvo Pv. Det blev ett stort och spännande ögonblick i mitt liv. Kajen var full av förväntansfulla människor, när enormt stora vita båten Kungsholm gled in mot land. Glada människor överallt på kajen hälsade på hemvändande släktingar välkomna. Det var sång och musik, glädjerop och en och annan tår fälldes. Det var blombuketter i alla möjliga färger minns mest de blå och gula tulpanerna, fast där kanske jag minns fel för några med blå färg på dessa blommor har jag aldrig mer sett. Hur som helst det var glam och det var fest! Det var inte riktigt så som det brukade vara hemma. Iallafall inte i Vargön.
Då kom hon vandrande på däcket tant Karolina med glittriga glasögon, lockigt, permanentat hår, klädd i en vacker dräkt och med brutet prat ömsom svensk och ömsom amerikanskt.
Det var enormt spännande för mig att träffa någon utanför skolan som jag kunde prata lite engelska med. Jag vill inte påstå, att det var så flytande men hon förstod vad jag sa och även om min blyghet ibland tog överhanden så fanns där också en stolthet i mig. Jag var i stort sett den enda i släkten som kunde prata engelska. Jag hade börjat läsa det när jag började i flickskola i Vänersborg.
Baksidetext;
Åkte till Amerika och kom aldrig tillbaka...
En gång på 1950-talet berättade min pappa Olle för mig och min lillebror, art när han var 6 år gammal så åkte hans far iväg till Alaska för att gräva guld. Året var 1910.
Pappa visade oss det enda brevet han hade fått från din far.
"Guld hittade han", sa Olle, men han blev rånad och dödad, fortsatte han, så förför kom han aldrig tillbaks...
Vi barn "köpte hans berättelse rakt av" den gången. Det hade säkert kunnat gå till så där långt borta i Amerikat. Vi kände kungen som varit där och kommit hem igen.
Men nån gång senare i livet började Olle tvivla...Det kanske inte var så det gått till...
Då fick han mig att lova, att jag skulle försöka leta reda på vad som hänt hans far.
Nu ska ni få följa med mig in i denna berättelse, när jag försöker hitta spår efter min farfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar