Kärlek är ofta förväntad att vara något stort och märkvärdigt. Något som syns i dramatiska gester och höga känslor. Men jag har lärt mig att kärleken ofta bor i de små, vardagliga ögonblicken de som kanske inte syns på utsidan, men som fyller hjärtat med värme.
Det kan vara en blick som säger ”Jag ser dig” när orden inte räcker till. En hand som stilla håller din när du är rädd. Eller bara vetskapen om att någon finns där, även när allt känns svårt och osäkert. I den tystnaden finns en trygghet som är värdefullare än allt annat.
Jag tror att den verkliga kärleken visar sig när vi tillåter oss själva att vara sårbara och äkta, när vi delar både glädje och sorg utan rädsla för att bli dömda. Det är i den öppna, mjuka närvaron som kärleken växer sig stark.
Så min lilla uppmaning idag är: Var inte rädd för att visa kärlek i de små handlingarna. Säg det där ”jag älskar dig” oftare, krama lite hårdare, och var närvarande för det är där, i det enkla, som mirakel händer. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar