Jag tyckte att även jag som vuxen kunde uppskatta denna fina och stämmningsfulla fantasy saga, och jag tyckte även väldigt mycket om de fina svartvita illustrationerna. De tillför det lilla extra till berättelsen. Boken är välskriven och handlingen handlar om de inneboende krafter man kan besitta. Illustrationerna som boken som finns i boken, är väldigt fina och speciella. Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och karaktärerna tillika hur spänningen byggs upp successivt, genom berättelsen. Boken innehåller allt som en bra fantasy ska ha- spännande varelser, magi, mystik och hemligheter, samt ondska som måste besegras. Jag gillar tanken på det hamnskiftande skogsfolket, som verkar leva i harmoni, till skillnad från hur författaren beskriver hur människorna lever i staden. Boken kunde vara lite längre tycker jag fast serien kommer bli fem stycken böcker, så jag hoppas få träffa alla karaktärerna igen. Jag vill absolut läsa vidare i serien. Kan varmt rekommenderas. Jag gillar det fina bokomslaget. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Uppdrag
Morgonen efter att Kråke tagit emot Ylva på Viskande pilen klädde de sig tyst och smög ut. Med tanke på de imponerande mängder mjöd, vin och öl som druckits kvällen innan borde de inte stöta på någon annan gäst denna tidiga timme. Men deras uppdrag var viktigt och de behövde se till att ingen lade sig i. Kråke hade visserligen märkt att det ofta gick att le stilla mot människor som ställde frågor för att slippa svara, men just i dag ville de komma iväg fort.
Ute på gatan kryssade de mellan kladdiga rester från gårdagens grönsaksmarknad på den lilla kullerstenstorget. Runtom tornade slitna trähus upp sig, två eller tre våningar höga och med sneda fönsterluckor. Byggnaderna lutade sig mot varandra som trötta, gamla gummor och när en bondkärra dragen av en stor häst dundrade förbi trillade det ner takspån på marken. Det var så tidigt att det knappt fanns några människor i gränderna, men här och där bolmade det ur skorstenarna och det syntes på de sotiga väggarna att röken brukade ligga tät.
Varför vill de bo så här? tänkte Kråke med rynkad näsa. Varför skrämmer skogen dem när detta är deras hem?
Han hade befunnit sig i Askham i några dagar nu, men han kunde fortfarande inte värja sig mot stanken av rök, ruttnande matrester, hästdynga och kiss. Värst luktade det i de trängsta gränderna eftersom ingen frisk lukt nådde ner dit. Han förstod att Ylva hade det ännu värre, för hon andades grunt och bara igenom munnen. De stretade uppför den branta backen mot borgen och det tog tid eftersom de ofta blev tvugna att gå omvägar runt halvt nedrasade byggnader.
Gränderna ser ut som gångarna i en myrstack. Fast människornas är smutsigare och trasigare.
När de stretat i uppförsbacken en stund fick de pressa sig mot en vägg för att släppa förbi en häst och vagn. En stund senare vräkte en kvinna upp ett fönster två våningar över dem.
"Se upp!" skrek hon och tömde en potta på gatan.
Kråke hann precis kasta sig undan när kisset stänkte mot marken.
"Människor", muttrade Ylva sammanbitet när de skyndade sig bort från stanken.
Baksidestext;
Urusla kunde inte minnas att hon haft en härligare dröm i hela sitt liv. Hon hade sprungit under träden med stora lurviga djur. Hon visste att de hörde ihop med henne, och hon hörde till denna vackra plats med mossa, träd, och stenbumlingar. När hon rörde vid sina följeslagare väcktes en vild längtan efter frihet.
Urusla är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar