Ryktet om systrarna Hamilton

"Ryktet om systrarna Hamilton" av Av Averil Kenny. Utgiven av Louise Bäckelin förlag. (LB förlag). Detta är författarens debutroman. Flickornas Hamiltons mamma får ett oförtjänt rykte som stadens slampa då hon inleder ett förhållande med en gift man, och det gör att hon måste lämna den lilla staden där hon bor. Tjugo år senare kommer hennes tre döttrar tillbaka till Noah Vale i Queensland. Året är 1955. Sonnet är nu flickornas förmyndare. Vi får följa Sonnet, Fable och Novella Plum, under åren som följer. De tre syskonen blir utfrysta i den lilla staden, då deras mors rykte även drabbar dem. Det finns dock ljusglimtar som förgyller deras tillvaro. Sonnet ärver en bokhandel av en man som har varit vän till hennes mor. Hon gör en omfattande renovering av den innan hon slår upp dörrarna. Fable är redan i ung ålder en vacker och skicklig konstnär. Dessutom förälskar hon sig i stadens stolthet Rafferty. Hon ser fram emot loven då han kommer hem från skolan. Novella Plum tyr sig till sin moster Olive, och hon blir den mor den lilla flickan saknar. Ska Sonnet få reda på vad som egentligen hände för tjugo år sedan? 

Jag fullkomligt sträckläste boken, för den var så bra. Det är en historisk roman om hemligheter i det förflutna, som på många sätt påverkar nuet. Intrigen är realistisk och trovärdig. Författaren gör en målande beskrivning av de magiska omgivningarna och det speciella djurriket som finns i Noah Vale och livet där. Det beskrivs hur de unga samlas vid vattenfallet och umgås och badar. Författaren beskriver också vädrets makter på ett realistiskt sätt. Tyvärr drabbar moderns rykte de stackars flickorna, och det gör att de har få, nära relationer. Därför måste de stå upp för sig själva och bevisa för sin omgivning att de är bättre än det ryktet de fått. Den är också en fin bok om kärlek och sorg och saknaden efter en mor. Jag uppskattade också författarens fina språkbruk. Så vackert! Jag hoppas på att få läsa mer av författaren. Ska de tre flickorna finna trygghet och kärlek i Noah Vale? Eller måste de söka sig bort från den lilla Staden? Boken får ❤❤❤❤❤/5. Tack LB förlag för rec ex.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 13 

KATEDRALEN

FABLE BYTTE STÄLLNING på klippavsatsen och unnade sig en hastig blick mot trappan ner till Gläntan, innan hon fokuserade på skissblocket igen. Det var bara den hetsiga pennföringen som röjde det inre tumultet. 

Söndagståget, med värdefull last, hade kommit inför julen, men Fable hade ännu inte lyckats få en skymt av honom. Raffs ankomst hade basuneras ut av Adriana, som dagligen skröt om alla spel de spelade, de turer på hästryggen han tagit ut dem på, de stiliga människorna som kom på middagsbjudningsbjudningar och den nya kojan han höll på att bygga i ett mangoträd. Tolv månaders tålmodigt väntande hade Fable stått ut med, nu började det kännas olidligt. 

Varje eftermiddag hade hon drivit omkring runt Gläntan, varje söndag gick hon i kyrkan- med välborstad rödblond man och blicken hela tiden irrande mot första bänkraden och familjen Hull, trots föresatserna och trots att Raff inte var där. Adriana hade blivit förgrymmad när Fable hade nästan väntat sig att Adriana skulle jaga henne längst mittgången, gästande besvärjelser och stänkande vigvatten. 

Men inte ens det hade hindrat Fable. Adriana var syster till hennes hjärtas utvalde -hon måste hållas inkom synhåll. Därför kunde Fable sitta hela dagarna i Gläntan medan Adriana kråmade sig, och försöka låtsas att hon inte begrep att flickans varje tilltag var en provokation mot den alltmer hotande rivalen.

Fable hade fördraget glidit genom hela åttan, en medveten strategi som var en direkt utmaning mot Adrianas status. Även om hon inte fått några närmare vänner var det många av de utstötta och de som ville klättra i herakin som sökte sig till henne. Till och med Adriana kunde cirkulera slugt nära. Vid minsta lilla tillfälle eller snilleblixt hade Adriana kunnat rycka bort mattan under Fables obegripliga dryghet.

Fable slängde ännu en blick, och suckade. Hon kisade ner på sin akvarell- ett vattenfall omgivet av nakna regnskogsälvor med armarna utsträckta i extatisk dyrkan. Det var ett återkommande tema, ett som fått klasskamraterna i åttan att flämta till när klassens pajasar hittat skissboken med de knoppande nymferna, kastat dem mellan sig och tjutit högt över de "snuskiga" teckningar de hittat.  

 Från baksidan;

DET GICK RYKTE OM ESTHER HAMILTON i den lilla staden Noah Vale i Queensland, vilket ledde till att hon rymde hemifrån . Tjugo år senare anländer hennes döttrar, Sonnet, Fable och Novella Plum till staden efter att deras mor gått bort. 

Sonnet är tjugo år gammal och sina systrars förmyndare. Hon har aldrig satt sin fot i Noah Vale men  trots det har hon varit snacket i stan under två decennier. Fable är tolv år, och har precis förlorat sin mamma och det enda hem hon någonsin känt till.

Allt eftersom åren går anpassar sig systrarna till sina nya liv. De arbetar, går i skolan och simmar i det svalkande vattenfallet som ligger i närheten av staden. Men misstänksamheten följer dem vart de går. I en liten stad där alla tror att de vet allt om varandra är det svårt att fly från det förflutna. Kommer moderns handlingar att avgöra döttrarnas framtid? Är historien dömd att upprepa sig?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina