Kanske vi möts igen

"Kanske vi möts igen" av Ellinor Wikman utgiven av Sjöbergs förlag. Detta är en kristen feelgood roman, och författarens debutroman. Jonna blir övergiven av sina föräldrar när hon är tolv år gammal, när de vill göra karriär i USA. Hon får bo hos sin morbror istället, som inte alls tycker om henne. När hon i vuxen ålder lägger upp ett hårt tempo under sina studier till lärare, vilket gör att hennes man vill separera. Då kommer det hon upplevt som barn ikapp, och hon hamnar i en depression och utmattningssyndrom. Med hjälp av sina kristna vänner och trädgårdsterapi, får hon möjlighet att vila upp sig och sakta tar hon sig tillbaka till livet, och inser hur mycket barndomen påverkar henne i nuet. Kan hon förlåta sina föräldrar som övergav henne?

Jag tyckte författaren till denna bok beskrev hur det kan kännas att bli deprimerad och utmattad, på ett bra och realistiskt sätt. Tankar och känslor känns äkta. Det är en varm och mysig bok om kärlek och vänskap. Den är också full av hopp. Det blir vanligare och vanligare att någon gång drabbas av psykisk ohälsa och det är ett viktigt ämne att belysa. Det är viktigt att känna igen signalerna så att man bromsar i tid. Det är också viktigt att veta att det går att bli frisk, och trädgårds terapi är väl ett utmärkt sätt att behandla människor med. Att jobba i en trädgård med blommor i vackra färger är balsam för själen. Jag tyckte detta var en fin bok och det kristna temat var intressant och annorlunda. Jag läser gärna mer av författaren och en kristen feelgood roman. Jag kan dock tänka mig att det inte passar alla, trots att jag tyckte om boken. Jag tyckte boken hade ett så fint omslag också. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jonna träffade Nelly utanför ett café i Haga, ett stenkast från Peters lägenhet. 

De satt på en bänk och höll varandra i handen. Tårarna rann längs Jonnas kinder och Nelly torkade en tår som hunnit rinna ner på Jonnas hals.

"Mamma måste resa bort några dagar."

"Det kommer bli bra mamma," sa Nelly och nickade. Jonna klappade hennes kind och förundrades över hur denna kloka, underbara lilla tjej kunde vara hennes dotter. 

De kramades och promenerade tillbaka till porten där Peter stod och väntade.

"Hoppas du mår bättre snart", sa han och sedan gav han henne en snabb kram. 

Jonna stod med händerna längs sidorna. Hon ville krama honom, men var för ledsen. 

Han backade några steg och innan hon vände sig om för att gå mot spårvagnen kastade hon en slängpuss till Nelly. Efter några hundra meter vände hon sig om och vinkade till dem. De stod kvar och tittade efter henne. Hon var glad att de hade varandra. Tårarna började rinna igen. Hon önskade att hon fick vara en del i deras gemenskap. För varje steg hon tog minskade hennes krafter.  

Från baksidan;

När Jonna släppte taget om frustrationen över att inte minnas infann sig ett lugn. Det var så lätt för henne att lasta sig själv för situationen hon försatt sig i.

Tyngden av självförakt gjorde det svårare att acceptera stressymtomen. Hon hade alltid haft lätt att minnas. Tänk om hjärnan inte skulle läka. Tankarna gjorde henne rädd. Tänk om det aldrig blev som det var förut.

"Kanske vi möts igen" är unik i sitt slag och kliver in på ett hitintills ganska outforskat område, nämligen kristen feelgood. Genom sin lättillgänglighet och igenkänning kommer läsa den Jonna och de andra karaktärerna nära och får ta del av hur livet som troende är när äktenskap kraschar, stressen ökar och vardagens öken inträffar.

Ha en fin dag!

Kram Nina