"Arvet du fick" av Amanda Lundeteg utgiven av Norstedts förlag. Denna boken handlar om Alexandra. Hon är en ung kvinna som är adopterad från Sri Lanka. Nu när hon själv vill bilda familj, med sin sambo Nicholais funderar hon mycket på sitt ursprung och vem hon är. Varför adopterades hon bort av sina föräldrar? Älskade hennes föräldrar varandra? Har hon syskon? Ja, frågorna är många. Av nyfikenhet gör hon ett dna test och hon blir förvånad, när hon får veta att dnat matchar med en släkting till henne. Denna släkting, Kapila, som bor i Amerika hjälper henne sedermera att leta upp hennes pappa. Vilken lycka när Alexandra skypar med sin riktiga pappa, Kumar, för första gången! Hon har även kontakt med en grupp andra adopterade kvinnor som hon får stöd ifrån. Nu när hon eventuellt har hittat sin familj i Sri Lanka, bestämmer hon sig för bege sig till Sri Lanka. Tillsammans med sin sambo, vill hon lära känna sin familj där nere. Kanske kan hon träffa både sin pappa och mamma och resten av sina släktingar?
Detta är författarens debutroman. Adoption är ett ämne som jag inte läst så mycket om förut. I den här berättelsen går författaren verkligen ner på djupet. Just i denna vackra och tankeväckande skildring, får vi följa den adopterade unga kvinnan, Alexandras sökande efter sitt ursprung. Författaren beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett fint sätt, och det är spännande att följa hennes sökande efter sitt ursprung. Man får en fin inblick i hur det kan kännas att vara adopterad, och de känslor av utanförskap man kan känna, trots att man egentligen har ett bra liv. Vi får även inslag kring huvudpersonens tankar kring rasism och sexism, som hon möter genom sitt arbete, samt sitt dagliga liv. Vi får även följa Alexandra gravidresa och hennes tankar och känslor kring det. Hur slitande det kan kännas att ligga på rätt dag t ex. Det är också fint att se den glädje och kärlek hennes släktingar känner, när de får träffa sin bortadopterade släkting. Jag måste också säga att jag gillar bokomslaget på boken väldigt mycket. Boken är väldigt läsvärd. Denna gripande berättelse får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
5
Alexandra avbokade eftermiddagsmötena och markerade sig som upptagen i jobbkalendern. "Hastande administration". Det var tillräckligt för att ingen skulle störa. Himlen var fortfarande ljus när hon gick mot Stureplans tunnelbanestation. När tåget kom ovan jord vid Slussen var det något mörkare. Alexandra behöll mejlet uppe i telefonen hela vägen hem, livrädd för att det skulle försvinna.
Väl hemma släppte hon kläderna och tygpåsen direkt på trasmattan och parkerade dig med datorn vid köksbordet. Hon bemödade sig varken om att tända lamporna eller plocka upp posten. Frågorna till Kapila for kors och tvärs i huvudet. Och vad skulle hon berätta om sig själv? Han bara måste gilla henne direkt.
Hej Kapila, wow, detta är otroligt. Jag ryser. Alexandra heter jag som sagt, är tjugofem år och bor i Stockholm i Sverige med min sambo. Jag blev adopterad från Sri Lanka när jag var pytteliten bebis och vet bara att min biologiska mammas namn är Somawathi, är det ett namn som är bekant?
Hon ville veta allt om Kapila också men bestämde sig för att hålla det kort. Det viktiga var att få iväg något så att hon snabbt kunde få svar igen. Hon var livrädd att inte bli klar om hon började formulera ett långt mejl där hon berättade sitt livshistoria. Han kanske skulle råka ut för en olycka. Tappa förmågan att skriva. Eller rent av dö av ålderdom.
Hon kollade upp vad det var för tid i Miami: förmiddag.
Jag är jättenyfiken på dig, avslutade hon. Berätta precis allt som du vill berätta!
Händerna blev stilla över tangentbordet. Hon vilade blicken på en affisch med en kvinnogestalt som höll en bebis i famnen. Kunde detta verkligen hända på riktigt?
Kapila svarade med ett vändande mejl:
Alexandra, min kära dotter. Har du Skype? Vi kan ringas i morgon lördag efter att jag pratat med min syster?
Baksidestext;
Alexandra är ung och chef, och förstod tidigt att hon kunde gå hur långt som helst. Att hon en gång adopterat från Sri Lanka ärnågot hon försöker att inte tänka på. Hon vill inte vara en sådan där krånglig adopterad, allt har ju trots allt gått bra för henne i livet. Ändå googlar hon sin förstamammas namn varje kväll.
En dag får Alexandra för sig att hon ska göra ett dna test, mest för att hon är nyfiken på sin etnicitet. Från den dagen förändras allt, när mycket av det hon trott på om sitt ursprung ställs på ända. Ju mer hon gräver i det förflutna, desto mer tvingas hon också konfronteras med sig själv - och sin omgivning. Till slut inser hon att hon måste återvända till Sri Lanka, för att verkligen förstå vem hon är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar