"Grevinnan" av Gabriella P. Kjellen utgiven av Seraf förlag. När det visar sig att Signe inte kan ge sin make några arvingar, blir hon brutalt mördad av honom. Innan livet rinner ur henne, får hon ett erbjudande om ett helt annat liv. Ett liv i mörker, som ett nattens barn. Hon ser sin chans till ett nytt liv och tackar ja. Som nyfödd vampyr måste hennes kropp först återfå sin styrka, men tanken på hämd, finns också inom henne. Hon måste också lära sig att hantera sina nya förmågor tillika sin törst efter blod. Hennes skapare, Beata, visar Signe hennes nya värld. Dock kan inte Signe acceptera ett liv i skuggorna. Det är dags för hämd. Dessutom vill hon förändra ett och ett annat som hon inte kan acceptera i sitt nya liv, samtidigt som kärleken till hennes skapare växer sig allt större.
Åh, vad jag önskar att denna snyggt förpackade bok varade lite, lite längre. Jag gillar Grevinnan Signe, och hennes vampyr värld, och jag hade gärna fortsatt att läsa lite till. Jag tycker att det är spännande att följa Signes nya liv som nyfödd vampyr. Även de tillbaka blickar vi får, hur hon hade det innan hon blev vampyr, tillför det lilla extra till historien. Hennes nya förmågor, tillika tankar och känslor, beskrivs på ett bra sätt. Jag gillar att både språk och de miljöbeskrivningar som finns, gör, att det känns som att jag har gjort en tidsresa till 1600-talets Uppsala. Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. När fortsättningen kommer vill jag dessutom gärna läsa den. Denna ljuvliga kortroman har allt, och lite till! Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
3
Domkyrkan tornade upp sig mot natthimlen och Signe följde dess två torn med blicken. Hon hade alltid tyckt att kyrkan var vacker att se på, men ändå kändes det fel när Beata nu ville leda henne in i den. Var det verkligen den säkra plats hon talat om? Varelser som dem skulle inte ens kunna beträda helig mark, åtminstone enligt de sägner hon hört. Men trots det stod de nu framför kyrkans portar.
"Tro mig ers nåd, ingen söker efter nattens barn i Guds hus", sa Beata, som om hon läst hennes tankar.
Signe nickade tveksamt innan hon följde efter sin jungfru in genom kyrkans portar. När de slagit igen bakom dem fortsatte de vidare längs kyrkgången. Lokalen var nedsläckt och ljudet av Beatas skor klappade mot stengolvet. Först då insåg Signe att hon inte bar några skor alls, ändå hade hon inte känt av vinterkylan utanför.
Ju längre in i kyrkans inre de kom, desto mer ljud sipprade fram. Lågmälda röstersom samtalade och dryckesglas som slogs mot varandra. En doft nådde Signes näsborrar och hon andades häftigt in. Aldrig hade hon känt något så ljuvligt, något så berusande. Benen vek sig under henne och hon fick stödja sig mot en kyrkbänk för att inte falla. Vad var det för doft? Ju närmare de kom, ju mer verkade det påverka henne. Hela kroppen skrek efter vad det nu var som lockade henne till sig. Ett gutturalt ljud steg ur hennes strupe och tungan kändes torr som sand.
Baksidestext;
Redan när knivseggen blänker i stearinljusets sken, innan blodet börjar rinna och färga lakanet rött vet Signe att det är över. Livet. Hon har vetat det länge. Sett det i sin makes ögon som förvrängd av vrede och hat.
I sista stund blir hon erbjuden ett nytt liv. Ett liv hon aldrig skulle ha accepterat men som nu blir hennes enda chans.
Hon vaknar upp till ett Uppsala olikt det hon vuxit upp i och med känslor så starka att de inte går att förtränga. Hämd men också något annat. En hetta hon länge försökt ignorera men som nu kommer upp till ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar