Det sista kapitlet

"Det sista kapitlet" av Åsa Hellberg utgiven av Forum förlag. Året är 1925. I den här boken får vi lära känna två systrar. De föräldralösa systrarna har växt upp hos sin faster och farbror. Den ena systern, Hilda, emegrerar till Amerika, för att gifta sig med sin Thomas, och den andra blir kvar här hemma i Sverige. När Hildur väl befinner sig hos maken Thomas i Amerika, blir det inte som hon tänkt sig. Istället för att ta hand om sin lilla familj och deras gård, försvinner han och blir borta i flera veckor, ibland månader åt gången. Därför får hon dra det tyngsta ansvaret för gården. När Hildur skriver hem låtsas hon att allt är som det ska. Men hon blir mer och mer trött på situationen hon hamnat i. Signe får tjänst hos en fin familj i Fjällbacka. Hon blir ganska snart uppvaktad av den yngre brodern. Men det står snart klart för Signe, att någonting i familjen inte står rätt till, och hon blir snart indragen i en fejd mellan de två sönerna i huset. Hon lämnar emellertid sitt arbete hos familjen, men får tillslut arbete hos den äldre sonen som maskinskriverska. Efter en tragedi beger sig familjen till Amerika, och resan blir inledningen på något helt nytt för dem alla. 

Detta är den tredje och sista delen i serien "Systrarna från Fjällbacka". Jag har tyvärr inte läst de två första delarna. Boken är baserad på författarens egen släkthistoria, vilket gör boken extra spännande. Jag gillar historiska romaner, och denna var inget undantag. Jag gillar också att huvudpersonerna är kvinnor, som väljer sin egen väg och har mål i livet. De lever ju i en tid där männen ofta bestämde över kvinnorna. Trots det har de möjlighet att bryta sig loss, och styra sitt eget öde. Jag gillar hur författaren beskriver livet och miljön i början av 1900-talet, så det låter trovärdigt och levande. Man sugs in i historien från första sidan, och man berörs av de olika karaktärerna. De upplever både sorg och glädje. Jag gillar hur författaren knyter ihop historien på ett fint sätt i slutet av boken, och många hemligheter kommer fram under en livsomvälvande resa till Amerika. Jag hoppas att jag får möjlighet att läsa även de två första delarna i serien framöver. Jag vill absolut läsa mer av författaren. Missa inte denna historiska feelgood pärla! Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Henry var ett orosmoment, erkände Signe för dig själv. Men det hon hade känt tidigare, att han ville ha henne som någon form av leksak, stämde inte längre. Nu tänkte hon i stället att han verkligen behövde en vän, för det verkade han inte ha så många av. Bekanta i överflöd, men inga nära vänner, sådana man delade sina tankar och känslor med och som aldrig sa elaka saker bakom ens rygg eller gjorde en illa. Var man ogift var ju sådana vänner ovärderliga. Hennes bästa vän hade alltid varit Hildur, och kanske var det saknaden efter systern som gjorde att Signe till sist gav efter och erbjöd Henry sin vänskap. Hon kanske behövde en vän, hon också. 

Han lovade dyrt och heligt att hemlighålla att de numera var du med varandra för inte på något sätt äventyra hennes tjänst. Signe hoppades innerligt att det skulle räcka. 

"Jag tror bestämt att golven aldrig varit renare. Signe sköter sitt arbete alldeles utmärkt", sa frun när hon morgonen efter hemkomsten inspekterade huset. 

I ögonvrån såg Signe att Henry höll tillbaka ett leende. Det är nog första gången han får höra att han gjort något bra, tänkte hon. 

"Tack", sade hon och neg. "Jag undrar vad herrskapet vill äta till middag resten av veckan, jag tänkte handla." 

Frun gick före från salongen och in i köket, och Signe följde efter. 

"Jag har lagt en lista här eftersom jag vet att det är på onsdagar som fröken vill göra inköpen, och min make sa att han vill ha både torsk och makrill den här veckan. Utöver det vill jag gärna ha kålpudding och kanske kalvstek, men allt står på listan."

"Tack, frun har gjort det enkelt för mig", sa Signe. "Jag tar skrindan och ger mig av direkt." 

Signe hann inte mer än tvåhundra meter från huset innan Henry dök upp vid hennes sida. 

"Mamma bad mig hälsa att du inte får glömma kaffe", sa han. 

"Men det har hon skrivit ned." 

"Hm då rörde hon väl till det lite. Lätt hänt vid hennes ålder." 

Baksidestext;

Hildur räknar dagarna tills hon äntligen ska resa till Amerika. På gården i Wisconsin ska hon och Thomas Hellberg bilda familj och ha mjölkkor. Framtiden ser oändligt ljus ut. Men väl på plats blir inte livet som hon har tänkt sig. Fylld av skam skriver hon till familjen i Fjällbacka att Thomas är en underbar make och far, trots att inget kunde vara längre från sanningen.

Hemma i Sverige får hennes tvillingsyster Signe tjänst som maskinskriverska och husa hos en förnäm familj i Fjällbacka. Hon möts av en främmande värld, fylld med konflikter och undanstuvade hemligheter, och snart kämpar hon mot sina känslor för sonen i huset. Hjälplöst dras hon in i rivaliteten mellan honom och hans bror i ett maktspel där alla tycks vara förlorare.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina