I natt blev det inte mycket sömn. Vår älskade gammelhund Skrilex, som snart fyller 13, var ovanligt trött. Kanske är det bara värmen – det hoppas jag innerligt. Han äter och dricker som han ska, men det går lite långsammare nu. Han vilar mer. Jag ser det.
Skrilex har alltid varit en pigg, frisk och lycklig hund. Så många år av bus, glädje, och närhet. Och ja, en hel del gråa hårstrån har han nog gett mig också. Men mest har han gett kärlek. ❤️
Han älskar snö. Det är nog hans bästa årstid – han rullar sig med lycklig min och försöker äta så mycket han bara kan av den där kalla, vita världen ❄️ Och på kvällarna? Då har han alltid sökt sig till mig. Dela kudde har varit en självklarhet. Så många nätter har vi legat där tillsammans, jag och min bästa vän 🐾
Men bada… det har han aldrig tyckt om 😅 En blöt hund är en sur hund, om man frågar Skrilex.
Tanken på att vi en dag måste säga hejdå river i hjärtat. Han kommer lämna ett tomrum som inte går att fylla. Men än är han här. Och det är jag så tacksam för. Jag vill få ännu ett år med honom. Få skratta åt hans snöbus, vakna med hans huvud mot min kind, känna hans trygghet nära.
För det är så med hundar. De ger allt. Och för mig är Skrilex inte bara en hund – han är en del av mitt hjärta.
🌙 Till Skrilex
Du har tassat vid min sida i så många år,
gett mig skratt, kärlek – och några gråa hår.
Med nosen mot kudden, så trygg där du låg,
har du tröstat i tystnad när världen var svag.
I snön blev du ung, ett barn i galopp,
du rullade lyckligt och åt tills det stopp.
Men bad? Nej tack – det är inte för dig,
du skakar på kroppen och flyr din väg.
Din blick är så klok, så varm och så sann,
som om du förstår mig bättre än nån annan kan.
Du är mer än en hund, du är själ och familj,
ett hjärta på fyra ben, ett mirakel så mild.
En dag ska du vila där stjärnorna bor,
men ännu finns tid, ännu finns spår.
Och varje minut vi får vara två
är en gåva jag bär på – och aldrig vill gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar