Mörkret över Aerwiar

"Mörkret över Aerwiar" av Andrew Peterson utgiven av Libris förlag. Wingfeathersagan bok ett. För barn 9-12 år. Barnen Janner, Tink och Leeli Igiby, lever ett helt vanligt liv i den lilla byn Gliphult. Byn styrs av ett gäng otäcka ödleliknande varelser som nu styr världen efter kriget. Barnen får inte bege sig ut i den mörka skogen, där det finns hornhundar och farliga tandkor. På nätterna måste de vara inomhus, för då kör någon runt med svarta vagnar, som rövar bort barn. Livet går sin gilla gång, ända tills ödlevarelserna helt plötsligt en dag rövar bort den yngsta systern, Leeli. När de tre barnen hamnar i ödlornas fängelse, måste mamma Nia, befria dem med hjälp av smycken, som barnen inte visste att hon hade i sina ägor. Det får barnen att ställa en hel del frågor. Vem var egentligen deras pappa? Och varför är morfar så arg, på den smått galna mannen, som kallas för sockmannen Peet? Var kommer de ifrån? En rad händelser, får de tre barnen att inse att de inte är så vanliga ändå. Detta blir inledningen till ett spännande och rafflande äventyr. 

Jag tycker att denna snyggt förpackade boken, är både underhållande och spännande. Mamma Nia och morfar Podo, har dolt barnens egentliga identiteter för dem. Men när allt nu ställs på sin spets, är det dags att sanningen kommer fram. Jag uppskattar den kärlek det finns mellan de olika familjemedlemmarna, och hur de tar hand om varandra. Jag tycker att det låter mysigt, att familjen sitter tillsammans på kvällarna och berättar historier och sjunger vid brasan. Jag gillar att författaren har skapat en helt ny värld, i den här berättelsen, med kartor och sägner. Jag gillar hur de olika karaktärerna är gestaltade, även de otäcka gaddarna. Vi får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Jag gillar också de målande miljöbeskrivningarna, och jag tycker att författaren har skapat en intressant världsbild tillika djurliv. Jag uppskattar även humorn, som är inbakad mellan all dramatik. Jag hade älskat denna boken som barn, och jag kan varmt rekommendera den till alla fantasy älskande tonåringar. Jag hoppas få möjlighet, att läsa även nästa del i serien, för jag vill väldigt gärna veta hur det går för den lilla familjen Igiby. Ett plus för de små bilagor, som ger förklaringar till olika saker i texten. De tillför det lilla extra till handlingen. Denna fantasy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

En sång för den strålande ön

Janner, Tink och Leeli gick nedför trappstegen av trä till den dammiga gatan, försiktigt sneglande på gaddarna som lurade på verandan. Janner kunde knappt tro att de var fria. Var det någon sorts skämt?

Kapten Gnorm kom rultande ut och dundade ned i sin stol på verandan medan han fortfarande beundrade smyckena som glänste på hans hand. Med Leeli mellan dem gick pojkarna långsamt fram till deras tårögd mor. 

"Nu går vi hem", sade hon med stadig röst och lade armarna om dina barn och vände försiktigt ryggen åt gaddarna. De tog sig nedför gatan under tystnad som om de råkat på en sovande drake och absolut inte ville väcka den. Janner ville springa gör att komma så långt bort han kunde från gaddarna och fängelset. Alla barnen ville samma sak, men Nia höll dem tillbaka. 

Hon gick med barnen längs med Gliphult tomma genomfart med rak rygg och hakan framskjuten. Dämpade skratt hördes från det enda värdshuset, gatubelysningen glimrande i gult och vinden vispade upp virvlar av dammspöken i månskenet. 

Först när de kommit en bra bit på vägen och utom synhåll från fängelset sade Nia något. 

"Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er." 

När de hörde hennes röst kände Janner, Tink och och Leeli en våg av lättnad som om de hållit andan under vatten och deras mor precis fört dem över ytan. "Jag vet inte vad jag skulle göra", upprepade hon. Hon ställde sig på knä, drog dem intill sig och kramade dem hårt. Leeli fick syn på Nugget som kom rusande emot henne. Han var hos henne blixtsnabbt, gnällde med svansen vilt viftande och skickade både Leeli och vem som helst av dem som visade upp oskyddad hud. Leeli skrattade och tumlade bakåt medan hon kramade Nugget om halsen. 

Baksidestext;

Syskonen Janner, Tink och Leeli tror att de hör till en helt vanlig familj i den lilla grönskande byn Gliphult. De har vant sig vid att leva i en värld som styra av brutala ödleliknande varelser, att ha farliga tandkor och galna hornhundar i de mörka skogarna intill och att svarta vagnar rövar med sig barn i nattens tystnad. 

Men när Leeli tillfångatas startar en händelsekedja som gör att syskonen börjar ana att deras vanliga liv inte är så vanligt ändå? Var kommer de egentligen ifrån? Vem var deras pappa? Och vart tar alla barnen som försvinner vägen? 

Genom upptäckten av en dold karta i den gamla Bokhandeln, en plötsligt uppenbarade skatt och sjödrakarnas vackra sång börjar de komma någonting på spåren. Och när hemligheterna kommer upp till ytan vänds sakta deras värld upp och ner - och äventyret börjar. 

Ha en fortsatt trevlig! 

Kram Nina 

Ett rikt inre liv

"Ett rikt inre liv" av Emelie Nirland utgiven av Lava förlag. Författaren Daniela har drabbats av skrivkramp. Hon har svårt att hitta inspiration i skrivandet. Bokförläggaren vill att hon ska färdigställa sitt manus, eller betala tillbaka förskottet, som hon redan har satt sprätt på. När Daniela är på väg att träffa sin mamma, råkar hon ut för en bilolycka. När hon  vaknar upp, har någon gett henne en nalle, och hon har fått en lapp. Men vem är egentligen killen som har skrivit lappen, och suttit med henne under natten? Hon har efter olyckan ådragit sig en hjärnskakning, och känner sig förvirrad. Efter en vecka kommer hon hem och finner hennes tre huvudkaraktärer sittandes på vardagsrumssoffan. De är missnöjda med vad hon åstadkommit med manuset, och har en hel del synpunkter på hur hon gestaltar deras karaktärer. Nu måste Daniela lära känna sina karaktärer och färdigställa sitt manus, innan deadlinen går ut. Det visar sig vara svårare än hon tänkt sig. Kommer hon att lyckas? Och kommer hon få reda på vem mannen är, som satt vid hennes sida den där natten, på sjukhuset? 

Detta är den andra boken jag läser av författaren, och den är precis lika bra som den första. I denna feelgood pärla får vi följa Daniela, som är en författare som har drabbats av skrivkramp. Boken har en humoristisk ton och bjuder på många roliga och dråpliga situationer, som gör att man skrattar högt. Men boken innehåller även ett uns av allvar. Jag gillar verkligen tanken på att huvudpersonen gör sina karaktärer levande på riktigt, efter sin hjärnskakning. Hon pratar med dem och försöker lära känna den på riktigt. Författaren måste verkligen lära känna sina karaktärer på djupet, och varför hon gestaltar dem på ett visst sätt. Författaren i boken, bär på en hel del ilska och sorg, som hon måste bearbeta, för att komma vidare med sin bok. Hur påverkade hennes familj av att hennes bror hastigt gick bort av en överdos? Hur påverkades hon själv? Varför stöter hon egentligen bort alla potentiella pojkvänner t ex. är några av de saker hon själv måste bearbeta. Kanske kan många författare känna igen sig? Håller du också långa monologer med dina karaktärer, för att lära känna dem? Boken innehåller lagom långa kapitel, och jag gillar det mysiga bokomslaget. Jag ser fram emot att läsa mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️ /5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 3

En vecka senare var Daniela äntligen på väg hem från sjukhuset. Röntgenplåtsrna hade gudskelov visat att hon inte hade några invärtes skador eller blödningar. En hjärnskakning, några missprydande sår i ansiktet samt en mängd ömmande blåmärken var det som trafikolycka lämnat efter sig. 

Nu såg hon fram emot att få tillbringa några dagar i soffan och låta de smärtstillande medicinerna göra sin verkan. Förhoppningsvis skulle hon även orka skriva några rader mellan tupplurarna. 

Efter ett besök av sin mamma på sjukhuset hade Daniela till sin stora besvikelse redan dag två insett att hon vare sig hade man eller några rara småttingar som väntade på henne. Inte ens en liten kissemiss kom henne till mötes när hon låste upp dörren. Just av den anledningen blev hon också väldigt förvånad då hon nära på snubblade över ett staffli och tre resväskor som stod parkerade precis innanför tröskeln. 

Den första var en klassisk gammal resväska med mängder av färgglada klistermärken som visade att resenären verkade ha bevisat halva jordklotet. Den andra var en vit plastväska på hjul där fronten var täkt av svarta döskallar och små guldhjärtan. Den sista var en exklusiv svart läderbag där ett paraply och ett hoprullat exemplar av Dagens Industri stack upp. Mitt på hallmattan låg även en gammal repig gitarr och skräpade. 

Med ens blev Daniel osäker, henne veterligen hade hon inte planerat att göra någon längre resa, än mindre väntade hon några långväga gäster. Som hastigast sökte hon efter ägarna på adresslapparna men kände inte igen något av efternamnen.

En svag parfymdoft letade sig in i hennes näsa men inte av den sorten hon själv brukade använda. Den här var betydligt mer sträv i sin ton, lätt träaktig och med en hint av vanilj. En typisk manlig doft som en yngre kille skulle kunna tänkas använda. 

Förskräckt insåg hon nu att hon förmodligen inte var ensam i lägenheten och rös till av obehag. 

Plötsligt hörde hon lågmälda röster som verkade komma in ifrån vardagsrummet, ett slags dovt mumlande där inga direkta ord gick att urskilja. 

Daniels första reaktion var att fly fältet men samtidigt blev hon förbannad över att ha fått objudna gäster medan hon varit borta. Dessutom var jon alldeles för trött för att springa några längre sträckor. 

Baksidestext;

När författaren Daniela drabbas av skrivkramp och inte lyckas blåsa liv i sin roman får hon panik. Hennes bokförläggare flåsar henne i nacken och kräver att hon färdigställer manuset alternativt betalar tillbaka förskottet som hon dessvärre redan satt sprätt på. 

Efter en trafikolycka åldrar hon sig en hjärnskakning vilket gör att hon känner sig vilsen och förvirrad. 

Vid hemkomsten från sjukhuset finner hon till sin stora förvåning sina litterära skapelser Tristan, Adele och Noah sittandes hemma i vardagsrumssoffan. Samtliga är missnöjda med sina livsöden och kräver att Daniela rar sig i kragen och ordnar upp deras kaotiska tillvaro. 

Nu är det upp till Daniela att skriva klart sin roman, göra karaktärerna nöjda och samtidigt ta tag i sitt eget händelselös liv. För att kunna slutföra manuset behöver hon nu lära känna både sina karaktärer och sig själv på ett djupare plan vilket visar sig vara betydligt svårare än hon kunnat ana.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna min recension av "Projekt Edens lustgård" här

MeloDrama Queens-Vad kan gå fel?

"MeloDrama Queens-Vad kan gå fel?" av Nanne Grönvall om MeloDrama Queens, utgiven av Lava förlag. I den här boken får vi följa Mimmi och hennes lilla gäng med vänner, som kallar sig MeloDrama Queens. Vi får i den här berättelsen, följa med på ett storslaget äventyr i underhållningsbranschen och dess galna värd. Att hålla sig aktuell i nöjesbranschen kan vara svårt, då man måste hålla jämna steg med digitalisering, influencers och sociala medier. De två artisterna Mimmi och Pirjo, har nått sitt bäst-före datum för länge sedan. Dock bestämmer deras manager Sunne, att de ska göra en turne tillsammans, med den mycket yngre dj:n Dude C, då de drar olika publik. Det faller inte i god jord hos de båda konkurrerande divorna. Mimmi och Pirjo har nämligen avskytt varandra sedan de träffades för första gången på nittiotalet. De vill visa vem av dem som är den mest populäraste artisten, av dem båda. De tar till alla tjyvknep de kan, för att känna behövda och bekräftade. Vad kan gå fel? Jo precis allt!

Detta är artisten och författaren Nanne Grönvalls debutroman. Boken är både lättläst och välskriven och karaktärerna är bra gestaltade. Det händer mycket i boken, vilket gör att den går snabbt att läsa. I denna boken får vi följa artisten Mimmi, som för länge sedan nått sitt bäst - före datum och konkurrenten Pirjo. Boken är skriven med glimten i ögat och författaren driver med hela underhållningsbranshen. Jag skrattade högt flera gånger av alla dråpliga händelser. Det är så roligt att få följa gänget MeloDrama Queens, och deras upptåg. Mimmi är en härlig karaktär, som jag mycket gärna skulle vilja läsa mer om. Jag uppskattar att man får följa hennes tankar och känslor på ett naket och ärligt sätt. Det är för en artist, en kamp, att hålla sig kvar i en bransch som är präglad av konkurrens. Det föds hela tiden yngre, och mycket hetare förmågor, och det kan vara svårt att hålla sig aktuell. Det är också sorgligt när media drevet går så fort de får nys om en skandal. Då är det verkligen skönt att ha riktiga vänner. Jag hoppas få läsa mer av Nanne i fortsättningen. Denna festliga roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

ÄR GODA RÅD ALLTID KLOKA RÅD? 

"Öppna dörren. Vi måste prata". Sunne stod utanför Mimmis hus och växlade mellan att ringa på dörren och knacka på fönstret. "Öppna Mimmis. Jag vet att du är där inne." 

Sunne hade försökt att nå henne i flera dagar, men hon hade stängt in sig och vägrat att prata med någon utom sina närmaste vänner. Hon hade sjukskrivit sig från inbokade jobbuppdrag, för folk kom ändå bara för att se om hon var drogpåverkad. Efter många knackningar och övertalningar öppnades dörren. Det var mörkt inomhus för att hon hade persiennerna nerdragna överallt. Hon stod i en säckig pyjamas, hade stressutslag i ansiktet och håret hade inte sett en borste på flera dagar. 

Ha klev in, gick fram till kökspersiennen och drog upp den så dagsljuset kunde göra återintåg i huset. Soppåsarna låg i en stor hög på golvet och luktade illa. 

"Mimmi, nu måste du rycka upp dig." 

"Jag orkar inte längre. Jag försöker förklara för folk, men ingen lyssnar. De kallar mig för lögnare och jag är överhopad av arga föräldrar och barnrättsorganidationer. Det var verkligen puder i ansiktet. Jag testade att röka hasch två gånger i min ungdom och kände att det inte var något gör mig. Jag har aldrig ens prövat några tyngre droger."

"Jag vet Mimmi. Men det är så där när drevet börjar gå. Det finns bara ett sätt att stoppa det." 

"Hur då?" 

"Du måste göra avbön?" 

"Vad menar du?" 

"Du måste gå ut i media och säga att det var kokain och att du ångrar dig." 

"Va?! Men det är ju inte sant?" 

"Du och jag vet det, men inte alla andra. Om du gör det kommer folk att förlåta dig." 

"Men det finns ju gör fan inget att förlåta." 

"Det är enda sättet. Du måste komma i form igen." 

"Men vad ska jag säga?" 

"Säg att du är drogberoende och ska in på avvänjning." 

"Va?! Aldrig! Det är ju helt sjukt att ljuga om något sådant. Över min döda kropp." 

Baksidestext;

"Kärringen kommer inte att kunna sätta mig på plats. Det är en sak som är säker", mumlade Mimmi ilsket när hon klev ur taxin och stegade upp mot sin managers kontor, medvetet tjugofem minuter försenad för att Pirjo skulle förstå att Mimmi var den största stjärnan av dem två. Föga anade hon att den ny-botoxade Pirjo skulle göra en grandios entré hela femtio minuter försenad. "Åh, darling!" utbrast hon med kindpussar på celebert avstånd. "Det ska bli så härligt att få göra den här turne'n tillsammans med dig", log Pirjo falskt. 

Mimmi och Pirjo - två artister vars storhetstider har passerat bäst-före-datum, åker motvilligt på en gemensam turn'e i förhoppning att slippa tomma lokaler och inställda konserter. Båda lever kvar i sina divabubblor och dessutom har de alltid avskytt varandra sedan de träffades i mitten på nittiotalet. Mimmis livlina i den tuffa nöjesbranchen är hennes trogna vänner - MeloDrama Queens-Vad. 

Välkommen in i en galen nöjesvärld! Att hålla sig aktuell i underhållningsbranchen är en konstart. Att dessutom åldras och försöka hålla gämna steg med digitalisering, influencers och sociala medier, visar sig inte vara helt lätt. I en vardag präglad av konkurrens tar sig MeloDrama Queens igenom glädje, sorg, fram - och motgång tillsammans. 

Jakten på att känna sig behövda och bekräftade leder MeloDrama Queens ut på hisnande äventyr. Ena dagen är man en stor stjärna och i nästa sekund är det knappt någon som ens känner igen en. Vem vet vad som kan gå fel i en MeloDramatiskt värld? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tidens hjärta

"Tidens hjärta" av Elisabeth Berglund, utgiven av Possibla förlag. Vi får fortsätta följa Glädjeryttaren Vivya, Överdomaren Ylmer och Minnprästinnan, Minndora. De befinner sig nu på Ylmers hemvärld, Pompodias. Vivya letar efter Minndora som har försvunnit. Minndora har förts till en skola för att bli Överdomare, samtidigt som man vill ta hennes magi. Men Minndora vill inte bli överdomare, hon vill bli Minnprästinna. Vivya eftersöks av polisen för mordet på Den Högste Överdomaren. Eftersom Vivya och Ylmer nu är jagade av polisen måste de hålla sig undan. Till hjälp får de polisen, Arjac, som har förstått att det är något som inte står rätt till. På sin flykt hamnar de på Timaios ambassad. Där vill ambassadören, Torvoren, få tag på Minndora och Glädjeryttarens avkommor och deras magi, och de vill också lägga beslag på Tidens hjärta, som Ylmer har i sina ägo. Vivya och Ylmars samt polisen Arjacs sökande efter Minndora, leder till att de befriar en uråldrig varelse som har varit fjättrad i en sjö, fångad av sorbsternar och magi. 

Denna snyggt förpackade fantasyroman är den fristående uppföljaren till "Eldbarnet", som jag också har läst och recenserat. Efter att ha flytt från Juokilu, har de nu hamnat i Ylmers värld, Pompodia. Vi kastas direkt in i ett  fartfyllt äventyr i denna nya världen. Trots alla regler, möts vi av ett korrupt polisväsendet och giriga män och kvinnor som gör allt för att få makt. De drar sig inte ens för att stjäla magi. Jag tycker att denna bokserie är så bra och jag blir så imponerad av författarens världsbygge som har både spännande miljöbeskrivningar, samt djurliv. I den här världen finns det t ex tvehorningar och vidror. Ylmars gås, Nesta, finns också med. Jag gillar alla spännande karaktärer och i denna nya värld får vi stifta bekantskap med flera nya karaktärer. Bland annat polisen Arjac. Jag uppskattar att få lära känna Vivya, Ylmar och Minndora lite bättre. Att man får en inblick i alla huvudkaraktärernas tankar och känslor, tillför det lilla extra till historien. Jag hoppas få läsa en fortsättning på denna spännande fantasy serie. Även denna delen får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Arjac

Vivya smällde igen skåpsdörren. Tomt. Det enda hon hittat var en burk som gömt sig längst inne i ett hörn. Enligt etiketten innehöll den bakverk, men de var sedan länge sedan hoptorkade till oigenkännlighet. Missnöjtpetade hon på dem. Smulor med socker. Efter den misslyckade räden i köket beslöt hon sig för att söka igenom huset. Hon hade stulit några timmars sömn i Minndoras säng och nu hoppades hon kunna finna ledtrådar om vart de fört flickan. 

På nedervåningen var rummen stora och pampiga. Ljuskronor med illiumstenar bakom färgat glas hängde tunga från taket och väggarna var tänkta av tavlor. Överallt tavlor. Trista Överdomare blängde strängt på henne från alla håll. Snart fick hon en känsla av att personerna på tavlorna var samma Överdommare om och om igen. Bruna ögon och raka ögonbryn med en spetsig näsa. Var alla dessa släkt med varandra? Hon studerade dem noggrannare. Vissa tavlor var mycket gamla, riktigt primitiva i jämförelse med de nyaste. Hon kände igen Hindicia på en av de modernaste tavlorna, men det fanns ingen som föreställde hennes make Farl. 

Ett bibliotek vette mot trädgården på baksidan. Ljus som föll in genom vackra fönster spelade över läderinbundna bok ryggar i olika färger. Här skulle Ylmar har trivts. Hon skakade sakta på huvudet. Ylmar hade blivit tilldelad några rum i ett av de stora husen runt Högsta Lagsalen. De var långt ifrån så storslagna som det här. Han var trots allt Högste Överdommare på hennes hemvärld Juokilu, även om de hade flytt där ifrån. Hon tyckte inte om att han behandlades sämre på grund av henne, men det var tydligt att deras vänskap ansågs som olämplig på Pompodia. Ylmer hade trots det inte visat några tecken på att ta avstånd från heller eller Minndora och det var hon tacksam för. 

En praktfull sekretär tog upp större delen av väggen mitt emellan två fönster. Vi ya öppnade den och drog ut några lådor. De var överfulla med papper och brev. Hon tittade trött på dem. Måste hon läsa allt det här? Med en suck tog hon en bunt papper och satte sig i en fotölj. 

Tråkigt. Ointressant. Långt. Oläslig. Tråkigt. Blad för blad dinglade iväg ut på golvet. Hon tömde ett par lådor till och fortsatte med nästa hög. 

Urtråkigt. Trist. Tråkigt. Tråkigt. Tråkigt. Hon kramade ihop flera papper till bollar och slängde dem omkring sig. Magen värkte. Det här var meningslöst. Resten av bunten gled av knäna och spred ut dig med ett mjukt svisch. Hon petade till ett brev med foten och såg plötsligt ett namn. Minndora. Ivrigt ryckte hon åt sig arket. 

Baksidestext;

Vivaya, den sista Glädjeryttaren, överdommaren Ylmar och det magiska barnet Minndora är äntligen i säkerhet på Ylmars hemvärld efter sin flykt undan Broughans soldater. Men allt är inte som det verkar, och snart är de tre indragna i en maktkamp där Pompodias och de tio världarna framtid står på spel. 

Emot dem står skugglika konspiratörer, ett korrupt polisväsendet, giriga potentater och uråldriga lögner. Allt de har är Vivyas handlingskraft, Minndoras nyväkta magiska krafter och Ylmars unika känsla för tid... 

Vem drar egentligen i trådarna? 

Och varför får ingen använda magi? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna recensionen av "Eldbarnet" här

Läs min intervju av författaren här

Moorlandstallet- Den nya hästen

"Moorlandstallet- Den nya hästen" av Catherine Hapka utgiven av Bonnier Carlsen förlag. Boken är baserad på Star-stable spelet. För barn 9-12 år. Detta är den första delen i serien om Moorlandstallet. Layla ser fram emot att det ska komma en ny häst till Moorlandstallet. När den nya hästen lastas av, och står på stallplanen, känner hon direkt att hon och Galaxy får en speciell kontakt. Dock begriper sig ingen av de vuxna sig på den nya hästen. Ibland verkar hon väldigt duktig, men i bland verkar hon inte skolad alls. Hon verkar definitivt inte vara något för ridskolan i alla fall, och man funderar på att lämna tillbaka henne. Det får inte hända. Tillsammans med sina stallkompisar måste Layla lösa mysteriet, så att Galaxy kan få stanna. Just när allt börjar se mörkt ut får hon en id'e. Kanske kan hon lösa både mysteriet, med den nya hästen, och lämna in uppgiften till skolan som hon ligger efter med.

Detta är en bok som baseras på världens största spel för hästälskare - Starstable. Jag har inte spelat spelet dock. Detta är ju en bok för den lite yngre läsarkretsen, men det bryr jag mig mindre om. En hästbok är ändå en hästbok, eller hur? Eftersom jag älskar hästböcker kunde jag inte missa den här boken. Moorlandstallet finns på ön Jorvik. På samma ö utspelar sig även hästboksserien "Ödesryttarna" av Helena Dahlgren. Dem har jag inte läst. Detta är en fin berättelse om kärlek till hästar, vänskap och livet kring stället. Men den här boken tar också upp hur svårt det kan kännas av att känna sig annorlunda. Layla har svårt att komma igång med uppgifterna i skolan. Läraren tror hon är lat och oengagerad. Föräldrarna vill därför att hon ska ta extra lektioner. Men beror verkligen Laylas svårigheter på att hon inte bryr sig, eller har hon faktiskt svårt att både läsa och skriva? Ja både Galaxy och Layla är så klart missförstådda. Kanske är det så att både Galaxy och Layla kan lära sig saker på ett lite annorlunda sätt? Denna fina lilla hästbok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Layla följde med de andra tre tjejerna fram till den lilla folksamlingen som hade börjat bildas på stallplanen. 

Justin kom fram precis när hanns pappa klättrade ur lastbilen. I samma stund öppnade Nehal stalldörren och gick fram till far och son Moorland. 

"Backa lite, tack." Nehal använde vad alla brukade kalla för hennes "ridlärarröst", vilket innebar att hon talade högt och med pondus - och alla lydde utan att tveka  och gick och ställde sig en bit bort medan hon och Justin dreglade upp dörren till hästtransport. 

"Se er för", sa Thomas med sin lite sträva men vänliga röst och vände sig till åskådarna. "Hon har aldrig åkt hästtransport förut. Jag var tvungen att binda för ögonen på henne för att kunna lasta henne, så jag skulle tippa på att hon kommer ta sig ut snabbt." 

Layla höll andan när hon såg Nehal försvinna in i vagnen genom den lite mindre, människoanpassade dörren där fram. Under tiden tänkte Justin försiktigt rampen på baksidan. 

" Ser du henne?" sa Astrid och sträckte sig framåt. 

Layla svarade inte utan kisade bara mot den skugghöljda insidan av hästtransport. Först hände ingenting. Sedan började hästen backa ut från vagnen. Stoets bakdel var snövit med ett smatter av små svarta prickar och fram delen var helsvart. Till slut fick hon syn på Nehal som kom efter och höll i ett grimskaft. När stoet väl hade backat ut från vagnen stod en storögd och uppenbart väldigt nervös häst med böjd nacke och vit bläs på stallbacken. 

Baksidestext;

VÄLKOMMEN TILL MOORLAND STALLET

När den nya hästen Galaxy kommer till stallet känner Layla i hela kroppen att hon mött sin drömhäst. När deras blickar möts är det som om de kan prata med varandra utan ord. 

Men även om Layla tycker att Galaxy är helt perfekt, så verkar något inte stå rätt till med det fina stoet. Varken ridlärarna eller de andra ryttarna klarar av att rida henne. Så när Layla hör att stallägaren Thomas Moorland pratar om att sälja hästen finns det bara en sak att göra hon måste komma på ett sätt att behålla Galaxy!

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tills jag hittar dig

"Tills jag hittar dig" av Harlan Coben, utgiven av Bookmark förlag. För fem år sedan hittade David sin då tre år gamla son, Matthew, mördad i sin säng. Han sitter nu inne på livstid för mordet på sin son. Själv minns han ingenting av händelsen. Hans fru, Sheryl, har nu gift om sig och väntar barn. David har vägrat ta emot besök, under den tiden han har suttit inne, men så får han plötsligt besök av sin exfrus syster, Rachel. Rachel har fått syn på ett fotografi hemma hos en väninna. Väninnan och hennes familj befinner sig på en nöjespark. I bakgrunden lade Rachel märke till ett barn. Ett barn som mycket väl kan vara David och Sheryls döda son. Hon visar fotot för David. David tror därmed också att det kan vara hans son. Han vädjar till fängelsedirektören, Philips Mackenzie, för att få komma ut. Hitta sin son och rentvå sitt namn. Philips är vän till Davids pappa som var polis. Philips kommer på en plan hur David ska lyckas rymma från fängelset. Nu börjar David sökandet efter svar. Lever verkligen Matthiew? Och vem var det som kidnappade honom i så fall? Och vilket barn var det egentligen som dog? 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker den här boken är en väldigt spännande bladvändare. Boken är välskriven och har bra miljöbeskrivningar. Tankar och känslor känns relevanta och trovärdiga. Jag gillar hur spänningen byggs upp från allra första sidan, och varar ända fram till slutet. Vi får följa en bruten pappa, som försöker hävda sin oskuld, men bevisen pekar dessvärre emot honom. Tillslut har han tappat tron på att någonsin blir rentvådd. Efter att han nästan blivit mördad i fängelset, får vi följa Davids sökande efter sin son, tillika den som kidnappade honom. Polisen är honom hack i häl, men han får som tur hjälp från oväntat håll. Tiden är knapp och polisen kan när som helst fånga in honom. Man känner verkligen hur desperat huvudpersonen känner sig. Och hur han greppar efter varje halmstrå, för att hitta sonen. Jag tycker intrigen känns trovärdig, och tar en oväntad vändning i slutet, som man absolut inte kan förutse. Jag hoppas få läsa fler böcker av författaren. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Tystnad finns inte i ett fängelse. 

Den "experimentella" avdelningen där jag sitter är rund, med arton enskilda celler längst ytterväggen. Dörren har fortfarande ett klassiskt galler som man kan se in genom. Av någon märklig anledning har man placerat handfatet och toaletten i rostfritt stål - ja, de är kombinerade i en enda enhet - precis - invid gallret. Våra celler har, till skillnad från de i den allmänna avdelningen, varsin liten privat dusch längst in i hörnet. Vakterna kan stänga av en kran om man duschar för länge. Det finns en säng i gjuten betong vars madrass är så tunn att den nästan är genomskinlig. I hörnet sitter handtag att fästa hand och fotbojor i. Vilket hittills inte har behövts gör min del. Det finns också ett bord i gjuten betong och en pall i gjuten betong. Jag har en tv och en radio som bara tar in religiösa och pedagogiska program. Den enda, smaka fönsterspringan är vinklad uppåt så att jag bara får en retsam vy av himlen om jag tittar ut. 

Jag lägger mig på betongsängen och stirrar upp i taket. Ett tak som jag är intimt bekant med. Jag blundar och försöker få ordning på de fakta som finns. Jag går igenom den där dagen igen - den fruktansvärda dagen - och sökte efter något jag kan ha missat. Jag hade tagit med mig Matthew ut, först till lekplatsen vid ankdammen i närheten, sedan till mataffären på Oak Street. Hade jag lagt märke till någon som verkade misstänkt på någon av de ställena? Det hade jag förstås inte, men nu söker jag mig ändå tillbaka och finkammar mitt minne efter nya detaljer. Det dyker inte upp några. Man kan tro att jag skulle minnas denna dag bättre, att vartenda ögonblick fortfarande skulle vara levande för min inre blick, men för varje dag som hår blir alltihop bara suddigare. 

På lekparken hade jag suttit på en bänk bredvid en ung mamma med en aggressivt progressiv sittvagn. Den unga mamman hade en dotter i Matthews ålder. Hade hon sagt vad barnet hette? Antagligen, men i så fall mins jag det inte. Hon hade yoga kläder. Vad hade vi pratat om? Jag minns inte. Vad är det egentligen jag letar efter? Det vet jag inte heller. Ägaren till den där handen, antar jag - manshanden som håller Matthews hand på Rachels fotografi. Hade han iakttagit oss på lekplatsen? Hade han följt efter oss? 

Jag har ingen aning. 

Baksidestext;

EN FÖRÄLDERS VÄRSTA MARDRÖM

DAVID OCH CHERYL BURROUGHS levde ett enkelt liv i sitt drömhus med sin treåriga son Matthew. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde de föreställa sig vilken fruktansvärd tragedi som väntade. Fem år senare har CHERYL gift om dig och David avtjänar ett livstidsstraff för att ha mördat sin son. 

David hävdar sin oskuld men åren i fängelset har fått honom att förlora både hoppet om upprättelse och tilltron till sig själv. Kan han verkligen vara säker på vad som hände den där natten? 

Men när David får oväntat besök av Cheryls syster Rachel vänds hans värld upp och ned. Med sig har Rachel ett foto som hennes vän nyligen tagit på en nöjespark. I bakgrunden, mitt framför bergochdalbanor och karuseller, står en pojke. Det tar inte många sekunder för David att inse det omöjliga - pojken på bilden är Matthew. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tjuvpack och systraskap

"Tjuvpack och systraskap" av Elisabeth Klippel Berglöf utgiven av Word Audio publishing. Detta är första delen i serien Seniorspanarna. Det är något som är fel med systemet. De äldre herrarna, Jalle och Harry, behöver bara lite mer pengar, för att kunna bosätta sig utomlands. Därför bestämmer de sig för att råna en bank. Men allting går fel, och de blir dessvärre utan något byte. De båda rånarna måste fly på sin Harley Davidson. De tvingas därefter gömma sig i en övergiven disponentvilla, medan ägarna är på resa. Den pensionerade polisen Bengt, vill till sammans med sin svåger, rosälskaren Rolf, hitta tjuvarna. Bengts fru, Margit, ser något misstänksamt hos deras grannar, som är bortresta, och Bengt börjar misstänka att bankrånarna gömmer sig där. Men han måste få bevis på att det är dem, och samtidigt kunna ta åt sig äran av att ha fångat bankrånarna. Men deras fruarna är inte intresserade av att deras makar ska agera privatspanare. Tillsammans med resten av kyrkans systraskap, som de tillhör, bestämmer de sig för att makarna inte är de enda som kan hitta bovar. 

Detta är den första delen i serien om Seniorspanarna, och det är dessutom författarens debutroman, och vilken debut sedan! Wow, den här boken är verkligen rolig! Här kastas vi in i ett äventyr, som börjar med att ett bankrån går snett. Vi får sedan följa ett gäng festliga pensionärer. Jag bara älskar hur karaktärerna är gestaltade. Speciellt Bengt är en favorit, då han är en gubbe som har glimten i ögat. Det är verkligen en härlig samling pensionärer som är inblandade i den här rafflande historien. Alla karaktärer är över sjuttio, så minnet och kroppen sviker dem emellanåt. Jag fnissar mycket, åt alla rappa kommentarer och dråpliga händelser, som karaktärerna råkar ut för. Ja, gillar man lättsam humor när den är som bäst, får man inte missa att läsa den här boken. Med lagen om alltings jävelskap inblandad, kan allting gå fel, och gör det också. Det är en fartfylld katt och råtta-lek, som avbryts ibland av en välbehövlig tupplur. Jag hade gärna varit med på det här gängets äventyr. Missa inte denna bok! Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på bokserien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

"Bengt!" 

Margits hjärtskärande skrik skar genom rummet. Bengt satt och slumrade i sin favoritfåtölj efter en ansträngande dag med en intensiv rånarjakt. Det enda den hade resulterat i var att han hade blivit tvungen att ta hand om sin hysteriska svåger. En helt värdelös kille utifrån Bengts värderingar just nu. Han hade varit till allt annat än hjälp och istället hade hans gnäll resulterat i en satans huvudvärk. Bengt satt hopkurad i godan ro och njöt av ett stilla lugn som lagt sig i huset. Allt som hördes var surret från teven som stod på, och nyheterna skvalade som bäst. I bakgrunden hörde han hur det diskuterades om det myckna regnandet, bönderna gnällde som vanligt över skörden. Det skulle bli missväxt. Igen. Han var djupt försjunken i sina egna tankar över gnälliga böndetnär när Margit gav upp ett illtjut. 

"Bengt vakna!" 

Bengt for upp och blev sittande käpprakt. 

"Margit var brinner det? 

"Brinner? Vaddå brinner?" Margit tornade upp sig framför honom med sin bastanta kroppshydda. Det silvervita hårsvallet och de isblå ögonen fick henne att framstå som en amazon. 

"Margit, du skrämmer mig." Bengt scannade av läget. Margit vevade med armarna som en väderkvarn. Ett tillstånd hon lätt hamnade i när ett utbrott var i antågande. Bengt lyckades med en hårsmån ducka för nästa omgång väderkvarnsarmar och skrattade till. "Haha där missade du allt." I ett försök att avleda hennes panikartade beteende grabbade han tag i hennes armar och stod nu bakom henne och kopplade ett brottargrepp runt hennes midja och sa: "Sansa dig kvinna. Vad är det som skrämmer dig?" 

Margit hyperventilerade och Bengt tog till ett vedertaget knep som alltid fungerade för att dämpa henne. Att sakta och ömt stryka henne över håret och tyst viska några lugnande ord i hennes öra. När hennes kropp till slut slappnade av släppte han på greppet. 

Margit försökte få fram en hel mening över sina körsbärsröda läppar. 

"Det är någon i...det står någon...det var någon där borta his von Silvertrapps. Det rörde sig utanför huset." 

Hon tog sig dramatiskt mot hjärtat och damp ner i soffan. Efter ett helt liv med den här härliga kvinnan, hans alldeles egna drama queen, var Bengt van med hennes fasoner. Han visste att om de skulle få lugn och ro i huset innan läggdags var lösningen att åtminstone låtsas tro henne. 

Baksidestext;

En dråplig och fartfylld komedi med feelgood-känsla.

Bengt är en pensionerad polis som drar in svågern Rolf i en katt och råtta-lek. Han har nämligen gett sig sjutton på att de ska sätta dit två jämnåriga bankrånare som flytt på en Harley Davidson. Men eftersom demensen slagit till hos såväl förövare som privatspanare uppstår en rad dråpliga situationer och lagen om alltings jävlighet korsar deras väg mer än en gång. 

Samtidigt vill Kyrkans kvinnoklubb Systraskapet, där Bengt och Rolfs fruar har en betydande roll, ha något att säga till om när det gäller deras makars polisarbete. För att lösa de minst sagt oväntade problem som uppstår tar de hjälp av sina vänner: spåkvinnan Sibylla Månskära, kyrkoherden Johan Johansson och Elin Maccaroni - nybliven änka efter den italienska maffiarbossen Riccardo. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina