"Projekt Edens Lustgård" av Emelie Nirland, utgiven av Lava förlag. Arvid har alltid varit synsk. Han ses som lite udda, och håller sig mest för sig själv. Arvid arbetar också som trädgårdsansvarig på kyrkogården i Hälla. När man vill rusta upp den igenväxta minneslunden, blir det Arvids uppdrag att ansvara för att den ska bli så fin som möjligt. Men för att det ska bli som Arvid vill, kommer det att kosta en stor summa pengar. Arvid inser att han behöver hjälp, och vill engagera de boende i byn. Dessvärre pratar man knappt med varandra längre. Ska Arvid lyckas med sitt uppdrag måste han få byborna att samarbeta. Av en slump råkar han förolämpa en lokal reporter, som skriver en artikel om honom i den lokala tidningen. Snart ringlar det långa köer med folk, som vill få kontakt med sina döda anhöriga. Kan Arvid utnyttja detta nya kändisskap till förmån för minneslunden "Edens lustgård"? Snart engagerar sig hela byn, och Arvid har också några andar till hjälp.
Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. Detta är en väldigt rolig feelgoodroman med många förvecklingar och dråpliga situationer. Den innehåller många härliga karaktärer och bjöd på många, många skratt. Den innehåller också en lagom avvägd portion allvar. De båda huvudkaraktärerna Arvid och Beatrice, är så olika några människor kan vara, men det är ju det som gör det hela så roligt. Båda karaktärerna växer dock, ju mer man läser. Det är en varm och kärleksfull historia som utvecklar sig. Den visar att det är så viktigt med sammarbete och gemenskap. Livet blir så mycket roligare om man hjälper varandra, för att förverkliga gemensamma drömmar och mål. Sedan gillar jag de andliga inslagen som är beskrivna med en stor portion humor och glimten i ögat. Jag gillade också det färgglada och fina omslaget på boken. Denna feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 9
ARVID KUNDE INTE haft mer fel när han utgått från att han inte skulle få några mer besök. När han dagen därpå kom till jobbet, stod där olyckligt nog redan närapå dussintalet människor och väntade på honom.
Genast fick han en klump i magen, det här hade han verkligen inte tid med. Idag skulle han ju röja bort sly och trimma en utav häckarna som började bli för hög. Så ljudlöst han bara förmådde smög han raskt iväg mot verktygslådan. Med lite tur skulle de förhoppningsvis snart tröttna och gå där ifrån.
Dessvärre hade någon redan fått syn på honom och ropat på de andra. Det var lönlöst att försöka gömma sig. Hela gruppen rusade nu emot honom och överröste honom med frågor. Arvid gjorde sitt bästa för att besvara dem alla, men det var svårt att koncentrera sig när flera av dem pratade i munnen på varandra. Både människor och andar.
-Lugna ner er nu! utropade Arvid efter några hysteriskt intensiva minuter. En i taget.
Folksamlingen tystnade direkt och tittade förväntansfullt på honom, ungefär som små barn som med tindrande ögon betraktade jultomten för allra första gången. Arvid var dock inte helt övertygad om att han skulle klara av att leverera just de klapparna de önskat sig.
Arvid harklade sig och gjorde sig redo att förmedla några budskap från andevärlden.
-Jag har en Jakob och en Timo här.
-Åh, utropade en kvinna, det är mina bröder. Hur är det med dem?
-De mår bra, svarade Arvid och vände sig raskt mot nästa person.
-Vad det allt de hade att säga efter alla dessa år? frågade kvinnan snopet. Du får allt klämma ur dig något mer.
-Det är väl knappast jag som bestämmer vad de ska säga svarade Arvid trött. Ni kanske inte hade så mycket att säga när de levde heller. Eller så har ni redan sagt allt som behövde sägas.
Kvinnan vände sig tvärt och stormade iväg. Arvid räknade inte med att få någon skrynklig hundralapp av henne.
Baksidestext;
PÅ HÄLLA KYRKOGÅRD arbetar den introverte Arvid som trädgårdsansvarig. När han inte anser buskar eller gräver gravar, spenderar han tiden med att prata med de döda. Arvid är nämligen synsk, vilket medför att andarna ideligen söker upp honom och stör hans sinnesro.
När det blir dags att rusta upp kyrkans igenvuxna minneslund, faller det på Arvids lott att ansvara för projektet. Budgeten är dock alltför snäv för att han ska kunna göra verklighet av sin vision "Edens lustgård" Arvids största önskan är att göra minneslunden till en vacker plats för de sörjande, samt skapa en sevärdighet som ska locka folk till byn. För att genomföra sina storslagna planer inser han att han behöver hjälp från byborna. Problemet är att de knappt pratar med varandra längre.
Efter att ha förolämpat en kvinnlig besökare, blir han omskriven i den lokala pressen. Arvid som föredrar ensamheten, blir överväldigad av all uppmärksamhet. Det dröjer inte länge förrän köerna ringlar sig långa av förväntansfulla människor som hoppas få kontakt med sina döda anhöriga. Nu måste Arvid bestämma sig för om han ska fly, eller utnyttja sitt påtvingade kändisskap för att väcka liv i sin älskade hemby innan den tystnar för gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar