"Du kan inte fly ödet" av Paulina Ny utgiven av Storge förlag. Detta är författarens debut och del ett i en serie om tre böcker. När frisören Iris ska åka till sin syster Viola i England, för att närvara vid hennes möhippa och bröllop, spår hennes väninna Ella att hon ska träffa en mörk främling. Men Iris vill verkligen inte inleda något förhållande med någon. Men det är innan hon träffar på Jace det vill säga. När de rör vid varandra känner hon saker hon trott varit försvunna. Hon blir så rädd för sina egna känslor att hon försöker fly ifrån honom. Imte bara en gång utan flera. Men ödet vill annorlunda. Ödet gör allt för att de ska träffas i olika sammanhang. Snart har Jace lyckats få tag i hennes telefon nr, och accepterar inte ett nej, då han vill bjuda ut henne på en dejt. Dock har Iris en plan...
Jag blir fast i boken redan i första kapitlet. Vi får följa Iris och Jace tankar och känslor, vilket gör att man verkligen lär känna dem på djupet. Deras tankar och känslor känns relevanta för historien. Det är två mysiga karaktärer vi får följa, och jag gillar deras rappa smågnabbande. Det känns verkligen som att de hör ihop. Men båda har ett tungt bagage att bära, och saker att bearbeta, vilket gör att de inte vill släppa in någon i sitt hjärta. I den här berättelsen har dock ödet bestämt åt dom. Jag tyckte väldigt mycket om den humoristiska tonen i boken. Den bjöd mig på många fniss. Karaktärerna runt om turturduvorna är också festliga. Boken är härligt romantisk, och ger en det där lilla pirret i magen, med lite tvister och missförstånd, som jag uppskattar. Boken lovar spännande fortsättning i del två. Nu längtar jag efter allt få reda på hur det kommer att gå för Iris, Jace och de andra. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Iris
Iris hade inte kunnat undgå att höra hans sexiga, något hesa röst. Hans röst hade ett fantastiskt brittiskt uttal. Herregud, han borde ha varit rösten i alla erotiska ljudböcker. Rösten fick henne att vilja trycka sig mot honom och det trots hans hemska personlighet. Men hon tyckte sig se en mjukare man. Det var som om han hade en tuff roll som han spelade, men som han glömde att han spelade då och då. En mjukare och mildare sida. Som han svamlat strax innan flygkaptenen börjat prata. Vänta lite! Hade hon hört kaptenen nämna något om ett oväder?
"Oväder? Sa han oväder?"
Hennes röst gick upp i falsett och hjärtat hoppade över ett slag. Hon hade nu glömt bort allt annat än ovädret de hade framför sig.
"Ja, det gjorde han, men..."
Iris studsade till som en skrämd fågel när mannen svarade på hennes fråga. En fråga hon inte visste att hon ställt högt. Hon hörde inte hans svar, det enda hon hörde var sina egna hjärtslag och ordet oväder, som ekade högt i hennes huvud.
Iris kämpade fortfarande med att få sitt illamående under kontroll. Så hon började prata:
"Förlåt för att jag tog din hand och förlåt för att jag var otrevlig. Jag är livrädd för att flyga! Det här är faktiskt första gången på tio år som jag flyger. Min syster Viola bor i England sedan fem år tillbaka, men jag har inte vågat ta mig samman och hälsa på henne förrän nu och nu är jag tvungen att åka. Hon ska gifta sig om en månad och vi ska ha möhippa för henne, den kan jag bara inte missa. Vi har alltid lovat varandra att vara med på varandras möhippor och bröllop. Så du förstår varför jag var tvungen att åka. Har du några syskon?"
Innan Jace fick en chans att svara fortsatte hon att prata:
"Jag har bara Viola, det är bara jag och hon. Sedan Dracula, han är underbar, fast han kan verkligen gå mig på nerverna när han slår mig i ansiktet på morgonen.
Från baksidan;
Flygrädda Iris måste utmana sin rädsla när hennes syster, Viola, ska gifta sig. Till skillnad från ordningssamma Viola, virvlar Iris in likt ett yrväder på Köpenhams flygplats för att kunna delta på sin systers möhippa. Efter att försökt döva sin flygrädsla med en och en annan drink för mycket, faller hon bokstavligen i knät på en mörk främling. Främlingen väcker genast kännslor hos henne som hon trodde försvunnit för gott.
Jace, en uppåtstigande musiker, vars liv borde vara en dans på rosor, bär istället på en djup sorg och skuld som får honom att vilja stöta bort alla i sin närhet. Men det är något med den pratglada kvinnan som han inte kan sätta fingret på, och som får honom att vackla i sitt personliga löfte om att aldrig släppa in en kvinna i sitt liv igen. När de landar, är hon borta innan han hinner blinka. Men vad Iris och Jace inte vet, är att deras vägar ska korsas många gånger till.
Kramizar Ninni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar