Den brinnande petunian

"Den brinnande petunian" av Morgan Lundberg, utgiven av Lava förlag. Detta är författarens debutroman. En morgon hittar änkan Amalia en naken man utanför sitt hus. Den något förvirrade mannen lider av minnesförlust, men berättar att han heter Gabriel. Amalia ger honom några av sin makes kläder och en kopp te. Detta blir upptakten till en helt makalös historia om änglar och demoner, samt det goda och det onda. Amalia blir Guds nästa profet, och tanken är att hon ska uppdatera Bibeln med en nyare modern bok, samt nya budord. Gud och Amalia pratar med varandra via en speciell, brinnande petunia. Dock har hon en besatt granne, en demon samt Vatikanens mirakelutredare emot sig. Men hon har också hjälp, Ängeln Gabriel, grannen Peter Ericsson, dottern Ann-Mari samt dotterdottern Martina. Följ med den brinnande petunians sällskap på ett rafflande äventyr i slaget mellan det onda och det goda. De bästa idéerna kommer medan sällskapet sitter runt Amalias köksbord och fikar några av Amalias himmelskt goda bakverk. Kommer Amalia att lyckas förmedla Guds budskap till världen?

Jag gillade verkligen alla fyndiga idéer de i den brinnande petunians sällskap kommer med. Detta är en lite annorlunda bok som handlar om slaget mellan det goda och det onda. Alla dialoger mellan de olika karaktärerna andas humor, och jag skulle gärna vilja vara en del av sällskapet. Bokens tvister och vändningar genialiska. Texten var lättläst och författarens språkbruk är inbjudande. Det gjorde att jag sträckläste den här boken. Den var spännande från första till den sista sidan. Boken har stort underhållnings värde. Jag tyckte den var helt underbar. Jag gillar de olika karaktärerna på den goda sidan och de fina miljöbeskrivningarna. Författaren gör att historian ändå känns trovärdig på något sätt. Kommer det en fortsättning vill jag gärna läsa den. Omslaget till boken är också väldigt fint tycker jag. Ja, fikan är ett mycket viktigt inslag i den här boken. Så glöm inte att fika. Boken får av mig ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 28

Den brinnande petunians sällskap

En lördagmorgon i oktober satt alla i det som de skämtsamt hade börjat kalla den brinnande petunians sällskap, samlade runt Amalias köksbord igen. Med alla menar vi Ängeln Gabriel, Amalias dotter Ann-Marie, Amalias dotterdotter Martina, herr pPeter Ericsson som bodde i det blåa huset några hundra meter upp på grusvägen och Amalia själv förstås.

De satt och diskuterade universums varande och den stigande siffran nyfikna människor i Gröneby socken, som för övrigt hade fått byn att blomma rent ekonomiskt. I Gröneby livs kunde man till och med köpa vykort föreställande den brinnande petunian, nästan alla hyrde ut rum och husvagnar på sina gårdar och byns pizzeria var alltid full med ätande petuniaanhängare. Pizzerians ägare hade till och med funderat på att byta namn på pizzerian från pizzerian Gröneby, till Pizzeria Den brinnande petunian. 

Efter en stund gled samtalsämnet över till att handla om Kerstin. 

"Kerstin är fortfarande medvetslös", sade herr Ericsson. 

"Jag var och hälsade på i sjukhuset igår igen. Hon är bara skinn och ben. Kan vi inte göra någonting?"

"Ja, det känns lite som det är mitt fel, det har ju med petunian att göra", sade Amalia. Hon kände sig skyldig. 

"Finns det inget sätt vi kan hjälpa henne på?" undrade Martina och mötte förväntansfullt ängel Gabriels ögon. 

"Låt mig tänka", sade Gabriel och tittade lite snett uppåt, som om han bad om hjälp från högre makter medan han funderade.  "Om vi lyckas hitta hennes själ, om den fortfarande finns kvar i den värdsliga sfären och om den inte blivit galen, eller förtärd av demonerna, så borde vi kunna återförena den med hennes kropp. Då kanske skulle hon kunna vakna upp."

"Det var väldigt många om", konstaterade Peter.

"Ett kanske är bättre än omöjligt, då finns det i alla fall ett hopp." Amalia höll sin varma kopp med blomstermotiv mellan händerna. "Hur tar vi reda på om hennes själ fortfarande finns kvar på den så kallade jordliga sfären, så vi kan hitta den?"

"Jag tror jag skulle kunna se det på hennes kropp. Finns själen kvar borde det finnas någon slags koppling kvar till den", sade Gabriel.

Det blev tyst en stund och de sörplade gemensamt på sitt kaffe och te. 

"Låt oss åka och hälsa på henne och se om det är något vi kan göra", sade Martina, ställde ner sin mintgröna kopp på furubordet och såg sig omkring.

Alla nickade instämmande.

Precis då plingade det till i brödrosten och ett rostat bröd ploppade upp ur springan.   

Från baksidan;

När änkan Amalia hittar hittar en naken man med minnesförlust vid sin brevlåda ger hon honom kläder och bjuder in på te. Man kan kallar sig för Gabriel och visar sig vara starten på ett oväntat äventyr. 

Några dagar senare börjar hennes petunian brinna och Amalia får ett viktigt uppdrag. Emot sig har hon en mirakelutredare utsänd av självaste påven, en granne verkar besatt av en demon och skeptiska bybor. Amalia vänder sig till barnbarnet Martina för hjälp.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina