En smakbit på en söndag-Livets lyckliga omvägar

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Livets lyckliga omvägar" av Charlotte Butterfield.

Smakbiten;

NÄR ENS FAMILJ ÄR EN ÅTTIOTALSBYRÅ I FURU

Min terapeuts samtalsrum är även hennes tvättstuga. Det finns en tvättpelare med tumlare ovanpå tvättmaskinen, en kattlåda en hylla med frukostflingor (däribland sådana där med choklad som jag aldrig köper till mina barn-nio sockerbitar per portion!) en stor tavla med ett vattenfall och en förpackning extra stora näsdukar på ett sidobord. De tvä sistnämnda föremålen förvandlar rummet- simsalabim- från en vanlig tvättstuga till en rofylld plats där man avslöjar sina innersta hemligheter. Det känns kanske inte helt professionellt, men det ligger bara två minuter från mitt jobb och dessutom är det billigt- och det är väl ändå de egenskaperna som de flesta söker hos en terapeut? 

Jackie har precis bett mig att beskriva hur jag känner för min familj. Hon ställde frågan med den där mjuka, lugnande terapeutrösten som hon får på sig varje morgon tillsammans med läppbalsam och en kjol med resår i midjan.

"De är..." vilket ord ska jag använda? Jag vet att jag måste välja ett som inte avviker från manuset som det är meningen att jag ska följa, det där jag är en kärleksfull mamma och allt sådant. Jag ska precis avslutat meningen med ett intetsägande men positivt ord som "underbara" när jag tittar på Jackie, och plötsligt ser hon så självbilden ut, så samlad, som om hon har total koll på läget- vilket lite självgott med tanke på att hon sitter på en ihopfällbar trädgårdsstol bredvid en skohylla med gummistövlar, rakt under en väggkalender där det står skrivet "Barnen hos Dave" varannan helg. Hon var dessutom tvungen att höja rösten lite för att höras när tvättmaskinen drog igång centrifugeringen. 

Pinsamt nog hade jag aldrig märkt något av detta innan Fergus påpekade det efter den där gången han följde med mig hit. En enda gång. Femtiofem minuters terapi och sedan var han botad. Behövde inte komma tillbaka. För strax under ett pund per minut hade hans hjärna återställts, hans minnen suddats ut, hans känslor rättas ut och han var en ny människa. Hans del av parterapin var framgångsrikt slutförd. Bra jobbat, Fergus. 

Mer än trettio gånger och femhundra pund senare så är mina känslor fortfarande precis desamma.

Från baksidan;

Vad skulle du förändra i ditt liv?

Jessica Bay har allt-och det är alldeles för mycket. Griniga tonåringar, ett hektiskt läkarjobb och en man som minns att det är 632 dagar sedan de låg med varandra, men däremot inte kommer ihåg att ta ut soporna...Jess är nära den berömda väggen.

När chansen att byta liv dyker upp, tar hon den direkt. Jobbet som husläkare på en pytteliten ö i Engelska kanalen kan  vara familjens möjlighet att hitta tillbaka till varandra. Isle of Forth visar sig vara en vacker, charmig och välkomnande ö, trots att öborna har koll på varje steg man tar och allt avhandlas på den lokala puben... Men ön har en hemlighet: Om du sitter på en speciell bänk på klipporna i solnedgången  kan du färdas tillbaka i tiden och återuppleva vilken dag du vill i det förflutna. Du får en chans att göra om och göra rätt. 

När Jess av en händelse upptäcker det blir hon yr av alla möjligheter men glömmer att fundera över om det är så klokt. För om du förändrar ett enda ögonblick i dåtiden kan hela din framtid se helt annorlunda ut. Hur mycket är Jess beredd att riskera för att ställa saker tillrätta? Och kommer hon att inse riskerna innan hon förlorar allt? 

Ha en fortsatt trevlig

första advent!☃️

Kramar Nina