"Jag firar inte jul" av Tere'se Johansson, utgiven av Bod förlag. Boken handlar om Lizzie. Hon har inga bra erfarenheter av julfirande sedan hon var barn. Efter föräldrarnas skilsmässa, tyckte mamman att hon lika gärna kunde festa med sina vänner istället. Hennes syster firade jul med pappan. Därför brukar Lizzie arbeta istället för att fira jul som alla andra. Lizzies chef på caféet där hon jobbar, försöker göra allt för att få Lizzie att komma i julstämning. Men Lizzie vägrar. Hon vill inte fira jul. Sedan en tid tillbaka har den ensamstående pappan Marcus och hans dotter börjat göra återkommande besök på caféet. Elin har berättat för sin kompis på dagis att hon vill ha en till mamma, och nu när fröken på dagis väntar barn och dessutom har en pojkvän, så går det ju inte med henne. Dock har lilla Elin en plan. Hon ska önska sig en ny mamma av tomten, och hon vet precis vem hon vill ha. Ska hennes plan lyckas?
Den här härliga feelgood bakelsen berörde mig verkligen. Förutom en mysig läsupplevelse, bjöd den mig både på skratt och tårar. En helt magisk, hjärtknippande och hoppfull berättelse. Författaren har lyckats locka fram en riktig julkänsla i sin bok. Man kan verkligen känna doften av pepparkakor och polkagrisar. Med peppakaksbak och varm choklad och en liten flicka som har en dröm, förvandlas Lizzie till en kvinna som tillslut säger stopp. Nu är det dags att tänka på sig själv. Vad vill hon? Hennes liv förändras under några få veckor innan jul, tack vare en liten smart tjej, och en snygg ensamstående pappa. Jag gillar även de fina miljöbeskrivningarna och alla övriga karaktärer i boken. Jag hade gärna firat jul med dem alla. Kryp upp i bästa soffhörnet, gör dig en go kopp varm choklad och bara njut. Jag hade gärna läst en fortsättning på den här boken. Vad händer sedan? Läser gärna mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5 härliga julhjärtan av mig.
Mitt favorit ställe ur boken;
Ännu en ny jultröja tänkte Lizzie när Annika hängde av sig jackan på kroken i personalrummet. Med stora polkagrisar dinglande från öronsnibbarna och glitter i håret var Annika fru jul personifierad. Lizzie kunde inte låta bli att skratta åt sin vän och chef. Man kunde säga vad som helst om Annika, men aldrig att hon var tråkig. Lizzie satte på sig förklädet och gick ut i cafédelen för att öppna upp.
"Har han kommit än?" Annika svepte in genom svängdörren från köket med en bricka fylld med glaserade polkadoftande pepparkakor i händerna. Den härliga lukten av pepparmint och kaffe lade sig som ett varmt täcke över lokalen.
"Vem?" Lizzie snurrade runt och tittade på Annika. Febrilt försökte hon komma ihåg vad det var hon glömt.
"Emil, han ska ju spela idag." Annika försvann in i köket och kom ut med ännu en bricka. Denna var fylld med lussekatter och Grännabakelser.
"Ja, just det. Jag hade glömt...jag bara..." Lizzie tystnade för Annika försvann i köket igen.
"Jag har gjort struvor också, så gör plats för dem, ropade hon inifrån köket. Lizzie plockade in allt i montern, men lämnade plats för struvorna.
Annika kom ut men en bricka och tryckte den i händerna på Lizzie, sedan rundade hon disken och fortsatte ut i lokalen.
"Jag tänkte att han kunde sitta där ", sa hon och pekade mot ett hörn vid fönstret bredvid den färgglada jukeboxen. Annika yrde runt, flyttade stolar och bord för att fixa till en provisorisk scen där hennes äldste son skulle sitta och klicka jullåtar på en keybord.
Från baksidan;
Lizzie firar inte jul. Det spelar ingen roll hur mycket hennes chef på caféet i Gränna än försöker-hon vägrar att delta. Julen är inte för henne och punkt slut. Det är så det blir när man haft en trasslig barndom, med en mamma som tyckte att det var viktigare att festa än att fira med sin lilla dotter. Men allt det där har Lizzie hållit för sig själv. Inte ens stora syster Ellen vet något. Hon var ändå i fjällen med pappa om jularna.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar