"Trådar" av Emma Andersson illustrerad av Lina Blixt, utgiven av Opal förlag. För barn 9-12 år. Genre; Fantasy. I denna boken för de lite yngre läsarskaran, får vi följa Erik av Askå. Eriks familjen svälter. Erik försöker därför stjäla ett bröd för att ge till sina syskon. Dock blir han huggen av en dräng med en yxa, vilket resulterar i att han får hög feber. Nu håller han på att dö endast tolv år gammal. Eftersom familjen svälter på grund av att skogen är borta, och man inte har något att leva av, vill pappan därför sälja Eriks sista lilla livstråd till Trådhäxan Moira. Men i stället för att ta hans sista livstråd, ger Trådhäxan Erik istället ett uppdrag. Hon förlänger hans livstråd en kort tid. Han ska hämta en yngre Trådhäxa, Juniper i Vindsvall, som ska hjälpa honom att komma till Elu, där världträdet finns. Moira behöver kosmisk energi därifrån, för att spinna en ny livstråd till sin son, Nico. Han öde finns fortfarande med i den stora väven, vilket innebär att han dog alldeles för tidigt. Vi får nu följa med Erik på hans fartfyllda färd till Elu. Kommer han att lyckas med sitt uppdrag och väcka Trådhäxans son till liv?
Detta är den första boken jag läser av författaren. Jag läser gärna mer av henne. Detta är en riktigt spännande äventyr som rullar ut sig, och jag tyckte även väldigt mycket om huvudpersonen, Erik. Jag gillade också de fina illustrationerna, som tillförde det lilla extra till historien. Boken är har en bra och lättläst text. Jag gillar hur de olika karaktärerna är beskrivna, både onda som goda. I den här boken är det lite medeltida stuk, blandat med nordisk mytologi. Soldaterna fäktas med svärd, och det finns värdshus. Vägarna är av kullersten och fursten bor i en borg med en vallgrav runt om. I Vallgraven finns det en sjöorm. Erik kan samtala med olika djur och träd. Av detta förstår man att han är en speciell person. Jag gillar också tanken på livets väv och alla människor som är involverade i den på olika sätt. Jag gillade också att man har en fylgia, en följeslagare som följer en tills livet är slut. Har man ett långt liv är fylgia osynlig, så den visar sig när slutet är nära. Eriks fylgia heter Shamira och är ibland en korp och ibland en räv. Hon följer med honom under hans äventyr. Jag hoppas på en fortsättning på berättelsen. Boken har ett väldigt fint och spännande omslag tycker jag. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
BORGEN
Vi gick till fots från torget. Jag gick vid budbäraren sida och runt omkring oss gick soldaterna, så tätt att jag knappt kunde se någonting på andra sidan om den. Trådhäxan var inte med oss. Vart hon än hade tagit vägen, så verkade ingen sakna henne. Hade hon gått tillbaka hem när hon inte längre behövde välja ut någon?
Allt jag såg när vi kom ut från gränderna var borgen som tonade upp sig framför oss. Jag hade stått här så många gånger och tittat på murar och torn när jag varit med styvmor på marknaden. Aldrig hade jag trott då att jag skulle få se hur den beryktade borgen såg ut från insidan.
När vi kom närmare hissades vindbryggan ner och när vi gick över den kunde jag se det grumliga vattnet i vallgraven. Styvmor brukade berätta att det levde en sjöorm där, som den tidigare furstinnan besegrat och fjättrat i vallgraven efter ett av sina Många fälttåg till främmande länder. Den var dömd att simma som i en cirkel runt borgen, oförmögen att vända sig eller röra sig på något annat sätt. Men vattenytan var stilla när vi passerade och jag såg inga tecken på att sjöormen fanns där.
Porten öppnades för oss och soldaterna som bevakade den nickade kort åt budbäraren. Vi gick över en dyster borggård med kullersten där tjänare och tjänstefolk sprang kor och tvärs för att ordna med sina olika bestyr. Jag sneglade upp mot borgens torn och såg att Shamira cirklade högt där ovanför oss, på säkert avstånd men fortfarande utan att släppa mig ur sikte. Hennes närvaro lugnade mig lite grann. Jag var inte ensam.
Jag trodde att de skulle göra mig direkt till trådhäxan. Att det var bråttom och att mitt liv inte var särskilt mycket värt. Men budbäraren överraskade mig genom att föra mig in genom tjänar as ingång och ge order om att jag skulle bada.
När jag snurrade runt och gav honom en frågande blick förklarade han: "Trådhäxan kallar dig när hon är redo. Innan dess vill vår nådige furste tacka de undersåtar som är villiga att ge upp det värdefullaste de äger. Säg till om du saknar något. Ikväll finns vi här för att uppfylla dina sista Önskningar."
Baksidestext;
Erik håller på att dö. Samtidigt svälter hans familj, och i ren desperation bestämmer sig hans pappa för att tillkalla en trådhäxa och sälja det sista av Eriks livstråd innan den tar slut.
Men det är inte bara Eriks familj som behöver hjälp. Trådhäxan behöver någon som kan utföra ett riskfyllt uppdrag och ser något ovanligt i Erik. Kanske är hoppet inte ute...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar