"Vinterglädje och drömmar på Kanelholmen" av Yvonne Ehn utgiven av Saga Egmont förlag. I denna delen får vi följa tre olika författare. Ofelia är en bästsäljande deckar drottning, som ska ge ut sin tionde bok. Efter att hennes mamma nyligen har gått bort, har hon nu drabbats av skrivkramp. Hon sörjer sin mamma, och har dessutom ett obearbetat trauma från sin tonårstid, som hon nu får möjlighet att befria sig ifrån. Madeleine har nyligen gett ut sin första bok. Hon befinner sig i en bubbla av allt roligt som händer, med boksigneringar mm. Hon oroar sig dock över att hennes man verkar ha något som tynger honom. Han begär egentid och har stängt henne ute, och vill inte berätta vad det är. Kan han ha en affär tro? Sen har vi Stina-Kajsa som väntar på att något av alla de förlag, som hon skickat till, ska nappa på hennes nu färdiga manus. Samtidigt oroar hon sig för sin favorit gubbe Stig, och om hon ska inleda ett förhållande med Ubbe. Dessa tre kvinnor finner varandra och ger varandra stöd i sitt respektive skrivande.
Har ni inte läst någon av böckerna om Kanelholmen får ni inte missa denna! Med ett väldigt vackert och vintrigt bokomslag, får vi nu läsa den tredje och fristående delen om Kanelholmen. Jag älskar dessa böcker så mycket, och författaren har ännu en gång lyckas trollbinda mig med berättelsen om den vackra ön, nu i vacker vinterskrud. Författaren beskriver både miljö tillika den fina gemenskapen på ön och de olika karaktärerna, små som stora på ett fint sätt. Vi får dela de olika persoligheternas känslor och tankar, alltifrån sorg och oro till glädje, hopp och tro. Kanelholmen är en plats där man kan uppfylla sina drömmar i både stort och smått. Jag reagerade också positivt på hur den hemtjänstpersonal som tar hand om de gamla på öarna runt om och på Kanelholmen, är så måna om de äldre. Så skulle alla äldre människor ha det. Människor som gör det lilla extra och bryr sig på riktigt. Verkligen fint. Jag hoppas att få återvända till den vackra ön och gemenskapen där. Denna ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 16
Ofelia satt på klippan på andra sidan Kanelholmen och lyssnade på Du måste finnas. Om och om spelade hon den.
Kinderna var sträva efter de intorkade tårarna. Varje dag den senaste veckan hade hon och Kritvit tagit sig över till den obebodda ön och suttit där i sällskap av varandra och skärgården omkring dem. Känslorna hade fått husera fritt. Ofelia kunde inte minnas när hon senast gråtit så mycket.
Hon blickade ut över arkiepelagen. Till vänster var det relativt öppet vatten, med inslag av nära och avlägsna öar. Nere till höger syntes den vinkelbrygga som följde berget och som gjorde det möjligt att promenera nära vattnet runt hela Kanelholmen. Utan den skulle man behöva klättra i en brant sluttning för att komma runt den delen av ön.
Som vanligt låg Kritvit innanför hennes jacka och vilade huvudet på den filt som hon knölat ihop mot magen. Ofelia hämtade tröst från de djupa snarkningar som den lilla hunden levererade ut över kobbar och skär.
Hon var en fin liten själ, Kritvit. Tänk att hon kunnat knyta an till Ofelia familj så tryggt som hon gjort efter en tuff start i livet. Möjligen hade de kommit varandra än närmare på grund av det.
En annan närhet värkte i bröstkorgen. En förlorad sådan. Men senaste veckan på ett vis återfunnen.
Mamma, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig.
Ofelia lyfte blicken och viskade mot den ljust duvgrå himlen. Det var så mycket hon hade kvar att säga. Hon ville tacka henne för att hon alltid funnits där. Berätta hur tacksam hon var för den fina barndom hon fått, trots en obefintlig pappa. Hon önskade be om ursäkt för de gånger hon varit en opålitlig tonåring. Hon ville säga förlåt för de tillfällen hon gjort din mamma ledsen.
Baksidestext;
Följ med till ett vinterklätt Kanelholmen i Stockholms pittoreska skärgård, där kärleken gnistrar och drömmar går i uppfyllelse!
Ofelia är en av Sveriges mest lästa deckarförfattare med flera försäljningssuccéer i bagaget. När hon ska påbörja sin tionde bok är dokumentet i datorn emellertid lika blankt som skrivarhjärnan. Så snart orsaken till skrivblockeringen går upp för henne beslutar hon sig för att ta en paus från allt.
Att hitta tillbaka till skrivlusten visar sig vara lättare sagt än gjort, men med hjälp av nya vänner och rogivande stunder på klipporna börjar hon sakta ta sig igenom det hon lagt åt sidan. Samtidigt kommer upplevelser från hennes förflutna upp till ytan, händelser hon länge försökt trycka undan. Ska Ofelia hitta tillbaka till Skrivglädjen och kanon bli kvitt minnena från förr engångs för alla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar