"Doktorns döttrar del 2-På obestånd" av Marianne MacDonald, utgiven av Boknöje förlag. Efter att fadern dött av kolera, upptäcker Amalie att alla pengar hennes pappa hade är borta. Familjen Hartmann har nu inte längre råd att leva det liv de levde innan fadern dog. De är nu tvugna att säga upp allt tjänstefolket, sälja så många tillhörigheter de kan och finna en ny och billigare bostad. Men pengarna kommer inte att räcka hur länge som helst, så Amalia letar desperat efter ett arbete. Men det är svårt att få ett utan erfarenhet. Modern och systern klarar inte mycket, utan det är Amalie som måste dra det tyngsta lasset. Amalie måste också ta reda på vad som hänt med faderns förmögenhet. Svaret gör henne både chockad och arg. När pengarna snart är slut dyker dr Brock upp och erbjuder Amalie arbete som guvernör till hans två barn. Framtiden ser nu betydligt ljusare ut.
Hur spännande är inte den här boken och serien överhuvudtaget? Spänningen bara ökar ju mer man läser. Jag beundrar huvudpersonen Amalie så mycket. Hennes beslutsamhet och driv är enorm. De som är kvar av familjen Hartmann, möter många svårigheter, men de ger inte upp trots att allt ser mörkt ut. Men som tur är löser sig deras bekymmer ett efter ett. Det som gör det så svårt för kvinnorna på den tiden, är att de måste ha en manlig huvudansvarig. Det kunde vara en far, make eller släkting t ex. Vilka svårigheter det var för kvinnorna när de inte hade det. De var nästan helt utlämnade då. Det känns tryggt att kvinnor numera kan klara sig utan en man. Doktor Brock verkar dock bry sig väldigt mycket om Amalies välbefinnande, och gör verkligen det lilla extra för henne och hennes familj. Dock verkar han ha en hemlighet. Slutet på boken är väldigt spännande och jag blir väldigt nyfiken på att läsa fortsättningen. Vem är det egentligen som ropar på hjälp uppe på vinden i hans hus? Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;
7
Doktor Brock?
Amalie stirrade överraskat på doktorn, och han stirrade minst lika överraskat på henne. Det tog en kort stund innan någon av dem sa något mer, och Amalie mindes snabbt hans senaste besök i huset. Det hade varit precis innan hennes far blivit sjuk, och de två hade bråkat. Doktor Brock hade tidigare förklarat för henne att han hade blivit arg på doktor Hartmann för att han valde att stanna i staden, valde att vårda de fattiga, när han hade en familj att ta hand om. Han hade varnat honom och bett honom åka till en säkrare plats på landet.
Det var i alla fall det Brock hade påstått. Amalie visste inte om hon litade på mannen. Hon var alltid lite på sin vakt i hans sällskap. Det kändes som om hon borde passa sig, men vad det var hon skulle passa sig för, visste hon inte. Det var som om Brock höll inne med något, som om han hade satt upp höga stängsel mellan sig själv och omvärlden, och hon lyckades inte riktigt förstå vem han var.
-Fröken Hartmann? Är allt som det ska? Varför är det inte tjänstefolket som öppnar dörren? Skamkänslan sköljde över Amalie. Han hade rätt. Det passade sig absolut inte att en vacker flicka från borgerskapet öppnade dörren själv. -D-det är bara för att... Jag menar, tjänstefolket är inte här. Inte nu längre.
Brock såg bestört ut, men gick in när Amalie öppnade dörren på vid gavel. -Men varför inte? Är ni sjuka?
-Nej vi har dem inte längre...stammade Amalie och kom sv sig. Hon kände sig nästan lika dum som under intervjun hos fröken Lutken. Men i nästa stund kom hennes mor och ställde sig bredvid henne.
Baksidestext;
EN DRÖM ATT KÄMPA FÖR. EN DRÖM ATT DÖ FÖR. EN DRÖM SOM VILL FÖRENA I TRO, HOPP OCH KÄRLEK.
På obestånd
Livet har vänts upp och ner för familjen Hartmann, och utmaningarna står på kö, men Amalie är fast besluten om att hålla löftet hon gett sin far. Hon ska ta hand om sin familj- kosta vad det kosta vill.
Amalie försöker ta reda på vem som har pressat hennes far på pengar. Svaret på mysteriet är både oväntat och chockerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar