"Släppa taget?" av Marie Sammeli utgiven av Harper Collins förlag. Boken handlar om Cecilia, som är en hängiven mor till Maja och Anton tillika maka till Simon. Nu när Anton flyttat hemifrån och Maja snart tar studenten, vill Cecilia få fart på hennes och Simons förhållande. Dock verkar han inte vara så intresserad av de romantiska middagar som hon annordnar, och skyller på att han har så mycket att göra på sitt arbetet. Allt oftare är han tvungen att jobba över. Dessutom har han nya kläder och beter sig allt märkligare. Alla Cecilias försök till romantik, blir avvisade. Cecilia börjar ana att Simon har träffat någon annan, och får det snart bekräftat. Han har nämligen träffat en ny kvinna på sin arbetsplats. Medan Simon beger sig till Indien med sin nya kärlek, måste Cecilia handskas med sorgen över att bli lämnad, och försöka hitta ett sätt att få vardagen att fungera. Det som gör det hela svårare, är att familjen bor på en liten ort, där alla känner alla. Av en arbetskamrat blir hon övertalad att ta hand om en hund, och sedan blir hon förälskad i arbetkamraten Per. Dessutom hittar hon tillbaka till intresset att designa möbler. Hennes mamma behöver också hennes hjälp. Men vad händer den dagen Simon ångrar sig, och vill komma tillbaka?
Detta är den andra boken jag läser av författaren. Wow, vilken härlig läsupplevelse! Det är svårt att sätta fingret på vad som gör denna berättelse så bra, men den är helt enkelt underbar! Trots att boken har ett sorgligt tema, kan jag inte lägga boken ifrån mig. Jag gillar verkligen hur författaren gestaltar huvudpersonen Cecilia. Hon beskriver känslor och tankar på ett fint och berörande sätt. Jag kände verkligen hur berörd jag blev, när Cecilia blev ledsen. Då kom även mina tårar. Jag kände mig också arg över hur illa hon blev behandlad, av sin bortskämda man. Detta är en karaktär som verkligen engagerar mig som läsare. Många som har blivit bedragna av sina äkta män kan säkert känna igen sig i denna berättelse. Även hur det kan kännas att bli till åren, och hur det är att vara förälder, till en sur och grinig tonåring. Alla känslor kring detta, har författaren lyckas förmedla på ett bra sätt. Detta är en bok, som även den, hamnar på maj månads lästa favoriter. Jag kan varmt rekommendera denna fint förpackade bok. Denna underbara feelgood roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 5
Nudlarna snurrar runt på glasplattan i mikrovågsugnen. Dagens lunch består av rester och är definitivt inte i klass med räksmörgåsen hon åt i går. Det fanns bara nudlar kvar i kastrullen efter gårdagens middag och ändå lade hon ner dem i en lunch låda. Nudlar med nudlar. Mikrovågsugnen plingar till.
Cecilia ser sin spegelbild i fönstret på mikrovågsugnen innan hon lyfter ut den ångande tallriken. Det blonda håret som sträcker sig nedanför axlarna och de markerade ögonbrynen. De dragen som var hennes signum, som är hennes signum. Automatiskt drar hon in magen. Gravidkilona har liksom vuxit sig fast på henne. Det är snart två decennier sedan hon var gravid, så kilona kom helt enkelt för att stanna. Möjligen har hennes passion för ost hjälpt till. Härliga mogna brieostar, ljumna som flyter ut, gärna med en god fikonmarmelad till. Och bakverk, helst bakelser. En frasig Budapestlängd med mycket grädde eller en chokladbiskvi med spröd, lite seg mandelbotten. Vin är en annan passion som kanske också bidrar till att kilona hängt kvar. Ett fylligt rödvin till en smakrik köttgryta eller ett glas iskallt chardonnay-så kallt att glaset immar-tillsammans med en krämig räkpastakan hon bara inte säga nej till.
Hon är rund, det finns inget annat sätt att beskriva det påoch eftersom hon är lång blir hon stor. Inte gulligt kurvig.
Cecilia tog skönheten för given, trodde med ingnoransen som all ungdom besitter att den skulle vara för evigt. Att hon inte skulle åldras eller att hon åtminstone skulle åldras som en filmstjärna, vara klassiskt vacker i mogen ålder. Åldras med värdighet helt enkelt. Cecilia gör en grimas och drar händerna över ansiktet som om rörelsen skulle släta ut det. Kanske hon ska satsa på lugg? En gardin som täcker fåror a, och mer smink. Hon öppnar sin lista.
Köpa mer smink.
Cecilia sjunker ner vid sitt skrivbord och snurrar nudlarna runt gaffeln och blåser på dem medan hon tänker på gårdagen. När Simon kom in i sovrummet hade hon låtsas sova. Jag är barnslig, mumlar hon för sig själv. Förstorar upp saker helt i onödan och låtsas sedan sova för att undvika en konflikt. Nudlarna är smaklösa och hon äter håglös.
Bredvid datorn står ett kort på Maja, Anton, henne och Simon. De sitter vis sjön och tittar skrattande in i kameran medan solen blänker i vattnet. Kortet är taget för fyra år sedan, när de precis köpt tomten, innan de började bygga. Det strålar av lycka om bilden så hon kan inte förmå sig att byta ut den mot en mer uppdaterad variant. En bild av fullständig harmoni med båda barnen. Det är en av de sista bilderna som de har på dem alla samlade sedan Anton flyttade, slår det henne. Majas ögon tindrar på bilden.
Baksidestext;
Livet i Ljungstenar borde vara enkelt, lustfyllt och tryggt. Men en dag vänds Cecilias liv plötsligt upp och ner, och i en småstad är det svårt att gömma sig. Är det kanske dags att släppa taget om det som varit och ge sig in i något nytt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar