"Rosenträdgårdens hemlighet" av Marie Sammeli, utgiven av HarperCollins förlag. Detta är den fjärde fristående delen i serien om Julia, nu med Gunvor i centrum. Jag har inte läst de första tre delarna. Detta är en härlig feelgood pärla om tre människor som vill hitta tillbaka till livet. Martin som jobbat för mycket och är utbränd. Författaren Judith som nyligen separerat och hamnat i en skrivkramp, samtidigt som hennes resa i jakten på ett mysterium, tar henne till Kapstaden och pensionatet Rose Garden. Vad gömmer det lilla pensionatet på för hemligheter? Barbro som tappat gnistan då barnen flyttat ut och maken som reser runt som stå uppkomiker. Vem är hon själv utan barnen? Vi får även följa Gunvor som driver det lilla pensionatet och har en idé om att ha gäster i pensionatet trots en vattenläcka. Hon ska tillsammans med Carmen locka gäster genom att hålla en självhjälpskurs. För att lyckas måste det ske samtidigt som Julia är iväg på en safari.
Den här boken gav mig mersmak. Jag bara måste läsa de föregående delarna i serien nu. I den här boken, får man följa de olika karaktärerna på pensionatet. Deltagarna genomgår en stor förändring under sin vistelse där. Jag tyckte också speciellt mycket om Gunvor, som verkar vara en färgglad och omtänksam person. De tre karaktärerna Martin, Judith och Barbro, går ifrån att vara nere och ledsna i början- till att leva upp under sin vistelse på det lilla pensionatet. Det verkar så mysigt och fint där med alla färger runt sig. Miljön känns ljuvlig och det beskriver författaren på ett bra och trovärdigt sätt. Författaren beskriver rosor och andra blommor så fint och man kan nästan känna dofterna av rosorna och den goda maten. Det gör att man kan drömma sig bort till en annan plats. Boken är lättläst och jag tyckte det var underbart hur hundarna hjälpte deltagarna att tina upp. Det lilla mysteriet ger också boken det lilla extra till handlingen. Denna härliga feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Judith
Mejlet går iväg med ett svischande ljud. Hon har just broderat ut mäklartexten om två magiska hus som ligger längs kustbandet på väg in mot Kapstaden. Stora villor med fönster från golv till tak som vetter ut mot det turkosblå havet. Belägna högt uppe på en klippkant.
Hon kan inte låta bli att fundera på vem som kommer att köpa dem. Sannolikt någon som gått i pension, eller någon som vill ha ett lyxigt semesterboende. Troligtvis inte en småbarnsfamilj med tanke på läget, det skulle vara väldigt opraktiskt och inte särskilt vilsamt att hela tiden behöva hindra barnen från att gå nära klippkanterna och kladda ner alla glasrutor. Snarare ett par utan barn, eller där barnen flugit ut och de bara vill rå om varandra och njuta av den hänförande utsikten. Någon som vill bort ifrån Båstad och Torekov. Judith kan se framför sig hur de sitter på den vidsträckta altanen med varsitt iskallt glas vin framför sig medan de funderar på om de ska grilla något på den enorma grillen eller ge sig ner på stan.
Att skriva annonser är inte särskilt välbetalt. Henrik brukade sucka och säga att hon hade tjänat betydligt mer om hon valt att skriva årsredovisningar eller reklambroschyrer i stället. Det hade han såklart rätt i, men Judith tycker det är roligt att fantisera om hur livet kommer att levas inom väggarna på de vackra mäklarobjekten. I hennes värld är det alltid lyckliga familjer och par som ska flytta in i bostäderna hon beskriver. Ibland kan hon till och med hämta inspiration i annonserna till sina noveller.
Judith sneglar på det andra dokumentet hon har öppet. Det som Agnetha snart vill se. Det är faktiskt inte tomt-hon har skrivit en hel del. Men det är inte särskilt bra. Judith tänker att hon kan redigera senare om hon bara får ner någonting, men nu när hon läser det hon skrivit trycker hon snabbt på startknappen. Detta kan inte ens den bästa redigeringen i världen rädda.
Tvivlet sköljer över henne. Om hon inte kan skriva spänning, vad ska hon göra då? Skrivandet är hennes liv. Det är klart att hon alltid haft svackor och ibland går det upp och ner, men inte på det här sättet. Det är som om hon fryst fast. Judith skjuter datorn åt sidan och tar fram påfågelboken. Ibland är det lättare att få idéer med bara penna och papper, det här Carmen rätt i. De färgglada fåglarna breder ut sig över omslaget. Frustrerat försöker hon hitta pennan och kommer på att hon lämnade sin i mötesrummet.
Från baksidan;
Att driva ett pensionat i sydafrikanska Kapstaden visar sig vara svårare än vad Julia och hennes mamma Gunvor kunnat ana. När de dessutom drabbats av en vattenläcka bestämmer de sig för att stänga pensionatet för renoveringen medan Julia åker på safari-vilket ger Gunvor fria tyglar att ensam sköta allt. Hon bestämmer sig för att i hemlighet hålla Rose Garden öppet och locka gäster genom att erbjuda en självhjälskurs.
Tre frusna själar från Sverige checkar in: Martin, utbränd affärsman, Barbro som har tappat livsgnistan och så Judith, skribenten som bär på en stor hjärtesorg. Med hjälp av Gunvors speciella syn på tillvaron och aptit på livet får de chansen att ta kontrollen över sina liv.
Vad ingen vet är att Judith också har ett annat syfte med resan: att nysta i historien kring sin morbror Lars som verkade som präst i Sydafrika under apartheid. När allt fler hemligheter avslöjas får hon möjlighet att ställa ödesdigra handlingar i det förflutna tillrätta.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar