"Man tager vad man haver" är skriven av Maria Fogelberg Nelson och utgiven av Lava förlag. Lena har varit änka i fem år och sorgen gör att hon inte kan gå vidare. Hon känner sig ensam och vill pröva att dejta. Det går inget vidare, men så träffar hon en gammal väninna, som hon börjar umgås med. Långsamt hittar hon tillbaka till livet igen, men hittar hon någon att dela vardagen med?
Jag har velat läsa författarens böcker ett tag och blev glad över möjligheten att äntligen få göra det. Jag blev inte besviken. Den här feelgood pärlan är fylld av humor, igenkänning och en hel del allvar. Hon beskriver hur det kan kännas att vara i klimaktierie på ett realistiskt sätt och många kan nog känna igen sig i huvudkaraktären. Boken ger mig många skratt. Boken är lätt att komma in i och språket flyter på lätt. Jag hoppas jag får möjligheten att läsa mer av författaren i framtiden. Jag tycker också att omslaget till denna boken är så vackert. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favoritställe ur boken;Tyst sätter jag mig mitt emot dem och börjar studera dem ingående. Två lintottar med öppna drag, stora leenden och rosa kinder. Max är lite längre, lugnare och tanigare och Petter har ännu förskoleålderns sprallighet kvar och vars fot rycker oavbrutet, det är nog inte lång tid innan intresset för spelet försvinner.
"Mormor, vet du vad..? säger han plötsligt och lägger ifrån sig plattan.
"Nej, Petter vad är det?"
"Jo, du är inte glad."
Max, tittar upp från spelet:
"Nej, det är du inte."
"Är jag inte, men nog är jag glad nu när jag får vara med er."
"Nej, dina ögon är blöta som sälen..." fortsätter Petter.
"Ja, precis lika ledsen som en säl är du", förtydligar Max.
Vad ska jag svara? Det går inte att lura barn.
"Nej, jag är inte så glad för jag saknar morfar..."
"Men han finns ju, inte här men inne i oss", säger Petter och reser sig och går fram till mig, "här i ditt hjärta, här finns han", och lägger sin hand på mitt bröst.
"Ja, här finns han", säger jag och för första gången på länge infinner sig ett äkta leende hos mig,"här finns han".
På något underligt vis försvinner lite av vemodet och istället fylls jag av en omättlig lycka över det som jag har. Och över ett helt fång av vackra minnen som jag ska vårda, men att livet ändå måste gå vidare.
"Mormor, vet du...jag tycker om dig."
Från baksidan;"Mogen up-to-date kvinna söker manligt, dasant sällskap att dela livspromenader med. Mina intressen är att realisera tyngdlagen, dans och litteratur. Min hand i din"
Efter fem år som änka är Lena Stenström äntligen redo att lämna ensamheten. Hon bestämmer sig för att skapa en profil på den dating sida och livet sätter snabbt fart igen.
Lena går på dåliga dejter, träffar ett gammalt kärleksintresse från grundskolan och återupptar vänskapen med den härliga energiska Lotta. Tillvaron känns ganska bra men det förgångna håller sig envist kvar. Kommer hon någonsin kunna släppa sorgen och ge sig hän?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar