Berätta ingenting

"Berätta ingenting" av Malin Tuvesson utgiven av Ordberoende förlag. Sanna saknar sin väninna Julia, som har flyttat till London och till sin nya kille. Själv blir Sanna uppsagd på sitt arbete, då de behöver dra ner på personal. Dock får hon snart ett nytt arbete in om kommunen. Hennes nya arbete är ett uppdrag, som går ut på att få ut långtidsarbetslösa kvinnor, till antingen arbete eller utbildning. Det gör samtidigt att minnen från svåra barndomstrauman dyker upp, och rör till allt. På samma arbete jobbar också Jack, Sannas nemesis. Men nu kan de knappt vara i samma rum, förren känslorna sprakar mellan dem. De dras hela tiden till varandra. Men eftersom Sanna är enhetschef så vill hon inte ha något förhållande med en arbetskollega, av olika anledningar. Fast ju längre tiden går, desto svårare blir det att hålla avståndet mellan dem. När uppdraget är slutfört med gott resultat, har Sanna tillslut inte något val. Hon tar ledigt och flyr till sin väninna i London, för att fundera ut vad hon vill göra med livet. Jack som också är lite trasig vill dock inte släppa Sanna så lätt. Ska de våga satsa på ett förhållande med varandra tillslut? 

Jag har läst en bok av författaren förut, som jag tyckte mycket om. Detta är den fristående fortsättningen på den boken. Jag blev inte besviken när jag läste denna, som jag sett fram emot att få läsa. Historien i boken är både tankeväckande och mysig. Boken kändes väldigt lättläst, och hade ett bra driv. En riktig sträckläsarbok, precis som författarens förra bok. Vi får följa Sanna och hennes team när de utför ett uppdrag till kommunen, vilket går ut på att få ut kvinnor i arbetslivet igen. Samtidigt som vi får följa Sanna och Jacks kärlekshistoria, som inte är så enkel, då båda har svårt med relationer. Det beror på svåra trauman i barndomen, då båda två är maskros barn. Ja, det är en bok som beskriver hur svårt det kan kännas för barn till missbrukande föräldrar, och vilka spår det sätter i själen. Om knuten i magen  och oron. Sannas upplevelser som barn borde inga barn få uppleva. Författaren beskriver personernas tankar och känslor på ett bra sätt. Malin får personerna att kännas genuina och trovärdiga. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Ett plus för ett väldigt snyggt bokomslag också. Denna feelgood pärla får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 8

Porten till den stora kommunbyggnaden kom allt närmare och svetten rann ner på ryggen och klibbade under armarna. Klumpen i magen kändes tung och hård. Det sved och hon behövde nästan kräkas. Skulle hon vända och gå hem igen? Bara ge upp och inte göra något. Hon gick mot porten för att gå in och visa dem. Visa dem alla-även om hon inte visste vilka som fanns där inne. Hennes inre röster skrek olika saker och det var svårt att mota bort ångesten som lurade, men med varje steg hon tog blev den svagare. Bort, muttrade hon när hon klev, försvinn, klampade när hon gick, stick, sa hon när hon tog ett djupt andetag och greppade handtaget för att dra upp den stora träporten och gå in i byggnaden den allra första dagen på sitt nya jobb. 

Stegen ekade omkring henne i korridoren och för varje steg hon tog lät det som en naturkraft som var på väg. Hon intalade sig att det stämde när hon gick de sista metrarna fram till Lenas kontor. 

"Välkommen", sa Lena som väntade utanför. 

"Tack", svarade Sanna. 

Inne på kontoret gick de igenom det praktiska med avtal och nycklar, arbetsdator och konton. Sanna fick en ny kortfattad genomgång av den process som hon skulle arbeta med och informationen om det arbetslag som hon skulle ha till hjälp. Det susade i huvudet och hon skrev slarvigt ner namnen på medarbetarna och fick deras kontaktuppgifter via sms från Lena. 

"Jag gör saker och ting annorlunda", sa Sanna när hon var redo att gå. 

"Det var därför jag anställde dig", svarade Lena och tog upp mobilen och nyckelkortet för att följa henne till dagens första möte. 

"Jag tror att det är bäst att jag går ensam." 

Lena hejdade sig och såg på henne. "Ring om det är något då", sa hon, "och hör av dig efter mötet så jag får veta hur det gick." 

"Det ska jag göra." 

Baksidestext;

Enemis to lovers när det är som bäst- En romantisk feelgoodroman som inte väjer för svåra ämnen eller starka känslor. 

Sanna Persson saknar sin väninna som hittat kärleken och flyttat till London. Trots att hon alltid varit en glad tjej som lätt fått männens uppmärksamhet, har aldrig haft ett längre förhållande. Livet känns ännu tyngre när hon mister sitt jobb. 

Jack Freij har arbetat sig upp från ingenting. Han och hans bror blev fosterhemsplacerade när deras missbrukande föräldrar dömdes till fängelse. Jack började arbeta tidigt för att ta hand om sin bror och arbetar nu inom kommunen. 

När Sanna och Jack börjar jobba på samma arbetsplats uppstår problem. Sanna genomför förändringar som inte alltid uppskattas. Hon börjar fundera om hon verkligen hamnat på rätt jobb. 

Uppdraget är att få kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden i arbete. Det drar upp gamla minnen av trauma hos Sanna, som hon ignorerat under flera år. Kommer hon kunna läka, bearbeta och kanske till och med bli modig nog att våga satsa på en relation? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs min recension av "Berätta en detalj" här