Rodins auktionshus - Den gyllene hämden

"Rodins auktionshus - Den gyllene hämden" av Veronica Sjöstrand, utgiven av Romanus och Selling förlag. Bokrecension; I den här bokserien får vi följa med huvudpersonen Stella in i konstens värld. Hennes pappa har sysslat med illegal verksamhet parallellt med att han hade drivit auktionshuset Rodin. När hennes bror pressas på information om en försvunnen tavla av en ökänd hälarliga, är Stella tvungen att infiltrera verksamheten och komma närmare den karismatiske ledaren Moira. Man vill nu att Stella ska ordna en stängd auktion för några få köpare. Dessa män är ofattbart rika och drar sig inte för att ta till våld för att få det de vill ha. Vi får nu följa Stellas arbete med att rädda Rodins auktionshus, samtidigt som hon försöker ta reda på vem som mördade hennes pappa. Samtidigt knakar hennes förhållande till Lucien, som vill att hon dka vara mer närvarande. Då hans mamma behöver hans hjälp, flyttar han hem för att ta hand om henne tills hon mår bättre, samt så att Stella ska kunna reda ut vad hon vill med deras förhållande. Ska Stella lyckas fälla den ökända ligan och rädda Rodins Antikvariat?

Detta är den fjärde delen i serien om Stella Rodin som är en av världens främsta konstexperter. Hon har känsla för konst och är skicklig på att se om en tavla är falsk, samt att hon själv är otroligt vass på att förfalska tavlor. Stella jobbar också för Interpol, vilket gör henne till den som måste infiltrera hälarligan. Hon måste bara komma på vilken roll hon ska spela, som passar bäst. Jag har inte läst de tre första delarna i serien, men man kan läsa dem fristående. Detta är för övrigt första boken jag läser av författaren. Jag tycker det är spännande att följa arbetet med att hitta den försvunna tavlan tillika arbetet på antikvariatet. Antikviteter är något som jag inte vet så mycket om, så jag gillade att få en inblick i denna världen. Boken känns välskriven, vilket gör att författaren får mig att tro på vartenda ord hon skriver. Det märks att författaren har gjort sin research, och har stor kunskap om tavlor tillika andra antika föremål. Jag läser gärna mer av författaren. Denna snyggt förpackade boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

På fredagen hade jag torkat och åldrat tavlan tillräckligt. Bland annat genom att fernissa den med ett ämne som gjorde att färgen krackelerade och sen fylla sprickorna med utspädd brun färg blandat med damm från mina fönsterbrädor. Det var dags att ge sig av. Jag gick ner till vår kontorsvåning och letade upp farmor och Adam för att se till att de hade alltid de behövde från mig för att få verksamheten att fungera när jag var borta. Hur lång tid det skulle ta för mig att hitta bevis för pappans affärer visste jag inte, men jag måste lyckas innan Skatteverkets deadline i augusti.

Sent på eftermiddagen var jag klar med alla förberedelser. Då gick jag tillbaka till ateljén och tittade på tavlan igen. Stirrade länge utan att kunna avgöra om jag tyckte den var bra nog. Tillslut gav jag upp, tog tavlan under armen och gick hem för att packa. Jag plockade fram resväskan och funderade på vilken personlighet jag skulle ha, nu när jag gick under täckmantel som mig själv. Jag tänkte på pappa. På hans personlighet. Ena stunden utåtriktad med fingertoppskänsla och elegans. I andra stunden butter, enkelspårig och korthuggen. Han hade till skillnad från mig varit egocentrisk och hetlevrerad, även om jag måste erkänna att jag kunde ha ett hett humör ibland, jag med. Men framför allt hade han varit mycket mer extrovert än vad jag var. Själv var jag mer bekväm med en tavla framför mig än en person. 

Moraliskt tveksamma Stella, som jag skulle spela i den här operationen, fick nog vara lite närmare pappa i personlighet. Lite yvigare, lite mer ego. Men lika bra på konsten. Det hade vi gemensamt, pappa och jag, och det var min styrka i det här. 

Vad nu det här var.

Det knackade på dörren. Jag övergav min halvpackade resväska och gick ner i hallen och öppnade. Där stod farmor med en flaska vin i handen. Ett amerikanskt zinfandel. Vår favorit. 

Baksidetext;

EFTER SIN PAPPAS död står Stella Rodin kvar i en härva av ekonomisk brottslighet. När våldsamma indrivare pressar brodern Matteo i jakt på en Matissetavla hotas hela det antika auktionshusets framtid. Spåren efter faderns kriminella verksamhet leder Stella till en exklusiv och ökänd hälarliga i London, med den karismatiske ledaren Moira i spetsen. För att rädda familjens auktionshus tvingas Stella ge sig in i lejonets kula. Under hemlig identitet infiltrerar hon organisationen som säljer konst till män som inte bara har pengar, utan även makt och våldskapital. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skogens hjärta

"Skogens hjärta" av Marija Fischer Od`en utgiven av Fåglar förlag. Bokrecension; Ursula är den unge drottningen över hamnskiftarna. Hon kan dessutom själv skifta till björnhamn. Dessutom är hon drottning över människorna. Dock finns det någon som inte vill att hon ska regera, nämligen greve Warg. Han har försökt att mörda henne en gång, men den gången misslyckades han. Nu skickar han bort hennes lärare Frans, som hon tycker så mycket om. Istället får Wargs son ta den platsen. Men något annat är på gång och Ursula anar att han har nya planer, för att röja undan henne. På en annan plats dyker det upp en främling. Mannen tycks ha svultit och är inte mer än skinn och ben. Kläderna är trasiga och han kan inte tala. Två ljus har börjat lysa i fönstren där de fattiga bor i Askhamn. Men vad betyder det? Är det ett hemligt meddelande och vilka är det som tänder dem?

Detta är den andra delen i serien som handlar om "En björn i en bur". Jag har läst och recenserat den första delen, och jag blev så glad när min blurp dök upp på baksidan av denna delen. Jag blev förtjust i denna bokserie från första boken, trots att serien egentligen riktar sig för barn 9-12 år. Men jag gillar tanken på hamnskiftare, magi och kampen mellan goda och onda krafter. Jag finner sympati för den ensamma unga drottningen, Ursula, och tycker det är hemskt att hon ska vara så ensam. Hennes kamp om gemenskap och rättvisa går dock vidare, tillsammans med de uråldriga varelser som bor i skogen. Nu får vi lära känna Ursula ännu bättre. Nu dyker det även upp nya karaktärer i boken, som ska bli spännande att följa i nästa bok. Jag gillar de två upprorsmakarna som försöker lura de elaka soldaterna. Jag skrattade gott åt dem när de låtsades att de inte hörde. Boken slutade väldigt spännande. Greve Warg har nämligen kommit på en plan för att kunna ta över riket. Men vad den hårda utpå tänker jag så klart inte spoila. Boken innehåller även fina bilder och bokomslaget är så fint och stämningsfullt. Jag ser fram emot nästa del i serien. Denna fina fantacy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Petri

Utanför Askhamns borg lyste höstsolen klart på färgsprakande träd och flyttfåglar skränade på din färd söderut. Men genom den smala och djupa fönstergluggen i rummet där Ursula fick sina lektioner kunde bara ett svagt ljus kämpa sig in. Det hade lika härna kunnat vara mörkvinter. För att de skulle se något hade hennes nya lärare Petri Warg ställt ett talg ljus på bordet där han lade sina böcker. Lågan fladdrade häftigt av det kalla draget och kastade vajande skuggor över väggarna utan att lyckas lysa upp ordentligt.

Skuggorna påminde Ursula om att hon innan frukosten tyckt sig ana silhuetten av en sparvhök utanför sitt fönster. Som alltid blev hon mindre bedrövad när fågeln var i närheten, och när ett gällt skri letade sig in till henne log hon för första gången sedan Frans lämnade borgen. 

Varken skränande flyttfåglar eller skriande hökar hördes dock inte till henne nu trots att det rådde tryckande tystnad. Petri inledde dagens första lektion med att ställa frågor och Ursula skakade på huvudet åt dem alla utan att lyfta blicken. 

"Vid alla helgon, kan du inte adelns hederskodex heller?" utbrast Petri. Efter bara några minuters lektion var han rödflammig på halsen och talade onödigt högt. 

Frans hade gärna berättat om okända drottningars hemligheter eller köksskvaller om adeln när det stod "Riddardkapet och adeln" på schemat. Men Petri försökte få henne att rabbla de olika adelssläktena och deras vapen. Det visade sig att hon inte kunde fler adelssläkter än att fingrarna räkte och han gick över till riddarnas och adelns hederkodex. När hon inte ens förstod vad det handlade om tappade han behärskningen.

"Hur i alla glödgade helveten kan du ha undgått att lära dig hederskodexen?"

Petris röst sprack och han knöt och öppnade händerna i hetsig takt. Förvånad upptäckte Ursula att hon knappt kunde kväva ett leende.

Hur kan jag våga le fast en lärare, till på köpet greve Wargs egen son, är arg på mig?

Baksidetext;

Ursula önskade att någon annan var den drottning som då uråldriga varelser ville tala om viktiga saker med. Men det hjälpte inte att önska. Här var hon, och här var de gamle som ville tala med henne. Hon tog ett djupt andetag för att försöka dra in lugnet och glädjen från platsen. Så steg hon fram, "Välkommen till skogens hjärta", hördes en hes röst. 

När det äntligen finns glädje i Ursulas liv igen försöker greve Warg döda henne. Han misslyckas. Men borgen fylls av viskningar och hon är rädd att de handlar om hans nya planer att göra sig av med henne.

Långt från borgen, intill de underjordiskas skog, dyker en främling upp. Vem är han och varför kan han inte tala? Samtidigt brinner dubbla ljus i fönstren i Askhamns fattigkvarter. Är det ett hemligt meddelande? Vilka är det i så fall som tänder dem? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs härna min recension av "Ursulas 

hemlighet" här

Frihetslängtan

"Frihetslängtan" av Charlotte Sirc utgiven av Harper Love Förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till 1800-talet. Nu får vi lära känna två olika kvinnor ur familjen von Weidenhof. Hermine och Constance lider av kärleksbekymmer. Hermines äktenskap får henne att känna sig kvävd, och sedan hon fick sin son har maken Thorsten dragit sig undan all närhet, och de sover numera i skilda sovrum. Han stannar ofta sent på arbetet och vad han egentligen gör på kvällarna, vill hon inte ens tänka på. Men då får hennes son en ny lärare, den unge konstuderande Johannes. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om. De inleder därmed en förbjuden kärlekshistoria. Men Johannes vill ha mer, och vill att Hermine lämnar Thorsten. Men i hennes kretsar skiljer man sig inte utan orsak. Constance far vägrar att hon ska ha något med hans ärkefiendes son att göra och skickar henne till Hermines föräldrar i Stockholm. Hennes stora kärlek söker upp till henne i Stockholm, men han förolyckas. De båda kvinnorna söker både tröst hos varandra, och de går på seans för att få svar på sina frågor. Ska de båda kvinnorna få den kärlek som de så hett längtar efter?

Detta är del två i serien om familjen von Weidenhof. Jag har även läst och recenserat den första delen i serien. I förra boken fick vi följa stora systern, och nu följer vi den yngre systern samt hennes kusin. Jag tyckte det var spännande att återse familjen igen. Kvinnorna i familjen von Weidenhof är starka och går sin egen väg, i en tid där kvinnorna mest skulle lyda sina män. Man skulle definitivt inte inleda några förhållanden utanför äktenskapet. Men med tanke på att Hermine inte får någon kärlek alls utav sin make får hon min sympati. Men här börjar kvinnans frigörelse arbete, mot att få bestämma över sitt eget öde. Författaren beskriver de båda kvinnornas tankar och känslor på ett bra sätt och de båda kvinnorna får stöd utav varandra. De historiska bitarna är bra inbakade i historien, och författaren får historien att kännas äkta och trovärdig. Författaren har sedemera gjort noga research och det märks. Vi befinner oss både i Tyskland och i Sverige, och får följa hur livet är under slutet på 1800-talet. Jag gillade verkligen hur det blev för de båda kvinnorna i slutet. Jag ser redan fram emot nästa del i serien. Denna historiska romance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 18

Det var en tidig förmiddag och Hermines resa till Stockholm närmade sig. Hon satt vid spegelbordet i sin kammare och funderade på vad hon skulle ge sin far i julklapp. En man i hennes fars ålder hade redan allt man kunde önska sig och det var extra svårt eftersom han aldrig kunde ge några förslag. Föräldrarna hade sedan länge planerat en resa till Egypten så att fadern skulle gå se pyramiderna vid Nilen. Nästa höst var det äntligen dags. Kanske skulle han uppskatta en ny tropikkostym? Hermine påminde sig om att göra en lista med alla ärenden i Stockholm i mellandagarna, fick inte glömma att skicka en beställning till Kaedings skrädderi på Fredsgatan. 

Med flinka fingrar stack hon in några hårnålar i frisyren och drog ut håret så att det låg som en mjuk gloria kring ansiktet. Hon synade de små rynkorna kring ögonen och rös till. Nu var hon precis som sin mor, överdrivet intresserad av att se evigt ung ut. Hermine kände sig egentligen inte särskilt gammal, det var bara det att Johannes var ännu yngre. Hur idiotiskt var det inte ändå, vad hade hon att erbjuda en ung man som han? Det stod förmodligen tusen och åter tusen unga flickor som Anna i kö. Men efter den där kyssen kände Hermine sig nästan som förhäxad. Hon ville vara nära Johannes så ofta hon kunde, tanken på att han ville ge henne lektioner i måleri gjorde henne alldeles varm. Hon nålade fast kame`broschen i halsen och vek till en spets på den vita bommulsblusen. Sedan ångrade hon sig och tog av sig broschen igen. Det var precis en sådan hennes mor skulle ha burit. 

Thorsten hade som vanligt åtaganden på beskickningen och det var bestämt att de skulle äta en sen lördagsmiddag. John hade blivit lovad av Elin att få besöka de botaniska trädgårdarna tillsammans med en annan pojke och hans jungfru, och efter frukost hade de givit sig av.

Hermine stängde dörren till kammaren och skyndade nerför trappan och bort genom korridoren mot tjänsefolkets domäner. Hon fick inte döka upp Johennes på eget bevåg, det gick emot all vett och etikett, men om ärendet gällde John skulle det kanske passera. Med klappade hjärta ställde hon sig framför Johannes dörr och kände sig så sårbar och nervös att hon nästan mådde illa. Men så svalde hon all heder och lyfte handen, kastade en blick bortåt korridoren och knackade tre lätta knackningar. Ångern drabbade henne genast men hon hade noga bestämt vad hon skulle säga. När Johannes ansikte visade sig skulle hon säga det hon hade planerat utan att låta tankarna komma i vägen Baksidetext;. Om någon i tjänstefolket såg eller hörde något skulle allt vetka helt oskyldigt. 

Baksidetext;

KONSTNÄRSDRÖMMAR, SYSTERSKAP OCH FÖRBJUDEN KÄRLEK

Livet i Berlin blev inte som Hermine von Weidenhof hade tänkt sig. Hon känner sig kvävd i sitt äktenskap och avskyr sitt inrutade societetsliv. När den unge konststudenten Johannes Cavallius flyttar in för att undervisa hennes son ställs tillvaron på ända och en förbjuden kärlekshistoria tar sin början. 

Samtidigt flyttar Hermines kusin Constance in i greveparet von Weidenhofs palats i Stockholm. Constance sörjer en förlorad kärlek, men gör succé inom cocieteten och finner snart nytt hopp.

Julen närmar sig och kusinerna möts i Stockholm. Problemen tätnar när det förflutna kommer ikapp Constance, och Hermine funderar på att genomföra det mest förbjudna - en skilsmässa. Via konstnärsvänner söker sig kvinnorna till den spirituella världen och en högre sanning. Ska en seans ge dem svar på sina frågor?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Brytningstid" 

här

Bruket del 1-Gnistregn

"Bruket del 1-Gnistregn" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi förflyttar oss till den lilla orten Eldarsfors. Sommaren är på gång, och med den kommer det turister, som besöker det gamla järnbruket, där guidade turer erbjuds. I Eldarsfors får vi lära känna flera olika karaktärer, som har anknytning till bruket på olika sätt. Vi får följa dessa excentriska människor som bär på hemligheter och känslor som bubblar under ytan. Självklart finns det också vissa konflikter mellan de olika individerna. Noras barndoms kamrat Jeremias flyttar plötsligt tillbaka till Eldafors. Ska hon och Jeremias bli något mer än bara vänner? och Wolf vill lära känna guiden Gillis lite bättre. Det verkar vara svårt att nå honom, men Wolf vill inte ge upp i första taget. Han är ju så snygg. Sedan har vi Vincent som råkar på ett väsen han inte trodde fanns, men som vänder upp och ner på hela hans tillvaro. Snart kan han inte tänka på något annan än Näcken. Medan människorna lever sina liv, verkar det vara något på gång i skogarna runt den lilla bruksorten. 

Jag har inte läst något förut av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Detta är den första delen i serie om bruket i Eldarsfors. Det är en plats där alla känner alla, vilket gör att en hel del konflikter bubblar under ytan. I denna boken dyker vi också ner i den nordiska folktron. För i skogarna runt omkring Eldarsfors tycks det nämligen finnas gott om mytologiska varelser. I första delen i serien får vi t ex möta Näcken. Vi får lära känna de olika karaktärerna på ett bra sätt, och vad de kämpar med i sin vardag tillika deras längtan efter kärlek. Karaktärerna har olika kapitel, där vi får lära känna dem bättre. Boken innehåller också fina miljöbeskrivningar och karaktärerna är lätt att tycka om. Kapitlen är lagom långa och för berättelsen frammåt i lagom takt. Något håller på att hända i skogarna runt den lilla brukbyggden, och spänningen ökas allt eftersom. Boken slutar med en väldigt spännande cliffhanger, så jag ser fram emot att få läsa nästa del i serien. Även bokomslaget är fint och tilltalande. Denna nutida fantacy berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Måndag 1 maj

Nora Sander

En gång i tiden hade hon älskat första maj. Det var en dag då de vuxna var lediga och hon själv slapp gå till skolan, en dag då de gick ut till skogen med en utflycktskorg och fiskade uppe vid Kattåsen eller någon av de andra utsiktsplatserna. Farfar berättade om torpställena som hade legat i skogen förr och Britta sjöng ibland något på sin mjuka dalmål, när farfar lyckades övertala henne. När Nora var liten hade pappa och mamma också varit med. Mamma dom visslade medan de gick och pappa som kunde namnen på alla växter. 

Det var länge sedan. Nu för tiden var första maj en dag då Britta gick ut själv, för att "rensa huvudet" som hon sa, och Nora stannade hemma och låtsades njuta av ledigheten. Men distanskursen gjorde att hon pluggade lite hela tiden, oavsett dag eller tid på dygnet, och idag var inget undantag. Hon satt i fönstersmygen i biblioteket, där det var som ljusast och där hon kunde se en skymt av gårdsplanen utanför. Det var fånigt att oroa sig för Britta, det visste hon, men Britta var ändå över sjuttio och hon vägrade att hålla sig till stigar och snitslade banor. Ingen telefon hade hon med sig heller. Hon hade bara varit borta några timmar, men Nora sneglade ändå genom fönstret då och då i hopp om att få se hennes gröna fleecejacka därute. 

Biblioteket låg i anslutning till hallen i husets västra del, men på något sätt var det som om man befann sig i ett eget universum därinne. Rummet var mörkt och dystert, till skillnad från kökets bländvita väggar och vardagsrummet blommiga tapeter, och de höga hyllorna svalde alla ljud och gav intryck av att det inte fanns något utanför dörren. I vanliga fall undvek hon rummet av den anledningen, men hon hade märkt att stämningen därinne var perfekt när hon behövde plugga. Och I den breda fönstersmygen fick hon plats med både sig själv, datorn och alla block och böcker. 

Erland var antagligen hemma - hon hade inte sett honom sedan frukost, men hans bil stod parkerad utanför och han gick sällan någonstans till fots. Minnet av hans flirtiga samtal med Elsa igår fick henne att grimasera. Hur kunde Elsa se något attraktivt hos en sån som han?

Baksidetext;

Det lilla samhället Eldarsfors förbereder sig för sommarens turistströmmar till det gamla järnbruket, men bruket har fått en ny ägare och inget är som förr. På herrgården sitter Nora Sander och ser hur hennes kusin förstör deras farfars livsverk, men när barndomsvännen Jeremias återvänder till samhället får hon annat att tänka på. 

Brukets HR-chef Wolf Krause försöker lära känna ensamvargen Gillis Sinclair, som arbetar som guide i gruvorna, men börjar inse att det är omöjligt. Vilket vore enklare att acceptera, om Gillis bara inte var så snygg.

På den närliggande campingen bor Vincent, som tar ströjobb på bruket men helst inte vill jobba alls. Vid en tjärn i skogen möter han en mystisk varelse han inte trodde fanns-Näcken- och från den stunden är deras liv sammanflätade.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ensambarn

"Ensambarn" av Anneli Jangegård Fogelberg utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Vi får följa författarens många gånger svåra resa genom uppväxten. En uppväxt som präglas av mobbing, smärta och sociala utmaningar. Mobbingen har så klart satt sina spår, och det måste hon bearbeta i vuxen ålder, då självkänslan har fått sig en törn. Då hälsan redan från barndomen präglades av olika sjukdomstillstånd, som svår migrän krävdes även anpassning i skolan. Det blev många turer till olika läkare för att ställa rätt diagnoser tillika få rätt hjälp av vården. Fibromyalgi är en sjukdom som inte syns, men den är högst verklig. Författaren drabbas av många motgångar, samtidigt som hon upplever stor kärlek och uppbackning av hennes nära och kära. Författarens kärlek till både familj och hennes djur finns som en röd tråd genom hennes liv. Trots att författaren egentligen inte klarar det, ger hon ändå inte upp, utan försöker ändå jobba heltid. När hälsan sviker blir hon sjukskriven gång på gång. Jag uppfattar författaren som en person som inte ger upp trots alla hälsomässiga motgångar.

Jag tyckte att denna självbiografi var väldigt tankeväckande. Vi får en inblick i hur det är att leva med kronisk smärta. Men det är inte bara fibromyalgi som drabbar författaren. Migrän och diskbråck, är bara några av de sjukdomstillstånd hon drabbas av ovanpå fibromyalgin. Författaren möts av många motgångar i sitt liv tillika brist på empati av sjukvården, vilket kändes jobbigt att läsa om, för man blir både ledsen och arg. Varför finns det ingen förståelse för andra människors situation i vårt samhälle? Jag förstår inte att ett samhälle måste byggas upp på att alla ska arbeta 100%. De som inte klarar av samhällets krav möts av människor utan empati, och ses som en belastning. Det skapar såklart stor stress hos den enskilda individen, och man kan lätt hamna i en depression. Varför kan inte samhället var mer ampassningsbart i stället? Försäkringskassan och sjukvården är många gånger ett stort skämt. Denna bok borde läsas av alla de människor som jobbar inom sjukvården samt försäkringskassan. Tack, Anneli, för att du delat med dig av din resa. Jag ser fram emot att läsa mer av det som du skriver i framtiden. Jag skickar författaren en stor varm styrkekram. Denna tankeväckande självbiografi får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Utdrag ur boken;

TONÅRING

USCH, JAG AVSKYDDE tonåren. Mensen kom när jag var 12 och med den extremt svåra menssmärtor. Den var alltid riklig, extremt smärtsam och varade ungefär en vecka. Här räckte inte dåtidens bindor till och tamponger användes inte lika mycket. Så i början var det bindor, massor av bindor, handdukar i sängen och liniment på mage och rygg.

Smärtan kunde inte stillas med hjälp av receptfria läkemedel, så det fick bli lite starkare saker, som jag idag inte kommer ihåg namnet på. Hur som helst, de hjälpte lite, men inte helt. Jag var däckad de första dagarna. Om du som läser detta har samma som jag, så förstår du exakt vad jag menar. 

Men för dig som inte har detta problem: tänk dig att ha en extrem smärta, en tia på en tiogradig skala där tio är värst. Smärtan sitter krampaktigt i nedre delen av buken, vandrar runt till ryggen och ner i hela benen. Den är så extrem att den är förlamande. Jag blir samtidigt förstoppad. Så, jättehård i magen och då ska man krysta ut det samtidigt som buken håller på att hå itu. 

Där och då funderade jag på om jag skulle få dras med detta elände hela mitt liv. Föga visste jag vad ödet hade på lut för mig. Och tur är väl det. Jag vill inte veta mitt framtida öde. 

13: När man börjar i högstadiet är allt nytt och läskigt, så även för mig. Niorna var så stora. Det var så mycket nytt och så många nya. För mig som var synsk empati, med svårigheter att passa in någonstans, var det väldigt jobbigt. Hur jag än var eller vad jag än gjorde så passade jag aldrig riktigt in. 

Sjuan gled förbi rätt obemärkt ändå. Jag började greppa min roll, vara mig själv, men bara lagom, så att jag inte står ut ur mängden för mycket.

Det här med mode har aldrig varit något för mig. Jag struntade fullständigt i vad som var modernt och inte. Jag klädde mig i det jag gillade. Punkt.

Baksidetext;

I denna djupt personliga självbiografi tar Anneli Jangengård Fogelberg oss med på en resa som börjar i en barnfom präglad av mobbing och sociala utmaningar, och fortsätter genom ett liv dominerat av kronisk smärta. Ensambarn är en berättelse om mod, motgångar och drn obevekliga kampen för att bli förstådd och accepterad i rn värld som ofta blundar inför osynlig smärta.

Författarens kamp med fibromyalgi och bristen på empati inom sjukvården speglas genom hennes uppriktiga och emotionella berättelse. När hon väljer att utbilda sig behandlinspedagog, öppnas en ny värld av emotionella utmaningar men också möjligheter till helande och självförverkligande.

Denna boken är en berättelse om överlevnad och en inspirationskälla. Fogelberg bjuder in läsaren till en intim inblick i sitt liv, bryter traditionella narrativa strukturer och väver samman sina egna reflektioner med verklighetens råa känslor.

Ensambarn är en viktig läsning för alla som söker förstå och känna medkänsla för de som lever med osynlig smärta, och för de som själva kämpar med liknande utmaningar.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vithet

"Vithet" av Jon Fosse utgiven av Albert Bonniers förlag. Bokrecension; Boken handlar om en man som plötsligt drabbas av leda. Han tar sin bil och bara kör, tillslut hamnar han djupt inne i skogen, och där fastnar bilen. I stället för att skaffa hjälp,  sitter han kvar i bilen. Det är så sent på året att det plötsligt börjar snöa. När det slutat snöa och det börjar bli mörkt, går han ur bilen. Inte heller nu väljer han att att gå tillbaka för att söka hjälp, utan väljer att fortsätta på stigen rätt in i den mörka och kalla skogen. När jag lära känna den här mannen genom hans tankar, förstår jag att han känner sig väldigt ensam, ingen skulle sakna honom om han försvann. Han berättar att han drabbats av leda- depression. Jag får följa hans sista förvirrande tankar innan han duckar under för kyla, trötthet tillika törst och hunger. Hans föräldrar kommer och för honom in till vitheten. Det är det sista vi får veta.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag hoppas inte det blir den sista. Det är inte en bok som innehåller så många sidor, men det är inte det viktiga i den här historien. Detta är en fint beskriven historia om hur man kan känna en omedveten längtan om att göra slut på allt- och om döden. För huvudpersonen tycks inte vara medveten om sin längtan efter att dö. Bara hans omedvetna beslut som leder fram till slutet. Jon Fosse är en norsk författare som har skrivit ett stort antal böcker i olika genrer, och hans böcker är översatta till femtio olika språk. Han har även fått Nobellpriset i litteratur 2023. Jag uppskattar hur han beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett fint sätt. Jag uppskattar även hans språkbruk, som är väldigt vackert. Ibland kan en bok ge mig som läsare något speciellt, detta är en sådan bok. Om jag får möjlighet läser jag gärna mer av författaren. Denna vackert förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Utdrag ur boken;

Jag körde iväg. Det gjorde gott. Rörelsen gjorde gott. Jag visste inte vart jag skulle. Jag bara körde. Det var en leda som hade kommit över mig, jag som annars aldrig kände mig uttråkad hade gripits av djup leda. Inget jag kunde komma på att göra ingav mig någon glädje. Och därför bara gjorde jag nåt.

Jag satte mig i bilen min och körde och där jag kunde ta antingen åt höger eller åt vänster tog jag åt höger, och där jag vid nästa vägskäl kunde ta antingen åt höger eller åt vänster, där tog jag åt vänster. Och på det sättet fortsatte jag att köra. Till slut hade jag hamnat långt in på en skogsväg där hjulspåren efterhand var så djupa att jag kände att bilen skrapade mot backen. Jag körde bara på, ända tills bilen skrapade mot backen. Jag körde bara på, ända tills bilen stod fast som berget. Jag försökte backa den bakåt, men det gick inte, så jag lät den stå där den stod. Slog av motorn.

Jag blev sittande kvar i bilen. Ja nu står jag alltså  här, tänkte jag, och jag kände mig tom, som om ledan hade förvandlats till tomhet. Eller kanske snarare till ängslan, för jag kände mig tom, som om ledan hade förvandlats till tomhet. Eller kanske snarare till ängslan, för jag kände som en rädsla i mig där jag satt och såg rakt framför mig, tomt, som in i ett ingenting. In i ingenting. Vad är nu det för ett uttryck, tänkte jag. Där framför mig är dkogen, bara skogen, tänkte jag. Så det var alltså till skogen som den här hastigt påkommna bilturen hade lett mig.

Baksidetext;

En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska. Han kommer tillslut in på en skogsväg och stannar inte förrän bilen kör fast. Det blir mörkt och kallt och börjar snöa. 

Men istället för att leta efter hjälp går mannen vidare in på en stig i skogen. Han gör det trots att det redan är så mörkt att han knappt ser något, och trots att han vet att det är ren idioti. 

Vithet är en lysande berättelse om gränsen mellan liv och död, skriven med Jon Fosses särpräglade minimalistiska mångsidighet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ur byrån för ovanliga händelser arkiv 3-Den indiska isdraken

"Ur byrån för ovanliga händelser arkiv 3- Den indiska isdraken" av Håkan Borg utgiven av Books on Demand förlag. Bokrecension; Lisa har nu hunnit bli sexton år gammal och har börjat intressera sig för pojkar. Jan och Lisa har fullt upp med att jaga olika troll på olika plstser och städer jör i Sverige, men plötsligt blir Jan och Lisa kallad till Devetas sluttningar, där också skolan för vidsynta barn ligger. Något mystiskt pågår nämligen på platsen. Människor hittas frusna, och snön ligger kvar trots att den borde ha varit borta för länge sedan. Trots att både Jan och Lisa har kallas, så tycks det vara Lisas speciella förmågor som eftersöks, inte Jans. Detta får Jan att känna sig stött. Har han verkligen inte mer att ge? Vi träffar även de klantiga tvillingarna Lo och Lu, från förra delen i serien. De ska vara sk experter, men verkar inte vara till så stor nytta. Jans förmågor som trolljägare verkar inte heller vara det som söks, utan man har anlitat en drakjägare och hans lärling. Nämligen Kurt och Tom. Man har upptäckt att det är en så kallad Indisk isdrake som härjar i trakten. Nu måste man göra allt för att oskadliggöra den livsfarliga varelsen, innan fler människor råkar illa ut. Men kommer man att lyckas? Och kommer Jans kunskaper trots allt att behövas?

Denna bokserie skulle nog vara spännande att se som film. Tänk att få se alla olika troll och även isdraken på "riktigt". Författaren lyckas ändå beskriva dem så bra, att man nästan kan se dem framför sig. Detta är den tredje delen om byrån för ovanliga händelsers arkiv, och den är skriven för den lite yngre läsarskaran. Men det stör emellertid inte mig. Den här historien är skriven, som från en berättares synvinkel. Så jäkla skickligt gjort tycker jag. Det är en berättare som har mycket humor dessutom. Åter igen får vi följa med Jan och Lisa på ett rafflande äventyr, bland en värld full av troll och nu även drakar. Boken är väldigt spännande, men bjuder även på en hel del skratt. Jag skrattar speciellt åt de båda tvillingarnas tokigheter. De är klantiga, men ändå sköna karaktärer. Även lite romantik och missförstånd är inbakade i historien. Om jag tyckte att Lisa var bad ass i förra boken, är det ingenting emot vad hon blivit nu. Hon blir bara bättre och bättre. Jag gillar den fina värmen det är mellan Jan och Lisa. Jag ser fram emot att följa Jan och Lisa i fler äventyr. Jag gillar allt med boken, men slutet var väldigt fint och speciellt. Denna bokserie är väldigt läsvärd tycker jag. Jag gillar även bokomslaget på boken. Denna bokserien blir bara bättre och bättre. Denna fantasy pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

5 Skolan för vidsynta barn

Den vita landrovern snirklade sig fram den sista biten uppför bergets sida. Vägen var förvånansvärt bra för att vara en väg till någon av byråns anläggningar. Lisa hade sneglat på Jan varje gång de passerade en skylt som deklarerade att vägen var avstängd. Enligt skyltarna skulle vägen inte vara farbar men nu hade de kört en god stund utan att en enda gång stöta på hinder. En kilometer från själva skolan tog det dock stopp. Vid en bred ravin hade bron rasat och resterna hängde som en sorglig gardin ner över kanten. Jan suckade irriterat och stannade bilen. Med en grymtning vevade han ner rutan och ropade rakt ut i natten.

-Jan Jäsperson med lärling.

Till Lisas förvåning klickade det till bland resterna av den gamla bron och en hel och fin bro sköts ut över den. Ett metallidkt rasslande hördes när de båda brohalvorna möttes och låstes på plats. Jan grymtade igen, den här gången med en lite muntrare ton innan han lade i ettan och rullade vidare. Han körde försiktigt som om han inte riktigt litade på konstruktionen. Nu var det inte nödvändigt att vara försiktig då bron var ett mästerverk och klarade betydligt större vikter än en vanlig bil. Den sista biten av vägen gick tätt utmed bergsvägen. Utifrån syntes inte vägen utan doldes av kraftiga klippblock. Ingen skulle kunna se om någon körde mellan ravinen och skolans område. De körde förbi en öppen stålgrind och framför dem låg plötsligt skolan. Den såg ut precis som Lisa mindes den. De långa huslängorna följde bergsväggens kanter och gårdsplanen var överströdd med stenar sv olika storlekar. Minnet av hur de lekt "inte nudda mark" bland stenarna fick ett leende att spridas över hennes ansikte. Hon hade varit en stjärna på den leken. Nere vid ingången till avskiljningsgrottan låg det en damm. Där hade de brukat åka skridskor på vintern. De hade dock aldrig badat i den, inte ens under sommarens varmaste dagar. Vattne Baksidetext;  t kom från bergets glaciär och var svinkallt. 

Baksidetext; 

Något märkligt sker på Devetas sluttningar. Människor hittas frusna i ögonblicket och snön ligger kvar även när den för länge sedan borde varit borta. Av en ren slump ligger byråns skola för vidsynta barn rakt under platsen för de mystiska händelserna. Trots det tar det lång tid innan byrån reagerar.

Jan blir utlånad för att ta sig an det uppkommna problemet. Det är dock någonting som är skumt med utlåningen. Är det verkligen Jans vidsträckta erfarenhet de vill ha eller är det kanske någon annans kunskap de eftersöker? Kan det vara så att det är Lisa som är nyckel till att lösa fallet. Är fasorna i de andalusiska bergen verkligen så stora att byrån inte anser att Jan är rätt man för uppdraget? Tycker de att han slutligen blivit för gammal för att klara av de faror som ruvar inne i bergens skrymslen.

Läs gärna min recension av "Trolljägarens 

dotter" här 

Läs gärna min recension  av "Svsrta bingar 

över muren" här 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina