Odödlig själ

"Odödlig själ" av Anna Sivenius Rattigan utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Hanna lever med sin man Patrik, och deras lilla flicka, Eileen, på Österlen i Skåne. Hannas dotter är nu i treårs åldern, men följer inte riktigt med i sin utveckling. Den enda flickan vill kommunicera med tycks vara den svarta pantern Malika. Hanna och hennes Patrik ska exportera sina äpplen till Irland, och samtidigt har de börjat renovera slottet Patrik ärvt efter sin far, Andrew, som de tror har dött. Han försvann för 3 och ett halvt år sedan. De har ingen aning om att Tom gjorde Andrew odödlig och att de befunnit sig i Sverige hela tiden. Leeson Hall, ska bli ett hotell och markerna runt slottet tycks innehålla en lithium som man vill utvinna. Hanna beger sig tillsammans med sin lilla dotter till Patrik som befinner sig på Irland. De ska kolla på möjligheten att utvinna lithiumet. Väl där anar Hanna snart att något är i görningen, och samtidigt försvinner dottern en mörk natt. En intensiv sökning efter dottern påbörjas. Samtidigt dyker en fiende upp från förr, en fiende som Hanna trodde var död. Han är ute efter hämnd, för att Hanna valde Patrik och inte honom. Ska Hanna hitta sin dotter vid liv, eller är hon borta för gott? Och ska man äntligen utrota det mörker som kommer allt närmare?

Wow, "Odödlig själ" är en riktigt spännande och mörk fantasypärla. Detta är en fortsättning på "Odödlig jord", som jag också läst och recenserat. Detta är andra delen i serien om Hanna. Jag kan lova att den är lika spännande tillika läskig, som den första delen i serien. I denna boken befinner vi oss för det mesta på Irland och möter en spännande värld av druider och magi och mörka krafter. Boken är tidvis svår att lägga ifrån sig, för man måste läsa bara läsa lite till, för att se hur det går. Författaren lyckas förtrolla mig från första sidan och hennes miljöbeskrivningar är verkligen målande. Vi får dessutom lära känna nya karaktärer. En av karaktärerna är en riktigt gammal själ, som bara har väntat på rätt tillfälle att träda fram, så vi hamnar även många hundra år bakåt i tiden, och vi får följa även hennes historia. Författaren lyckas förmedla Hanns oro för sin dotter och hennes utveckling på ett relevant och äkta sätt. Hannas förflutna har satt sina spår, och tankarna på vad som hände för drygt tre år sedan återkommer ständigt. Jag tycker att författaren lyckas förmedla sin historia på ett så trovärdigt sätt att den lika gärna kan vara sann. Jag längtar redan till nästa del i serien för det slutade med en riktigt spännande cliffhanger. Denna spännande fantasyroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 15

Hemligheter

Nutid

Irland

Längst ut på klippan såg han hur en äldre man lutade sig mot vinden med armarna utsträckta. Ett mänskligt kors som avtecknade sig mot den ståltråd himlen och havsdiset. Hans vita särk fladdrade i vinddraget och smet åt runt den långa spensliga kroppen. Det grå håret och de ådriga tunna benen avslöjade att han var till åren kommen. Ansiktet gick inte att se. I bakgrunden hördes en trummas rytmiska slag, dova och ödesmättade. Men på den ensliga platån syntes ingen annan till.

Hur Patrik än försökte kunde han inte röra sig ur fläcken. Strupen snörptes åt. Det var som en vägg av iskall dimma höll fast honom i ett järngrepp, frös fast honom, gjorde huden knottrig. 

Mannen på klippan lyfte armarna högt över huvudet. Blixtarna vid den allt mörkare horisonten avlöste varandra. Mullret kröp allt närmare land. Trumslagen ökade ju närmare stormen kom. 

Avlägset men ändå tillräckligt nära hörde Patrick hur mannen på klippan vrålade mot skyn. 

"Öster, Väster, Norr och Syd! Ärade förfäder! Ge mig styrka att förstå! Hur ska jag hjälpa flickebarnet? Vilka är de mörka krafterna som närmar sig?

Den bekanta mansrösten tystnade när han föll ner på sina bara knän, slog händerna för ansiktet och vaggade fram och tillbaka. 

Trumslagen tystnade tvärt. Ur diset närmade sig en betydligt yngre mansfigur den äldre på klippan. I sina händer höll han en bodhr`an. Han började åter slå, men denna gång var takten långsammare, lägre. Med nästintill självlysande blå ögon ställde han sig bakom den äldre mannen och bugade sig mot ryggtavlan som var krökt framför honom. Trumman tystnade igen. 

Baksidetext;

När Eileen föds förstår Hanna att dottern är annorlunda. Den enda som kan kommunicera med flickan är Malika, en gammal panter med speciella förmågor, som lever gömd i skogen.

En dag försvinner Eileen. Hanna anar det värsta, att hennes mörka förflutna har vaknat till liv och är ute efter hämd. 

I en klippskreva längs Irlands sydöstra kust ruvar en mörk hemlighet. I flera hundra år har någon väntat på att träda fram. Nu är tiden kommen.

Läs gärna min recension av "Odödlig jord" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Önskeleken

"Önskeleken" av Meg Shaffer utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Den tjugosex år unga kvinnan Lucy, som arbetar som lärarassistent, har bara en enda önskan. Att få bli mamma åt den sex år gamla tillika föräldralösa pojken Christopher. De delar intresset för böcker, speciellt böckerna om Klockön. Lucy faller dock på målsnöret, då man anser att hon inte har den ekonomi som krävs för att få adoptera pojken. Därför får hon nej av myndigheterna. Lucy har själv erfarenhet av att vara oönskad och oälskad, och hon tänker att hon trots brist på pengar, kan ge pojken en bra uppväxt ändå. En dag går författaren till Klockön-serien, Jack Masterson ut med att han efter en lång skrivsvacka äntligen gett ut en ny bok serien om Klockön. Lucy blir en av de fyra utvalda som får möjlighet att tävla om boken. Hon ställs mot ett par skoningslösa boksamlare, och dessutom möter hon illustratören till böckerna-Hugo Reese. Mitt under tävlingen får Lucy dock veta något som gör att hon vill avbryta den, men en storm drar in över ön och det är omöjligt för henne att åka. Ska Jack ändå lyckas få henne att stanna? För medan Lucy tävlar om den åtråvärda boken planerar nämligen författaren Jack Masterson den perfekta twisten, som kan förändra Lucys liv för alltid. Detta blir inledningen till en helt ny tillvaro för Lucy.

Vad finns det inte att älska med den här boken? Detta är en riktig bokpärla, som är som en saga för oss vuxna. Boken är både magisk och gripande. Detta är som en hyllning till böcker och barndommens berättelser som speglar oss även som vuxna. Och om att man aldrig ska sluta att drömma, för en dag kan den drömmen slå in. Jag kände också att jag önskade att böckerna om Klockön verkligen fanns. Jag skulle så gärna velat läsa dem eller t o m velat åka till Klockön och varit med om alla äventyr. Författaren har förut gett ut böcker under pseudonym och detta är hennes debut under eget namn. Ju mer jag lär känna Lucy och de andra karaktärerna i boken, ju mer berörs jag av deras historia. Man fattar inte en del föräldrar alltså. För övrigt bjuder boken på magiska miljöbeskrivningar och spännande karaktärsbeskrivningar. Denna boken belyser även en del svåra ämnen, så som övergrepp, förtryck i relationer och barn som lever under destruktiva förhållanden på olika sätt. Även ensamhet och missbruk tas upp. Allt det svåra inbakas i berättelsen på ett fint sätt. Jag älskar hur boken slutade. Det är så fint så jag fick tårar i ögonen. Jag hoppas förlaget även ger ut författarens andra bok: "The lost story", för jag läser gärna mer av henne. Jag fick som läsare en väldigt fin läsupplevelse. Även bokomslaget var fint och tilltalande. Blir en av årets bokfavoriter. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel nio

LUCY kom fram till Portland Jetport strax efter klockan sex samma kväll. Hon var trött, sliten, sugen på riktigt mat och galet förväntansfull. Efter att ha flugit tvärsöver kontinenten hade hon ändå tillräckligt mycket mental kapacitet kvar för att skicka ett hastigt sms till Theresa och berätta att hon var lyckligt och väl kommit fram till resans första mål. Hon visste inte om det fanns mobiltäckning på Klockön. Jack Masterson var som bekant tillbakadragen och många om sitt privatliv nuförtiden. Men hon var trots allt orolig för att Jacks anställda skulle konfiskera alla mobiltelefoner. Eftersom hon hade täckning nu skickade hon också ett meddelande till mrs Bailey och bad henne tala om för Christopher att Lucy älskade honom och att hon hade det bra, i den ordningen. 

Hon hade fått veta att en chaufför skulle möta henne vid bagagehallen på flygplatsen och att hon skulle hålla utkik efter en man som höll upp en skylt med hennes namn. Planen hade landat en aning tidigt, så hon blev inte förvånad när hon inte såg chauffören i ankomsthallen. Hon hittade en lugn plats där hon kunde hålla ögonen på de automatiska dörrarna. En del av henne hoppades att hon skulle titta upp och se sina föräldrar eller sin syster komma in genom de där dörrarna, eller stå och vänta på henne vid bagagebandet. Hennes familj hade aldrig någonsin ansträngt sig för hennes skull. Farföräldrarna hade älskat Lucy innerligt, men de hade aldrig riktigt förstått hur mycket det sårade henne att bli bortvald. För dem var det rimligt att det sjuka barnet fick lejonparten av föräldrarnas uppmärksamhet. Lucy var den som haft tur, fick hon höra om och om igen. Vad ville hon helst ha, frågade de henne, uppmärksamhet eller god hälsa? Om det skulle ha inneburit att föräldrarna älskade henne och kom och hämtade henne, kunde hon ha huggit av sig rn arm för fem minuter av deras tid. 

De väntade givetvis inte på henne. Även om de hade vetat om när hennes plan skulle landa, skulle de inte ha kommit. Det var bara en sv hennes gamla fantasier som vägrade att dö. Skulle Lucy någonsin sluta vänta på att hennes familj skulle dyka upp och ta henne med hem?

Överallt såg hon familjer som återförenades. Föräldrar kramade collegeungdommar som inte ville bli kramade - eller som åtminstone låtsades att de inte ville. Män kysste deras fruar. Barnbarn kastade sig över mor- och farföräldrar. En liten flicka på omkring fem sprang för att välkomna sin mamma när hon kom åkande nedåt i rulltrappan. När kvinnan kommit ner svepte hon upp flickan i famnen. Lucy log när kvinnan höll sin dotter mot skuldran och klappade henne över ryggen. När de gick förbi hörde hon hur kvinnan viskade ömt mot dotterns hår: "Mamma älskar dig. Mamma har saknat dig så."

Baksidetext;

Lucy Hart vet hur det är att växa upp under svåra förhållanden och utan föräldraras kärlek. Som barn sökte hon alltid tröst I nöckernas värld - framför allt i Jack Mastersons Klockön-serie. Nu är hon tjugosex, arbetar som läsarassistent och delar med dig av sin passion för läsning till sina elever. Hennes favorit är den sjuårige, föräldralös Christopher Lamb. Lucys största önskan hade varit att få ta hand om honom även utanför skolan.

En dag tillkännager Jack Masterson att han till sist skrivit en ny Klockön-bok, något Lucy knappt längre vågat hoppas på. Boken kommer dock bara att tryckas i ett enda exemplar, och en tävling kommer att hållas i Mastersons hem - det riktiga Klockön. Lucy är en av fyra personer som valts ut för att tävla om boken.

Hon ställs nu mot ett par hänsynslösa boksamlare och möter även Hugo Reese, Klockön-seriens svårmodige illustratör. I bakgrunden planerar Masterson den ultimata twisten- något som kan komma att förnedra Lucys liv för alltid. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Porten till Bagahus - första äventyret

"Porten till Bagahus - första äventyret" av Ulrica Haraldsson utgiven av Bagahus förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Två barn, den mobbade killen Douglas och hans tjejkompis, Ebba, ska ha en friluftsdag. Den ska de och deras klasskamrater tillbringa på Bohus fästning. Medan de äter sin matsäck, som de har med sig, får de syn på en sten som ser ut som en port. När det undersöker den har de plötsligt gjort en tidsresa till år 1658. Väl där möter de en kille som de följer efter till hans hem och där väntar Siri på dem. Hon berättar att de är väntade och att de är förutbestämda att rädda dem från den onde kommendanten Ivel Krabbe. De måste ta sig över på andra sidan älven, för att hitta den gode Riddar Erik, som ska ta över makten på slottet. Till sin hjälp har de en gyllene fågel som är deras följeslagare. Snart är de mitt uppe i ett rafflande äventyr, och i den mörka skogen lurar ett ondskefullt hot. 

Vi får följa med Douglas och Ebba på ett riktigt spännande äventyr. Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt hur det är att leva år 1658. Därför är boken både ett spännande äventyr och berättelsen ger också läsaren en liten historielektion. Eftersom de två barnen har ett uppdrag att utföra måste unge Douglas och även tjejkompisen Ebba utmana sina rädslor, och göra saker de aldrig kunnat drömma om. Författaren bakar in nutid med dåtid tillika historia och fantasy på ett fint sätt. I den här boken lär vi inte bara känna de två huvudpersonerna, utan boken har flera intressanta karaktärer, och miljöerna är bra beskrivna. Jag längtar efter att få läsa mer om Douglas och Ebba och deras framtida äventyr. Jag gillar även det fina omslaget på boken. Boken har också en bra och läsvänlig text, som passar den yngre läsarskaran. Boken rekommenderas varmt. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Räddare kan ingen vara

De vandrade tillbaka till stugan, där Siri satt och väntade på dem. Stugan hade bara ett rum. Matbord och bänkar stod vid en vägg, vid en annan stod en liten säng och och det fanns en eldstad. Thorngrim lade mer ved på elden. Douglas och Ebba satte sig ner runt matbordet och såg förväntansfullt på den gamla damen. 

"I vår familj har det i generationer berättats sagor och sägner", började hon sakta berätta. "När familjen samlades kring härden, precis som vi gör nu, fick vi vara med om stora äventyr. Det berättades om kampen mellan det onda och det goda, om trolldom och magi. En del av historierna var förstås påhittade, men en del hade förutspåtts av Elf-Syssel, Den Uråldriga". Hon sade namnet med vördnad och tystnade för en stund. Douglas och Ebba väntade spänt på fortsättningen. 

"Elf-Syssel bor någonstans på andra sidan älven och hon kallas "Den Uråldriga," för att hon har funnits så länge någon kan minnas. Min mor berättade att hennes mor hade hört talas om henne från sin mor, och så fortsätter det i all oändlighet. Elf-Syssel är visast av de visa och även om hon helt klart är en...", hon psusade och dönkte rösten till en viskning. "...häxa, har hon alltid undkommit dem som säger att hon borde ställas inför rätta för sin spådomskonst. Om någon med ont blod närmar sig hennes stuga, hittar de den inte. Msn kan bara finna den om hon vill bli funnen. Allt, och då menar jag allt som hon har förutspått, har slagit in. Men det tar lång tid innan man kan förstå innebörden av hennes kryptiska budskap", sa hon och nickade eftertänksamt. 

"Det är ni kommer in", sade Thorgrim och såg hoppfullt på dem.

Ebba och Doulas tittade oförstående på varandra och sen på Thorgrim och Siri som klappade sitt barnbarn lätt på armen. 

"Under årens lopp har mången krigshär försökt inta Bagahus slott, utan att lyckas. Inför varje försök till belägring fanns en förutsägelse, dom Elf-Syssel skrivit ner årtal tidigare. För att få en bild av hur uråldrig hon faktiskt är, ska jag berätta historien om en av de första förutsägelserna från henne, som återfunnits. Ni förstår att hon alltid skriver ner dem med sitt eget blod på en bit Gethud, som hon sen lägger i ett krus och släpper ner i älven. Vattnet i älven är väldigt strömt och fullt av virvlar som lätt skulle kunna suga ner ett litet krus, men de återfinns alltid av den som budskapet är avsett för. Nåväl, den första förutsägelsen i mannaminne handlar om hur det gick till när Bagahus slott skulle uppföras."

Baksidetext;

Under en friluftsdag vid Bohus fästning utforskar klasskamraterna Douglas och Ebba en märklig sten som ser ut som en port. Plötsligt är året 1658 och de får veta att en uråldrig häxa har förutspått att de ska rädda staden Kongelf från den onde kommendanten Ivel Krabbe på Bagahus slott. 

En gyllene fågel blir deras följeslagare och visar vägen när de ger sig ut för att hitta den gode Riddar Erik som ska ta över makten på slottet. Men i skogens mörker lurar ett ondskefullt hot. 

Följ med på ett hisnande äventyr som väver ihop nutid med dåtid, historia och fantasy. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Julstök i Hannas kaffestuga

"Julstök i Hannas kaffestuga" av Kristina Ahlström, utgiven av Romanus & Selling förlag. Bokrecension; Hanna har mycket att fundera på denna hösten. Hon beger sig ensam till Frankrike, för att komma bort från särbon Eriks kontrollbehov, samtidigt som hon vill se platsen där hennes vänninna, Klara, omkom. Väl hemma igen funderar hon mycket över sitt förhållande med Erik, och deras framtid tillsammans. Något skaver, och ska hon verkligen fortsätta vara tillsammans med honom? Hon vill ta hand om sin familj, men de bor i Skåne. Ska hon kanske flytta ner där och starta något nytt? Kaffestugan vill hon dock sälja efter jul, men bestämmer sig för att ha öppet under december månad. Hennes bagerskor ställer gärna upp och bakar, och snart har Hanna fullt upp med att planera inför premiären. Samtidigt märker hon att hunden Sigge tacklar av allt mer. Vad är det egentligen för fel på honom? Tankarna snurrar och Hanna ver inte vad hon ska ta sig till. Erik börjar plötsligt utebli från saker de bestämt, och skyller på jobbet. När han är med Hanna, är han överdrivet glad och hjälpsam. Något skaver, men vad? Hanna funderar på att göra slut, men precis när hon tänker fortsätta förhållandet med Erik, uppdagas den bittra sanningen. Just när allting känns som mörkast, får Hanna ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till.

Den här boken lockar verkligen alla möjliga känslor hos mig som läsare. Jag har känt allt ifrån sorg, frustration till ilska, hopp och glädje. Författaren har verkligen förmåga att beskriva huvudpersonens känslor så man känner precis det hon känner. Författaren beskriver även dofter och smaker så bra att jag har blivit riktigt sugen, ja, rent av hungrig, medan jag har läst. Boken har verkligen bjudit på allt en riktigt bra feelgoodroman ska göra. Jag har verkligen älskat denna serie om Hanna. Och jo, jag skulle gärna fortsätta att läsa om henne och hur det går för henne i framtiden, utan att spoila det underbara slutet. Tyvärr har författaren sagt att detta är tredje och sista boken om Hanna. Även denna ljuvligt förpackade bok, bjuder på några härliga recept i slutet på boken. De två föregående böckerna har blivit bokfavoriter hos mig, och det blir även denna boken. Hoppas verkligen författaren skriver på något nytt! Har ni inte läst något om Hanna och hennes kafé och bakstuga, måste ni göra det nu! Denna underbara bokserie får ni inte missa. Det är en helt oemotståndlig bokserie. Det var extra kul när jag hittade min blurp i boken. Boken ger mig fin julkänsla, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Min blurp fanns med i boken!

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Det är första bakdagen och Hanna väntar spänt i bakstugan. På bänkarna runt om i stugan står ingredienser uppradade, tvättade och nystrukna bakdukar ligger bredvid en hög med plåtar, bagerskorna byter om. Hon och Sigge hann precis äta frukost innan de körde upp framför stugan. Hon hade lyckats skotta bort vallen framför infarten precis så mycket så att de båda bilarna fick plats. Mer orkade hon inte, hon insåg snabbt att hon behöver en plan. Att skotta själv är inte hållbart i längden om det blir en snörik vinter.

Om tre och en halv vecka är det premiär för jul i Hannas kaffestuga. Tiden är knapp, många kakor ska provbakas. Hyllor ska fyllas och när hon igår kväll räknade på hur mycket pepparkaksdeg som kommer att gå åt svimmade hon nästan. Minst sjuttiofem, kanske uppemot hundra, kilo deg förpackade i femhundragramsförpackningar. Allt beror självklart på hur sugna öborna är på att köpa färdig deg, men enligt bagerskorna kommer den att ta slut i ett nafs. Hon är tacksam för att Madde kommer upp innan de öppnar, alla händer som kan hjälpa till är välkomna.

Nu har de bytt om och samlats runt bakbordet för en snabb genomgång av sortimentet de klubbade i går, två sorter var, en på förmiddagen och en efter lunch är planen. 

"Genfer", säger Astrid. "Det är en kaka min mormor alltid bakade till jul, vi pratar början av 1900-talet. Hon bakade kakan nästan ända till hon dog, i början av femtiotalet. Sedan tog min mamma över receptet och efter henne blev det jag som alltid bakade genfer till jul. Genfer är två mördegslängder med malen mandel som läggs på varandra med äpplemos mellan, glaseras sedan med röd florsockerglasyr och grönfärgad flagad mandel, efter det skär man längderna i sneda, generösa bitar." 

"Ska bli spännande att smaka", säger Hanna. "Du ska också baka makalösa, om jag inte misstar mig helt så är det korintkakor?"

"Precis", svarar Astrid, "såna där som bara smälter i munnen, och korinter hör ju julen till. 

Baksidetext;

ADVENT STÅR FÖR dörren och Hanna beslutar sig för att ha julöppet i kaffestugan på Ingarö. Vilken dröm att få pynta, tända värmande eldkorgar och ta fram den gamla fina julservisen. Gänget med flinka damer som hjälpte henne tidigare ställer mer än gärna upp och snart doftar det av kaffebröd och klenäter från bagarstugan. 

Samtidigt knakar det rejält i förhållandet med Erik. Hans kontrollbehov är tillbaka med dubbel kraft. Och hur länge ska hon orka driva kaffestugan? Saknaden efter vännen Klara tynger och vem behöver henne egentligen, nu när barn och barnbarn flyttat till Skåne och alla har sitt? Vad finns meningen för Hanna? Hon längtar efter att ta hand om sin familj och efter äkta kärlek. Men gapar hon efter mycket?

Läs gärna min recension av "Hannas Sweet 

Deli" här

Läs gärna min recension av "Hannas 

kaffestuga" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En vit lögn till jul

"En vit lögn till jul" av Chatherine Walsh utgiven av Pirat förlag. Bokrecension; Megan bävar för att åka hem till jul. Hon lämnade nämligen byns älskling, Isaac, vid altaret för fyra år sedan. Sedan dess har hon bott i Dublin, som byns utstötta. Nu vill hennes mamma att hon ska komma hem över julen, då även hennes bror ska komma hem från Australien. Christian är trött på att vara ensam varje jul, och ser inte fram emot att möta familjens medlidsamma blickar. Dessutom trivs han med livet som singel. Av en slump möts Christian och Megan, på en pub i Dublin. Christian får plötsligt en brilliant idé. De ingår en pakt, som innebär att de ska agera som ett perfekt par (dock ett falskt), för att klara sig igenom julen. Några regler skrivs ner på en vinfläckig servett. Dock tänjer det falska paret på reglerna mer och mer, då känslor börjar uppstå. Alla familjesammankomster och möten med barndomsvänner gör att gamla känslor väcks till liv. Allt blir rörigt och snart är reglerna på servetten som bortblåsta, i en snöstorm. Snöstormen gör att de blir insnöade i en stuga med en mysig julstämning under julen...

Jag har läst en bok av författaren förut, som också hade jultema. Denna boken är en fortsättning på den boken. Jag gillar att lära känna de irländska jultraditionerna. Det verkar vara mysigt att fira jul i en irländsk småstad, där alla känner alla. Författaren beskriver allt så fint, även om relationerna ibland är en aning trassliga. Boken bjuder läsaren på en härlig julkänsla. Jag gillar verkligen de två huvudpersonerna, och speciellt den stickande huvudpersonen Megan. Ju mer man får veta om vad som egentligen gjorde att Megan lämnade Isaac, ju mer förstår man henne. Detta är en bok som handlar mycket om att stå upp för sig själv, och inte ta vad för skit som helst. Boken har många intressanta bikaraktärer som jag också skulle vilja lära känna lite mer, så jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning på boken. Vi får följa de båda huvudpersonernas tankar på ett bra sätt. De turas om att berätta sina tankar och känslor i egna kapitel. Allt är beskrivet med en ton av humor och boken bjuder på en hel del fniss. Missa inte denna pärla! Denna ljuvliga julkaramell får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10.

Megan

Jag väntar tills Christian har åkt innan jag ringer på dörrklockan, och jag kan inte sluta svära inombords över vilken idiot jag är. 

Jag fattar inte att jag kysste honom. 

Eller okej, jag fattar, det var en instinktiv reaktion. Men det får mig bara att tänka att mina instinkter är dumma. Och ja, jag vet att vi kom överens om det, och jag vet att det hade hänt ändå förr eller senare, men A: jag trodde inte att jag skulle ta initiativet, och B: jag trodde inte att det skulle vara på en parkering utanför en pub mitt framför ögonen på mitt ex. Jag var inte beredd. Över huvud taget.

Inte på att se Isaac. Inte på att träffa Natalie. Inte på att kyssa Christian. Christian med sina händer på mina kinder. Christian med din glada hälsning när han drog mig intill sig. Christian med din bisarra idé.

Han lever definitivt upp till sin del av överenskommelsen. Jag skulle inte ha klandrat honom om han blev uppskärrad. Han fick inte direkt någon förvarning. Men han spelade med, precis som han lovat att göra. Han stod vid min sida och svek mig inte. Vilket betyder att jag inte kan svika honom. Vilket betyder att vi kommer att höra det här. Och plötsligt känns det faktiskt verkligt. 

Jag rullar bak axlarna där jag står och bäntar på verandan och undrar varför inte mamma kom ut och hälsade. Men så fort jag ringer på flyger dörren upp, och där står hon i egen hög person. 

-"Spionerade du"? frågar jag när jag ser blicken fladdra ut i mörkret bakom mig. 

-Nej. 

-Jo. "Mamma. Du hade kunnat komma ut". 

-"Jag spionerade inte", protesterar hon. "Jag väntade på er i vardagsrummet". 

Där hon spionerade. Men jag släpper det när hon tar ett steg närmare och kramar mig. Jasmindoften från hennes parfym kittlar i näsan. Det är samma parfym som hon har haft i hela mitt liv, och i hennes famn är jag plötsligt sju år gammal igen. 

Baksidetext;

Megan bävar för att åka hem över jul. Hon är byns utstötta som övergav den lokala älsklingen Isaac vid altaret för fyra år sedan och rymde till storstaden. Hon skulle gärna slippa mer dramatik. 

Christian är trött på att vara ensam varje jul. Han har inget emot att vara singel, men hatar familjens medlidsamma blickar och tassande tonfall. För han är faktiskt inte i kris. 

När Megan stöter ihop med Christian på en pub i Dublin gör de en pakt för att klara sig igenom julen. De ska visa upp sig som det perfekta (men falska) paret. Regler upprättas, kontrakt skrivs på en vinfläckad servett. De ska vara ofattbart förälskade tills de befrias från sina årliga förpliktelser.

Men med alla familjesammsnkomster och möten med barndomsvänner väcks gamla känslor till liv och plötsligt blir det väldigt rörigt. Och insnöade i en stuga med lite julstämning kan allt hända...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett ljus i mörkret

"Ett ljus i mörkret" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Vi får följa Elin, som nu blivit chef över Rosbergs bokhandel. Hon har många idéer om hur hon och kollegorna ska göra bokhandeln bättre. Det första hon gör är att boka in en författare till ett författarsamtal. Han är känd för sina böcker och syns ofta i media. Att han är lika svår att arbeta med, som rycktet låter påskinna, får hon lära sig den hårda vägen. Dessutom startar hon en bokcirkel, en flera år gammal dröm. Elin blir allt mer uppslukad av arbetet på bokhandeln, vilket snart börjar sätta sina spår. Hon måste nu förstå att arbetet på bokhandeln är ett teamwork, och att hon måste lära sig delegera sitt arbete, till de andra som arbetar på bokhandeln. Samtidigt måste hon hinna umgås med särbon Tom, och med sina goda vänner. Samtidigt skaver förhållandet till föräldrarna, och någon som dyker upp på bokhandeln bokcirkeln, tycks ha en dold agenda. Ska Elin låta hennes föräldrar behandla henne hur som helst, eller ska hon tillslut ta mod till sig att säga ifrån?

Detta är den tredje delen om Elin och hennes arbete på Rosbergs bokhandel. Jag har även läst de föregående titlarna i serien, och de finns recensioner av dem på bloggen. Detta är en bok som handlar om stt stå upp för sig själv, tillika göra det som är bäst för en själv och att försöka hitta balans i livet mellan arbete och fritid. Det är härligt att få följa Elin och hennes kollegors arbete på bokhandeln. Det måste vara en mysig arbetsplats, för vilken boknörd som helst. Jag hade väldigt gärna velat jobba där. Åh, vad jag skulle vilja vara med i en bokcirkel. Det låter så mysigt. Jag blev dock illa berörd av Elins föräldrar, och hur de behandlar Elin. Det måste kännas hemskt att inte känna sig önskad av sina egna föräldrar. Jag tyckte det var bra att hon sa ifrån tillslut. Vilken tur att hon ändå har varma relationer till sina vänner och kärleken i sin särbo Tom. Vilken klippa! Jag hoppas vi får följa Elin och de andra karaktärerna i boken i deras fortsatta arbete i Rosbergs bokhandel. Jag vill gärna veta hur det går framöver. Jag tycker också att det är ett fint lila bokomslag. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

10

-Jag vill anmäla mig till bokcirkeln. 

Framför Elin står en ung kvinna, med hår färgat i en intensiv röd färg, och ser på henne med pigga ögon. Runt dessa ögon är hon hårt sminkad, det är ögonskugga i flera färger. Hon har en piercing i näsan och en i nedre läppen. Elin tar fram listan och antecknar hennes namn och kontaktinformation.

-Då är du välkommen på torsdag kväll. Vi startar strax efter det att butiken stänger. Det blir mest information första gången, vi har inte hunnit komma igång med någon bok än. Men du får gärna ge boktips om du känner gör det, jag tänkte att vi kan använda en stund varje gång för sånt.

-Låter toppen! Då ska jag kolla igenom mina redan lästa böcker. Ses på torsdag!

Hon går mot dörren och sträcker upp handen samtidigt som hon säger hej då. Elin ser på listan som fyllts på, de är nu åtta deltagare plus hon själv. En aning nervositet fladdrar runt i magen, men inte bara, det är en varm känsla i bröstet av förväntan och den är starkare än den nervösa. En egen bokcirkel här i Rosbergs bokhandel, det har varit en av Elins idéer under flera år, nu blir det äntligen av. Harald var aldrig emot det egentligen, det blev inte av bara, och Louise var emot i stort sett allt Elin föreslog. 

Men nu är det Elin som bestämmer och det är hon som håller i det hela. Ingen av de andra i personalen behöver jobba extra för det här. När Elin tänker på det skulle de behöva en till i personalstyrkan, det är på gränsen som det är nu. Julia har kvar sitt arbete i blomsterbutiken och arbetar nåde jär och där. Doris och Peter arbetar mycket som det är och kan inte alltid stanna längre. 

Elin skriver en skylt om att bokhandeln söker extrapersonal och sätter upp i fönstret. Hon är medveten om att det är en gammaldags metod, och att de inte når många på det här viset. Men det är rn början, Elin ska gå vidare på annat sätt om det här inte fungerar, det är värt att prova först i alla fall.

Baksidetext;

Elin är full av idéer för hur hon och kollegorna ska få bokhandeln att bli ännu bättre. Hon bokar in ett författarbesök med den kända Mats Ström, en man som ofta syns i media och är uppskattad för sina böcker. Ryktet säger dock att han kan vara svår att arbeta med, något Elin inte tror på.

En brokig skara personer samlas för den nybildade bokcirkeln. Åsikterna går i sär, viljorna är starka och rn av dem har en dold agenda.

Den svåra relationen med föräldrarna ställs på sin spets vilket får Elin att fundera över vad en familj egentligen är och vad dom är viktigt för att hon ska må bra.

Läs gärna min recension av "Allt som livet 

ger" här

Läs gärna min recension av "Rosbergs 

bokhandel" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju med Sylvia Lid`en Nordlund

Denna författarintervju belyser författaren Sylvia Lidén Nordlund. Hon har skrivit flera böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa. Jag har som tur fått möjlighet att läsa hennes julbok, så jag ska börja läsa den inom kort. Tack Sylvia för att du ville delta i min intervju! Författarens hemsida är här.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Fem böcker har det blivit hittills: ”Allt det du måste” (2017), ”Om du bara vågar” (2018) och ”Det enda du behöver” (2019) som alla kan läsas fristående, och tillhör Mia-serien. Så kommer Blomsteröseriens fristående böcker som startar med ”Sensommarserenader” (2023). Nästa del heter ”Bröllopsklockor och Bjällerklang”, en julroman i Love Actually-anda (4 oktober 2024, ljudbok 5 november). Jag har även medverkat i fem novellantologier och en antologi om kommunikation.

2. Vem är Sylvia Lidén Nordlund? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En bokintresserad före detta lärare som arbetat i många år med samtal och relationer, och som älskar allt spännande som författarlivet för med sig. Jag bor i Göteborg, tycker om att umgås med nära och kära, dansa, uppleva nya saker och träna på gym. Och att skriva och läsa förstås!

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det första fröet såddes under en kortare skrivkurs 2012, där huvudpersonen Mia dök upp i en skrivövning. Idén började på riktigt att gro under en skrivarkurs i Las Palmas 2013, när jag träffade några likasinnade som bestämt sig för att skriva bok. Under den veckan skrev jag flera kapitel som finns med i ”Allt det du måste”, i redigerad version förstås …

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Idén fick jag året jag fyllde femtiofem, sedan blev det att skriva och skriva om fram till utgivningen hösten 2017. Då var det releaseparty och sextioårsfest samtidigt.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått oerhört positiva tillrop och mycket stöttning på vägen. Bättre make, släkt och vänner kan ingen ha!

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Det har blivit så mycket roligare och så mycket mer omväxlande. Skrivandet är en riktig berg- och dalbana, med lika delar kval och eufori. När orden flyter på är det en härlig känsla! Alla fina läsare har berikat mitt liv, liksom alla nya författarkollegor. En del har blivit vänner för livet. Olika bokevent och mässor är väldigt roligt också.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Både och, skulle jag säga. Lättare eftersom jag redan hade skapat mina karaktärer, deras bakgrund och miljön de lever i. Men samtidigt svårare eftersom jag behöver ha första boken i bakhuvudet hela tiden för att vara konsekvent med allt från deras utseende till vad som hände i del ett.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Min plan var att starta på tredje delen i augusti. Jag skissade på innehållet under Författarveckan på Fårö. Så långt enligt plan, men en del oförutsedda händelser dök upp så jag väntar tills i januari. När jag skriver behöver jag lugn och ro för att kunna fokusera och gå in i berättelsen. Och det hoppas jag på att få efter nyår.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom de som jag nämner i fråga två, så har jag fått ett nytt intresse. Jag gick en folkhögskolekurs i biblioterapi i somras och blev väldigt intresserad. Det finns en längre distanskurs som jag vill gå, men i höst krockade den första kurshelgen med bokreleasen av Bröllopsklockor och Bjällerklang och Torslanda Bokmässa. Biblioterapi kombinerar mina största intressen; läsning, skrivande, personlig utveckling och djupa samtal. Så den kursen vill jag gå, för att sedan kanske hålla workshops på egen hand.

10. Har du något annat arbete förutom förförfattare

Svar; Jag arbetar med relationsrådgivning och coachning. Dessutom är jag en glad pensionär. Fantastiskt att ha en fast inkomst igen efter många år som egen företagare.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser så ofta och mycket jag kan, förutom när jag är mitt inne i författandet. Feelgood, romance och relationsromaner läser jag helst, men i min bokklubb väljer vi all möjlig sorts litteratur. Nu senast läste vi ”Modersmjölken” av Nora Ikstena, en annorlunda och intressant bok. ”Lektioner i kemi” och ”Färskt vatten till blommorna” är mina senaste favoriter.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag sitter vid skrivbordet med min laptop uppallad för att få skärmen i ögonhöjd, och med ett separat tangentbord. Det gäller att spara nacke och axlar … Runt omkring mig ligger lappar med saker jag ska komma ihåg att skriva in i berättelsen och skrivboken med allt jag behöver komma ihåg om karaktärerna och upplägget av boken.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag har som målsättning att skriva dagtid, men det lyckas jag sällan med. I stället blir det sent på kvällen och frampå natten, när det är tyst och lugnt i lägenheten. Jag brukar ha veckomål för skrivandet typ fyra kapitel eller liknande.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Hitta en skrivkurs eller flera … Läs skrivhandböcker, det finns många bra på biblioteket. Jag lånade först och köpte sedan en favorit ”Tre enkla regler – finns inte – en romanskola” av Elisabet Norin. Jag vill även tipsa om ”Fängsla dina läsare” av Catrine Tollström. Att träffa andra som skriver är också viktigt, för att stötta och peppa varandra. Att läsa mycket är en bra ingång till skrivande, liksom att skriva om allt möjligt varje morgon, i ungefär tjugo minuter. Julia Cameron berättar om det i sin bok ”Lev kreativt – Hur du utvecklar ditt skapande i tolv steg”. Sedan är det bara att skriva, skriva om och skriva igen …

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; He, he, jag verkar ligga steget före i mina svar. Min dröm är att hålla kurser i biblioterapi. På det mer personliga planet drömmer jag om att få resa till Marocko igen.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Jag försöker leva efter detta, men lyckas inte alltid … ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; ”Borta med vinden” såg jag första gången som elvaåring och sedan dess har jag läst boken flera gånger och sett om filmen. Den har allt, tycker jag.

Tack Sylvia för att du ville delta I min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina