Allt du inte sa

"Allt du inte sa" av Camilla Dahlson utgiven av Lind & Co förlag. Bokrecension; Hanna har försatt sig i en rejäl knipa. På grund av sjukdom har hon i sin desperation lånat pengar av fel person. Pengar som han nu vill ha tillbaka. Han ställer plötsligt obehagliga krav för att inkassera hennes skuld. För att fundera ut hur hon ska ta sig ur knipan, beger hon sig till sin döda gammelfaster, Elsies hus för att rensa ut det inför försäljning. Elsie har samlat på sig en hel del genom åren. Något kanske Hanna kan sälja och på så sätt få in lite pengar, för att klara sin vardag. Samtidigt får vi även lära känna Elsie, som är ung under andra världskriget. Hon bor i Gränna och arbetar på ett kafé. En dag kommer det hundrafemtio amerikanska soldater till Gränna. Under en dans träffar Elsie, Roy. De blir snabbt förälskade och inleder en romans. Roy lovar att komma och hämta Elsie när kriget är slut, men går ett sådant löfte verkligen att hålla under krigstider? Under tiden Hanna bor i Elsies hus hittar hon Elsies dagbok från åren under andra världskriget, och medan Hanna läser dagboken, kommer sedan länge begravda familjehemliheter fram.

I den här boken får vi följa två olika kvinnor i två parallella historier. I nutid får vi följa Hanna, samt under andra världskriget får vi följa Hannas gammelfaster, Elsie. Författaren har god förmåga att väva samman de båda kvinnornas historier på ett fint sätt. Man känner sympati för de båda kataktärerna, och de är lätta att tycka om. De historiska bitarna är presenterade på ett fint sätt och känns relevanta för historien. Det är jätte intressant att ta del av dessa historiska bitar, som jag inte kände till sedan förut. Jag har läst några böcker av författaren förut och uppskattar hennes fina språkbruk och underbara historier samt karaktärsbeskrivningar. Miljön är också fint presenterad. Jag blev så sugen på polkagrisar när jag läste, för författaren lyckas förmedla hur gott det är med polkagrisar. Boken ger även en insikt hur svårt det kan vara att bli långtidssjukskriven, och vad det gör med både ekonomin och självkänslan. När huvudpersonen Hanna väl bestämmer sig för att be om hjälp, så löser sig allt till det bästa, även om det ser mörkt ut från början. Det är så fint och tänkvärt! Jag tycker även att bokomslaget är fint och tilltalande. Boken tog slut alldeles för fort, och boken har gett mig som läsare en riktigt fin läsupplevelse. Jag läser gärna mer av författaren. Jag rekommenderar denna otroligt ljuvliga feelgood roman, och boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14

Juli 1944

Elsie stod framför spegeln i sitt lilla rum och betraktade bilden av sig själv. Håret var fortfarande lockigt efter spolarna hon haft i under natten. Det var knöligt och obekvämt att sova med dem, men det var värt resultatet. Stora lockar och volym i håret. Nästan som en filmstjärna, tänkte hon och fnissade till. Det var väl i så fall bara håret som var filmstjärneaktigt. Ansiktet såg trött ut och hon drog ett drag med svart längs fransarna för att pigga upp ögonen, och de torra läpparna mjukare upp och fick en rödare nyans med läppstiftet som hon köpt för förra lönen. 

Arbetet i kaféet under dagen hade gjort henne trött i hela kroppen, men nu hade hon lovat Ingrid att hon skulle komma på dansen. Och hon behövde verkligen komma ut och göra något annat än att bara vara på Brittas hela dagarna. 

Hon såg på klockan. Halv åtta. Om tio minuter skulle Ingrid vara där. Hon hade tittat in under dagen och försäkrat sig om att Elsie skulle följa med till dansen. De hade bestämt att de skulle gå dit tillsammans. Att cykla var inte lönt, så brant som det var upp till Grännaberget. Det var att promenera uppför den smala stigen och trapporna som gällde. 

Elsie rättade till kjolen och satte fötterna I ett par smala pumps. Hon borde gå i sina rejäla kängor och byta skor när de väl var framme, men hon ville inte förstöra sin stil. Pumpsen passade så fint ihop med kjolen och blusen. Någon jacka tyckte hon inte att hon behövde, det var en varm sommarkväll, inte ens Vättern gav någon svalka den här dagen. 

Hon tog trappan ner, gick förbi kaféet låste om sig och lämnade huset. Ingen Iingrid syntes ännu, men det var några minuter kvar till utsatt tid. Ett äldre par spatserade förbi, kanske var de på kvällspromenad i sommarkvällen. Ett gäng killar i kostym promenerade på trottoaren, och slängde blickar mot henne. Någon visslade, det hördes fniss och skratt. Elsie slog ner blicken och kände hur kinderna kokade. Varför måste hon bli generad också? Som tur var hade grabbgänget passerat och det var tomt på gatan. Måtte rodnaden gå ner innan Ingrid kom och framför allt innan de var uppe på dansbanan. De där killarna måste vara några av amerikanerna, hon hade inte sett dem tidigare och de flesta pojkar i hennes ålder var inkallade.  

Baksidetext;

Hanna har försatt sig i en rejäl knipa. Under en lång sjukskrivning hamnade hennes ekonomi på svaj vilket ledde till att hon tog ett lån. Det borde hon inte ha gjort, för nu har långivaren börjat ställa obehagliga krav. 

När Hannas gammelfaster Elsie går bort får Hanna chansen att lämna bekymren därhemma och i stället tillbringa tid i Gränna för att röja ur Elsies hus inför försäljningen. Elsie var en riktig samlare, det finns serviser och dukar nog för en hel loppmarknad, men Hanna gör även ett annat fynd, Elsies dagböcker som sträcker sig ända tillbaka till 1944. 

När lånkraven eskalerar till rena hot upptäcker Hanna ett mod hon inte visste att hon besatt, men som hon känner igen från sin gammelfaster. Genom dagböckerna får Hanna lära känna Elsie som ung och de två kvinnornas liv vävs samman på mer än ett sätt. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

De förbjudna böckernas bibliotekarie

"De förbjudna böckernas bibliotekarie" av Brianna Labuskes utgiven av HarperCollins förlag. Vi befinner oss vid tiden för det andra världskriget. Vi får lära känna tre olika kvinnor, under tre olika händelseförlopp, i tre olika länder. 1933 får vi lära känna den debuterande författaren Althea James, som blir bjuden till ett kulturutbytesprogram i Tyskland. Althea tycker att Berlin är spännande, men det ändras snabbt när hon lär känna Dev. Hon förstår snart hur fel hon haft. I Paris befinner sig Hanna Brecht som har flytt från Tyskland. Här finns inte den fristad hon tänkt sig, men efter att förlorat allt hon har kärt, beger hon sig till New York och på De förbjudna böckernas bibliotek får hennes liv en ny mening. 1944 lär vi känna Vivian Childs. Hennes man har nyligen blivit dödad i kriget. Viv slåss nu för att man ska behålla programmet som förser alla de soldater som kämpar i kriget, med utvalda pocketböcker. Dessa får soldaterna att kämpa lite till. Viv vill dra in författaren Althea, och bibliotikarien från biblioteket, i sin kamp för att bokprojektet ska få fortsätta. Ska de tre kvinnorna lyckas få den politiker som vill stoppa programmet att ändra sig? 

Ja, att jag tycker det är spännande att läsa historiska romaner är ingen underdrift. Och denna historiska roman gjorde mig inte besviken. Jag gillade verkligen temat i den här boken. Boken är för mig en riktig höjdare, och den blir min favorit i månadens läshög. Vi får läsa en bok, där kvinnor och kärleken till böcker får ta en stor plats. Författaren bakar in intressanta historiska händelser, på ett bra sätt. T ex när Nazisterna brände de böcker, som var skrivna av judar, samt de böcker som var skrivna på ett sätt som inte var i enlighet med deras övertygelse. Man samlade ihop till ett stort bokbål med dessa böcker, den tionde maj 1933. Dessa böcker finns nu bevarade i De förbjudna böckernas bibliotek i New York. Jag gillar hur de tre karaktärerna är gestaltade, och hur man får följa de olika händelseförloppen. Allt vävs sedan ihop på ett väldigt fint sätt i slutet på boken. Boken känns väldigt välskriven och författaren har gjort en bra bakgrundsresearch. Ja, sensur är fortfarande ett aktuellt ämne även idag. Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14 

New York 

Maj 1944

Även om Viv hade gått raka vägen från Coney Island till det fallfärdiga kontoret för Brooklyns älskade kongressledamot Emmet Hale höll till, hade hon nu vankar fram och tillbaka framför det så länge att de gamla männen som satt och spelade kinaschack i änden av kvarteret började titta misstänksamt på henne. 

Folk var så beskyddande mot Hale i det här området, det visste hon. Det snabbaste sättet att få till en stilettkniv tryckt mot halsen var att säga något nedsättande om honom. Viv försökte ge männen ett lugnande leende, men det tycktes snarare ha motsatt effekt. En av dem reste sig och det räckte för att hon skulle kliva upp på det första trappsteget utanför byggnaden. 

Dörren till Hales kontor for upp redan innan Viv hann lyfta handen för att knacka. 

"Jag undrade just om du tänkte stå där ute hela dagen." 

Hon blev kruttorr i munnen och hjärtat började dunka vid blotta åsynen av honom. Han lutade sig nonchalant mot dörrposten, iklädd skjorta och öppen mörkgrå bäst, ingen kavaj. Färgen matchade byxorna som smet åt kring hans muskulösa lår. Den där enda förförande locken hängde ner i pannan och de vita tänderna blixtrade till när han log roat mot henne. 

"Jag undrade om jag skulle få tuberkulos bara av att kliva in i ditt kontor", kontrade Viv. Hon kände sig osäker men ville inte visa minsta tillstymmelse till tvekan. Trots att hon själv var en reslig kvinna var Hale fortfarande mycket längre. Särskilt när han rätade på ryggen och gjorde sig så lång som möjligt. De där breda axlarna fick henne att känna sig hopplöst liten. 

Hans blick vandrade ner mot hennes nakna hand innan han mötte hennes blick. Hans ögon var en blandning av grönt, guld och blått och tycktes aldrig kunna definieras som en enda färg. 

"Hej, syrran". 

Viv log för att hon inte skulle grimasera. 

"Kära bror", sa hon älskvärt. "Du ser välbehållen ut." 

Charlotte hade någon gång antytt att detta var en öm punkt hos Hale, att Edward hade åkt iväg och dött så ung och Hale inte hade gjort det. 

Hales leende stelnade till en tiondelssekund men blev sedan ännu bredare. Han gjorde en gest mot himlen."Det är frånvaron av bomber som gör det." 

"Ja, jag kan tänka mig att det hjälper." 

Baksidestext;

KÄRLEKEN TILL BÖCKER KAN ÖVERVINNA ALLT

BERLIN 1933. Efter framgångarna med sin debutroman får den amerikanska författaren Althea James en inbjudan från självaste Joseph Goebbels att delta i ett kulturutbytesprogram i Tyskland. För Althea är Berlin gnistrande och spännande, en möjligheternas stad. Men den föreställningen förändras snabbt när hon möter Dev, en kvinna som visar henne det riktiga Berlin. 

PARIS 1936. Hanna Brecht har flytt Tyskland och förföljelsen efter att ha förlorat allt hon håller kärt. Paris är inte den fristad hon tänkt sig, men på De förbjudna böckernas bibliotek fylls hennes liv sakteliga med ny mening. 

NEW YORK 1944. Sedan Vivian Childs man dödades i striderna mot nazisterna har hon fört ett eget krig mot den politiker som beslutat att avbryta hennes hjärteprojekt: att tillhandahålla väl utvalda böcker till miljontals soldater utomlands. Hon måste få senatorn att dra tillbaka beslutet - och till hjälp tar hon en alldeles särskild bibliotikarie. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Berättaren från Casablanca

"Berättaren från Casablanca" av Fiona Valpy utgiven av Forum förlag. I den här boken får vi möta Zoe som kommer till Casablanca, med sin man. Hon har svårt att anpassa sig till det varma klimatet, och hon har inte så stor bekantskapskrets. Äktenskapet är inte vad det borde vara, och Zoe känner sig ensam. Hon lider också av svår exem. Dock engagerar hon sig längre fram i ett hem för kvinnor och barn på flykt. Av en händelse finner hon en gammal dagbok, under en trasig golvbräda i sin dotters rum. Den är skriven av en tolvårig flicka, som heter Josie. Pappan har gett den till henne, för att hon ska träna på sin engelska. Flickan bodde i samma hus som Zoe 1941, när de flydde till Marocko, från Frankrike under andra världskriget. I sin dagbok delar Josie med sig av sina tankar, känslor och upplevelse i staden. Familjen väntar på att få möjlighet att ta sig till Amerika och friheten. Zoe läser om flickans upplevelser. Hon gläds med henne när hon är lycklig, och blir ledsen när familjen råkar ut för en tragedi. Så tar dagboken plötsligt slut. Vad hände egentligen med Josie och hennes familj. Kom någon av dem någonsin till Amerika?

Jag har inte läst någon bok av författaren förut, men jag har en till bok i hyllan, som jag vill läsa. Den här boken passade mig verkligen. Den är både berörande och spännande på samma gång. Jag har blivit väldigt förtjust i historier som belyser andra världskriget. Flickans pappa jobbar för motståndet, vilket är väldigt spännande. Andra världskriget är en så viktig del av vår historia. Jag gillar också att man får två parallella berättelser. Vi får lära känna både Zoe, Josie och hennes familj och vänner på ett bra sätt. Josie är en flicka som älskar att läsa precis som jag, så jag gillar henne väldigt mycket som karaktär. Hon verkar dessutom vara väldigt smart och kvicktänkt. Miljön och karaktärer är fint beskrivna. Jag tänker att författaren har gjort en bra bakgrundsresearch. Boken hade lagom långa kapitel, som ibland belyste Zoe och ibland Josies dagboksanteckningar. De är varvade på ett bra sätt. Jag kan varmt rekommendera denna fint stylade boken. Den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Josie dagbok

Måndag 3 februari 1941

I dag kom miss Ellis och hon visade sig vara väldigt trevlig. Hon gör lektionerna roliga och sa att vi kunde läsa lite Dorothy L. Sayers ibland. Hon sa också att min engelska är utmärkt. Där hör du, Annette! Men hon ska hjälpa mig lite med grammatiken och det här med punkter och kommatering, som kan vara lurigt ibland. Innan vi började vår lektion fikade vi med mamma och pappa i vardagsrummet. Miss Ellis verkar känna pappa ganska väl och det visade sig att hon blivit presenterad för honom av en vicekonsult på amerikanska konsulatet. Det har blivit den naturliga mötesplatsen för många, säger mamma. 

Miss Ellis har en cykel som hon döpt till stålfålen, vilket betyder en sorts häst. Hon ställde den i halken. Jag betraktade henne uppifrån trappan när hon gav sig av efter lektionen. Pappa kom ut i vardagsrummet och sa adjö till henne och gav henne ett brunt kuvert, som hon lade ned i läderportföljen, som hon sedan stoppade i cykelkorgen på Stålfålen. Först tänkte jag att det var betalningen för lektionen, men när jag senare tänkte efter kändes det lite för stort för det. Förmodligen är det något tråkig tidningsartikel om kriget. När vi fikade så pratade de vuxna om hur tyskarna skickat nya trupper, som heter Afrika Korps, för att stötta italienarna. Pappa sa att han läst om det i tidningen i morse. Så det verkar som om britterna kanske ändå inte gör så stora framsteg. 

I helgen frågade Kenza mamma om hon kunde ta med mig och Nina till medinan, där de bor. Mamma var först lite osäker, men efter att jag bönat och bett och lovat att hålla mig nära Kenza hela tiden, så gav hon med sig. Vad jag inte berättade var att Nina och jag hade en plan för att försöka träffa drömförsäljerskan. Och jag kommer inte bryta mitt löfte till mamma, för den gamla tanten bor i samma riad som Kenza och Nina och andra i deras familj. 

Baksidestext;

MAROCKO, 1941. Frankrike är okupperat av nazisterna, och 12-åriga Josie och hennes familj har flytt till Casablanca medan de väntar på att få resa till Amerika. Livet här är lika intensivt som solen - staden är fylld av människor, dofter och ljud. Det är en värd långt bort från alla problem där hemma och Josie älskar det. 

Sjuttio år senare anländer den problemtyngda Zoe till staden. Det är samma utsikt över Atlanten, men ett väldigt annorlunda Casablanca. Zoe har svårt att anpassa sig till det nya livet. Under golvbrädorna i dotterns rum hotar hon en dagbok. Sida för sida öppnar Josie berättelse en ny värld för Zoe. Men kan ett nytt perspektiv hjälpa henne att vända tragedi till hopp, och hitta den tröst hon behöver för att läka sitt brustna hjärta. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Vildliljan - Ellingeserien del 3

"Vildliljan - Ellingeserien del 3" av Sara H Olsson utgiven av HarperCollins förlag. I nutid är Paula och hennes vän Holger nyfiken på varför Ellingeborna Sonja Berg och Gunnar Hedin, står på samma lista. Vad hände egentligen den där våren 1945 i slutet på andra världskriget? Paula försöker hitta svar på gåtan. Parallellt får vi en resa tillbaka i historien, och vad som hände då, mellan Sonja och Gunnar, under den där våren under andra världskrigets slutskede. Sjuksköterskan Sonja beger sig med många andra frivilliga kvinnor ner till Tyskland. Där ska hon med hjälp av de andra unga kvinnorna, åka med en av Röda korsets vita bussar, för att ta hem krigsfångar från fånglägrena. Det är tufft för de unga sjuksköterskorna, och de upplever, och ser så mycket mänskligt lidande. Mitt i krigets fasor finner hon även kärleken till den danska läkaren Fredrik. Men då hon upptäcker Ellingebon Gunnar Hedin som har stridit med nazisterna, på en av bussarna, har hon ett svårt val att göra. 

Detta är den tredje och sista delen i Ellingeserien. Detta är en väldigt bra och tänkvärd, historisk bokserie tycker jag. Detta är en serie som handlar om de tre vänninorna Inger, Britt och Sonjas olika öden och engagemang, under det andra världskriget. Jag tycker verkligen att serien är både välskriven och spännande. Jag har fått lära mig en hel del, som jag inte visste. Jag tycker att det känns som om att författaren har gjort en bra bakgrund research, för boken låter så verklighetstrogen, som om historien handlar om verkliga personer. Jag tycker också om de kvinnliga karaktärerna. Det är tre väldigt modiga kvinnor, som väljer att göra det lilla extra under andra världskriget. Hur soldaternas liv ser ut under kriget, berör på djupet. De lever under svåra förhållanden och lider både av olika sjukdomar, löss, olika former av skador tillika undernäring. Jag kan inte låta bli att fundera på, varför människor aldrig lär sig. Krigen på vår jord ser aldrig ut att ta slut. Alltid är det några länder som ska bråka. Jag är tacksam att jag fått möjlighet att läsa alla tre delarna. Även denna delen får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 10

Sonja, mars 1945

Sonja hade aldrig varit utanför Sveriges gränser. Inte utanför Hallands hrller, när hon tänkte efter. Men nu, vid 22 års ålder, var det dags, och hon höll sig hårt i relingen på fartyget när det långsamt lämnade Malmö och begav sig mot öppet hav. Kajen var full av människor som vinkade av dem. Sonja vågade sig på att vinka tillbaka, med stolthet. Hon skulle minnas värmen hon kände inombords när jublet och applåderna letade sig fram genom havsbruset.

"Åh, jag älskar att åka båt", sa Anna och blundade medan hon vände ansiktet mot vinden så att håret virvlade bakom ryggen på henne. 

Bussarna stod tätt packade på däck. Två av dem var ännu omålade och de overall klädda männen kämpade hårt för att få det sista klart innan man nådde Köpenhamn. Sonja kunde inte känna nog lättnad över att bussarna skulle utmärka sig, så att man inte borde kunna missta dem för stridsfordon från luften. De stora röda korsen på busstaken stod i skarp kontrast till den vita färgen. Att detta var räddningsanskap gick det inte att ta miste på. 

De var nu en bra bit ute på sundet, och båten gungade mjukt på vågorna. Sonja höll sig fast i relingen och lät den friska luften kyla av hennes ansikte. Det var kallare ute på havet, vinden bet i kinderna. Men Sonja ville inte flytta sig. Så länge hon stod stilla och andades skulle inte sjösjukan få ett grepp om henne. Då fick hon hellre bli kall. 

"Varmt choklad?" frågade Anna från sidan och höll fram en mugg mot Sonja, som tacksamt tog emot den med ena handen. Den andra behöll hon på relingen. 

"Tack", svarade hon.

"Det är lätt mot väggen", sa Anna. "Om du vill komma med?" 

Sonja skakade lätt på huvudet.

"Jag blir lite illamående", förklarade hon. "Jag stannar här så länge det går", log hon urskuldande.

"Jag stannar med dig", sa Anna och ställde sig nära. "Vi får värma varandra."

De drack sin choklad och såg den svenska kusten försvinna i horisonten.

Baksidetext;

VÅREN 1945. MITT I BRINNANDE KRIG VÄXER MOD OCH KÄRLEK FRAM, MEN OCKSÅ ETT OFATTBART SVEK.

Rapporter om fasorna på kontinenten får hundratals Svenskar att åka med Röda Korsets vita bussar för att evakuera krigsflyktingar ur de tyska koncentrationslägren. En av de frivilliga sjuksköterskorna är Sonja Berg från Ellinge i Halland. 

Sonja får kämpa hårt för att hålla känslorna i schack - det hon möter i lägren är något hon aldrig kunnat förbereda sig på. Hon finner tröst i den danska läkaren Fredrik och snart uppstår kärlek. Men när hon av en slump träffar på Ellingebon Gunnar Hedin, som anslutit sig till nazitrupperna, sätts allt hon arbetat för på spel. 

I nutida Ellinge har Paula funnit en lapp som väcker nyfikenhet om vad som egentligen hände Sonja och Gunnar den där våren i krigets slutskede. Men när hon visar den för sin vän Holger får allt en annorlunda vändning. Det visar sig nämligen att Holger är personligt indragen i historien, och sanningen är inte vad man tror. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs min recension av "Fiendevän" här

Läs min recension av "Tornsvalan" här

De avhuggna, de räddade

"De avhuggna, de räddade" av Elisabeth Wolpert, utgiven av Lava förlag. Detta är en berättelse om författarens föräldrar. Vi får följa juden Davids (Thadeuz) berättelse om hur det var att vara jude under andra världskriget. Författarens mamma ville inte berätta så mycket, så det är mest pappans berättelse vi får ta del av. David har beskrivit de fasor judarna fick utstå, och allt det han har bevittnat. Från krigets första dag till slutet, får vi ta del av hans och familjens öde under andra världskriget. Allt om skräcken, oron, sorgen, svälten, depressionen och sjukdommarna. Och om hur man gör allt för att överleva. David, var som sagt en av överlevarna, men många i hans familj dog, och när kriget var slut fanns inte många kvar. Bara David och hans mamma. Genom att skaffa sig falska id-handlingar och ha en enorm tur, lyckades David och hans mamma överleva till krigets slut. Givetvis inte utan psykiska och fysiska men. 

Detta är en dokumentär berättelse baserad på ögonvittnesskildringar gjorda av författarens föräldrar om andra världskrigets fasor. Det är fruktansvärda berättelser och händelser vi får ta del av. Hur de ibland svalt, och led när någon i familjen hade blivit fångatagna eller dödade. Det fanns också hjältar som försökte hjälpa judarna på olika sätt. Motståndsrörelsen. Man fick passa sig väldigt noga för att uttrycka sina känslor, då en fel min, t ex av avsky eller en blick på fel person, kunde resultera att man åkte fast och blev dödad. Rena och ondskefulla avrättningar där tyskarna helt enkelt sköt den dödsdömda i huvudet, eller i ryggen om den försökte fly. Boken är tankeväckande och lämnar mig en känsla av sorg, för alla de som dog, och dör i krig idag. Har vi inte lärt oss ännu? En väldigt viktig bok alla borde läsa. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Muren

Flyktdagen började närma sig, men David hade ännu inte listat ut flyktvägen. Att fly genom den stora bevakade ingången var uteslutet. Att avvika från ett arbete utanför ghettot, i tyskarnas regi, var kanske omöjligt men mycket farligt.

David hade gått ut ur ghettot några gånger, på arbete för tyskarna. Det var inte alltför fysiskt tungt och man fick bra med mat, inget våld hade förekommit. Det hade varit skönt att få komma ut ur ghettot en stund. Han hade spanat efter flyktvägar men bedömt det för riskabelt-judarna arbetade under vakenhet från tyskarna hela tiden. Han hade hört om människor som försökt fly under dessa arbeten men blivit skjutna. 

David fortsatte att promenera omkring i ghettot och studera muren som tyskarna byggt, för att avskilja en judisk del av staden. Han såg att muren var välbevakad på vissa ställen men inte alla. Ibland gick muren genom bakgårdar, och ibland hade muren ingen taggtråd ovanpå. Det var nästan som om det var en fälla-att man skulle vilja klättra över där. Muren bevakades vid bakgårdarna av en judisk vaktstyrka och David visste att den vaktstyrkan var omöjlig att muta.

Muren var dock för hög för honom att klättra upp på. Han fortsatte att promenera omkring och spana. Han skymtade en träpinne under ett smutsigt tygskynke och hjärtat hoppade till av glädje, men det visade sig inte vara någon stege utan bara några träpåkar. 

Han fortsatte att envist söka av kvarteren, nära den plats på muren han valt, och slutligen fann Han en gammal sliten stege invid en husvägg. Var det bara en enorm tur att stegen låg just här?

David att kanske hade någon annan identifierat att platsen vid muren var bra att ta sig ut på och använt den stegen? Det betydde i så fall att denne eventuelle föregångare hade haft medhjälpare, som lagt tillbaka stegen. 

Nästan alla pusselbitar var på plats. Men för att det skulle gå snabbt att bära fram stegen och för att ta tillbaka den och dölja spåren behövde han en medhjälpare. Han beslutade sig för att fråga sin moster Dora därför att hans mamma och pappa var för långsamma och hans syster Rachela var för känslosam.

Baksidestext;

"Tadeuz, döljer du något för mig?"

Han tittade på sin flickvän, hennes ögon var fulla av oro. Det var dags att berätta allt för henne. Om förföljelserna i Lodz. Om svälten och hopplöshet i Warszawas ghetto. Om flykten över muren. 

"De avhuggna, de räddade" är en dokumentärroman, byggt på ögonvittnesskildringar från det naziokupperade Polen. Författarens pappa flydde ut ur Warszawas ghetto. Författarens mamma var ett barn som smugglade ut ur ghettot. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Smakbit en söndag-En förlorad kärlek

 

Idag är det söndag igen. Äntligen skiner solen och det är skönt att vara ute. I går bakade jag Pavlova för första gången. Den verkade vara god, för det blev inte så mycket kvar av den.

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu. Min smakbit kommer från "En förlorad kärlek" av Alyson Richman.

Smakbiten;

Han klädde sig omsorgsfullt, i pressad kostym och nyputsade skor. När han rakade sig granskade han noga båda kinderna i spegeln för att försäkra sig om att han inte missat ett enda strå. Tidigare på eftermiddagen hade han till och med köpt citrondoftande pomada för att släta ut sina få kvarvarande lockar. 

Han hade bara en dotterson, faktiskt bara ett enda barnbarn, och han hade sett fram emot det här bröllopet i flera månader. Och även om han träffat bruden vid ett fåtal tillfällen hade han tyckt om henne redan från början. Hon var smart och älskvärd, hade nära till skratt och utstrålade en sorts gamla tidernas elegans. Han hade inte insett vilken sällsynt egenskap det var förrän han såg henne sitta där, hand i hand med hans dotterson.

Till och med nu, när han gick in i restaurangen för repetitionsmiddagen, kändes det som om anblicken av den unga kvinnan svepte honom tillbaka i tiden. Han såg att några av de andra gästerna omedvetet rörde vid sina halsar, eftersom kvinnans hals ovanför sammets klänningen var så lång och vacker att hon såg ut att vara hämtad från en målning av Gustav Klimt. Håret var uppsat i en lös chinjong, och två juvelprydda fjärilar med gnistrande antenner vilade strax ovanför hennes vänstra öra, vilket gav intrycket av att de bevingade varelserna just hade landat i hennes röda hår. 

Dottersonen hade ärvt hans mörka, ostyriga lockar. Som en stark kontrast till sin blivande hustru skruvade han nervöst på sig, medan hon tycktes glida genom lokalen. Det såg ut som om han skulle ha trivts bättre med en bok i händerna än med ett champagneglas. Ändå fanns det en lätthet mellan dem, en balans som fick dem att framstå som perfekta för varandra. Båda var intelligenta, välutbildade, andra generationens amerikaner. Deras röster saknade helt spår av den brytning som hade kryddat deras far- och morföräldrars engelska. Vigselannonsen i New York Times på söndagmorgonen skulle lyda:

Från baksidan;

Där på hennes underarm, precis bredvid ett födelsemärke, satt sex siffror tatuerade. "Kommer du ihåg mig nu?" frågade han med darrande röst. Hon tittade på honom igen, som att han vore ett spöke. "Lenka, det är jag," sa han. "Josef, din man."

Lenka är en ung konstituerande när hon träffar Josef i Prag, strax före andra världskrigets utbrott. De gifter sig snart, men deras liv tillsammans hinner knappt börja innan de slits isär av kriget. 

Josef ska fly till New York tillsammans med sin familj, Lenka ska komma efter med sina föräldrar. Men ingeting går som planerat.

Fartyget som Josef reser med förliser. Och Lenkas öde för henne till Theresienstadt och så småning om Auschwitz. Ovetande om att den andra är vid liv bär de med sig minnena av den förlorade kärleken. Ett helt liv senare står de plötsligt öga mot öga.

Från den lyckliga tiden i förkrigets Prag till nazismens skräckvälde i Europa. En förlorad kärlek är en oförglömlig kärlekshistoria i skuggan av andra världskriget.

Ha en riktigt trevlig dag!

Kramizar Nina