Maud Martha

"Maud Martha" av Gwendylon Brooks utgiven av Wahlström & Wistrand. Vi får följa en liten mörkhyad flicka, som heter Maud Martha. Hon växer upp på 1920-talet i Chicago och vi får följa hennes uppväxt från när hon var sju år, och fram till hon är i ca 30-års åldern. Kapitlen är små men beskriver hennes upplevelser och erfarenheter på ett fint sätt. Alla de små vardagliga händelser som formar Maud Martha till en ung kvinna, som t ex när hon lär sig dricka kaffe, när hon börjar dejta, och tillslut gifter sig med Paul. Vi får även ta del av hennes framtidsdrömmar, hennes drömmar om romantik, och hon drömmer även om New York och allt det vackra där. Maud Martha har en känsla för traditioner, och känner sig stolt över sin familj och sitt hem. Som fru till Paul föder hon en liten flicka. Vi får också ta del av den rasism och även fattigdom hon upplever i sin vardag på olika sätt. Och även när makens drömmar inte är i enlighet med hennes egna. Han drömmer nämligen om andra kvinnor, och om att bli medlem i Foxy Cats Club. 

Författaren, Gwendylon Brooks, tilldelades Pulitzpriset för sin andra diktsamling. Maud Martha är författarens enda roman och gavs ut 1953. Nu kommer den för första gången på svenska. Detta är en kort roman, men jag njuter av att läsa denna lilla berättelse, där texten är skriven med ett väldigt vackert och poetiskt språk. En liten underton av humor kan även anas mellan sidorna. Trots att romanen är kort, så rymmer denna lilla pärla så mycket, såsom en ung flickas tankar och känslor, tillika skammen av att vara svart i en värld där ljushyade värderas högt. Vi får möta Maud Marthas värld av rasism och fattigdom, men även de små glädje ämnen som förgyller hennes liv. Så som stolthet av att ha rent hem, även om det bara är en kokvråslägenhet, och över sin lilla familj som hon älskar. Detta är en historia som berör mig på många sätt, som när Maud Marthas farmor dör, och när en tomte inte vill ta Maud Marthas lilla flicka i hand, bara för att hon är svart. Detta är en både viktig och tankeväckande bok. Jag ger denna lilla mysiga roman ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vårlandskap: detaljer

Skolan såg stadig ut. Rödbrunt tegel, smutsvita stendetaljer. Bastant skorsten, rättframt allvarsamt. Himlen var grå, men solen blinkade någonstans däruppe, gav små silvriga löften. Det blåste. Vad för slags junidag var det? Det var mer som en sen november dag. Det var mer än lovligt dystert; ändå fanns de små löftena där, strax under ytan - om de skulle gå i uppfyllelse var inte lätt att veta. 

Längs gatan svepte barnen, blandade i blåsten, och smet runt hörnet in på den rödbruna tegelbyggnaden skolgården. Det var underbart. Rosa, blå, vita, gula, gröna, lila, bruna och svarta tussar burna av små bruna, brunsvart och gula stjälkar svepte stötvis förbi hyreskasernernas tarvliga och grå förfall, förbi de små plättarna av lera o h glest gräs som höll upp sina tunna tappra skyltar: BETRÄD EJ GRÄSET TACK - NYSÅTT. Inuti husen pågick liv. Förbi de snäva liven svepte barnen. Trängsel, instängdhet, kvävning - sånt befarade de sig inte med. Skränigt talade de om olika sätt att få till lockar och valkar, om "dumma" killar och "snygga" killar, Joe Louis, glass, cyklar, baseboll, lärare, prov, Duke Ellington och Bette Davis. De talade - åtminstone gjorde Maud Martha det - om sötpotatispajen som vankades när de kom hem. 

Klockan var sex i nio; om en minut ringde det in för sista gången. "Skynda er! Ni blir sena!" Låga rop. Trumvirvlade steg. Flaxande skolväskor. Ofrånkomligt var dock att den tjocka flickan såg sig tvungen att söla, låtsades strunta iom hon blev sen eller inte, vägrade springa! (Dallrade hullet miste hon sin värdighet.) Ofrånkomligt också att knattarna i kortbyxor på tio, elva, tolv och tretton år sölade bara för skojs skull - dröjde sig kvar på det röda teglet, kastade boll till varandra och läste tidningar och seriealbum, boxades halvt på lek. 

Men till sist lyckades varenda vindpust leta sig in och fem över nio låg skolgården öde. Inte en tuff keps eller hårrosett så långt ögat såg. 

Baksidestext;

Maud Martha Brown är en liten flicka som växer upp på sydsidan i tjugotalet Chicago. Bland ruffiga krogar och förvildade bakgårdar drömmer hon: om New York, romantik, sin framtid. Hon beundrar maskrosor, lär sig dricka kaffe, förälskar sig, inreder sin kokvrå lägenhet, hör föredrag på universitetetområdet, tar ur en kyckling, köper hattar, föder ett barn. 

Men hennes mer ljushyade make när också drömmar: om Foxy Cats Club, andra kvinnor. Och "skärvorna av försummat hat"- när en säljare säger ett visst ord, grymheter hos en varohus tomte - är hela tiden närvarande. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Grevinnan

"Grevinnan" av Gabriella P. Kjellen utgiven av Seraf förlag. När det visar sig att Signe inte kan ge sin make några arvingar, blir hon brutalt mördad av honom. Innan livet rinner ur henne, får hon ett erbjudande om ett helt annat liv. Ett liv i mörker, som ett nattens barn. Hon ser sin chans till ett nytt liv och tackar ja. Som nyfödd vampyr måste hennes kropp först återfå sin styrka, men tanken på hämd, finns också inom henne. Hon måste också lära sig att hantera sina nya förmågor tillika sin törst efter blod. Hennes skapare, Beata, visar Signe hennes nya värld. Dock kan inte Signe acceptera ett liv i skuggorna. Det är dags för hämd. Dessutom vill hon förändra ett och ett annat som hon inte kan acceptera i sitt nya liv, samtidigt som kärleken till hennes skapare växer sig allt större. 

Åh, vad jag önskar att denna snyggt förpackade bok varade lite, lite längre. Jag gillar Grevinnan Signe, och hennes vampyr värld, och jag hade gärna fortsatt att läsa lite till. Jag tycker att det är spännande att följa Signes nya liv som nyfödd vampyr. Även de tillbaka blickar vi får, hur hon hade det innan hon blev vampyr, tillför det lilla extra till historien. Hennes nya förmågor, tillika tankar och känslor, beskrivs på ett bra sätt. Jag gillar att både språk och de miljöbeskrivningar som finns, gör, att det känns som att jag har gjort en tidsresa till 1600-talets Uppsala. Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. När fortsättningen kommer vill jag dessutom gärna läsa den. Denna ljuvliga kortroman har allt, och lite till! Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

3

Domkyrkan tornade upp sig mot natthimlen och Signe följde dess två torn med blicken. Hon hade alltid tyckt att kyrkan var vacker att se på, men ändå kändes det fel när Beata nu ville leda henne in i den. Var det verkligen den säkra plats hon talat om? Varelser som dem skulle inte ens kunna beträda helig mark, åtminstone enligt de sägner hon hört. Men trots det stod de nu framför kyrkans portar. 

"Tro mig ers nåd, ingen söker efter nattens barn i Guds hus", sa Beata, som om hon läst hennes tankar. 

Signe nickade tveksamt innan hon följde efter sin jungfru in genom kyrkans portar. När de slagit igen bakom dem fortsatte de vidare längs kyrkgången. Lokalen var nedsläckt och ljudet av Beatas skor klappade mot stengolvet. Först då insåg Signe att hon inte bar några skor alls, ändå hade hon inte känt av vinterkylan utanför. 

Ju längre in i kyrkans inre de kom, desto mer ljud sipprade fram. Lågmälda röstersom samtalade och dryckesglas som slogs mot varandra. En doft nådde Signes näsborrar och hon andades häftigt in. Aldrig hade hon känt något så ljuvligt, något så berusande. Benen vek sig under henne och hon fick stödja sig mot en kyrkbänk för att inte falla. Vad var det för doft? Ju närmare de kom, ju mer verkade det påverka henne. Hela kroppen skrek efter vad det nu var som lockade henne till sig. Ett gutturalt ljud steg ur hennes strupe och tungan kändes torr som sand. 

Baksidestext;

Redan när knivseggen blänker i stearinljusets sken, innan blodet börjar rinna och färga lakanet rött vet Signe att det är över. Livet. Hon har vetat det länge. Sett det i sin makes ögon som förvrängd av vrede och hat. 

I sista stund blir hon erbjuden ett nytt liv. Ett liv hon aldrig skulle ha accepterat men som nu blir hennes enda chans. 

Hon vaknar upp till ett Uppsala olikt det hon vuxit upp i och med känslor så starka att de inte går att förtränga. Hämd men också något annat. En hetta hon länge försökt ignorera men som nu kommer upp till ytan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Innan himlen faller

"Innan himlen faller" av Jessika Eriksson och Stefan Holm utgiven av Everlasting publishing. Det är krig och Grace jobbar som Krigskorrespondent. En dag räddar hon en man ur ett brinnande flygplan. Hon förstår från början att han är en fiende. Hon tar dock med honom hem och sköter om hans sår. När han vaknar minns han inte vem han är eller vart han är på väg. Han får feber och yrar en del. Grace skriver ner de underliga fraserna han mumlar i en speciell anteckningsbok. Det gör hon för att kanske få en ledtråd till vem han kan vara. Hon har behov av att provantiera och beger sig in till byn. Där går det rykten om att en spion tycks ha kraschat med sitt flygplan. Man vet inte om han klarat sig då flygplanet har brunnit.

Kan det verkligen vara samma man som Grace räddat man pratar om? Det måste vara han. Ändå är det inget hon yppar, då Grace har fått känslor för den unge mannen, och inte vill ange honom. Men vad händer den dagen då minnet återvänder?

Jag har fått äran att förhandsläsa denna kortroman, då jag är ambassadör på Everlasting publishing förlag.

Romanen kommer att släppas den 1:e mars som e-bok i första hand, men pocket kommer inom kort.

Skulle du kunna rädda en fiende om du hade möjlighet? Eller skulle du ange honom direkt? Detta beslut tvingas Grace att ta en kväll när hon upptäcker ett kraschat flygplan. Det är en hjärtevärmande och fin berättelse om att göra det lilla extra för någon annan, som är i en utsatt position. Denna berättelse trollbinder mig från första början, och den är otroligt spännande och bra. Jag har inte läst något av författarna förut, men det gör jag gärna om. Jag gillar hur de målar upp miljön och handling på ett väldigt snyggt sätt. Berättelsen känns realistisk och välskriven.

Kriget kommer allt närmre och det är dags att sätta sig i säkerhet innan himlen faller. Jag kan varmt rekommendera denna spännande kortroman. Tack för möjligheten att läsa den. 

Mitt favoritställe ur boken;

Han andades djupt, som om han tog sats för att säga något mer. Sedan ändrade han sig och drog henne intill sig. Det kom så plötsligt att hon inte ens hann tänka att det var olämpligt, att han var farlig, att man inte kunde veta vad som skulle hända. Istället njöt hon av hans närvaro, av att känna hans starka armar som tycktes omsluta hela hennes kropp. Hon andades in hans maskulina doft, så överväldigande att det svindlade. Tyget i den trasiga skjortan kändes mjukt mot hennes kind. Hon hörde hjärtat slå djupt inne i hans bröst. 

John tryckte sina läppar mot hennes hår och de stod där en lång stund, sammanflätade under alla tusentals giftiga blomblad. Inga ord blev sagda och kanske blev inte heller några tankar tänkta. Det var ett evighetsögonblick, bevarat i ett gemensamt minne. Sedan var det förbi. Han släppte greppet om henne lika plötsligt som han h

Baksidestext:

Krigskorrespondenten Grace Thomson räddar en man efter en flygolycka i öknen. Han återhämtar sig snart fysiskt, men har drabbats av minnesförlust. För varje dag som går upptäcker Grace att hon får allt starkare känslor för honom. Kanske är det ömsesidigt.

En dag hör Grace rykten om en farlig spion som har försvunnit i samband med en flygolycka. Är den hon räddat i själva verket en spion? Med ens är inte verkligheten så enkel längre. Talar han sanning eller är hon bara en bricka i hans spel?

Kriget kommer allt närmare och snart ställs hon inför ett val. Just när de första bomberna faller måste hon fatta beslutet innan det är för sent. Ska hon våga lita på den man hon älskar, eller ska hon gå sin egen väg?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina