söndag 31 mars 2024

Mörkret över Aerwiar

"Mörkret över Aerwiar" av Andrew Peterson utgiven av Libris förlag. Wingfeathersagan bok ett. För barn 9-12 år. Barnen Janner, Tink och Leeli Igiby, lever ett helt vanligt liv i den lilla byn Gliphult. Byn styrs av ett gäng otäcka ödleliknande varelser som nu styr världen efter kriget. Barnen får inte bege sig ut i den mörka skogen, där det finns hornhundar och farliga tandkor. På nätterna måste de vara inomhus, för då kör någon runt med svarta vagnar, som rövar bort barn. Livet går sin gilla gång, ända tills ödlevarelserna helt plötsligt en dag rövar bort den yngsta systern, Leeli. När de tre barnen hamnar i ödlornas fängelse, måste mamma Nia, befria dem med hjälp av smycken, som barnen inte visste att hon hade i sina ägor. Det får barnen att ställa en hel del frågor. Vem var egentligen deras pappa? Och varför är morfar så arg, på den smått galna mannen, som kallas för sockmannen Peet? Var kommer de ifrån? En rad händelser, får de tre barnen att inse att de inte är så vanliga ändå. Detta blir inledningen till ett spännande och rafflande äventyr. 

Jag tycker att denna snyggt förpackade boken, är både underhållande och spännande. Mamma Nia och morfar Podo, har dolt barnens egentliga identiteter för dem. Men när allt nu ställs på sin spets, är det dags att sanningen kommer fram. Jag uppskattar den kärlek det finns mellan de olika familjemedlemmarna, och hur de tar hand om varandra. Jag tycker att det låter mysigt, att familjen sitter tillsammans på kvällarna och berättar historier och sjunger vid brasan. Jag gillar att författaren har skapat en helt ny värld, i den här berättelsen, med kartor och sägner. Jag gillar hur de olika karaktärerna är gestaltade, även de otäcka gaddarna. Vi får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Jag gillar också de målande miljöbeskrivningarna, och jag tycker att författaren har skapat en intressant världsbild tillika djurliv. Jag uppskattar även humorn, som är inbakad mellan all dramatik. Jag hade älskat denna boken som barn, och jag kan varmt rekommendera den till alla fantasy älskande tonåringar. Jag hoppas få möjlighet, att läsa även nästa del i serien, för jag vill väldigt gärna veta hur det går för den lilla familjen Igiby. Ett plus för de små bilagor, som ger förklaringar till olika saker i texten. De tillför det lilla extra till handlingen. Denna fantasy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

En sång för den strålande ön

Janner, Tink och Leeli gick nedför trappstegen av trä till den dammiga gatan, försiktigt sneglande på gaddarna som lurade på verandan. Janner kunde knappt tro att de var fria. Var det någon sorts skämt?

Kapten Gnorm kom rultande ut och dundade ned i sin stol på verandan medan han fortfarande beundrade smyckena som glänste på hans hand. Med Leeli mellan dem gick pojkarna långsamt fram till deras tårögd mor. 

"Nu går vi hem", sade hon med stadig röst och lade armarna om dina barn och vände försiktigt ryggen åt gaddarna. De tog sig nedför gatan under tystnad som om de råkat på en sovande drake och absolut inte ville väcka den. Janner ville springa gör att komma så långt bort han kunde från gaddarna och fängelset. Alla barnen ville samma sak, men Nia höll dem tillbaka. 

Hon gick med barnen längs med Gliphult tomma genomfart med rak rygg och hakan framskjuten. Dämpade skratt hördes från det enda värdshuset, gatubelysningen glimrande i gult och vinden vispade upp virvlar av dammspöken i månskenet. 

Först när de kommit en bra bit på vägen och utom synhåll från fängelset sade Nia något. 

"Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er." 

När de hörde hennes röst kände Janner, Tink och och Leeli en våg av lättnad som om de hållit andan under vatten och deras mor precis fört dem över ytan. "Jag vet inte vad jag skulle göra", upprepade hon. Hon ställde sig på knä, drog dem intill sig och kramade dem hårt. Leeli fick syn på Nugget som kom rusande emot henne. Han var hos henne blixtsnabbt, gnällde med svansen vilt viftande och skickade både Leeli och vem som helst av dem som visade upp oskyddad hud. Leeli skrattade och tumlade bakåt medan hon kramade Nugget om halsen. 

Baksidestext;

Syskonen Janner, Tink och Leeli tror att de hör till en helt vanlig familj i den lilla grönskande byn Gliphult. De har vant sig vid att leva i en värld som styra av brutala ödleliknande varelser, att ha farliga tandkor och galna hornhundar i de mörka skogarna intill och att svarta vagnar rövar med sig barn i nattens tystnad. 

Men när Leeli tillfångatas startar en händelsekedja som gör att syskonen börjar ana att deras vanliga liv inte är så vanligt ändå? Var kommer de egentligen ifrån? Vem var deras pappa? Och vart tar alla barnen som försvinner vägen? 

Genom upptäckten av en dold karta i den gamla Bokhandeln, en plötsligt uppenbarade skatt och sjödrakarnas vackra sång börjar de komma någonting på spåren. Och när hemligheterna kommer upp till ytan vänds sakta deras värld upp och ner - och äventyret börjar. 


Ha en fortsatt trevlig! 

Kram Nina 

Ett rikt inre liv

"Ett rikt inre liv" av Emelie Nirland utgiven av Lava förlag. Författaren Daniela har drabbats av skrivkramp. Hon har svårt att hitta inspiration i skrivandet. Bokförläggaren vill att hon ska färdigställa sitt manus, eller betala tillbaka förskottet, som hon redan har satt sprätt på. När Daniela är på väg att träffa sin mamma, råkar hon ut för en bilolycka. När hon  vaknar upp, har någon gett henne en nalle, och hon har fått en lapp. Men vem är egentligen killen som har skrivit lappen, och suttit med henne under natten? Hon har efter olyckan ådragit sig en hjärnskakning, och känner sig förvirrad. Efter en vecka kommer hon hem och finner hennes tre huvudkaraktärer sittandes på vardagsrumssoffan. De är missnöjda med vad hon åstadkommit med manuset, och har en hel del synpunkter på hur hon gestaltar deras karaktärer. Nu måste Daniela lära känna sina karaktärer och färdigställa sitt manus, innan deadlinen går ut. Det visar sig vara svårare än hon tänkt sig. Kommer hon att lyckas? Och kommer hon få reda på vem mannen är, som satt vid hennes sida den där natten, på sjukhuset? 

Detta är den andra boken jag läser av författaren, och den är precis lika bra som den första. I denna feelgood pärla får vi följa Daniela, som är en författare som har drabbats av skrivkramp. Boken har en humoristisk ton och bjuder på många roliga och dråpliga situationer, som gör att man skrattar högt. Men boken innehåller även ett uns av allvar. Jag gillar verkligen tanken på att huvudpersonen gör sina karaktärer levande på riktigt, efter sin hjärnskakning. Hon pratar med dem och försöker lära känna den på riktigt. Författaren måste verkligen lära känna sina karaktärer på djupet, och varför hon gestaltar dem på ett visst sätt. Författaren i boken, bär på en hel del ilska och sorg, som hon måste bearbeta, för att komma vidare med sin bok. Hur påverkade hennes familj av att hennes bror hastigt gick bort av en överdos? Hur påverkades hon själv? Varför stöter hon egentligen bort alla potentiella pojkvänner t ex. är några av de saker hon själv måste bearbeta. Kanske kan många författare känna igen sig? Håller du också långa monologer med dina karaktärer, för att lära känna dem? Boken innehåller lagom långa kapitel, och jag gillar det mysiga bokomslaget. Jag ser fram emot att läsa mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️ /5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 3

En vecka senare var Daniela äntligen på väg hem från sjukhuset. Röntgenplåtsrna hade gudskelov visat att hon inte hade några invärtes skador eller blödningar. En hjärnskakning, några missprydande sår i ansiktet samt en mängd ömmande blåmärken var det som trafikolycka lämnat efter sig. 

Nu såg hon fram emot att få tillbringa några dagar i soffan och låta de smärtstillande medicinerna göra sin verkan. Förhoppningsvis skulle hon även orka skriva några rader mellan tupplurarna. 

Efter ett besök av sin mamma på sjukhuset hade Daniela till sin stora besvikelse redan dag två insett att hon vare sig hade man eller några rara småttingar som väntade på henne. Inte ens en liten kissemiss kom henne till mötes när hon låste upp dörren. Just av den anledningen blev hon också väldigt förvånad då hon nära på snubblade över ett staffli och tre resväskor som stod parkerade precis innanför tröskeln. 

Den första var en klassisk gammal resväska med mängder av färgglada klistermärken som visade att resenären verkade ha bevisat halva jordklotet. Den andra var en vit plastväska på hjul där fronten var täkt av svarta döskallar och små guldhjärtan. Den sista var en exklusiv svart läderbag där ett paraply och ett hoprullat exemplar av Dagens Industri stack upp. Mitt på hallmattan låg även en gammal repig gitarr och skräpade. 

Med ens blev Daniel osäker, henne veterligen hade hon inte planerat att göra någon längre resa, än mindre väntade hon några långväga gäster. Som hastigast sökte hon efter ägarna på adresslapparna men kände inte igen något av efternamnen.

En svag parfymdoft letade sig in i hennes näsa men inte av den sorten hon själv brukade använda. Den här var betydligt mer sträv i sin ton, lätt träaktig och med en hint av vanilj. En typisk manlig doft som en yngre kille skulle kunna tänkas använda. 

Förskräckt insåg hon nu att hon förmodligen inte var ensam i lägenheten och rös till av obehag. 

Plötsligt hörde hon lågmälda röster som verkade komma in ifrån vardagsrummet, ett slags dovt mumlande där inga direkta ord gick att urskilja. 

Daniels första reaktion var att fly fältet men samtidigt blev hon förbannad över att ha fått objudna gäster medan hon varit borta. Dessutom var jon alldeles för trött för att springa några längre sträckor. 

Baksidestext;

När författaren Daniela drabbas av skrivkramp och inte lyckas blåsa liv i sin roman får hon panik. Hennes bokförläggare flåsar henne i nacken och kräver att hon färdigställer manuset alternativt betalar tillbaka förskottet som hon dessvärre redan satt sprätt på. 

Efter en trafikolycka åldrar hon sig en hjärnskakning vilket gör att hon känner sig vilsen och förvirrad. 

Vid hemkomsten från sjukhuset finner hon till sin stora förvåning sina litterära skapelser Tristan, Adele och Noah sittandes hemma i vardagsrumssoffan. Samtliga är missnöjda med sina livsöden och kräver att Daniela rar sig i kragen och ordnar upp deras kaotiska tillvaro. 

Nu är det upp till Daniela att skriva klart sin roman, göra karaktärerna nöjda och samtidigt ta tag i sitt eget händelselös liv. För att kunna slutföra manuset behöver hon nu lära känna både sina karaktärer och sig själv på ett djupare plan vilket visar sig vara betydligt svårare än hon kunnat ana.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna min recension av "Projekt Edens lustgård" här

fredag 29 mars 2024

MeloDrama Queens-Vad kan gå fel?

"MeloDrama Queens-Vad kan gå fel?" av Nanne Grönvall om MeloDrama Queens, utgiven av Lava förlag. I den här boken får vi följa Mimmi och hennes lilla gäng med vänner, som kallar sig MeloDrama Queens. Vi får i den här berättelsen, följa med på ett storslaget äventyr i underhållningsbranschen och dess galna värd. Att hålla sig aktuell i nöjesbranschen kan vara svårt, då man måste hålla jämna steg med digitalisering, influencers och sociala medier. De två artisterna Mimmi och Pirjo, har nått sitt bäst-före datum för länge sedan. Dock bestämmer deras manager Sunne, att de ska göra en turne tillsammans, med den mycket yngre dj:n Dude C, då de drar olika publik. Det faller inte i god jord hos de båda konkurrerande divorna. Mimmi och Pirjo har nämligen avskytt varandra sedan de träffades för första gången på nittiotalet. De vill visa vem av dem som är den mest populäraste artisten, av dem båda. De tar till alla tjyvknep de kan, för att känna behövda och bekräftade. Vad kan gå fel? Jo precis allt!

Detta är artisten och författaren Nanne Grönvalls debutroman. Boken är både lättläst och välskriven och karaktärerna är bra gestaltade. Det händer mycket i boken, vilket gör att den går snabbt att läsa. I denna boken får vi följa artisten Mimmi, som för länge sedan nått sitt bäst - före datum och konkurrenten Pirjo. Boken är skriven med glimten i ögat och författaren driver med hela underhållningsbranshen. Jag skrattade högt flera gånger av alla dråpliga händelser. Det är så roligt att få följa gänget MeloDrama Queens, och deras upptåg. Mimmi är en härlig karaktär, som jag mycket gärna skulle vilja läsa mer om. Jag uppskattar att man får följa hennes tankar och känslor på ett naket och ärligt sätt. Det är för en artist, en kamp, att hålla sig kvar i en bransch som är präglad av konkurrens. Det föds hela tiden yngre, och mycket hetare förmågor, och det kan vara svårt att hålla sig aktuell. Det är också sorgligt när media drevet går så fort de får nys om en skandal. Då är det verkligen skönt att ha riktiga vänner. Jag hoppas få läsa mer av Nanne i fortsättningen. Denna festliga roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

ÄR GODA RÅD ALLTID KLOKA RÅD? 

"Öppna dörren. Vi måste prata". Sunne stod utanför Mimmis hus och växlade mellan att ringa på dörren och knacka på fönstret. "Öppna Mimmis. Jag vet att du är där inne." 

Sunne hade försökt att nå henne i flera dagar, men hon hade stängt in sig och vägrat att prata med någon utom sina närmaste vänner. Hon hade sjukskrivit sig från inbokade jobbuppdrag, för folk kom ändå bara för att se om hon var drogpåverkad. Efter många knackningar och övertalningar öppnades dörren. Det var mörkt inomhus för att hon hade persiennerna nerdragna överallt. Hon stod i en säckig pyjamas, hade stressutslag i ansiktet och håret hade inte sett en borste på flera dagar. 

Ha klev in, gick fram till kökspersiennen och drog upp den så dagsljuset kunde göra återintåg i huset. Soppåsarna låg i en stor hög på golvet och luktade illa. 

"Mimmi, nu måste du rycka upp dig." 

"Jag orkar inte längre. Jag försöker förklara för folk, men ingen lyssnar. De kallar mig för lögnare och jag är överhopad av arga föräldrar och barnrättsorganidationer. Det var verkligen puder i ansiktet. Jag testade att röka hasch två gånger i min ungdom och kände att det inte var något gör mig. Jag har aldrig ens prövat några tyngre droger."

"Jag vet Mimmi. Men det är så där när drevet börjar gå. Det finns bara ett sätt att stoppa det." 

"Hur då?" 

"Du måste göra avbön?" 

"Vad menar du?" 

"Du måste gå ut i media och säga att det var kokain och att du ångrar dig." 

"Va?! Men det är ju inte sant?" 

"Du och jag vet det, men inte alla andra. Om du gör det kommer folk att förlåta dig." 

"Men det finns ju gör fan inget att förlåta." 

"Det är enda sättet. Du måste komma i form igen." 

"Men vad ska jag säga?" 

"Säg att du är drogberoende och ska in på avvänjning." 

"Va?! Aldrig! Det är ju helt sjukt att ljuga om något sådant. Över min döda kropp." 

Baksidestext;

"Kärringen kommer inte att kunna sätta mig på plats. Det är en sak som är säker", mumlade Mimmi ilsket när hon klev ur taxin och stegade upp mot sin managers kontor, medvetet tjugofem minuter försenad för att Pirjo skulle förstå att Mimmi var den största stjärnan av dem två. Föga anade hon att den ny-botoxade Pirjo skulle göra en grandios entré hela femtio minuter försenad. "Åh, darling!" utbrast hon med kindpussar på celebert avstånd. "Det ska bli så härligt att få göra den här turne'n tillsammans med dig", log Pirjo falskt. 

Mimmi och Pirjo - två artister vars storhetstider har passerat bäst-före-datum, åker motvilligt på en gemensam turn'e i förhoppning att slippa tomma lokaler och inställda konserter. Båda lever kvar i sina divabubblor och dessutom har de alltid avskytt varandra sedan de träffades i mitten på nittiotalet. Mimmis livlina i den tuffa nöjesbranchen är hennes trogna vänner - MeloDrama Queens-Vad. 

Välkommen in i en galen nöjesvärld! Att hålla sig aktuell i underhållningsbranchen är en konstart. Att dessutom åldras och försöka hålla gämna steg med digitalisering, influencers och sociala medier, visar sig inte vara helt lätt. I en vardag präglad av konkurrens tar sig MeloDrama Queens igenom glädje, sorg, fram - och motgång tillsammans. 

Jakten på att känna sig behövda och bekräftade leder MeloDrama Queens ut på hisnande äventyr. Ena dagen är man en stor stjärna och i nästa sekund är det knappt någon som ens känner igen en. Vem vet vad som kan gå fel i en MeloDramatiskt värld? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tidens hjärta

"Tidens hjärta" av Elisabeth Berglund, utgiven av Possibla förlag. Vi får fortsätta följa Glädjeryttaren Vivya, Överdomaren Ylmer och Minnprästinnan, Minndora. De befinner sig nu på Ylmers hemvärld, Pompodias. Vivya letar efter Minndora som har försvunnit. Minndora har förts till en skola för att bli Överdomare, samtidigt som man vill ta hennes magi. Men Minndora vill inte bli överdomare, hon vill bli Minnprästinna. Vivya eftersöks av polisen för mordet på Den Högste Överdomaren. Eftersom Vivya och Ylmer nu är jagade av polisen måste de hålla sig undan. Till hjälp får de polisen, Arjac, som har förstått att det är något som inte står rätt till. På sin flykt hamnar de på Timaios ambassad. Där vill ambassadören, Torvoren, få tag på Minndora och Glädjeryttarens avkommor och deras magi, och de vill också lägga beslag på Tidens hjärta, som Ylmer har i sina ägo. Vivya och Ylmars samt polisen Arjacs sökande efter Minndora, leder till att de befriar en uråldrig varelse som har varit fjättrad i en sjö, fångad av sorbsternar och magi. 

Denna snyggt förpackade fantasyroman är den fristående uppföljaren till "Eldbarnet", som jag också har läst och recenserat. Efter att ha flytt från Juokilu, har de nu hamnat i Ylmers värld, Pompodia. Vi kastas direkt in i ett  fartfyllt äventyr i denna nya världen. Trots alla regler, möts vi av ett korrupt polisväsendet och giriga män och kvinnor som gör allt för att få makt. De drar sig inte ens för att stjäla magi. Jag tycker att denna bokserie är så bra och jag blir så imponerad av författarens världsbygge som har både spännande miljöbeskrivningar, samt djurliv. I den här världen finns det t ex tvehorningar och vidror. Ylmars gås, Nesta, finns också med. Jag gillar alla spännande karaktärer och i denna nya värld får vi stifta bekantskap med flera nya karaktärer. Bland annat polisen Arjac. Jag uppskattar att få lära känna Vivya, Ylmar och Minndora lite bättre. Att man får en inblick i alla huvudkaraktärernas tankar och känslor, tillför det lilla extra till historien. Jag hoppas få läsa en fortsättning på denna spännande fantasy serie. Även denna delen får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Arjac

Vivya smällde igen skåpsdörren. Tomt. Det enda hon hittat var en burk som gömt sig längst inne i ett hörn. Enligt etiketten innehöll den bakverk, men de var sedan länge sedan hoptorkade till oigenkännlighet. Missnöjtpetade hon på dem. Smulor med socker. Efter den misslyckade räden i köket beslöt hon sig för att söka igenom huset. Hon hade stulit några timmars sömn i Minndoras säng och nu hoppades hon kunna finna ledtrådar om vart de fört flickan. 

På nedervåningen var rummen stora och pampiga. Ljuskronor med illiumstenar bakom färgat glas hängde tunga från taket och väggarna var tänkta av tavlor. Överallt tavlor. Trista Överdomare blängde strängt på henne från alla håll. Snart fick hon en känsla av att personerna på tavlorna var samma Överdommare om och om igen. Bruna ögon och raka ögonbryn med en spetsig näsa. Var alla dessa släkt med varandra? Hon studerade dem noggrannare. Vissa tavlor var mycket gamla, riktigt primitiva i jämförelse med de nyaste. Hon kände igen Hindicia på en av de modernaste tavlorna, men det fanns ingen som föreställde hennes make Farl. 

Ett bibliotek vette mot trädgården på baksidan. Ljus som föll in genom vackra fönster spelade över läderinbundna bok ryggar i olika färger. Här skulle Ylmar har trivts. Hon skakade sakta på huvudet. Ylmar hade blivit tilldelad några rum i ett av de stora husen runt Högsta Lagsalen. De var långt ifrån så storslagna som det här. Han var trots allt Högste Överdommare på hennes hemvärld Juokilu, även om de hade flytt där ifrån. Hon tyckte inte om att han behandlades sämre på grund av henne, men det var tydligt att deras vänskap ansågs som olämplig på Pompodia. Ylmer hade trots det inte visat några tecken på att ta avstånd från heller eller Minndora och det var hon tacksam för. 

En praktfull sekretär tog upp större delen av väggen mitt emellan två fönster. Vi ya öppnade den och drog ut några lådor. De var överfulla med papper och brev. Hon tittade trött på dem. Måste hon läsa allt det här? Med en suck tog hon en bunt papper och satte sig i en fotölj. 

Tråkigt. Ointressant. Långt. Oläslig. Tråkigt. Blad för blad dinglade iväg ut på golvet. Hon tömde ett par lådor till och fortsatte med nästa hög. 

Urtråkigt. Trist. Tråkigt. Tråkigt. Tråkigt. Hon kramade ihop flera papper till bollar och slängde dem omkring sig. Magen värkte. Det här var meningslöst. Resten av bunten gled av knäna och spred ut dig med ett mjukt svisch. Hon petade till ett brev med foten och såg plötsligt ett namn. Minndora. Ivrigt ryckte hon åt sig arket. 

Baksidestext;

Vivaya, den sista Glädjeryttaren, överdommaren Ylmar och det magiska barnet Minndora är äntligen i säkerhet på Ylmars hemvärld efter sin flykt undan Broughans soldater. Men allt är inte som det verkar, och snart är de tre indragna i en maktkamp där Pompodias och de tio världarna framtid står på spel. 

Emot dem står skugglika konspiratörer, ett korrupt polisväsendet, giriga potentater och uråldriga lögner. Allt de har är Vivyas handlingskraft, Minndoras nyväkta magiska krafter och Ylmars unika känsla för tid... 

Vem drar egentligen i trådarna? 

Och varför får ingen använda magi? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna recensionen av "Eldbarnet" här

Läs min intervju av författaren här

torsdag 28 mars 2024

Moorlandstallet- Den nya hästen

"Moorlandstallet- Den nya hästen" av Catherine Hapka utgiven av Bonnier Carlsen förlag. Boken är baserad på Star-stable spelet. För barn 9-12 år. Detta är den första delen i serien om Moorlandstallet. Layla ser fram emot att det ska komma en ny häst till Moorlandstallet. När den nya hästen lastas av, och står på stallplanen, känner hon direkt att hon och Galaxy får en speciell kontakt. Dock begriper sig ingen av de vuxna sig på den nya hästen. Ibland verkar hon väldigt duktig, men i bland verkar hon inte skolad alls. Hon verkar definitivt inte vara något för ridskolan i alla fall, och man funderar på att lämna tillbaka henne. Det får inte hända. Tillsammans med sina stallkompisar måste Layla lösa mysteriet, så att Galaxy kan få stanna. Just när allt börjar se mörkt ut får hon en id'e. Kanske kan hon lösa både mysteriet, med den nya hästen, och lämna in uppgiften till skolan som hon ligger efter med.

Detta är en bok som baseras på världens största spel för hästälskare - Starstable. Jag har inte spelat spelet dock. Detta är ju en bok för den lite yngre läsarkretsen, men det bryr jag mig mindre om. En hästbok är ändå en hästbok, eller hur? Eftersom jag älskar hästböcker kunde jag inte missa den här boken. Moorlandstallet finns på ön Jorvik. På samma ö utspelar sig även hästboksserien "Ödesryttarna" av Helena Dahlgren. Dem har jag inte läst. Detta är en fin berättelse om kärlek till hästar, vänskap och livet kring stället. Men den här boken tar också upp hur svårt det kan kännas av att känna sig annorlunda. Layla har svårt att komma igång med uppgifterna i skolan. Läraren tror hon är lat och oengagerad. Föräldrarna vill därför att hon ska ta extra lektioner. Men beror verkligen Laylas svårigheter på att hon inte bryr sig, eller har hon faktiskt svårt att både läsa och skriva? Ja både Galaxy och Layla är så klart missförstådda. Kanske är det så att både Galaxy och Layla kan lära sig saker på ett lite annorlunda sätt? Denna fina lilla hästbok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Layla följde med de andra tre tjejerna fram till den lilla folksamlingen som hade börjat bildas på stallplanen. 

Justin kom fram precis när hanns pappa klättrade ur lastbilen. I samma stund öppnade Nehal stalldörren och gick fram till far och son Moorland. 

"Backa lite, tack." Nehal använde vad alla brukade kalla för hennes "ridlärarröst", vilket innebar att hon talade högt och med pondus - och alla lydde utan att tveka  och gick och ställde sig en bit bort medan hon och Justin dreglade upp dörren till hästtransport. 

"Se er för", sa Thomas med sin lite sträva men vänliga röst och vände sig till åskådarna. "Hon har aldrig åkt hästtransport förut. Jag var tvungen att binda för ögonen på henne för att kunna lasta henne, så jag skulle tippa på att hon kommer ta sig ut snabbt." 

Layla höll andan när hon såg Nehal försvinna in i vagnen genom den lite mindre, människoanpassade dörren där fram. Under tiden tänkte Justin försiktigt rampen på baksidan. 

" Ser du henne?" sa Astrid och sträckte sig framåt. 

Layla svarade inte utan kisade bara mot den skugghöljda insidan av hästtransport. Först hände ingenting. Sedan började hästen backa ut från vagnen. Stoets bakdel var snövit med ett smatter av små svarta prickar och fram delen var helsvart. Till slut fick hon syn på Nehal som kom efter och höll i ett grimskaft. När stoet väl hade backat ut från vagnen stod en storögd och uppenbart väldigt nervös häst med böjd nacke och vit bläs på stallbacken. 

Baksidestext;

VÄLKOMMEN TILL MOORLAND STALLET

När den nya hästen Galaxy kommer till stallet känner Layla i hela kroppen att hon mött sin drömhäst. När deras blickar möts är det som om de kan prata med varandra utan ord. 

Men även om Layla tycker att Galaxy är helt perfekt, så verkar något inte stå rätt till med det fina stoet. Varken ridlärarna eller de andra ryttarna klarar av att rida henne. Så när Layla hör att stallägaren Thomas Moorland pratar om att sälja hästen finns det bara en sak att göra hon måste komma på ett sätt att behålla Galaxy!


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 27 mars 2024

Tills jag hittar dig

"Tills jag hittar dig" av Harlan Coben, utgiven av Bookmark förlag. För fem år sedan hittade David sin då tre år gamla son, Matthew, mördad i sin säng. Han sitter nu inne på livstid för mordet på sin son. Själv minns han ingenting av händelsen. Hans fru, Sheryl, har nu gift om sig och väntar barn. David har vägrat ta emot besök, under den tiden han har suttit inne, men så får han plötsligt besök av sin exfrus syster, Rachel. Rachel har fått syn på ett fotografi hemma hos en väninna. Väninnan och hennes familj befinner sig på en nöjespark. I bakgrunden lade Rachel märke till ett barn. Ett barn som mycket väl kan vara David och Sheryls döda son. Hon visar fotot för David. David tror därmed också att det kan vara hans son. Han vädjar till fängelsedirektören, Philips Mackenzie, för att få komma ut. Hitta sin son och rentvå sitt namn. Philips är vän till Davids pappa som var polis. Philips kommer på en plan hur David ska lyckas rymma från fängelset. Nu börjar David sökandet efter svar. Lever verkligen Matthiew? Och vem var det som kidnappade honom i så fall? Och vilket barn var det egentligen som dog? 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker den här boken är en väldigt spännande bladvändare. Boken är välskriven och har bra miljöbeskrivningar. Tankar och känslor känns relevanta och trovärdiga. Jag gillar hur spänningen byggs upp från allra första sidan, och varar ända fram till slutet. Vi får följa en bruten pappa, som försöker hävda sin oskuld, men bevisen pekar dessvärre emot honom. Tillslut har han tappat tron på att någonsin blir rentvådd. Efter att han nästan blivit mördad i fängelset, får vi följa Davids sökande efter sin son, tillika den som kidnappade honom. Polisen är honom hack i häl, men han får som tur hjälp från oväntat håll. Tiden är knapp och polisen kan när som helst fånga in honom. Man känner verkligen hur desperat huvudpersonen känner sig. Och hur han greppar efter varje halmstrå, för att hitta sonen. Jag tycker intrigen känns trovärdig, och tar en oväntad vändning i slutet, som man absolut inte kan förutse. Jag hoppas få läsa fler böcker av författaren. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Tystnad finns inte i ett fängelse. 

Den "experimentella" avdelningen där jag sitter är rund, med arton enskilda celler längst ytterväggen. Dörren har fortfarande ett klassiskt galler som man kan se in genom. Av någon märklig anledning har man placerat handfatet och toaletten i rostfritt stål - ja, de är kombinerade i en enda enhet - precis - invid gallret. Våra celler har, till skillnad från de i den allmänna avdelningen, varsin liten privat dusch längst in i hörnet. Vakterna kan stänga av en kran om man duschar för länge. Det finns en säng i gjuten betong vars madrass är så tunn att den nästan är genomskinlig. I hörnet sitter handtag att fästa hand och fotbojor i. Vilket hittills inte har behövts gör min del. Det finns också ett bord i gjuten betong och en pall i gjuten betong. Jag har en tv och en radio som bara tar in religiösa och pedagogiska program. Den enda, smaka fönsterspringan är vinklad uppåt så att jag bara får en retsam vy av himlen om jag tittar ut. 

Jag lägger mig på betongsängen och stirrar upp i taket. Ett tak som jag är intimt bekant med. Jag blundar och försöker få ordning på de fakta som finns. Jag går igenom den där dagen igen - den fruktansvärda dagen - och sökte efter något jag kan ha missat. Jag hade tagit med mig Matthew ut, först till lekplatsen vid ankdammen i närheten, sedan till mataffären på Oak Street. Hade jag lagt märke till någon som verkade misstänkt på någon av de ställena? Det hade jag förstås inte, men nu söker jag mig ändå tillbaka och finkammar mitt minne efter nya detaljer. Det dyker inte upp några. Man kan tro att jag skulle minnas denna dag bättre, att vartenda ögonblick fortfarande skulle vara levande för min inre blick, men för varje dag som hår blir alltihop bara suddigare. 

På lekparken hade jag suttit på en bänk bredvid en ung mamma med en aggressivt progressiv sittvagn. Den unga mamman hade en dotter i Matthews ålder. Hade hon sagt vad barnet hette? Antagligen, men i så fall mins jag det inte. Hon hade yoga kläder. Vad hade vi pratat om? Jag minns inte. Vad är det egentligen jag letar efter? Det vet jag inte heller. Ägaren till den där handen, antar jag - manshanden som håller Matthews hand på Rachels fotografi. Hade han iakttagit oss på lekplatsen? Hade han följt efter oss? 

Jag har ingen aning. 

Baksidestext;

EN FÖRÄLDERS VÄRSTA MARDRÖM

DAVID OCH CHERYL BURROUGHS levde ett enkelt liv i sitt drömhus med sin treåriga son Matthew. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde de föreställa sig vilken fruktansvärd tragedi som väntade. Fem år senare har CHERYL gift om dig och David avtjänar ett livstidsstraff för att ha mördat sin son. 

David hävdar sin oskuld men åren i fängelset har fått honom att förlora både hoppet om upprättelse och tilltron till sig själv. Kan han verkligen vara säker på vad som hände den där natten? 

Men när David får oväntat besök av Cheryls syster Rachel vänds hans värld upp och ned. Med sig har Rachel ett foto som hennes vän nyligen tagit på en nöjespark. I bakgrunden, mitt framför bergochdalbanor och karuseller, står en pojke. Det tar inte många sekunder för David att inse det omöjliga - pojken på bilden är Matthew. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Tjuvpack och systraskap

"Tjuvpack och systraskap" av Elisabeth Klippel Berglöf utgiven av Word Audio publishing. Detta är första delen i serien Seniorspanarna. Det är något som är fel med systemet. De äldre herrarna, Jalle och Harry, behöver bara lite mer pengar, för att kunna bosätta sig utomlands. Därför bestämmer de sig för att råna en bank. Men allting går fel, och de blir dessvärre utan något byte. De båda rånarna måste fly på sin Harley Davidson. De tvingas därefter gömma sig i en övergiven disponentvilla, medan ägarna är på resa. Den pensionerade polisen Bengt, vill till sammans med sin svåger, rosälskaren Rolf, hitta tjuvarna. Bengts fru, Margit, ser något misstänksamt hos deras grannar, som är bortresta, och Bengt börjar misstänka att bankrånarna gömmer sig där. Men han måste få bevis på att det är dem, och samtidigt kunna ta åt sig äran av att ha fångat bankrånarna. Men deras fruarna är inte intresserade av att deras makar ska agera privatspanare. Tillsammans med resten av kyrkans systraskap, som de tillhör, bestämmer de sig för att makarna inte är de enda som kan hitta bovar. 

Detta är den första delen i serien om Seniorspanarna, och det är dessutom författarens debutroman, och vilken debut sedan! Wow, den här boken är verkligen rolig! Här kastas vi in i ett äventyr, som börjar med att ett bankrån går snett. Vi får sedan följa ett gäng festliga pensionärer. Jag bara älskar hur karaktärerna är gestaltade. Speciellt Bengt är en favorit, då han är en gubbe som har glimten i ögat. Det är verkligen en härlig samling pensionärer som är inblandade i den här rafflande historien. Alla karaktärer är över sjuttio, så minnet och kroppen sviker dem emellanåt. Jag fnissar mycket, åt alla rappa kommentarer och dråpliga händelser, som karaktärerna råkar ut för. Ja, gillar man lättsam humor när den är som bäst, får man inte missa att läsa den här boken. Med lagen om alltings jävelskap inblandad, kan allting gå fel, och gör det också. Det är en fartfylld katt och råtta-lek, som avbryts ibland av en välbehövlig tupplur. Jag hade gärna varit med på det här gängets äventyr. Missa inte denna bok! Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på bokserien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

"Bengt!" 

Margits hjärtskärande skrik skar genom rummet. Bengt satt och slumrade i sin favoritfåtölj efter en ansträngande dag med en intensiv rånarjakt. Det enda den hade resulterat i var att han hade blivit tvungen att ta hand om sin hysteriska svåger. En helt värdelös kille utifrån Bengts värderingar just nu. Han hade varit till allt annat än hjälp och istället hade hans gnäll resulterat i en satans huvudvärk. Bengt satt hopkurad i godan ro och njöt av ett stilla lugn som lagt sig i huset. Allt som hördes var surret från teven som stod på, och nyheterna skvalade som bäst. I bakgrunden hörde han hur det diskuterades om det myckna regnandet, bönderna gnällde som vanligt över skörden. Det skulle bli missväxt. Igen. Han var djupt försjunken i sina egna tankar över gnälliga böndetnär när Margit gav upp ett illtjut. 

"Bengt vakna!" 

Bengt for upp och blev sittande käpprakt. 

"Margit var brinner det? 

"Brinner? Vaddå brinner?" Margit tornade upp sig framför honom med sin bastanta kroppshydda. Det silvervita hårsvallet och de isblå ögonen fick henne att framstå som en amazon. 

"Margit, du skrämmer mig." Bengt scannade av läget. Margit vevade med armarna som en väderkvarn. Ett tillstånd hon lätt hamnade i när ett utbrott var i antågande. Bengt lyckades med en hårsmån ducka för nästa omgång väderkvarnsarmar och skrattade till. "Haha där missade du allt." I ett försök att avleda hennes panikartade beteende grabbade han tag i hennes armar och stod nu bakom henne och kopplade ett brottargrepp runt hennes midja och sa: "Sansa dig kvinna. Vad är det som skrämmer dig?" 

Margit hyperventilerade och Bengt tog till ett vedertaget knep som alltid fungerade för att dämpa henne. Att sakta och ömt stryka henne över håret och tyst viska några lugnande ord i hennes öra. När hennes kropp till slut slappnade av släppte han på greppet. 

Margit försökte få fram en hel mening över sina körsbärsröda läppar. 

"Det är någon i...det står någon...det var någon där borta his von Silvertrapps. Det rörde sig utanför huset." 

Hon tog sig dramatiskt mot hjärtat och damp ner i soffan. Efter ett helt liv med den här härliga kvinnan, hans alldeles egna drama queen, var Bengt van med hennes fasoner. Han visste att om de skulle få lugn och ro i huset innan läggdags var lösningen att åtminstone låtsas tro henne. 

Baksidestext;

En dråplig och fartfylld komedi med feelgood-känsla.

Bengt är en pensionerad polis som drar in svågern Rolf i en katt och råtta-lek. Han har nämligen gett sig sjutton på att de ska sätta dit två jämnåriga bankrånare som flytt på en Harley Davidson. Men eftersom demensen slagit till hos såväl förövare som privatspanare uppstår en rad dråpliga situationer och lagen om alltings jävlighet korsar deras väg mer än en gång. 

Samtidigt vill Kyrkans kvinnoklubb Systraskapet, där Bengt och Rolfs fruar har en betydande roll, ha något att säga till om när det gäller deras makars polisarbete. För att lösa de minst sagt oväntade problem som uppstår tar de hjälp av sina vänner: spåkvinnan Sibylla Månskära, kyrkoherden Johan Johansson och Elin Maccaroni - nybliven änka efter den italienska maffiarbossen Riccardo. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fredens drakar

"Fredens drakar" av Nils-Petter Löf utgiven av Whip media förlag. Detta är den första boken i fantasyserien, Drakblodets arv. I den här boken får vi följa tre olika karaktärer, Izel, Zalak och Maxuell. När en uråldrig ondska vaknar, måste de slå sig samman för att återställa balansen och bekämpa ondskan. Året är 9042. Izel vaknar upp efter att skeppet, hon är fången på har gått på grund. Vad som hänt före dess har hon svårt att komma ihåg. Hennes mor, Ofelia, är död. Nu får hon sällskap av besvärjaren Lysandra, ett halvtroll och en varulv. Tillsammans beger de sig till Ingemansland, där de ska hjälpa Vera att rädda hennes son No, och ta över borgen efter Spindeln. Spindeln är en person som stjäl och tar slavar, på det värdshus, som Vera arbetar på. Till Ingemansland beger sig även Zalak med sin syster Zabea, och Maxuell med vampyren Stefania. De är också ödesbestämda att delta i striden. Och vilken strid sedan. Bezia Dödshand har en stor arme av odöda, som de måste besegra, samt en odöd drake. Ska de lyckas med sitt uppdrag? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. När jag såg omslaget på den här boken, blev jag så sugen på att läsa den, och jag blev verkligen inte besviken. I den här boken får vi möta en värld full av många spännande och mytiska varelser, såsom drakar, troll, alver, vampyrer och andra magiska varelser. Vi får också följa de tre huvudpersonernas äventyr på väg till Ingemansland, tillika den spännande striden mellan det onda, och det goda. Jag gillar verkligen denna världen som författaren har skapat, och alla spännande varelser. Miljöbeskrivningarna är precis så målande, att man kan se den framför sig. Jag tycker att vi får följa med huvudpersonerna på diverse spännande äventyr. De olika karaktärerna är väldigt spännande, och bra gestaltade och jag gillar dialogerna mellan dem. Jag gillar också bokens snygga omslag. Gillar man fantasy, så får man absolut inte missa denna fantasy pärla. Jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Izel Månsjödal av Seldras kungadöme

Seldras kungadöme

Dåtid

Varenda kamin i hela slottet var tänd och tjänare arbetade intensivt med att förse varje skrymsle med de sista stearinljusen inför kvällen. Kärror med frukt, kött och dekorationer anlände i en strid ström till borggården. 

Izel satt med dinglade ben längst upp i ett av tornen och tittade med en utdragen gäspning på alla människor. De såg ut som myror i ett organiserat kaos. Izel var iförd en röd klänning som kändes opassande, och med så mycket guldaktiga detaljer att hon tyckte det såg löjligt ut. Denna sammankomst skulle bli långtråkig, den var onödig och en skam mot kungadömet. Izel kunde inte låta bli att gnissla tänder och kände hur en illröd ilska värmde henne från insidan. 

Det enda intressanta som hänt hittills var när en häst slitit sig loss och sprungit två varv i vild panik, innan Flynn lyckats lugna djuret. 

"God kväll, Izel. Får jag slå mig ner?" 

Izel tittade upp på morbrodern som gjorde en gest mot stenbänken. Dante hade också festkläder även om de var mindre iögonfallande. Blå tygstycke, en mörk mantel utan en massa överflödiga småsaker. Varför kunde inte hon få ha sådana kläder? Izel kunde knappt röra sig i den röda klänningen. 

"Visst. Slå dig ner." 

"Tackar." Dante föste manteln åt sidan och satte sig graciöst ned bredvid Izel. "Och hur är det med vår kronprinsessa ikväll? Har ni inte fått ert elexir idag?" 

"Det går inte en dag utan att mamma tvingar i mig det. Jag tycker det hettar i halsen. Jag hatar den där vätskan. Jag vill inte dricka den." 

"Det kanske är bäst att lyda. I en perfekt värld skulle du inte behöva göra det. Då skulle vi ha större makt. Men de senaste stora krigen gick inte så bra." Dante log och nickade mot borggården. "Vet du vilka det där är?" 

Izel såg en karavan makligt komma in på de öppna ytan. Vackra vita hästar som drog överdådiga, mörka vagnar. 

"Ännu fler gäster, antar jag." Izel gäspade. "Jag bryr mig inte så gätte mycket. Mamma har sagt att jag bara ska sitta med och vara tyst. Jag är less på att vara tyst hela tiden. En god prinsessa ska synas, inte höras, enligt mamma." 

Baksidestext;

Drakarna har mystiskt försvunnit, och uråldrig ondska har vaknat till liv. Bara genom att slå sig samman kan Izel, Zalak och Maxwell hoppas på att återställa balansen och bekämpa ondskan. 

Följ med på en fängslande resa genom en värld av magi och hemligheter. 

Är du redo att omfamna det extraordinära och bli en del av denna resa för att rädda en värld i kris? Vänta dig det oväntade och låt äventyret börja nu! 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

måndag 25 mars 2024

Falsarium

"Falsarium" av Jeanette Leifsdotter utgiven av Förlag Terrier AB. Detta är den första boken jag läser av författaren. Den här boken började väldigt spännande, med att huvudpersonen Regina hittar en gammal dagbok. Regina arbetar som reporter, och när hon börjar läsa dagboken blir hon nyfiken på att få veta mer. Snart rullas det upp en ruggig historia, som innehåller incest, mord och demoner. Regina gör dessutom en fasansfull upptäckt under sin egen husgrund. Detta blir startskottet till något, som gör att Regina måste omvärdera hela sin världsbild. Jorun är en ensamstående kvinna, som gör allt för att rädda sin enda son, ut ur ett drogmissbruk. Mot sig, har hon den manipulativa kvinnan Elin. När Elin hotar att förstöra Joruns sons liv ytterligare, funderar hon på hur hon ska rädda sin son. Tobias är sjukskriven på grund av depression. Han vågar dock inte berätta för någon om vad som ligger bakom, ända tills han träffar Björn, det vill säga. Men var det egentligen så klokt? Dessa tre personers öde vävs samman, och ska ha betydelse för kampen mellan gott och ont. 

Det är en riktig kuslig, men spännande historia som rullar ut sig. Varning för stäckläsning, för boken är verkligen svår att lägga ifrån sig. En krypande kuslig känsla får mig att läsa vidare, och för att få veta vad som händer på nästa sida. Vi får följa tre olika huvudkaraktärer som har olika trauman bakom sig, och deras öde hänger ihop på sätt och vis. Jag tycker även att de olika bikaraktärerna är intressanta, och de tillför historien det lilla extra. Alla har de varit med om jobbiga händelser. Huvudpersonernas trauman gör också att de missbrukar på olika sätt. Regina dricker för mycket alkohol, men även Jorun är nykter alkoholist. Jorun gör vad som helst för att rädda sin son, och Tobias tröstäter. Ja deras missbruk gör att dem är väldigt sårbara, när de blir ansatta av den uråldriga ondskan, som har nedärvts i generationer. Man får följa karaktärernas tankegångar, om hur de ursäktar sina olika beroende. Språket är rått och träffsäkert, samt så är historien väldigt välskriven. Författare knyter ihop denna fantastiska berättelse, på ett snyggt men oväntat sätt. Detta är en skräckfylld historia, när den är som bäst. Jag hade gärna sett "Falsarium" på film. Jag skulle också gärna läsa en fortsättning på denna spännande bok. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Regina

Måndag och bakfylla från helvetet. Hon hade planerat att sova till klockan åtta, men bakfylleångesten väcker henne långt tidigare. 

Det hade blivit några glas vin igår kväll bara för att ta udden av ångesten från lördagens väldigt många vinglas, vilket nu resulterat i förnyad ångest. Med långsamma rörelser, för att inte riskerar att kräkas, sträcker hon sig efter telefonen och skickar ett sms till Göran om att hon jobbar hemma fram till lunch. 

Ångesten jagar henne emellertid strax ur bädden och hon hasar från soffan in till köket där hon plockar fram en skärbräda och en kniv. Hon tar ett äpple ur fruktskålen, men lägger vänsterhanden på skärbrädan istället för äpplet. Hon stirrar på handen som om den inte alls tillhörde henne, och genomfars av en våldsam lust att skada den. Hugga, hugga, skära, skära. 

Hon håller kniven så hårt att handen skakar, och tror att hon faktiskt kommer att göra det den här gången. Hugga, hugga, skära, skära. 

Istället hugger hon kniven i köksbordet. Tvingar sig att flytta ha den från skärbrädan. Ute ligger dimman tung. Sakta skär Regina tunna skivor av äpplet och knaprar dem i sig som vore hon en liten kanin. Jag måste sluta dricka på det här viset. Hjärtat bultar. Redan efter tre äppleskivor inser hon att hon inte kommer att få behålla dem. Hon reser sig och går på darrande ben till badrummet där hon faller på knä vid toalettstolen, som om hon skulle be. Hon passar faktiskt på när hon ändå ligger där. Gode Gud, hjälp mig. Jag ska aldrig mer dricka om du hjälper mig nu. 

Eftersom hon knappt har något i magen är spyssesionen snart över. Hon kastar äpplet och övergår till att dricka vatten i små klunkar. Drar till sig dagboken, bläddrar tillbaka till det sista stycket hon faktiskt kommer ihåg från gårdagen, och läser det igen. Olof är död... 

Baksidestext;

Regina hittar en dagbok som legat väl dold under många decennier, och i den uppmålas en grotesk historia om demonisk besatthet, incest och mord. När hon bestämmer sig för att undersöka om det finns någon sanning i boken gör hon en fasansfull upptäckt. Det blir inledningen till en rad märkliga och skrämmande händelser som tvingar Regina att omvärdera hela sin värld bild. 

Jorun lever ensam och isolerad, besatt av att rädda sitt enda barn från drogmissbruk. En dag när allt ställs på din spets måste Jorun besluta om hon är villig att döda för sitt barn. 

Tobias är sjukskriven för depression, och flyr verkligheten genom att tröstäta och se på ändlösa tv - serier. Den verkliga orsaken till flykten vågar han inte berätta om för någon. Men när Tobias möter Björn förändras allt, för Björn säger sig erbjuda en väg ut ur mörkret... 

Falsarium är en spänningsroman om besatthet ur olika perspektiv, där tre öden vävs samman och ska visa sig ha en avgörande kamp mellan ljus och mörker som ständigt pågår. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju - Jessica Eriksson och Stefan Holm

Jag har intervjuat den spännande författarduon Jessica Eriksson och Stefan Holm. Jag har nyligen recenserat deras nyutsläppta bok ”Château vid vägens slut” som är den första delen i en ny bokserie utgiven av HarperCollins förlag. Nu ser jag fram emot att få läsa och recensera bok nr två  i serien, ”Chateau under stormande himmel". Tack Jessica och Stefan för att ni ville delta i min intervju! 


1. Hur många böcker har ni skrivit?

Svar; Innan vi började skriva tillsammans skrev vi båda böcker på egen hand. Det första vi skrev ihop var barnboken ”Zombien i kombin” (illustrationer av Wurood Altashat), som gavs ut på Pug förlag 2019. Därefter har vi hittills skrivit ett femtontal noveller, sexton audioavsnitt för BlancheStories, en kortroman och en roman, samt nu senast på HarperCollins del 1 ”Château vid vägens slut” i serien Romantiska äventyr i Värmland. Del 2 och 3 släpps under 2024.

2. Vem är Jessica Eriksson och Stefan Holm? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jessica Eriksson har en doktorsexamen i nordiska språk med språkhistorisk inriktning från Uppsala universitet och arbetar sedan flera år vid Karlstads universitet. Stefan Holm har vunnit OS-guld i höjdhopp, På spåret två gånger och är en uppskattad föreläsare. Jessica och Stefan är ett par även utanför skrivandet och är bosatta i Karlstad. Intresset för läsande, skrivande och berättande har alltid funnits hos båda två. De har hittat varandra i författandet och menar att summan blir större än delarna när de samarbetar.

3. Hur fick ni idén till er debutroman?

Svar; Idén föddes från ett Instagramkonto med övergivna byggnader som Jessica följer. Där såg vi en magnifik rosa herrgård i Lissabon, så vi tänkte helt enkelt att vi flyttar den till Värmland och ser vad som händer i och runt den.

4. Hur gamla var ni när ni skrev er debutroman?

Svar; Två glada 47-åringar :-)

5. Vad har ni fått för respons av er omgivning?

Svar; Positiv och lite förvåning över att vi skriver inom romance.

6. Hur har livet förändrats sedan ni började skriva?

Svar; Vi har båda alltid skrivit i en eller annan form. Skillnaden nu är väl i så fall att det är mer strukturerat och att vi har deadlines att passa, vilket på ett sätt gör att det blir mer på riktigt, men också lite mer stressande och pressande. Samtidigt är det så otroligt kul att se sina böcker i tryckt form att det är värt allt jobb det innebär.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Både ja och nej. På ett sätt är det ju lättare eftersom man har fått till en rutin i själva skrivandet och arbetet med den, men på ett annat sätt är det svårare eftersom man inte vill upprepa sig och dessutom gärna skriva en ännu bättre bok än den första.

8. Skriver ni på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver på den tredje delen av serien Romantiska äventyr i Värmland som kommer komma ut i höst. Där kommer vi att knyta ihop alla trådar i berättelsen om Ellinor, Felix, Andres och den stora rosa herrgården utanför Karlstad.

9. Har ni några andra intressen?

Svar; Stefan är förstås, sedan tidernas begynnelse, väldigt insnöad på idrott i allmänhet och höjdhopp i synnerhet. Jessica är ordförande i Värmländska Författarsällskapet och sitter i styrelsen för flera andra ideella föreningar samt undervisar då och då i kreativt skrivande på Folkuniversitetet. Vi har båda varsin son, Stefans Melwin som är 19 år och Jessicas Alexander som är 12 år. Tillsammans gillar vi att se på film, gå på promenader med hunden Chili eller bara umgås över en god middag och ett gott glas vin.

10. Har ni något annat arbete förutom författare?

Svar; Jessica är lektor i svenska språket och har just nu uppdrag som dekan för lärarutbildningsnämnden vid Karlstads universitet medan Stefan tränar höjdhoppare.

11. Läser ni mycket själva och i så fall vad?

Svar; Vi har båda alltid läst mycket, i stort sett allt från feelgood och romance till deckare, spänningslitteratur och biografier. Men vi måste väl tyvärr erkänna att det egna skrivandet har en menlig inverkan på läsandet, så just nu är det mer fokus på att skriva än att läsa.

12. Hur ser det ut där ni skriver?

Svar; Vi har nog egentligen ingen särskild skrivplats utan kan lika gärna sitta hemma vid köksbordet som i sängen eller där vi råkar befinna oss för stunden. Men sommartid är Stefans altan ändå en favoritplats.

13. Har ni någon speciell rutin ni skriver efter? Tid på dagen eller när ni kommer på något?

Svar; Eftersom vi båda, mest Jessica, har ganska mycket annat att göra så är det tyvärr svårt att ha någon given rutin för skrivandet, utan det blir mer när tid finns på kvällar och helger eller andra lediga stunder.

14. Har ni något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Att börja skriva och inte bara fundera på det. Man kan ha precis hur många bra historier som helst i huvudet, men det gäller att sätta sig ner vid datorn och skriva dem också. Redigera och förbättra kan man alltid göra sen.

15. Vilket blir nästa steg? Har ni någon dröm?

Svar; Det är klart att det vore en dröm att kunna försörja sig på skrivandet, i alla fall till en del. Så drömmen är, såklart, att få skriva mer och ge ut fler böcker. En annan dröm är att nå ut med böckerna utanför Sveriges gränser.

16. Något citat ni lever efter?

Svar; Som värmlänning är det svårt att inte leva efter devisen att ”det ordnar sig”, hälsar Stefan.

17. Vilken klassiker tycker ni man ska läsa?

Svar; ”Den store Gatsby” av F. Scott Fitzgerald är en sådan där bok som vi ständigt återkommer till.


Tack Jessica och Stefan för att ni ville delta i min intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Läs gärna min recension av ”Château vid vägens slut” här

Rämmengården: Till Jonathan

Rämmengården: Till Jonathan: De säger att man inte ska titta bakåt, utan framåt. Idag vill jag tänka tillbaka och minnas dig. Det är svårt att sätta ord på sina känslor,...

lördag 23 mars 2024

Det är inte längre vi

"Det är inte längre vi" av Sandra Hvarfner utgiven av Lava förlag. Vi får följa Elvira. Elvira ska precis ta examen, när hon träffar på Jacob, med de blixtrande blå ögonen, och blir kär i honom. Detta är det största som hänt henne. De flyttar ihop, trots att Elvira känner att hon inte riktigt har bott för sig själv förut, någon gång. Hon skjuter bort varningssignalerna, för de har det ju så bra, och Jacob verkar ju vara hennes själsfrände. Allt är ljust och glatt till en början. Jacob och Elvira renoverar deras gemensamma lilla lägenhet, med stor glädje. Men snart ska Jacob svika henne, på det mest grymmaste sätt som någon kan bli sviken på. När det unga paret går skilda vägar, måste nu Elvira lära känna sig själv, och vad hon vill. Ska hon på nytt våga öppna sig, och åter igen våga lita på kärleken? Snart ger hon sig ut i det spännande dejting livet. När hon väl möter någon som tar henne med storm, blundar hon för de varningssignaler, även denna kille, Anton, sänder ut. Elvira hoppas att deras kärlek ska vara tillräckligt stark, för att överleva. Men kommer den verkligen göra det? 

Detta är en fin och lättläst bok, som går snabbt att läsa. Temat i boken handlar om hur det kan kännas att bli bedragen och dumpad. Genom korta kapitel, får vi lära känna Elvira, och hennes erfarenheter. Författaren har också själv blivit utsatt av otrohet, och vet hur det känns att bli bedragen. Men inte bara hon, utan många kan nog relatera i hur det känns. Känslan av att "det är inte längre vi", måste nog vara en av de mest sorgliga känslan någonsin. Hur många unga människor hamnar egentligen inte i Elviras situation? Man blir himlastormande förälskad, och är så lycklig, för att i nästa sekund, tvingas att inse att den stora kärleken inte bestod. Hur ska man då gå vidare, efter att hjärtat har blivit krossat? När någon du älskat har bedragit dig? Det brukar ta en stund att landa i att livet inte blev som man tänkt sig, och vända denna erfarenheten, till en styrka istället. Huvudpersonens tankar och känslor känns äkta, och är relevanta för historien. Jag gillar de små visdomsorden som dyker upp då och då. De tillför det lilla extra till historien. Jag läser gärna mer av författaren. Denna tänkvärda berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett brevinkast

Alla papper är påskrivna och nycklarna skramlar i fickan, deras alldeles egna lägenhet är verkligen deras. Den är inte stor men ett eget krypin i världen. Två rum paketerat på 49 kvadrat med charmigt slitna golvplankor och en soldränkta balkong ed utsikt över Elviras hemstad. Hon ser fram emot att sitta där ljumna sommarkvällar med grillat och ros'evin. Eller med en skål svenska jordgubbar, gräddfil och knastrande råsocker. Det är förälskelse vid första ögonkastet trots att stället behöver bli ordentligt ompysslat efter årtionden av försummelse. De vet inte vart de ska börja men framtiden ser mörk ut för den urgamla vingliga elspisen och sovrummet bruna vävda lintapeter. Byggmarknaden blir snabbt deras andra hem när månader av renovering tar fart. Vid ett av alla de besök hämtar hon penslar och tråg medan Jacob ber ett biträde om hjälp med att blanda till en ljusblålila färg till sovrummet. Färgen visar sig vara exakt den Elvira vill ha utan att hon visat honom en kulörkarta. Förundrad slås hon av hur det kan vara roligt att kånka målarburkar, plasta in väggar och bända bort gamla lister utan att gräla en enda gång. 

Baksidestext;

Jacobs blå ögon blixtrar till och Elvira är fast på ett sätt som aldrig förr. I en minimal studentlägenhet med mintgröna väggar blir han det största som hänt henne, hennes själsfrände - hennes allt - men också den som utsätter henne för det grymmaste hon har varit med om. 

Och snart är det alla hjärtans dag. 

Förlovnings- och vigselringar på varje ringfinger, hångla de par, barnvagnar och röda rosor överallt. 

Hon kväver en spyattack och skyndar ner i underjorden, flyr verkligheten för att skydda sig själv tills någon tar henne med storm så att hon vågar satsa på kärleken igen. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna intervjun jag gjort av Sandra 

Hvarfner här

En ska bort

"En ska bort" av Linn Maria Wågberg, utgiven av Lind&Co förlag. Ellinor och Johan lever tillsammans i en fin villa i en av Stockholms norra förorter. De har en dotter som är sju år gammal, Livia. Livet verkar perfekt, men ändå växer missnöjet under ytan. Johan tycker inte att han når upp till Ellinors krav, medan Ellinors tycker att Johan drar sig undan till källaren, så fort han får en anledning. När den något yngre kvinnan, Sanna, börjar på Johans byrå, dras de till varandra. Trots att Johan är gift, tänker Sanna att det ska bli de två. Hon längtar efter kärlek, och börjar snart flirta med Johan. Johan faller för Sannas smicker och uppmärksamhet. Sanna bjuder Johan på luncher och aw som tar allt mer tid från familjen, och snart är separationen ett faktum. Sanna gör allt för att komma mellan Johan och hans familj, men också mellan Livia och Ellinor, allt för att känna någon slags tillhörighet. När en tragedi plötsligt drabbar dem, måste Johan välja det som är viktigast, Sanna eller familjen?

Denna bok handlar om att söka efter något som man egentligen har. Man blir blind för det som egentligen betyder mest i livet, och att man ändå har det ganska bra. Detta är en bok som väcker många känslor hos mig, och berör mig på djupet. Jag känner både ilska, mot den här kvinnan Sanna, och även sorg för Ellinor och Livias skull. Jag känner mig också besviken på Johan, som så lätt faller för ett sött ansikte, tillika smicker. Sanna är nog en av den värsta och beräknande slags person som finns. Hon drar sig inte för någonting, för att få det hon vill ha. Jag förstår inte hennes handlande alls. Att gå emellan en familj som hon gör får mig att se rött. Speciellt när hon försöker splittra Ellinor och Livia. Att längta efter kärlek, är ingen ursäkt för hennes handlande, även om det än må vara hennes ursäkt. Det är tråkigt bara att en olycka, ska göra så att den söndertrasade relationen ska få nytt fokus. Jag gillar ändå hur den här boken slutar, vilket gör mig glad. Jag läser gärna mer av författaren. Jag gillar att vi får ta del av Melissa Horns texter som har en stor betydelse för berättelsen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ellinor

Snöfallet

Nattens snöstorm hade bedarrat och gått över i ett dämpat lugn. Trots att det var tidig morgon kunde man inte tala om någon skillnad när det kom till mörkret. Ändå lyste snön upp och om man betraktade det hela inifrån en varm plats såg det fullständigt saligt ut. I det platsbyggda köket med finsnickeri och solida marmorskivor, i huset som låg på gränsen mellan Täby och Enebyberg, stod Ellinor och stirrade ut på snötäcket utan att egentligen ta så stor notis om det vackra. Ur kökets högtalarsystem rapporterade P4 Stockholm om lamslagen kollektivtrafik och Europavägar som liknade lastbilskyrkogårdar. Med jämna mellanrum tog hon upp telefonen och tryckte fram senast slagna nummer. För vilken gång i ordningen visste hon inte men misstänkte att det snart närmade sig ett femtiotal. I alla fall om man räknade med gårdagskvällen. 

Johan hade bott hos Peter i veckorna ett tag nu men oftast hade han kommit hem på helgerna för att träffa Livia. Några timmar i veckan hade de åter varit en familj. 

Gång på gång hade Johan försäkrat henne om att han inte träffade någon annan och att upplägget bara handlade om att han bara behövde tänka och vara för sig själv. Vid något tillfälle hade han till och med sagt att målet med hela arrangemanget var att kunna komma hem igen - då, förhoppningsvis mindre förvirrad och fullt dedikerad familjen. Hon hade svårt att tro på honom, ändå var det så oerhört skönt att höra och hon klängde dig fast vid tanken om att detta var något temporärt som snart skulle ordna sig till det bästa. 

Igår kväll skulle Johan verkligen ha kommit hem. Så var det bestämt eftersom Ellinor hade en viktig inspelning den här morgonen h Livia blivit sjuk i hög feber. Johan skulle vara hemma med Livia medan hon själv gjorde den första inspelningensdagen av en ny Tv-serie. Men Johan hade inte kommit hem. Sent hade han messat att det var omöjligt att få tag i taxi, att han skulle sova i stan för att sedan komma ut tidigt på morgonen är plogbilarna hunnit göra sitt och kollektivtrafiken kommit igång. Ellinor hade försökt ringa honom otaliga gånger efter det men hon hade fortfarande inte fått tag på honom. 

Hon tog upp sin telefon och ringde igen. Den här gången gick inga signaler fram att och samtalet kopplades i stället direkt till telefonsvararen. 

Baksidestext; 

ELLINOR OCH JOHAN lever till synes perfekta familjelivet med sin sjuåriga dotter Livia i en tjusig villa i en av Stockholms norra förorter, men under ytan växer frustration och missnöje. Johan blir allt mer frånvarande och flyr in i sitt arbete, medan Ellinor kämpar för att hålla ihop familjen och samtidigt upprätthålla en perfekt fasad. 

När den unga Sanna börjar arbeta på Johans byrå dras han genast till henne. Sanna ger honom den bekräftelse och uppskattning han saknat och han kan inte värja sig mot den förbjudna kärleken. Till sist är separationen ett faktum. Johan packar sina väskor och lämnar hemmet och en förkrossad Ellinor. 

Då inträffar en oerhörd tragedi. En hjärtskärande olycka ställer allt på sin spets och den söndertrasade relationen får ett helt nytt fokus. Men kanske kan den nya krisen bli räddningen för Johan och Ellinor. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

fredag 22 mars 2024

Fem en fredag v. 12: Fem

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om fem, fler förslag hos ElisaMatilda.


Ännu en vecka har gått. Det som har varit positivt denna vecka är att vi bjöd våra stora tjejer på middag. Det var mysigt att träffa dem en stund.

Jag hostar tyvärr fortfarande. Det är tredje veckan nu så det börjar bli jobbigt. Har även ont ungefär i mitten på ryggen på bägge sidor. Vet inte om det är på grund av hostan, eller något annat. 

Sedan provade jag att laga Järpar för första gången som blev väldigt goda. Idag blir det fredags städning, men sedan ser jag fram emot att umgås med familjen och läsa någon bra bok. 

Det kommer inte bli direkt något uteväder framöver där vi bor. Regn och snö och ingen hög dagstemperatur. Längtar efter dagar med över plus tio grader, men ser inte ut som om det kommer hända den närmsta veckan i alla fall. Suck! Vi har fortfarande en massa snö kvar... 

1. Vilket ord på fem bokstäver beskriver ditt humör idag?

Svar; Trött

2. Vilka fem ord beskriver planerna för din helg?

Svar; ta det lugnt och läsa. 

3. Nämn fem adjektiv för att beskriva din vecka.

Svar; Hostig, smärtsam, trött, stressig, kall

4. Vilka fem saker ser du i din närhet?

Svar; kaffekanna, blomma, bok, lampa, radio

5. Vilket av dina fem sinnen är starkast?

Svar; Hörsel

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

torsdag 21 mars 2024

Maud Martha

"Maud Martha" av Gwendylon Brooks utgiven av Wahlström & Wistrand. Vi får följa en liten mörkhyad flicka, som heter Maud Martha. Hon växer upp på 1920-talet i Chicago och vi får följa hennes uppväxt från när hon var sju år, och fram till hon är i ca 30-års åldern. Kapitlen är små men beskriver hennes upplevelser och erfarenheter på ett fint sätt. Alla de små vardagliga händelser som formar Maud Martha till en ung kvinna, som t ex när hon lär sig dricka kaffe, när hon börjar dejta, och tillslut gifter sig med Paul. Vi får även ta del av hennes framtidsdrömmar, hennes drömmar om romantik, och hon drömmer även om New York och allt det vackra där. Maud Martha har en känsla för traditioner, och känner sig stolt över sin familj och sitt hem. Som fru till Paul föder hon en liten flicka. Vi får också ta del av den rasism och även fattigdom hon upplever i sin vardag på olika sätt. Och även när makens drömmar inte är i enlighet med hennes egna. Han drömmer nämligen om andra kvinnor, och om att bli medlem i Foxy Cats Club. 

Författaren, Gwendylon Brooks, tilldelades Pulitzpriset för sin andra diktsamling. Maud Martha är författarens enda roman och gavs ut 1953. Nu kommer den för första gången på svenska. Detta är en kort roman, men jag njuter av att läsa denna lilla berättelse, där texten är skriven med ett väldigt vackert och poetiskt språk. En liten underton av humor kan även anas mellan sidorna. Trots att romanen är kort, så rymmer denna lilla pärla så mycket, såsom en ung flickas tankar och känslor, tillika skammen av att vara svart i en värld där ljushyade värderas högt. Vi får möta Maud Marthas värld av rasism och fattigdom, men även de små glädje ämnen som förgyller hennes liv. Så som stolthet av att ha rent hem, även om det bara är en kokvråslägenhet, och över sin lilla familj som hon älskar. Detta är en historia som berör mig på många sätt, som när Maud Marthas farmor dör, och när en tomte inte vill ta Maud Marthas lilla flicka i hand, bara för att hon är svart. Detta är en både viktig och tankeväckande bok. Jag ger denna lilla mysiga roman ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vårlandskap: detaljer

Skolan såg stadig ut. Rödbrunt tegel, smutsvita stendetaljer. Bastant skorsten, rättframt allvarsamt. Himlen var grå, men solen blinkade någonstans däruppe, gav små silvriga löften. Det blåste. Vad för slags junidag var det? Det var mer som en sen november dag. Det var mer än lovligt dystert; ändå fanns de små löftena där, strax under ytan - om de skulle gå i uppfyllelse var inte lätt att veta. 

Längs gatan svepte barnen, blandade i blåsten, och smet runt hörnet in på den rödbruna tegelbyggnaden skolgården. Det var underbart. Rosa, blå, vita, gula, gröna, lila, bruna och svarta tussar burna av små bruna, brunsvart och gula stjälkar svepte stötvis förbi hyreskasernernas tarvliga och grå förfall, förbi de små plättarna av lera o h glest gräs som höll upp sina tunna tappra skyltar: BETRÄD EJ GRÄSET TACK - NYSÅTT. Inuti husen pågick liv. Förbi de snäva liven svepte barnen. Trängsel, instängdhet, kvävning - sånt befarade de sig inte med. Skränigt talade de om olika sätt att få till lockar och valkar, om "dumma" killar och "snygga" killar, Joe Louis, glass, cyklar, baseboll, lärare, prov, Duke Ellington och Bette Davis. De talade - åtminstone gjorde Maud Martha det - om sötpotatispajen som vankades när de kom hem. 

Klockan var sex i nio; om en minut ringde det in för sista gången. "Skynda er! Ni blir sena!" Låga rop. Trumvirvlade steg. Flaxande skolväskor. Ofrånkomligt var dock att den tjocka flickan såg sig tvungen att söla, låtsades strunta iom hon blev sen eller inte, vägrade springa! (Dallrade hullet miste hon sin värdighet.) Ofrånkomligt också att knattarna i kortbyxor på tio, elva, tolv och tretton år sölade bara för skojs skull - dröjde sig kvar på det röda teglet, kastade boll till varandra och läste tidningar och seriealbum, boxades halvt på lek. 

Men till sist lyckades varenda vindpust leta sig in och fem över nio låg skolgården öde. Inte en tuff keps eller hårrosett så långt ögat såg. 

Baksidestext;

Maud Martha Brown är en liten flicka som växer upp på sydsidan i tjugotalet Chicago. Bland ruffiga krogar och förvildade bakgårdar drömmer hon: om New York, romantik, sin framtid. Hon beundrar maskrosor, lär sig dricka kaffe, förälskar sig, inreder sin kokvrå lägenhet, hör föredrag på universitetetområdet, tar ur en kyckling, köper hattar, föder ett barn. 

Men hennes mer ljushyade make när också drömmar: om Foxy Cats Club, andra kvinnor. Och "skärvorna av försummat hat"- när en säljare säger ett visst ord, grymheter hos en varohus tomte - är hela tiden närvarande. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 20 mars 2024

Rovmärkt

"Rovmärkt" av Lovisa Wistrand utgiven av Seraf förlag. I denna berättelsen befinner vi oss i en dystopisk framtid, där djuren bär på en smitta. Smittan gör att den som blir biten av ett djur blir en var - det vill säga en hamnskiftare. Staden omges av en mur, för att hålla djuren, och smittan borta. När Etara är på andra sidan muren, och letar efter en medicin till sin pappa, blir hon biten av en vildkatt. Etara börjar snart förvandlas till en varkatt. Det innebär döden om hon stannar kvar i Sverige, Nordia. Hon beger sig därför till Afrika. Där ska hon söka hjälp att hantera sitt skiftande, och dessutom finns det flera typer av varer där. Hon blir dock tillfångatagen av varjägare, men lyckas fly. Tsaro, en vargeopard lovar motvilligt att hjälpa henne. Han tar med henne till sin flock, av både varer och äkta geoparder, som lever tillsammans. Etara lär sig mer och mer om att vara en var, och samtidigt blir hon förälskad i den stiliga, men irriterande Tsaro. Dock är varjägarna snart dem på spåren, och Etara blir tillfångatagen. Hon hamnar på en forskningsanläggning där man börjar ta prover på henne, och de tvingar henne även att slåss mot andra djur. Snart upptäcker Etara att hon är något mer än bara en vanlig var. Hon vill så fort hon kan fly från anläggningen, för att ta sig tillbaka till sin flock - och Tsaro. 

Vi får följa Etaras rafflande äventyr genom Afrikas savanner och djungler. Som vanligt är den kvinnliga huvudpersonen, en väldigt stark kvinna, som vet vad hon vill. Farorna lurar över allt, och Etara måste ta till all sin list, för att överleva det mycket hårda klimatet, där man inte vet vem som är vän eller fiende. Detta är inte den första boken jag läser av författaren, och inte heller den sista. Jag längtar nämligen redan till nästa bok av författaren. Jag beundrar hur Lovisa alltid lyckas få sina böcker så spännande och trovärdiga. Miljöbeskrivningar och karaktärer är så fint återgivna, och jag gillar alla små detaljer, som gör det lilla extra till handlingen. Det kan t ex vara hur saker luktar eller ser ut, eller att det droppar från pälsen, hur det känns att skifta hamn från människa till katt mm. Jag gillar också Etaras rappa och lite kaxiga sätt. Jag gillar att kärleksrelationen utvecklas, sakta men säkert, mellan de två till synes ovilliga huvudkaraktärerna. Jag skulle gärna läst en fortsättning på denna boken. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

HÄR KAN JAG INTE STANNA

"Varkatt!" 

"Vem är du?" Jag pressar mig mot den knöliga trädstammen och förbannar gryningsljuset som färgar himlen i gult och lila. Jag har sovit hela natten. Jag kunde ha blivit uppäten, infångad eller... Vem är det som pratar med mig? 

I den svala morgondimman framträder en ful varelse. Jag har aldrig sett någonting raggigare. Avlång och beigefärgad betraktar den mig. Kroppen drunknar i päls, fuktig av nattens regn, och runt ögonen är den svart som på en tvättbjörn. Frambenen hänger i luften. Ett djur. Men kan den prata? 

Huttrande försöker jag få hjärnan att vakna. Marken är våt, liksom grässtråna som kittlar tassarna. Jag fryser ända in i musklerna. Och törsten! Utan att vika blicken från den främmande varelsen som jag vagt känner igen från djurböckerna, slickar jag upp vattnet som hamnar mitt emellan två rötter. 

Hela savannen luktar vattenfylld jord. 

Djuret kommer närmare och bryr sig inte om att mitt kroppsspråk fullkomligen skriker åt den att ge sig av. Samtidigt ser den faschinerat på mig, som om min hud vore grön och fylld av piggar. "Du är en var." 

Rösten är hes och pipig. Hur kan jag höra den? Egentligen är det mest ett djuriskt väsande som översätts i huvudet och blir till ord och meningar. Jag fortsätter att pressa mig mot trädet, plågsamt klarvaken. Darrar. Det droppar vatten från min mörka päls. 

"Du är en var", fortsätter djuret. "Jag ser det i dina ögon." 

"Vem är du?" Ett försiktigt jamande är allt som lämnar strupen, men djuret verkar förstå mig lika bra som jag förstår...honom? Rösten låter som en hanes.

"Icko, heter jag. Som du ser är jag gör tillfället i surikathamn, men jag är en var liksom du." Han skuttar fram på alla fyra och stannar bara en decimeter från mina framtassarna. Lukten av tufsig, blöt päls sipprar in i nosen. "Säg mig ditt namn." 

"Vad ska du med det till?" 

"Jag är ingen fiende, du kan berätta för mig." 

"Inte för att jag litar på dig ett dugg, men jag heter Etaras. Helst skulle jag vilja att du gick här ifrån. Att jag kan höra dig..."

"Inte konstigt alls. Du måste vara ny." När jag inte svarar fortsätter han: "Du är inte van vid savannen, eller hur?" 

Jag kurar ihop mig för att hålla värmen och gömmer ansiktet mellan tassarna. Jag vet att jag måste vidare, men jag orkar inte. Kanske har jag några timmar på mig innan morgonen är här med fullkraft. Gryningsljuset är mer som svaga slöjor på himlen, medan gräset fortfarande är kallt och vått. 

"Nej", mumlar jag utan att se på surikaten. "Kan du bara gå? Jag klarar mig." 

"Vad gör du här?" 

"Gå, sa jag!" 

Baksidestext;

ETARA LEVER I EN INSTÄNGD VÄRLD. Utanför murarna härjar smittan och de förbjudna djur som bär på den. Men när Etaras papoa blir sjuk tvingas hon ta sig ut i jakt på medicin, en jakt som slutar i katastrof. Hon blir biten av en vildkatt som kan vara smittad. Och hennes kropp förändras. 

Medveten om den dödsdom som väntar lämnar Etara sitt hem för att söka sig till Afrikas savann, där hon får veta vad hon blivit: en var, en människa som Jan omvandla sig till djur. 

Geoparden Tsaro tar henne under sina motvilliga vingar och lovar att träna henne. Men varjägare patrullerar savannen och så fort Etara sätter sin fot på Afrikas torra mark blir ingenting sig likt igen.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Vi rymmer till draken

"Vi rymmer till draken" av Susanna Martelin illustrerad av Amanda Chanfreau utgiven av Bonnier Carlsen förlag . För barn 6-9 år...