Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En grön jul i växthotellet

"En grön jul i växthotellet" av Avanna Larsson utgiven av Gyldendal Astra förlag. Bokrecension; Linnéa driver numera ett växthotell i sin lägenhet på söder i Stockholm. Linnéa ser fram emot en mysig jul tillsammans med sin mamma och pojkvännen Zacharias, som ska komma hem från sin tid med dottern Hanna i Los Angeles. Men saker ändras snabbt då mammans Alzheimer utvecklas snabbare än hon trott. Pojkvännen Zacharias råkar ut för en olycka, och tar med sin dotter hem till Sverige. Linnea och Hanna blir snabbt ovänner och dessutom dyker hennes pappa upp som hon knappt känner, för att de ska fira jul tillsammans. Dessutom har han med två busiga småsyskon som hon aldrig träffat. Människor som ska åka bort över julen eller har en julgran som stressar deras älskade växter, dyker upp för att lämna in sina växter på hotellet. Snart är hennes lägenhet återigen full med olika sorters växter. Samtidigt som allt är kaos runt omkring Linnéa, fortsätter hon att baka och leverera sina bakverk till handelsträdgården, som går åt fortare än hon hinner baka. Ja, julen ser ut att gå åt skogen detta året, men så får Linnéa en idé om hur hon ska rädda den. Hur det går? Läs boken så får ni se!

Detta är andra delen om Linnéa och hennes växthotell. Jag har läst och recenserat den första delen i serien. Jag älskar verkligen att läsa böckerna om Linnéa och hennes växthotell. När jag såg att författaren skulle ge ut en del två så ville jag genast läsa. Avannas böcker är så roliga! Vill ni läsa något lättsmält och roligt får ni inte missa denna bokserie. Det är så roligt att läsa om Linnéas alla möjliga tillika omöjliga sätt att ta hand om hotellets växter. Linnéa råkar ut för dråpliga händelser, som bara någon med riktgt stor otur kan råka ut för, vilket bjuder på en hel del skratt från mig som läsare. Linneas julförberedelser sprider också en mysig julkänsla, och jag hade gärna velat vara med och firat jul med Linnéa och de andra karaktärerna i boken. Samtidigt har den ett lite allvarligare inslag om hur det kan vara att vara angörig till någon som har alzheimers. Hur svårt det kan vara när den älskade anhöriga försvinner bit för bit. Jag uppskattar också det fina bokomslaget. Jag älskar Avannas karaktärer och hennes humoristiska ton. Denna boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

17

Med huvudet snurrande av tankar på hennes mamma gick Linnéa inte genom porten hemma hos sig med tunga steg. Vid den allmänna anslagstavlan för de boende stod en plastgran med tjockt glitter och röda kulor och på anslagstavlan satt det två lappar. 

Den ena var en variant på den som sattes upp varje år - om allas ansvar. Dels att hålla entrén ren från grus och slask, dels att en sandlåda ställs ut vid trappuppgången 44 b och att det var allas ansvar att sanda de gemensamma gångbanorna för att undvika brutna ben på väg till tvättstugan eller förådsutrymmen. Det var även allas ansvar att hjälpa till med snöskottning - för allas trevnad och framkomlighet.

Den andra lappen hade rubriken Tråkiga  nyheter. Linnéa funderade på att strunta i att läsa den. Den kändes som om det hade varit nog med tråkigheter för idag och hon visste inte om hon kunde ta in mer av den varan. Just som hon bestämt sig för att inte läsa den och vänt sig mot trappan öppnades ytterdörren som tillhörde Ullas lägenhet. Ulla var den allra första växthotellgästen Linnéa haft i somras. Eller mer korrekt - det var Ulla som satte växthotell bollen i rullning efter att Linnéa fått ansvaret för Ullas växter och som sedan tipsat en väninnas son om det hela. Linnea hade haft ihjäl Ullas novemberkaktus redan första dagen. 

"Har du läst?" frågade Ulla och nickade mot anslagstavlan. "Vilka snåljåpar."

"Hmm, nej jag har inte läst." Linnéa satte ner kattburen på första trappsteget. Det kommer en doft av husmanskost från Ullas lägenhet blandat med något annat,något mer juligt. Kotletter och korinter kunde Linnéa fastslå efter några sniffningar. Linnéas morfar hade ofta bjudit på kotletter, brunsås och potatis. Något Linnéa aldrig hade vare sig lagat eller ätit i vuxen ålder. Det luktade på något sett hemma, tyckte Linnéa och kände att en del av all oro i kroppen lugnade sig något. Som en snuttefilt la sig i magen. 

"Bostadsrättsföreningen drar in Luciafilan i år", muttrade Ulla och istället för att nicka mot anslagstavlan sköt hon trotsigt ut hakan. "Som om en burk med pepparkakor och Icas saftglögg är en så stor omkostnad!" 

"Tja, brukar de inte ha lotteri också?" sa Linnéa fast hon visste inte riktigt varför hon "försvarade" beslutet. Hon hade aldrig gått på det där Luciafirandet i den gemensamma festlokalen som hörde till alla trappuppgångar.

Baksidetext;

Granen står (inte) grön och gran i stugan

Allt Linnéa önskar sig är en lugn jul med mamma, pojkvännen Zacharias och givetvis katten Bellman. Men växthotellet som hon drivit under sommaren - och som hon trott gått i vinteride - våldgästas återigen av stressade orkidéer och växter i allt annat än smakfulla julfärger.

Linnéas snåriga privatliv utmanar också julfriden. Borta i Los Angeles råkar Zacharias ut för en olycka och mammans Alzheimer utvecklar sig snabbare än väntat. Och som grädde på moset dyker Linnéas frigjorda pappa upp med din nya familj...och sitt frigjorda sätt. Prognos för Linnéas jul: stökigare än någonsin. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Två rum och ett 

växthotell" här

Goode girls på Marple Lane

"Goode girls på Marple Lane" av Jacqueline Firkins utgiven av Harper Collins förlag. Bokrecension; Vi får följa Cameron som studerar till veterinär. Hon är på väg att ge upp drömmen om att bli veterinär. Hon är ganska ensam där hon bor och möter bara de andra hyresgästerna i huset ibland. En dag får hon ett samtal från en räddningsorganisation. De vill att Cameron ska ta hand om en vanvårdad golden retriver tik. Den stackars hunden är gravt överviktig och kan inte ens gå. Cameron tvekar men när hon möter blicken på den vanvårdade tiken kan hon inte säga nej. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Nu börjar den långa rehabiliteringen för att få hunden i form igen. Till hjälp får Cameron grannen Everett som hon snart börjar få oväntade känslor för. Aggie har en förmåga att dra till sig människor som bryr sig om henne. Snart börjar de umgås med fler av våningens invånare. Cameron startar också ett Tiktok-konto för att dokumentera Aggies tillfrisknande, kontot blir snabbt viralt. Men Camerons ekonomi är skral och hon kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Everett hjälper henne med kontot och snart haglar sammarbetena in. Men är Everetts hjälp helt och hållet osjälviskt?

Wow, detta är en riktig feelgood pärla i min smak. Boken fångar mig från första sidan och ända in i slutet. Jag älskar att följa Cameron och Aggie och Aggies väg till att må bättre. Denna historia berör mig så mycket. Det är fantastiskt att få följa den fina tiken och hur hon gör olika framsteg. Små steg i början men kliven blir allt större. Det är hjärtevärmande att se hur Cameron och Aggie får fler och fler nya vänner och att allt blir till det bättre. Samtidigt uppskattar jag den fina kärlekshistorian som utvecklar sig mellan Cameron och Everett. Denna boken passade mig bra att läsa nu när man bara vill läsa något mysigt och lättsmält under en varm och gosig filt, medan höstmörkret lägrar sig utanför fönstret. Detta är en bok som handlar om att våga öppna sitt hjärta på nytt efter att det har blivit sårat, och om att gå utanför sin comfort zone. Den här berättelsen lämnar mig med en varm känsla i hjärtat. Jag gillar även det mysiga bokomslaget. Missa inte denna underbara feelgood roman. Jag läser gärna mer av författaren, för jag tror att jag fått ännu en favorit författare. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

6

Everett måste tillbaka till jobbet eftersom han har ett möte om ett nytt konto som han ska ta hand om, en resturangkedja med veganmat med ett dussing restauranger i New York och de närliggande staterna, men först hjälper han mig att få in Aggie och hennes saker i lägenheten, där vi lägger hennes hundbädd bredvid min säng och täcker den med en filt inhandlad på loppis ifall det skulle ske en olycka. Jag har inga stora planer för kvällen. Vi ska inte försöka ställa henne mot matlådan eller rasta henne. Jag vill bara att hon ska vänja sig vid mig och platsen och vad som ska bli våra nya rutiner. 

När jag följer med Everett till dörren vänder han sig till mig och jag kan inte låta bli att brista ut i skratt. Han är helt täckt av hundhår. Jag kommer ihåg det här med Marmie. På många vis var hon den enklaste hunden i världen. Hon var inte krävande, aggresiv eller territoriell, hon skällde inte hela tiden, var inte särskilt olydig och behövde inte ständig uppmärksamhet eller aktivitet. Men hon tappade mycket hår, det gjorde hon verkligen.  

"Ursäkta." Jag plockar bort några hårstrån från Everetts fina randiga tröja. "Men du borde verkligen fråga innan du går ut härifrån med halva min hund." 

Ett brett och strålande leende sprider sig över hans ansikte och han hjälper mig att borsta bort håret. 

"Jag gillar hur du säger min hund", förklarar han. 

Jag kastar en blick över axeln på Aggie, som sitter i sin hundbädd och tittar på mig, men jag kan inte avgöra på hennes min om hon agerar förkläde eller om hon bara är en nyfiken åskådare. Hur som helst, när jag vänder mig om mot Everett igen, ler han precis som jag. 

"Jag gillar det också", säger jag. "Och tack än en gång. För allt. Skjutsen. Hjälpen. Axeln att gråta ut mot. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat det här utan dig.". 

Han blir lite skum på ett sätt som redan börjar kännas bekant. Det rycker i axlarna och i mungiporna. Han byter ställning. Fingrar nervöst på något. 

Baksidetext;

Vem kan stå emot en hund som stjäl ens hjärta?

Cameron Goode är på väg att ge upp sin dröm som veterinär när en räddningsorganisation hör av sig: den försummade golden retrivertiken Aggie är i desperat behov av hjälp. Cameron tvekar först, men när hon möter hundens bedjande blick händer något inom henne. 

Cameron tar med Aggie hem, och snart förbättras hundens hälsotillstånd avsevärt. Cameron dokumenterar Aggies tillfrisknande och skapar ett Tiktok-konto, som snart blir viralt. Innan hon vet ordet av har hon öppnat sitt hem för en hel massa människor- och alldeles särskilt en viss Everett, killen i lägenheten intill som släppt allt för att hjälpa henne med Aggie. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vi ses i Äppellunden

"Vi ses i Äppellunden" av Sofia Ymen utgiven av Saga förlag. Bokrecension; Nu har sommaren kommit till Varberg. Max förlorade sin fru Margit för ett år sedan. Nu börjar hans barn ifrågasätta om han kan ta vara på sig själv, då trädgården som hans fru Margit kallade för Äppellunden, ser ut att förfalla. Trädgården som hans fru älskat, och tagit så väl hand om. När Rosa får nys om planerna att få in Max på ett hem, bestämmer hon sig för att ta tag i saken. Max har stöttat henne, genom hennes svårigheter. Nu är det hennes tur att hjälpa och stötta honom. Men hur ska hon lyckas få ordning på Max trädgård? Och står Patrik på hennes sida, i att hjälpa Max att bo kvar i det hem han älskar? Eller kommer deras olika åsikter att driva dem isär? Rosa vänder sig till Max och Margits vän, Solveig och sin syster Fredrika för att få hjälp. Dessutom kontaktar Rosa också Margits vänner inom trädgårdssällskapet gröngölingarna. Tillsammans gör de en gemensam insats för att få ordning på den eftersatta trädgården, och med arbetet för att få trädgården i ordning, upptäcker de att de har mer gemensamt än de först trodde. Just då får Fredrika reda på att den lokal, som hon hyrt till dotterns konfirmation, inte går att använda. Vart ska hon nu ha dotterns konfirmationsfest? Då får Rosa en idé.

Detta är en mysig och hjärtevärmande berättelse om vikten av att hjälpas åt, och stötta varandra när livet ger en citroner. Detta är den andra delen om Rosa och hennes vänner i serien "Vänskap i Varberg". Vi får återigen knyta kontakt Med Rosa, Max och alla de andra mysiga karaktärerna i denna fina bokserie. Jag har även läst den första delen i serien, som jag tyckte väldigt mycket om. Jag blev inte besviken när jag läste del två, för denna delen är precis lika bra och mysig. Jag kan varmt rekommendera boken, om ni inte har läst den ännu. Författaren beskriver miljön, och hur trevligt det är att hjälpa till i Äppellunden, så att man gärna skulle vilja vara på plats, och hjälpa till. Denna boken tar också upp ett viktigt budskap om psykisk ohälsa, och hur man kan må under klimakteriet, samt vikten av återhämtning och en meningsfull tillvaro. Jag tror att många kan känna igen sig, i de symtom som vännerna i Varberg har. Jag gillar också det fina bokomslaget och jag hoppas att författaren ger ut en ny bok inom kort. Jag läser gärna mer av författaren. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Tack Sofia för receptet på iste mm som följde med. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Rosa

Det dammade om Rosas röda skor när hon trampade iväg från Äppellunden. Det hade bara gått dryga året sedan Rosa förlorat sin mamma som gått bort alldeles för ung. Sedan dess hade hon försökt att bygga upp en ny tillvaro för sig själv och i den hade Max fått en viktig roll - först som hennes arbetsgivare, sedan som en god vän och något av en fadersfigur, något som hon aldrig haft tidigare. Det var han som sett till att hon fått ordentligt med hjälp för dina tvångstankar och sedan dess hade Rosa mått mycket bättre. Det var också han som lovat att hjälpa henne genom sjuksköteskeutbildningen och så här långt hade han gjort det genom att finnas där som ett bollplank när hon tog med sig sina uppgifter till honom i Äppellunden. Hon kunde helt enkelt inte föreställa sig en tillvaro där Max inte fanns ett par gator bort.

Patrik hade frågat efter hennes erfarenhet av äldreboenden och hon hade arbetat på ett antal. Om Patrik någonsin satt sin fot på ett vvårkonsert mer tveksam till, hade han gjort det var hon säker på att han inte skulle ha varit fullt så entusiastisk. Visst, för många kunde det säkert vara till nytta att flytta in på ett boende som erbjöd ett socialt sammanhang och en trygg omsorg som Patrik pratade om, men inte för Max. Max älskade sitt hem, sitt bibliotek, sina böcker, fågelbordet utanför, alla minnen av Margit. Vad skulle han på ett boende att göra?

Baksidetext;

Sommaren har anlänt till Varberg, men i Äppellunden är lyckan bitterljuv. Ett år efter att Max förlorat sin älskade Margit börjar hans barn ifrågasätta hans förmåga att ta vara på sig själv. Det är då Rosa kommer in I bilden. Med din viljestyrka och den godhjärtade Solveig till hjälp, är de fast beslutna att hjälpa Max vara kvar i hans älskade Äppellunden. 

Rosa blir ett ovärderligt stöd och när hennes syster Fredrika, som kämpar med sin återhämtning från utbrändhet, blir indragen i Max problem inser de alla att de har mer gemensamt än de tror.

Samtidigt är Patrik borta på uppdrag med läkare utan gränser. Rosa och Patrik håller kontakten, men att vara ifrån varandra har satt sina spår. När Patrik väl återvänder förväntar sig Rosa hans stöd, men står de verkligen på samma sida? Kommer Max strid om Äppellunden att driva dem isär, eller vara startpunkten på den andra chans som i alla fall Patrik hoppas på?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av "En önskan om 

julefrid" här

En skärgårdssommar

"En skärgårdssommar" av Anna Winther är den andra delen i Skärgårdssviten, utgiven av Pia&co förlag. Bokresension; John har nyligen avslutat sin internationella karriär som bankman i England, och har beslut sig för att flytta hem till Sverige, tillika bli sambo med sin nyfunna kärlek Maria. Tillsammans ska de flytta ut till Strömmingsö, som ligger i skärgården. Men både John och Maria är bekymrade inför framtiden, då de inte vet riktigt om de ska få ekonomin att gå ihop, eller om det funkar att bo ihop överhuvudtaget. Ingen utav dem har ju något riktigt jobb, så ska kärleken klara av pressen? Vi får också följa Mona som är nybliven änka. Hon har levt ett långt liv tillsammans med sitt livs kärlek, Bengt. Hon är också mamma till John, och när hon får erbjudande om att få flytta ut till Strömmingsö och bo på gårdens svärmorsstuga säger hon inte nej, allt för att slippa känna sig ensam. Sorgen efter sin make, får med sig en hel del frågor, som hon måste fundera på. En av dem är hur resten av hennes liv ska se ut? En av gästerna på pensionatet är den irriterande äldre herren Folke. Men vem är han, och vad bär han på för historia? 

I den här vackert förpackade boken får vi följa tre olika personer. Det är Maria som nyligen flyttat ut till Strömmingsö, som hon hyr tillsammans med sin nyblivna sambo John. Vi får också följa Johns tankar och funderingar över framtiden. Maria och John ska hjälpas åt att driva ett sommarpensionat på ön. Sedan får vi också följa Johns mamma Mona, som är nybliven änka. Förutom att vi får en inblick i alla mysiga samtal och äventyr som händer på ön, får vi också följa de tre huvudpersonernas tankar och känslor. Författaren beskriver allt mysigt som händer på ön, så fint och målande, så att jag gärna skulle vilja åka dit och fira semester. Gästerna på ön får möjlighet att b la prova på att odla. De solar och badar och äter god mat. Vem skulle inte vilja ha en sådan semester? Känna doften av hav, dricka kaffe på bryggan, tillika äta en nybakad kardemummadoftande bulle? Alla fina relationer på ön, och runt omkring huvudkaraktärerna, är som en mjuk och varm kram. Detta är en perfekt bok att läsa i hängmattan på semestern, eller varför inte mitt i vintern, när man längtar efter sommar. Detta är en oförglömlig och hjärtevärmande historia, som jag varmt rekomenrderar. Jag älskade förra boken av författaren, som jag också läst och recenserat. Jag blev inte besviken över denna boken heller, för denna var minst lika mysig. Även denna boken får full pott ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 19

Maria

Maria står vid köksön och skär grönsaker till den stora salladskålen Sofia har plockat fram. Hon kan inte släppa tankarna på hur John lät tillsammans med Nicklas. Han lät som en slipad affärsman från London, tänker hon, och det är ju precis vad han är. Vad är det som får honom att vilja bosätta sig med henne på Strömmingsö? 

"Du är så tyst", säger Sofia. "Vad tänker du på?" 

"Åh, jag vet inte? Det har plötsligt blivit så allvarligt allt nu när John har kommit."

"Hur menar du?" Sofia ser på henne.

"Jamen, vi ska ju inte bara flytta ihop, vi ska flytta ut till världens minsta ö och inte har vi några jobb."

När hon hörde sina ord blir hon plötsligt väldigt osäker på det beslut de tagit att hyra Strömmingsö av Dennis. Han framstår som den som är mest klok av dem alla tre just nu. 

"Inget är väll hugget i sten", säger Sofia. 

Hon säger de ord Maria behöver höra. Det är ju inte ett oåterkalleligt beslut som är taget. Maria känner att axlarna sjunker ner något.

"Nej det är sant. Funkar det inte får vi väl flytta tillbaka hit."

"Precis."

Maria suckar. "Det är bara det att..."

Sofia ser på henne.

"Jag vill det här så mycket, att få prova på att bo någon annanstans."

"Jag förstår det. Du har ju levt här hela ditt liv."

"Kan du inte känna det ibland, att du skulle vilja flytta, kanske till en större stad?"

"Nej, inte direkt. Mitt liv har ju förändrats ändå genom åren. Jag träffade Nicklas, vi fick killarna, och nu bor vi i det här fina huset."

John kommer in i köket. "Niklas säger att köttet är klart om ett par minuter. Hur går det för er?"

"Jo, vi är klara med resten, eller hur?" frågar Maria och vänder sig mot sin syster. 

"Javisst, vi ska bara ställa fram dryck", säger Sofia och öppnar kylskåpet. John tar emot diverse flaskor och fortsätter in i matrummet där bordet står dukat.

Maria ser efter honom. Det pirrar till i mellangärdet av att se honom hjälpa till på ett så otvunget sätt. Det kommer nog att gå bra att bo med honom, det känns så. Bara det ordnar sig med försörjningen så att de slipper ekonomisk stress. Innan hon började jobba på Brittas café för femton år sen hade hon varit arbetslös i nästan ett halvår och stressen att hamna där igen satt i länge. Hon ville inte hamna i en sådan situation. Ändå har hon nu tagit ett beslut att flytta ut till Strömmingsö, utan jobb och med en blind tro på John som säger att det kommer att ordna sig.

Baksidetext;

Efter en internationell karriär har John börjat ifrågasätta sina val i livet efter hans pappa gått bort. Kärleken till Maria får honom till att vilja flytta hem till Sverige och prova på något helt nytt. Och när Dennis erbjuder dem att hyra gården på Strömmingsö känns det till en början som en självklarhet att flytta ut dit över sommaren och låta livet ta en ny riktning.

Mona är nybliven änka efter ett långt liv tillsammans med sin livstid kärlek. Men sorgen kantas av många funderingar: vem var hon egentligen under deras äktenskap och hur ska resten av livet se ut? Ensam är det sista hon vill vara och snart flyttar hon in i den lilla svärmorsstugan på gården på Strömmingsö.

När Maria startar ett sommarpendionat på ön dyker den märkliga och arroganta Folke upp. Till en början avfärdas han dom en irriterande sommarlåtar, men kanske bär han på en alldeles egen historia?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "En 

skärgårdsjul"

här

Två rum och ett växthotell

"Två rum och ett växthotell" av Avanna Larsson utgiven av Wordaudio Publishing. Bokrecension; Linnéa är singel och är nöjd med livet som det är. Dock har hon ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Bara Linnéa får baka, och ibland laga en perfekt bolognese, så är livet ändå på topp. Men så blir hon plötsligt arbetslös och måste snabbt skaffa sig ett nytt arbete. Det blir början till en negativ spiral för Linnéa. Det visar sig vara lättare sagt än gjort, att få en anställning då man kommit upp i åldern. Av en slump får Linnéa ta hand om grannens växter, då grannen måste åka och hjälpa sin syster. Och på den vägen är det. Trots att Linnéa inte kan ett dugg om växter, och lyckas ta kål på allt grönt som växer i hennes lägenhet, växer ändå antalet gäster i hennes två rum och kök. Det i form av växter, med namn som Linnéa aldrig har hört talas om. Linnéa blir förvånad samtidigt som hon ser en möjlighet. Hon kommer på att hon ska starta ett växthotell, för att dra in pengar till hyran. Men hur ska det gå för de stackars blommorna är ju frågan. Linnéa kan ju inte ens se skillnad på en pelargon och en monstrea. Vad kan gå fel, när hon har en galen katt, och dessutom en mamma, som gärna delar med sig av den ena konstiga huskuren efter den andra? En het trädgårdsmästare dyker också upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och perfekta tillvaro. Samtidigt måste Linnéa fundera ut vad hon egentligen vill göra med sitt liv.

Den här boken är verkligen sååå rolig! Jag tror jag har skrattat mig igenom en stor del av kapitlena. Boken fångar mig redan från start, och jag ville inte sluta läsa, när det var tid att släcka lampan för natten. Jag älskar verkligen hur författaren lyckas beskriva varje dråplig situation, som huvudpersonen råkar ut för, så att den bli rolig. Avanna är verkligen en författare med en helt underbar humor! Varför har jag inte läst något av henne förut? Det måste jag fundera på. Jag gillar hur författaren har gestaltat huvudpersonen, som är lite lagom klantig, men hon har har samtidigt rappa och underfundiga kommentarer. Jag gillar också alla andra tjuriga, klantiga, kloka och heta karaktärer i boken. Trots att boken innehåller massa roliga och dråpliga händelser som får mig att skratta, så finns det också ett uns av allvar. Så som hur det kan kännas att söka jobb efter jobb, utan att få en enda arbetsintervju, pga ålder, och hur det kan kännas när en nära annhörig plötsligt blir sjuk. Har ni inte läst denna härliga bok, måste ni absolut göra det. Den gjorde min dag. Ni får garanterat också en rolig stund. Jag gillar hur fint boken slutar. Jag vill gärna läsa ännu fler böcker av författaren nu. Jag längtar till del två i serien som dyker upp i november. Jag faller också för det jättefina bokomslaget. Jag har fått en ny favoritförfattare! Boken blir en favorit, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Linnéa begrep inte någonting av vad som just utspelat sig. Ven lägger tjugotusen på ett palettblad när en kan köpa sådana på Ica för sextionio kronor? Och vem betalar tolvtusen för att få några gröna blad vattnade i en månad? Och samtalsterapi för en växt? 

Hon var till och med tvungen att nypa sig i armen för att försäkra sig om att hon faktiskt var vaken och inte ramlat omkull i badrummet och slagit i huvudet när hon skrev på spegeln. Nypet gjorde ont och på köksön stod lådan med de åtta plantorna och de tre sticklingarna. Nog var det på riktigt. Bellman satt på golvet och spanade uppåt.

"Du skulle bara våga att sätta dig och skita på det här!", sa hon till honom varpå han gav ifrån sig ett litet förnärmad mjau och lunkade bort mot sina mat- och vattenskålar vid sidan av kylen. 

Linnéa gjorde i ordning mer kaffe - denna gång med koll på måtten - och slog sedan upp sin laptop för att googla det jär med växthotell och vad det egentligen var för något. En stund senare kunde hon konstatera att det verkligen var en business och att folk faktiskt gladeligen betalade andra för att ta hand om deras rosor, pelargoner och monstrea. Hon googlade även det här med palettblad och jodå, det fanns till och med nyhetsinslag om alla dessa grupper på Facebook och andra ställen där sticklingar på olika färgkombinationer verkade vara lika eftertraktade som en Herm'esväska. 

"Herregud", sa Linnéa upprepade gånger medan hon läste och sörplade på sitt kaffe. Hon både fascinerades och förfärande samtidigt som hon började tänka att det kanske faktiskt gick att spinna vidare på det här med växthotell. Gör om Robert och Ulla var villiga att betala henne kunde kanske faktiskt fler skulle vara det också? Marknaden fanns ju uppenbarligen.  Kunde hon rent av bygga upp ett företag på detta? I alla fall till dess att hon fick ut den där lönegarantin eller hittade ett annat jobb? Det var ju inte så att hon hade råd med några andra planer den här sommaren.

Hon laddade ner ett gratis layout program och innan hon visste ordet av hade hon utformat ett reklamblad för sin nya verksamhet med de olika paketen och priserna. Fast hon omformulerade en del kontra det hon hävt ur sig till Robert. Det fick inte låta alltför flummigt. Eller var det sådant som palettbladssamlare kanske gick igång på?

Hon överanvände ord som spirande, näring, berikande, grönska och vård. Allt lät ljuvt och vänligt, precis som det alltid var bra att trycka lite extra på komfort, bekvämligheter och avkoppling när det gällde riktiga hotell. Nu skulle hon bara komma på ett namn också. Linnéas växthotell lät lite väl banalt. Hon tittade sig om i köket och vardagsrummet. Tittade på de lindblommsgröna luckorna. Gröna rummet kanske? 

"Hade Strindberg ett rött rum kan jag väl ha ett grönt", mumlade hon medan hon trummade lätt med pek-och långfinger mot kinden, men det kanske lät för litterärt tänkte hon sedan. Mest sanningsenligt skulle det väl vara att kalla det Blomdöden: Är du evinnerligt trött på dina pelargoner och rosor men inte har hjärtat att göra dig av med dem? Lämna dem till mig! Garanterad blomdöd utlovas inom 5-7 dagar.

Linnéa sneglade på de där tjugotusenkronorssticklingarna och kände pulsen öka bara hon såg dem.

Men så skakade hon av sig olustkänslorna och satte åter fingrarna mot tangenterna och med stora gröna bokstäver skrev hon: Två rum och ett växthotell.

Baksidetext;

Välkommen till ett växthotell dűär kärleken slår rot bland kaktusar och sticklingar.

Linnéa har ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Livet som singel är helt okej, bara hon får ägna sig åt brödbak och bolognese. Men så blir hon plötsligt arbetslös och luspank. Snabbt måste hon komma på ett kreativt sätt att dra in pengar till hyran. 

Märkligt nog verkar lösningen stavas gröna växter. När Linnéa vattnar grannens blommor går ryktet på stan att hon är utmärkt blomvärd. Problemet är bara att Linnéa- trots sitt blommiga namn - knappt kan  se skillnad på en pelargon och en monstrea. Än mindre vet hon hur mycket vatten ett Tradeainköpt palettblad värt tusentals kronor vill ha. 

Och mitt ibland sticklingarna och spalje'erna dyker en het trädgårdsmästare upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och principfasta tillvaro. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett sista hopp

"Ett sista hopp" av Jessica Eriksson och Stefan Holm, utgiven av Harperlove förlag, HarperCollinsförlag. Bokrecension; I den här boken är vi tillbaka i Värmland. Men den här gången får vi följa ett helt annat par, istället för Ellinor och Felix. Nämligen Tommy och Linda. Tommy tycker att livet är perfekt, tillsammans med sambon Linda. Men vad tycker egentligen Linda? Det enda som Tommy pratar om och tänker på är stavhopp. Han tränar nämligen inför för sin sista tävling i Italien. Men nu har Linda tillslut fått nog. Hon känner sig ensam och åsidosatt. Hon tycker att hon inte känner Tommy bättre, än när de var nyförälskade i varandra. För Tommy pratar varken om sig själv, sin familj, eller något annat som är viktigt. Han undviker att svara sin syster Monkan, när hon ringer, och besöker inte ens sin pappa som är sjuk. Stavhoppningen är det enda som existerar. Därför berättar Linda för Tommy att hon har beslutat att flytta ifrån honom, och tillbaka till sin hemstad, Örnsköldsvik. Det får Tommy att tänka till. Han älskar ju Linda. Hur ska han få henne på andra tankar? Han beslutar sig därför att ta med Linda på en roadtripp genom Europa, och till veteran-EM i Italien. Men kommer tiden i bilen att få Linda på andra tankar?

Ja, hur ska man egentligen göra för att få fart på kärleken, som går på sparlåga? Kanske en roadtripp genom Europa är en bra idé? Mysigt har det här paret, i alla fall på den här resan, trots att de råkar ut för en hel del missöden. Och börjar de äntligen prata med varandra? Japp, det gör de. Om de bestämmer sig för att fortsätta tillsammans? Det vill jag lämna till dig, som läsare att ta reda på. Jag tyckte verkligen om den här boken, och tillsammans skapar författarna Jessica och Stefan med sin speciella humor, magi. Man kan helt enkelt inte bli besviken, på en bok av Jessica och Stefan. De bakar in de olika resmålen, som paret besöker i berättelsen på ett fint sätt. Jag gillar också hur de sakta får paret att öppna sig, mer och mer inför varandra. De får helt enkelt historien att låta trovärdig. Sen tycker jag också om att Linda hjälper Tommys syster att överbrygga hindren, som gör att Tommy inte har kontakt med sin sjuka pappa. Ja, den här berättelsen lämnar mig med en varm känsla. Och boken hamnar dessutom på favoritlistan av mina lästa böcker. Missa inte denna pärla eller de föregående böckerna av författarna. Jag längtar redan till nästa bok av författarduon. Denna fint förpackade och mysiga feelgood roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12 

Linda

"Framme i Göteborg", sade Tommy triumferande och uttalade som alltid stadens namn som Göttlabörg med exakt den typen av låtsasdialekt som skulle gett en tvättäkta göteborgare en stroke. "Dessutom i god tid innan färjan till Fredrikshamn avgår." 

Han nickade menande mot bilens klocka som visade på  15.45. Linda log instämmande och kände någon form av lugn lägga sig. Äntligen. Det hade varit jobbigt rätt länge. Hon hade gått och tryckt på det där med att hon ville göra slut tills allt hade briserat häromkvällen. Sedan dess hade Tommy lagt in enhögre växel, det fick hon medge. Det hade varit trevliga timmar i bilen idag.

Nu var de framme i Göteborg och här skulle deras vägar skiljas. De var dock framme i så pass god tid att de skulle hinna med en fika innan färjan avgick. Kanske en sista fika tillsammans, tänkte hon, och tanken fick det att hugga till lite i hjärtat.

När de kom tillbaka till bilen fyrtiofem minuter senare, efter var din kopp kaffe och chokladboll, var det oroväckande ödsligt vid färjelägret. 

"Är det inte lite konstigt att det bara är vi som är här?" Linda tittade undrande på Tommy som måste ha tänkt ungefär samma sak. Inga andra bilar väntade på att köra på färgan och, vad som var ännu värre, det fanns ingen färja heller. "Är du helt säker på att den skulle gå 17.00?"

"Ja, det är klart att jag är. Jag bokade biljetterna igår morse, och färjan avgår klockan fem", slog Tommy fast med exakt den tvärsäkerhet som bara en medelålders man som blir ifrågasatt kan uppbåda. 

Linda tittade på honom med höjda ögonbryn. "Och du skulle inte dubbelkolla mejlen? För säkerhes skull, menar jag?"

Tommy ryckte på axlarna, men gjorde ingen som helst ansatts att kolla överhuvudtaget, eftersom han kände sig helt säker på sin sak. Det visste hon. Istället stirrade han framför sig, ut över havet, på ett sätt som indikerade att han med tankekraft försökte få en Danmarksfärja att uppenbara sig framför dem. 

Linda mumlade något ohörbart och satte sig i bilen. Efter fem minuter med Benjamin Ingrossos senaste hitlåt som enda sällskap plockade hon tillslut fram sin mobiltelefon för att själv kontrollera det som redan var självklart.

"Båten avgick 15.00 och nästa avgår inte görren kvart över sju." Hon höll upp sin mobil mot honom, och hsn kunde inte annat än att konstatera att hon hade rätt.

Baksidetext;

Kan en roadtripp genom Europa rädda kärleken?

Tommy har allt: ett bra jobb, många vänner, sambon Linda och en lägenhet så nära idrottsarenan att han kan hoppa stavhopp när han vill. Men är livet verkligen så perfekt som det verkar?

Svaret är nej. Linda, nyinflyttad i Karlstad, känner sig ensam och börjar tvivla på sin framtid med Tommy - som verkar mer förälskad i stavhopp än i henne. Och varför pratar Tommy aldrig om sin familj eller viktiga saker. De känner inte varandra bättre än när de var nyförälskade.

När Tommy får veta hur Linda känner inser han att han måste göra något drastiskt för att rädda förhållandet. Hans lösning? En roadtripp genom Europa, med Nepal och veteran- EM i friidrott som mål. Stavarna på taket, kartan i handen och favoritmusiken i högtalarna. Många timmar på vägen där de inte kan göra annat än prata och ha det mysigt tillsammans. Vad kan gå fel?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Flyga över vårfält

"Flyga över vårfält" av Åsa Hallengård utgiven av LB förlag. Bokrecension; Vi får följa några personer på den Skånska landsbygden, som oroar sig över framtiden. Vi har Fanny med sin nyfödda son Oskar. Hon vill att hennes familj ska ge honom all den kärlek som hon själv saknade när hon växte upp. Men när hennes mamma och syster kommer och hälsar på i herrgården, blir det inte som hon tänkt sig. Den avlastning som hon hoppats på uteblir, och istället kräver hennes familj allt mer av henne. De grisar ner överallt och Fanny måste ständigt städa upp efter dem. Deras krävande sätt driver tillslut hennes man ur huset. Hennes mamma och syster bryr sig varken om henne eller om Oskar. Ska Fanny tillslut inse att familjen bara utnyttjar henne, och ska hon kasta ut sin besvärliga familj, innan det är för sent? Göran har tappat orken. Han orkar inte riktigt ta tag i allt som behövs göras på gården. Inte ens vårbruket får honom att leva upp. Vilken tur att han har drängen Sonny till hjälp. Han har tyvärr inga arvingar, som kan ta över, och behöver därför sälja sin gård. Han får ett erbjudande som han knappast kan tacka nej till. Sonny som är dräng på gården får ta allt större ansvar. Han har precis fått sin ADHD-diagnos, och hans framtid ser mörkt ut. Han är en femtioåring som knappt kan skriva, så vem skulle anställa honom? En dag träffar han en kvinna med gröna ögon och eldrött hår. Maj ger livet en ny mening.

Detta är andra och fristående delen i serien, men jag har tyvärr inte läst den första. Jag hoppas dock få möjlighet till det framöver. Den här boken väcker känslor hos mig som läsare. Jag kan känna irritation för hur Fanny blir behandlad, både av sin mamma, maken Jack, och även Ann. Ja, i den här boken, är de blodsband man delar, inte alltid detsamma som en familj. Jag tycker att författaren lyckas fånga den delen på ett realistiskt sätt. Den kärlek huvudpersonen Fanny, hoppas på att få från familjen, kommer istället från ett helt annat håll. Fast hon kanske inte ser det mitt i allt som kommer med en liten bebis, och så klart längtan efter sin familj, som hon så klart vill komma närmare. Jag tycker dock att Fanny skulle ha sparkat ut sin parasiterande familj tidigare. Vi lär känna de olika karaktärerna, som vi får följa på ett fint sätt. De flesta av dem är lätta att tycka om. Jag gillar även hur författaren beskriver miljön runtomkring. Det känns som om man är på plats. Jag gillar också de bitarna, när Fannys vänner försöker jäklas med hennes familj, för att få dem att resa hem. Jag skrattade högt då! Boken har den där härliga feelgood känslan, och jag rekommenderar den varmt! Jag gillar hur allt ordnar upp sig till det bästa på slutet. Jag gillar även det fina och vårliga omslaget. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Göran

DET VAR HELT klart värt att vakna av den onda axeln i natt. Annars hade han missat norrskenet. Men det är synd att han blir så trött av den förbannade värken, dessutom triggar punkten i axeln i gång andra onda ställen på kroppen. Om han bara var tio år yngre. Då skulle han... ja, vadå? Leva sitt liv på exakt samma år igen? Han suckar och grimaserar då Kickan i sin iver drar i kopplet. Hon har säkert fått upp ett spår. Göran byter hand. Att han aldrig lär sig att han inte ska anstränga höger arm mer än nödvändigt utan låta den vila så mycket det går. 

Han tittar upp bland trädens ännu kala grenar. Endast boken har kvar sina bruna blad eftersom den inte fäller dem förrän nya knoppar tränger bort de gamla. Precis som det borde vara på hans gård. En ny generation som skulle ta över.

Han känner sig som ett av de vissna bladen som klänger sig kvar längre än alla andra. Han drar in ett djupt andetag av den syremättade skogsluften och släpper ut den sakta. Genast känns det bättre. Det finns inget som helar lika bra som skogen, brukar Kjell påstå. Nåja, kanske inte just med de orden men innebörden är densamma. För egen del har det varit de öppna fälten som läkt Göran, och så sjön, så klart. Men djuren hamnar under en helt egen kategori, som inte är jämförbart med något. Det är han och Kjell rörande överens om. 

Plötsligt kommer något litet och vitaktigt farande mot Kickan. Den lilla pälsbollen skäller som besatt och gör utfall mot henne och hon slinker in mellan hans ben. Kickan är betydligt större än den andra hunden och skulle med lätthet trycka till den och visa vem som är herre på täppan, men hon skulle aldrig komma på tanken att uppföra sig illa. Göran har uppfostrat henne väl, vilket den här situationen är ett ypperligt bevis för.

Han ser sig om efter ägaren, men ingen syns till. Hunden blir allt ettrigare och vågar ta för sig mer och mer då den inte erbjuds något motstånd. Nu nafsar den till och med efter Görans byxben ovanför stövlarna.

"Gå hem", ryter han med sin allra mörkaste och myndigaste stämma, men det har ingen effekt på hunden som fortsätter med sitt provocerande beteende. Göran ryter ytterligare en gång när en man kommer sättande långt där borta på stigen.  

Baksidetext;

Det är senvinter i Skåne och himlen sprakar av norrsken om nätterna. Fanny blickar ut genom herrgårdens fönster med Oskar i famnen, som hon innerligt önskar att hennes föräldrar ville överösa med kärlek. Kanske kan såren från hennes trassliga uppväxt läka då. 

Göran känner sig allt mer orkeslös. Inte ens när fåglarna annonserar vårens ankomst med stundande vårbruk kommer arbetsglädjen tillbaka. Det finns inga arvingar som kan ta över släktgården, men en dag får han ett erbjudande som är omöjligt att motstå.

Säljplanerna innebär en ännu mörkare framtid för drängen Sonny som precis fått sin ADHD-diagnos. Han känner att livet rinner ifrån honom-vem vill anställa en femtioåring som knappt kan läsa? Så träffar han Maj med gröna kattögon och hår som eld. Finns det en ljusning trots allt?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Stjärnfall av kärlek

"Stjärnfall av kärlek" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Bokrecension; I den här hysteriskt roliga boken, får vi lära känna Max, Jessica och Alexandar. På grund av att Max har svårt att hitta en tjej, har han fått för sig att han istället är kär i sin sambo, tillika vän Alexandar. Han har svårt att förstå sig på kvinnor, och vännen Jessica är fullt upptagen med sitt jobb. Snygga Alexandar hittar däremot nya kvinnor hela tiden. Han har dock aldrig några varaktiga förhållanden. Max och Jessica hittar på en profil på Facebook som ska få Alexandar att bli intresserad av den riktiga Max, och få honom att förstå att det är de två, som hör ihop. Direkt när de lägger upp profilen på Amanda, blir Alexandar genast intresserad, och börjar skriva. Alexandar är också väldigt intresserad av att träffa Max påhittade profil på riktigt. Dock förändras allt en kväll senare, då Max önskar sig förståelse för kvinnor, samt ett utseende som skulle kunna tilltala Alexandar. Dagen efter vaknar Max upp som Amanda. Nu visar Alexandar mer intresse för Alex nya utseende, som Amanda, men ju mer tiden går, ju mer känner Alex känslor för någon annan. Han inser hur fel han har haft under flera års tid, då han trånat efter fel person. Men kommer han att någonsin kunna bli sig själv igen?

Jag blir aldrig besviken på en bok av Lovisa Wistrand. Jag verkligen älskar hennes böcker, och haffar dem, så fort jag får möjlighet. Detta är en dråplig historia, som bjuder på många missförstånd och förvecklingar, samtidigt som den är väldigt charmig. Boken bjuder mig på många fniss, och jag skrattar högt flera gånger. Alltså författaren har verkligen överträffat sig själv i denna boken. Jag bara älskar Lovisas underbara och speciella humor! Även om det inte är troligt att man kan byta kön, efter att ha önskat vid ett stjärnfall, får författaren historien ändå att gå ihop på något vis. Huvudpersonen Max är dessutom så härligt klantig, som någon kan vara! Nästan allt han säger och gör blir tokigt. Kommentarerna mellan de olika huvudpersonerna är rappa och underfundiga. Jag varnar för sträckläsning, då man inte vill släppa ifrån sig boken förrän man vet hur den slutar. Vill man läsa något lättsamt, och roligt får man inte missa denna pärla. Även denna boken av Lovisa har ett fint och tilltalande bokomslag. Nu längtar jag redan efter nästa bok av Lovisa. Kan jag vara ett av Lovisas största fans? Jo, jag tror nästan det! Denna underbart roliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Ge mig allt du vill och allt du kan

Gyllene tider

"Sanadar, Sandar, Sandar". Jessica kastar ifrån sig hårtesten hon utforskat. "Alltid detta tjat om Alexandar. Han älskar ingen annan än sig själv, det vet du, va? Kan hända att han kommer dyrka ditt nya utseende, men det är väl också det."

"Upplyftande, Jessica."

"Någon måste vara ärlig."

"Vilken samarit du är som tog på dig det ansvaret."

"Jag gör min medborgliga plikt." Hon skrattar till, men fixerar mig snart med blicken igen. Och vilken blick sedan. Den är brun som sand och höstlöv. 

"Så du vill gå efter Alexandar? På riktigt? Inte ta reda på hur det här kunde hända till att börja med?"

"Det var ett stjärnfall. Som sagt. Jag tror inte det går att ta reda på mer än så."

"Men det existerar ingen magi. Det måste finnas en naturlig förklaring." 

"Menar du", säger jag med ena ögonbrynet lyft, "att någon bröt sig in hos mig på natten och utförde en könsoperation på min sovande kropp?" 

"Det kanske är en ny typ av övergrepp?" 

"Jag har inga ärr."

"Ny teknik, vad vet jag?" Hon sänker rösten. "Om det verkligen är sant..."

"Det trodde jag att vi redan konstaterat." Jag försöker att inte låta irriterad, men det är svårt. Jag vet inte vilka bevis hon vill ha. 

"Då kanske det innebär att din riktiga kropp vandrar runt någonstans i stan?" Hon smäller handflatan i bordet så att det skakar. Flera andra gäster vänder sig om i den annars då stillsamma lokalen. 

"Du kanske har bytt med någon? Hon den där Shutterstock-modellen vars ansikte vi lånade till Amanda?" 

"Hon är fortfarande inte svensk."

"Och hur vet du det? Vänta...nu." Händerna flyger upp i luften. "Det kanske inte spelar någon roll? Tänk om hon bor i Spanien, eller något, och vaknade upp med din kropp i morse?" 

Jag skakar snabbt på huvudet.

"Det var inte det jag önskade." 

"För stjärnfall är så otroligt tillförlitliga."

"Din sarkasm börjar gå mig på nerverna. Jag ville bara...Gud jag minns knappt vad jag sa, men någonting om att byta utseende till något som Sandar skulle gilla bättre. Och så kan jag ha nämt att jag ville förstå kvinnor."

Baksidetext;

Max har problem att hitta en flickvän. Han vill lära sig förstå kvinnor, men hur? Bästa bännen Jessica är inte till någon hjälp, gör hon tar inget seriöst förutom arbetet. Den andra vännen Sandar, som är snygg som en grekisk gud, provocerar genom att förföra en ny kvinna varje helg.

En kväll ser Max ett stjärnfall över Vasastan. Han blundar och önskar sig förståelse för vad kvinnor vill ha. När han vaknar dagen efter är allting annorlunda...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Bokhandeln Cinnamon bun.

"Bokhandeln Cinnamon bun" av Lauri Gilmore utgiven av Harper Love Förlag, Harper Collins förlag. Bokrecension; Detta är del två i serien om Dream Harbor. Vi återvänder till Dream Harbor, och får följa Hazel, som arbetar i stans bokhandel. Hon älskar sitt arbete i bokhandeln och lever helt för sina böcker. Hon har inte haft något varaktigt förhållande, med någon kille, och det gör att hon längtar efter äventyr. En dag upptäcker hon att någon har saboterat en av böckerna i butiken. Någon har gjort ett hundöra i boken, samt strukit under en mening på en sida. En mening som verkar vara riktad till just henne. Snart hittar hon fler saboterade böcker, och det gör henne nyfiken. Vem är det som ger henne dessa ledtrådar? Eftersom hon snart fyller trettio år, och livet känns tråkigt, bestämmer hon sig för att ha lite kul under sommaren. Hon börjar därför följa de olika ledtrådarna. Det gör hon tillsammans med den lite yngre, tillika snygga fiskaren Noah. Han tackar inte nej till ett äventyr. Att han är hemligt förälskad i Hazel, gör det inte heller till något svårt val i att delta. Men ju fler gåtor de följer, ju mer utvecklas känslor mellan dem. Noah har rykte om sig att inte inleda några varaktiga förhållanden, så Hazel är beredd att det ska ta slut mellan dem efter sommaräventyret. Men kan de verkligen släppa varandra när hösten kommer, eller kan deras relation utvecklas till något mer varaktigt? 

Detta är den andra delen i serien om människorna i Dream Harbor, och jag har verkligen längtat efter att få läsa fortsättningen på den. Jag blev inte besviken. Denna serie är verkligen så mysig, som det fina omslaget ger sken av. Jag gillar verkligen invånarna i den idylliska lilla småstaden, Dream Harbor, där vi får följa olika karaktärer i varje del, samtidigt som karaktärer från förra boken dyker upp. Dream Harbor verkar vara ett mysigt ställe där alla känner alla. Jag gillade verkligen att få följa med på Hazel och Noahs äventyr, och se hur deras förhållande utvecklas. Jag gillar tanken på hemliga meddelanden i böcker, och det är spännande att se vad nästa ledtråd är. Jag känner sympati för de båda huvudpersonerna då missförstånd sker mellan dem, samt att de gör allt för att dölja sina verkliga känslor, för den andra parten. Jag gillar också huvudpersonernas kärlek till böcker. Eller Noah läser egentligen endast böcker för att kunna gå in i butiken, för att kunna köpa en ny bok. En helt legetim anledning för att få träffa Hazel, och hon har ingen aning. Lite gulligt är det! Observera att boken innehåller en hel del hetta. Dessutom älskar jag det fina bokomslaget. Boken är väldigt läsvärd, och jag ser redan fram emot att få läsa nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

8

Hazel brukade sky tivolit som pesten och hade alltså inte varit här på flera år. Senast var nog när hon gick på high school. Faktum var att hon var rätt säker på att anledningen till att hon blev kallsvettig av tanken på pariserhjulet var att hon fastnat högt upp tillsammans med Annie mitt i ett åskväder, blivit sittande i nästan en timme och hunnit bli övertygad om att hon skulle dö okysst.

Annie hade erbjudit sig att utföra dådet men det vore helt enkelt inte detsamma som att kyssa Heith Ryan, som Hazel var förskräckligt kär i då, vilket var obesvarat. Så hon hade artigt tackat nejfadt de två flickorna klängde dig fast vid varandra och tjöt av skräck vid varje avlägsen åskknall. 

När brandkåren väl kom till undsättning var hon och Annie genomblöta och vettskrämda. Men den traumatiska upplevelsen var nog inte hela förklaringen till att hon undvek sommartivolit.

Hon gillade det bara inte.

För varmt. För mycket folk. För mycket oväsen, kaos, mygg och...

Hon kom inte på fler anledningar just få gör Noah hade gått fram till ringkastningen och flinade överlägset mot henne som om han hade stora planer på att vinna ett gosedjur åt henne. Men eftersom Hazel var en mogen, vuxen kvinna brydde hon sig inte ett dugg om den saken.

Hon höll hans sockervadd i handen och stoppade in ännu en tott i munnen. Sockret gick rakt ut i blodet och det var naturligtvis därför det hände något konstigt i magen när jon dåg på hur Noah kastade tre gula ringar, en i taget, mot träknapen. Han missade varje gång.

Han gav tonåringen dom jobbade i ståndet ytterligare några biljetter. "Det där var bara uppvärmningen."

"Hmm. Ja, det är viktigt att värma upp."

Noah log brett mot henne och riktade tillbaka uppmärksamheten mot knapen. Han missade igen. Tre gånger i rad. Han jämrade sig. 

"Jane varnade mig och sa att det här var svårt."

Hazel skrattade.

"Hon sa att jag skulle göra mitt bästa."

"Bra livsregel."

Baksidetext;

Hazel tillbringar helst all sin tid i Dream Harbors mysiga bokhandel. En dag upptäcker hon ett hemligt meddelande i en av böckerna, och det verkar märkligt nog vara riktad till henne. När fler meddelanden dyker upp blir hon nyfiken. 

Fiskaren Noah tackar aldrig nej till lite äventyr. Så när stans sötaste tjej ber om hjälp att luska i mystiska ledtrådar ställer han upp utan att tveka. 

Allteftersom de försöker lösa gåtan uppstår oväntade känslor. Hazel kunde inte drömma om att en skattjakt skulle innehålla romantik - men med Noah kan uppenbarligen vad som helst hända. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Kafé Pumkin 

spice" här

Hälsningar från en piazza i Neapel

"Hälsningar från en piazza i Neapel" av Jo Thomas utgiven av Polaris bokförlag. Bokrecension; Lucia har lämnat sin man, Giacomo, kvar i Italien. Hon har ännu inte lämnat in en skilsmässo ansökan, men det börjar bli dags. Nu jobbar Lucia på en juristbyrå i Wales, och förväntar sig en befordran, eftersom hon lagt all tid på sitt arbete. Nu åker hon till sin mormor och morfar i Italien, för en välbehövd semester och väntar på besked från sin chef. I familjen finns det en pizzeria som morfar styr över, men nu är han redo att lämna över den till nästa generation, och pensionera sig. Dock är Lucias pappa avliden, och Lucias bror är inte intresserad av att baka pizzor. Men om morfar säljer pizzerian, vart ska familjen samlas då? När Lucia dessvärre inte blir befordrad, funderar hon på om hon ska ta över rörelsen. Tyvärr är traditionerna sådanna, att kvinnor inte jobbar som pizzabagare i Italien, trots att de ofta brinner för att laga mat. Istället erbjuder morfar platsen till Lucias ex. När Lucia ändå vill försöka baka pizzor utlyser morfar en tävling mellan de två och deras respektive team, om vem som säljer flest pizzor. Lucia bakar de lite mer traditionella och Giacomo bakar de lite mer nytänkande. Vem utav dem kommer att vinna tävlingen? Lucias team bestående av endast kvinnor, eller Giacomos manliga team?

Detta är andra boken jag läser av författaren. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar, och hur de olika kvinnorna i teamet, stöttar varandra och kärleken mellan morföräldrarna och Lucia. Jag blir dock hungrig, när jag läser den här boken. Maten har en väldigt stor del i handlingen. Jag blir sugen på att resa till Neapel och sitta på en piazza och dricka vin och äta en riktigt god pizza. Allt är så fint beskrivet, att jag nästan kan känna doften och smaken av maten de lagar i pizzerian, samt hemma hos Lucias mormor. Det är modigt av kvinnan i boken, att gå emot patriarkatet och själv laga pizzor i morfaderns pizzeria. Kvinnor lagar ju för det mesta all maten annars. Dessutom måste Lucia och Giacomo reda ut sina äktenskaps problem, och vad som gick fel mellan dem, samt ordna med en skilsmässo ansökan. Jag älskar det fina solvarma omslaget, och innehållet var precis lika mysigt som omslaget lovade. Att Jo Thomas är mångas favoritförfattare, kan jag mycket väl förstå. Jag läser gärna mer av henne. Recept finns i slutet av boken på b la en tomatsås, som jag gärna provar vid tillfälle. Denna varma och ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Den blir också en bokfavorit hos mig.

Mitt favoritställe ur boken;

15

"Sätt dig, sätt dig", säger nonna och schasar mig ner för trappan och mot köksbordet med en handduk, hemmets trygga, varma plats, en plats gör nåde gråt och glädje. "Här". Hon ställer fram kaffe, bröd och sylt. Och ett fat parmaskinka och en knallorange melon- den parfymerade doften lindar sig runt mig. Medan jag snyftar och snörvlar häller hon upp grappa och kräver att jag dricker upp, trots att det fortfarande är förmiddag. Konstigt nog hjälper det. 

"Vem är jag, nonna? Jag menar vad gör jag här?" hulkar jag och känner mig återigen som en snorig tonåring. Eller som det där vraket som var jag i tjugoårsåldern, när jag fattade att Giacomos och mitt äktenskap var över. Ju mer jag försökte få det att fungera, desto mer avskärmad han sig. Jag försökte passa in men tappade bort mig själv. Jag hade ingen annan uppgift än att producera barnbarn åt hans föräldrar och det tänkte jag absolut inte göra förrän jag kom på vad jag ville göra i livet. Det gick inte att arbeta som jurist här. Allt jag sysslade med var att städa, räkna vinglas och leta möbler till vårt hem. Men det kändes aldrig som vårt. Allt handlade om Giacomos familj och jag var bara någon dorts inneboende. 

I skolan trodde jag alltid att juridik var min grej. Jag var ganska smart och lärarna vägledde mig i den riktningen. Mamma, mormor och morfar blev överförtjusta när det kom på tal under ett utvecklingssamtal. Mamma tyckte att det skulle passa mig eftersom jag avskydde orättvisor - som när min bror blev retad på skolgården för att han "inte var walesare" och blev befalld att "snacka italiano!" Ibland låtsades mobbarna inte förstå honom när han talade, bara på grund av hans efternamn. Det kunde jag inte tåla. Upprörd, konfronterade jag hans klassföreståndare och höll senare ett tal på samlingen om italienska emigranter historia i Wales och hur stolta vi borde vara för vårt arv, oavsett varifrån vi kommer. Det gav mig några plus i kanten, en plats i diskussionsgruppen och övertyga lärarna om att jag borde satsa på juridik. Vem var det dom valde egentligen? Jag hade pratat om det jag tyckte var viktigt, det jag brann för. Om att se positivt på sin härkomst, våra olika ursprung, aldrig om juridik!

Baksidetext;

Lucia har arbetat hårt för att avancera som jurist, hela tiden med sikte inställt på den befordran som nu är närmare än någonsin. Livet i Wales kretsar kring att nå nästa nivå i karriären men när hon äntligen passar på att en välförtjänt semester hos sina farföräldrar i Italien känner hon sig genast som hemma. 

Till hennes stora bestörtning visar det sig dock att farfadern planerar att dra sig tillbaka från familjerestaurangen. Lucia kan inte förlika sig med tanken på att restaurangen som betytt så mycket för hennes släkt plötsligt ska vara i någon annans ägo men tiderna har förändras. När så ett dåligt besked hemifrån vänder upp och ner på allt tvingas Lucia omvärdera sin tillvaro - är det här hennes chans att följa sina egna drömmar och föra vidare familjetraditionen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Julhälsningar 

från ett slott i Normandie" här

När tranorna dansar

"När tranorna dansar" av Charlotte Dahlström utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Sofie och hennes mamma hade många bråk, om hennes pojkvän Jax. Så för tio år sedan lämnade Sofie allt bakom sig. Borås, familjen, den bästa vännen, Maja, samt hennes stora ungdomskärlek, för att skapa sig ett nytt liv i Stockholm. Men för henne är fortfarande Borås hemma trots allt. Hon längtar ständigt tillbaka till familjen och vännerna, och frågar sig själv om hon verkligen tog det bästa beslutet när hon var 21 år. Nu tänker hon gifta sig med sin pojkvän, Erik, som hon levt med sedan sju år tillbaka. De planerar nu deras bröllop, men något skaver och hennes kropp reagerar genom att hon får nässelutslag. En vän på jobbet rekommenderar henne därför att ta lite ledigt från pojkvännen över jul, för att fundera vad det som är fel, och vad hon egentligen vill göra med sitt liv. Förutom att fira jul med familjen, träffar hon bästa vännen Maja. De bestämmer sig för att gå ut en kväll. Då står han plötsligt där. Hennes stora ungdomskärlek och allt känns precis som förr mellan dem. Problemet är att hon är förlovad, och han är gift. Ska Sofie och Jax ändå våga satsa på det de innerst inne vill? 

Man tror egentligen att Sofie har allt man kan önska sig, men ändå inte. Hennes liv kontrolleras och även dokumenteras av sambon Erik. Sofie får inte nästan inte bestämma någonting i sitt liv, inte kläderna hon har på sig, vart de ska resa eller vilka möbler de ska ha i sin lägenhet. Inte konstigt att hon mår dåligt, när det kommer till att hon ska gifta sig med den kontrollerande Erik. Denna boken handlar om att hitta tillbaka till sig själv och att våga satsa på sig själv tillika kärleken. Jag finner sympati för de båda huvudpersonerna. Det kan inte vara ett lätt beslut, att rasera allt man byggt upp, för att satsa på sig själv och det man innerst inne vill. Detta beskriver författaren på ett fint sätt. Jag tyckte det var sååå fint att Sofie och Jax hittade tillbaka till varandra och att deras attraktion fortfarande fanns kvar efter alla år. Inget är väl som den första kärleken? Sedan uppskattade jag den fina vänskapen mellan Sofie och Maja. Trots avståndet emellan dem, finns de ändå alltid där för varandra. Boken har fler intressanta karaktärer, som jag tycker skulle vara kul att få lära känna lite bättre. Jag hoppas få läsa något nytt av författaren inom kort. Denna mysiga feelgoodroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 10

Musiken på Underbar tycktes ha ökat i tempo i takt med att berusningen tagit hennes kropp i besittning. Det var länge sedan hon släppt kontrollen på det här sättet. Hon tillät sig själv att bara flyta med i folkvimlet, att knuffas hit och dit. Någonstans där borta satt Maja och höll ett vakande öga på henne, det var hon säker på. 

En arm for ut framför Sofie och fick henne att ramla baklänges. Hon knep ihop ögonen och förberedde sig mentalt på att dunsa i golvet. i stället möttes hennes kropp av något annat. Ett par starka armar fångade upp henne och hjälpte fötterna att återfå fästet. 

Sofie vände sig om, redo att tacka den som räddat henne från att falla. När hon såg vem det var drog hon djupt efter andan och kände hur fötterna återigen tappade fästet om dansgolvet. Det kunde inte vara sant! Hur var det nu man andades? Skulle hjärtat verkligen slå så här obarmhärtigt fort? Yrseln slog till med full kraft och hon greppade tag i hans arm. 

"Jax!", fick hon fram.

För framför henne stod Jonas Axelsson, av sina närmaste mest känd som Jax. Sofies första, och största, kärlek. Tiden verkade inte ha påverkat honom alls. Det blonda håret som tidigare nått till axlarna var kortare, men bortsett från det var han sig lik. Hans vältränade, resliga kropp och de framträdande smilgroparna var precis som hon mindes dem.

Han såg roat på henne och de ljusblå ögonen glittrade okynnigt. 

"Hej Fi." Han drog henne till sig och höll henne hårt. Hon inbillade sig att han drog in hennes doft, men det kunde lika gärna  vara hennes fantasi som spelade henne ett spratt. Tankarna letade sig tillbaka till den dröm som både plågat henne och eggat henne den senaste tiden. Men den som höll om henne nu var ingen dröm, han var verklig, och som vanligt fick han hela kroppen att pirra av välbehag. 

Baksidetext;

Varför känns allt fel när det utåtsett är så rätt?

Sofie har ett prestigefullt jobb, en svärmorsdröm till fästman och ett smakfullt inredd bostadsrätt. Ändå känner hon sig vemodig och får nässelutslag när hon ska prova ut sin bröllopsklänning.

För tio år sedan lämnade Sofie sitt älskade Skövde, ungdomskärleken, familjen och bästa vännen Maja för Stockholm. Sedan dess har hon blivit en helt annan, en som reser ofta, alltid omger sig med vänner och tycker att en kväll hemma i soffan är ett misslyckande.

Men nu är det något som inte längre stämmer, och hon försöker ta reda på vad. 

När Sofie åker hem till Skövde för att fira jul och Maja drar med henne ut för en kväll på stan, är han plötsligt där - den stora kärleken- och Sofies hjärta slår som det inte har slagit på flera år.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett ljus i mörkret

"Ett ljus i mörkret" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Vi får följa Elin, som nu blivit chef över Rosbergs bokhandel. Hon har många idéer om hur hon och kollegorna ska göra bokhandeln bättre. Det första hon gör är att boka in en författare till ett författarsamtal. Han är känd för sina böcker och syns ofta i media. Att han är lika svår att arbeta med, som rycktet låter påskinna, får hon lära sig den hårda vägen. Dessutom startar hon en bokcirkel, en flera år gammal dröm. Elin blir allt mer uppslukad av arbetet på bokhandeln, vilket snart börjar sätta sina spår. Hon måste nu förstå att arbetet på bokhandeln är ett teamwork, och att hon måste lära sig delegera sitt arbete, till de andra som arbetar på bokhandeln. Samtidigt måste hon hinna umgås med särbon Tom, och med sina goda vänner. Samtidigt skaver förhållandet till föräldrarna, och någon som dyker upp på bokhandeln bokcirkeln, tycks ha en dold agenda. Ska Elin låta hennes föräldrar behandla henne hur som helst, eller ska hon tillslut ta mod till sig att säga ifrån?

Detta är den tredje delen om Elin och hennes arbete på Rosbergs bokhandel. Jag har även läst de föregående titlarna i serien, och de finns recensioner av dem på bloggen. Detta är en bok som handlar om stt stå upp för sig själv, tillika göra det som är bäst för en själv och att försöka hitta balans i livet mellan arbete och fritid. Det är härligt att få följa Elin och hennes kollegors arbete på bokhandeln. Det måste vara en mysig arbetsplats, för vilken boknörd som helst. Jag hade väldigt gärna velat jobba där. Åh, vad jag skulle vilja vara med i en bokcirkel. Det låter så mysigt. Jag blev dock illa berörd av Elins föräldrar, och hur de behandlar Elin. Det måste kännas hemskt att inte känna sig önskad av sina egna föräldrar. Jag tyckte det var bra att hon sa ifrån tillslut. Vilken tur att hon ändå har varma relationer till sina vänner och kärleken i sin särbo Tom. Vilken klippa! Jag hoppas vi får följa Elin och de andra karaktärerna i boken i deras fortsatta arbete i Rosbergs bokhandel. Jag vill gärna veta hur det går framöver. Jag tycker också att det är ett fint lila bokomslag. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

10

-Jag vill anmäla mig till bokcirkeln. 

Framför Elin står en ung kvinna, med hår färgat i en intensiv röd färg, och ser på henne med pigga ögon. Runt dessa ögon är hon hårt sminkad, det är ögonskugga i flera färger. Hon har en piercing i näsan och en i nedre läppen. Elin tar fram listan och antecknar hennes namn och kontaktinformation.

-Då är du välkommen på torsdag kväll. Vi startar strax efter det att butiken stänger. Det blir mest information första gången, vi har inte hunnit komma igång med någon bok än. Men du får gärna ge boktips om du känner gör det, jag tänkte att vi kan använda en stund varje gång för sånt.

-Låter toppen! Då ska jag kolla igenom mina redan lästa böcker. Ses på torsdag!

Hon går mot dörren och sträcker upp handen samtidigt som hon säger hej då. Elin ser på listan som fyllts på, de är nu åtta deltagare plus hon själv. En aning nervositet fladdrar runt i magen, men inte bara, det är en varm känsla i bröstet av förväntan och den är starkare än den nervösa. En egen bokcirkel här i Rosbergs bokhandel, det har varit en av Elins idéer under flera år, nu blir det äntligen av. Harald var aldrig emot det egentligen, det blev inte av bara, och Louise var emot i stort sett allt Elin föreslog. 

Men nu är det Elin som bestämmer och det är hon som håller i det hela. Ingen av de andra i personalen behöver jobba extra för det här. När Elin tänker på det skulle de behöva en till i personalstyrkan, det är på gränsen som det är nu. Julia har kvar sitt arbete i blomsterbutiken och arbetar nåde jär och där. Doris och Peter arbetar mycket som det är och kan inte alltid stanna längre. 

Elin skriver en skylt om att bokhandeln söker extrapersonal och sätter upp i fönstret. Hon är medveten om att det är en gammaldags metod, och att de inte når många på det här viset. Men det är rn början, Elin ska gå vidare på annat sätt om det här inte fungerar, det är värt att prova först i alla fall.

Baksidetext;

Elin är full av idéer för hur hon och kollegorna ska få bokhandeln att bli ännu bättre. Hon bokar in ett författarbesök med den kända Mats Ström, en man som ofta syns i media och är uppskattad för sina böcker. Ryktet säger dock att han kan vara svår att arbeta med, något Elin inte tror på.

En brokig skara personer samlas för den nybildade bokcirkeln. Åsikterna går i sär, viljorna är starka och rn av dem har en dold agenda.

Den svåra relationen med föräldrarna ställs på sin spets vilket får Elin att fundera över vad en familj egentligen är och vad dom är viktigt för att hon ska må bra.

Läs gärna min recension av "Allt som livet 

ger" här

Läs gärna min recension av "Rosbergs 

bokhandel" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fångad av dig

"Fångad av dig" av Tessa Bailey utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Fiskaren tillika playern Fox Thornton väljer att ta avstånd från allt vad förhållande heter. Förhållandet han hade på college, slutade inte speciellt bra. One night stans är så mycket bättre. Ända tills han träffar den musikälskande unga kvinnan Hannah Bellinger, det vill säga. Till skillnad från alla andra kvinnor, ser hon honom som enbart en kompis, till hans stora förtret. Hannah tycks vara helt immun mot hans charm. Hon är nämligen förälskad i någon annan. Dessutom har Hannah bestämt sig för att inte bli en i raden av Fox engångsligg. Hon vill nämligen ha något mer seriöst. Nu är det bestämt att hon ska bo i hans gästrum, på grund av att hon ska komma till hans stad för att jobba. Fox försöker intala sig att platoniskt är bra. Kan Fox hjälpa Hannah med hennes stillastående kärleksliv och vad händer när gränserna mellan flirt och vänskap börjar suddas ut? 

Vill man läsa något romantiskt och lättsamt passar denna boken jättebra. Detta är den tredje boken jag läser av författaren och fortsättning på "Det hände en sommar", som jag också har läst. Men nu handlar det om den yngre systern, Hannah, och Brendans kompis Fox. Att de tvingas att bo ihop på grund av Hannas arbete, ger de båda en knuff i rätt riktning. Jag gillar miljöbeskrivningarna av den mysiga lilla kuststaden Westport, där alla känner alla. Det verkar vara en trevlig plats att bo på. Karaktärerna är gulliga och lätta att tycka om, och attraktionen väcks sakta men säkert mellan dem. En rad missförstånd gör att det nästan går åt skogen för deras förhållande. Det ordnar dock upp sig fint på slutet. Jag gillar att det finns ett motstånd till att huvudpersonerna ska bli tillsammans. Oftast är det självklart från det ena hållet. I det här fallet är det Hannah som tvekar. Det är ändå förutsägbart och jag gillar det. Jag gillar  humorn i berättelsen också. Sexet är lagom hett och fint beskrivet. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Vad bra det går. Idiot. 

Efter samtalet med Brendan hade han haft några veckor på att smälta det faktum att Hannah skulle bo hos honom. En stor del av den tiden hade tillbringats ute till sjöss, världens bästa plats att rensa huvudet på. Det skulle inte bli ett problem. Han var i det andra sovrummet. Helt utan förväntningar på sex. Japp, toppen. 

Engångsligg var så mycket lättare än det här. Innan Fox träffade Hannah hade han förlitar sig på sin personlighet exakt noll gånger i sitt liv när det gällde att snärja kvinnor. Hans enda seriösa förhållande hade inte slutat bra, mest för att det hade varit seriöst för hans del. Tjejen han blev kär i på college hade haft en helt annan inställning. Ja, Fox hade lärt sig den hårda vägen att han inte kunde undgå alla fördomar som folk hade mot honom - att han var något tillfälligt, en förströelse i väntan på bättre. Som ung ville han inget hellre än att fly från stan och allt det som hans utseende - och, okej då, han sätt att bete sig - tycktes ha förutbestämt åt honom. Och gud, han hade försökt. Det hade han verkligen. Men de där förväntningarna följde honom vart han än begav sig. 

Så han hade slutat att försöka. 

Om du skrattar med dem kan de inte skratta åt dig. Eller hur? 

Fox sneglade ner över Hannahs hjässa och svalde hårt. De promenerade precis förbi Man Överbord, och han kunde praktiskt taget höra hur var enda stol på krogen vändes när Fox visade Hannah till lägenheten. De satt garanterat och skämtade. Skrattade ner i sina ölglas. Spekulerade. Och, fan, kunde han klandra dem? Särskilt med tanke på skämtade var Fox själv. 

Hur var Seattle? brukade de fråga honom, alltid lika ivriga att få höra om hans senaste erövringar. Det fick dem till och med att sluta tänka på fiskehistorier ett ögonblick. 

Smutsigt ställe, brukade han svara och blinka åt dem. Sååå smutsigt. 

Och nu hade han fräckheten att lägga armen om Hannah? Distraherande söta, oupphörligt intressanta Hannah - som inte var ute efter hans kuk. Det påminde om Rödluvan och den stora stygga vargen när de gick över gatan vid hamnen, med hennes förnuftiga svarta väska dinglande i hans lediga hand. Och när de stannade till framför lägenhetshuset så att han kunde låsa upp dörren var Fox plågsamt medveten om hur Hannah sneglade över axeln, i hopp om att gå en glimt av regissören hon var intresserad av. 

Baksidestext;

Fiskaren Fox Thornton har rykte om sig att vara en sexig och lättsam flirt. Med honom har man gatanterat kul - både i och utanför sängen - och det är exakt så han vill ha det. Tills han träffar Hannah Bellinger. Hon verkar helt immun mot hans charm och utseende men tyck gilla hans... personlighet? Och vill vara vänner? Helt klart bisarrt. Men platoniskt är väl bättre än inget? 

När Hanbah komner till stan för att jobba får hon bo i Fox gästrum. Hon vet att han är en ökänd player men de är definitivt bara vänner. Faktum är att hon är hopplöst förälskad i en kollega - och Fox är rätt person att hjälpa henne med det stillastående kärlekslivet. Men ju mer de umgås, desto mer börjar gränserna mellan vänskap och flirt att suddas ut. Fast en sak är klar: Hanbah vägrar att bli ytterligare ett av hans engångsligg. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina