"Döda kvinnor förlåter inte" av Katarina Wennerstam, utgiven av Bookmark förlag. På nyårsnatten 1896 hittar sömmerskan Hildur, en nyss avliden kvinna. Kvinnan arbetar som piga i en rik familj. Man förstår snart att kvinnan gjort en olaglig fosterfördrivning, och dött av sviterna härav. Runt innergården bor det även tre andra kvinnor från olika samhällsklasser, som är intresserade av den döda kvinnan. Vem betalade egentligen den unga kvinnan för att hon skulle fördriva det oönskade fostret? Vi får följa de fyra olika kvinnorna och deras tankar och funderingar kring fallet. De fyra kvinnorna har också Olga Laurells son, Oscar, som är polis till hjälp. Snart sker även ett mord på en kusk, som brukar köra runt de sedeslösa kvinnorna på söder. De fyra kvinnorna funderar om de båda dödsfallen, kanske hör ihop på något sätt. De har en ledtråd, en sedelklämma med en specifik drake på. Kan den nya tekniken som Oskar är så intresserad av, göra att de löser fallet? Kanske kan de även hämnas den döda kvinnan?
Detta är den första boken jag har läst av författaren, och denna boken är den första delen i serien om "Sekelskiftesmorden". Wow, den här boken var verkligen välskriven, och det märks att författaren lagt ner väldigt mycket arbete på de olika detaljerna. Författaren har gjort en grundlig bakgrundsresearch. Man får verkligen en inblick i hur de olika samhällsklasserna levde under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Allt ifrån de allra fattigaste, till de som var de mest välbeställda. Vi får en inblick hur polisen utför sitt arbete tillika många andra spännande detaljer som tillför det lilla extra till berättelsen. Vi får också en inblik i attityden gällande kvinnorna såg ut. Kvinnor som blev gravida, utan att vara gifta, var sedeslösa. Kvinnor var dessutom ointligenta och skulle inte befatta sig med någon form av tanke verksamhet. Kvinnornas liv var hårt, och de blev ofta utnyttjade av männen. Författaren målar på ett bra sätt hur miljön och kläderna runt de olika karaktärerna såg ut. Vi får nästan följa med på en riktig tidsresa! Boken är så läsvärd. Jag läser mer än gärna, mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Fredrika
Det var för märkligt. Hon hade inte promenerat mer än några kvarter hemifrån, men det var som om hon plötsligt stod på gränsen till rena landsbygden. Bakom Fredrika reste sig de nybyggda stenhusen i Maria och på Hornsgatan vimlade det av människor, hästar, droskor och spårvagnar. Men där hon stod i korsningen av Krukmakargatan och Yttersta Tvärgränd och hade vänt stadslivet ryggen var det en helt annan omgivning hon såg. Här låg Zinkendammsgård och runt om bredden öppna fält ut sig. Om somrarna blommade tobaksodlingar och oändliga rader av potatis här och nu kastade en blekgul vintersol sitt sken över de vilande åkrarna. Zinkensdamm var en av Söders många gamla malmgårdar, och runt ägorna välvde sig kala bergsknallar. Så snart våren kom och själen gått ur marken skulle hundratals träd planteras uppe på ett av bergen, det skulle bli en park med slingrande promenadbägar, grönska och blomsterprakt. Tantorlunden var det planerade namnet, men Fredrika hade svårt att föreställa sig hur de för oansenliga klipporna och skrevorna skulle kunna bli ett utflyksmål.
Hon sökte med blicken efter huset hon skulle besöka. Hornsgatan 104 visade sig vara ett gammalt trähus i två våningar. Ur skorstenen bolmade rök och huset såg nästan lite bortkommet ut, omgivet av de pågående husbyggena längs Horngatan. Som en bortglömd kvarleva från en annan tid, hukande bredvid byggställningar som nu stod på platser där andra gamla småhus rivits. Hon undrade hur länge det skulle få stå kvar, det revs och grävdes i varje kvarter.
Här bodde hennes gammelmorbror August Molinder, och även om hon inte hade träffat honom sedan hon var en liten flicka hade hans visitkort som anlände häromdagen gjort henne både lättad och glad. Kanske för att han var den enda släkting hon hade kvar på sin mors sida, men säkert lika mycket för att hans inbjudan innebar en fullt ligitim anledning för Fredrika att lämna Kempes våning och ge sig ensam ut på stan. Det var nästan en osannolik tur, att han var i livet och bodde så nära. Ottilia hade för en gångs skull inte haft något att invanda mot att Fredrika lämnade hemmet. Att besöka en åldrad släkting som dessutom sänt sitt visitkort i enlighet med rådande ettikettsregler, det uppmuntrade den stränga fastern till och med. Fredrika var bubbla de av glädje och hade gått extra långsamt den korta vägen för att verkligen ta sig tid att se på alla människor och hus.
Baksidetext;
1896
NÄR KLOCKORNA SLÅR tolv på nyårsnatten år 1896 hittas en blodig kvinna död i snön på en innergård på Södermalm. Snart står det klart att den avlidna kvinnan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning - och fått plikta med sitt liv.
I husen runt innergården bor fyra kvinnor ur olika samhällsklasser, och snart förenas de i jakten på vad det egentligen är som hänt. De söker efter svar - och hämd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar