Runorna skriver vårt öde

"Runorna skriver vårt öde" av Christina Courtenay. Utgiven av Pia & Co Förlag. Omslag: Emma Graves. Bokrecension; I den här boken får vi följa Linnéa Berger, som är expert på vikingatida språk. Hon deltar i en arkeologisk utgrävning och en dag hittar hon, med hjälp av en metalldetektor, en vacker silverbrosch. Plötsligt blir Linnéa yr i huvudet och allt blir svart. Utan att förstå hur det har gått till vaknar hon upp på en främmande plats. Hon känner inte igen sig och ser inga tecken på att hon fortfarande befinner sig vid utgrävningen. I stället möter hon några män som talar ett språk hon vagt känner igen. De är arga och anklagar henne för att ha stulit den vackra silverbroschen som hon håller i handen. Männen är klädda som vikingar och Linnéa tror först att de deltar i ett rollspel – ett rollspel som de verkar ta på väldigt stort allvar. Men ganska snart inser hon att det otänkbara har hänt. Hon har på något sätt förflyttats tillbaka till vikingatiden. Och vad värre är – deras ledare Hrafn tänker ta med henne till Miklagård för att sälja henne. Hrafn tar med henne på en lång färd fylld av faror över hav och land. Linnéa måste hitta ett sätt att ta sig tillbaka till nutiden innan de når Miklagård. Kommer hon att hitta hem innan det är för sent? Och vad händer med de känslor som snabbt växer fram mellan henne och Hrafn?

Varning för sträckläsning! Om du, precis som jag, tycker om böcker om tidsresor, vikingar och kärlek, då är det här boken för dig. Den innehåller allt det – och lite till. Jag älskade den här boken redan från första sidan. När jag väl började läsa kunde jag inte lägga den ifrån mig. Den fick följa med överallt, för jag bara måste läsa ett kapitel till. Boken innehåller flera riktigt spännande partier som gjorde det svårt att sluta läsa. Jag har inte läst något av Christina Courtenay tidigare, och detta är den andra delen i Runorna-serien. Böckerna kan dock läsas fristående. Nu känner jag att jag bara måste läsa den första delen också för att se om den är lika bra och spännande. Jag uppskattade de levande miljöbeskrivningarna och alla små detaljer om vikingatiden som verkligen förhöjde läsupplevelsen. Jag känner stor sympati för de båda huvudpersonerna. Dessutom finns det flera andra karaktärer som jag gärna skulle vilja läsa mer om, t.ex. Hrafns båda bröder och Linnéas vän Eija. Jag tycker att boken skulle göra sig fantastiskt bra som film. Jag läser mer än gärna en fortsättning på historien, eller något annat av författaren. Jag har definitivt fått en ny favoritförfattare. Som vanligt har Emma Graves skapat ett vackert och tilltalande bokomslag. Den här boken gillade jag verkligen, så den hamnar bland mina favoriter och får en särskild plats på bloggen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel fyra

”Du kan göra lite nytta medan vi väntar på avfärd.” Hrafn tog med Linnea till ett litet hus där en grupp kvinnor satt och sorterade och kardade ull, spann tråd och rullade upp den till garnnystan, medan två andra vävde tyg på en stående vävstol som stod lutad mot väggen. Han vände sig till den äldsta av dem. ”Estrid? Kan du se efter min träl, är du snäll? Du får inte släppa henne ur sikte.”

”Javisst, som du vill.”

Estrid var hans moster, till åren kommen, men han litade på henne när det gällde att hålla uppsikt över fången. Till skillnad från de flesta andra här var hon lojal mot honom och hans två yngre bröder, snarare än mot deras äldre halvbror Ture, som härskade över egendomen. Men hon var alltid noga med att vara respektfull mot Ture. Hrafns mor hade dött när hon födde hans yngste bror Geir, och Estrid som var barnlös hade tagit hand om pojkarna som om de vore hennes egna. För det hade hon fått stå ut med Hrafns far Eskils oönskade närmanden, men den enda gång han frågat henne om det hade hon sagt att det var ett pris hon gärna betalade.

Han stod i skuld till henne för det.

”Jag kunde inte låta er tre växa upp med bara honom”, hade hon sagt, som om det förklarade allt. Och det gjorde det kanske också, för deras far hade varit en svår man.

Tyvärr hade hon inte haft något inflytande över Tures uppfostran, vilket förklarade varför han blivit en avbild av sin far – girig, makthungrig och grym. Allt det som Estrid lärt sina systersöner att inte bli.

Nu nickade Hrafn ett tyst tack till henne och gick därifrån utan att låtsas om den blick Linnea gav honom. Förbryllad skakade han på huvudet. Vad var det för fel på henne? Hade hon ingen som helst självbevarelsedrift? Hon borde visa honom respekt och vänlighet, vinna hans välvilja, så att han skulle behandla henne väl, men hon verkade inte ha förstått det alls. Han hade aldrig ägt en träl tidigare – han brukade inte syssla med sådant som handelsvara – men han var säker på att de inte brukade bete sig så här. Tures gjorde det då sannerligen inte. Han skakade på huvudet och vinkade till sig sina två bröder, Rurik och Geir, som stod och dröjde i närheten. De följde honom in i skogen utan ett ord.

Rurik hade nyligen återvänt från en längre vistelse i Birka där han lärt sig silversmide och konsten att tillverka smycken. Han var tre år yngre än Hrafn men ungefär lika stor och folk brukade ofta påpeka hur lika de var, även om Ruriks hår var mer gyllene och lätt vågigt. De liknade varandra i mycket annat också. Båda var praktiska, skickliga och målmedvetna, men Rurik var mer sorglös och tog inte livet lika allvarligt som Hrafn gjorde. Kanske för att han aldrig burit det ansvar som kommer med att vara den äldste.

Geir var bara arton, men redan på väg att gå om sina bröder både i storlek och längd. Han hade alltid varit en allvarsam pojke som trivdes utomhus och ville jobba med händerna. Han var en skicklig snickare och kunde skapa nästan vad som helst i trä och visste precis vilket träslag som lämpade sig bäst för varje sak. Han tyckte också om att jaga, även om han helst gav sig ut ensam i skogen. Hrafn blev orolig när Geir försvann flera dagar i sträck, men hans farhågor hade hittills visat sig obefogade och brodern kom vanligtvis tillbaka med en imponerande samling skinn. Han hade till och med fällt två björnar och bar nu stolt en björnklo i ett läderband kring halsen. Kanske överfördes något av djurets styrka till honom, för han växte fortfarande och hade blivit fylligare på sistone.

Hrafn stannade i en glänta en bit från bosättningen där de fick vara i fred från nyfikna öron och ögon, och vände sig mot bröderna.

Baksidetext;

ÅTSKILDA AV TIDEN. SAMMANFÖRDA AV ÖDET.

Linnea Berger är expert på vikingatida språk, och tillbringar sommaren på en arkeologisk utgrävning. En dag ser hon något som glimmar till i jorden, och gräver upp en vacker brosch. När hon borstar av den och läser inskriptionen svimmar hon, och vaknar upp omgiven av män i vikingakläder. De måste vara någon slags rollspelare, som verkar ta leken på väldigt stort allvar …?

Snart inser Linnea att det otänkbara faktiskt är sant: hon har färdats tillbaka i tiden till åttahundratalet, och är nu fånge hos vikingakrigaren Hrafn. Han tar henne till sin träl, och snart befinner sig Linnea på ett skepp på väg mot Miklagård, där Hrafn ska sälja henne vidare.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bodygard

"Bodygard" av Katherine Center utgiven av Mius förlag. Svenskt omslag; Daniel Åberg. Bokrecension; I den här boken får vi följa Hannah Brooks. Trots att hon är liten och  kort och mest liknar en skolfröken, jobbar hon som Bodygard. Hon är dock en av de skickligaste i branchen. Hennes mor har nyligen dött, och den enda önskan Hannahs mamma hade innan hon dog, var att Hannah skulle åka på semester. Den vill hon gärna tillbringa med sin pojkvän Robby. Men Robby dumpar henne dagen efter hon begravt sin mamma. Hannah blir förkrossad men vill ändå ge sig på ett nytt uppdrag så snabbt som möjligt. Hannahs nya uppdrag blir att vara bodygard till skådespelaren Jack Stapleton. Jack vill besöka sin sjuka mor och behöver därför en bodygard. Han har nämligen en galen stalker efter sig. En stalker som ändå verkar rätt harmlös med sina corgies och stickade tröjor, men ändå. Jack har dock ett något annorlunda krav, han vill nämligen att Hannah ska spela hennes flickvän, då han inte vill oroa sin sjuka mamma. Hannah går motvilligt med på detta. Dessvärre blir hon förtjust i Jacks familj, då hon inte haft så bra relation med sin egen. Det som börjar med ett helt vanligt uppdrag blir tillslut något helt annat då hon inte kan hindra sig själv från att falla för Jack skickliga teater. Men han kan inte ha samma känslor för henne, för allt är ju bara ett spel- eller? 

Wow, vilken varm och ljuvlig feelgood pärla! Jag älskade den här boken från första början och alla mysiga karaktärer. Jag sträckläste verkligen den här mysiga bokpärlan från pärm till pärm. Denna boken blir man glad av att läsa. Inte bara för det härliga och tilltalande bokomslaget med sina fina sprayade edges. Boken bjuder på så mycket mer. Jag gillar verkligen när huvukaraktären får en ny chans till romance och där exet dessutom vill ha henne tillbaka. Jag uppskattar författarens härliga humor och de rappa kommentarerna mellan de olika karaktärerna. Boken bjuder verkligen på en hel del skratt, men också en hel del svärta. Ämnen som sorg, svek och svåra sjukdomar tas också upp. Huvudpersonens liv har inte heller varit en dans på rosor. Miljöbeskrivningarna är så fina med de små detaljerna som tillför det lilla extra till handlingen. Jag vill också vara endel av Jacks mysiga familj. Jag förstår verkligen att Hannah med sin bakgrund faller för både dem och Jack. Jag gillar också att boken är skriven i jag form. Huvudkaraktären berättar således sin historia för oss läsare. Jag har inte läst något av författaren förut, men jag hoppas verkligen att få möjlighet att läsa fler av hennes böcker. Denna bok rekommenderar jag varmt om man bara vill läsa något lättsamt och förutsägbart. Tack Mius förlag för rec ex. Boken blir en bokfavorit som får en särskild plats på bloggen. Denna underbara feelgoodroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​KLIPP TILL MIG, som ringer på Jack Stapletons tjusiga ringklocka i Museum District.

I min vanliga byxdress. Utan den makeover jag så tappert vägrat genomgå.

Det var en seger jag ångrade lite i den stunden.

Det här var ett introduktionsmöte, och jag hade gjort massor av sådana. Vanligtvis var hela teamet med, för att träffa klienten personligen och inhämta information. Men den här gången hade teamet för mycket att göra för att hinna närvara.

Så det var bara jag.

Ensam. Jag försökte intala mig att allt skulle gå bra. Du klarar det här.

När man väl har lärt sig betrakta världen utifrån ett personskyddsperspektiv kan man inte se den på något annat sätt. Jag kunde till exempel inte gå in på en restaurang utan att bedöma hotnivån i lokalen – även när jag inte var i tjänst. Jag kunde inte låta bli att lägga märke till misstänkta individer, fordon som passerade utanför mer än en gång, tomma skåpbilar på parkeringsplatsen eller ”hantverkare” som kanske, kanske inte var där för att rekognoscera. Ärligt talat kunde jag inte ens sätta mig i bilen utan att först kolla efter tecken på inbrott, försäkra mig om att avgasröret inte var blockerat och titta under chassit efter sprängmedel.

På åtta år hade jag aldrig bara gått ut och satt mig i bilen.

Jag måste ha framstått som helt galen.

Men när man väl har insett hur fruktansvärd världen är kan man inte sluta veta det. Hur gärna man än skulle vilja.

Jag var inte helt säker på hur mycket Jack Stapleton visste om världen, men en del av mitt jobb i dag och den närmaste tiden var att utbilda honom. Man var tvungen att ha klienten med på tåget, för man kunde inte göra jobbet ensam. Att fastställa att beskydd var nödvändigt utan att skrämma vettet ur någon var den viktigaste uppgiften i början.

Man måste bedöma exakt hur mycket klienten i fråga klarade av.

När jag kommit fram till Jack Stapletons hus hade jag med mig en lista över sådant han behövde veta för att uppfylla sin del av avtalet. Där fanns också några saker som hans assistent i LA inte kunde fixa: fingeravtryck, ett blodprov och ett handstilsprov, plus en lista som Glenn kallade MPF – mycket personliga frågor – om huruvida han hade några tatueringar eller födelsemärken, vad han var rädd för, om han hade några udda vanor eller fobier. Vanligtvis gjorde vi också en videoinspelning, men det behövdes inte i det här fallet.

Hur som helst behövde jag bara hålla mig till manus.

Men oj, så nervös jag var.

Och det var innan han chockade skiten ur mig genom att själv öppna dörren.

I bar överkropp.

Han öppnade bara dörren. För en fullkomlig främling. Helt naken från midjan och upp. Var det någon sorts härskarteknik?

Baksidetext;

HON SKA SKYDDA HONOM

Hannah Brooks ser mer ut som en förskollärare än någon som kan oskadliggöra en angripare med en korkskruv, en bläckpenna – eller en servett. Men skenet bedrar. Hon är en av branschens skickligaste livvakter och får nu sitt mest oväntade uppdrag hittills: att skydda filmstjärnan Jack Stapleton från hans efterhängsna stalker.

HAN VILL HÅLLA ALLT HEMLIGT

Jack Stapleton är en världskänd skådespelare – känd för sina ikoniska strandbilder och sin karisma. Men efter en familjetragedi för några år sedan drog han sig undan offentligheten.

DE MÅSTE LÅTSAS VARA KÄRA

När Jacks mamma blir sjuk åker han hem till familjens ranch i Texas för att hjälpa till. Det finns bara ett problem: Jack vill inte att familjen ska få veta att han har en stalker. Eller en livvakt. Lösningen? Hannah måste spela rollen som hans flickvän. Trots att varken hon själv eller hennes ex tror att någon kommer att gå på det.

OCH PLÖTSLIGT STÅR ALLT PÅ SPEL

Det som börjat som ett uppdrag blir snart något betydligt mer komplicerat. För Hannah är det enkelt att skydda Jack från yttre hot – men att skydda sitt eget hjärta visar sig vara det svåraste hon någonsin gjort.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Deep end

"Deep end" av Ali Hazelwood utgiven av Fenix förlag. Bokrecension; Scarlett Vandermeer är en ung kvinna som går på Stanford university. Hon har inget intresse av att vara tillsammans med någon. Hon är med i skolans simhopplag, pluggar och drömmer om att bli läkare. För ett år sedan utförde hon ett tyskt hopp som gick fel och skadade sig allvarligt. Efter en lång rehabilitering, är hon tillbaka och tränar för fullt, för att nå sin dröm om att komma med i OS nästa sommar. Men det tyska hoppet vill sig inte. Det finns fortfarande ett motstånd mot att utföra hoppet. Genom sin vän Pen träffar hon simvärldens Golden boy, Lukas Blomqvist, som genom sin diciplin vinner guldmedaljer, slår värld rekord och pluggar. Scarlett och Lukas verkar inte ha så mycket gemensamt, men så får Scarlett reda på att de delar vissa preferenser och då förändras allt. När de dessutom jobbar på ett biologiprojekt tillsammans börjar deras diciplin krackilera. Mot sin vilja faller Scarlett hårt för Lukas, men kan de bli något mer än bara vänner? Och ska Scarlett lyckas överbrygga traumat som gör att hon inte klarar att utföra det tyska hoppet? 

Wow, denna boken är så het att det sprakar om den! Det är dessutom intressant att läsa inslagen om de två olika vattensporterna, som förekommer i boken, och som jag inte kan så mycket om. Jag har läst flera av författarens böcker förut och hon är en av mina favoritförfattare. I den här boken får vi får följa ett antal unga personer på Stanford universitet, genom träning, pluggande, fester och allt annat som ingår när man pluggar på ett universitet i USA. Jag tycker också att det var lite kul att killen i boken är svensk. Dessutom återkommer karaktärerna från någon av författarens föregående böcker. Jag gillar Hazelwoods karaktärer och Scarlett och Lukas är inget undantag. Båda karaktärerna är lätta att tycka om. Trots att boken innehåller en hel del sidor så går den fort att läsa. Och som jag skrev i början av min recension så är boken som vanligt kryddad med en hel del heta scener, precis som det brukar i Ali Hazelwoods böcker. Men de är väldigt fint beskrivna trots att de är lite kinky. Som vanligt bjuder boken även på en hel del skratt. Replikerna mellan de olika karaktärerna är rappa och jag gillar verkligen författarens humor. Jag ser redan fram emot författarens nästa bok. Liksom de övriga böckerna jag har läst av författaren får denna 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

KAPITEL 9

OKÄND: PÅ VÄG

Jag stirrar in i dessa två ords avgrund- och som avgrunden stirrar tillbaka. 

Vet Lukas varför Pen inte kommer själv? 

Jag blundar och lutar mig mot väggen och tar flera djupa andetag. Det är snart över. En nypa obehag är värt den obscena mängd sökande nudlar jag kommer att glufsa i mig så fort jag kommer hem. 

Jag kan vara modig. Jag kan göra vad som helst för kinamat. Lukas dyker upp efter mindre än tio minuter. Det fuktiga håret faller ner i pannan och ett par nycklar dinglar från pekfingret. Han går med den sortens långa, avslappnade steg som någon som är tillfreds med universum gör. Jag stirrar på honom, och jag vet inte hur jag ska gå mig själv att sluta. 

Dagens anmärkningsvärda fakta: Han har skor på sig. 

Det slår mig att någon av oss borde säga något - hej eller hur är läget eller du sabbade min kväll, din idiot - men av någon outgrundlig anledning som inte helt beror på varken nervositet eller obehag förblir båda tysta lite för länge. Tills: "Ska vi bara få det överstökat? Knuffa den utvägen?" frågar han. 

Fyllig. Det är vad jag skulle kunna kalla hans röst. Eller myllrande, kanske. "Knuffa vad ur vägen?" 

"Elefanten i rummet."

"Den med diciplinboll i munnen."

Ett skratt bubblar upp ur mig. "Wow. Diciplinbollar?"

Han rycker på axlarna. "Det är inte min grej faktiskt."

Jag hindrar mig från att säga: Inte min heller - för det är inte som att han bryr sig. Men spänningen mellan oss släpper en aning. "Elefanten kanske bara har ... ögonbindel?"

Han nickar långdamt. "Och är fastbunden." 

"Och gör som den blir tillsagd."

Det ser ut att falla honom i smaken. "Vilken duktig elefant."

Baksidetext;

Scarlett Vandermeer försöker koncentrera sig på att klara sina kurser på Stanford University och läka efter ett misslyckat simhopp som kunde ha inneburit slutet på hennes lovande karriär. Hon drömmer om OS nästa sommar och att bli läkare. Noll tid över för att vara tillsammans med någon. 

Lukas Blomqvist är simvärldens golden boy som allas flockas runt. Diciplin är hans grej, det är så han vinner guldmedaljer, sätter världsrekord och hinner plugga. 

På ytan verkar inte Scarlett och Lukas ha så mycket gemensamt. Men så avslöjar en vän att de faktiskt råkar dela vissa... preferenser. Och det förändrar allt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Goode girls på Marple Lane

"Goode girls på Marple Lane" av Jacqueline Firkins utgiven av Harper Collins förlag. Bokrecension; Vi får följa Cameron som studerar till veterinär. Hon är på väg att ge upp drömmen om att bli veterinär. Hon är ganska ensam där hon bor och möter bara de andra hyresgästerna i huset ibland. En dag får hon ett samtal från en räddningsorganisation. De vill att Cameron ska ta hand om en vanvårdad golden retriver tik. Den stackars hunden är gravt överviktig och kan inte ens gå. Cameron tvekar men när hon möter blicken på den vanvårdade tiken kan hon inte säga nej. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Nu börjar den långa rehabiliteringen för att få hunden i form igen. Till hjälp får Cameron grannen Everett som hon snart börjar få oväntade känslor för. Aggie har en förmåga att dra till sig människor som bryr sig om henne. Snart börjar de umgås med fler av våningens invånare. Cameron startar också ett Tiktok-konto för att dokumentera Aggies tillfrisknande, kontot blir snabbt viralt. Men Camerons ekonomi är skral och hon kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Everett hjälper henne med kontot och snart haglar sammarbetena in. Men är Everetts hjälp helt och hållet osjälviskt?

Wow, detta är en riktig feelgood pärla i min smak. Boken fångar mig från första sidan och ända in i slutet. Jag älskar att följa Cameron och Aggie och Aggies väg till att må bättre. Denna historia berör mig så mycket. Det är fantastiskt att få följa den fina tiken och hur hon gör olika framsteg. Små steg i början men kliven blir allt större. Det är hjärtevärmande att se hur Cameron och Aggie får fler och fler nya vänner och att allt blir till det bättre. Samtidigt uppskattar jag den fina kärlekshistorian som utvecklar sig mellan Cameron och Everett. Denna boken passade mig bra att läsa nu när man bara vill läsa något mysigt och lättsmält under en varm och gosig filt, medan höstmörkret lägrar sig utanför fönstret. Detta är en bok som handlar om att våga öppna sitt hjärta på nytt efter att det har blivit sårat, och om att gå utanför sin comfort zone. Den här berättelsen lämnar mig med en varm känsla i hjärtat. Jag gillar även det mysiga bokomslaget. Missa inte denna underbara feelgood roman. Jag läser gärna mer av författaren, för jag tror att jag fått ännu en favorit författare. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

6

Everett måste tillbaka till jobbet eftersom han har ett möte om ett nytt konto som han ska ta hand om, en resturangkedja med veganmat med ett dussing restauranger i New York och de närliggande staterna, men först hjälper han mig att få in Aggie och hennes saker i lägenheten, där vi lägger hennes hundbädd bredvid min säng och täcker den med en filt inhandlad på loppis ifall det skulle ske en olycka. Jag har inga stora planer för kvällen. Vi ska inte försöka ställa henne mot matlådan eller rasta henne. Jag vill bara att hon ska vänja sig vid mig och platsen och vad som ska bli våra nya rutiner. 

När jag följer med Everett till dörren vänder han sig till mig och jag kan inte låta bli att brista ut i skratt. Han är helt täckt av hundhår. Jag kommer ihåg det här med Marmie. På många vis var hon den enklaste hunden i världen. Hon var inte krävande, aggresiv eller territoriell, hon skällde inte hela tiden, var inte särskilt olydig och behövde inte ständig uppmärksamhet eller aktivitet. Men hon tappade mycket hår, det gjorde hon verkligen.  

"Ursäkta." Jag plockar bort några hårstrån från Everetts fina randiga tröja. "Men du borde verkligen fråga innan du går ut härifrån med halva min hund." 

Ett brett och strålande leende sprider sig över hans ansikte och han hjälper mig att borsta bort håret. 

"Jag gillar hur du säger min hund", förklarar han. 

Jag kastar en blick över axeln på Aggie, som sitter i sin hundbädd och tittar på mig, men jag kan inte avgöra på hennes min om hon agerar förkläde eller om hon bara är en nyfiken åskådare. Hur som helst, när jag vänder mig om mot Everett igen, ler han precis som jag. 

"Jag gillar det också", säger jag. "Och tack än en gång. För allt. Skjutsen. Hjälpen. Axeln att gråta ut mot. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat det här utan dig.". 

Han blir lite skum på ett sätt som redan börjar kännas bekant. Det rycker i axlarna och i mungiporna. Han byter ställning. Fingrar nervöst på något. 

Baksidetext;

Vem kan stå emot en hund som stjäl ens hjärta?

Cameron Goode är på väg att ge upp sin dröm som veterinär när en räddningsorganisation hör av sig: den försummade golden retrivertiken Aggie är i desperat behov av hjälp. Cameron tvekar först, men när hon möter hundens bedjande blick händer något inom henne. 

Cameron tar med Aggie hem, och snart förbättras hundens hälsotillstånd avsevärt. Cameron dokumenterar Aggies tillfrisknande och skapar ett Tiktok-konto, som snart blir viralt. Innan hon vet ordet av har hon öppnat sitt hem för en hel massa människor- och alldeles särskilt en viss Everett, killen i lägenheten intill som släppt allt för att hjälpa henne med Aggie. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bruden

"Bruden" av Ali Hazelwood utgiven  av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa vampyr tjejen Misery Lark, som är dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet. När hennes bästa vän Sirenna har försvunnit, får hon den briljanta idén att gifta sig med varulvsflockens Alfa Lowe Moreland. Det gör hon både för att bevara freden mellan vampyrer och varulvar, tillika för att hon noterat ett speciellt namn i Serennas almanacka. Kanske vet Lowe till och med vart Serenna finns. Egentligen hade Lowe tänk hålla sig borta från Misery under det året de är tvugna att vara gifta. Dock kan han inte låta bli att söka hennes sällskap gång på gång. Vad det gäller Misery ser hon fram emot varje gång hon får träffa sin Alfa. Trist bara att han redan har träffat sin partner. När hon är ensam umgås hon mycket med Lowes lilla syster Ana, som hon finner både irriterande och berikande på samma gång. Ska det udda paret kunna erkänna att de har känslor för varandra? Ska Misery hitta din bästa vän, och ska Misery och Lowe lyckas bevara freden mellan vampyrer och varulvar? Eller ska de krafter som verkar i bakgrunden lyckas med sina planer? 

Den här boken är precis lika bra och läsvärd som de föregående böckerna som jag läst av författaren, om inte snäppet bättre. Jag blev extra glad när den här pärlan dök upp i brevlådan, för den här har jag sett fram emot att få läsa. Ali Hazelwood har blivit en av mina favorit författare och jag blev inte besviken när jag läste denna boken. Jag gillar verkligen temat med vampyrer och varulvar i en underbar och romantisk allians. Huvudkaraktärens humor har fått mig att skratta högt flera gånger. Boken känns välskriven och trovärdig och jag gillar verkligen detta udda par. Misery är en ung och lite klantig men otroligt charmig vampyrtjej. Alfa Lowe känns trygg, och är en bra flockledare, och jag finner sympati för dem båda. Jag hoppas verkligen att det finns en fortsättning på denna boken, för jag vill verkligen veta hur det går eftersom boken slutade med en liten cliffhanger. Jag ser redan fram emot nästa bok av författaren. Detta blev en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

Han försöker låta bli att tänka på vad han hade gjort mot hennes far om det inte skulle ha orsakat århundradets värsta diplomatiska kris.

ANA hade rätt: det är inte särskilt svårt att klättra upp på taket ens för någon med koordinationsförmåga hos ett näbbdjur.

Det vill säga mig.

Det tar mindre än femton sekunder, och jag är faktiskt ganska stolt över att jag inte ens begrundar möjligheten att min hjärna ska sluta som en sörja i blyblomsrabatten. Det är lite otäckt att sitta här uppe, men det vägrar jag att medge. I stället sluter jag ögonen och andas in, ut, in... Jag låter brisen leka i mitt hår och välkomnar natthimlen kittlande känsla. Vågorna sköljer över stranden. Då och då plaskar något i sjön. Insekterna besvärar mig inte, intalar jag mig. Om jag står på mig kanske jag börjar tro på det själv. Det är just det jag är ifärd med att misslyckas med när Lowe kommer.

Han får inte syn på mig direkt, så jag kan observera honom när han smidigt häver sig upp på taket. Han står oroväckande nära kanten, höjer handen till ögonen och trycker tumme och pekfinger mot dem så hårt att han måste se stjärnor. Sedan låter han armen falla till sidan och andas ut i ett långt andetag. 

Det här, tänker jag, är Lowe helt enkelt. Alfahannen Lowe, brodern Lowe, vännen, sonen och den otursamme maken till den lika otursamma maken till den lika otursamma hustrun. Lowe helt enkelt. Trött, gissar jag. Ensam, antar jag, Arg, förmodar jag. Och jag vill inte störa hans sällsynta stund av lugn, men brisen tilltar och bär med sig min lukt åt hans håll. 

Han snor genast runt. Mot mig. Och när pupillerna tar över hans ögon lyfter jag handen och vinkar besvärat. 

"Ana berättade om taket" säger jag ursäktande. Jag inkräktar på ett dyrbart ögonblick av avskildhet. "Jag kan gå..." Han skakar stoiskt på huvudet. Jag sväljer ett skratt. 

"Om du sätter dig där" - Jag pekar till höger om mig - hamnar du mellan mig och vinden. Då slipper du boullabasselukten."

Det rycker i hans läppar, men han går fram till platsen jag pekar på och låter sin stora kropp sjunka ner bredvid min, tillräckligt långt bort för att undvika oavsiktlig beröring. "Och vad vet du om boulibasse?" 

"Eftersom det inte är baserat på hemoglobin eller jordnötter...ingenting." Jag klappar i händerna. Cikadorna tystnar innan de återupptar sin sång efter en desorienterad paus. "Få se om jag förstått saken rätt. Du tänker använda ditt möte med Emery som ursäkt för att plantera något slags spionpogram eller avlyssningsanordning så att du kan övervaka hennes kommunikationer och samla bevis på att hon leder de Lojala. Men du ska bege dig till fiendeterratorium ensam och har lika goda datorkunskaper som en åttioårig luddit, vilket utsätter dig för viss risk. Du behöver inte svara, jag vet redan att jag har rätt. När hade du tänkt kasta dig in i en osäker död? I morgon eller på fredag?⁸

Baksidetext;

Kriget mellan vampyrer och varulvar har pågått i århundraden. Nu har Miseru Lark - dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet - fått uppdraget att ingå i en historisk fredsbevarande allians med vampyrernas dödliga fiender. Hon ska gifta sig med varulvsflockens Alfa: Lowe Moreland. Varulvar är skoningslösa och oförutsägbara, och Lowe Moreland är inget undantag. Han regerar med absolut auktoritet, men inte utan rättvisa. Och, till skillnad från Vampyrrådet, inte utan känsla. Han övervakar Miserys varje steg, och det är tydligt att han inte litar på henne. Om han bara visste hur rätt han har. 

Misery har sina egna skäl att acceptera det här konvenasäktenskapet, och det har ingenting med politiska allianser att göra. Hon är villig att göra vad som helst för att få tillbaka det som tillhör henne. Även om det innebär att leva som ensam vampyr i varulvsterratoriet, ensam med vargen.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

I hjärtat av Amazonas

"I hjärtat av Amazonas" av Lovisa Wistrand och Åke Qvarfort utgiven av Saga förlag, Lovebooks förlag. I den här boken får vi lära känna Arianna. Tillsammans med sin rika pojkvänn tillika sambo, Hugo, har de gjort en jobbresa till Brasilien. Paret har hyrt ett privatplan, och när de flyger över Amazonas djungel, överraskas de av en storm. Stormen gör så att ena vingen knäcks, vilket resulterar  i att planet störtar i djungeln. När Arianna vaknar till liv är Hugo borta. Trots att Arianna försöker leta efter honom, finns han ingen stans. Den enda som kan hjälpa henne ut ur den farliga djungeln, är nu piloten, Rafael. Men Rafael ser henne som en av dem som skövlar djungeln, och de är till en början definitivt inte vänner. Rafael tycker att Arianna är bortskämd, medan Arianna tycker att Rafael är kaxig och odräglig. Men deras känslor ändras snabbt, från en liten gnista till flammande begär. Trots att Arianna inte vet om Hugo lever eller är död, kan hon inte låta bli Rafael. Känslorna utvecklas snart till kärlek, och nu måste Arianna avgöra vilken man hon verkligen älskar - Hugo eller Rafael. Men vägen ut ur djungeln är full av faror, och frågan är om de kommer ut ur djungeln levande...Och en fråga kvarstår dock...Lever ens Hugo?

Detta är en bok som Lovisa och hennes man Åke, har skrivit tillsammans. Det gör de riktigt bra! Jag önskar verkligen den här boken skulle varit lite längre. För mellan de otroligt heta partierna, är boken riktigt, riktigt, spännande. De båda huvudpersonerna är nämligen jagade av både tjuvskyttar, farliga djur tillika det obarmhärtiga vädret. Bokens heta partier är fint gestaltade. Jag gillar de båda huvudpersonerna, och karaktärerna är bra beskrivna. Som vanligt är karaktärerna både kaxiga och har skinn på näsan. Kommentarerna är rappa mellan de båda huvudpersonerna. En hel del humor kan också anas bland sidorna, trots parets svåra situation. Miljöbeskrivningarna är målande, och jag blir lika rädd som huvudpersonen, när hon och Rafael, blir jagade av en farlig kajman, eller när Arianna står öga mot öga med djungelns farligaste orm. Jag längtar redan efter Lovisa och Åkes nästa bok. Den här boken är extra spicy, så gillar man inte erotik är detta inte boken för dig! Men jag läser gärna mer av mina favoritförfattare. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Jag väntar lydigt nedanför trädet. Jag önskar att jag vore modigare, det gör jag verkligen, men jag kan inte låta bli att se mig över axeln var femte sekund. Ibland går jag fram och tillbaka över de tjocka, slingriga rötterna som liknar tarmar. Ibland hukar jag mig mot mot jorden och tittar efter myror. De är annorlunda här. Större och gulare. Jag undrar om deras bett kan göra mig förlamad.

Det känns löjligt, men jag saknar att kunna använda mobilen. För ett dygn sedan var jag med min Iphone som kunde ge mig alla svar jag sökte. Med den i handen hade jag kunnat ta reda på vilket sorts träd Rafael klättrar i, vilka bär som är farliga och...

"Arianna!"

Jag vänder blicken mot trädtopparna. Rafaels rop lät avlägset. Han måste ha kommit högt redan. Vad kan han vilja mig? Jag skulle ju stå kvar och vänta, tyst och stilla.

I nästa sekund hörs ett prassel från de närliggande buskarna. Jag fryser fast i marken. Busken prasslar engång till. De små bladen rör sig, men jag vet inte om det beror på vinden eller något annat. Jag känner dock ingen vind. 

"Arianna!"

Jag kan inte svara nu.

"Kan du komma?" fortsätter han. "Det är för smalt för mig."

Är mannen galen? Är det inte bättre att byta till ett annat träd om han inte når toppen? 

Jag tänker just fråga det, när buskaget rör sig ännu mer. Som om något stort och farligt är på väg takt emot mig. Det prasslar och knakar. Fast vad det än är, kan det inte ha sett mig ännu. Det måste vara en slump. Inbillar jag mig andetag eller är det någon som andas fär inne? 

Valet är enkelt.

Baksidetext;

Arianna Ricci arbetar som Senior Art Director och bor i Stockholm med sin välbärgade och framgångsrika sambo Hugo Wir`elius. Deras liv kantas av fina middagar och påkostade evenemang och när Hugo behöver åka till Brasilien på en jobbresa så tvekar inte Arianna att följa med.

Men en kraftig storm orsakar att privatplanet kraschar. När Arianna återfår medvetandet är Hugo borta och hon är strandad i Arizonas djungel med den kaxiga piloten Rafael. Trots hans odrägliga attityd inser Arianna att Rafael är hennes enda chans till överlevnad. 

Arianna och Rafael initiala ogillande av varandra utvecklas snart till en gnista mellan dem, och under kampen för överlevnad förvandlas gnistan till flammande begär. Men Hugo är försvunnen, och Arianna måste avgöra vilken man hon verkligen älskar - om de nu kommer levande ut ur djungeln.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det rätta spelet

"Det rätta spelet" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; I den här boken får vi följa Stevies tvillingbror Ryan Shay, samt Stevies bästa kompis Indy Ivers. Stevie vill att Indy ska flytta in till hennes bror, som har ett rum ledigt. När Stevie frågar sin bror, om hennes bästa kompis kan flytta in till honom, är han först tveksam. Men så går han tillslut med på arrangemanget. Hans manager tycker egentligen att han är fel kapten för laget. Ryan är en ensamvarg och behöver ändra på sin image. Då får Ryan den briljanta idén att att fråga om Indy inte kan tänka sig vara hans låtsas flickvän, allt för att han ska framstå som en helt vanlig kille i media. Indy går med på förslaget mot en gentjänst, som innebär att Ryan ska följa med till ett bröllop, där även hennes otrogne ex ska närvara. Men för att få deras förhållande att verka så trovärdigt som möjligt, måste de öva på att vara intima med varandra. Men vad händer när gränserna börjar bli otydliga, och övningarna är svåra att skilja på vad som är verkligt, och vad som är spel? Indy faller snabbt för Ryan, medan Ryan fortsätter att hävda att han inte tror på kärleken. Kommer den inbitne ensamvargen ändå falla för Indy?

Jag har också läst och recenserat den första och  föregående delen i bokserien, som heter "Tiotusenmeters klubben". Dessa två böcker ingår i Windy-city serien. Även i denna fint förpackade boken, handlar det mycket om sport. I förra boken fick vi följa hockey killen, Zander, samt Ryans tvillingsyster Stevie. I denna boken spelar den manliga huvudpersonen basket. Vi får följa antingen Ryans eller Indys perspektiv. Det är kul att få följa de båda huvudpersonernas tankar och känslor, vilket författaren förmedlar på ett bra sätt. Både Ryan och Indy har sina trauman, som ger lite extra djup i boken. Jag finner sympati för dem båda, när man förstår vad som ligger bakom deras handlingar, tillika varför de är så osäkra. De intima bitarna mellan paret är också fina, men samtidigt väldigt spicy och författaren beskriver dem ganska målande. Om man inte gillar sådant, kanske inte detta boken är för dig. Detta är en bok om sport, vänskap, osäkerhet och romance. Hur det går för Zander och Stevie är också inbakat i historien, vilket är jättekul, för man vill ju veta hur även deras förhållande har utvecklat sig. Trots att böckerna i denna serie är ganska långa, med ca femhundra sidor, känns de ändå inte långtråkiga, utan sidorna glider väldigt snabbt förbi. Jag gillar huvudpersonenernas rappa och humoristiska repliker. Även denna boken får full pott av mig ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Indy

BARTENDERN skjuter en gin och tonic över disken medan jag ser mig omkring i rummet på jakt efter Ryan eller Stevie eller Zanders eller Rio. Eller vem som helst egentligen. Jag tycker om sällskap, vill inte vara ensam. Jag är verkligen sällskaplig, men det beror främst på att jag aldrig har varit själv och nu när jag är tjugosju år, vet jag inte riktigt hur man gör.

Mr och Mrs Morgan går förbi och vinkar åt mig, och jag hoppas att de inte tycker att det är misstänkt att Ryan inte är där. Om jag var dem, skulle jag avslöja vårt patetiska låtsasförhållande nu genast. Ryan var så stel när vi pratade med dem. När han skulle visa hur mycket han tycker om mig klappade han mig lite på armen. Vad fan var det gör något?

I början av kvällen trodde jag verkligen att vi skulle fixa det. När jag klev ut ur mitt rum mörknade Ryans blick och han särade på läpparna. Sedan talade han med låg röst medan jag fixade till hans slips som satt helt perfekt redan innan jag låtsades att den inte gjorde det. 

I den stunden såg det ut som att han ville ha mig, men när vi klev ur bilen förlorade han sina skådespelartalanger. 

Jag å andra sidan, tyckte att det kändes alldeles för naturligt att hålla hans hand och luta mig mot hans bröst. Nu hoppas jag bara att Ryan blev lika övertygad som hans generald manager. För sanningen att säga så gillade jag det. 

Det är en frustrerande insikt när jag inser hur illojal jag känner mig. Jag älskade Alex i hela mitt liv och nu trivs jag i en annan mans sällskap, för första gången någonsin. Alex kan knulla med någon annan och ändå sitter jag här och känner mig fortfarande lojal mot det förhållandet och honom, så till den grad att jag till och med får dåligt samvete för att jag trivs i en annan mans sällskap. 

"Där har vi henne", säger Stevie och sätter sig ner på stolen bredvid min, med armbågarna lutande mot bardisken. 

Och just då får jag syn på hennes tvilling i andra änden av rummet, där han står och interagerar med några äldre män som verkar vara helt förtrollade av honom. Han står rakryggad och med axlarna bakotrullade, och nickar åt allt de säger. Deras basketikon är här idag, professionell och oförmögen att slappna av. 

"Det är dags för din dagliga uppdatering, Vee".

"Nej tack."

"Din bror är sjukt sexig och han skulle gärna få böja mig över den där bardisken." Jag tar en klunk av min drink, utan att släppa honom med blicken.

"Jag hade gärna sluppit höra det där."

"Har han alltid varit lika stel eller har det med mig att göra?"

"Ta det inte personligt. Han har varit så här ända sedan han blev draftad, men det var inte förren jag flyttade hit förra året som jag insåg hur illa det hade blivit."

Baksidetext;

NBA-stjärnan Ryan Shay är ny kapten för Chicago Devils, men lagets manager tycker att han har problem med sin image: Han är ensamvarg och inte det slags ledare Devils behöver. Det sista Ryan vill egentligen behöver är att Indy Ivers, hans systers bästa vän, flyttar in i hennes lägenhet. Hon är stökig, känslosam - och alldeles för lockande... Men kanske borde han i stället se Indy som den perfekta lösningen på sina problem? 

Indy å sin sida hade aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle bo ihop med Ryan Shay. Än mindre att han skulle fråga om hon vill spela hans flickvän, allt för att få honom att framstå som en normal och tillmötesgående kille i media. Men nu är Indy bjuden på ett bröllop där allahennes barndomsvänner -inklusive hennes ex- kommer att närvara, och vem kunde då vara ett bättre sällskap än expojkvännens stora idol? 

Otydliga gränser att det är svårt att skilja på vad som är verkligt och vad som är spel. När Indy börjar falla för Ryan håller han fast vid att han inte tror på kärlek, och kanske var det här arrangemanget redan från början dömt att misslyckas? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Tusenmeters klubben" 

här

Midnattstörst

"Midnattstörst" av Lovisa Wistrand och Åke Qvarfort utgiven av Lovebooks förlag, Saga Egmont förlag. Bokrecension; Jag har gjort en tidsresa, och i den här historien befinner jag mig nu i 1700-talets Transylvanien. Cezara är den sista generationen, i en utdöende ätt av vampyrjägare. När hon är på väg hem på sin häst Silver, blir hon tillfångatagen av vampyrernas klanledare Azrael. Denna stiliga vampyr hunk, har länge hållit ögonen på henne, och hennes far. Efter att Azrael har lurat in henne i en fälla, är Cezara nu fånge i hans slott. Till en början är det meningen att Cezara ska vara ena brickan i en byteshandel. Cezaras far håller nämligen en av vampyrerna fången. Cezara är slagen i bojor, men hon gör allt för att försöka fly. Ju mer hon umgås med Azrael, ju mer dras hon dock till honom. Hon börjar också inse, att han inte är den skoningslösa fienden hon alltid trott. Hon faller allt mer för den attraktivta vampyren, som väcker något oroande inom henne. Cezara väcker dessutom känslor hos Azrael, som han inte har känt på många århundraden. Kan Cezara vara den utvalda? Den kvinna som är utvald, till att bli just hans?

Det enda felet med den här boken, är att den tar slut alldeles för fort. Den hade gärna fått vara några hundra sidor längre. Jag hade gärna lärt känna både Azrael och Cezara ännu bättre, och hoppas på att författarna skriver på en fortsättning. Jag skulle gärna vilja veta, hur Azraels och Cezaras förhållande utvecklas. Den här boken har Lovisa skrivit tillsammans med sin man Åke. Vilket radarpar! Jag älskar en bra vampyrbok, och denna gjorde mig inte besviken. Jag tyckte verkligen om de båda huvudkaraktärerna, som författarna beskriver på ett bra sätt. Både språkbruket och miljöbeskrivningarna, gör att storyn, känns välskriven och trovärdig. Bokens lite hetare inslag är beskrivet på ett fint och vackert sätt, och jag gillar vändningen som kommer i slutet av boken. Jag läser gärna mer av författarna och sätter gärna "tänderna" i fler böcker av dem. Jag älskar bokomslaget på boken. Tack till min son Rickard för boken! Missa inte denna riktigt spännande bok! Blir bokfavorit. Denna ljuvliga vampyrromance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3. 

Cezara 

Cezara klippte med ögonen. Huvudet kändes som om det hamnat under ett vagnshjul. Mot ryggen tryckte kall sten och benen kändes avdomnade. Hon var yr. Det fanns inget att fästa blicken vid.

"Silver?" flämtade hon. "Var är du? Silver..."

Luften var tjock av jord och fuktig källare. Något metalliskt blandade sig in. Var det blod? Inte alls som i skogen. Skogen, ja. Det sista hon mindes var den skenande flykten, träden som bildade en mur framför henne, volten genom luften och...isande blå ögon. 

Vid helvetets alla eldar. Var är jag?

Hon jämnade sig tyst, alla tankar fokuserade på att finna mening. Cezara var inte typen som klarade över smärta eller smuts. Fast det här var bara för mycket. När hon förde handen mot pannan rasslade det svagt i mörkret. Det kändes tungt, ett motstånd hon inte var van vid. Det skavde runt handleden. Trögt insåg Cezara att hon var slagen bojor. 

"Gud, hjälpe mig!" Inte för att hon var religiös längre. Inte på något vis. 

"Det finns ingen gud, Cezara."

Rösten var mjuk, nästan hypnotisk. Ändå ryckte hon till. Hjärtat hoppade över ett slag och hon slog ofrivilligt en knuten hand mot munnen. 

I det skumma ljuset såg hon hur en lång gestalt sänkte sig över henne. Hon anade blek hy och skarpskurna drag under en huva. Gestalten böjde knä framför henne, men inte på ett underdådigt sätt, utan snarare likt den överlägsne som motvilligt sänkte sig till samma nivå som den underlägsne. De åtsittande benklädnaderna stramade hårt runt knänas mjuka rundning. 

"Gör det ont?" fortsatte samma röst. En het andedräkt smekte hennes kinder och för ett ögonblick låste sig deras blickar i varandra. Det skiftade i blått i allt det svarta, ett isande blått som fick varenda muskel hos Cezara att spänna sig. 

Baksidetext;

När Cezara rider hem genom de mörka Karpaterna bär hon på en hemlighet: det magiska silver som är hennes familjs främsta vapen mot de odödliga varelserna som förpestar Transylvanien. Men hon har ingen aning om att någon väntar på henne. Azrael, klanledaren för vampyrsläktet Cel Tradat, har länge hållit ögonen på henne och hennes far - de sista vampyrjägarna av en urgammal ätt. När Azrael lurar in henne i en fälla förändras hennes värld för alltid.

Fängslad i Azraels slott visar det sig att han inte är den skoningslösa fienden som Cezara förväntat sig. Hans närvaro är både hotande och förförisk, och i honom väcks en oväntad törst - inte bara efter blod. Mot alla odds känner han en samhörighet han inte upplevt på århundraden, och Cezara dras till den mörka makt som håller henne fången. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stjärnfall av kärlek

"Stjärnfall av kärlek" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Bokrecension; I den här hysteriskt roliga boken, får vi lära känna Max, Jessica och Alexandar. På grund av att Max har svårt att hitta en tjej, har han fått för sig att han istället är kär i sin sambo, tillika vän Alexandar. Han har svårt att förstå sig på kvinnor, och vännen Jessica är fullt upptagen med sitt jobb. Snygga Alexandar hittar däremot nya kvinnor hela tiden. Han har dock aldrig några varaktiga förhållanden. Max och Jessica hittar på en profil på Facebook som ska få Alexandar att bli intresserad av den riktiga Max, och få honom att förstå att det är de två, som hör ihop. Direkt när de lägger upp profilen på Amanda, blir Alexandar genast intresserad, och börjar skriva. Alexandar är också väldigt intresserad av att träffa Max påhittade profil på riktigt. Dock förändras allt en kväll senare, då Max önskar sig förståelse för kvinnor, samt ett utseende som skulle kunna tilltala Alexandar. Dagen efter vaknar Max upp som Amanda. Nu visar Alexandar mer intresse för Alex nya utseende, som Amanda, men ju mer tiden går, ju mer känner Alex känslor för någon annan. Han inser hur fel han har haft under flera års tid, då han trånat efter fel person. Men kommer han att någonsin kunna bli sig själv igen?

Jag blir aldrig besviken på en bok av Lovisa Wistrand. Jag verkligen älskar hennes böcker, och haffar dem, så fort jag får möjlighet. Detta är en dråplig historia, som bjuder på många missförstånd och förvecklingar, samtidigt som den är väldigt charmig. Boken bjuder mig på många fniss, och jag skrattar högt flera gånger. Alltså författaren har verkligen överträffat sig själv i denna boken. Jag bara älskar Lovisas underbara och speciella humor! Även om det inte är troligt att man kan byta kön, efter att ha önskat vid ett stjärnfall, får författaren historien ändå att gå ihop på något vis. Huvudpersonen Max är dessutom så härligt klantig, som någon kan vara! Nästan allt han säger och gör blir tokigt. Kommentarerna mellan de olika huvudpersonerna är rappa och underfundiga. Jag varnar för sträckläsning, då man inte vill släppa ifrån sig boken förrän man vet hur den slutar. Vill man läsa något lättsamt, och roligt får man inte missa denna pärla. Även denna boken av Lovisa har ett fint och tilltalande bokomslag. Nu längtar jag redan efter nästa bok av Lovisa. Kan jag vara ett av Lovisas största fans? Jo, jag tror nästan det! Denna underbart roliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Ge mig allt du vill och allt du kan

Gyllene tider

"Sanadar, Sandar, Sandar". Jessica kastar ifrån sig hårtesten hon utforskat. "Alltid detta tjat om Alexandar. Han älskar ingen annan än sig själv, det vet du, va? Kan hända att han kommer dyrka ditt nya utseende, men det är väl också det."

"Upplyftande, Jessica."

"Någon måste vara ärlig."

"Vilken samarit du är som tog på dig det ansvaret."

"Jag gör min medborgliga plikt." Hon skrattar till, men fixerar mig snart med blicken igen. Och vilken blick sedan. Den är brun som sand och höstlöv. 

"Så du vill gå efter Alexandar? På riktigt? Inte ta reda på hur det här kunde hända till att börja med?"

"Det var ett stjärnfall. Som sagt. Jag tror inte det går att ta reda på mer än så."

"Men det existerar ingen magi. Det måste finnas en naturlig förklaring." 

"Menar du", säger jag med ena ögonbrynet lyft, "att någon bröt sig in hos mig på natten och utförde en könsoperation på min sovande kropp?" 

"Det kanske är en ny typ av övergrepp?" 

"Jag har inga ärr."

"Ny teknik, vad vet jag?" Hon sänker rösten. "Om det verkligen är sant..."

"Det trodde jag att vi redan konstaterat." Jag försöker att inte låta irriterad, men det är svårt. Jag vet inte vilka bevis hon vill ha. 

"Då kanske det innebär att din riktiga kropp vandrar runt någonstans i stan?" Hon smäller handflatan i bordet så att det skakar. Flera andra gäster vänder sig om i den annars då stillsamma lokalen. 

"Du kanske har bytt med någon? Hon den där Shutterstock-modellen vars ansikte vi lånade till Amanda?" 

"Hon är fortfarande inte svensk."

"Och hur vet du det? Vänta...nu." Händerna flyger upp i luften. "Det kanske inte spelar någon roll? Tänk om hon bor i Spanien, eller något, och vaknade upp med din kropp i morse?" 

Jag skakar snabbt på huvudet.

"Det var inte det jag önskade." 

"För stjärnfall är så otroligt tillförlitliga."

"Din sarkasm börjar gå mig på nerverna. Jag ville bara...Gud jag minns knappt vad jag sa, men någonting om att byta utseende till något som Sandar skulle gilla bättre. Och så kan jag ha nämt att jag ville förstå kvinnor."

Baksidetext;

Max har problem att hitta en flickvän. Han vill lära sig förstå kvinnor, men hur? Bästa bännen Jessica är inte till någon hjälp, gör hon tar inget seriöst förutom arbetet. Den andra vännen Sandar, som är snygg som en grekisk gud, provocerar genom att förföra en ny kvinna varje helg.

En kväll ser Max ett stjärnfall över Vasastan. Han blundar och önskar sig förståelse för vad kvinnor vill ha. När han vaknar dagen efter är allting annorlunda...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Frihetslängtan

"Frihetslängtan" av Charlotte Sirc utgiven av Harper Love Förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till 1800-talet. Nu får vi lära känna två olika kvinnor ur familjen von Weidenhof. Hermine och Constance lider av kärleksbekymmer. Hermines äktenskap får henne att känna sig kvävd, och sedan hon fick sin son har maken Thorsten dragit sig undan all närhet, och de sover numera i skilda sovrum. Han stannar ofta sent på arbetet och vad han egentligen gör på kvällarna, vill hon inte ens tänka på. Men då får hennes son en ny lärare, den unge konstuderande Johannes. Han är allt hon någonsin kunnat drömma om. De inleder därmed en förbjuden kärlekshistoria. Men Johannes vill ha mer, och vill att Hermine lämnar Thorsten. Men i hennes kretsar skiljer man sig inte utan orsak. Constance far vägrar att hon ska ha något med hans ärkefiendes son att göra och skickar henne till Hermines föräldrar i Stockholm. Hennes stora kärlek söker upp till henne i Stockholm, men han förolyckas. De båda kvinnorna söker både tröst hos varandra, och de går på seans för att få svar på sina frågor. Ska de båda kvinnorna få den kärlek som de så hett längtar efter?

Detta är del två i serien om familjen von Weidenhof. Jag har även läst och recenserat den första delen i serien. I förra boken fick vi följa stora systern, och nu följer vi den yngre systern samt hennes kusin. Jag tyckte det var spännande att återse familjen igen. Kvinnorna i familjen von Weidenhof är starka och går sin egen väg, i en tid där kvinnorna mest skulle lyda sina män. Man skulle definitivt inte inleda några förhållanden utanför äktenskapet. Men med tanke på att Hermine inte får någon kärlek alls utav sin make får hon min sympati. Men här börjar kvinnans frigörelse arbete, mot att få bestämma över sitt eget öde. Författaren beskriver de båda kvinnornas tankar och känslor på ett bra sätt och de båda kvinnorna får stöd utav varandra. De historiska bitarna är bra inbakade i historien, och författaren får historien att kännas äkta och trovärdig. Författaren har sedemera gjort noga research och det märks. Vi befinner oss både i Tyskland och i Sverige, och får följa hur livet är under slutet på 1800-talet. Jag gillade verkligen hur det blev för de båda kvinnorna i slutet. Jag ser redan fram emot nästa del i serien. Denna historiska romance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 18

Det var en tidig förmiddag och Hermines resa till Stockholm närmade sig. Hon satt vid spegelbordet i sin kammare och funderade på vad hon skulle ge sin far i julklapp. En man i hennes fars ålder hade redan allt man kunde önska sig och det var extra svårt eftersom han aldrig kunde ge några förslag. Föräldrarna hade sedan länge planerat en resa till Egypten så att fadern skulle gå se pyramiderna vid Nilen. Nästa höst var det äntligen dags. Kanske skulle han uppskatta en ny tropikkostym? Hermine påminde sig om att göra en lista med alla ärenden i Stockholm i mellandagarna, fick inte glömma att skicka en beställning till Kaedings skrädderi på Fredsgatan. 

Med flinka fingrar stack hon in några hårnålar i frisyren och drog ut håret så att det låg som en mjuk gloria kring ansiktet. Hon synade de små rynkorna kring ögonen och rös till. Nu var hon precis som sin mor, överdrivet intresserad av att se evigt ung ut. Hermine kände sig egentligen inte särskilt gammal, det var bara det att Johannes var ännu yngre. Hur idiotiskt var det inte ändå, vad hade hon att erbjuda en ung man som han? Det stod förmodligen tusen och åter tusen unga flickor som Anna i kö. Men efter den där kyssen kände Hermine sig nästan som förhäxad. Hon ville vara nära Johannes så ofta hon kunde, tanken på att han ville ge henne lektioner i måleri gjorde henne alldeles varm. Hon nålade fast kame`broschen i halsen och vek till en spets på den vita bommulsblusen. Sedan ångrade hon sig och tog av sig broschen igen. Det var precis en sådan hennes mor skulle ha burit. 

Thorsten hade som vanligt åtaganden på beskickningen och det var bestämt att de skulle äta en sen lördagsmiddag. John hade blivit lovad av Elin att få besöka de botaniska trädgårdarna tillsammans med en annan pojke och hans jungfru, och efter frukost hade de givit sig av.

Hermine stängde dörren till kammaren och skyndade nerför trappan och bort genom korridoren mot tjänsefolkets domäner. Hon fick inte döka upp Johennes på eget bevåg, det gick emot all vett och etikett, men om ärendet gällde John skulle det kanske passera. Med klappade hjärta ställde hon sig framför Johannes dörr och kände sig så sårbar och nervös att hon nästan mådde illa. Men så svalde hon all heder och lyfte handen, kastade en blick bortåt korridoren och knackade tre lätta knackningar. Ångern drabbade henne genast men hon hade noga bestämt vad hon skulle säga. När Johannes ansikte visade sig skulle hon säga det hon hade planerat utan att låta tankarna komma i vägen Baksidetext;. Om någon i tjänstefolket såg eller hörde något skulle allt vetka helt oskyldigt. 

Baksidetext;

KONSTNÄRSDRÖMMAR, SYSTERSKAP OCH FÖRBJUDEN KÄRLEK

Livet i Berlin blev inte som Hermine von Weidenhof hade tänkt sig. Hon känner sig kvävd i sitt äktenskap och avskyr sitt inrutade societetsliv. När den unge konststudenten Johannes Cavallius flyttar in för att undervisa hennes son ställs tillvaron på ända och en förbjuden kärlekshistoria tar sin början. 

Samtidigt flyttar Hermines kusin Constance in i greveparet von Weidenhofs palats i Stockholm. Constance sörjer en förlorad kärlek, men gör succé inom cocieteten och finner snart nytt hopp.

Julen närmar sig och kusinerna möts i Stockholm. Problemen tätnar när det förflutna kommer ikapp Constance, och Hermine funderar på att genomföra det mest förbjudna - en skilsmässa. Via konstnärsvänner söker sig kvinnorna till den spirituella världen och en högre sanning. Ska en seans ge dem svar på sina frågor?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Brytningstid" 

här

Windermere 4-6

"Windemere del 4-6" av Lovisa Wistrand utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; Denna boken innehåller tre delar, "Tjänarinnans hemlighet", "Butlern och Betjänten" samt "Djävulen bär kravatt". De kan läsas fristående från de tre första delarna, eftersom det handlar om helt nya karaktärer. Phoebes far har aldrig uppskattat sin dotter. Hon har varit helt i händerna på hans grymheter, sedan Phoebes mor dog i barnsängsfeber. Nu tänker han att  det är dags att slippa henne för gott. Han bestämmer att hon ska gifta sig med en man som både är gammal och grym. Phoebe kan inte tänka sig att leva ett liv med den hemska mannen, så hon rymmer, klipper av sig sitt långa röda hår, och klär ut sig till man. Hon tar sig ett arbete som betjänt på Windermere Manor, där butlern mr Adams snabbt märker att det är något som inte stämmer med Charles, som hon numera kallas. Men han är inte den enda som har onda aningar, vad det gäller den unga betjänten. För även första betjänten James anar oråd, och han är besatt av att få reda på Phoebes hemlighet. Snart får mr Adams reda på att Phoebe egentligen är en kvinna, och han gör allt för att hålla henne på avstånd. Det funkar så där faktiskt. Vad händer den dag, när Phoebes hemlighet tillslut kommer fram?

Jag har läst ännu en underbar historisk romance, skriven av en av mina favorit författare. I den här boken förflyttar vi oss till 1800-talets England. Vi lär känna den unga kvinnan Phoebe, som rymmer från ett oönskat giftermål, som hennes far har bestämt. Som vanligt är Lovisas karaktärer som vänner, man vill lära känna bättre. Jag tycker Phoebe är en spännande karaktär, och jag beundrar hennes mod och handlingskraft. Boken innehåller även andra intressanta karaktärer tillika miljöer. I den här boken vankas det bröllop mellan Lady Elizabeth Primrose och Lord Hexham från de tre första delarna i serien. Vi följa med arbetet bakom kulisserna, och intrigerna tillika skvallret mellan de olika tjänarna, som arbetar på det storslagna godset Windermere. Även här råder det en viss heraki, där butlern bestämmer över alla de andra tjänarna. Jag tänker att författaren har gjort sin research, för att hon ska kunna beskriva arbetet på godset, på ett så trovärdigt sätt som hon har gjort. Vart enda ord i historien känns trovärdigt. Jag har fnissat en hel del vad det gäller Phoebes oerfarenhet när det kommer till hushållsarbete. I den här historien visas det hur kvinnan förr i tiden var mannens ägodel och hon skulle lyda honom oavsett. Jag längtar redan efter att få läsa ännu en bok av Lovisa. Denna historiska romance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

"Någon som tänker förklara vad det är frågan om?"

Phoebe sneglade mot mr Adams och hoppades att han skulle ta på sig att svara James. Själv hade hon ingen aning om vad hon skulle förtälja. De hade inte diskuterat den saken. Axlarna skakade och själen låg i oordning, som om den på något vis hamnat snett i kroppen. Mr Adams visste att hon var kvinna. Det var fruktansvärt men också oundvikligt. Hennes hemlighet var ute och hon var blottad inpå bara skinnet.

Samtidigt var det befriande att slippa låtsas för åtminstone en person i världen, även om det var den sämsta tänkbara person av alla. Eller kanske inte. Det vore snäppet värre om det var James som visste sanningen. Han skulle inte ha väntat med att berätta, det var Phoebe säker på. 

Mr Adams ställde sig i position med ryggen mot de höga buskarna, knäppte händerna bakom svanken och gav James en avmätt blick. "Det angår er inte."

James ställde ifrån sig den tomma silverbrickan på ett högt, vitt bord och såg ut som om han svalde en frysning. "Ni var borta oväntat länge. Under tiden blev jag tvungen att ta ett större ansvar. Ni anar inte hur många av de inhyrda som blivit sjuka, jag vet inte vad det är för fel på dem. Och betjänten från Wolvertons smygdricker när ingen..."

"Det anstår en första betjänt att ta ett stort ansvar", avbröt mr Adams. "Vill ni bli degraderad till andra?"

Phoebe gjorde stora ögon när hon ställde upp sig bredvid butlern. Han försvarade henne. Visserligen bara tillfälligt, men för en gångs skull kändes det som om de var på samma sida. 

Skulle han verkligen avslöja henne efter bröllopsveckan? Kunde han vara så grym? 

Kvickt såg hon sig omkring i jakt på sin far och lord Rothergate, men de båda herrarna var inte synliga från hennes plats vid sidan av bjudningen. Hon tillät sig själv att slappna av en smula. För tillfället var hon säker. Det återstod många prövningar innan veckan var till ända, men hon fick trots allt se detta som en seger.

Baksidetext;

Lady Phoebe har alltid vetat att hon är en besvikelse i hennes fars ögon, ett problem som måste lösas. När hennes far en dag lovar bort hennes till den fruktansvärde Lord Rothergate ser Phoebe ingen annan utväg än att fly. Hon klipper av sig sitt långa röda hår, klär ut sig till man och tar arbete dom betjänt hos herrskapet på Windemere Manor. Men att låtsats vara någon annan är lättare sagt än gjort - särskilt under husets butler Elijah Adams intensiva blick...

Elijah går-något motvilligt- med på att hjälpa Phoebe bli bättre på hennes arbetsuppgifter för att lättare smälta in bland tjänsterfolket. Men ju mer tid de tillbringar tillsammans, desto svårare är det att ignorera attraktionen mellan dem. 

Läs gärna min recension av Windermere 1-3 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Tiotusenmeters klubben

"Tiotusenmeters klubben" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Flygvärdinnan, Stevie, börjar arbeta på ishockeylaget, Raptors, privatplan. På tiotusen meters höjd träffar hon den snygga, men självgoda hockeyspelaren, Evan Zanders. Han har ett rykte om att vara lagets badboy. Han sitter oftast av den mesta av speltiden i utvisningsbåset, och han lämnar arenan, med en ny tjej efter varje match. Evan älskar sin image, men det gör inte Stevie. Stevie är en kvinna med dålig självkänsla som gör allt för att gömma sin kurviga kropp i stora secondhand kläder, och umgås helst med hundarna på hundhemmet under sin fritid. Evan blir genast intresserad av Stevie, men hon har bestämt sig för att aldrig bli tillsammans med en idrottsman igen, då det inte slutade så bra förra gången. Dessutom kan hon bli sparkad, om hon träffar någon ur laget. Evan ger sig dock inte och snart inser både han och Stevie att de inte kan låta bli att umgås. Båda två har tunga bagage att bära på. Evan för att han blivit övergiven av sin giriga mamma, som endast hör av sig när hon behöver pengar, och Stevie för att hon aldrig tycks kunna göra sin mamma nöjd. Ska de båda huvudpersonerna släppa sina rädslor, och förstå att den andra kommer att stanna kvar oavsett?

Detta är den första delen i Windy City - serien, som har blivit en stor tiktok succé. Jag har inte läst något av författaren förut. Dock tycker jag mer och mer om att läsa om dessa böcker som handlar om sportromance. Trots att boken har ganska många sidor, så känns den ändå lättläst och sidorna flyger snabbt förbi. Jag gillar att följa de båda huvudpersonerna, och man får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Boken handlar inte bara om att en kille och tjej träffas och blir kära, utan det finns även en historia runt omkring. Båda huvud-personerna är innerst inne osäkra på sig själva, och om de är värda att älskas, på grund av olika anledningar. Detta döljs av en kaxig attityd, som döljer den sårbara och mjuka sidan innuti dem. Evan är nämligen en kille som är väldigt rädd för att bli lämnad, och Stevie är rädd att inte duga som hon är. Boken handlar mycket om att lära sig att älska sig själv, för den man är, och att pengar inte är allt. Att omge sig med människor som verkligen älskar dig är viktigare. Jag gillar de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna i boken samt den humoristiska tonen. Jag läser gärna mer av författaren och fortsättningen på serien. Boken har ett väldigt fint omslag tycker jag. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

21 - Stevie

JAG hade bara några snabba jobbresor mellan thanksgiving och jul. Jag försökte undvika gången vid nödutgångarna så gott det gick och låste in mig på hotellrummet för att inte träffa Evan Zanders. Jag klarar visserligen av att umgås med honom, men varje gång får jag lust att kasta mig över honom som en kåt tonåring. 

Men på något sätt lyckades jag undvika honom. Hur som helst, om jag hade behövt se Zanders på hundhemmet med Rosie före varje resa hade det varit annorlunda. Jag hade aldrig varit lika attraherad av honom som jag var i den stunden. 

Och för andra gången sedan jag lärt känna honom hade min attraktion ingenting med hur han ser ut att göra, utan enbart med hans hjärta. 

"Är du klar, Vee?" Min pappa väcker mig ur mina dagdrömmar. 

Jag ser mig omkring i familjeboxen på United Center. Jag hade inte märkt att det fullproppade utrymmet hade tömts under matchens sista minuter. Devils går mot en jordskredsseger på hemmaplan och jag förstår att de flesta familjemedlemmarna vill träffa spelarna utanför omklädningsrummet nu på juldagen. 

Jag slänger väskan över axeln och följer med pappa ut ur sviten och genom korridorerna bort till omklädningsrummets privata bakre ingång för familjemedlemmar. Mamma går flera meter framför oss och längtar uppenbarligen efter att få träffa sin älskade son, men jag försöker ignorera det faktum att hon aldrig har längtat lika mycket efter att få träffa mig. 

Jag har inte firat jul med min familj på flera år. Det är en baskethelg, så när jag flög för NBA var jobbet en perfekt ursäkt för att slippa umgås med min mamma. Men NHL har uppehåll över jul och det är därför jag är här. 

"Känner du någon av killarna?" Pappa lägger armen runt mina axlar när vi fortsätter framåt genom korridorerna i United Center, där väggarna är täckta av bilder på de två proffslag som spelar i den här byggnaden. Devils och Raptors. 

"Vissa av dem."

Pappa stannar till framför årets lagfoto.

"Vem är det där?" Han pekar på den grönögda knasbollen med lockigt hår.

"Det där är Rio." Jag skrattar. "Han är lite som klassens clown. Han är back, och han bär alltid runt på en gamaldags bärgsprängare från nittonhundratalet." 

"Och han?" Han pekar på nummer tretton.

"Det är Maddison. Lagkaptenen. Deras stjärnfoward och en riktigt schysst kille. Han bor med sin familj några våningar ovanför Ryan, förresten."

Baksidetext;

Stevie har jobbat som flygvärdinna i flera år och tror att hon har upplevt allt - tills hon börjar arbeta på ett ishockeylags privata flygplan och tvingas servera den mest egoistiska och självgoda divan i hela NHL.

Evan Zanders är spelaren alla älskar att hata - och han njuter av det: Han tillbringar större delen av sin speltid i utvisningsbåset innan han varje kväll lämnar arenan med rn ny tjej vid sin sida. Vad har inte riktigt blir klok på är den nya flygvärdinnan. Hon arbetar åt honom, inte tvärt om. Och det tänker han visa henne.

Stevie börjar tvivla på allt, inklusive sitt eget löfte om att aldrig bli ihop med en idrottsman igen. Zanders älskar sin image, men Stevie hatar allt med den. Allt utom honom.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Body check

"Body check" av Elle Kennedy utgiven av Harper Love Förlag. Bokrecension; Hayden behöver en time-out för att fundera över sin framtid, och om pojkvännen Doug ska vara en del av den. Hayden åker därför till Chicago för att hälsa på sin pappa. Pappan äger ett hockeylag och ligger i skilsmässa. Rykten om köpta matcher och mutor florerar också kring honom. Hayden har svårt för pappans intresse för hockey, då han ofta valt hockeyn framför familjen. Eftersom hon har tagit paus från hennes något trista pojkvän Doug, känner hon att hon behöver ett ligg. Det var länge sedan hon fick ligga, då pojkvännen inte har varit intresserad av det, under de månader de varit tillsammans. Påhejad av väninnan Darcy, har hon ett one-night stand med en het kille hon raggar upp i en bar. Det visar sig dock att hon legat med en av sin pappas hockeyspelare, Brody Croft. Natten med Hayden har fått Brody att inse att han vill ha något mer i livet. Han är besatt av att få Hayden att inse att det är något mer mellan dem än bara en fling. Hayden är dock inte intresserad av att inleda något förhållande med honom på grund av hockeyn. Ska Brody ändå lyckas få Hayden att inse att de har något utöver det vanliga tillsammans?

Jag har läst någon av författarens hockey böcker förut på ett annat förlag, och jag gillar dem, även om de är åt det lite spicy hållet, där sexet är väldigt detaljerat. Jag är inte ett fan av idrott, men hockey gillar jag. Och böcker om heta hockeykillar är inte helt fel. Boken är lättsam, men den har också en spännande story runt de båda huvudpersonerna. Huvudkaraktärerna är sympatiska, och jag gillar dem båda. I denna boken, som är författarens debutroman, är killen och tjejen något äldre än i de förra böckerna jag har läst av författaren. Det är spännande att läsa om hur huvudpersonernas förhållande utvecklas. Och jag gillar att Brody har bestämt sig för att överge livet som bad boy, med olika partners var och varannan kväll. Nu tänker han hålla sig till en kvinna. Även en bad boy inser tillslut vad som är viktigt i livet. Även om kvinnan inte har tänkt sig att inleda något, så dras hon ändå till Brody. Jag gillar att det är en hel del humor i boken, och den bjuder på en hel del fniss. Jag läser gärna mer av författaren. Jag älskar att allt löser sig till det bästa trots att det är lite förutsägbart. Denna bokpärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken; 

7

"Det finns inget bättre än det här", dundrade Presley Houston när han kom och ställde sig bredvid sin dotter. Han räckte henne en flaska mineralvatten och blickade ut genom fönstret över rinken nedanför. 

De hade ägarlogen för sig själva ikväll, vilket var en stor lättnad. När Hayden var omgiven av pappans kollegor kände hon sig alltid som en djurparksdelfin. Hon simmade runt, skojade och gjorde trick alltmedan hon letade efter ett sätt att bryta sig ur den kvävande glasburen och fly ut i det fria där hon hörde hemma.

"Kollar du några matcher i Kalifornien?" frågade Presley och borstade bort obefintligt ludd från sin grå Armanikostym.

"Nej, pappa."

"Varför inte?"

För att jag avskyr hockey och alltid har gjort det?

"Jag har inte tid. Jag höll tre kurser förra terminen."

Pappan sträckte sig fram och rufsade henne i håret, vilket han gjort ända sedan hon var liten flicka. Det var en tröstrik gest som påminde henne om åren då de fortfarande stått varandra nära. Före Warriors. Göre Sheila. När det fortfarande bara var de två. Det sved till i hjärtat när han stoppade en hårslinga bakom hennes öra och gav henne ett av sina charmiga leenden. Och hennes pappa hade onekligen charm. Trots sin höga, mullrande röst, den rastlösa energin han utstrålade och den fokuserade och ofta finurliga glimten i ögonen, hade han en förmåga att få alla omkring sig att känna dig som hans bästa vän. Det var troligen därför hans spelare tycktes avguda honom, och definitivt därför hon avgudat honom när hon var yngre. Hon hade alltid vetat att pappan inte var perfekt. Han hade släpat henne landet runt gör karriärens skull, men även funnits där när det gällde, hjälpt henne med läxorna, låtit henne gå konstkurser under säsongsuppehållet och haft det plågsamma "blommor och bin"-snacket med henne.

Baksidetext;

Hayden är hokeytjejen som alltid följer spelets regler, Brody är killen hon vet hon inte vill ha.

Hayden behöver en time out för att fundera över sin framtid och om hennes småtrista förhållande ska vara en del av den. Någon som definitivt ska vara det är killen hon precis haft ett one-night stand med.

Men hockeystjärnan Brody Croft har inte fått informationen om att han bara var en tillfällig fling. Han är målinriktad och passionerad i allt han gör, och natten med Hayden får honom att vilja ha mer. De klickar på ett sätt han aldrig upplevt förr.

Hur ska Brody övertyga Hayden om att han är mer än den bad boy hon ser?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fångad av dig

"Fångad av dig" av Tessa Bailey utgiven av Harper Love förlag. Bokrecension; Fiskaren tillika playern Fox Thornton väljer att ta avstånd från allt vad förhållande heter. Förhållandet han hade på college, slutade inte speciellt bra. One night stans är så mycket bättre. Ända tills han träffar den musikälskande unga kvinnan Hannah Bellinger, det vill säga. Till skillnad från alla andra kvinnor, ser hon honom som enbart en kompis, till hans stora förtret. Hannah tycks vara helt immun mot hans charm. Hon är nämligen förälskad i någon annan. Dessutom har Hannah bestämt sig för att inte bli en i raden av Fox engångsligg. Hon vill nämligen ha något mer seriöst. Nu är det bestämt att hon ska bo i hans gästrum, på grund av att hon ska komma till hans stad för att jobba. Fox försöker intala sig att platoniskt är bra. Kan Fox hjälpa Hannah med hennes stillastående kärleksliv och vad händer när gränserna mellan flirt och vänskap börjar suddas ut? 

Vill man läsa något romantiskt och lättsamt passar denna boken jättebra. Detta är den tredje boken jag läser av författaren och fortsättning på "Det hände en sommar", som jag också har läst. Men nu handlar det om den yngre systern, Hannah, och Brendans kompis Fox. Att de tvingas att bo ihop på grund av Hannas arbete, ger de båda en knuff i rätt riktning. Jag gillar miljöbeskrivningarna av den mysiga lilla kuststaden Westport, där alla känner alla. Det verkar vara en trevlig plats att bo på. Karaktärerna är gulliga och lätta att tycka om, och attraktionen väcks sakta men säkert mellan dem. En rad missförstånd gör att det nästan går åt skogen för deras förhållande. Det ordnar dock upp sig fint på slutet. Jag gillar att det finns ett motstånd till att huvudpersonerna ska bli tillsammans. Oftast är det självklart från det ena hållet. I det här fallet är det Hannah som tvekar. Det är ändå förutsägbart och jag gillar det. Jag gillar  humorn i berättelsen också. Sexet är lagom hett och fint beskrivet. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Vad bra det går. Idiot. 

Efter samtalet med Brendan hade han haft några veckor på att smälta det faktum att Hannah skulle bo hos honom. En stor del av den tiden hade tillbringats ute till sjöss, världens bästa plats att rensa huvudet på. Det skulle inte bli ett problem. Han var i det andra sovrummet. Helt utan förväntningar på sex. Japp, toppen. 

Engångsligg var så mycket lättare än det här. Innan Fox träffade Hannah hade han förlitar sig på sin personlighet exakt noll gånger i sitt liv när det gällde att snärja kvinnor. Hans enda seriösa förhållande hade inte slutat bra, mest för att det hade varit seriöst för hans del. Tjejen han blev kär i på college hade haft en helt annan inställning. Ja, Fox hade lärt sig den hårda vägen att han inte kunde undgå alla fördomar som folk hade mot honom - att han var något tillfälligt, en förströelse i väntan på bättre. Som ung ville han inget hellre än att fly från stan och allt det som hans utseende - och, okej då, han sätt att bete sig - tycktes ha förutbestämt åt honom. Och gud, han hade försökt. Det hade han verkligen. Men de där förväntningarna följde honom vart han än begav sig. 

Så han hade slutat att försöka. 

Om du skrattar med dem kan de inte skratta åt dig. Eller hur? 

Fox sneglade ner över Hannahs hjässa och svalde hårt. De promenerade precis förbi Man Överbord, och han kunde praktiskt taget höra hur var enda stol på krogen vändes när Fox visade Hannah till lägenheten. De satt garanterat och skämtade. Skrattade ner i sina ölglas. Spekulerade. Och, fan, kunde han klandra dem? Särskilt med tanke på skämtade var Fox själv. 

Hur var Seattle? brukade de fråga honom, alltid lika ivriga att få höra om hans senaste erövringar. Det fick dem till och med att sluta tänka på fiskehistorier ett ögonblick. 

Smutsigt ställe, brukade han svara och blinka åt dem. Sååå smutsigt. 

Och nu hade han fräckheten att lägga armen om Hannah? Distraherande söta, oupphörligt intressanta Hannah - som inte var ute efter hans kuk. Det påminde om Rödluvan och den stora stygga vargen när de gick över gatan vid hamnen, med hennes förnuftiga svarta väska dinglande i hans lediga hand. Och när de stannade till framför lägenhetshuset så att han kunde låsa upp dörren var Fox plågsamt medveten om hur Hannah sneglade över axeln, i hopp om att gå en glimt av regissören hon var intresserad av. 

Baksidestext;

Fiskaren Fox Thornton har rykte om sig att vara en sexig och lättsam flirt. Med honom har man gatanterat kul - både i och utanför sängen - och det är exakt så han vill ha det. Tills han träffar Hannah Bellinger. Hon verkar helt immun mot hans charm och utseende men tyck gilla hans... personlighet? Och vill vara vänner? Helt klart bisarrt. Men platoniskt är väl bättre än inget? 

När Hanbah komner till stan för att jobba får hon bo i Fox gästrum. Hon vet att han är en ökänd player men de är definitivt bara vänner. Faktum är att hon är hopplöst förälskad i en kollega - och Fox är rätt person att hjälpa henne med det stillastående kärlekslivet. Men ju mer de umgås, desto mer börjar gränserna mellan vänskap och flirt att suddas ut. Fast en sak är klar: Hanbah vägrar att bli ytterligare ett av hans engångsligg. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina