Enita

Enita är skriven av författaren Elisabeth Hultgren och utgiven av Visto förlag. Man får verkligen se en inblick i en tuff verklighet för många barn. En verklighet som man knappt kan föreställa sig eller önskar för något barn. Enita är en flicka som bor vid en soptipp. Vilket land står det inte. Jag antar att det finns barn som lever så här på många platser runt om i världen, där fattigdom och utanförskap existerar. Hennes familj bor i plåtskjul och får leta bland soporna efter mat. Kläderna man bär är trasiga och barnen är smutsiga och de har loppor. Ibland har de tur att hitta mat som inte är dålig. Ofta har de ont i magen på grund av maten och får diarré. När de väl får mat så måste de äta försiktigt för att inte magen ska protestera och deras tänder kanske ibland sitter löst. De får flytta efter 3-4 månader eftersom att det samlas råttor efter ett tag. Författaren har själv rest runt och hjälpt dessa människor, med mat medicin och kläder och på så vis har historien om Enita växt fram. Trots svårighet och lidande finns det också vänskap och kärlek mellan dessa människor. En viktig bok som visar hur många familjer lever idag.
Enita har ett annat liv nu som eftertraktad journalist. Hon kunde aldrig gå i skolan som barn men började skolan i tonåren. Nu ska hon tillbaka och skriva ett reportage om hur människorna har det i hemstaden hon kommer ifrån. Hon ska berätta om fattiga människors levnadsförhållanden. Hennes minnen kommer tillbaka. En dag har myndigheterna i staden bestämt att Enitas familj och de andra som bor vid soptippen ska bort. Hon vaknar en morgon av ett ljud och stora bulldozers är i full fart med att riva plåtskjulen. De som kör dessa bryr sig inte om att det finns människor där och hon ser sina vänners familjer fly för livet. Hon hittar inte mamma och pappa eller sin bror, men får med sig saker som är viktiga för familjen. Hon gömmer sig under några buskar och hör rop och skrik från de andra. Hon hör även barn och vuxna gråta. Efter maskinernas framfart är många allvarligt skadade och en del har dött. Tillslut hittar hennes pappa henne, men hennes bror och mamman är ännu försvunna. Alla samlas och det regnar. Man funderar hur man ska tillbringa natten. Man vågar inte leta efter fler människor i mörkret, då risken att skada sig på vassa spikar och annat är stor. Då kommer en bil och de blir rädda att det är polisen. Det är Milo har kommit för att hjälpa dom. Han brukar komma med mat och kläder och till familjerna. Han har hört vad som hänt. Han ska ta barnen som klarar sig själva till familjer som kan hjälpa dem under tiden och Enita är en av dessa barn. Hon får komma till en familj som tar hand om utsatta barn. Hon får lägga sig i en riktig säng. Hon är ny duschad, håret är tvättat och hon har borstat tänderna. Hon känner hur rädslan och oron försvinner. På morgonen får hon frukost, men då hon ofta får gå med tom mage så kräks hon upp maten. Pappan hittar hennes mamma nästa dag men hon är skadad och får ligga på sjukhus en tid. Under de veckorna får hon bo kvar hos familjen. Hon får äta sig mätt varje dag, duscha och leka och sova i en ren säng. En dag kommer pappan för att hämta henne. Mamman väntar hemma och Enita blir så glad. Hon har saknat sina föräldrar. Mamman är ännu inte frisk, men nu kan Enita hjälpa till hemma. Hon bestämmer sig för att förändra sin värld till det bättre.

En läsvärd bok om barnfattigdom som visar hur många barn lever idag och hur viktigt det är att hjälpa dessa barn.

ha en fin dag

kram Nina