torsdag 29 februari 2024

Solgård - del tre Lögner och hemligheter

"Solgård - del tre Lögner och hemligheter" av Jeanette Semb utgiven av Boknöje förlag. En tragedi har hänt på Solgård. Man har hittat tjänsteflickan Mette död på stranden. Helene sörjer sin vän. Man tror att hon tagit sitt eget liv. Helene visar med ett brev från Mette, att det är omöjligt att hon skulle göra det. Länsmann är tillkallad och håller förhör med alla invånare på gården. Ellen försöker kasta misstankarna på Helene, och gör fortfarande allt för att få bort henne från gården. Helene har tackat nej ett giftermål med advokaten, då hennes kärlek till Andreas blir allt starkare. Någon på gården vet vem Helene egentligen är, och vill gärna berätta detta för Andreas, för att skilja de två åt. Men när han tillslut får veta att hon egentligen tillhör en fin familj, blir han först besviken på att hon inte haft hans förtroende och berättat för honom tidigare. Tillslut förstår han varför när hon får möjlighet att förklara. Skeppsredaren har känt Helenes far som en bra man, och bestämmer att det är dags att hon blir dotterns sällskapsdam. Ellen bestämmer att nu är det dags att Andreas blir hennes, men hon får kalla handen, vilket gör henne rasande. Samtidigt blir skeppsredaren allt mer irriterad på Ellen och hennes mors närvaro på gården. 

Jag älskar denna serie. Den är så otroligt spännande och bra. Det förekommer många saker i det fördolda på gården, och det finns många fula fiskar där, som inte har rent mjöl i påsen. Nu finns det även en mördare på gården, och ingen vet vem denna är. Det är sorgligt att Mette dog, men hon fick veta något hon inte borde. Ellen använder sin kropp, för att få det hon vill, och oftast lyckas hon. Men inte alltid. Jag gillade att Andreas nekade Ellen tillträde till sin säng. Jag gillar skeppsredaren mer och mer och han växer för varje bok. Ellen talar om för Andreas vem Helene egentligen är med syfte att få bort henne på gården, vilket misslyckas totalt, då Helene går från att vara vanlig tjänsteflicka till att bli sällskapsdam till den till syntes psykiskt sjuka dottern. Jag misstänker starkt att hon egentligen inte är så sjuk, som de runt henne tror. Säkert får hon något gift eller liknande som gör henne förvirrad. Det är vad jag tror i alla fall. Ja, som vanligt händer det många och spännande händelser i den här boken, och även många hemligheter kommer nu upp till ytan. Jag hoppas dock fortfarande att anledningen till att Ellen och hennes mor befinner sig på gården ska komma fram. Jag brukar inte kunna släppa dessa böcker ifrån mig innan jag läst klart. Även denna boken slutar riktigt spännande. Jag ser fram emot nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5.

Några dagars vila hade gjort nytta för Helene och snart skulle hon tillbaka till arbetet igen. Hon såg inte fram emot att träffa fröken Gran, men Andreas hade försäkrat henne om att köksfrun skulle vara from som ett lamm när Helene kom tillbaka till köket. Om det inte hade varit för omständigheterna, att hela Solgård nu var vänt upp och ner, skulle nog fröken Gran varit skickad all världens väg, trodde Helene. Men nog skulle hon stå ut. In om kort skulle hon sluta som tjänsteflicka och gå över till att vara sällskapsdam åt Solveig istället. Då slapp hon att ha så mycket med draken att göra. Björg hade ordnat en ersättare för henne, men Mettes bortgång hade gjort att fru Andersen blivit tvungen att ordna ännu en tjänsteflicka innan Helene kunde sluta. 

Helene såg fram emot att tillbringa mer tid tillsammans med Solveig. Sedan hon kom till Solgård för snart ett halvår sedan, hade hon sett hur ensam skeppsredarens dotter var. Även hon hade blivit sjuk i själen av en sorg som hon tydligen inte kunde bära, var det inte rätt att hon skulle skjutas åt sidan. 

Helene kastade av sig täcket och satte ner de bara fötterna på golvet. Huvudvärken var glädjande nog mycket svagare, men hon kände sig fortfarande yr. Med försiktiga steg gick hon bort till byrån, öppnade lådan och drog ut högen med brev som hon hade fått från sin mor och Hildegunn, hennes äldsta syster i Röros. 

Baksidestext;

EN DRAMATISK SLÄKTKRÖNIKA FYLLD AV SVEK OCH MAKTKAMP OCH SPIRANDE KÄRLEK

Trondheim år 1892 

Helene står inför ett svårt val efter att advokat Mortensen har friat till henne. Förnuftet säger att familjen går en trygg framtid till mötes om hon accepterar ett äktenskap med honom, men hennes hjärta tillhör en annan. Känslorna hon har för Andreas växer sig bara starkare, och Helene blir ner och mer osäker. 

Samtidigt är det större risk än någonsin att hennes förflutna avslöjas, för det är flera som är frestade att berätta vem Helene egentligen är. 

Så sker det plötsligt en fruktansvärd tragedi på Solgård. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Brustna relationer

"Brustna relationer" av Annica Järerby av Ekström & Garay förlag. Vi får följa Marie när hon äntligen blir tillsammans med den man hon varit förälskad i sedan Tonåren, Tim. Hon tror att de ska leva lyckliga i alla sina dagar, men medan Marie satsar på en utbildning som lärare, tar Tim dagen lite mer som den kommer. Så blir Marie gravid med deras första barn. Tim blir inte så glad och vill att Marie egentligen ska göra abort. När pojken föds är hon lycklig över sitt lilla knyte. Tim drar sig undan allt mer och plötsligt är hon en ensamstående mamma till en liten pojke och ett barn till i magen. Tim träffar endast sina barn sporadiskt. Sedan träffar Marie, Johan, och det blir inledningen till ett nytt kapitel för henne och barnen. Men det finns ett oros moment i livet, nämligen en svärmor som behandlar henne illa. Hon kommer ofta med pikar och nedsättande kommentarer. Tim försvårar livet för den ensamstående mamman, genom att strunta i att skriva på viktiga papper som gäller de två pojkarna. 

Detta är första delen i en serie om två om Marie, och detta är författarens debutroman. Det är intressant att följa hennes historia genom livet. Vi får följa henne från den första spännande förälskelsen och åren som följer. Marie träffar Tim på gården där hon jobbar med hästar, men när deras förhållande uppdagas är hon och ägarinnan Nina inte vänner längre. Marie sörjer förlusten av sin vän i flera år, och jag har svårt att förstå Ninas handlande. Varför kastade hon bort deras vänskap för en sådan anledning? Maries liv innehåller både utbildning som lärare, graviditet och barnafödande och kärleken till hästarna, som är en genomgående rödtråd genom hela historien. Författaren beskriver livet för Maria på ett naket och ärligt sätt. Hennes liv är kantad av både glädje och sorg och flera brutna relationer. Uppbrottet med Tim får henne att tappa sugen på kärleken, ända tills hon träffar Johan vill säga. Då börjar ett nytt kapitel i livet, men även här kantas livet av svårigheter. Man kan nog känna igen sig när man läser den här historien. Livet är inte alltid så enkelt. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

18

Den bredaxlade barnmorskan tittar med höjda ögonbryn på mina kvidanden och ser på apparaten som mäter värkarna. 

"Du är bara öppen några centimeter och av värkarna att döma blir det inget barn på några dygn. Tycker du verkligen att det gör så ont?" 

Jag möter Tims förskräckta blick och känner mig lika skräckslagen själv. Smärtan är intensiv och tät. Barnmorskan lotsar oss båda genom korridoren och vi hör kvinnors skrik. Rädslan kryper i min kropp. Vi lämnas på ett rum och jag börjar vandra, fram och tillbaka. Värkarna är så intensiva att jag tror slutet är nära på riktigt. 

"Ska det verkligen vara så här?" ropar jag flera gånger, lätt hysterisk och med panik i rösten. 

Tim är lika orolig han, för hur kan det bli värre än det redan är? 

"Hämta någon!" Jag är desperat och vandrar oroligt över sjukhusgolvet. "Hur kan de bara lämna oss här, utan hjälp?" ropar jag med gråten i halsen. 

Tim går iväg och letar efter personal, men hittar ingen. Vi ringer på klockan och efter en stund kommer den barska barnmorskan igen. 

"Okej, vi kollar igen. Vill du ha lustgas?" 

Jag ångrar nu vårt gemensamma beslut att föda naturligt. Jag tar några djupa andetag av lustgasen och det lindrar något. 

"Jösses, du är fullt öppen. Hjälp till här", utbrister den förvånade barnmorskan till Tim. "Vi måste ha upp henne i sängen." 

De rejäla verkar a stormar nu genom mig och kroppen spänner sig i en båge. 

"Oj, oj, här har en bebis bråttom ut."

Barnmorskan rusar ut efter assistens och en läkare. Rummet blir fullt av folk och Tim sätter sig vid hörnet av gaveln. Bebisen trycker på och efter några värkar kommer han ut. 

Sjuksköterskan springer iväg med det nyfödda lilla livet. Jag är fullständigt utmattad och bara ligger i sängen. Tim sitter alldeles skräckslagen bredvid. Snart är de tillbaka, även om det för oss båda känns som en evighet. 

"Det är en liten gosse", säger barnmorskan och lägger det inlindade barnet i min famn. 

Jag tittar ner på det lilla knytet, det vackraste jag någonsin sett. Jag tittar upp på Tim och ser kärleken i hans ögon. Vår nyfödde son. 

Baksidestext;

Meries hemliga förälskelse sedan tonåren blir äntligen besvarad och allt tyck gå på räls för henne. Men kärleken kantas av svårigheter och innan hon vet ordet av står hon inför en sorglig separation. När Marie äntligen vågar läsa igen dras hon in i en familjs intriger och hennes liv fylls av händelser så märkliga att de tycks vara tagna ur en saga. Marie blir tvungen att stå ansikte med insikten att relationer kan bli så bittra att de sprider sig till varje person i ens närhet. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 28 februari 2024

Den perfekta maken

"Den perfekta maken" av Alexis Hall utgiven av Lovereads förlag. I den här boken förflyttar vi oss till London, där Lucien och Oliver har varit ett par i två år nu. När de träffades för två år sedan låtsades de först att vara ett par, men blev sedan kära på riktigt. Helt plötsligt lever de i ett stabilt förhållande, med allt vad det innebär. Runt omkring dem börjar deras vänner planera bröllop och gifta sig. När Luc är hederstärna för sin vän Bridget, träffar han på sitt ex som sålde ut honom till tidningarna. Även han ska gifta sig, med sin unge pojkvän, och bjuder Luc och Oliver på bröllopet. När de nu blir bjudna på det ena bröllopet efter det andra, funderar även Luc på om han ska hänga på tråden, och fria till Oliver. Det är väl så man ska göra när man är kära? Han friar till Oliver, och han säger så klart ja. Nu börjar förberedelserna för att få till det perfekta bröllopet. Olivers föräldrar är dock inte så förtjusta i Olivers förhållande med Luc och ett giftermål mellan dem. Pappan och Oliver hamnar i bråk och Oliver säger åt honom några väl valda ord. Så dör plötsligt Olivers far. Oliver har så klart dåligt samvete på grund av detta. Efter begravningen fortsätter dock bröllopsplanerna, men paret är inte riktigt överens. Något skaver, och Luc funderar på att göra slut, trots att han älskar Oliver. Ska verkligen ett bröllop få förstöra deras kärlek? 

Denna boken belyser homosexualitet, och är den andra delen i serien om Luc och Oliver. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Det är mycket bröllop i den här boken, vilket är härligt. Det är roligt att få följa med genom alla bröllop och de olika bestyren runt omkring dem. Mycket kan gå fel och gör det också. Allt ifrån att man glömmer brudens bröllopsklänning, till att man blir tagen av polisen, för olaga intrång. Allt är beskrivet på ett roligt sätt, och jag gillar de rappa komentarerna mellan de olika karaktärerna. Boken bjuder på många och dråpliga händelser, vilket gör att jag skrattar högt flera gånger. Vi får lära känna de båda huvudkaraktärerna på ett fint sätt. De är två helt olika personligheter, och medan Luc gillar att visa upp sin identitet med regnbågsfärgade ballongbågar mm, är Oliver mer obekväm med det. Det får dem att tillslut att tvivla på om de ska gifta sig över huvud taget. Hur ska det gå? Jag läser gärna mer om Luc och Oliver. Denna feelgood pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 11

När brudföljet väl stod utanför muren till trädgården där ceremonin skulle äga rum, syntes Oliver fortfarande inte till, vilket innebär att ersättningsklänningen definitivt var den som gällde och att jag skulle behöva hederstärna järnet utan min pojkvän. Klockan var knappt två, jag var redan slutkörd, och allt spring hade satt sina spår. Sina svettiga, svettiga spår. Så ur ett visst perspektiv var Olivers frånvaro ett plus eftersom han inte skulle se mig eller, för den delen, känna lukten av mig. 

Jag stig just och tänkte på hur äcklig jag var när bröllopsmarschen drog igång. Bridge gav till ett jag-har-väntat-på-det-här-i-hela-mitt-liv-pip, lät sin pappa ta hennes arm och skred sedan triumferande genom bågen mot platsen där Tom väntade. Till hans Förtjänst ska sägas att han såg mycket mindre chockad ut än vad han skulle ha kunnat göra över att hans blivande hustru dök upp i en klänning som Askungen goda fe hade nobbat som en smula för mycket. 

Musiken nådde ett crescendo, Bridge gled fram och Bridges släp gjorde det...inte. Vi var medvetna om att det fanns massor av det, men de andra brudtärnorna och jag hade lyckats bära det som ett knyte utan att uppfatta dess förfärande storhet. Nu veckade det dock ut sig som en gigantisk orm i en usel B-film och eftersom vi inte varit förutseende nog att lägga ut det i en rät linje från ingången tog det också hörnen riktigt illa, vilket innebar att det tungt släpade sig fram i mittgången och gjorde aggressiva framstötar mot gästerna. En intet ont anande syssling fick hastigt rycka undan sitt barn. 

Till sist stod Bridge vid altaret medan brudtärnorna stod åtta meter bort och försökte fånga in en kaskad av siden som redan slukat tre stolar. 

Baksidestext;

SÖKES: en (väldigt äkta) make.

FINNES: Pojkvän med skavanker, men som försöker så gott han kan.

Två år har gått sedan Luc O'Donell och Oliver Blackwood möttes. Två år sedan de låtsades vara ett par, råkade bli kära på riktigt, tampades med hjärtesorg och besvikelser och familj och vänner...bara för att till slut hitta ett sätt att få allt att fungera - tillsammans.

Helt plötsligt lever de i ett stabilt förhållande, men när alla runt omkring dem börjar gifta sig känner Luc en stor press att haka på trenden och fria till Oliver. Därför att det är väl så man gör när man är kär, eller hur? Men det kommer att krävas mer än fyra bröllop, en begravning och en hett omdebatterad regnbågsfärgad ballongbåge för att den skandalomsusade rockstjärnesonen ska få sin tillknäppta, korrekta pojkvän att gå från "nja" till "ja".

Tur då att Oliver verkligen är värd att satsa på.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Död mans önskan

"Död mans önskan" av Gabrielle Hipp Marchidan utgiven av Books on Demand förlag. Andre och Lea har fått erbjudande om att delta i ett forskningsprojekt i Transylvanien. De ska vara där ett halvår. Många myter och sägner är förknippade med den plats de ska forska om. Men det kan inte vara värre än det liv de har där hemma i Sverige, eller? Spända av förväntan möter de Marcel, efter att de landat på flygplatsen. Han tar med dem till den mytomspunna skogen man ska undersöka. Där blir de snabbt installerade i sitt rum, och där möts de även av Marcels lite underliga assistenter, Doru och Nat'alia. Lea och Andrei håller sig mest för sig själva. När Andrei går ut för att utforska skogen känner han sig iakttagen. Något eller någon rör sig bland de förvridna träden, men när han tittar finns det ingen där. Så hittar Andrei en död person och det blir inledningen till en rad riktigt otäcka händelser. Det leder också till fler frågor än svar. Vem är egentligen den döda personen? Andre utför en ritual för att få svar. Dock är svaren de får något som det unga paret egentligen skulle vilja vara utan. 

Detta är den första boken jag läser av författaren. I den här boken bjuds vi på en krypande och kuslig stämning. Man vill hela tiden läsa vidare för att se vad som händer i nästa kapitel. Jag gillar hur de båda ungdomarna är gestaltade, men de andra i forskningsteamet framstår som lite underliga och hemlighetsfulla, precis som platsen man ska undersöka. Jag tänker först att detta är en bok om vampyrer, men det är  inte alls vad vi möter här. Miljön är bra beskriven i denna nagelbitare, men här vill jag inte vara på plats! Nej tack! Skogen är lite för kusligt för min smak. Vad är det egentligen för hemlighet de tre forskarna inte vill tala om för Lea och Andrei, och vad vill egentligen anden efter den person som Andrei hittade i skogen? Ja, frågorna för mig som läsare är många. Författaren lyckas hålla mig på halster till sista kapitlet. Först då får man reda på vad hela historien egentligen handlar om. Jag tycker att bokens omslag är väldigt snyggt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna kusliga spökhistoria om olycklig kärlek får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Mina ögon måste spela mig ett spratt, tänkte Andrei. Inget var där och inget rörde på sig. Han kände sig som en allt större fåntratt ju mer han stod och glodde. 

Så fort han tog bort din hand från yrädstammen rörde sig något bakom honom som fick vartenda hårstrå på hans kropp att resa sig. Något var verkligen där, den här gången hörde han det. Men varje gång han försökte se det, vad det nu var, försvann det mystiska. 

Andrei tittade mot lägret. Skulle han återvända till huset? Han ruskade på huvudet och strök över ärmarna så att hans  ståpäls skulle lägga sig. Det var säkert ett nyfiket djur som var mer rädd för honom än han för det. Tanken fick honom vilja utforska skogen mer och röra sig längre bort från lägret. En klen, upotrampad stig tycktes visa vägen djupare in i Hoia Baciu. 

Andrei slängde då och då en blick över axeln för att se till att lägret inte försvann ur sikte. Än var det kvar, även om man mest kunde skymta konturerna av ett större hus. Han riktade fokus framåt, vad det nu än var som verkade smyga runt skulle han ta reda på det. 

"Hallå, är det någon där?" 

Inget svar och ingen uppståndelse. Andrei spände öronen i hopp om att höra minsta lilla knyst. Hoppas inte att det är en människa som smyger runt här, ett djur skulle defenitivt ha flyttat på sig, tänkte han. 

Efter vad som kändes som om flera minuter hade gått vågade han röra på sig igen. Känslan av att vara iakttagen var stark. Kanske var det bra att tala om det här för Lea och Marcel också. 


Baksidestext;

När studenterna Andrei och Lea får chansen att åka iväg och bo ett halvår i Transylvanien för att delta i ett forskningsprojekt, tar de den direkt. Det förekommer mycket myter och skrock om den plats de ska vistas på. 

Men de är bara skrönor. Det kan inte vara värre än oredan hemma och det trista vardagsliv de just lämnat bakom sig, eller?

Varför besitter denna plats en så mystisk atmosfär? Vad är orsaken till dess snedvridna yttre? Ju längre studenterna befinner sig där, desto mer frågor dyker upp. Och svar de helst hade klarat sig utan.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Alla mord jag begått

"Alla mord jag begått" av Johanna Sterling av Lind & Co. Boken handlar om Andreas. Han arbetar som kurator på onkologavdelningen. Hans fru har nyligen berättat att hon vill skiljas. Hon har dessutom flyttat hem till en ny man, vilket Andreas inte gillar alls. Han stalkar dem för att få veta mer om mannen och deras förhållande. Det enda han vill är att Elin ska flytta hem igen. De ska ju inte alls skilja sig intalar han sig. För att förhala det hela vägrar han att skriva på skilsmässopappren, som Elin redan skrivit på. Ju mer vi får lära känna Andreas ju mer får vi veta hur han lyckas ta livet flera personer i sin omgivning. Han får det att likna olyckor, så han har dessvärre inte blivit tagen för alla morden han har begått. Och ändå är han inte klar, för det finns fler som står vägen för honom och hans lycka. När han får reda på att Elin är gravid bestämmer han sig för att Elin ska hem igen, för det enda han önskar sig är att bli pappa. Det spelar ingen roll om barnet inte är hans. Han smider sina planer samtidigt som han gör allt för att ställa in sig hos Elin, för att få henne att förstå att de fortfarande hör ihop. 

Denna boken är den första delen i en trilogi, och är en riktigt spännande bladvändare. Den innehåller alla de ingredienser som gör att man inte kan låta bli att läsa, fast stämningen i boken är så obehaglig. Vi får lära känna Andreas, som är en riktigt ruggig och otäck person innerst inne. Hans svåra uppväxt har format honom till den person han är idag. Han såg hur pappan misshandlade sin mamma, och pappan drack för mycket. Man vet dock inte riktigt om man ska tycka synd om honom, eller hata honom. Ju mer jag lär känna honom, ju mer lutar det ändå åt det sistnämnda. Detta är en riktigt farlig och otäck person. Trots att han har sitt välstädade yttre, och arbete som kurator på Länssjukhuset Ryhov, får vi flytta in i en mördares sjuka hjärna. Författaren lyckas få hans tankar och känslor att låta äkta och relevanta. Trots att frun flera gånger försöker tala om att det är slut, vägrar han att släppa kontrollen över henne. Boken slutade väldigt spännande, så jag ser fram emot nästa del. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8
Jag vaknar gråtande, för tidigt. Klockan är 04.13. Och gråten vill inte sluta. Jag låter som ett barn, fulgrinar högt och vältrar mig i sängen. Är så fruktansvärt ledsen. Det smärtar i bröstkorgen och ljuden som lämnar min ömma hals låter främmande. Tillhör de verkligen mig? Men det är som om någon dött. Hjärtat slår orytmiskt och fort. Jag tittar på klockan igen och blinkar tårarna ur ögonen. Stressen piskar upp pulsen, som om jag glömt något mycket viktigt eller riskerar att komma för sent. Jag måste ha drömt, en mardröm, men om vad? Kanske att månen föll ner och träffade mig i pannan för det gör fruktansvärt ont i skallen. 

När jag ska stiga upp överfaller yrseln mig. I en ny gråtattack lägger jag mig igen. Rummet snurrar trots min horisontella position. Jag försöker hålla mig fast i täcket. Herregud, vad är det som händer? Dör jag? Eller är jag kvar i drömmen, men vem är det som har dött? Varför är allt så hopplöst sorgligt? 

I ett försök att ta kontroll över andningen drar jag djupare andetag och pressar ner den i magen. 

Gravitationen, en naturkraft att klamra sig fast vid och jag noterar tyngden av min kropp. Det är gravitationen som håller mig kvar, som gör att jag inte sjunker genom ett svart hål eller flyter ut i rymden. Men tänk om gravitationen upphör, bara så där? Det hisnar så mycket av den tanken att jag tror att kroppen lämnar madrassen, svävar. 

Jag står inte ut i den här verkligheten och kastar mig ur sängen, skyndar in i badrummet för att dricka vatten och ta en kall dusch. 

Måndag. Idag måste jag till jobbet. Måste. Vårvintern frasar över gräset och får asfalten att glimma i sin frusenhet. Det är bra. Bra med ordentlig jacka, som om det fortfarande är som vanligt och vinter, som om tiden inte alls rör sig framåt. Och nu kommer bussen och tar mig hela vägen till Länssjukhuset Ryhov. 

Det är teamträff direkt på morgonen. Ett forum att dryfta aktuella frågor och svårigheter. 

Just nu är man bekymrad över inneliggande patient på rum tolv. Hennes familj ligger i fejd och kan inte besöka henne samtidigt. Fejd? Ja, man säger faktiskt så. Existerar det i verkligheten och inte bara i 1800-tals skildringar? En sammandrabbning i helgen hade utmynnat i att polis tillkallats. Och nu upprättades besöksschema. Jag berörs ju inte direkt av detta då jag som kurator inte arbetar på själva onkologavdelningen. 

Baksidestext;

"Människor har en tendens att dö omkring dig", säger en av poliserna. Men allt Andreas gör är att älska för mycket. Han ska ju inte alls skilja sig. Ändå ligger de där på köksbordet, skilsmässopappren som hans fru Elin redan undertecknat. För att få henne att återvända måste han ta till alltmer drastiska metoder. Till slut ska Elin inte ha något annat val.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 27 februari 2024

Theodosia och Osiris stav

 "Theodosia och Osiris stav" av R. L. LAFEVERS utgiven av HarperCollins förlag. För barn 9 - 12 år. Vi får följa den elva år gamla flickan Theodosia, vars föräldrar arbetar på museet för legender och fornminnen i London. Theodosia har en förmåga att känna av de förbannelser som är lagda på de olika museeföremålen, samt har hon även förmåga att rena dem. En kväll råkar hon aktivera Osiris stav, som kan väcka de döda till liv. Det resulterar i att flera mumier har försvunnit från sina museer, och nu har de dykt upp i museets hall. Theos pappa blir anklagad för stöld, och det är nu Theos uppgift att rentvå sin pappa och ställa allt till rätta. Det visar sig lättare sagt än gjort, då Theos farmor bestämt att Theo ska utbildas av en guvernant, vilket Theodosia inte alls är intresserad av. För den ena guvernanten är värre än den andra. Dessutom är hennes fiender, kaosormarna tillbaka. Theo måste nu bli av med de besvärliga guvernaterna, samtidigt som hon måste rentvå sin far. Ska hon lyckas? Det verkar svårt för en elvaåring flicka, men hon får oväntad hjälp. 

Detta är den andra boken om Theodosia, och vi befinner oss i London under början på 1900-talet. Jag gillar verkligen den här elvaåriga flickan. Hon är både smart och kvicktänkt. Jag gillar hennes rappa kommentarer, och hur hon lyckas ta sig ur de olika svårigheter hon befinner sig i. Hon är dessutom tatalt orädd, även om källaren på museet är lite läskig. Hon bjuder som vanligt på många fniss. Jag älskar hur hon får den ena efter den andra guvernant en att ge sig av, och hur hon tar sig an de olika problem som dyker upp. Den här bokserien hade jag troligtvis älskat som barn. Trots att jag är äldre så uppskattar jag historierna om Theodosia väldigt mycket. Jag gillar den spännande miljön på museet och alla de andra karaktärer vi får möta. Jag gillar också hur författaren bakar in fakta om egyptisk arkeologi i berättelsen. Jag ser fram emot att få läsa mer om Theo och hennes äventyr. Denna fantastiska äventyrs bok vill ni inte missa. Jag kan varmt rekommendera denna roliga bokserie. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

SÅJA, LILLA MUS

NÄR VI KOM FRAM TILL MUSEET nästa morgon och ingen väntade på trappan utanför kände sig far sig genast bättre till mods. Faktum var att han var så glad att han helt missade att jag började skaka av frossa så fort jag klev in. Förbaskat också! Den senast tillkomma osakliga anden hade lämnat mumien den kommit hit med och lurade nu i museets hall. 

Givetvis märkte ingen annan något. Mor och far gick raka vägen upp till sitt arbetsrum, i förhoppning om att kunna forska hela dagen och ta igen förlorad arbetstid. 

Men jag dröjde mig kvar i hallen och hoppades få en chans att utföra ett andra gradens test på detta exemplar av mut, som lämnats kvar av mumien. Om jag kunde ta reda på exakt var den osakliga anden befann sig kunde jag avlägsna den. 

Det var bara det att hallen var full av aktivitet. Dolge, Sweeny och två andra vaktmästare bar fortfarande mumier ned till godsmottagningen. Konstigt. Jag trodde att de blivit klara med det dagen innan. Kanske var det fler mumier än jag trott.

Jag var glad att se att de hade samma arbetskläder som i går. Med lite tur låg Horusögat fortfarande kvar i deras fickor och beskyddande dem. 

Dolge grymtade till och lyfte en stor figur invirad i linne medan Sweeny tog tag i andra änden. "Jag svär på att de här förbaskade sakerna förökar sig som kaniner", sa Sweeny. 

Dolge muttrade: "Se upp. Håll låg profil. Här kommer Hans Högvördighet." 

Baksidestext;

När jag reste mig upp hörde jag ett knarrande och knakande ljud. En efter en vände mumierna huvudet åt mitt håll. 

Flera mumier har försvunnit - och nu har de plötsligt dykt upp på museet för legender och fornminnen! Polisen tror att Theodosias pappa har stulit dem och nu måste Theo inte bara se till att han slipper fängelse utan också ta hand om mumierna och de ondskefulla förbannelser som omger dem. Dessutom är hennes fiender i det hemliga sällskapet Kaosormarna tillbaka, och Theo har en hel rad av besvärliga guvernanter att handskas med. 

Det är faktiskt på gränsen till vad en elvaåring klarar av. Som tur är har hon sin vän klåfingriga Willy vid sin sida. Eller har hon det? Det verkar som om han också döljer något...


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

När slöjorna faller

"När slöjorna faller" av Agneta Brav`elius utgiven av Förlagshuset SILJANS MÅSAR. I den här boken får vi följa Edith, som gör en inre resa. Vi får lära känna henne när hennes liv nått botten, och sedan följa hennes resa framåt. Edith har blivit lämnad av sin man, då han hittade en annan kvinna. Hon blir uppsagd från sitt jobb, och har dragit på sig skulder. Det är en kamp för att överleva varje månad, och det finns aldrig några pengar över. Nu har hon nått botten. Hon skäms. Ska hon våga tala om för sina barn hur det ligger till? Kanske vill de inte ens ha med henne att göra efter att hon berättat. Efter flera dödsfall i hennes närhet blir hon rädd att livet snart är slut. Nu vill hon ta tag sitt liv. Då kommer hon i kontakt med Clara och John. De visar henne vägen till ett nytt och bättre liv, och med de nya insikterna hon får, lyckas hon förändra sitt liv till det liv hon alltid längtat efter. Vi får följa hennes fantastiska resa från ett stressfyllt liv, till ett liv där hon bejakar sig själv, och sin förmåga att skapa sig det liv hon alltid längtar efter. Ett liv fyllt av färg, kärlek och öveflöd.

Detta är en vackert förpackad bok om personlig utveckling. Ja, jantelagen kan verkligen förstöra för människor. Att gå i sina väl invanda tankar, att man inte är värd bättre, är ett hinder för så många. Varför kan vi människor inte göra tvärt om? Uppmuntra varandra i stället? Jag njöt verkligen av att läsa hur Edith förändrade sitt liv från medeokert till magiskt. Jag tycker det är fantastiskt hur universum hjälper kvinnan i boken på olika sätt. Vilken fantastisk historia. Hon får kontakt med sina guider och de hjälper henne att nå sina drömmars mål, om att ha sitt egna Bed and Breakfast. På vägen får vi följa hur hon lär sig att bejaka sig själv, och i stället för att fortsätta gräva ner sig, så börjar hon unna sig ett nytt läppstift då, och en ny klänning då. Samtidigt gottar hon sig i sina recept böcker och njuter av att baka och laga sina favorit rätter. På resans gång får hon även bättre kontakt med sina barn. Plötsligt radar möjligheterna upp sig som på beställning. Jag tycker boken är fint åter berättad och jag är tacksam att få läsa den. Härligt slut. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

Livets gång

Löven började skifta i färg och träden stod som i brand med alla nyanser av orange. Vissa träd hade till och med börjat släppa sina löv. På vägen till affären såg hon Margot, grannen som hon också hjälpt under sin tid som kurator. Men Margot såg henne inte. Edith var på väg att ropa, men hejdade sig då hon insåg att Margot var fullt fokuserad på något annat. Hon gick sakta, lite vingligt, krampaktigt stödd av sin rullator. Det verkade vara med stor möda som hon tog sig fram. Fokus såg ut att ligga på att hålla balansen. Edith tog sig för bröstet och höll andan en kort sekund. Margot var den andra kvinnan på gården som inte längre klarade av att gå utan stöd. Mellan Edith och Margot skilde det bara tre år. Skulle det vara Edith tur nästa gång? 

Åldrandet var skoningslöst, konstaterade Edith. Likt naturens gång vissnade alla blommor efter ett tag. Men vad var alternativet? Att inte längre finnas kvar över huvud taget? 

Baksidestext;

Är det verkligen tillåtet att följa sina innersta drömmar?

Är det inte lite väl egoistiskt att gå sin egen väg?

Och måste man inte ha en god ekonomi för att kunna bejaka sig själv?

Edith liv är en ständig kamp och hon arbetar hårt för att få vardagspusslet att gå ihop. Pengarna räcker aldrig, barnens pappa träffar en ny kvinna, och när Edith blir uppsagd från jobbet når hon botten. Samtidigt som hon utkämpar sin strid för att överleva sker flera dödsfall i hennes närhet. Skärrad av deras livsöden påbörjar hon sin vandring uppåt igen. Men det går långsamt och Edith är otålig. Vad är egentligen meningen ded livet? Har hon det som krävs för att leva det liv hon alltid drömt om.

Trött på att kämpa, bearbeta och processa önskar hon att hon bara skulle kunna knäppa med fingrarna och transportera sig till en helt annan tillvaro. Som genom ett under kommer Edith i kontakt med Clara och John. De hjälper henne ta sig genom nya portaler för att utforska nya världar.

Sakta men säkert börjar Edith bejaka sig själv för att leva sitt liv fullt ut. Kan det verkligen vara så enkelt som att lösningarna på våra problem finns mycket närmare än vi tror men att vi är förblindade att se dem?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

måndag 26 februari 2024

Till hamnen - Livet i Skärvik

"Till hamnen - Livet i Skärvik" av Jenny Clevström utgiven av HarperCollins förlag. Denna boken handlar om tre olika kvinnor. Inez befinner sig i det lilla samhället Skärvik på Öland, för att klara upp bouppteckningen efter sin mamma Beatrice, och sälja hennes hus. Vem Inez pappa är har Inez aldrig fått veta. Hon tror dessutom att hon aldrig kommer att få veta vem hennes pappa är. Mamman Beatrice valde bort Inez som liten och hennes syster Annie, har istället tagit hand om Inez. Även Mei Li befinner sig i Skärvik, för att gömma sig från mannen som tagit med henne till Sverige. Rädslan för att bli funnen gör henne orolig. Han var våldsam och tryckte ner henne. Hon gömmer sig nu i sin chefs hus och hon oroas av tanken på att han ska hitta henne. En kraftig storm drar in över det lilla kustsamhället och man letar efter fiskaren Torsten, som fastnat i stormen och råkar ut för en olycka. Rosie minns den gången för länge sedan då hennes man förolyckades på havet. Ska de hitta Torsten, så hon kan berätta vad hon verkligen känner, innan det är för sent? 

Jag har längtat efter en ny bok av författaren, då jag läst och tyckt mycket om hennes tre föregående romaner. Jag blev inte besviken, medan jag läste denna mysiga och varma relations romanen. Boken är både spännande och välskriven. Detta är den första delen i en ny serie om kärlek och vänskap och hemligheter i en litet kustsamhälle på Öland. Som vanligt målar författaren upp ljuvliga och fantastiska miljöer. Man vill verkligen vara där på plats och umgås med de olika karaktärerna och deras fina gemenskap. Karaktärerna är så fint gestaltade. Vi får följa de olika karaktärerna medan de minns och tänker på olika händelser de varit med om. De tre kvinnorna har både bra och dåliga minnen, och de har alla varit med om svåra saker. Tankar och känslor känns relevanta för historien. Nu knyter de nya vänskapsband till varandra och nya relationer skapas, dessutom finns det viktiga hemligheter som måste avslöjas - hemligheter som kan förändra allt. Jag ser redan fram emot nästa del. Denna varma och finstämda roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

Molnen från morgonen hade skingrats och när Inez på eftermiddagen satt på stentrappan seglade endast lätta fluffiga dun omkring på en ljusblå himmel, så att solen titt som tätt stack i ögonen. 

Vid hennes fötter låg Dixie. Hunden hade varit lugnast när de gått promenader, så de hade tagit flera turer, bort mot klienten, till hamnen och ut på mossen, förutom skräpsamlandet med Mei Li på stranden. Det var en mer dramatisk natur än vad Inez mindes, trots att den samtidigt var lågmäld. Flera gånger hade hon stannat bara för att ta in det storslagna. Men nu hade Dixie kommit till ro, och runda små snarkningar puffade från hennes nos som låg platt mot trappsteget. På något vis gjorde hundens närvaro hennes sysslor enklare, fast Dixie ju inte alls hjälpte till, utan riktigt sänkte arbetsmoralen genom att ligga där och sussade. Men det var något rofyllt bara med att ha henne där. 

Hon plockade upp ett dokument ur kartongen som hon hade hittat när hon rensat ur en AB Beatrices garderober. En låda full med medicinska journaler som Beatrice måste ha begärt ut och som gick ända tillbaka i tiden då Inez bara var några år gammal. Många av rapporterna talade om varianter av samma tillstånd: maniska perioder, depression, vanföreställningar, paranoia. Perioder av välmående, mediciner som fungerat olika bra, mediciner som Beatrice vägrat ta. De flesta journalerna var daterade i Kalmar, och på flera av de senare återkom en läkares namn, psykiatriker Anna-Maria Källström. 

Journalen hon höll i handen var daterad från tiden då hon själv varit runt sexton. 

Patienten uttrycker en lång period av mani. Svag verklighetsförankring. Kan inte förklara varför hon har sågat söner möbler och slängt ut i trädgården och tagit in buskar och träd i huset. Uttrycker oro för att vattnet i vattenledningarna ska vara förgiftat. 

Orden fick magen att knyta sig. Minnen av Beatrice i hennes olika tillstånd vällde in. Med en plötslig styrka såg hon framför sig hur hon och Annie hade hittat Beatrice i trädgården en morgon, där hon gjort upp en eld på gräsmattan. Det hade varit en kall vårmorgon, men Beatrice hade stått barbent, iklädd endast t-shirt och kastat kläder och böcker på elden. Hon behövde inte en massa materiella saker, hade hon ropat när Annie försökt närma sig. Inne i huset var allt utrivet från lådor och garderober. Inez hade varit runt tio, elva den gången, och bilderna av Beatrice framför lågorna var tydliga. 

Baksidestext;

EN STORM SVEPER IN ÖVER DET LILLA KUSTSAMHÄLLET Skärvik på Öland. Fiskaren Torsten saknas och kaf'eägaren Rosie kastas tillbaka till den där natten för länge sedan - då, när havet förändrade hennes liv för alltid. Ska stormen ta Torsten ifrån henne innan hon hinner berätta?

Inez ska inte stanna länge på ön. Så fort bouppteckningen efter hennes mamma är uppklarad ska hon ge sig av och begrava minnet av modern som valde bort henne redan som liten. Men när stormen bedarrat är det tydligt att Inez har djupare band till ön än hon vetat om.

Mei Li befinner sig på andra sidan jorden från sin familj. Ensam i det lilla huset vid havet tar hon skydd från den man som fört henne till det nya landet. Mei Li är stukad av livet, men samvaron i byn väcker något inom henne. Kanske har hon hamnat på precis rätt plats.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

söndag 25 februari 2024

Närsök

"Närsök" av Josefin Schygge utgiven av Bokförlaget Forum. Martina har efter en traumatisk händelse, hoppat av politiken. Nu driver hon en liten gårdsbutik på idylliska Visingsö. Hon bor på ön med sin man och sina två barn. Martina och hennes tonårsdotter, Lilly, har inte den bästa relationen just nu, men när Lilly plötsligt försvinner, förstår Martina att något är fel. De har hittat hennes mobil i ett kärr på ön, men inga andra spår. Martina gör nu allt för att finna sin dotter, och man söker av hela ön för att finna henne. Hon verkar dock inte finnas kvar på ön. Kan försvinnandet ha att göra med den händelse som Martina blev utsatt för fem år sedan? Martina blev överfallen av en stalker och mannen har nyligen blivit frigiven och har synts till på ön. Eller har försvinnandet med Lillys biologiska pappa att göra? Har hon rest till honom eller har han tagit henne. Den unge mannen Nils, vad hade han och Lilly egentligen gemensamt? Vet Lillys vän Ida, som ligger på sjukhus, något som inte Martina vet om? Ja, det finns många trådar att följa upp och sanningen är inte den Martina tror. Ska man hitta Lilly innan det är försent?

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Den här boken är riktigt spännande och fångar mig som läsare från första sidan. Boken blir mer och mer spännande ju mer jag läser, ända till det gastkramande slutet. Jag gillar att författaren bakar in ett svårt ämnen som involverar våldtäkt och synen på övergrepp i samhället. Ja, att ens barn försvinner måste vara alla föräldrar mardröm. Författaren lyckas förmedla mammans känslor på ett bra och trovärdigt sätt. Vi får följa Martina från olika tidsperspektiv i hennes liv. Alla de händelser som förklarar varför Martina handlar och reagerar som hon gör. Vi får även följa Lilly under månaderna innan hon försvinner, samt så kryper sanningen fram mer och mer. Det är spännande med flera olika möjliga förövare, vilket gör att man inte kan lista ut vem det är som tagit Lilly på förhand. Handlingen och miljön är så bra beskriven att det känns som man är på plats. Alla lösa trådar knyts ihop på bra sätt på slutet. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Martina, 5 september 

Vägen är både krokig och smal. Hon kör förbi stengärdsgårdar, tät skog och öppna fält. Inte ens vid den långgrunda badplatsen är det något folk. Där sträcker sjön ut sig, bred och ståtlig. Det går gäss på den. Trots oron och stressen kan Martina inte köra förbi utan att slås av hur vackert det är. Bilen skjuter småsten ut mot diket och hon väjer in mot mitten igen. Det går för fort. Vägbanans oljegrus är lappat och lagat men här och var gräver däcken ändå ner sig i hålor. Martina reagerar knappt när det dunsar till. Hon minns inte när hon var här senast, ändå är allt exakt som det alltid har varit. Samma hus, samma träd, samma dam. 

Hon sänker farten, passerar fallet sakta, sakta. Det svarta vattnet trycker mot dammluckorna, redo om någon bara skulle släppa iväg det. De stora stenarna på andra sidan vittnar om att ingen öppnat luckorna på länge. De är gulaktig grå och tänkta av fågelbajs. Vattnet har torkat upp i sprickorna mellan stenarna. Hon blir torr i halsen. Hela morgonen har hon spelat upp de där dagarna för sig själv. De var så få till antalet, så oerhörda i sin betydelse. Visst hade hon anat att det som hände skulle få konsekvenser, men inte att det skulle bli så här. 

Så är hon över på andra sidan och påbörjar stigningen genom tallskogen. Trädstam efter trädstam svischar förbi. Sannolikheten att Lilly ska vara här är väldigt liten, det vet hon. Men det är också det enda hon har att klamra sig fast vid. 

Fem minuter senare spricker tallskogen upp. Hon har blicken fäst på det stora huset i byns bortre ände. Det ser sjavit ut. Mer smutsgrått än vitt, dåligt kittlade fönster, långt gräsoch vildvuxna äppelträd. Ensligheten drabbar henne så snart hon kliver ur bilen. Även om Martinas egen ö är tyst, är tystnaden som finns här något helt annat. Hon fyller den med sina steg när hon småspringer mot huset. Utan tvekan tar hon sikte mot källaren. 

Baksidestext;

Efter en traumatisk händelse har Martina lämnat politiken och startat en gårdsbutik på idylliska Visingsö där hon bor med sin man Björn och sina två barn. Utöver arbetet med odlingarna kämpar hon med relationen till den särbegåvade tonårsdotter Lilly - varför har de så förtvivlat svårt att prata med varandra?

En september morgon är Lilly plötsligt försvunnen. Hennes mobiltelefon hittas i ett kärr på ön, men där upphör alla spår. Har hon rymt eller är hon kidnappad? Finns det en koppling mellan Lillys försvinnande och händelsen som fick Martina att lämna politiken? Eller ligger förklaringen ännu längre bakåt i tiden, i Martinas egen uppväxt.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju - Elin Karlsson

Denna författarintervjun belyser Elin Karlsson som har gett ut en bok för barn. En bok jag inte har läst. Jag hoppas få möjlighet att läsa något av författaren framöver. Tack Elin för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Jag har skrivit två böcker. Den första heter "Lennon och jag" och kom ut i juli 2023. Det är en spänningsbok för åldern 9-12 år som tar upp ämnen som mobbning och fördomar. Min andra bok, en fristående uppföljare, kommer ut framåt sommaren.

2. Vem är Elin Karlsson? (Lite allmänt om dig själv).

Jag är en fyrabarnsmamma och socionom, som älskar klänningar, böcker, skog och vemodig musik.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Den första idén kom till mig när min son och en kompis pallade äpplen och blev fotograferade av en äldre man. Det blev en stark bild som sen växte och kompletterades med massa andra idéer.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var 36 år när jag började skriva det första på det som sen skulle bli debutboken.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Bara positiv!

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag ser det inte riktigt som att jag började skriva. Även när jag inte skrev på många många år så såg jag mig själv som någon som skrev "egentligen". Men skrivandet har fått tid och plats, och det känns som att jag tar mig själv på större allvar nu.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Både ja och nej. Det var lättare eftersom jag redan kände de flesta karaktärerna, men svårare eftersom jag behövde förhålla mig till första boken.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag har ganska nyligen skrivit färdigt manuset som blir bok nummer två. Nu jobbar jag lite med ett ungdomsmanus, men jag har ingen aning om när det blir färdigt. 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag älskar verkligen att bada, både i kallt och varmt vatten. Räknas det som ett intresse?

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är socionom och arbetar heltid i en akutverksamhet.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Att läsa är det bästa jag vet och jag gör det så mycket jag kan. Jag läser väldigt blandat, allt från barnböcker, deckare och litterära romaner till kärleksberättelser.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Det ser alldeles för stökigt ut. Tyvärr har jag inget kontor eller egen plats. Oftast skriver jag i soffan eller i en fåtölj i köket. På sommaren sitter jag gärna på altanen.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag gör en planering varje vecka baserat på hur jag jobbar på mitt vanliga jobb. En vanlig skrivdag stiger jag upp ca 7. När barnen har gått till skolan så tränar jag eller tar en promenad. Sen sitter jag och skriver ungefär mellan klockan 9.30 och 13. När barnen kommer hem lägger jag bort datorn.

Jag försöker få till ca 10 skrivtimmar i veckan, men det går inte alltid.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Våga skriva dåligt och bara få ur dig text. Allas första utkast är dåligt. Det är i redigeringen det blir bra, och man kan inte redigera en text som inte finns.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag drömmer om att få fortsätta skriva och att skrivandet ska få ta större plats i mitt liv.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Jag vet inte om jag alltid lyckas leva efter det, men jag övar på att minnas att: "Jag kan ha fel!" Ett citat av Björn Natthiko Lindeblad.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Onkel Toms stuga och Anne Franks dagbok För att det är gripande böcker om otroligt viktiga ämnen. Vi måste alltid minnas vad som händer när människor avhumaniseras.


Tack Elin för att du ville delta i min intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

De förbjudna böckernas bibliotekarie

"De förbjudna böckernas bibliotekarie" av Brianna Labuskes utgiven av HarperCollins förlag. Vi befinner oss vid tiden för det andra världskriget. Vi får lära känna tre olika kvinnor, under tre olika händelseförlopp, i tre olika länder. 1933 får vi lära känna den debuterande författaren Althea James, som blir bjuden till ett kulturutbytesprogram i Tyskland. Althea tycker att Berlin är spännande, men det ändras snabbt när hon lär känna Dev. Hon förstår snart hur fel hon haft. I Paris befinner sig Hanna Brecht som har flytt från Tyskland. Här finns inte den fristad hon tänkt sig, men efter att förlorat allt hon har kärt, beger hon sig till New York och på De förbjudna böckernas bibliotek får hennes liv en ny mening. 1944 lär vi känna Vivian Childs. Hennes man har nyligen blivit dödad i kriget. Viv slåss nu för att man ska behålla programmet som förser alla de soldater som kämpar i kriget, med utvalda pocketböcker. Dessa får soldaterna att kämpa lite till. Viv vill dra in författaren Althea, och bibliotikarien från biblioteket, i sin kamp för att bokprojektet ska få fortsätta. Ska de tre kvinnorna lyckas få den politiker som vill stoppa programmet att ändra sig? 

Ja, att jag tycker det är spännande att läsa historiska romaner är ingen underdrift. Och denna historiska roman gjorde mig inte besviken. Jag gillade verkligen temat i den här boken. Boken är för mig en riktig höjdare, och den blir min favorit i månadens läshög. Vi får läsa en bok, där kvinnor och kärleken till böcker får ta en stor plats. Författaren bakar in intressanta historiska händelser, på ett bra sätt. T ex när Nazisterna brände de böcker, som var skrivna av judar, samt de böcker som var skrivna på ett sätt som inte var i enlighet med deras övertygelse. Man samlade ihop till ett stort bokbål med dessa böcker, den tionde maj 1933. Dessa böcker finns nu bevarade i De förbjudna böckernas bibliotek i New York. Jag gillar hur de tre karaktärerna är gestaltade, och hur man får följa de olika händelseförloppen. Allt vävs sedan ihop på ett väldigt fint sätt i slutet på boken. Boken känns väldigt välskriven och författaren har gjort en bra bakgrundsresearch. Ja, sensur är fortfarande ett aktuellt ämne även idag. Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14 

New York 

Maj 1944

Även om Viv hade gått raka vägen från Coney Island till det fallfärdiga kontoret för Brooklyns älskade kongressledamot Emmet Hale höll till, hade hon nu vankar fram och tillbaka framför det så länge att de gamla männen som satt och spelade kinaschack i änden av kvarteret började titta misstänksamt på henne. 

Folk var så beskyddande mot Hale i det här området, det visste hon. Det snabbaste sättet att få till en stilettkniv tryckt mot halsen var att säga något nedsättande om honom. Viv försökte ge männen ett lugnande leende, men det tycktes snarare ha motsatt effekt. En av dem reste sig och det räckte för att hon skulle kliva upp på det första trappsteget utanför byggnaden. 

Dörren till Hales kontor for upp redan innan Viv hann lyfta handen för att knacka. 

"Jag undrade just om du tänkte stå där ute hela dagen." 

Hon blev kruttorr i munnen och hjärtat började dunka vid blotta åsynen av honom. Han lutade sig nonchalant mot dörrposten, iklädd skjorta och öppen mörkgrå bäst, ingen kavaj. Färgen matchade byxorna som smet åt kring hans muskulösa lår. Den där enda förförande locken hängde ner i pannan och de vita tänderna blixtrade till när han log roat mot henne. 

"Jag undrade om jag skulle få tuberkulos bara av att kliva in i ditt kontor", kontrade Viv. Hon kände sig osäker men ville inte visa minsta tillstymmelse till tvekan. Trots att hon själv var en reslig kvinna var Hale fortfarande mycket längre. Särskilt när han rätade på ryggen och gjorde sig så lång som möjligt. De där breda axlarna fick henne att känna sig hopplöst liten. 

Hans blick vandrade ner mot hennes nakna hand innan han mötte hennes blick. Hans ögon var en blandning av grönt, guld och blått och tycktes aldrig kunna definieras som en enda färg. 

"Hej, syrran". 

Viv log för att hon inte skulle grimasera. 

"Kära bror", sa hon älskvärt. "Du ser välbehållen ut." 

Charlotte hade någon gång antytt att detta var en öm punkt hos Hale, att Edward hade åkt iväg och dött så ung och Hale inte hade gjort det. 

Hales leende stelnade till en tiondelssekund men blev sedan ännu bredare. Han gjorde en gest mot himlen."Det är frånvaron av bomber som gör det." 

"Ja, jag kan tänka mig att det hjälper." 

Baksidestext;

KÄRLEKEN TILL BÖCKER KAN ÖVERVINNA ALLT

BERLIN 1933. Efter framgångarna med sin debutroman får den amerikanska författaren Althea James en inbjudan från självaste Joseph Goebbels att delta i ett kulturutbytesprogram i Tyskland. För Althea är Berlin gnistrande och spännande, en möjligheternas stad. Men den föreställningen förändras snabbt när hon möter Dev, en kvinna som visar henne det riktiga Berlin. 

PARIS 1936. Hanna Brecht har flytt Tyskland och förföljelsen efter att ha förlorat allt hon håller kärt. Paris är inte den fristad hon tänkt sig, men på De förbjudna böckernas bibliotek fylls hennes liv sakteliga med ny mening. 

NEW YORK 1944. Sedan Vivian Childs man dödades i striderna mot nazisterna har hon fört ett eget krig mot den politiker som beslutat att avbryta hennes hjärteprojekt: att tillhandahålla väl utvalda böcker till miljontals soldater utomlands. Hon måste få senatorn att dra tillbaka beslutet - och till hjälp tar hon en alldeles särskild bibliotikarie. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

fredag 23 februari 2024

Kvinnogården

"Kvinnogården" av Unni Lindell utgiven av Pirat förlaget. Betzy har blivit misshandlad av sin man under en lång tid. Tillslut får hon nog och rymmer med sina två barn. De försöker få plats på ett kvinnohem, men där är det fullt. Snø som arbetar som polis, kör istället Betzy och hennes barn, till ett ställe som kallas för Kvinnogården. Snø arbetar också med män som har rapporterats saknade. Ju mer hon undersöker saken, ju mer leder de olika spåren fram till det vita huset i skogen. Samtidigt oroas en av de intagna på Kvinnogården, Lilja, över varför källardörren måste vara låst, och varför är de bevakade av dolda kameror? Så får Betzy reda på att hennes man, William, anmälts försvunnen. Föreståndaren tycker att Betzy kan återvända hem. Hur kan hon veta att det är säkert? Vet hon något som hon inte talar om? Snø förstår snart att Kvinnogården, och kvinnan som arbetar där, bär på en mörk hemlighet. Ska Snø lyckas lösa mysteriet innan spåren sopas bort för alltid? 

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. I den här boken förflyttar vi oss till Norge. Denna spänningsroman handlar om ett aktuellt och svårt ämne. Man berörs av kvinnornas olika öden, och det är hemskt att det förekommer över huvud taget. Vi får nämligen möta kvinnor som blivit utsatt för våld i nära relationer. De är tvungna att fly för sina liv, för nästa gång de möter sin förövares knytnävar, kan vara det sista de gör. Samhället kan tyvärr inte alltid skydda kvinnorna. Därför upplåter en kvinna sitt eget hem, till förmån för de utsatta kvinnorna. Till syntes omges de av idylliska jordgubbsodlingar, men skenet bedrar. Man går ett steg extra, för att skydda de utsatta kvinnorna. Det idylliska vita huset bär på en mörk och långvarig hemlighet. Författaren lyckas fånga mig från första sidan, så jag varnar för stäckläsning! Spänningen är obehaglig och kryper sig under skinnet. Miljöbeskrivningar och karaktärer är bra beskrivna. Även tankar och känslor känns relevanta. Ett svårt ämne som behöver belysas ännu mer. Läs boken! Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

18

BETZY WESSEL GICK UT i trädgården. Hon hade märken i ansiktet och tovigt ihoptrasslat hår. Hon var barfota och gräsmattan var fuktig efter regnet, men doften av gräs hade en lugnande inverkan. Syrenerna hängde i ljuslila klasar i häcken. Det droppade fortfarande från dem som hängde i skuggan. 

När hon sa de där orden inom sig, som så många gånger tidigare, gick det upp för henne att hon behövde komma där ifrån, för Bambis och Soys skull. Nu. 

William bestämde allt. Han ångrade så klart våldet, som vanligt, det var patetiskt, och nu behövde han sova ut innan de åkte till den nya stugan. Barnen sov också fortfarande, de var utmattade efter nattens bråk. Det var söndag den 26 juni. Klockan var 10. Och hon hade bestämt sig. De skulle inte till den nya stugan. Inte hon och barnen. Insikten hade kommit igår morse då Bambis hade svarat henne på ett hånfullt sätt, spottat efter henne och frågat om mamma var en fegis. 

De hade så fina drag, ungarna, och ljusbrun hy, en fin mix av Williams nordiska gener och hennes exotiska. Bambis hade hennes hår. Hon tittade upp mot deras balkongdörr, den stod på glänt, snart skulle solen tränga igenom molntäcket och väcka dem. Hon kände tomhet en stundoch tittade bort mot grannens svartglaserade tak. Hon borde be Margarethe om hjälp, verkligen anförtro sig åt henne. Skulle hon springa över och säga ursäkta att jag stör? Göra det nu? Men hon såg då hemsk ut med den spruckna läppen och den svullna kinden, och om William fick reda på att hon hade skvallrat för Margarethe skulle allt bli värre. 

Det gjorde ont i kroppen, och i det ena ögat var det en konstant svart prick i synfältet. Den försvann när hon tittade åt vänster men kom tillbaka igen. Den skadan hade han gett henne för länge sedan, och hon var rädd att hon skulle bli blind en dag. 

Baksidestext;

En skrämmande plats där ingen går säker

I det vita huset i skogen utanför Oslo kan kvinnor söka skydd undan sina våldsamma män. Omgivna av jordgubbsodlingar kan de och deras barn äntligen känna sig trygga. Men någonting skrämmer. Varför är källardörren låst? Och varför finns det övervakningskameror kring huset, är det verkligen för att ingen ska ta sig in?

Och vem är det egentligen som ska skyddas? Den unga polisen Snø Winther får i uppdrag att utreda flera fall av saknade män. När hon kommer till det vita huset i skogen går den ohyggliga sanningen upp för henne.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

torsdag 22 februari 2024

Författarintervju - Lee Seger

Denna författarintervju handlar om författaren Lee Seger. Hennes böcker handlar bl a om personlig utveckling, vilket jag gillar att läsa om också. Jag har två böcker av författaren som jag tänker läsa här nu i vår. Tack Lee för dina fina svar och för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Fem totalt, den första var en lärobok för högskola. Fyra i så att säga eget namn.

2. Vem är Lee Seger? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är terapeutisk healer, författare och konstnär, och erbjuder inspiration och verktyg för personlig utveckling via fackböcker, romaner, webbkurser, utbildningar, artiklar, meditationer och föreläsningar. Jag är 60 år, har två vuxna barn och bor i centrala Malmö.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Revan i horisonten skrev jag 2011 utifrån ett behov av att dela med mig av verktyg kring helande och personlig utveckling. Jag var väldigt starkt vägledd till att skriva Revan i Horisonten, vilket underlättade arbetet enormt. Boken är på sätt och viss en hybrid, en kombination av fackbok och roman.

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; 48 år

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Till min stora glädje är mina texter väldigt uppskattade, och mina läsare (i olika former) har verkligen bidragit till att jag fortsatt skriva och att utveckla mitt språk och det jag vill förmedla.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; På sätt och vis väldigt mycket, eftersom jag idag fullt ut gör det jag älskar. Det är en ynnest att få leva så, och jag är oerhört tacksam mot mina läsare.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja, på sätt och vis, jag förstod skrivprocessen bättre. Min andra bok var Lee Seger Healingkort (2016), det vill säga texter som var kopplade till de 77 kort jag illustrerat. Boken har 200 sidor. Bok nummer tre, Ditt Magiska Jag – 13 steg till ett glimrande liv för dig, jorden och allt annat levande (2019) är en fackbok, som webbutbildningen Andlig Coach bygger på. När jag skrev den, visste jag precis vad jag ville dela med mig av. Så ur det perspektivet var även den lättare.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag har precis gett ut mitt största skriväventyr Arvet från Atlantis (2023), som är första delen i en trilogi. Med sina 528 sidor tar den läsaren tillbaka till Egypten 3300 år tillbaka i tiden. Det är ett svindlande äventyr genom tid och rum, och handlar om svenska Hannah som får en inbjudan att resa till ett tidigare liv där hon får vara en del av den stora andliga revolution som kung Akhenaton och drottning Nefertiti genomförde. Deras historiskt dokumenterade tidslinje är vad berättelsen bygger på, men utöver det lever händelserna sitt eget liv.

Att skriva denna bok var inget annat än magiskt. Här fick jag kasta ut allt annat än min arbetsdisciplin, och verkligen ha tillit. Historien hade sin egen agenda, och det var bara att hänga med i svängarna.

Jag kunde inte riktigt sluta skriva, så två böcker till är på väg. Atlantis Gåva, som är arbetsnamnet på del två, bör väl komma ut våren 2025, och den tredje, med arbetsnamn Gaia kanske hamnar på bokdiskarna våren 2027.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag lever mina intressen kan man väl säga. Jag skriver böcker, kurser, artiklar och webbkurser. Jag illustrerar en ny djurkortlek Lee Seger Kraftdjur, och samarbetar även i skapandet av en ny tarotkortlek, A New Story Tarot. Jag målar också stora målningar i akryl. Goda samtal med mina otroligt fina vänner. Andlighet i olika former, mediterar mycket. Försöker röra på mig – simmar, gör lite yoga, dansar hemma och promenerar i naturen så mycket jag kan. De senaste 15 åren har haft väldigt stort fokus på just utveckling, helande och skapande. Vi får väl se vad framtiden släpper in för något mer…

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Skrivande i olika former, som du ser på svaret ovan.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Inte nu längre. När jag var ung och långt upp i vuxenlivet läste jag allt och hela tiden. Jag var överhuvudtaget mycket intresserad av litteratur. Sedan jag började skriva själv har det blivit betydligt mindre. Mest fackböcker och research. Men jag njuter verkligen då jag ändå hittar något som jag bara måste läsa. Det kommer säkert in mer i livet igen. Jag föredrar en fysisk bok framför e-böcker och ljudböcker.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag har ett stort arbetsrum, som en studio med olika stationer för det jag gör. Själva skrivbordet står så att jag sitter med ryggen mot en vägg, och har ett fönster till höger. Jag har vackra ting omkring mig, och en ljuvlig lila dator med stor skärm (ett måste). Jag har aldrig någon längtan att åka någonstans för att skriva, eller sitta på café eller likande. Jag älskar min arbetsplats.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Min bästa tid är alltid på förmidagarna, men när som går bra egentligen. Skriver jag efter åtta på kvällen har jag dock ofta svårt att somna så det undviker jag. Om jag är i ett aktivt bokprojekt skriver jag cirka 2000 ord per förmiddag, alternativt 4000 på en heldag.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Tre tips egentligen. Ett praktiskt, att alltid lämna något att kroka tag i till nästa skrivdag. På så vis vet man alltid vad man ska börja med, och sedan brukar det rulla på. Den andra är att lära sig att känna skillnad på när man faktiskt behöver backa från sin text, eller när disciplinen måste ta över. Slutligen; att känna trygghet i att språket ständigt utvecklas. Ju mer du skriver, och ju mer feedback från proffs du får, desto bättre blir du. Att skriva en bok är sällan något man gör helt själv.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag är i full gång med att skriva del två i trilogin. Det upptar det mesta av min tid. En ny webbkurs är dock också på gång, samt ett antal meditationer kopplade till Arvet från Atlantis. Allt skrivande hänger för mig ihop. Min dröm är förstås att bli mer läst, både inom och utom Sveriges gränser. Självklart följer jag gärna med mina böcker ut, när det önskas.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Vad gäller skrivande – ”Lita på processen” Jag har med åren fått väldigt stor tillit till just själva skrivprocessen. Den leder mig alltid rätt.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Åh så svår fråga … jag har absolut haft mycket glädje av att läsa det vi kallar klassiker, men det finns så mycket annat som är lika viktigt, så jag har inget bra svar.

Tack Lee för att du ville delta i min intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Författarintervju - Erik Ehrnst

Denna författarintervju belyser Erik Ehrnst, ännu en ny författarbekantskap för mig. Jag hoppas även här att få möjlighet att läsa hans böcker vid tillfälle. Erik skriver på en deckarserie som verkar spännande. Tack Erik för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Två romaner har det blivit, debutromanen "Byrån" och den fristående uppföljaren "Kodord Carrara" (enbart "Carrara" i ljudboksformat) i en deckarserie som åtminstone är tänkt att bli minst tre. Jag arbetar just nu med den tredje delen.  

2. Vem är Erik Ehrnst? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är snart 50 år fyllda, en stor livsnjutare, älskar konst, musik, litteratur, och mat och vin. Bor i Stockholm med fru och hund. Är nästan löjligt förtjust i Italien och reser dit så ofta jag kan, och den kärleken lyser även igenom i mina böcker. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag arbetade på en advokatbyrå som på den tiden hade sin adress precis där byrån är belägen i böckerna. Den gamla fina anrika miljön var verkligen som klippt och skuren för en mysdeckare, så en dag satte jag mig bara ner och skrev. Jag hade en ganska vag grundidé till en början, så karaktärer och story växte till stor del fram under tiden jag skrev. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag var nog runt fyrtio när jag började, och det tog några år innan den blev klar.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt positiv, allt från förvåning till hyllningar och hejarop. Jag är absolut ingen snabbskrivare, så många undrar otåligt när nästa del kommer.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; För mig har skrivandet nästan blivit lite terapeutiskt, något som jag bara måste göra för att må bra. Jag bär också med mig mina karaktärer hela tiden, så nya idéer och situationer kan dyka upp hela tiden i vardagliga situationer. Sen är det så klart alltid roligare att presentera sig som "författare" än andra yrkesroller.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Nej, mycket svårare. Tredje boken ska vi inte ens prata om. Men man kanske ställer högre krav på sig själv också, jag vet inte.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Den tredje boken som jag arbetar med nu kommer hoppa mer i tid än de två föregående, och den tar avstamp vid krigsslutet 1945, där någon tar ett riktigt dåligt beslut som får konsekvenser ända fram till nu. Men man kommer känna igen stilen, många av karaktärerna, och blandningen mellan spänning och cozycrime.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Jag älskar att teckna och måla. Det händer att jag tar fram duk och färger och bara går loss, men jag önskar att jag kunde ägna mer tid åt det. Annars tycker jag mycket om skidåkning vintertid, och SUP-ar gärna på sommaren.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är chef över en service- och logistikavdelning på ett stort företag i centrala Stockholm.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser så mycket jag hinner, och gärna av författarkollegor jag lärt känna bland annat på Instagram, mässor m.m, och helst inom min egen genre.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag har en favoritfåtölj intill öppna spisen där jag gärna sitter. Alltid med klassisk musik i bakgrunden, alternativt någon lugn jazz, typ Billie Holliday. Men jag sitter också ganska ofta på något café i stan, det är både mysigt och inspirerande med lite sorl omkring.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Eftersom vardagspusslet ser ut som det gör så blir det oftast kvällstid jag hinner skriva, även om jag mer och mer lutar åt att jag egentligen skulle skriva bättre på förmiddagarna.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Bara sätt igång! Ha inte för höga mål eller krav på dig själv, utan bara skriv. Låt dig ryckas med och se vart du hamnar. Någonting blir det garanterat.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Det skulle vara helt underbart att få bli översatt till fler språk och hitta en större publik. I första hand engelska, och så italienska så klart. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; A day without laughter is a day wasted - Charlie Chaplin

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; "Mordet på Orientexpressen" av Agatha Christie, en av de bästa deckare som någonsin skrivits.


Tack Erik för att du ville delta i min intervju! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 21 februari 2024

Att hitta hem

 "Att hitta hem" av Caroline Twamley utgiven av Historiska media förlag. I denna boken lär vi känna tre kvinnor. Den Irländska kvinnan Colleen, som levt ett hårt liv, och som blev gravid endast sexton år gammal. Föräldrarna tvingade henne till ett kloster för att föda och adoptera bort barnet, samtidigt som fadern plötsligt gick upp i rök. På klostret lever hon under svåra förhållanden. Malin som nyligen förlorat sin mamma, och som hittar ett brev, som rör upp en hel del funderingar över moderns ursprung. Sedan har vi då Inga, som nyligen skiljt sig, efter ett långt äktenskap från sin man Åke. Ingrid har alltid haft en dröm att få resa till Irland, men aldrig fått sin make att gå med på det. Han har nämligen bestämt andra resemål. Det är bara en av de saker han har styrt över, när det gäller Inga. Men nu får Inga äntligen möjlighet att förändra sitt liv som hon vill, och samtidigt förverkliga sin drömresa. På Irland möter hon Colleen som bär på en tung börda, och hemma i Sverige igen, blir Inga vän med den yngre kvinnan Malin. De finner styrka i varandras sällskap. Kan Inga vara den som ser sambandet mellan sina två nyfunna vänner? 

Wow, vilken bra bok! I den här berättelsen befinner vi oss både på Irland och i Sverige. Vi får följa tre olika kvinnors historia. Detta är en både fin och berörande berättelse om kvinnlig vänskap, när den är som bäst. Men den förmedlar också hur det är att leva under de svåra förhållanden som involverar både alkoholmissbruk och kvinnomisshandel samt kvinnoförtryck. Jag gillar de tre kvinnliga huvudpersonerna, som är bra gestaltade. Känslor och tankar känns relevanta. Berättelsen har en riktigt hemsk bakgrundshistoria. Författaren hittade en tidningsartikel, där det stod att man har hittat åttahundra döda småbarn, vid ett gammalt kloster på Irland. Författaren har lyckat bra med att få ihop en trovärdig och spännande historia, som börjar med att en ung, ogift kvinna blir gravid. Skammen gör att föräldrarna skickar henne till ett kloster där hon i hemlighet ska föda och adoptera bort barnet. I nutid träffas tre kvinnor som blir vänner. Jag tyckte att författaren lyckades få ihop slutet på historien på ett fint sätt. Rekommenderas varmt! Denna feelgood pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

22

Inga

Inga stod i tv-rummet med kaffekoppen i händerna och betraktade pojkarna som spelade boll på gräsplanen utanför. Området som hittills känts nästan obebott visade sig idag från en annan sida, när både vuxna och barn tagit sig ut för att njuta av höstsolen som fick bladen på träden att skimra i guld och brons. 

Inga kunde inte undgå att lägga märke till att människorna som rörde sig utanför hennes fönster inte tycktes tillhöra samhällets toppskickt. Kläder och skor var slitna och blickarna var hårda, även när de log. 

Hon kände igen tecknen från sina år i skolan och visste att barn från utsatta miljöer som den här ofta slog sig fram i världen. 

Pojkarna som spelade fotboll såg ut att vara i tolvårsåldern och Inga kunde tydligt tyda deras emellanåt obscena gester utan att höra vad de skrek till varandra. 

Hon tog en mun av kaffet, vars smak hon börjat vänja sig vid, och kisade bort mot ett hus på andra sidan lekplatsen. En pojke i ungefär samma ålder som de som spelade fotboll satt ensam på yttertrappan med hängande axlar. Åsynen gjorde henne illa till mods. Hon vände sig bort och återvände till köket för att skölja ur muggen under vattenkranen. 

Hon tänkte på samtalet med Åke tidigare, det hade förvånat henne. Han hade inte sökt kontakt sedan dagen hon flyttade ut, utan hade låtit henne ta alla initiativ. Inför Inga hade han hela tiden låtsats oberörd av separationen och skilsmässan. Så varför hade han ringt henne nu? Ångrade han sig? 

Hon lät tanken landa och funderade över vad ett sådant scenario skulle innebära. Skulle hon vara redo att ta honom tillbaka om han bad henne? Om han lovade att göra de förändringar hon hade föreslagit för att deras äktenskap skulle bli bättre? 

Plötsligt såg hon sig själv i köket i huset där hon och Åke bott tillsammans och uppfostrat sina barn. Hon vid spisen och Åke vid köksbordet, precis som vanligt. Synen fick koppen att glida ur handen på henne och med ett högt skrammel landa i diskhon så att vattnet skvätte och blötte ner hennes tröja. 

Baksidestext;

IRLAND 1960. Våld och smuts är sextonåring Colleens ständiga föreslagare, bara den unge Billy kan få henne att glömma hemmets misär. När hon blir gravid är skammen så stor att den överskuggar faderns alkoholproblem och ständiga misshandel. Colleen skickas till ett kloster som tar emot ogifta, gravida kvinnor. Vistelsen hos nunnorna visar sig dock vara värre än det liv hon just lämnat.

Sextio år senare har nyskilda Inga bestämt sig för att äntligen besöka sina drömmars plats: Irland. Resan till den gröna ön blir för Inga vägen tillbaka till sig själv. I takt med att hon får nya bekantskaper växer hennes självförtroende och hon börjar komma till insikt om hur livet borde vara. Samtidigt i Sverige sörjer Malin sin bortgångna mamma. Under en vindsröjning av barndomshemmet hittar hon ett oväntat brev vars innehåll vänder upp och ner på hennes tillvaro.


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Under en rosa himmel

"Under en rosa himmel" av Jenny Colgan utgiven av Norstedts förlag. Morag är en kvinnlig pilot. Hon är nu den tredje generationen av piloter i familjen. Hennes farfar driver en transportfirma som levererar gods till öarna i norra Skottland. Tanken är att Morag ska ta över firman när farfar är för gammal för att driva den. Morag har emellertid helt andra planer. Morag har i stället tänkt flytta med sin pojkvän, Hayden, till Dubai, där han har fått jobb. Men så får Morag ett besked om att farfar blivit sjuk, och Morag måste därför resa hem för att rädda familjeföretaget. Hon är rädd för att flyga efter en insident i Spanien, men försöker att komma över detta. Under en flygning blir dock piloten plötsligt sjuk, och Morag tvingas nödlanda det lilla flygplanet, Dolly, på en liten ö. Ett hemskt oväder har dessutom plötsligt dykt upp. På ön befinner sig ornitologen tillika ensamvargen Gregor som b la håller koll på klostret på ön. Gregor väntar också på att turistsäsongen ska börja. Morag blir kvar på ön några dagar, och Gregor får Morag att fundera över sina val i livet. 

Äntligen en ny bok av författaren Jenny Colgan! Detta är författarens första bok i en ny serie, som utspelar sig i den underbara skottska ö-världen. Jag har läst flera av författarens böcker förut, så jag såg fram emot att få börja läsa en ny serie av henne. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika mysig som de föregående böckerna, jag har läst av henne och passar mig bra. Jag gillar det lättsamma i berättelsen. Som vanligt lyckas författaren måla upp fina och spännande miljöer och underbara karaktärer, samt ett kul tema som involverar flygning. I den här boken möter vi bland annat ett flygplan vid namn Dolly, en kacklande höna, samt en charmig get. De små gulliga karaktärerna tillför verkligen det lilla extra till berättelsen. De båda huvudpersonerna är också en trevlig bekantskap att göra tycker jag. En riktigt fin bok om vänskap, kärlek och att göra det lilla extra för sin familj, när det så krävs. Jag gillade också det fina bokomslaget. Gillar ni Jenny Colgan får ni inte missa denna boken. Denna ljuvliga bok pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

"SPÄN FAST DIG", sade jag till Nalitha. Hon såg sammanbiten ut. Flygledningen pratade oupphörligt med mig, sa åt mig att få ner de där förbaskade hjulen på marken fortare än kvickt. 

"Ska vi kasta lasten över bord?" sa Nalitha. 

"Nej", sa jag korthugget. Vi skulle inte kunna det även om vi ville, vilket vi inte ville. Nalitha var suverän, men hon visste inte lika mycket om flygplan som jag. Vi gjorde bocksprång i luften. Det kändes som om en jätte hade fångat upp det lilla planet med handen och lekte med det. Jag kände nosen, kände att vi vickade ostadigt. Metallen utsattes för allt hårdare påfrestningar för var sekund som gick; vindens rytande gick att höra till och med genom högtalarna. Nalitha försökte fortfarande nå mannen på Inchborn, utan framgång. Jag måste komma bort från den här vinden innan den tryckte mig för långt uppåt, innan jag inte skulle kunna komma ner på marken alls. 

Jag bankade i gott och väl fyrtiofem graders vinkel. Dollys gamla skrov gillade det inte, men vi måste komma runt till rätt riktning, vi måste gå ner i höjd. Att landa på Inchborn under de här förhållandena var illa nog; Jag kunde definitivt inte ta risken på Cairn, där det fanns hus och lador. 

Det var konstigt men jag tänkte inte på att vara rädd. Inte som jag hade varit förut. Jag tänkte inte ett dugg på Spanien. Jag var helt fokuserad på det som hände och på vad jag behövde göra, styrd av mina många års träning. 

Vi kom in för snabbt och vi hade alltför mycket bränsle för att vara där vi var. Dollys varningssignaler började ljuda: Hon gillade inte att vara så här nära marken och sa åt mig att stiga. Jag ville desperat få ett nytt försök, köra runt ett varv till och komma in i spiral, men nu var hela himlen en enorm, svart molnpacke med en bred ridå av hälla de regn. Jag kunde inte ta risken att möta sidvindarna bakom molnen, där blixtarna ljungade. De kunde dra in oss och spotta ut oss som en liten metallboll. 

Niohundra fot, åttahundra. 

Den kom närmare för varje sekund, den i vanliga fall gyllengula sanden som nu var grå och olycksbådande eftersom solen doldes av de vidsträckta monstruösa skuggorna som verkade ta över världen. Stormen var världen nu. 

Baksidestext;

MORAG MACINTYRE ÄR TREDJE GENERATIONENS PILOT. 

Hennes farfar driver en flygtransportfirma som förser de avlägsna öarna i norra Skottland med allt de färgstarka öborna kan tänkas behöva. Någonstans förväntas sondottern en dag ta över, men Morag själv  har helt andra planer - när hennes pojkvän Hayden får ett jobberbjudande i Dubai tycks livet äntligen ta den glamourösa vändning Morag så länge drömt om.

Då kommer beskedet från Skottland att hennes farfar blivit sjuk och att de snabbt behöver någon som kan ta över spakarna för att transportfirman inte ska förlora sina uppdrag. Motvilligt packar Morag sina väskor och beger sig norrut för att rädda familjeföretaget. Men vädret runt öarna är ombytligt och ett plötsligt oväder tvingar henne att nödlanda på en karg ö, helt avskuren från civilisationen. Den ende som bor här är den fåordige ensamvargen Gregor, som sköter om det gamla klostret i väntan på att turistsäsongen ska börja. Kan Gregors sjungande gaeliska och de salta vindarna ge Morag den luft under vingarna som hon behöver för att styra rätt i tillvaron?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Vi rymmer till draken

"Vi rymmer till draken" av Susanna Martelin illustrerad av Amanda Chanfreau utgiven av Bonnier Carlsen förlag . För barn 6-9 år...